Tolv minusgrader ute.
Snöknarr under skorna.
Och efter promenaden till postlådan bestämmer jag mig för att ta en varm dusch och när jag har klivit över badkarskanten och
just ska till att duscha, upptäcker jag en spindel stor som en ..., ja, som en mindre groda .., och jag f l y g e r upp ur badkaret med raketfart!
Den kanske inte ser så stor ut, men det var den.
Och kroppen hård som på en knäppskorv!
Efter en stunds funderande
(ska jag avstå duschen helt och låta spindeln leva i lugn och ro i badrummet, åtminstone tills pv kommer hem från Vadstena i morgon ..., eller ska jag duscha i Hildas badrum ..? ) föser jag in spindeln i en stor burk
(modell GB-glassbytta ..) och beslutar mig för att förpassa den till avloppet; till toalettstolen.
Till Döden.
Problemet är att herr Spindel bara kurar ihop sig likt en liten boll och vägrar att försvinna i avloppsröret .., visserligen ser den helt död ut, men så snart jag med en liten pinne pillrar på den, vecklar den ut benen och gör ihärdiga försök att ta sig upp!
Den bara luras, alltså.
Ååå, för min inre syn ser jag hur herr Spindel anfaller var gång jag ska sätta mig på tronen.
Då, med hjälp av en liten burk,
tar jag upp herr Spindel från toalettstolshavet.., och jag tänker att
faktiskt brukar bloggmadamen vara en sann djurvän,
men här går gränsen .., så jag öppnar ytterdörren och ut i snön åker herr Spindel och landar mjukt.
Efter någon minut öppnar jag
försiktigt dörren och tittar ut ..,
då rör sig spindeln mot dörren och i mina ögon förvandlas den till ett Monster .., en Vampyr som tänker ta sig in.
Det gör den inte.
Förstås.
Den dör.Och nästa gång jag tittar ut, då ligger herr Spindel där stelfrusen och jag tröstar mig med att frysa-ihjäl-döden lär vara behaglig; hellre det än att sakta drunkna i en toalettstol.
Men långt efteråt har jag förfärligt dåligt samvete.
