onsdag 8 augusti 2018

En tisdagkväll i Skallkrokens hamn ...


Och evighetslång väntan på dom stenugnsbakade pizzorna som säljs från "pizzabussen".
Jag hörde talas om den i fjol; det var en kund i affären som berättade att han nu skulle köra igång med det här konceptet och med vedugn i själva bussen. Kanske tänkte jag att han var väl optimistisk?

Jo, jo, så här såg det ut i hamnen igår strax efter klockan 18.00 (då öppnas försäljningen)!
Ser ni skuggorna på marken?
Då kan ni tänka er hur rent ut sagt djävulusiskt hett det var och pv erbjöd sig att stå i kö och beställa (hur snällt var nu inte det ..?) och själv tog jag en kortare simtur i ett hav där små, små, små alger hade kommit in och sen blev det bara väntan och väntan och väntan.
I en timme och fyrtiofem minuter köade pv innan pizzorna var klara!


En på alla sätt och vis härlig  kväll blev det.
Här, på andra sidan piren, badar många av dom som har ställplatser med sina husbilar.
Ja, dom badar inte med husbilarna, utan själva ,-)
Eller med sina hundar.


Och mitt emot mig, där jag satt och väntade, låg den här segelbåten, tillhörande en man som heter Anders. Med sig hade han sina två fågelhundar och den vid pilen är elva år och ville hela tiden ta sig upp på piren, men den tiken var ungefär lika ovig som jag själv var till en början och hade svårt att röra sig och jag satt på helspänn och tänkte att snart dråsar hon i vattnet.
Det gjorde hon  I N T E.

Husse var nämligen upptagen och hjälpte en tysk familj med motorseglare att hitta plats för natten och då fick jag ta hand om den andra av hans hundar - även det en Vorsteh och tik, men betydligt yngre - , och när husse sen kom, då krånglade sig den äldre tiken fram längs relingen på båten och tog sig till sist upp till oss andra .., ja, hon visade sig mest vara intresserad av en död skrak vilken låg i vattnet och guppade;  hon ville väl apportera, förstås.


Vid kvart i åtta kom så pv med pizzorna (ja, så är det, hungern är den bästa kryddan!) och jag hämtade salladen som vi hade med oss hemifrån och det var bara sååå gott! Det var inga stora pizzor, men helt okej. Och vegetariska.
(Det kan inte kosta mycket det som finns på den fyllningen och arbetar man i butik .., räknar man gärna ut vad vinsten blir per pizza - som kostar 95:- - ja, det blir bra med vinst!)


Lite fetaost .., gurkstänger .., zucchini ., kanske lite broccoli?
Men såååå smarrig!


Hela tiden passerade människor som antingen fått hämta sina pizzor, eller helt enkelt hade med sig egna picknick-korgar och så slog dom sig ned längst ut på piren. Många visade sig vara kunder från affären, så det blev en hel del surrande.

Och där var en nybliven mamma i trettioårsåldern som bar på sitt förstfödda barn, en liten pojke på 2 månader som hade fått namnet Martin. (Jag tänkte på min klasskamrat Martin Norén i Malå, han som dog först av oss alla som gick hela grundskoletiden tillsammans).
Så fin den lille Martin var där han låg i mammans famn - ibland i pappans - och dom gick lite fram och åter på piren och hon berättade hur nervös hon var - eller framför allt hade VARIT - nu, när hon var nybliven mamma. All oro. All känslighet. Och rädslan att göra fel.


Närmast land, på en av alla såna här sittplatser som finns i hamnen (helt suveränt) upptäcker jag Bibi och hennes man Micke. Det är framför allt Micke som om eftermiddagarna handlar i affären - Bibi är chef för Lindex (eller KappAhl) tror jag och har väl längre arbetsdagar - och jag tycker mycket om henne!
Alltid så vänlig och rar!
Man kan verkligen undra vad det är som gör att vissa människor går rakt in i hjärtat?
Det händer ju mer än en gång att man möts helt hastigt och känner så där att "här klickar det!"
Och tvärtom, också.


