torsdag 12 juli 2018

Dagens fönster ....


... fångades i Bonnstan i Skellefteå och det var ellem som hade håven redo!

Tack snälla, rara!

onsdag 11 juli 2018

Tack du rara Kerstin! 


Madame Hedgren i Trelleborg läste på Instagram att vi letade efter ett köksbord.
Så skrev hon att där finns en jätteloppis i Trelleborg, hon skulle kunna kolla där.
Toppen! tänkte vi.

Sen tog det bara nån minut, så kom förslag på löpande band - från en facebooksida för Skåne - och se där, där fanns det ju, bordet!

Bord och fyra stolar för 500 kronor (iläggsskiva också)! Perfekt!

Så nu ska vi boka släpvagn i morgon och köra till Bårslöv utanför Helsingborg och så får vi väl måla på lite; säljaren var helt ärlig vad beträffar skavanker, men det ordnar sig.
Nytt tyg till stolsitsarna ska också skaffas.

En onsdag i juli ...


Hettan  s l å r   mig emot mig vid åttatiden på morgonen, ja, så snart jag öppnar ytterdörren. Det är precis som när man har åkt på medelhavssemester och det är den allra första morgonen när man har packat badväskan, gått nerför trappan till hotellets entré och kommer ut i den där brännande hettan! Den som nästan knockar en!

Eller som när vi första gången kommer till Grekland, lämnar flygplanet och går ett antal meter till en väntande transferbuss med öppna dörrar ..., den som ska ta oss till själva flygplatshallen där vi ska visa upp våra pass. Vi står i bussen, en hop bleka nordbor - ihopträngda likt sardiner i en liten ask - och vi håller oss i gummistroppar som hänger från bussen innertak. Hettan är otrolig!
Å, jag minns  e x a k t  den där känslan!

Eller vintern 199 när planet från Miami har mellanlandat i Perus huvudstad Lima; människor ska kliva av och vi, som ska vidare till Buenos Aires, får stanna kvar i planet och vi står i den öppna dörröppningen och tittar ut och det är så hett så vi fattar inte att det är sant!

Så kändes det i morse.


Någon timme senare blir det ett besök på vårdcentralen i Slöinge.
Det var där jag tyckte så mycket om väntrummet, så där så jag bytte från en annan vårdcentral till den här. Ja, det är galet att ha den prioriteringen, men den hade jag. Nu har dom bytt ut dom hemtrevliga (men kanske opraktiska) möblerna och nu känns det som om man sitter på en galondyna.
Mysfaktorn är lika med noll.
Och ja, jag vet .., det är inte viktigt.
Men lite ändå.

Är jag då sjuk?
Nej, det är blodtrycket som ska kollas.
Rar och vänlig undersköterska som påminner om Carina på jobbet; kanske är det därför jag genast fattar tycke för henne?
För högt tryck igen.
Jaha.
Ja, ja.
Nytt besök om två veckor.


Vid elva kommer friherrinnan på kaffe och någon timme senare åker vi till stranden i Särdal.
Bilden är tagen i motljus, det var verkligenvarmt och soligt!
Och det är långgrunt, så där så man - om man känner för det - nästan kan promenera till Danmark.


Ytterligare några timmar senare hämtar jag upp pv i Skallkrokens hamn och vi åker till Kretsloppan på Knäredsgatan i Halmstad på jakt efter ett lagom stort eller litet bord till uterummet. Nej, inget bord i dag heller (igår missade vi uthuset där möblerna finns!). Nåja, det blev ändå bra .., två dynor till båten (dubbla, med ryggstöd) för 15 kronor styck (179:- styck hos C.O) .., en blåvit trasmatta som nu snurrar i tvättmaskinen .., en stor rostfri hundskål, en vit trähylla modell mindre ...


.... och så den där barometern.
Nej, vi vet inte om den fungerar .. , men pv tyckte att den var fin och hoppas väl.
(Lite senare: han är förvissad om att den fungerar!)

Totalt för allt detta: 80 kronor.
Ja, jag älskar återbruk!


Så hemåt igen, men först till Skallkroken där pv lämnat cykel och cykelkärra.
Han ska förstås cykla hem till Stensjö igen (har kanske cykelabstinens ...).
Den här mannen vid sin tyska husbil, han har nog suttit där hela dagen.
Och husbilarna - framför allt dom tyska - påminner mera om  l a s t b i l a r, eller rent av bussar.

