lördag 29 december 2018

Ögonblick ...


Fina, goa, rara Emma som får pill av sin mormor, men som efter en stund säger ..."mormor, jag tycker att du ....", och jag fortsätter ..."verkar lite oengagerad" .., jo, just så var det. Ajabaja, nu får jag skärpa mig!


Om det är nånting som förenar familjemedlemmarna, så är det nog - förutom att vi alla är tämligen idrottsintresserade - glädjen i att ha djur omkring oss.
Som Marias härlige Charlie; en blandning mellan flatcoated, - och golden retriever.
Mjuk och go och studsig och fylld med energi!
Och Maria sååå lycklig som matte; som äntligen har en egen hund!


För en stund sedan kom den här bilden från AP.
Hon har varit ute på morgonritt med Gabbe och nu blir det påhälsning i hagen bland fölen.


Hon som en gång föresatt sig att ha en egen häst, ja, det har hon ju också.
Stor lycka.


Men glädje till nånting kan ju vara så mycket annat.
Barnens pappa .., han tycker också om djur, men även att ha en fin bil, ja, jag vet inte hur många gånger han hann byta bil under våra många år tillsammans och det har fortsatt, det där intresset.
Så när han kom hem till Skåne igen, då blev det en bild av nya bilen i biltvätten.
Jodå, nu blir den fin!


Ett föl i hagen.
Blir man inte varm i hjärtat ...?


Och Anna och Mickes katt Tilly som kollar hur det ser ut i diskhon.
Hon har en syster också - Vickan - och båda höll sig lite avvaktande när harry kom på besök .., men vågade sig nästan fram ändå.


Och så detta att komma hem till Sigge Nilsson.


Idag öppnade vi hans julklapp från friherrinnan. Sååå glad han blev! '
En burk kattmat! Perfekt.


Och pv-glädje.
Ja, min också.
Jag bliiiiir så glad över den här bilden, trots att jag inte var med just där och då.
Dagens fönster ....


... fångades i Ystad för många, många år sedan.
Jag kände igen det enbart på trädet.

fredag 28 december 2018

Finalen ...


Såja.
Då har vi sett sista avsnittet av Scott & Bailey, den brittiska kriminalserien som nu visats i repris och det var inte långt ifrån att tårarna kom, ja, när jag insåg att nu är det slut.

Vilken härlig serie med suveräna skådespelare!


Och vi konstaterade unisont, att skulle vi möta någon ur den här polisgruppen ute på stan, ja, under ett besök i England, vore det inte alls otroligt att man hälsade och trodde sig möta någon gammal bekant.

Tack och adjö alla!
Nån slags resumé ....


Första kvällen i landet Uppland.
Då har vi - halvvägs till Sthlm - ätit lunch tillsammans med mina barns pappa och Anders.
Dom ska övernatta hos äldsta dottern i Väsby och vi ute på Ekerö och så sammanstrålar vi dagen därpå. Det är otroligt lugnt på E4:an för att vara dagen före julafton, men ack, mellan Nyköping och Norrköping går trafikradion ideligen in och bryter sändningarna och varnar för olyckor och långa köer.
"Ja, ni trafikanter som befunnit er på E4:an mellan Nyköping och Norrköping, ni har sannerligen inte haft det lätt idag ...", säger hallåmannen och då ler vi.
Hans röst börjar låta allt mer bekant, mer som en nära vän.
Med tre minuter till godo hinner vi köra ombord på färjan från Slagsta till Ekerö.
Då har mörkret fallit.

Skönt att vara framme.
Vi bjuds på god middag och AP och Micke har två vansinnigt söta kattungar som nu är lite större, men håller sig på behörigt avstånd från den där stora, svarta saken som dessutom lägger sig kattkorgen, ja, just det, det vet ju alla som har hund, att finns där en pytteliten korg som tillhör nån annan, så blir den bästa platsen!


Här gör AP sig fin inför julaftonen .., en ansiktsmask - visserligen lite blommig, men som kan skrämma slag på vem som helst - ska nog göra verkan!