Det var - till min förvåning - Bibis barnbarn Lilly som en gång stod och vinkade så försynt när jag kom ut från lagret, jo, det fick jag veta nu.
Inte ett pip sa Lilly den där gången ..., bara vinkade och log så varmt.



Medan pv köade kom en tysk motorseglare (i trä!) in i hamnen, det är den båten som det lyser lite från. Inga lediga platser fanns, så båtgrannen Anders hojtade till dem att dom kunde lägga sig längs kajen, där borta vid mastkranen .., och det gjorde dom.
Efter en stund kom ännu en segelbåt inputtrande; en båt där det på däck vimlade av lintottar med orangefärgade flytvästar, men den båten vände och gick någon annanstans,.

När vi vid kvart i nio åkte hemåt, var det tjugofem grader varmt och än varmare är det idag .., det går knappt att vara utomhus!
Utan någon som helst tvekan kommer den här sommaren att gå till historien.
Ja, det får man i alla fall hoppas.
Måtte inte detta bli regel, utan ett undantag.

(Shejken, som vi har hand om medan friherrinnan får ny hjärtmedicin utprovad och därför är inlagd och övernattar på sjukhuset, tillbringar största tiden i vår tvättstuga, på golvet. Kanske är det svalare där? Eller så saknar han sin matte?)


Dagens fönster ....


Under sin road-trip söderut kom Turtlan och hennes M till Margretetorps gästgiveri, inte långt från Ängelholm. Där blev det övernattning och frukost och inte att förglömma, ett besök hos Antik & Design i Åkersholm, bara några kilometer söderut.

I Margretetorp var vi och åt lunchbuffé för några veckor sedan och vi satt ute på träverandan, den som anas bland parasollerna.

Och tack snälla för bilden! säger jag.

tisdag 7 augusti 2018

När man möter Stilton ....


På stranden i Särdal (inte där vi brukar ligga friherrinnan och jag själv, utan en bit söderut), träffar jag den här rufsiga krabaten. Han är elva år ung, heter Stilton och är en Parson Jack Russel. Högre ben och fluffigare i pälsen.

Vilken glad liten skit!
I säkert en halvtimmes tid roar Stilton sig själv med att simma runt, runt och hit och dit och fram och tillbaka och ett tag tänker jag att han kommer att drunkna .,. nädå, det gör han inte alls och husse och matte och dom två barnen, dom har fullt upp med sitt och Stilton fixar det hela galant!

Efteråt stannar dom till och småpratar lite.
Hans matte har - visar det sig - pluggat flera år i Umeå och känner även till Skellefteå (förstås), och har, om jag förstod det rätt, även tillbringat tid i Kalix, i Norrbotten.


Längst ut, närmast vattenbrynet, ställer jag solstolen, precis som alltid.
Det är långgrunt, men inte värst ändå.
Bilden tog jag när det var dags att ge sig av hemåt.
(Pv hade då cyklat till hamnen där han drar elledningar till båten, vi ska få elkontakter inne i båten).


Och jag badar hur länge som helst och det är bara helt ljuvligt.
Säkert 23 - 24 grader i vattnet.
Minst.

Ikväll blir det pizza i Skallkrokens hamn, dit pizzavagnen kommer.
Det är som en slags husvagn eller husbil och det är en kund från affären som driver det hela.
Själva degbitarna kommer från Börjes konditori/bageri i Harplinge och pizzorna lär vara goda.
Sallad och nåt drickbart tar vi med oss och hundarna får roa sig själva på hemmaplan.

Friherrinans Shejken är ju här och idag har det varit maktkamp mellan honom och pv .., när pv ville fösa undan honom från sin kudde i sängen, ja, då morrrrade Shejken och jag tänkte att .., ja, ja, undrar vem som får ge sig?
Det blev Shejken.
Nu vet han i alla fall vem som bestämmer.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....


Från Nostalgibyn i Hosta utanför Fellingsbro, där tog Ulrika resolut fram håven.
Stor fångst visade det sig bli .., många fönster som låg där och sprattlade.
Tack Ulrika! 

Det här är ett av dem.
Ett utflyktsmål som gjort för dig, Walkaboutsweden ...?

