... får vi besök av friherrinnan som har med sig hembakt fikabröd och vi sitter ute på altanen med parasoll som skuggar lite och mest hela tiden håller friherrinnan på och gör så här med duken, den duk vi fått av just henne och som hennes före detta svärmor vävt.
Denna svärmor som Lena (ja, nu får heta Lena just idag) så ofta talar sååå gott om.
"Vad är det du håller på och kollar ..?" frågar jag till slut, när hon ännu en gång viker ihop duken på det här viset.
Jo, om det är rakt. Så enkelt var det.
Och pv han har kämpat med veden .., den som ska klyvas.
Nu är sista lasset hämtat, men det är mängder som återstår att klyvas alltså -.
För att göra nånting annat, kör vi till hamnen i Skallkroken och där målar han lite på kölen på båten; den som ska i vattnet på fredag.
Under tiden sitter jag med ansiktet vänt mot solen.
Det blåser kyliga vindar.
Jag räknar till fyra, kanske fem båtar som ligger i vattnet och här - vid den som är av märket Arcona och är så fin - blir jag stående en stund. På bilden kan man tro att båten ligger alldeles mot bryggan, men så är det inte .., kanske det diffar på 60 cm? Och så står jag där och tänker .., skulle jag fixa att ta mig ombord här?
Och precis som när jag i säkert tre veckors tid undrade om jag skulle våga cykla - då, efter min tredje nya knäprotes - så kändes det i huvudet (just det!) nu att, jo, jag skulle våga ta mig ombord bara genom att sträcka fram ena benet och sedan häva mig upp.
Den känslan har jag i n t e haft tidigare.
Vi tar var sitt dopp
Det är iiiiskallt i vattnet och det är inte ofta jag inte doppar huvudet, men det gör jag inte idag.
Pv däremot.
Efteråt ett äpple och på med sticketröjan.
Kommer hem ..., läser såväl DN som Svenska Dagbladet.
En sak som jag v e r k l i g e n tycker om med Sv.D, det är deras sätt att redigera sidorna och att dom är generösa med bilder.
Som här, t.ex.
Och jag tycker om sättet dom tar bilder på.
Så här, t.ex ..., med lite lagom text även vid dom små bilderna.
Jag tycker om sättet hur bilderna placerats .., att det skapar en slags spänning .. det är inte så givet (som t.ex. här hos mig på bloggen) hur bilderna ska visas.
Fotograf var: Staffan Löwstedt och texten skriven av Karin Thunberg.
Annat som slår mig: aldrig i livet har jag sett så många dödsannonser i en tidning!
Jag skummar igenom och försöker hitta någon gemensam nämnare.
Många är i den ålder min mamma skulle ha varit i .., födda på 20-talet, men där finns många yngre också.
Det är ju helt sanslöst!
Om man studerar namnen, kan man kanske få en vink om när människor är födda?
I alla fall en liten vink.
Där är namn som Ulla-Britt, Inga-Britta, Maj-Britt, Sonja, Inga-Lisa, Börje, Kerstin, Bengt och Birgitta.
Vad jag däremot i n t e tycker om hos Sv.D, är korsorden.
På något konstigt vänster känns det som om rutorna är mindre än i Dagens Nyheter.
Ett intressant reportage som heter "I kräftans tecken" finns också i Sv.D.
Det handlar om Bohuslän, ett landskap som från sekund ett - det var 1971 - gick rakt in i mitt hjärta.
Underbara bilder, tycker jag!
Fotografen heter Emma Larsson och den som författat all text: Sara Berg.
Jag tycker faktiskt ofta att bilder tagna av kvinnliga fotografer går rakt in i mitt hjärta.
För några månader sedan, då handlade resereportage om häftiga äventyr i Sydamerika, gruppresor med särskilda intresseområden ., ja, till Kina eller någon annanstans. Man kan undra hur tidningar som t ex Vi klarar sig utan alla dessa annonser (och resor som dom själva anordnar med särskilda reseledare .., och hur klarar sig alla reseledare för dessa grupper ...?) ? Sånt kan man fundera på.
I dagens tidning får vi förslag på "natursköna upplevelser" i landet som heter Sverige.
Det är annorlunda nu.
Ja, så var den här söndagen.
8 kommentarer:
Ja vi för hoppas att fler upptäcker allt det fina som finns här runtomkring oss.
Hörde på radion något idag där man också konstaterade alla dödsannonser i helgens tidning. Ett till bevis på vad som händer just nu.
Sen kannan inte låta bli att undra hur länge till papperstidningen finns kvar...?
Hoppas länge till.
Men hjälp vad många dödsannonser!
Det här är inte första gången jag blir inspirerad av tidningen i pappersformat efter att ha läst hos dig. Flera gånger tidigare har jag tänkt slå till eller i alla fall tacka ja till någon av alla de erbjudanden som brukar komma. Men så blir jag ändå lite snål... och tänker på miljön... och nä, det har ännu inte blivit någon tidning. Än om det verkar väldigt trivsamt.
Turtlan: ja, man undrar ju om - eller när - det blir som förut igen?
Och blir det alls det? Och är det önskvärt?
Så mycket som kan förändras i och med detta.
mossfolk: helt ärligt ska jag säga att jag ÄLSKAR papperstidningar! Vi lever så pass miljövänligt för övrigt, så jag skäms inte ens att ha en "riktig tidning". Det är såklart en tidsfråga bara, innan dom försvinner helt. Så länge njuter jag ,-)
Papperstidningen är inte särskilt miljöovänlig. Bara man lämnar den för återvinning. Så det är ingen anledning att ta bort den. Men det är klart; att distribuera kostar ju en del miljö. Men det gör stora datahallar också.
Bert Bodin: ja, svårt att göra alltigenom rätta val. Vi kommer ju inte att ha två dagstidningar när erbjudandet gått ut, men jag hade mer än gärna haft det. Vilken lycka detta är!
Jag har både DN och SvD på helgerna (fre-sö) och står ut med miljöpåverkan. Det som ger mig lite ångest är däremot påverkan på min plånbok, det kostar ju lite drygt 12 000:- per år... :-O
@ Rexxie
Som sagt, miljöpåverkan kan man nog bortse ifrån. Dels har vi återbruk. Och hur skulle du annars få material till den papier maché du så gärna leker med?
Rexxie: ja, allt är ju relativt här i livet .., men det KÄNNS verkligen som mycket pengar. Det gäller att man lusläser dom båda ,-)
Skicka en kommentar