Jo, men det blir jättefint!
(Och som jag älskar människor som vågar bjuda på sig själva!)


Vad gör vi?
Jo, vi tittar på reprisen av när Kalla och det svenska stafettlaget tog OS-guld och likaså med herrarna och Marcus Hellner på sista sträckan och vi skrattar så vi kiknar åt vurporna i Risbergsbackarna under Vasaloppet; allra mest skrattar den som förstås har åkt just där och vet hur det kan vara!

Och så pratas det Vasalopp i allmänhet och Nattvasan i synnerhet och då kommer nummerlappen från i mars fram ., det var ju då AP och Pv åkte tillsammans dom nio milen från Sälen till Mora.
Senare på kvällen - alltså inte då i Sälen - blev AP dålig och fick gå i säng .., nån slags magsjuke-elände.


Julafton mitt på dagen åker vi till Upplands Väsby.

Jag har varit så vanvettigt orolig för hur det skulle gå med hundarna - deras Charlie och vår Harry råkade i luven med varandra i somras - och tanken var först att Harry skulle få vara hos dotterns svärföräldrar som bor en bit bort, men den planen skippade vi.
I stället fick han vara i gästrummet nära köket, med ett galler bara för den öppna dörren.

Så småningom tog vi helt enkelt ut honom .., och så gick det hur bra som helst, det gällde bara att inte provocera med leksaker, ja, att hålla dem någorlunda ifrån varandra, men på ett naturligt sätt.
Ute gick det kalasbra!
Men så här ..., med harry under bordet .., såg det ut till en början ,-)
Sista dagen viftade dom glatt på svansarna när dom möttes på morgnarna.


Och vi hann väl knappt innanför dörren, så började pv och Emil spela backgammon.
Vem som vann ...?
Ja, den här gången var det den äldre.

Vi hade knytkalas till julaftonens middag och mina barns pappa gav pv en sån fin fototavla; ett collage från sommarens segeläventyr till Anholt och vi spelade Kinaschack (ååå, så roligt) och hade det allmänt trevligt!


Juldagen inleddes - frånsett frukosten - med en padelturnering nånstans i Stockholm.
Lagen lottades med två par i varje - fyra lag blev det -.
Emil och Pv var i ett av lagen och vem var det nu som vann ..., Emma och Micke kanske?
Och åååå, jag blir så glad av bilden!

Att vara tillsammans med familjen .., så härligt det var!
Från vänster syns Micke, så är det Emmas bästis Fanny (för övrigt dotter till Challe Berglund, den före detta hockeyspelaren och Fanny är som en i familjen), så är det Emma, Emil och Peter. I mitten pv och Anders och den som tog bilden var AP som nu, utan ansiktsmask, tittar in i kameran.



Och knappt hann dom hem förrän det blev en runda i spåret!
Svärsonen längst till vänster, Anders och pv.
På kvällen anslöt svärsonens föräldrar och det blev middag sou-vide (nåt nytt för mig) som var vanvettigt gott (entrecôte i skivor och stekt potatis) och därefter ännu mera kinaschack, där alla kunde vara med .., även Peters pappa Berra som har våldsamma problem med synen.

Och pv och Maria tog hundarna på kilometerlånga promenader flera gånger om.

Sen, mitt i natten, bröt eländet ut.
Pv och jag själv låg då hos dotterns svärföräldrar fem minuter bort och jag blev knalldålig; tillbringade mest halva natten på toaletten med hink i knät! Fick höra att även Maria, Emma och Emil var dålig och det var ett heldäckat gäng som låg i var sin säng!
Och natten mot igår, var det Mickes tur!
Ja, det var ingen höjdare!


Det var Annandagen det.
Igår kände vi oss ändå bättre .., sov över hos dottern, då Anders och T åkt till Ekerö för att uppvakta Micke på födelsedagen och övernatta där. Det var planen för oss också, men jag låg ju däckad i gästrummet, så det var inte ens att tänka på.

Hemåt igår vid niotiden.
Slaskväder och dimma och höger vindrutetorkare behövde bytas och pv har nog aldrig - eller sällan - sagt så många fula ord på en och samma gång.