Och här en liten film därifrån.
Vardag ....


Omtänksamma vänner är guld värt!
Tack bettankx (där a:et verkar ha tackat för sig ..) för sidorna från Sydsvenskan där pv:s brorson Hannes och hans Sofia  fyller ett helt uppslag! Det handlar om deras "Fisky Business" och resan dit där dom befinner sig nu .., med jobb och ännu mera jobb och inte en lugn stund!
Denne Hannes som från barnsben varit i det närmaste besatt av fisk!

Tack också till dig, Turtlan, som under en road-trip till Skåne upptäckte detta i morgontidningen och tog en bild och skickade! Vilka raringar ni är!


Annorlundalivet går vidare.
Igår skrev en shoppinglista där vi plockade godbitarna från diverse butiker och irritationen när det man verkligen ville ha, inte fanns i disken, inte ens första dagen när bladet kommit ut! (Inte hos oss, men det händer nog där också).

En sväng till dom nyblivna föräldrarna hanns även med.
Den lille krabaten har ännu knappt öppnat ögonen när vi hälsat på, trots att hans morfar gör allt vad han kan för att få ögonkontakt. Tala om att ha tur ..,  ett första-barn som mest bara ligger likt en liten ängel och sover gott!

Och så har medlemsskapet i Sjöräddningssällskapet konfirmerats i form av såna här dekaler som ska komma på plats. Bra! Nu kan vi lägga den biten åt sidan.

Igårkväll råkade vi - mer som av en händelse - titta på The Staircase, en dokumentär där man får följa en man som blir dömd för att ha mördat sin hustru, vilken han påstår ramlade nerför parets trappa. Hur intressant som helst!! Det här var det första avsnittet av tio, så det blir mycket att hänga med i.

Vetenskapens värld, som handlade om träning och allt det goda det för med sig .., bland annat om cykling som vardagsmotion, var även det klart sevärt!

Nu är det tisdagförmiddag .., jag har bakat det goda brödet som Majas mamma Monica bjöd på, när vi besökte Vetlanda. Ni vet, ett sånt där bikarbonat/filmjölksbröd som inte går att misslyckas med. Jo, det blev bra. Ett dyrt bröd blir det, med rätt mycket hasselnötter i smeten.

Pv har kört 13 km på rullskidor nu på morgonen och kom hem och var döslut på .., vi har friherrinnans hund Shejken hos oss medan hon är inlagd på sjukhuset för att få rätt hjärtmedicin utprovad. Shejken är ungefär lika social som Sigge .., han - Shejken - håller sig mest i Gunnars rum, men där är det ju svalt och skönt också.

För övrigt allt gott och väl.

måndag 6 augusti 2018

Och så ett kvällsfönster från Skåne ...


"Ett fönster mot sommarnatten" .., skriver hon som hade håven redo.
Det var Kerstin Hedgren det.

Tack snälla, rara!
Dagens fönster ...


Nej, det är ingen ordning på nånting längre!
Så där apropå hittar jag glömda fönster från segeläventyret .., kommer inte ihåg var det fångades heller .., förmodligen i Torekov, men lika gärna i Mölle .., jag vet bara att jag tycker att det var så vackert och jag undrar om inte glaset är handblåst?

Så det får komma med, även om det visats tidigare.

söndag 5 augusti 2018

Söndag ...


Det händer faktiskt mer än en gång att jag får gå till facebook och kolla vilket datum det är och ibland vilken veckodag, i alla fall om jag inte har arbetat. Men nu vet jag att det är söndag. Och jag har inget planerat i jobbväg förrän kommande söndag, men det kan förstås ändras.

En skön dag har det varit.
Lagom varmt, på gränsen till lite svalt.
Ljuvligt.

Pv har löptränat .,. vi har ätit middag på Göstas i Steninge och det blåste så vi trodde att dom enorma markiserna skulle lyfta och segla iväg. Och längs kustvägen stod mängder med bilar parkerade och på den riktiga parkeringen fanns inte en endaste ledig plats!

Efteråt blev det en sväng till Skallkroken; pv ville kolla till båten då det var såna friska vindar, på gränsen till kuling, sa han.


