måndag 8 februari 2021

Plötsligt händer det ...


Nej, det hade jag inte sett komma .., att den förstfödda skulle ta sig ett dopp i en isvak! 

"Men man skulle ha haft badskor ..!" sa hon efteråt. 

Och nu är ett dopp inbokat till nästa helg.
Heja dig, Maria!

söndag 7 februari 2021

Och så ett kvällsfönster ...


"Fönsterspegling på min sovrumsvägg", skriver avsändaren. 

Tack Monet! säger jag.

Långbent besök ...

Igårkväll ringde en av grannarna en bit bort och var alldeles förskräckt. 

En älg hade lagt sig på hennes trädäck och där låg den och hade det väl skönt. 

Alldeles nyss var det dags för Harrys kvällsrunda och pv hinner bara öppna dörren, så blir Harry vansinnig och vill iväg. Hela snötäckta gräsmattan är nertrampad av spår! 

Jo, jo. 

Blir spännande att se i morgon hur det ser ut. >/div>

Helgdag ....glöm inte att läsa kommentarerna från Katarina och Hedgrenskan!

Min syster i Australien brukar skriva att hon verkligen helgar vilodagen, ja, på hennes eget sätt då, för det har inte med religion att göra. Själv tycker jag mig helga alla dagar .., det vill säga att jag anstränger väl inte ihjäl mig direkt. Jag gör det som känns bra. 

För några timmar sedan tog jag en promenad i akt och mening att möta pv och harry halvvägs (dom gick Kvarntorpsrundan), men det blåste så vansinnigt kallt, så något möte blev inte av, jag vände och tog i stället några bilder. 

På den enda bänk som finns vid havet, satt fyra personer. En bit därifrån stod ytterligare fem andra och jag förstod att det var ett sällskap. Fikakorgen var med. 

Och jag mötte tre hundägare och det blev mest hej-hej. 


Där bäcken mynnar ut i havet, där håller ofta änder och svanar till .., och nu, när det frusit på något hundratal meter söderut (ungefär vid skäret där många badar), så passade det väl bra att vara just här. 
"Minst tjugo svanar räknade jag till!" sa pv när han kom hem. 


Nästan hemma ligger det här huset som ännu inte är färdigt för inflyttning, trots att det nu stått så här hur länge som helst. En sak vet vi: den byggfirman tänker vi aldrig någonsin anlita!
Kvinnan som äger det är scenograf och om jag minns rätt så har hon själv utformat huset och nog påminner det om en scen, tycker jag. 
Utifrån tycks det som om det är köket man ser genom glaset.
Förmodligen blir det väl nån slags carport under bostadsdelen?

Nu till nånting helt annat. 
För elva år sedan ställde jag en fråga här på bloggen; det gällde detta att om man t.ex. är läkare, så kan man vid någon middagsbjudning få frågor om olika sjukdomar, ja, ni förstår. 
Det kom många olika förslag och många hade varit med om just detta.

Här är några av dem .., såna som fick mig att le lite extra.

Gerd i Norsjö... 
Tandsköterska! Många tror att man har tidboken i huvet när man går på Ica, och vill boka en tid eller visar sitt stora gap när man står halvvägs ner i nån frysdisk.

annannan leg. fönsterfångerska i Portugal .., hon säger så här: Om folk inte ens tror att de vet vad ett yrke innebär blir det tröttsamt att berätta vad man egentligen håller på med. Som agronom tröttnar man på det redan under studietiden. Under den studietiden, förresten, hände det sig att jordbruksministern - som av tradition alltid inbjöds till större fester på Ultuna - var av det festande slaget och således också kom. En valborgsbal långt fram på småtimmarna dansade han med en kurskompis till mig som med sitt vanliga vackra leende lite naivt frågade vad han sysslade med. Med ett lika stort leende svarade han "Jag är din chef".

Agnetha från Malå, men nu i Skellefteå, säger så här: När jag var bankanställd hände det att en del personer som jag dansade med pratade lån och räntor under hela dansen.

Ja, det var tider det!

Dagens fönster .... 

