fredag 21 december 2018

Fyrtiotre minuter över sju ....


.... inser jag att något Dagens Fönster inte har kommit på plats idag, men det beror inte på slöhet, utan mer på nån slags utmattning i öronen. I korthet: i ett  par dagars tid har jag haft lock i öronen och haft svårt att höra vad kunderna säger. I går tillkom även ett våldsamt pulserande i mitt vänstra öra, alltså jag hörde/kände min egen puls inne örats inre och det var ett ljud som påminde om hur vågor slår mot land, men nästan i storm.
Det var hemskt.

Vaknade på morgonen och hade gräslig yrsel. Kunde omöjligen ha ögonen öppna och ville bara ligga på ena sidan, i annat fall började jag genast må illa.

Illamåendet eskalerade och blev värre och värre .., harry blev rädd, satt alldeles intill mig och slickade mig på axeln .., och jag hulkade så jag trodde att huvudet skulle sprängas och några timmar senare, fick jag stickningar i hela överkroppen när jag ville kräkas men inte kunde.
Att sitta på toaletten, ha karusellkänsla i huvudet, vilja kräkas men inte kunna .., ja, det var bara så hemskt, Men .., efter allt kraftigt hulkande, tackade susandet för sig!

Halleluja!
Återstår huvudvärk och trötthet och inget jobb i morgon som det var tänkt.
Underbara Linn tog mitt pass.

Ajöken, sa fröken.

Och fönstret kommer från Turtlan.
Så här skrev hon den 18/12:
Ett alldeles nytaget fönster från ikväll 18 december. Ikväll hade vi vår sen länge traditionella ”ses innan jul men inte äta julmat kväll.”  
I år lite ute på landet där värdinnan nyss flyttat in. Där inne i köket blev vi bjudna på en smaskig kräftsoppa. Bättre kan man knappast ha det!

Turtlan

5 kommentarer:

Lena i Östersund sa...

Men fy, vad eländigt du mätt. Krya på dej!

Elisabet. sa...

Lena i Östersund: men nu mår jag mycket bättre och allt det hemska i öronen har tackat för sig!

Ulrika sa...

Kan det vara en stressreaktion?

Det där ljudet i öronen är jobbigt. Jag har det konstant. Inte på stormljudnivå men ett ständigt pumpande.

Kraaaam!!
Och TACK för julhälsningen!!

Elisabet. sa...

Ulrika: absolut! Det tror jag själv. Förra gången det var i närheten av nåt sånt här - men inte ens hälften så hemskt - var när Emma tog studenten. Men då hade jag å andra sidan legat i säng där huvudet lutade bakåt och det har jag märkt att då är det lätt att blir galet.

Ulrika sa...

Ja, jag vet ju att du reagerat kraftigt mot stress förut.
Hoppas du mår bra igen nu!!