lördag 25 april 2020

Dagens balkonger fönster .....


Så kommer här den tredje "strama fönsterbilden" (fotografens egna ord) från Arvidsjaur och Guy. Tänk - jag kan nästan inte släppa det - att vi är släkt på långt håll!

Stort tack för att du tar dig tid, Guy!

fredag 24 april 2020

Idag ....


... var det alltså dags för sjösättning i Skallkrokens hamn.
Om det var lite pirrigt ...?
Jo, pv vaknade fyra, lyssnade till nyheterna .., slumrade till och var uppe vid kvart i sex och körde iväg en timme senare, till hamnen. Några timmar senare, vid tiotiden, cyklade jag dit med kaffe och stekta-ägg-till-pålägg-mackor - och då dröjde det kanske en timme innan båten låg i sjön.
Pv:s helt underbare bror Tommy hade redan tidigt på morgonen anslutet från Ljungby för att bistå sin lillebror när det var dags .., och det var perfekt.
Förutom att motorn inte ville starta till en början, gick allt som smort.
Hurra!

Om denne storebror man mycket sägas: han inte bara ÄR ett energiknippe av Guds nåde, han är vanvettigt intresserad i allt som har med energibesparing att göra. Han gjorde lumpen på Älvsnabben och hamnade bland annat i Sydamerika och han har arbetat med vattenprojekt i Tanzania (där han då drabbades av malaria) .., han och hans fru Lena har cyklat i Alperna .., är närapå självförsörjande på grönsaker .., och när det är sammanträde i vindkraftföreningen i Falkenberg, cyklar han dom tolv, tretton milen dit.
Förstås.
Med andra ord lever han som han lär.
Och så har han bestämt sig för att gå ned i vikt så han klarar hela Vasaloppet nästa år.
Nu rök han vid repet i Hökberg - nästan i mål -.

Jag har aldrig sett honom upprörd, förrän kanske lite idag .., då han berättade om att han upprättat ett excel-ark där han hade räknat ut hur mycket pengar vårt land hade sparat om dom styrande satt alla sthlm:are som kom från skidsemester i Italien i karantän, hade det inte sett ut som det nu gör i Sthlm.


Här var det fika, ja.
Pv:s bror är född 1951, alltså fyra år äldre än nummer 2 i syskonskaran.
Ulf - trummisen - föddes 1957.


Här hänger den i luften .., hu, så kusligt att vara ansvarig för detta!
Tänk, bara tänk .., om linorna lossnar .., enbart pv:s båt väger sju ton!!

Och det är  pv:s båt som hänger och dinglar i repen.
(Pv säger "vår båt", men se, det kan jag omöjligen göra. Jag undrar om jag någon gång i historien kommer att kunna göra det? Jag kom in så sent i bilden och det är han som har betalat båten och huset. Stör det mig att jag känner så? Nej. Men jag förmodar att det kanske låter underligt när man beskriver det på det viset.)

Nåväl.
Mannen till höger på bilden, han hjälpte till och höll i olika rep och precis hela tiden gick hans lilla japanska spets - Max - intill honom.
Inte en tum vek han från husse.


Och här samme man slagit sig ner, medan den sju ton tunga båten dinglar en bit ifrån honom. Max håller koll.


Hit kom den .., bakom den gula segelbåten någonstans.
Om jag säger som så .., så strålade herr pensionatsvärden av glädje när han dessutom lyckats  b a c k a  in båten i sin fålla, allt för att harry och hans matte lättare ska ta sig ombord! Det kallar jag omtanke.

Senare på dagen handlade vi nya täcken, kuddar, påslakan och örngott, samt underbara badlakan och lite annat - allt till båten -.


Så småningom kom det blå kapellet upp också och jo, det ska nog bli bra det där. 
Och titta, så perfekt för Harry att hoppa från bryggan och rakt ner på båten. 
Och för mig! (Men jag hoppar inte).