Mobilen ringde.
Skulle vi tillsammansluncha även på nedvägen?
Nej, Anders skulle arbeta natt i Malmö (där det då sprängdes ...) och vågade inte ta risken att smittas, han och Tommy hade ju klarat sig.


Kom hem till sitt eget hem vid femtiden kanske.
Friherrinnan hade skött om sigge och gett småfåglarna mat .., men även tänt småljusen på dörrkransen och i stora krukan med enris - såååå omtänksamt ! - och efter att ha packat upp och allt det man gör, slog jag mig ned i loppisfåtöljen och drog ett djupt andetag.
Så skönt att allt gått bra - ja, frånsett kräksjukan -!


Så här kändes det.
Fortfarande sköljer illamåendet över mig av och till, men nu är jag ju hemma, så det spelar ingen större roll.

Pv har åkt till K-Rauta för inköp av regelvirke till taket på altanen mot vägen .., nu ska han tydligen ta tag i denna och det vore ju en nåd att stilla bedja om! Själv gör jag inte mer än nödvändigt .., att plita ner detta tog längre tid än vanligt och jag undrar om det är en liten mus jag hör någonstans bakom någon list?

Nåja, värre saker finns ju.
Läser med stort intresse Jesper Långströms reseskildring på instagram (jesperlangstrom) från Namibia och där skriver han om hur en långnosad liten mus visar sig i deras boende och jag tänker att ja, ja, det är ju faktiskt inte det värsta som kan hända.

Så här skriver han. "Vi har också en ovanligt charmig liten skogsmus med en lång nos som bor under vårt kylskåp. Musen tassar omkring och letar ätbara saker så fort vi släcker ljuset."

Nu är det over and out.
Medaljutdelning sker i mars 2019.

Dagens fönster ....


... fångades av flitigaste fönsterfångerskan ever-ever .., ja, Ulrika.


När vi igåreftermiddag kom hem från julfirandet, fanns inte bara fönstret från Nora i inkorgen, nej, i postlådan låg även ett paket från samma Ulrika och i paketet fanns dessa .., ett par ljuvliga hemstickade vantar, ni kan ju ana av vem!

Tack snälla, rara! säger jag.

torsdag 27 december 2018

Hemma ....


... från ett julfirande i Upplands Väsby som går till historien - i alla fall vår -.
Kvällen innan julafton däckade AP i kräksjuka .., julaftonen firade vi som vanligt ., alla tre barnen, två med respektive (Maja i Vetlanda hos sina föräldrar) mina barns pappa, pv och jag själv och så förstås äldstadotterns familj.

Vi spelade kina-schack .., hade ostron till förrätt (vi var några som aldrig smakat detta) och det var en på alla sätt och vis härlig kväll.

Juldagen hade AP och Micke åkt hem till Ekerö .., och alla utom Maria och jag spelade padel - fyra lag som möttes - och på eftermiddagen urgod middag som tillagats av exet och Marias man.

Pv och jag själv skulle sova hos Marias svärföräldrar en bit bort och vid tvåtiden på natten vaknade jag och mådde gräsligt illa! Det blev en fasans natt .., sittande på toalettstolen med en hink i knäet och jag var sååå däckad! Till sist hade sex av tio däckat: Anna, jag själv, Maria, Emma, Emil och igårkväll/natt Micke!
Fortfarande mår jag tjyvtjockt och har lätt feber.
Bara tanken på julmat eller annat får det vändas i magen.

Ajöken, sa fröken.
Tre fönster fanns i håven ...


... i Ulrikas håv, alltså.

Det här var det tredje.

Tack Ulrika!

söndag 23 december 2018

Dagens fönster ...


Flera fönster från Nora!

Ulrika, förstås. 

Tack!!
Kylskåpsdörren ....


Och jag älskar kylskåpsmagneten längst ner till höger. 
Dagens tanke ....


... går till Eva på Tyresö som igår förlorade sin lillasyster.

Det är lillasyster Karin som på bilden står framför en ung Eva som då är lucia i Norrköping, tillsammans med andra barn från Norrgården.