Avståndet mellan kajen och båtarna är större här än någon annanstans där vi varit i sommar. Hoppa får jag inte göra och vågar heller inte, så pv har fixat nån slags trappa och en piassavakvastpinne att hålla sig i. Andra har tagit efter.
Titta, en sån praktisk trappa den här båtägaren fixat och ett rejält stöd att hålla sig i!
Enklare för dem som har motorbåtar och såna här anordningar mellan båtarna.


Så här är det på pv:s båt .., den trappa han har gjort syns inte, det liksom finns under kajkanten och jag måste nog sätta mig kanske för att ta mig ombord. Sen är förstaget i vägen; hade den inte varit där hade det varit så mycket enklare, men nu är det som det är.

I hamnar där man kan ligga längs efter kajen, svimmar jag nästan av lycka.
Eller där avståndet mellan för och kaj inte är så långt och framför allt att det inte är sån höjdskillnad.
Med två knäproteser och detta att inte vara det minsta smidig .., å, det hade varit sååå mycket enklare!
Nåja, det ska väl gå att träna upp sig på det här också.

Knepigt är det även för Harry att ta sig ombord när det är på det här viset, som på bilden. Såå lätt att han dråsar i vattnet!


Efter båtinspektionen blev det ett spontanbesök hos Eva från Tyresö och hennes man - dom kom igårkväll - och höll väl som bäst på att installera sig. Mycket surr blev det .., väldigt mycket om biografer som vi besökt och minnen som då tjoppade upp (det var många det ...) och Långe Maken frågade pv om det från stranden i Haverdal var möjligt att se Hallands Väderö, men det påstod pv var omöjlighet.
En karta togs fram på paddan och så visade pv .., "titta här .., nej, det är omöjligt, men fyren på Kullaberg borde ni kunna se när det är mörkt, korta blink var femte sekund".

Ja, så där höll det på.
Resten av kvällen har gått i fridens tecken.
Korsordet i DN är så gott som löst .,. men bara "så gott som".
Långordet längst till vänster - 22 bokstäver tror jag - fixade pv.

Over and out.



Nej, inte helt.
En vacker film från Kullen finns här och det var där utanför vi hamnade i total stiltje.
Och ett kvällsfönster från ....


.... Cecilia N i Härnösand!
Så här skriver hon: "Jaha, nu börjar det bli mörkt igen ....".

Här har vi ju mörka sommarnätter och även om jag saknar ljuset hemma mitt i  natten, så kan jag leva med det mörka också. Man vänjer sig. Men att äldsta dottern måste mörklägga Gunnars Rum för att kunna sova när hon hälsar på mitt i sommaren, det övergår mitt förstånd. Kanske för att hon arbetar natt och sover om dagarna och då vill ha nattkänsla .., ja, men jag tror att det var före detta också?

Stort tack för din fångst, Cecilia!
Och bara så ni vet, så har hon kommit igång rejält med bloggandet! Hurra!
Dom flesta har ju tackat för sig.
Dagens ros och en kram ...


... går till Bert Bodin i Luleå som agerade telefonsupport och guidade mig på inställsningssidan, så nu - äntligen - får man en avisering om att man fått kommentarer!

Som det nu varit får man leta sig fram och missar säkert många (ja, så många är det inte som kommenterar, men desto viktigare att svara dom som nu gör det), nu ska det blir bättre. Eller rent av bra!

Tack Bert som tog dig tid!
Så vänligt av dig!

(Rosorna - Ingrid Bergman - är det enda som nu blommar i våra rabatter).
Annorlundalivet, kapitel 123 ...


Och enligt min kalender är jag helt fri fram till nästa söndag, men det vet man aldrig riktigt hur det blir. Å andra sidan .., hur underbart är det inte att arbeta sex timmar och få så mycket värme av kunderna .., det är som att ställa hjärtats dörr på vid gavel och så bara fylls det på med vänlighet!

Kommande lördag är det teaterföreställning på Steens Väg 1 i Skipås; alltså i Eva von Hannos kök där hon, på egen hand, ska framföra Shirley Valentine! Det ska bli spännande. Jag såg filmen för evigheter sedan (har sett den flera gånger) och älskade den! Efteråt blir det tydligen någon form av buffé.