När vi tittar mot himlen ser det hotande ut - eller lovande - kanske, äntligen .., att vi får regn?
Men det är bara inåt land molnen är mörka och någon nederbörd blir det inte.
Inte ännu.

Och snart är det semifinal i fotbolls-VM.
England - Kroatien.
Jag håller inte på nån av dem.

Till sist ett tips angående sommarpratare: jag har somnat ifrån dom flesta (vilket kanske säger mer om hur trött jag varit på kvällarna, än om själva programmen), men det finns några som jag hållit mig vaken till.  
Katarina Wennstam är en sån sommarpratare!
Har ni inte lyssnat, så förvänta er inget mysigt gullande; här handlar det om blodigt allvar.
Dagens fönster ...


... finns i ett uterum allt uti landet Halland.

Och i det uterummet kämpar pv med att skära till dynor från en sprillans ny madrass, så där så man ska ligga lite skönare i segelbåten. Det var ungefär som att ligga på cement, med mellanrum på dynorna (som ju är en sittplats dagtid).

Jo, men det blir nog bra.

Och man kan kommer ut på morgonen och hettan formligen  s l å r  emot en!
Det känns precis som när man semestrat kring Medelhavet och går till stranden.

tisdag 10 juli 2018

Vi tänkte oss ett bord ...


Det var tanken det.
Ett mindre bord än det vi har till det inglasade uterummet, alltså.
Så vi körde först till Kretsloppan .., där jag föll pladask för en vacker (och somrig) duk för fyrtio kronor.


Sex ljuvliga koppar med fat (Thomas ivory, Bavaria) fick också följa med hem.
"Men var ska vi ha dem ...?" undrade pv.
Jag sa att det löser sig.


Vi testade att dricka ur dem hos friherrinnan som bjöd på kaffe.
Jo, jättefina, men man får räkna med påtår. Dom är inte pyttepyttesmå, men inte stora heller.


Därefter bar det av till Erikshjälpen som öppnade klockan tolv.
Lång kö redan kvarten innan och närapå trängsel för att komma in genom den gyllene porten.
Något bord hittade vi inte där heller, däremot ett tryck av Isaac Grünewald (300:-) och alla inköp var - som vanligt - mina.

En salladsskål i glas fick också göra oss sällskap .., den ska vi ha i båten så slipper vi använda oss av dom i mina ögon så urrista (men väldigt praktiska) plastbyttorna  (gäller bara att få den stadigt på plats så den inte går sönder ., skålen, alltså).

Jag hade fel ...

Kvinnan som bjöd mig att i augusti komma och titta på teater i hennes kök i Steninge, hon har inte alls varit chef för någon teater i Oslo, som jag skrev.

Hon har varit skådespelerska.

Tack bästa friherrinnan som kom på namnet!

Resumé ....

Bild från i juni ...

Riktigt trevligt var det att arbeta igen efter två veckors hel ledighet. Ja, det är ju inte mer än hur det är i vanliga fall när man har haft semester, men ändå, lite annorlunda kändes det. Nu är man ju ändå borta från det ordinarie schemat.

Efter ynka två veckors frånvaro hade jag "deletat" en hel del plu-nummer från hjärnkontoret, men dom kom snabbt tillbaka och sen var förstås allt som vanligt. Det blev mest kassajobb och jag visade sommarjobbarna hur det här med porto och skrymmande brev och olika vikter fungerar och Viktor fick lära sig att ta emot dagens leverans av postpaket, scanna in dem och fördela på hyllorna och så blev en sväng i frukten och mejeriet och rengöra pantmaskinen och få kramar av vänliga kunder och lite sånt. Arbetade sista två timmarna tillsammans med rara, fina Johanna - butikens klippa -!



En kvinna; hon är från Oslo är - och har varit nån slags teaterchef där - (alltid klädd i blått) frågade mig om jag var intresserad av att komma och titta på teater i hennes kök i sommarhuset.
Jag förstod ingenting!
Jo, det visade sig att hon tydligen ska spela hela rubbet själv och det är "Shirley Valentine" som jag bara sett som film och som jag  ä l s k a d e!
Jag tackade genast ja och skrev upp mitt telefonnummer på en kvittoremsa! Så roligt!
(Underbara Pauline Collins spelade huvudrollen och bar upp hela filmen! Den var underbar!)


Annat trevligt ..., jo, såklart att träffa Liv, 7 år och en av älsklingskunderna och när jag fyllde in bananer sa en kvinna plötsligt att hon har en väninna i Lund som troget läser den här bloggen (arma kvinna, det är ju så enjängt här!) och kvinnan heter Gunilla och nu vinkar jag lite till dig Gunilla i Lund .., för oj, så glad jag blev!