Ja, någon social distansering kan man inte prata om, men vad ska dom göra?
Det är dessutom ganska många äldre män som är där nere i hamnen och pysslar med allt möjligt .., det är väl deras liv helt enkelt. 

Mannen till höger heter Lasse och har, tillsammans med sin fru, drivit en spelbutik i Halmstad och dessutom köpte friherrinnan sin Shejken av deras son. Och Ingegerd, hon har arbetat tillsammans med friherrinnan i affären.
Lasse är hur ofta som helst i hamnen och mest är han ute och försöker få lite fisk till menyn hemmavid.
Mannen till vänster har nyligen köpt en segelbåt och han har nu "vår" gamla plats.
(Nu gick det att säga "vår").


Sedan båtarna väl är i sjön, blir det ju enklare med avstånden.
Då sköter var och en sitt. 


En bild till: en stor en. 
Titta bara vilken oändligt vacker båtshake, långt vackrare än alla tjusiga modeller som finns för dyra pengar! Den här hängde alldeles vid vattnet, redo att användes.
Med den haken plockade pv upp två gamla bildäck och en vägmarkeringsskylt, ja, det var i våras. 

Nej, nu har jag gäspat så många gånger, så nu är det bäst att jag kryper i säng. 

Dagens fönster ...


Här kommer det andra av Guys "tre strama fönster"; alla är från Arvidsjaur.

I Arvidsjaur - sju, åtta mil från Malå - bodde min syster under ett antal år. Där bodde även min faster Ann-Marie och hennes man Karl-Johan och sonen Karl-Gunnar, ja, dom bodde faktiskt i samma hyreshuslänga som min syster, eller om det möjligen var i huset intill, på Ringelvägen var det i alla fall.

Faster Ann-Marie var pappas yngsta syster och en sån härlig kvinna.
Hon var kort i rocken, väldigt nätt i kroppen och hade världens minsta skostorlek. I familjens badrum fanns en korg med veckotidningar .., hennes hembakade Drömmar var legendariska och på farbror Karl-Johans skrivbord fanns en räknemaskin som jag älskade att använda! Jag känner nog ingen som skrattade så hejdlöst gott som faster.

En tid bodde familjen i Moskosel och precis allt jag kommer ihåg därifrån är att det i deras kök fanns en spaljé med tillhörande blombord.

Tänk, så underliga saker man minns!
Tack Guy som - genom dina bilder - väcker såna minnesintryck till liv!

torsdag 23 april 2020

Hon hette Valentina ....


Kvinnan som har mörkt hår och vita arbetskläder, typ såna som målare brukar ha, kommer ut från Eckes lillstuga och i båda händerna håller hon det som ser ut som målarburkar eller hinkar som stuvas in i bilen.

"Jaha ., är det klart med målandet nu ...?" säger jag, mer som bara för att vara lite social.

Nej, så är det inte alls. Det är inte målarfärg hon har, hon håller på med cement.

"Cement ...?" säger jag förvånat.

Jo, just det. Mikrocement
Då förstår jag ännu mindre.
(Googlade när jag kom hem såklart).

Kvinnan som kanske är r i trettiofem-fyrtioårsåldern lockar lite på Harry .., men han går aldrig någonsin fram till helt obekanta människor, särskilt inte om dom är klädda på ett lite annorlunda vis (flickorna i Skallkroken igår var inga problem att hälsa på) och jag frågar var hon kommer ifrån .., kanske Polen?

Nej, så är det inte, hon är uppvuxen i en liten by i Ukraina, men har bott i Sverige (i Helsingborg) i några år och pratar fullt begripligt. Imponerande! Och hon frågar om det går att köra längs havet (nej, det är vägbom på grund av alla båtstölder från lilla hamnen) och så tycker hon att här är så vackert och det tycker ju jag med.

Ett litet pyttemöte i vardagen.
Jo, det kändes bra.