Denne "truerebellion" (instagram) är en stor fantast när det gäller att åka tåg. Ofta berättar han på sitt konto om tågtider, olika sorters tåg, ja, allt möjligt i den vägen! 

När han nu ändå skickade ett franskt badrumsfönster (tidigare i veckan), passade han på att leverera ytterligare några varianter, men nu från Skåne. Och utsikten från ett tåg. Bilden togs inte nu i februari och inte i januari heller, men det förstod ni nog.

Tack! säger jag.

lördag 6 februari 2021

Vad det betyder ...

Så här var det ju. När jag föddes var mina systrar tio och tretton år. Deras mamma hade gått bort fyra år tidigare, pappa hade gift om sig med mamma och så kom jag då. Tidigt flyttade systrarna hemifrån och jag blev ensam - oftast med pappa - då mamma ju nästan bodde på sjukstugan. 

Ibland åkte vi till Risliden, Talliden eller Bjurträsk och hälsade på pappas före detta svågrar. Alla var så underbart snälla och jag hade ju flera kusiner, ja, det tog många år innan jag insåg att nej, det här är  i n t e  mina kusiner, utan mina systrars. Jag minns så tydligt hur ledsen jag blev! Plötsligt kändes det som om jag var en bit av pusslet som inte hörde till. 

Som vuxen tänker jag att det kanske är därför som det är så viktigt för mig med släktbilderna från mammas sida .., (på pappas har vi inga) , dom ger liksom ett sammanhang. Och när morbror Olaf begravdes och det vid kaffestunden efteråt togs en bild av kusinernas händer (utan att jag bett om det) och även moster Lisbeths, så värmde det hjärtat hur länge som helst efteråt. 


För en stund sedan ringde min mobil. Det var på Messenger, med bild och allt och den som ringde upp var mina systrars kusin Sören. Hans pappa - Sigurd - var bror till deras mamma och jag tyckte alltid så mycket om Sigurd och hans fru Rut. 
Det är evigheter sedan jag pratade med denne Sören (inom släkten känd för att vara en rolig typ, bra på historier och med en härlig självdistans) och det blev ett sånt HÄRLIGT samtal. 

Efter ett bra tags surr berättade jag om detta, ja, när jag upptäckte att vi inte var släkt på riktigt och hur besviken jag blev. Då berättade Sören att han arbetat med flyktingar vilka kommit till vårt land och hur man liksom kunde uppgraderas till kusin; att det på något vis var en hedersbetygelse. Och nu skulle jag bli uppgraderad. 

Det kan tyckas så banalt, så barnsligt och naivt, men jag blev så  g l a d! 
Och vi sa att när vi - kanske till hösten - åker hemöver, då ska vi stanna till i Skellefteå och hälsa på Sören och hans fru Gunilla och då ska jag dubbas (om inte annat med en kökskniv) till riktig kusin! 
S o m   jag looooog. 
Och som jag längtar!

Dagens fönster ...


.... fångades i Arvidsjaur av Guy och var i Arvidsjaur finns då detta fönster? 

Jo, på industriområdet Lyckan. 
(HUR kommer man på att ett industriområde ska få just det namnet ...? undrar jag.)

fredag 5 februari 2021

Snart helg ...


Och det fina vädret står sig. Minus femton i morse, strålande solsken och knallblå himmel, den som nu vid tretiden är mer vitblå.

Hade tankar på Kvarntorpsrundan, men hu, vilken isande motvind, så det blev johanssonrundan i stället och det gick ju det med. Mötte två kvinnor (båda kunder i affären, en av dem är den här storbaderskan, hon som ligger i vattnet i evigheter!) och även alltid så rara och vänliga grannen Birgitta. En stunds småprat med alla tre.

Nästan hemma flög en HÄGER upp! Den hade tydligen hållit sig bakom en hög häck (den där popplarna höggs ner) och till min förvåning flög den bara iväg och satte sig på vår uppfart, vilket Harry tyckte var höjden av oförskämdhet .., så synd om den arma fågeln som nog var hungrig och nu fick lyfta igen.