Annat på agendan?
Friherrinnan ska läggas in tisdag till onsdag för att få rätt medicin för sitt hjärta och då ska Shejken bo här hos oss och lära sig att inte jaga Sigge, hur det nu ska gå till. Fjärrkontroller och mobiler ska flyttas ett steg upp från rumsbordet till byrån, men för övrigt blir nog allt som vanligt.


Och så här såg det ut när jag igårkväll körde hem från affären .., då, vid tjugo över nio kanske.
Det blev en bra dag på jobbet.

Bara ungdomarna - alla i tjugoårsåldern - och så jag själv och det märks att många av sommargästerna nu har tackat för sig, det är betydligt lugnare, även om vi körde alla tre kassorna under eftermiddagen.
Men bara detta att man hinner med lite annat än att beta av kassaköerna .., vilken glädje!
Och stamkunderna återvänder till fadershuset (många har varit bortresta eller handlar på Maxi; klarar inte av att butiken känns liten och trång i semestertider, då, när vi översvämmas av turister) och hur roligt är det inte att ha bekanta ansikten framför sig i kassan!

Nu hann jag han beställa frimärken och postens blå påsar, inte att förglömma Kenokuponger (hys hopp friherrinnan!) och hann göra rent i pantmaskinen och svabbade av golvet i entrén ..., fyllde på i mejeriet (där det var så fullt så man knappt tog sig in!)...,visade en kund var den rostade löken fanns .., gräddade bröd i mängder .., ja, sånt.
Så skönt!

Nu väntar EM i friidrott från Glasgow - mest simning och rodd antar jag - men det är kul det med.
Min syster i Australien berättar om enbarmligt trist vinterväder, men snart går dom mot vår igen och då trivs i alla fall hon - hon som älskar värme -!

Söndagsfönstret ...


... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti det där vackra landet Halland.
Idag är det betydligt svalare ute .., bara arton grader och helt ljuvligt!

Och jag är helt fri!

lördag 4 augusti 2018

Så här ....


... ser pv:s hand ut numera.

Som han väntar på att få kallelse till hudkliniken här på sjukhuset!

Läkaren på vårdcentralen gissade på någon slags psoriasis (PPP) och det kliar och straaamar och och han får varfyllda blåsor mellan fingrarna!
Sicket elände.


Idag i andra kläder ...


Dom har kommit ett par gånger och knackat på och nej, jag kan omöjligen skicka iväg dem, jag tillhör ju de ljummas skara och alltså blir det en stunds småprat och numera känns det äkta paret nästan som nära bekanta.

Mannen har mörkt lockigt hår och idag bär han inte kostym och slips, utan är mer uppknäppt i ljusblå bomullsskjorta, men hans fru är lika proper som vanligt. Nej, jag skulle aldrig få plats som Jehovas Vittne och gå runt i stugorna i mina klänningar och sandaler.

En bra stund står vi ute på altanen och pratar, allt medan pv ägnar sig åt tillverkning av plommonmarmelad, nu av våra gula plommon som äntligen är mogna. Om det pratar vi en stund och om hans vasaloppsträning och då får vi veta att mannen ska köra cykelvasan(startnummer 155) och laget har redan samlat ihop nästan åttio tusen kronor till Barncancerfonden och nej, han har inte tränat särskilt mycket, jo, lite cykling här i krokarna, men det ska nog gå bra, säger han.

Ja, lite sånt prat blir det.
Dom är verkligt trevliga; såna man gärna skulle vilja ha som grannar och det är väl det som är meningen med det hela. När det sen kommer till själva meningen med besöket, blir det mer tyst - ja, det är väl jag som tystnar - jag har svårt att säga rent ut att jag kanske inte alltid  tror på nån Gud (mest i nöd ...) och häftena som är så amerikaniserade, dom läser jag nästan aldrig, men jag tar artigt emot dem.
Kanske hoppas dom att jag ska ändra mig?
Ja, såklart gör dom det.