Att förlora ett syskon ..., det enda syskon man har .., måste kännas i hjärtat.
I flera månader har vi - vid sidan om - kunnat följa Karins kamp mot sin lungsjukdom och att inte få tillräckligt med syre, det måste väl ändå vara något av det värsta man kan tänka sig.

En enda gång har jag träffat Karin.
Då var hon och hälsade på Eva och hennes Långe Make i sommarhuset i Haverdal och det jag minns allra mest, det är att hon hade så otroligt vackra ögon.
För nio år sedan ställde jag frågan ....

Ja, vad vill ni helst ha på julbordet?
Så här svarade ni (vinterbilderna tog jag i Ystad .., det var tydligen en snörik december!)



Börjar med madamen i Portugal: 
Vi firar portugisisk jul i år. 
På julaftons kväll blir det kokt bacalhau med kokt potatis, kokta ägg och alla möjliga sorters grön kål, som är mer eller mindree som svensk grönkål. 
En riktigt god grön olivolja ringlar man över och så dricker man rött vin. 
Bacalhau är torsk som varit torkad och saltad och lakats ur i vatten och är en portugisisk nationalrätt som kan tillagas på månghundratals vis. 
Numer är det ju inte så gott om torsk så hos oss serveras det inte ofta mellan jularna. 

Till juldagens middag blir det killingstek med potatis och kastanjer som fått steka med i långpannan för de flesta i familjen. 
Det tycker jag också om, men just på juldagen brukar jag avstå till förmån för den portugisiska julmat jag är alldeles särskilt förtjust i, ett slags pyttipanna på resterna av julaftonsmaten. Alltså potatis, grönsaker och fisk skuret i små bitar och uppfräst i olivolja. 
Helst har någon haft orken att skära redan några timmar i förväg så att alla de goda smakerna fått gifta ihop sig. 

Turtlan i Karlstad sa så här ....
För min del så ligger Bruna bönor högt i kurs. Senapssill såklart också.Till det ska Julmst drickas, inget annat.God Jul från en snuvig (!) Turtla som ska snörvla iväg till jobbet snart.GOD JUL! 

Bettankax hade en lite annorlunda maträtt hon drömde om ...
Jag vill ha Ebbagull på bordet jag!:) 
Ja, jag vet...hopplöst underbart förälskad.
GOD JUL till er alla fyra! Julekramar 



Gunnar i Vaplan är en förnöjsam herre ....
Jag tycker att julen är överskattad. 
Ledighet och en liten "wiskey" så är jag nöjd. 

Matildas fikarum (minns ni henne, hon bodde i Australien!) sa så här: Jag skulle komma bra överens med Gunnar. Allt julbök och julstök känns alldeles för mycket för mig. En stek i ugnen, lite grönsaker, glass till efterrätt och en liten whiskey till kaffet, det räcker såå bra för mig för att jag ska vara mer än nöjd. 




Bente i Norge kom med följande ....
Julaften spiser vi middag ca 17.00. 
Det er ribbe, medisterpølse, innmatpølse, medisterkaker. rødkål og surkål.og mandelpoteter, tyttebær og lefse til. 
Till desert multekrem,eller riskrem og rød saus. 
Jeg har bodd noen år på Nordvestlandet,og der hadde vi lutfisk på juleaften,helt greit det ogsåBrukte bare norske ord her, so if you want to translate just call. 

Ingela i Malå berättade så här ...
Jag gillar julmaten, men det finns inget som måste vara med på julbordet. 
Gravad lax är väldigt gott, hemgjord och med hemrörd sås till och en torkad renbog som man kan karva ur är också gott. Den är förresten ännu godare att ta fram sen nån kväll och knapra på med ett glas gott rödvin till. 

Några år nu har jag gjort en lite sötsyrlig rödkålswok med äpple som passar jättebra till både skinkan och prinskorvarna,eller "änglapiggarna" som tant Elin på Karlssons livs sa. 
För de som gillar dem alltså. 