I våras när Marie kämpade med semesterschemat, frågade hon om jag kunde tänka mig att hjälpa till med vecka 29, som var ett problem att få ihop. Jodå, det går bra, sa jag. Nu är det snart vecka 29.
Då blir det jobb tisdag, onsdag (förmiddagspass båda två) och så tre kvällspass: torsdag, lördag och söndag. Jo, men det ska nog gå bra.


I det förra inlägget blev det lite diskussion angående det här med att arbeta efter att man sagt upp sig och Monet menade att det var gräsligt att känna ett tvång att arbeta extra för att få ihop ekonomin, eller att man i så fall borde byta inriktning helt.

Så ser jag inte alls det!
Jag har ingen annan än mig själv att skylla på att min pension blir väldigt låg. Det är svårt, nästan hopplöst, att få en heltidstjänst i en livsmedelsbutik (i alla fall i dom butiker där jag har arbetat), men jag har också själv  v a l t  att  i n t e  ha heltid, så mycket har jag värderat detta att ha en extra dag ledig per vecka. Jag har också själv valt att arbeta i butik och med löner som inte är nånting att hurra för, men jag har ju verkligen älskat jobbet.

Och nej, jag har inte pensionssparat heller, ja, då får jag acceptera att det blir sex tusen kronor mindre per månad och även om vi är två, vill jag inte leva på pv och då är det perfekt att kunna ställa upp om man blir tillfrågad. Det är ju en ren ynnest!

Och ja, jag kommer säkerligen att vara dödens slut på nästa söndagkväll, men det kan jag köpa när det rör sig om bara en enda veckas heltid; det är ju ingenting .., det finns barn runt om i världen som har det långt mycket värre!




Apropå ingenting, så råkade jag nu på morgonen lyssna till dom här unga männen som intervjuades i Morgonstudion. (Ja, jag är väl snart den enda människan - förutom Rexxie - som tittar på SVT:s morgonprogram)  och som gör så - i mitt tycke - roliga youtubefilmer.
Här är en!

Nu frukost, tillsammans med pv (som ju för övrigt också tackar för sig och slutar kring den andra september och har erbjudit sig att arbeta som vikarie).
Det blir nog bra, får vi hoppas.


Dagens fönster ....


Så här skriver Renée från Malå (änka efter Martin, klasskamrat till mig från första klass till nionde):

"Hej! Skickar lite fönster från vårt ( jag och svägerskans) hotell på vår semester i Podgora, Kroatien. Vilket för övrigt är ett land som jag kan rekommendera varmt. Kommer att skicka en bild på fina blommor med.


Och här är den bilden!

Tack snälla Renée! säger jag.

måndag 9 juli 2018

Pling i min mobil ...


Kan jag möjligen hoppa in och ta ett eftermiddags/kvällspass, från halv tre till kvart över nio?-
Kollar snabbt spelschemat för fotbolls-VM.
Ingen match idag eller ikväll.

Ja, det kan jag.

Friherrinnan gapskrattar när jag berättar om det hela, ja, det har hon förstås hela tiden anat, att jag inte skulle kunna vare sig tacka nej eller hålla mig hemma. Hon bestämde sig helt när hon slutade; inte en enda timme till på jobbet och det har hon verkligen hållit. Men hon har kanske mer ut i pension än vad jag får, så jag knatar på när det ges tillfälle.

Nu halvett-kaffe!
Dagens fönster ...


Från Nice (tror jag) kommer dagens fönster som kanske också är en fotoram.
Jag väljer att se det som ett fönster.
Vem har tagit bilden?
Jo, det är AP som är där tillsammans med barndoms/ungdomsvännen Gina.

Tack för omtanken! hälsar mamma.

söndag 8 juli 2018

Sommarpratarna 2018.... 

Jag har missat eller somnat ifrån många, men en som jag inte somnade till, var den här mannen.



Annorlundalivet ....

Från VM i fotboll till SM i alla möjliga ovanliga sporter!
Jag sitter i loppisfåtöljen och följer SVT:s sändning från Helsingborg och Landskrona - försöker att undvika hetta ute - tittar på SM i dragkamp och unga töser som hoppar hopprep i en hastighet som jag inte trodde var möjlig, allt medan harry söker skugga under bordet.