Nu ska jag skjutsa Sonja till vårdcentralen - det må bära eller brista - och samtidigt hämta pv som ska arbeta extra som mattelärare hos grannen och sen blir det båtjobb i Skallkroken. Men .., nu stundar tre dagars ledighet för honom!

Bilden har absolut inget att göra med texten, men jag tog den på hemvägen och tyckte att det blev riktigt fint.



Dagens fönster ....


"Tre strama fönster" kom i mejlen igår.
Jag log.

Ett av dem är detta och det var Guy i Arvidsjaur som hade varit ute på spaning.

Tack Guy!

Ps. Perfekt med den blå sladden .., den matchar Bingolotto-texten! Ds.
Torsdag ....


En hel dag - igår alltså - utan ett enda inlägg, ja, förutom fönsterbilden .., kanske går det utför även här?

Det blev en bra dag och jag kände mig så nöjd när kvällen kom.
Tidigt på morgonen fick jag våldsam hjärtklappning; det kändes som om jag hade en symaskinsmotor inombords, men det gick över och sen var allt som vanligt igen.
Storstädade badrummet, klippte gräset med el-gräsklipparen där inte roboten kommit åt och senare på dagen körde jag till Skallkroken och inväntade pv som kom cyklande från jobbet och möttes av en hysteriskt lycklig Harry.

På bordet i vindskyddet dukade jag upp grillad kyckling, sallad och nybakat bröd, men först tog vi var sitt dopp; ett dopp som blev mer som ett riktigt bad.
Var det sju grader i förrgår, var det nog nio igår?
Otroligt, att det kan bli sån skillnad!


Efter en stund dök fyra ungdomar upp; dom hade kastspön med sig och även om endast en i sällskapet tycktes bekant med den fiskekonsten, tycktes dom ha så trevligt.
"Hoppas att jag får en gädda!" sa en av töserna.
"Nja, gädda är ju en insjöfisk, möjligen att du får en näbbgädda ...", förklarade fiskekillen.
Den unge mannen var så oerhört pedagogisk .., jag tänkte att han var som den allra bästa sortens storebror och han rättade kompisarna (en var hans syster) på ett så vänligt sätt.

"Nu har tråden fastnat!" ropade den andre killen.
"Ja, jag kommer, men det heter inte tråd, det heter lina ,. den är av nylon!" sa den vane fiskaren..

Och jag hörde honom förklara att på Claes Ohlsons, där kunde man köpa betydligt billigare drag och han visade hur dom skulle slänga ut linan .., och när jag förundrat bevittnade lektionen, så jag hur hans lina flög iväg i en båge .., lååångt ut i vattnet, medan övrigas liksom ploppade ner fem, tio meter från där dom stod.
Ja, det var härliga ungdomar!
Flickorna lämnade så småningom sina spön och gullade i stället med Harry som hade gått fram till dem, kanske i hopp om att där skulle finnas något matnyttigt?

Det är mycket som händer i hamnen nu i sjösättartider.
Det förbereds förstås för det som komma skall - i morgon - (sjösättning) och pv har tid direkt på morgonen. Oj, så spännande!


Tittade igårtkväll på SVT:s "Utrikesbyrån" med Johan Ripås som programledare.
Gäster var Leif Pagrotsky, Carina Bergfeldt, samt den amerikanske läkaren James Sadock.

Jo, men det var ett program som jag tyckte väldigt mycket om, även om jag missade lite i början (får se det på play igen). Bland annat visades ett ganska långt reportage från New York, såväl från ett sjukhus och olika vyer från en till synes helt öde stad .., ja, det var makalöst ofattbart alltsammans!
Här en länk till programmet om någon är intresserad.¨
Bara några få dagar i mitt liv har jag tillbringat i New York ., då var det tredje advent, isande kallt och jag tyckte att allt jag hörde var siréner. Min mamma var där 1967 - åkte iväg ensam - och föll pladask för hela alltet! Där hade hon nog kunnat bo, hon som var uppvuxen i fjällvärlden!