I brist på talgbollar och annat, kokade jag i morse upp en stor kastrull med havregrynsgröt .., pytsade i solrosfrön och några klickar smör och det ska jag säga .., att då blev det fart på serveringen !! Liksom Kejsar Augustus påbud om skattskrivning, gick det nog ut ett liknande påbud, men om extra-god-förning vid det gula huset, ty här VIMLADE det av allt från dom vanliga fåglarna, till kråkor, kajor och duvor! 

Tre rödhakar har jag sett picka i sig den nu frusna gröten som jag klickade ut lite här och där - mest nära buskar eller på annan skymd plats - så dom inte blir ett alltför lätt byte för sparvhöken eller någon annan hungrig krabat. Och Fru Koltrast lät sig också väl smaka av denna delikatess ... jag ser henne just nu. 

Ja, det var väl det. Ajöken, sa fröken.

Och så två eftermiddagsfönster ...  


Just som jag är klar med morgontidningen, hörs ett pling i min mobil. Det visar sig vara den här madamen som hade fångat två bilder - så där i ögonblicket - med bara två minuters mellanrum. 
:Bilderna togs klockan igår torsdag med två minuters mellanrum. Denna kl. 17:35- 

Så här skriver avsändaren: "Så här såg det ut från min sittplats vid skrivbordet igår eftermiddag när solen höll på att gå ner. Jag pratade med pappa i telefon, han berättade om hur man tog upp betor och jag lyssnade. Hade telefonen i högtalarläge så jag kunde fånga dessa bilder samtidigt."


Två minuter senare .., 17:37 i Porto i västra Portugal.
Och vi får veta att solen går ner 17:56 i Porto, ja, i alla fall igår. 
Det torde väl vara ungefär likadant idag.

Och så bifogar annannan en länk som handlar om detta med betodling. 
Här är den. Och hon fortsätter: "Det är berättat av någon annan, från en gård lite nordväst om Abbekås, så nära dina skånska trakter. Det var detta vi pratade om, hur man organiserar upptagningen och bunken."

Min moster - Margit - tillhörde dem som lämnade södra Lappland för att hjälpa till att gallra betfälten och vår granne Simon i Malå, han berättade - det var samma dag som vårt flyttlass gick till Ystad - att han minsann också gjort samma sak. (Jag har alltid tänkt det som att dom var nere och hjälpte till med skörden, men så var det nog inte.)

Bilden från Hallands kulturhistoriska museum. Stående fr v: Greta på Hallen, okänd, Kloar-Erik. Sittande: Lines-Karl, Anna-Lisa på Hallen, samt drängen. 

Ännu en bild med text finns här.

Och jag minns också en bekant vars pappa i unga år - flera somrar på raken - ägnat sig åt detta slit och att pappan, när det trettio år senare smakats starkvaror, lättat på "trycket" och då vittnat om att det fanns en halvbror just i Skåne, ja, alltså en halvbror till hans barn. 

Tack för fönsterbilderna annannan och jo, minsann .., det är mycket som kan hända här i världen.

Dagens fönster ...


... fångades i Portugal och av annannan. 

Det slog mig genast att färgen är på pricken densamma som på vår ytterdörr och vilket vackert glas med mönster av ...,, ja, först tyckte jag att det såg ut som havre i ett sädesfält, men det är det ju inte, kanske någon slags små tistlar .., kanske nånting helt annat?

Vackert, hur som helst! 

Och tack, du flitiga fönsterfångerska! säger jag.

torsdag 4 februari 2021

Kväller ...

Och vad har dagen bestått av>?

Jo, en sväng till bageriet för inköp av baguette och två fyra-frön-frallor till mig och ett ljuvligt wienerbröd till pv, ja, friherrinnan och jag själv delade det andra. 

Och så var det lunch med ovan nämnda friherrinna - fisksoppan från igår - och efteråt satt vi ute i solskenet (väl insvepta i plädar) och drack kaffe och pratade ganska länge. Hennes daghund Bessie ville sååå gärna leka med Harry, men sedan svansen tackade för sig, blir det inte mycket till lek för hans del. 