Och grannarna från Stockholm har kommit.
Gräset på deras gräsmatta liknar mer brunbränt hö, men gräsklipparen är igång och hade det funnits (finns säkert ...) ett världsmästerskap i den grenen - gräsklippning - så hade grannen garanterat vunnit!
Jag vet ingen som klipper så snabbt!


Bild från oktober 2017.


Vid 9-tiden på morgonen ringer pv.
Han har då lämnat Träslövsläge och är på väg söderut - hemåt -.
Ingen våldsam vind och det är varmt.
Stekta ägg och bacon till frukost.
En halv kexchoklad lite senare.
"Ja, jag får hushålla med det som är kvar .., några mackor har jag ...", säger han.
Han räknar med att kanske vara hemma vid tretiden; alltså större delen av dagen till havs.
Solskyddsmedel är fixat.
"Jag ringer när jag passerar Stensjö, så kan du ju vinka från land ...", säger han.
Därefter ska han och alla prylarna hämtas upp i hemmahamnen och sist av allt middag tillsammans med friherrinnan på Göstas i Steninge.

Sigge mår dåligt i värmen.
Försöker att locka in honom för att helt enkelt svalka pälsen med en kall dusch, men se, det går han inte på.
Harry har redan spolats av med trädgårdsslangen ett par gånger och på Haverdalssidan på Facebook pågår hetsiga diskussioner när det gäller stugägare som "vattnar från egen brunn". Grundvattnet är väl detsamma .., skriver somliga. Tonen är ilsken. Någon ombeds lämna gruppen.

Ställer ut fat med vatten till fjärilar och småfåglar; ett större, djupare fat till större fåglar som kan sätta sig på kanten och dricka eller rent av svalka sig med ett bad. En sten ligger i också. 

På en trädgårdssida - också på Facebook - är en kvinna trött på förnumstiga kommentarer och så är diskussionen i gång.

Och på sidan för oss som fått knäprotes, är det ungefär likadant. Ibland känns det som om där pågår en tävling i vem som har det värst och jag inser - allt tydligare - att jag har haft sån ofattbar tur, jo, i det stora hela har det varit så. Många kan inte cykla ett halvår efter operationen och själv var jag igång en månad senare. Män som opererats har en hurtigare ton.

Ungefär så.


Dagens fönster ...


Från Skeppsholmens vandrarhem i Stockholm kommer det här fönstret och det var Ingela i Malå som hade håven redo. Jag undrar om det var då som hon upplevde nånting magiskt - eller i alla fall under den resan -?

Tack snälla! säger jag.

lördag 7 juli 2018

På eftermiddan kom regnet ...


Jag blev alldeles rusig av glädje och sprang in i växthuset och hämtade dom fem spannarna; tänkte att nu får dom fyllas av vanligt regnvatten.

Hur mycket det blev?
Knappt så att det täckte botten på spannarna.
Mera från kapten Göransson ...



"Passerar snart Klåbacks fyr ....", skrev herrn vid 1-tiden.
Så här ser den fyren ut.


"Nu!" kom det i nästa mejl.

Ja, nu vet ni det.
Krångel för pv ...


Tur att delar av besättningen hoppade av i tid; för nu har det krånglat med fästet till ett segel och ingen vind är det heller, så kapten Göransson har beslutat sig för att lägga till i Bua hamn, i närheten av Varberg.

Fem timmar på havet och han har inte kommit längre än så, ja, då förstår jag honom.

Bilden har han själv tagit någon gång på morgonkvisten. (Han seglade iväg från Lervik vid femtiden i morse). Det som skyttar i mitten av bilden, långt i fjärran, är Nidingen.
Lördagmorgon i det nya livet ...


Så är det segeläventyret över för min och harrys del och ååå, så härligt det har varit!
Och ja, jag inser att hade det ösregnat och blåst hemska vindar, hade jag inte varit det minsta lyrisk och säkerligen hade jag då bestämt mig för att aldrig mera!
Men nu var det inte så.
Det var strålande sol och otroligt varmt .., det var stilla seglats i total tysthet .., det var gott kaffe och torra bullar och det var fina små sommarhus på land och det var välordnade hamnar och många möten och lika många leenden och hjälpsamma människor.


Var hamnade vi?
Jo, första natten låg vi i Lerkil där pv lämnat båten efter seglatsen till och från Anholt.
Jag var såååå orolig för att ta mig ombord, men den hopvikbara pallen från Gekås i Ullared gjorde susen! Och harry lika förskräckt. Pv fick lyfta honom ombord och jag tänkte att ..., ååå, men hur ska detta gå!?
Bilden är inte därifrån, jag har tappat räkningen på var bilderna togs ,-)
Lerkil är den absolut enklaste hamnen.