Direkt efter det här programmet, följde ett annat .., en dokumentär om män som skänker sin sperma till kvinnor - ofta barnlösa - som kanske inte har ekonomiska möjligheter att bekosta insemination på annat vis.
Lite skrämmande (eller mycket) var det, att en man kunde ha ett sjuttiotal barn spridda runt Storbritannien .., ja, i det kan bli många överraskningar när människor med hjälp av DNA-tester ska utforska sin bakgrund.
Jag kommer just nu inte in så jag kan länka till programmet, men det finns säkert på play och sändes alltså efter Utrikesbyrån.

Nu vill Harry gå på ännu en promenad!
Ja, ja, ske din vilja, kära hund!

onsdag 22 april 2020

Dagens fönster ....


... fångades i Stockholm Skultuna av Turtlan.

Det har visats tidigare, men är så vackert, tycker jag.

tisdag 21 april 2020

Halleluja!! 

Fick upp ett meddelande att av min postcertifiering återstod endast trettio dagar.
Då var klockan kring halv elva.

Tänkte att det är lika så bra .., och nu är det gjort.
Knepigast var som alltid det här med uthämtning av rek och vem som får hämta ut till företag .., vilka som ska ha fullmakter und so weiter.

Nu har jag huvudvärk och ska gå i säng.
Ny dag, ny giv ....


Det tog ett halvår nästan precis, så glömde jag bort det där med att varje kväll öppna sängkammarfönstret och tacka för att knölen i bröstet inte var en elakartad tumör. Så är det kanske, efter en längre tid tar man det nästan - men bara nästan - för givet, ja, den där euforiska glädjen lägger sig lite till ro.
Det är nog skillnad när man genomgått en tuff cancerbehandling, förmodar jag.

Igårkväll, det var precis vid läggdags, ställde jag ändå fönstret på vid gavel och böjde mig fram .., liksom hängde ut .., och förundrades över stjärnhimlen som tycktes vara översållad av glittriga stjärnor! Långt till höger om fönstret - på himlen - lyste en stjärna starkare än alla andra, mot norr. Jag är förfärligt dålig på stjärnhimlen, men kanske kan det ha varit Aftonstjärnan?

Gjorde ett fåfängt försök att fånga det hela med mobilen, men det var såklart dömt att misslyckas.
Dagen hade varit ovanligt varm och på gränsen till somrig, så jag lät fönstret stå lite-lite-på-glänt, så där så att det kändes som om jag befann mig utomhus, men ändå inte.

Laddade ner ett program som verkade intressant, men somnade som vanligt innan fem minuter hade gått. Om en god sömn är beviset för ett gott samvete, så är det ganska gott just nu.


Tidigare på dagen, vid femtiden, körde jag till Gullbrandstorp för att hämta pv och hans punkterade cykel. Han skulle komma med bussen från Halmstad och så skulle vi då mötas.
"Glöm bara inte cykelhållaren!" sa han.

Han såg lite moloken ut när han kom gående mot parkeringen och så fick jag veta att han somnat på bussen och tappat cykelnyckeln, den han hållit i handen hela tiden.
Nu föreslog han att vi skulle genskjuta bussen i Haverdal och det gjorde vi också - vi hann! - och nyckeln hade glidit långt in under sätet och vilken tur att han hittade den!

Så raskt tillbaka till (nu ringer det från Algeriet .., ja, ni kan ringa ni!) Gullbrandstorp  för att hämta cykeln och jag handlade lite nödproviant på Tempo (ägaren är från Lycksele).

Så hemöver igen, men först en sväng till Skallkroken där han gjorde nåt med båten och efteråt blev det ett dopp för mig. Vilken otrolig skillnad mot för dagen innan!! Så mycket varmare! 
Nu var det rent av uthärdligt!! Harry kom också i havet .., gick och plaskade omkring lite där det var grunt.

Upptäcker att bilden här ovanför ju är från Ystad, det är när man kör kustvägen västerut och  har svängt höger mot godset Ruuthsbo och då är det inte långt till där jag bodde i tio år kanske.
När man tar bilden, har man ett järnvägsspår bakom ryggen, men sen havet.