Anna of Sweden hette hennes blogg och hon bodde då i USA. 
Så här skrev hon: 
Bruna bönor! Fast det blir inga sådana på julbordet i år. Har inte hittat bruna bönor i Amerikat. Och det är ju inte riktigt samma sak med bönor i tomatsås ...Hoppas att din och PVs jul blir riktigt mysig!Stor kram! 

Ulrika - som då kallade sin blogg Ellis - hade inte heller stora krav. 
Finsk kålrotslåda älskar jag. Inlagd sill också. Annars... nä, jag kommer inte på något. Egentligen är jag inte särskilt förtjust i julmaten... :)
Jag skulle gladeligen äta sushi eller nåt annat gott istället.
Ris a la Malta är gott, senare på kvällen

Helen skrev så här ....
Ville bara titta in och önska dig och din familj, inkl. Pelle och Sigge, förstås, en riktig GOD JUL!Detta är första julen vi firar sen min mamma gick bort, och hon var en riktig bull och matmamma, så det jag vill ha på julbordet är väldigt starkt förknippat med henne, t ex revbensspjällen och köttbullarna som hon var oslagbar på att tillaga. 
Men det är väl dags att börja införa mina egna kokkonster på julbordet, och hoppas att lite av mammas talang finns i mina gener...Kram! 



Cicki berättade följande ...
Inlagd sill, julskinka och leverkorv med rödbetssallad är sådana där måsten. För något år sedan införde jag kålrotslåda och det är också numera ett måste för sambon och hans dotter. Jag tycker den är god men det är inget måste.När jag bodde i Matfors, väster om Sundsvall, så gjorde de flesta av mina arbetskamrater och kunder något som de kallade "rörost". Jag har aldrig hört talas om det varken förr eller senare. För dem var det ett måste på julbordet. Jag är inte säker på hur man gjorde men det var något med mjölk och vassla. Jag har smakat en gång men tyckte inte om det. Den var för söt. Du som kommer längre norrifrån, har du hört talas om rörost? 
Elisabet skriver: nej, faktiskt inte! Någon annan som har gjort det?

Hedgrenskan fattade sig kort: 
Sillen!

Och slutligen Lilla B, hon som odlar chili och bor i Västmanland (men har halländskt påbrå).
Skinka, Janssons frestelse och den halländska grönkålen som jag inte fått någon i famijen att anamma. Den som är sååå god. 

lördag 22 december 2018

Kväller ....

Tittar på ett hyllningsprogram till drottning Silvia (imponeras av hennes energi när det gäller arbete som ligger henne varmt om hjärtat) ..., börjar nästan gråta när den demente Åke, tidigare läkare, berättar om när han är gäst på Silviahemmet ..., tänker att Linda Nyberg är varm och rar som programledare ..., blir upplyft när ungdomar berättar om Mentorsverksamhet och vad det har betytt, för dem, ja, sånt.

Jag blir mer och mer lättrörd ju äldre jag blir och har svårt att hålla tårarna borta när Victoria håller tal till sin mamma, ja, de övriga barnen också.

Tänker att kungen har åldrats, men verkar mer avslappnad än någonsin.
Humor har han också.

Pv skriver glöm-inte-lista som ligger här intill.
Och snart får jag - om allt går som det ska - träffa alla tre barnen.
Två döttrar och en son.
Och underbara svärsöner och lika underbara barnbarn.
Två katter och en hund också.

Det kan inte bli bättre.
Dan-före-dan-före-dan-fönstret ....


.... sån tur att Ulrika nu bor i Striberg och har nära till Nora, för här vimlar det uppenbarligen av vackra fönster!

Tack snälla! säger jag.
Lucka nr 22 ...


För fyra år sedan såg det ut så här den 21:a december, igår alltså, men då låg jag ju däckad och det efterlängtade (nåja ...) badet för att fira att nu blir dagarna inte längre, det ställdes in.
Kanske idag?

Men då ..., hade vi Kullabygdens urgoda glögg med oss och kanske lussekatter också och så satt vi där och njöt och firade att nu gick vi mot ljusare tider. Mycket har hänt sedan dess.