Men det gick så bra!
På väg till Donsö - alldeles i början av seglatsen - sa jag till pv att nä, jag vill inte att du ska vara magister och tala om för mig hur allt ska vara; jag känner mig minsanm tillräckligt dum ändå, nån elev på kurs ..., nätack. Det fungerade suveränt! Så fick jag i egen takt ta in och lära mig och det högaktar jag verkligen honom för!

Elvakaffe förvandlades till halv-elva-kaffe och även torra köpebullar slank ner utan bekymmer!


I fina hamnen i Donsö (där det faktiskt finns 1500 bofasta ., lugnt och fint var det där) råkade vi få en båtgranne som firade Sveriges seger i fotbollen med att supa sig dyngrak! Mannen var väl i 40-årsåldern kanske och precis hela kvällen vinglade han fram och tillbaka och vi var fullkomligt övertygade om att han skulle sluta som drunknad i hamnbassängen. 

Att ta sig nerför det något rangliga och svajiga .., ja, den här lilla anordningen från kajen till piren, det var ett äventyr för den druckne .., och vi skakade på våra huvuden mer än en gång och höll andan. 
På väg till servicehuset för tandborstning och annat mötte jag honom. 
Då vinglade han omkring och letade "sitt hem". 
"Hör du, jag vet var du bor, jag tycker att du ska gå och lägga dig bums!" sa jag och döm om min förvåning när den vinglige så småningom verkligen kom sig till båten. 

Donsö var underbart! 
Vi badade i en liten, liten vik mellan släta klipphällar och åt god mat på restaurangen.


Nere i viken stod en skottkärra med ett anslag fasttejpat att den som ville fick gärna ta upp tång från stranden - en grep fanns också - och jag behöver väl inte säga vem som tog sig an den uppgiften.
Nej, just det. 

Lite till höger i bilden syns en dansk kvinna från Jylland vada ut i vattnet. 
Hon och hennes mamma - Lone - hade åkt båt från Fredrikshavn till Göteborg och tagit en dagstur ut till Donsö. Jag stod en stund och pratade med Lone, som hade supersnaggat hår och var så fin. Det visade sig att hon gick på "kemobehandling" för en ovanlig form av blodcancer och ville nu få nånting annat än illamående att tänka på. 
Rara, fina människor var det, hon och hennes dotter.


Jag skulle kunna lägga in hur många bilder som helst, men annat ska göras också.
Här är en i alla fall. 
Vi har sedan tidigare en flytväst till Harry, men se, den fungerade inte alls! 
Den var otymplig och alldeles hopplöst var det för honom att lägga sig ned, han blev bara stirrig och orolig. Till slut fick det bli så här; jag kopplade honom och så fick han ligga i sittbrunnen och där sov han precis hela tiden. 
Och ja, hade vi blivit prejade eller båten tippat, då hade det blivit ett elände, men nu blev vi inte det. 
Och hade det blåst kuling, då hade västen åkt på. 
Det här fungerade jättebra! 
En ny - annan sorts flytväst - ska dock inhandlas kan jag lugna alla med.
 

På ett sätt var det som om harry och jag själv följdes åt mentalt på den här resan.
Vi var lika oroliga i början, men slappnade av allt eftersom (ganska snabbt faktiskt) och vi lärde oss båda att ta oss av och på båten tämligen enkelt och harry fick bra miljöträning. Han, som bara träffar enstaka jyckar eller människor per dag .., här blev det ideliga möten och till slut var det som om han inte orkade bry sig längre. 

Och på uteserveringen i Donsö lade han sig helt enkelt ned och sov. 
Och andra hundar kom med sina respektive och passerade vår båt på piren och inte minsta morr eller rest ragg .., nej, det var som om han hade blivit så mycket tryggare!
Ja, det var sååå skönt att det fungerade!



Tredje övernattning blev på Björkö.
Där blev det förstås också bad och jag fick en brännmanet rakt under mig och förstod direkt vad som hänt; det brände som ELD på underarmar, lår och ovanför bysten! När jag skyndsamt kom upp på klipporna kom andra som stod intill fram och sa att "men du har manettrådar över hela dig!" och en annan besökare lämnade sin filt och tog fram cortisontabletter och gav mig en tablett att ta bums .., sen blev det till att snabbt duscha och duscha ännu mera och på det hela taget gick det bra. 
Det sved och brände bra på natten, men sen glömde jag det hela.