S o m   jag älskade den här servetten! Fanns den hos dig Eva i Tyresö kanske?
Men den har inget att göra med bokstäverna som nu kommer på rad.

I morse tittade jag i alla fall på Morgonstudion hos SVT och nu var Ted Wigren tillbaka i studion och det kändes bra. Han har en förmåga att sprida glädje och värme och det är som om det smittar av sig på programledarkompisen, i det här fallet Karin Magnusson.

Tidigare i veckan fick en vikarie hoppa in och på något underligt sätt var det som om .., ja, som om det blev så ojämlikt i studion. Vikarien tog liksom all plats och det var inte det att hen inte var skicklig, men att det på något vis inte stämde. Jag funderade på att titta på fyran i stället.


Sigge bryr sig inte i Morgonstudion eller annat på tv .., han sover gott under trädgårdsbordet.
När bilden togs låg Harry bara en bit ifrån honom och ytterligare två, tre meter bort, där satt två ekorrar på marken och knaprade på solrosfrön som fallit ner.
Det kändes lite som det bibliska paradiset - ja, som det nu beskrivs och där alla ska vara sams -, men det kanske är att ta i. Harry är alltid lite halvskraj för Sigge. Han är ju bevisligen den som bestämmer.

Nu ringde precis Sonja.
Det blev en lång inköpslista, men det känns så alldeles oerhört bra att kunna hjälpa henne, hon är ju som den allra snällaste av mammor.

Och när jag strax sätter punkt för det här inlägget, sjunger Bo Kaspers om att vi ska "Hålla ut".
Ja, så får det bli.

måndag 20 april 2020

Måndag, måndag, måndag, måndag ....


Funderade över hur många måndagar man som sextiosexåring har varit med om?
Så där grovt?
Det blir i alla fall omkring 3400 måndagar.
Det är många det.

Jag minns för två år sedan när jag hela tiden räknade ner tills det var dags för pension.
Tio arbetspass kvar.
Fem kvar.


Och andra vårar när jag räknat ner till någon semesterresa.
Den här "kalendern" satt fasttejpad på min skåpdörr på Ica Supermarket i Ystad.
Undrar just var jag skulle resa då?

Nu är det sluträknat.
Den tid man nu har kvar, det är ju själva livet.
(Det var det tidigare också, men nu känns det än m e r a  så).


Den här måndagen började bra och fortsatte bra.
Pv tar harry på helgerna, jag rastar honom måndag - torsdag.
Så vi gick ner till havet och till min oerhörda glädje vimlade det av ejdrar runt skäret och ännu längre ut .., jag räknade till minst fyrtio, kanske ännu flera!!
Helt obegripligt, men sååå roligt!

Dom  senaste åren har vi knappt sett några ejdrar, men nu, redan på väg ner till stranden, hördes deras typiska hoanden. Vi gick längst ut på skäret och satt där och tittade ut över havet .., såg en hel rad av båda könen som simmade på led .., ja, tala om att man blir varm i hjärtat!


Detta är ju den uppenbara nackdelen med mobilens kamera .., det är hopplöst att zooma in.
Nåja, ni får tro mig på mitt ord.

Pv har ringt .., han hade - återigen - fått punktering på cykeln och önskade hämtning i Gullbrandstorp efter jobbet. Det ska väl kunna ordnas. (Han lämnade cykeln där och tog bussen till stan).

Ja, ungefär så har den här halva måndagen varit.

Dagens fönster ....


... finns i ett gult hus på en kulle.

Och ja: i landet Halland.

Här, hos oss alltså.

söndag 19 april 2020

En söndag i april ...


... får vi besök av friherrinnan som har med sig hembakt fikabröd och vi sitter ute på altanen med parasoll som skuggar lite och mest hela tiden håller friherrinnan på och gör så här med duken, den duk vi fått av just henne och som hennes före detta svärmor vävt.
Denna svärmor som Lena (ja, nu får heta Lena just idag) så ofta talar sååå gott om.