Så ringde Ecke idag och berättade det sorgliga att nu är han helt blind. Den lilla strimma ljus som han har haft, ändå tillräcklig för att med oerhörd möda kunna använda sin Iphone och läsa DN på paddan, den finns inte längre. 

Ecke är en av de mest kraftfulla män jag har träffat - såväl intellektuellt som fysiskt -  och jag kan bara  a n a  vidden av den nya situationen; detta att känna sig hjälplös och helt beroende av sin hustru.

"Ja, det är roligt nu .., Britt hör förfärligt dåligt och jag är blind ...", sa han och jag hörde leendet genom luren. Eller ironin. Eller insikten.

"Men annars är det bra, hur är det med er ..?" fortsatte han. 

Det är underligt, tycker jag, att ju värre en människa har det, ju mindre klagar dom, ja, det är i alla fall min erfarenhet. 


Tittade ikväll på SVT:s Utrikesbyrån (svt-play) som verkligen har funnit sin form. Johan Ripås är perfekt som programledare och han har ofta intressanta gäster. Igår var det Carl Bildt, Elin Jönsson (före detta rysslandskorrespondent), samt en utrikesreporter: Carl Fridh Kleberg. 

Så himla intressant programmet var!! Det handlade i stort sett enbart om den nu fängslade Alexej Navalnyj, men även om den utbredda korruptionen i Ryssland. Ett suveränt bra program! 
Här finns en länk, om någon är intresserad. 

Här intill mig på bordet ligger papper som pv har lagt fram .. ja, inför någon laboration i morgon. Pv är ingen som skryter (förutom när han drömt att han åkt Vasaloppet på personlig rekordtid, 5:42), men så roligt för honom när elever säger att dom såå önskar att han ska vara kvar som lärare! Men så blir det inte; nu återstår endast två veckor av vikariatet. 
Då blir det som nu, måndag och tisdag på Sturegymnasiet och troligen övriga dagar i en annan skola.

Ja, så var den här dagen.

Spridda tankar ...

Aldrig någonsin under Sigges elva år, har han tillbringat mer tid inomhus än det senaste året. Och nu kan Harry till och med tänka sig att ligga nära, nära den där ibland så nedriga kamraten; han som utan förvarning kan slänga sig runt Harrys ben. I vanliga fall sover Sigge oftast i gästrummet, men allt mer blir det soffläge som gäller 

Själv dricker jag kaffe från älsklingskoppen och tänker att när ministrar uttalar sig och använder ord som "liksom" och "kanske"  .., då låter dom lite osäkra. Nyss Mikael Damberg och det gällde "vaccinationsintyg". 

Annat aktuellt? Jo, pv eldade i  morse i kaminen och berättade, innan han gav sig av till Gullbrandstorp, att elpriset är så dyrt mellan sex och åtta på morgnarna, så nu blev det till att elda friskt. Arma människor som inte har något val. Tänker bland annat på friherrinnans väninna i Västmanland som enbart har el att värma upp huset med och tänker också .., att vilken tur att friherrinnan själv betalar hyra där elen är inbakad

onsdag 3 februari 2021

Och så ett kvällsfönster .....


... från madame Hedgren i Trelleborg! 

Tack Kerstin! Älskar speglingar! 

Obegripligt är det ju ...


Innan jag fick min tredje knäprotes, fick jag våldsam värk så snart det vankades förändring i väderläget. Jag blev totalt utslagen och kunde ligga på soffan - däckad - för att, när solen återvände, bli hur pigg som helst. 

När jag sedan, för snart fyra år, fick min gamla protes utbytt, fick jag ett nytt liv. 
Borta är nu den här värken vid väderomslag, eller egentligen har jag ingen värk alls. 
Det är ju som ett mirakel! 

Men sen är det ju det här med psyket. 
Själen. 
Det kan jag säga, att när det är som det har varit nu ett par dagar, då formligen FYLLS jag med energi och glädje! 
Alltså tar jag harry på långrunda så där mitt på dagen och det är verkligen en runda. 
Först solen i ryggen och rakt norrut, sen vinklar vi mot väster, därefter har vi havet på höger sida och sist av allt: bakom ryggen. 