Här på bilden ser ni pv och det var från igår, när vi hade vänt söderut igen.
(Så här var det: första övernattning i Lerkil, där båten låg och väntade på oss. Därefter till Donsö och andra natten där, vi kom dit vid lunchtid och fick en härlig eftermiddag, men jag somnade i båten och sov nu två timmar rakt av. Därefter till Björkö och övernattning där; vi kom dit samma tid, mitt på dagen. Och vände vi och seglade tillbaka söderut, övernattning igen i Donsö och igår så mot Lerkil där bilen stod parkerad). 
Det blåste ganska bra, men motvind .., så det blev ideligen till att kryssa för att få fart på båten. 
Och pv var fokuserad och ibland kom det svärord farande och beklagande över hur underliga vindarna kunde vara .., men det gick bra.


Under lång tid såg vi inte en endaste båt ..., men se där .., där kom två! 
Många som hade segelbåtar gick för motor och sånt tycker pv är på gränsen till fusk. 


Och så här såg det ut för det mesta - på hemvägen -.
Det blev till att hålla i sig och ta stöd med fötterna.
Ibland sol, ibland helmulet.


Frånsett två fiskmåsar som följde oss under säkert en timmes tid på väg till Lerkil, så var den här blomflugan (tack Bert!) vårt enda sällskap. Tänk, att man kan bli glad över en liten fluga som slår sig ned på ens pekfinger! 

Vad var då det bästa med en här för mig så annorlunda resan?
Jo, det var att jag växte inombords.
Jag upptäckte att jag faktiskt klarar långt mer än jag trott .., att jag inte är så rädd som jag trott .., att jag faktiskt inte var sjåpig alls. 
Jag tyckte också att det var vansinnigt roligt - men det berodde nog lika mycket på vädret! - och jag kanske inte skulle vilja tillbringa fyra veckor rakt av på en båt varje sommar, men två, tre kanske, med reservation att det måste bli gräsligt tjatigt om det regnar  och blåser och man ska sitta inne och titta ut på eländet. 
Just det, det är vissa resvervationer. 
Men pv, han skulle nog lätt kunna tillbringa mest hela sommaren på en båt, därom är jag helt förvissad.

Så var det.

måndag 2 juli 2018

Måndag ..., ny vecka, nytt liv (lite i alla fall).


Så här ser det ut på vårt bord, här, där jag nu sitter.
Kanske kan ni räkna ut vad som är på gång?

Laddningsapparaterna till våra mobiler är välfyllda .., gps:en (den gula) är redo .., segelbåtsnyckelns orangefärgade "boll" väntar på att användas .., ett rör Treo ska packas med och inköpslistan fyllas i.

Det blir först en sväng till Gekås i Ullared för att köpa flytväst till mig och lite annat .., därefter krokiga spåret till Lerkil där båten väntar .,. övernattning där och i morgon bär det så av norrut, till någon ö i den bohusländska skärgården.
Vi utgår från Lerkil (där fotbollskommentatorn Glenn Strömberg tydligen växte upp), sen får vi se vad det blir .., helst till någon plats där vi kan se Sverige möta Schweiz på tisdagkväll. I värsta fall får det bli radion. Det går det med.

Hur det känns inför detta .., seglandet, alltså?
Oroligt.
Spännande.
Utmanande.

Ja, ungefär så.

Hus och hem, katt och blommor, gurkor och tomater .., allt detta kommer att tas om hand av min före detta svägerska och hennes väninna som bor här medan vi är borta. Det känns tryggt och bra, precis som när vi semestrade i Skottland.
Jonas ...


Lyssnar lite förstrött på SVT:s Morgonstudio där Jonas Sjöstedt intervjuas.
För mig finns det ingen partiledare som verkar så ödmjuk och sympatisk som denne man.

(Och i Morgonstudion vikarierar Pia Herrera som också är programledare i Gokväll. Tänk, jag tycker att hon verkligen har kommit till sin rätt i morgonprogrammet, oavsett vem hon har som kompanjon!)

söndag 1 juli 2018

Dagens fönster ...


Först tänker jag att det här måste vara en bild från Ystad, men så ser jag ju kaminen och förstår att nej, det är härifrån. Och pv:s fina kraftfulla arm och hand.

Idag är det söndag.
Det är knappt att jag håller reda på veckodagarna, men så är det ju även när det är helt vanlig semester.