"Vad är det du håller på och kollar ..?" frågar jag till slut, när hon ännu en gång viker ihop duken på det här viset.

Jo, om det är rakt. Så enkelt var det.


Och pv han har kämpat med veden .., den som ska klyvas.
Nu är sista lasset hämtat, men det är mängder som återstår  att klyvas alltså -.
För att göra nånting annat, kör vi till hamnen i Skallkroken och där målar han lite på kölen på båten; den som ska i vattnet på fredag.
Under tiden sitter jag med ansiktet vänt mot solen.
Det blåser kyliga vindar.


Jag räknar till fyra, kanske fem båtar som ligger i vattnet och här - vid den som är av märket Arcona och är så fin - blir jag stående en stund. På bilden kan man tro att båten ligger alldeles mot bryggan, men så är det inte .., kanske det diffar på 60 cm? Och så står jag där och tänker .., skulle jag fixa att ta mig ombord här?

Och precis som när jag  i säkert tre veckors tid undrade om jag skulle våga cykla - då, efter min tredje nya knäprotes - så kändes det i huvudet (just det!) nu att, jo, jag skulle våga ta mig ombord bara genom att sträcka fram ena benet och sedan häva mig upp.
Den känslan har jag  i n t e  haft tidigare.

Vi tar var sitt dopp
Det är iiiiskallt i vattnet och det är inte ofta jag inte doppar huvudet, men det gör jag inte idag.
Pv däremot.
Efteråt ett äpple och på med sticketröjan.


Kommer hem ...,  läser såväl DN som Svenska Dagbladet.
En sak som jag  v e r k l i g e n  tycker om med Sv.D, det är deras sätt att redigera sidorna och att dom är generösa med bilder.
Som  här, t.ex.
Och jag tycker om sättet dom tar bilder på.


Så här, t.ex ..., med lite lagom text även vid dom små bilderna.
Jag tycker om sättet hur bilderna placerats .., att det skapar en slags spänning .. det är inte så givet (som t.ex. här hos mig på bloggen) hur bilderna ska visas.
Fotograf var: Staffan Löwstedt och texten skriven av Karin Thunberg.


Annat som slår mig: aldrig i livet har jag sett så många dödsannonser i en tidning!


Jag skummar igenom och försöker hitta någon gemensam nämnare.
Många är i den ålder min mamma skulle ha varit i .., födda på 20-talet, men där finns många yngre också.


Det är ju helt sanslöst!
Om man studerar namnen, kan man kanske få en vink om när människor är födda?
I alla fall en liten vink.
Där är namn som Ulla-Britt, Inga-Britta, Maj-Britt, Sonja, Inga-Lisa, Börje,  Kerstin, Bengt och Birgitta.


Vad jag däremot  i n t e  tycker om hos Sv.D, är korsorden.
På något konstigt vänster känns det som om rutorna är mindre än i Dagens Nyheter.


Ett intressant reportage som heter "I kräftans tecken" finns också i Sv.D.
Det handlar om Bohuslän, ett landskap som från sekund ett - det var 1971 - gick rakt in i mitt hjärta.


Underbara bilder, tycker jag!
Fotografen heter Emma Larsson och den som författat all text: Sara Berg.
Jag tycker faktiskt ofta att bilder tagna av kvinnliga fotografer går rakt in i mitt hjärta.


För några månader sedan, då handlade resereportage om häftiga äventyr i Sydamerika, gruppresor med särskilda intresseområden ., ja, till Kina eller någon annanstans. Man kan undra hur tidningar som t ex Vi klarar sig utan alla dessa annonser (och resor som dom själva anordnar med särskilda reseledare .., och hur klarar sig alla reseledare för dessa grupper ...?)  ? Sånt kan man fundera på.