Friherrinnan har flyttat två gånger ... hon har haft hjärtflimmer och legat på sjukhus .., själv har även jag inträtt i friherrinneståndet och tillsammans med pv har vi varit i Skottland och Cornwall, på Bornholm och i Holland på semester.
Anders och Maja har träffats och flyttat ihop ..., Hilda och Patrik har blivit föräldrar till lille Edvin .., underbare Gösta Pehrson finns inte längre ..., och inte min svåger Janne i Australien heller.


Det är också snart ett år sedan Nelly somnade in och äntligen kan jag titta på bilder av henne utan att börja gråta. Men den lilla pigan har verkligen ett alldeles eget rum i mitt hjärta. Och en fin bädd för henne att ligga på. Kan man bli finare? Nä.


Det var förresten på Bornholm, i byn Tejn, som jag bad pv stanna till, så skulle jag fråga om vi fick föreviga den vackra trädgården som vi då precis passerat. Jo, det gjorde han - utan knot -. Bland allehanda blomster gick en så rar kvinna och rensade ogräs, det blev lite småprat och så bjöd hon in oss  .., hon hette Anette och hennes katt hette Bocca, det är han som lapar vatten på bilden.
Ett år senare kom ett mejl från denna rara Anette där hon så rart skrev att det hade varit roligt om vi hade kunnat ses igen.


Så här vackert var det vid trädgårdsgången. Inte undra på att jag bad pv backa bilen!
Lite vildvuxet .., som en salig blandning av allt det vackra, och ändå en tanke bakom.

Och alla tofflorna på hennes altan ..., man anar att där nog brukade komma barnbarn på besök.

fredag 21 december 2018

Fyrtiotre minuter över sju ....


.... inser jag att något Dagens Fönster inte har kommit på plats idag, men det beror inte på slöhet, utan mer på nån slags utmattning i öronen. I korthet: i ett  par dagars tid har jag haft lock i öronen och haft svårt att höra vad kunderna säger. I går tillkom även ett våldsamt pulserande i mitt vänstra öra, alltså jag hörde/kände min egen puls inne örats inre och det var ett ljud som påminde om hur vågor slår mot land, men nästan i storm.
Det var hemskt.

Vaknade på morgonen och hade gräslig yrsel. Kunde omöjligen ha ögonen öppna och ville bara ligga på ena sidan, i annat fall började jag genast må illa.

Illamåendet eskalerade och blev värre och värre .., harry blev rädd, satt alldeles intill mig och slickade mig på axeln .., och jag hulkade så jag trodde att huvudet skulle sprängas och några timmar senare, fick jag stickningar i hela överkroppen när jag ville kräkas men inte kunde.
Att sitta på toaletten, ha karusellkänsla i huvudet, vilja kräkas men inte kunna .., ja, det var bara så hemskt, Men .., efter allt kraftigt hulkande, tackade susandet för sig!

Halleluja!
Återstår huvudvärk och trötthet och inget jobb i morgon som det var tänkt.
Underbara Linn tog mitt pass.

Ajöken, sa fröken.

Och fönstret kommer från Turtlan.
Så här skrev hon den 18/12:
Ett alldeles nytaget fönster från ikväll 18 december. Ikväll hade vi vår sen länge traditionella ”ses innan jul men inte äta julmat kväll.”  
I år lite ute på landet där värdinnan nyss flyttat in. Där inne i köket blev vi bjudna på en smaskig kräftsoppa. Bättre kan man knappast ha det!

Turtlan

torsdag 20 december 2018

Tio över sex .., pv sover.

Och det är honom väl unnat, han har ju hoppat ur bingen klockan fem på morgnarna innan han cyklat iväg till stan och dom olika skolorna. Men nu är det jullov för hans del, eller som han säger .."nu blir jag i utanförskapet ett par veckor".

Men själv ska jag arbeta.
Tredje dagen på raken och idag ett fullt pass, till 15.00.

Vaknade med lock i båda öronen och jag lyckas inte fixa det, men det löser sig kanske.



Dagens fönster ...