När den här bilden tas, har vi vinklat vänster när vi passerat dom gröna längorna.


Så har vi svängt vänster igen och tagit oss över ett sånt här A (harry skuttar lätt som en plätt över!) och där, på andra sidan havet, ligger Jylland. Jag hör ljudet av en motorsåg och kvittret från en blåmes.


Framme vid lilla hamnen i Stensjö, där vi numera inte har någon båt. I alla fall inte i havet och så var det även i somras. Det är den lilla Askeladden som brukar ligga där, men den har liksom hamnat på undantag. 

Isen har lagt sig. 


Och solen mot kinderna, men inte länge till. 
En äldre man kommer gående bakom oss och jag låter honom  passera; tycker inte alls om att ha någon just bakom mig. 
Han hälsar vänligt och spatserar iväg med bra fart. 


Sen iväg till affären och fiskbilen. 
Blir sugen  på fisksoppan i byttorna, men tänker att jag ju har det mesta hemma .., om jag bara köper koljan som finns i affären till extrapris. Så det gör jag. 

Plötsligt säger någon "Elisabet .., visst är det du?" 
Så jag vänder mig om och där står en kvinna, trogen i affären sedan många år. Det är hon som har världens raraste son, han som en gång stod i kundmottagningen på Elgiganten och hjälpte mig med min mobil. 
Kvinnan säger inte hej eller hur har du det .., hon säger tre ord och sen är jag varm inombords hela vägen hem och långt senare också! Och jag tänker på hur mycket ord egentligen betyder. Och att aldrig så få ord kan skänka människor sån glädje. 


Kommer hem ., tar itu med fisksoppan 
Ingredienser är följande :skivad fänkål, morötter, potatisklyftor, Muttis krossades tomater på burk ., ett paket saffran .., vitlök i skivor, purjolök också .., fänkålsfrön .., salt ..,fiskbuljong .., samt en skvätt grädde. Lax, - och koljabitar förstås. Och nej, ingen dill. 
Den blev - tycker jag - supergod! 
En skvätt vitt vin hade suttit bra, men det hade vi inte hemma. 

Körde till Sonja med middagsmat (soppan) och det räcker även till friherrinnan och mig själv i morgon, som lunch. 

Ja, men det blev en bra dag det här.

Dagens fönster ...


"Hej!

Att det har snöat råder ingen tvekan om. Såhär ser det ut kring många fönster. Bilden tagen på vår gård i stan.

Hälsningar

Bert". 

// Tack Bert! Och här är en länk till hans sida. 

tisdag 2 februari 2021

Tisdag ....


Vilken dag! Vilken gåva att få vara med! Lövet upptäckte jag längs en stig.

Det är fint från det att jag stiger upp och nu, när klockan är lite drygt två, är det lika vackert ute. Vit-blå himmel. Vindstilla. Takdropp. 

Efter promenaden med harry (gick på gångbanan vid kustvägen), slog jag mig ner i trädgårdsstolen och där bara satt jag .., det är väl ungefär sinnebilden (alternativt nidbilden) för hur äldre människor har det .., sitta där och titta rakt ut på småfåglar och se människor passera nere på vägen. Ja, just så var det, men å, så ljuvligt! 

Ingen tid att passa. Bara total frihet.


Bilden: från mitt-på-dagen-promenaden. Tänker osökt på Sven Teglunds akvareller.

Och när jag sitter där och lyssnar till takdroppet, är det som att åka baklänges i en tidsmaskin och plötsligt är jag i Malå och pappa och mamma är i livet och jag hör hur skidorna dråsar omkull mot husväggen .., det blir ett särskilt ljud .. ett raspigt ljud mot betongen ..,  och det kan vara pappas löparskidor, men även mina Elan slalomskidor .., och sen - fortfarande i tidsmaskinen - är jag i Sälen och det är Vasaloppsvecka och vi har samma stuga som alltid. 