I dagens tidning får vi förslag på "natursköna upplevelser" i landet som heter Sverige.
Det är annorlunda nu.

Ja, så var den här söndagen.

Dagens fönster ....


... står på vid gavel och och tittar ut över den lilla pjuttdel av världen där vi bor.

I det ljusblå huset finns den rara grannen Birgitta, hon som lagar världens i särklass godaste fisksoppa.

lördag 18 april 2020

Kväller ....


Efter en kort sväng förbi friherrinnan, svänger vi ner på parkeringen vid Göstas Café och i bagageluckan ligger badkläderna och bara väntar .., så jag föreslår att vi tar ett dopp.
Så blir det.
I alla fall för en av oss.

Det är en alldeles underbar kväll i april och där är två vindsurfare på väg in mot land (senare kånkar dom iväg segel och brädor bort mot vandrarhemmet) och två unga töser kommer ridande på var sin islandshäst och så rider dom ut det iskalla vattnet .. ,vänder åter mot land .., tar av sig långbyxor och så ut igen!

Så vänder vi hemåt.
Tittar på menyn hos Göstas .., den är i princip densamma varje sommar.
Steninge-hamburgare med jättegoda pommes ...
Varmrökt lax, potatis ...
Fish and chips ..
Ceasarsallad
Pannbiff med tillbehör ..

Jo, det kan bli aningen långrandigt, men det är så praktiskt med Göstas, bara att ta cykeln och susa iväg och på några minuter är man där och man kan även sitta ute och inte behöver man trängas heller.
Kanske .., men bara kanske .., att det blir ett besök där i morgon.
Lördag ..., arbetsdag.


Ja, inte för mig, men för pv.
Nu byggs det en väggfast säng i det lilla rummet.
I eftermiddag ska väl det tredje lasset ved hämtas; eller det som  s k a  bli ved.

Vad gör jag själv?
Tja .., gratulerar mannen från Vaplan på födelsedagen - idag blir han sjuttiofem - inte var det väl sååå länge sedan han fyllde sjuttio och fick resan till Sydafrika?
Eller .., jo, det känns i och för sig som länge sedan.
Grattis Gunnar!


Läser DN och Svenska Dagbladet och kommer osökt att tänka på madamen i Porto, när jag kommer till den här artikeln.
Lägger in en länk här - den handlar också om Portugal och hur man där handskats med viruset - men vet inte om någon som inte är prenumerant kan läsa den.
Jag gör ett försök i alla fall.


Solen skiner och himlen är ljust, ljust, ljust blå, men vinden är isig.
Kaffe får vi dricka när vi sitter i någorlunda lä, men några timmar senare är allt som vanligt igen; det vill säga .., det är isigt i vinden.


Åker och handlar i affären.
Det är många bilar på parkeringen och Harry och jag själv väntar medan husse går in.
Han blir borta i vad som känns som en halv evighet och när han kommer (då har jag fått kramp i vänster lår) berättar han om ett telefonsamtal från Skåne, ja, det gällde en båtmotor, dock inte hans egen. Jaha, på det viset.

Människor kommer och går.
Någon parkerar alldeles intill där jag sitter .., men på något sätt är man nästan osynlig i bilen och Harry sover gott i baksätet. Ser andra kunder ge sig av. Någon tar på sig bältet först efter att ha kört ut från parkeringen (så gör pv  a l l t i d), andra så snart dom sätter sig bakom ratten.
En man fumlar när han ska låsa upp bilen och håller på att trilla omkull.
Jag hör hur irriterad han blir på sig själv.

Och där åker Mange förbi .., kanske har han hälsat på sin mamma som nu bor ensam i huset, då maken sedan någon tid tillbaka hamnat på ett äldreboende. Mange är tio år yngre än jag själv och jag känner igen hur det var i den åldern .., för min del med mamma som blev dement.
Då, när barnen är vuxna och ett annat slags liv tar vid. .
Det är då man blir mamma eller pappa till sina egna föräldrar.
Fanns den tanken alls i ens huvud när man var yngre?
Allt blir omvänt.