.... har jag själv fångat .. jag  t r o r  mig minnas att det var i Helsingör som det hela skedde.
Fångandet, alltså.
För fyra år sedan ....


.... berättade Gunnar i Jämtland om glädjen när isen lagt sig och han kunde vara ute och åka skridskor. Det var hans bästa den veckan.


Och hon vars blogg en gång hette "Londongirl" och därefter "Tankevågor" berättade om sitt bästa.

Det bästa för Lisbeth i Stockholm, ja det är detta:

"Har klarat hela veckan utan mina kollegor som har varit sjuka. Tungt har det varit.
Men vilka underbara barn jag har i min klass. När jag läste saga i fredags (gick in och jobbade på min lediga dag) så var det alldeles tyst och en magisk stämning i rummet.
Jag älskar att läsa för dem och gör det alltid med stor inlevelse….
Vi hade tänt första adventsljuset och i fönstret glittrade en ljusslinga.
Då när jag slutade läsa så började alla att applådera! Underbara, fina, fantastiska barn!
Vad jag läste? Första kapitlet ur Mio min Mio."


I Steninge hade friherrinnan, som då bodde kvar i sitt barndomshem, haft soteld i skorstenen och ren tur var det att inte huset tog fyr och brann upp! Nu bor samma madame bara ett hundratal meter norrut, men på andra sidan vägen.


Själv hade jag, via bookagram samlat ihop bilder som jag tyckte om och själv hade tagit och så blewv det en liten bok. Inget märkvärdigt, men för mig betydde - och betyder - dom (det blev tre böcker allt som allt) mycket.


Lena i Östersund - hon hade på sitt Det Bästa - varit på vift i fjällvärlden.
Så här berättade hon:  Veckan i Åre tillsammans med dottern och hennes familj var härlig och innehållsrik. Skidåkning, god mat, umgänge, överraskningsbesök av min andra dotter med familj, födelsedagsuppvaktning, 5-rättersmiddag, snöstorm, korvgrillning, sjukstuga, ambulansbesök och massor med mys med barnbarnen.
(E skriver: Det där med ambulansbesök och sjukstuga lät ju måttligt som Det Bästa, men det ordnade sig nog ...).


På hösten 2017 bestämde jag mig helt plötsligt för att säga upp mig. 
Jag skulle gå i pension kring midsommar följande år - i år alltså - och så berättade jag det för bloggvännerna och fick följande reaktioner .., det handlade om vägval.

Gerd i Norsjö sa...
Heja Elisabet! Du har fattat ett klokt beslut som du inte kommer att ångra! Pengar är inte allt, livet och livskvaliteten är viktigast. Jag har ju slutat jobba den 1/9, och det ångrar jag inte. Tänk vad du får njuta av varje dag och berätta för oss alla som läser din blogg.
Pensionärskramar från Gerd.

Babsan sa...
Skönt att höra att du bestämt dig och att det känns bra.
Här har också fattats beslut. Maken blir 65 okt 2019, jag 63 feb 2020 då går vi båda två!!!!Planen är då att vi flyttar ut till landet. Känns oerhört skönt att ha fattat ett beslut.
Pensionspengen blir väl så där men vi kommer att klara oss gott.

Steel City Anna sa...
Jag är trött redan och är bara 35 ;) räknar dagarna till pensionen.
Sen har jag arbetat dubbel heltid under 15 år om man räknar in heltidsplugg med jobb de första fem och sen 90-timmarsveckor så rent logiskt skulle jag inte ha så långt tills pensionen tycker jag.
Grattis önskar jag och tycker man om djur och natur så kan man leva lyckligt billigt :) nån pension får jag nog knappt alls men som sagt, ingen ide att gråta över spilld mjölk och roligt kan man ha ändå.

// Steel City Anna är bara en av alla bloggare som tackat för sig. 
Jag tyckte verkligen så mycket om att läsa hennes betraktelser från Sheffield i England .., om alla promenaderna i omgivningen .., alla bilder på får och små lamm och blommor och blader! Och så småningom tog hon sitt pick och pack och återvände till moderslandet.