Flera ljud! 

Där är ljudet när någon av de övriga har varit ute och skidtränat och nu stampar av snön mot trappan som är av trä och alltid så förfärligt isig, så där så det är rent livsfarligt om man inte ser sig noga för. 

Bilden: från köksföntret i Sälen.

På bänken på "bron" står vallaburkar och annat. Och "strykbänken" där det vallas. Är Micke med, är han valla-ansvarig. 

Och ända hit till landet Halland hör jag ljudet av skor och pjäxor som tas av och pratet i hallen om hur spåren var och fästet .., och även i Dalarna är det takdropp och stora, höga granar utanför köksfönstret och ibland, men inte ofta, ser vi n ekorre som skuttar på snötyngda grenar. 

Så där går tankarna - fram och tillbaka - och Harry får sova i bilen så länge, medan jag sitter ute i trädgårdsstolen, för det blir kallt om rumpan för honom att sitta i kalla snön.


Och jag tar upp mobilen och skickar en födelsedagshälsning på Facebook till Märta J i Malå; hon som var dotter till Joel, han som en gång gav mig en sån vackert snidad kniv i renhorn (skaftet) med mitt namn på, som tack för att jag bakat anisbröd till honom, ja, inför jul. Och Märta, hon arbetade på Försäkringskassan.

Vi är många som via mejl har fått en hint om hennes bemärkelsedag och efter någon timme får jag ett meddelande från Agnetha - bästa väninnan hemifrån - som skriver att Märta varit död i tre år, men hennes facebook-konto finns kvar. 
Aha.
Sånt ska man också tänka på. 

Och så har den här dagen varit - so far -. 
Over and out.

Dagens fönster ...


"Hej!

Ett litet fönsterbidrag.

Söndagsutflykt till Stugan där graderna inne och ute är detsamma så här års. 

Idag sådär- 8 C.

I gamla delen av stugan har vi de här fina spröjsade fönstren med enkelglas. Fönsterluckan utanför grön och så kär för mig.

Turtlan på vintertur."

//Tack Turlan! Och det minns jag bäst därifrån, det är din mammas namnskylt som satt fastnålad på nåt sätt på väggen/tapeten!

måndag 1 februari 2021

Prinsessan ....

Så började ikväll på SVT 1 den norska serien "Atlantic Crossing", den som handlar om hur Norge 1939 ockuperades av tyskarna och hur kronprins Olav och hans svenskfödda hustru Märta (längst till höger på bilden) skyndsamt lämnade Oslo och vad som därefter hände; dvs, hur Märta och dom tre barnen vistades i USA under krigsåren, medan maken, kronprins Olav, flydde till London.

Bröllopsfoto av Märta och Olav. Nuvarande Kronprins Haakons farmor, alltså.

Märta var dotter till den svenske prinsen Carl (mitten på översta bilden) och hans danskfödda hustru, prinsessan Ingeborg. Märta var även kusin med vår gamle kung, Gustav den VI:e Adolf ..., hon var därtill en av tre systrar, varav den ena - Astrid - blev drottning av Belgien (och omkom endast trettio år gammal i en bilolycka) och Margareta, prinsessa av Danmark.

I serien är det Sofia Helin (från tv-serien Bron) som spelar Märta och hon är väl den som har huvudrollen. Ska bli intressant att följa det hela. Detta var det första av totalt åtta avsnitt och här finns en länk till programmet.

Ja, det var dagens avsnitt av Svensk Damtidning.

Filmtips ....

Någon gång på 80-talet kom en dansk man med namnet Thomas till Malå, ja, för att arbeta på sjukstugan. Till en början var hans fru kvar på Jylland och det var då denne Thomas kom hem till oss och med sig hade han ofta någon film som han tyckte var särdeles sevärd och som han nog ansåg att vi skulle se. Eller borde.

Oj, så många filmer vi såg! 

En av dem var "Cykeltjuven" av Vittorio De Sica och den filmen räknas numera som en klassiker och jag minns att jag tyckte den var så annorlunda och så bra! 