Och det är ingen idé att ni skriver att jag ska köra iväg dem, för det kommer aldrig att ske.
Nej, jag får helt enkelt finna mig i det här småpratandet och kanske ger dom upp till slut, eller så fortsätter det.
Vi får se.
Dagens fönster ...


Jo, det är mycket möjligt att den här bilden visats tidigare här på sidan, men då får det bli en repris. Vilket rum! Inga helvita väggar ...,  här en rosa vaxduk och där en ljusblå och ..., ja, där skulle jag vilja äta frukost!

Bilden togs i Bjurbäckens Slusscafé och klickar man på den här länken, kan man se mängder med bilder därifrån!

Ulrika hade håven redo.
Tack snälla!

fredag 3 augusti 2018

För den som älskar katter ...


Idag såg jag den här ljuvliga filmen där man får följa sju olika katter i Istanbul.
Det bästa med filmen ..., (Den heter Kattfilmen) det var nog att man återfår tron på mänskligheten; att det finns goda människor.

Hitler lär ha varit djurvän (högst osäkert om jag minns rätt) och det vet man ju hur det gick ändå ..., men i det stora hela tror jag ju att människor som bryr sig om djur har ett gott hjärta.

Här finns en länk till filmen, som för övrigt kan ses fram till den 5:e augusti. 
Det är bråttom alltså, om man inte vill missa den!
Oväntat besök .., strul på jobbet och lite annat ...
Bryggan hos Turtlan .. utanför sommarhuset.

En härlig dag blev det igår, främst för att ett sms kom susande genom rymden där det frågades om vi var hemma och om ett besök var möjligt? OM det var! Den som frågade var ingen mindre än Turtlan från Karlstad (Annica) och vid tretiden tror jag, så kom hon och hennes sjöräddningssambo Martin och det var så himla trevligt!
Så blev det ett par timmars surr i skuggan under det där välsignade körsbärsträdet!
Tack för att ni kom, Annica!

Därefter två timmars arbete i affären (bytte med Kalle som har bytt med mig, så där så jag kunde börja senare - jag arbetar i morgon för honom -) och så förberedde vi (Emma och jag) för att bli snabbt klara, men se, det straffar sig alltid!

Butiken stänger klockan nio, men kvart över kom den sista kunden till kassan och sedan strulade det med kundens kortbetalning hur länge som helst och så bestämdes det att det skulle svishas pengar till mig, så skulle jag betala varorna, men kunden få kvittot. Det är så himla praktiskt!
Nej, då krånglade överföringen!

Vid tjugo i tio kanske var vi klara och kunde åka till Skepparstugan i Steninge där övriga gänget  hade varit sedan halv åtta - det var den årliga Sommarfesten som cheferna bjuder på -.
Nåja, att det krånglar med det tekniska, det är inget ovanligt och det hela löste sig ju ändå.

Fick under kvällens gång veta att Kalle kommit in på läkarutbildningen i ... var det möjligen Linköping ..?, och att klippan i butiken (J)  ska flytta till Norrköping där han fått ett bra jobb (och där han tidigare bott under ett antal år) ..,  och vår egen "adonis" (Sonjas benämning på Erik) ska läsa till civilekonom (också i Linköping) ., ja, det var trista nyheter, men såklart underbart för dom det gäller! Hampus har redan läst ett år (minst) på läkarutbildningen i Lund och nog tror jag att det är hälsosamt för läkare (och alla) att ha arbetat inom servicesektorn några år, jo, det tror jag verkligen.
Lägg därtill att en annan klippa - Brooks - funderar på att börja läsa igen.
Aj, aj, aj.
Att det blir en kämpig tid för den som ska anställa nya, därom råder inga tvivel, men så här är det ju nästan alltid i livsmedelsbutiker. Det är ett genomgångsjobb .., vi har dem under ett par år och särskilt under gymnasietiden och kanske - om vi har tur - ett år senare också (då sparas det pengar till någon långväga resa), men sen, när dom är som allra, allra mest kompetenta, då seglar dom iväg likt flyttfåglar och det är ju förstås det enda rätta!