Och nu är klockan lite över tre och jag blir som vanligt totalt  d ä c k a d.
Inte ens en kopp kaffe väckte livsandarna.
Mot DN:s korsord framåt marsch!
Dagens fönster ....


... kommer även det från Skåne (precis som gårdagens), men några mil mer österut, från Bjäresjö i Ystad. Där har mina barns pappa - tillsammans med sina två bröder - satt upp en slags redskapsbod och då passade hans fru Karin på att fånga en ögonblicksbild.

Det tackar man för!

fredag 17 april 2020

Fredag är som helg ....


Oj, vilken hit-och-dit-dag de här har varit.
Mest dit.
Det började med ett besök på Halmstad Djursjukhus i Söndrum och Harry skakade precis lika mycket när han kom till det här väntrummet (där han inte varit sedan han var åtta veckor ung!) och det där blodörat, det kan läka sig själv om man har tur. Någon öroninflammation var det inte och vi fick veta att det - enligt veterinären Karin - oftast är Golden Retriever som drabbas av den åkomman, blodöra, alltså..

Och det togs ut pengar och handlades till Sonja ., pv körde till hamnen i Halmstad och skulle köpa röd färg till kölen på nya båten (den som verkligen inte är ny, men ny för oss) .., och han tog Harry till kloklippning och jag satt i bilen och väntade.

Därefter till Sonja där varorna lämnades och vid stod ute på gräsmattan och det bråkades hos grannen - en man som skrek och gapade nåt hemskt - och kvinnan lät ledsen och deras altandörr stod på glänt och Sonja sa att så där är det ofta.

Jag kan verkligen förstå att när man är på sitt åttiosjunde år (och hör dåligt), då drar man sig nog för att knacka på och höra vad som står på - men nu är jag ju bara sextiosex - så jag knackade på - på parets altandörr som stod på glänt -  och till sist dök en sur man upp och jag frågade om där var några problem? Han tyckte väl att jag verkligen inte hade med saken att göra, så jag frågade än en gång och sen hötte jag pekfingret och sa på nåt konstigt sätt (dom var från Mellanöstern och kunde ingen svenska) att Gud nåde om han skulle göra sin fru nånting!


Och sen blev det ännu bilåkande.
Till Getinge Mattcenter och till Getinge snickerifabrik och harry och jag själv satt som vanligt kvar i bilen och det var varmt ute och jag ville bara hem .

Det är nämligen så att på eftermiddagarna däckar jag  t o t a l t.
Nu beslöt jag mig för att stå emot lusten att vila, så jag putsade i stället ., in,-  och utsidan på fyra fönster och i morgon får jag ta resten.

Gjorde god soppa igår (potatisar, 1 morot, 1 gul lök, knappt en purjo .., buljongtärningar ., spiskummin, salt, chili och en gräddskvätt på slutet - allt mixades och så klippt persilja och knaperstekt baconbitar till)  och det fick bli fredagsmiddag.
Det gick det med.


Men andra blir inte  trötta.
Nej, det finns människor som i stället tar en lånesläp och hämtar två lass med enorma "stubbar" av några fällda träd och dessa ska nu pv ta hand om.
Ja, han fick frågan .., om han ville?
Det ville han.
Förstås.
Han räknar med fyra vändor med släpvagnen, å, herremin vilket arbete, för det är tunga grejer!


Titta bara!
Nu har samme man åkt till affären och jag har diskat undan (och dammsugit i uterummet), men nu får det vara nock. Från och med nu ska jag läsa dagstidningen och invänta Rapport.
Längtar till sängen.

Ajöken, sa fröken.
Dagens fönster ....


--- finns i Trelleborg hos Hedgrenskan och där - ser man på! - ligger lilla Kira och tittar ut över den del av världen som är hennes.

En terrier, men förlåt Kerstin, jag kommer inte ihåg vilken sort?

Cairn ...?

Tack Kersti!