Det här är en film från 1948 och man kan ju fundera om den står sig ännu idag?  

Ja, det återstår att se ..,men jag tänker i alla fall ge den en chans - den finns nämligen att hyra hos triart.se. -.

"Biobiljetten" kostar 39:- och då kan man titta på den under fyrtioåtta timmar, så man har gott om tid. 

Här finns en trailer så man får en föraning om vad den handlar om ..., om någon inte sett den tidigare. Näsduk eller hushållspapper kan vara bra att ha tillhands.

När det stiger ....

Från tio minusgrader igårkväll, till plus-minus-noll nu på morgonen. 

Pv börjar senare på måndagar och efter den härliga drömmen i Skåne, då, när han skidade in på personlig rekordtid i Vasaloppet, har han bestämt sig för att efter arbetets slut senare idag, ja, då ska han åka någon mil eller flera ute på Ringenäs där det finns uppkörda spår. 

Han verkar lycklig. 


Och så har han kontaktat försäkringsbolaget och hört sig för om förlängd tid innan han får ut från bilförsäkringen, då han inte hittat någon bil passande att köpa. Nu  m å s t e  det ske - nu måste han göra slag i saken innan den här månadens utgång - annars förlorar han försäkringssumman.

Dagens fönster ...


På Instagram (truerebellion) finns Ola som bor i Osby, alldeles nära vattnet. 
Ola är en stor vän av Frankrike - på alla möjliga sätt och vis - och när jag såg den här bilden på hans ig-sida, så tipsade jag så där försynt ...., ja, att det finns en bloggmadame som samlar på fönster och blir glad över bidrag. 

Tänk, han fattade galoppen och vips, hade jag detta i inkorgen! 

Ett boende som han tydligen har "del i", skriver han. 
Adressen är: 

Rue Washington, Paris 8ème

Tack Ola! säger jag - som nu via Google Maps - promenerat omkring just på den gatan.

söndag 31 januari 2021

Söndag, Ivar-dagen ....


Min pappas namnsdag och sonens och säkert många andras. 
Namnet förekommer även i Norge, Estland, Island och Lettland. 
Den finska formen av Ivar är Livari.
Nåväl, det var en utvikning det. 

I fredagseftermiddag tog vi sikte på Skåne, i akt och mening att pv skulle försöka hitta en ny bil. Eller en begagnad - laddhybrid -. Försäkringsbolaget vägrar bekosta reparation av bilen efter rådjurskrocken, däremot löser dom in den och han får en engångssumma och så skrotas den. 
Det vimlar inte av begagnade laddhybrider, i alla fall inte här. 
Kanske i Malmö?
Men nej, det blev inget köp där heller och jag föreslog pv att bara reparera det allra viktigaste på den bil vi nu har .., med silvertejp kommer man långt. 
Vi får se hur det blir. 


Lägger in samma bild igen och berättar kortfattat. 
Lördag eftermiddag blev det: bad ute på Ön i  Limhamn. Det var sonen och jag själv och räcket ner till havet var helt igenisat och istäcket runt själva räcket var nästan 1 dm tjockt. Nåja, det gick bra ändå. Glädjen att sonen gjorde mig sällskap var sååå stor. 

Tidigare på dagen blev det utflykt till  Sibbarbs camping och dit kom då sonens svärföräldrar, dessa underbart rara människor vilka lämnade Småland för Malmö. 
Dom hade, förutom kaffe och annat, med sig grillpinnar och tältstolar så vi kunde sitta med rimligt avstånd från varandra och minstingen sprang runt, runt och fiskmåsar cirklade runt omkring oss och en tämligen modig skata åthutades ideligen av gapiga måsar.


Claes hade fixat grillpinnar och den här var ju alldeles genialisk, då kunde vi värma bröden samtidigt. 


Aldrig  någonsin  har jag sett så många promenerande människor - ensamma eller i mindre grupper - och där var små och större hundar kors och tvärs och den här lille filuren kom och viftade så glatt på svansen och lät sig villigt klappas. 