Varmt även idag.
Den här bilden snavade jag över när jag letade den övre .., och man tror knappt att det har varit så här grönt och frodigt! Nu är allt brunbränt. Björken till höger på bilden; den är deppig värre och mängder av löv har redan fallit till marken.


För övrigt kan noteras att pv härmed har inlett träningen inför nästa års Vasalopp.
Han drömde om det natten mot idag och då vet man - då har det satt igång -!
Nu ska det cyklas dagligen (den biten missar han ju i och med pensioneringen, i alla fall de dagar han inte har något vikariat att ta sig till) och har det väl börjat .., det här med uppladdningen, så tar det liksom aldrig slut.

Har tittat på Morgonstudion (SVT) och fascineras över vilket bra och samspelt team som sitter i studion - utrikeskorrespondenten Ulrika Bergsten, samt Malin Lundgren -.
Härlig meteorolog är Tora, vars efternamn jag inte kommer ihåg, men hon tycks verkligen älska sitt jobb!
Och Malin Lundgren känns trygg och säker; jag har lagt märke till henne tidigare också och när ett reportage från Irak sänds med reporter som har problem med att hon hör sig själv när hon rapporterar, så löser Malin det så suveränt bra!

Nu är klockan snart halv tolv.
Pv har cyklat till affären .., jag har pratat med friherrinnan som tillsammans med sin syster Bettan befinner sig på stranden i Särdal .., pv berättade i morse att han sett flera underliga maneter i havet här där vi bor (ser inte riktigt ut som dom som nyheterna berättat om) och algblomningen är på gång.

Ja, det var väl det mesta.
(Och så har EM i friidrott börjat, med sändningar från Glasgow och Berlin. Hurra!!)


Dagens fönster ...


... fångades i Wadköping och det var segelmadamen (tillika även rallymadamen) Ulrika som hade håven redo!

Tack snälla!

torsdag 2 augusti 2018

Kyrkan i Årstad ....


... den liknar nästan mer än katedral än en vanlig kyrka på landet i Halland.
(Det finns en till som verkar så malplacerad, det är faktiskt en katedral och den finns i närheten av Marsvinsholm inte långt från där jag bodde i Ystad).

Nåväl.
Den här kyrkan är byggd av granit och det övergår nästan mitt klena förstånd hur detta har gått till, med tanke på vilka hjälpmedel som finns numera och som inte fanns då, i slutet av 1800-talet!


Att det känns gedigt och tryggt .., ja, så upplevde jag det.
Och vackert!


Titta, så fint!

Här kan man få lite fakta om kyrkan.

Och titta, så vacker den är inuti!  


Precis som i Eftra är nästan alla män antingen lantbrukare eller hemmansägare, eller så finns där ingen titel alls. Men C.G. Samuelsson arbetade i alla fall som stationskarl och "trafikanter i Hebergs-orten reste stenen". Kanske var han särdeles omtyckt, den här mannen.

Längs ena gången ligger många av dem som arbetat i kyrkans tjänst.
En prostinna, till exempel.


Och här under vilar stoftet av Alice Carlson.


Jag vet många i min närhet som haft det knepigt när det ska mönsterpassas vid tapetsering. 
Men här då ....!


Och vad var då en jubeldoktor?
Jo, en som tilldelats titeln hedersdoktor och haft titeln i 50 år.


Och här hans hustru - prostinnan -.
(Så hade jag, om vi varit gifta på den tiden, kanske förvandlats till "lärarinnan" ,-)




Det var varmt ute .., blev allt kämpigare efter hand och det som tycktes som en så himla bra idé; att strosa omkring i lugn och ro på kyrkogården, ja, den idén fick läggas i malpåse. I alla fall ett tag. 
Jag tänkte på alla som - likt Annika i Kävlinge - arbetar på kyrkogårdar i den här hettan ..., oj, så svettigt det måste vara!

Avslappnat ...


Tittar på SVT:s Morgonstudion och slås av hur enormt trygg och säker utrikeskorrespondenten Ulrika Bergsten är.  Det kan sannerligen inte vara enkelt att hoppa in som programledare under någon vecka eller så, men hon fixar det galant!