"Han är fjorton år, men jag har haft en Jack Russell som blev nästan tjugo!" sa kvinnan och berättade att den här hanhunden är drabbad av artros (inte svårt att se, han var väldigt stapplig när han gick) men för övrigt pigg. 

"Ja, han får ju smärtstillande medicin förstås ...", förklarade hon.
Ett trevligt litet möte blev det.


Idag skulle vi så dra oss hemöver. 
Vaknade till snöfall (som vanligt när vi besöker Skåne vintertid) och jag hade beslutat mig för ett dopp - oavsett väderlek - och fick sällskap av sonen och minstingen och så pv, förstås - vi skulle köra raka spåret hem efteråt -. 

På Ribbans parkering stod den här underbart målade bilen. Det hela är reklam för en restaurang kring Lilla Torg. Sååå finurligt! Ser ni stockrosorna? Å, så fin den var! 


Jag skulle nästan kunna tänka mig att bo i eller omkring Malmö; inte enbart för att där finns delar av familjen, men hjälp, vilken lycka med dessa långa, härliga bryggor med stegar ner till vattnet! Inte bara en enda .., utan många! 


Här är en familj på väg ut till där man badar (sommartid kan man även gå i från stegar närmare land, men inte nu) och en kvinna som jag mötte sa, när jag frågade var hon badat,  att "gå bara rakt fram, välj stegen till höger, den vänstra alldeles intill är så isig!" 
Så det gjorde jag. 
Där till vänster längst fram, finns ett stor U-format vindskydd (tänk er ett U på längden) och där satt människor som tydligen badat och nu värmde sig med nåt varmt från en termos. 


Det här var utsikten från stegen.
Alltså det finns inget som är så vackert som när havet är lite grönt .., och där låg jag och plaskade nån dryg minut bara och jag hade lätt kunnat ligga längre, men hade glömt att byta till neoprenhandskarna, utan gick i med vanliga fingervantar och åååå, så kallt det blir! 
Och det blev djupt på en gång, så där så man nästan drog efter andan när man inte nådde botten efter sista trappsteget. 


Efteråt. 
Den där nästan euforiska känslan. 
Badskor och dyblöta fingervantar. 
Fotavtryck. 
Glädje. 
Det förunderliga är ..., jo, att i vanliga fall brukar jag vara iiiskall om fingrarna i ett par timmar efteråt, men inte idag! Idag blev jag varm på en gång! 
Hur kan det gå till?
Varierar blodcirkulationen så mycket?


Annat trevligt?
Att på lördagförmiddagen bjudas på nybakade scones och fredagskvällen var det marinerad fläskfilé .., ett ljuvligt salladsfat, samt potatisgratäng och gott vin. Mera glädje. 
Och en superspeedad liten kille som visade alla sina bilar.


Besökte även en Ica-Maxibutik.
Oj, vilken spegeleffekt i fruktdisken! Så här minns jag att det var i Australien 1986  och då bara   h ä p n a d e  vi. 


Kom hem till små primulablommor i minsta vasen .,. en glad katt (som fått mat av friherrinnan) .., DN i postlådan (heja, nu fungerar det tydligen!) och så en massa skidåkning på tv. 
Vilka duktiga sprintåkare vi har! 
Och solen flödade och det var som den vackraste marsdag.


Och snart vankas handbollsfinal. 
Alldeles nyss ringde vännen Ingrid från Falun.

"Elisabet, brukar du se tv-programmet Min Sanning? Om inte, gör det! Där medverkar en svensk polis med ursprung från Libanon och det var sååå intressant!" sa Ingrid som inte hade tid att prata, middagen väntade. 

Jaha, nu förstår jag .., det är Nadim Ghazale  - som även medverkar i Veckans Brott - som hon menade att jag skulle lyssna till. Det ska jag också göra. 

Och så var helgen. 
Det blev ett långt inlägg som vanligt, men det är ju det här med dagbok och .., ja, ni vet.

Dagens fönster ...


"Direktfönster till dig! Med bonusdörr och dito karl!"

Vem skrev det?

Jo, den här madamen. 

Tack! säger jag.