Lördagmorgon i landet Lappland ...

Utsikten från soffan i vardagsrummet, i alla fall om man sitter där pv slagit sig ner. själv ser jag talltopparna. Lite över sju i morse körde Maria till sjukstugan för jobb till fem. Jag tycker att det är helt fantastiskt, detta att dom har öppet även på helgerna och t.om på julafton och juldagen! Å andra sidan är det ju som närmast 9 mil till ett akutsjukhus (Lycksele) och 22 till Umeå om det är riktigt allvarligt läge. 

Underbart att ha hundar omkring sig igen. Och det är ju helt obegripligt, men när jag alldeles nyss satt och tittade ut på allt det vita, så tänkte jag .., "ja, men här skulle jag nog kunna tänka mig att bo." Kanske har jag blivit förvirrad? 

Vi tittar på skidåkning/prologen från finska Ruka just nu. Pv tog precis fram en karta på mobilen och bad mig placera kartnålen där jag trodde att Ruka var beläget. Jag gissade på högt i norr, men inte ovanför polcirkeln. Gissa, vem som vann. Just det. 

Ha en fin lördag, hälsar segrarinnan!

Dagens fönster ...

 

I söndags lämnade AP och Micke Bunkeflo och tog tåget till Stockholm. 

Klockan 22.12 kom den här bilden susande genom rymden. 

"Hemma", stod det.

Då förstod vi.

Och vi var också hemkomna. 

Här och nu ....

När Maria har givit sig av till jobbet, blir det bara pv, jag själv och hundarna hemma. Och så hör jag att grannen ovanför (M hyr alltså ett plan i ett "vanligt hus") kommer hem och det just som jag fejs-tajmar med Anders och pojkarna, så jag tar mobilen och vinklar den upp mot trappan och då kommer ovanpågrannen som heter Börje ner och jag får en stor kram och han säger "men hej Elisabet, du ser ju ut som när du flytte härifrån!"och då inser man att Börje är svårt synskadad eller har dåligt minne,  men det struntar jag i och blir glad och uppeppad. Vita lögner är minsann inte det sämsta. 

"Börje, du kan få smörgåstårta om du vill, vi har mycket över!" säger jag. 

Jodå, det låter bra, tycker han. 

En stund senare kommer Börje ner och jag brygger kaffe och tar fram smörgåstårtan och efter ytterligare en stund dyker grannen intill upp; han heter Tommy, var klasskamrat med Maria under hela skoltiden och har hjälpt henne med hundarna och ställt upp på alla möjliga vis, då, när hon arbetat långa dagar och inte kunnat ta ut Charlie och Steven. Jodå, han smakar gärna av smörgåstårtan och pv som varit ute på samhället och försökt få fatt i skidvalla, han ansluter också och så blir vi sittande i köket alla fyra.

I köksönstret står en liten skål med lock innehållande skumtomar .., det locket öppnar Tommy och han säger "men ser man på, här har Maria lite godis ...", och pv säger att i vårt sovrum står en likadan skål och han kallar tomtegubbarna för c-vitaminer. Och smörgåstårtan är populär och allt möjligt pratas det om. Om de ovanligt höga dödstalen i Malå i år .., om att kommunen har brist på arbetskraft och detta att ungdomarna som studerar vidare, ofta flyttar till större städer. 

Börje är same och tycks ha tusen järn i elden. Han tar emot grupper av fransmän, britter och tyskar som vill uppleva det här med det samiska och det bjuds på det som har med renar att göra .., dom får åka hundspann och skoter och för gästerna berättar han om sitt dagliga liv som renskötare och hur detta ser ut och vi får veta att han har en stor kåta som rymmer 50 gäster och där kan det bjudas på souvas eller stekt fisk och vi får veta var kåtan finns. 

"Du vet, du kör förbi vägskälet till Adak och så ...", säger denne pratglade herre som är son till mannen som i Malå allmänt kallades för Zeb Macahan (ni vet, han den långe, gänglige med mustasch från tv-serien med samma namn). Efter en stund tackar Tommy för sig; han ska hem och titta på hockey (han håller på Luleå) och Börje, som ska ut med sin jämthund, får ta med sig smörgåstårta till sambon som kommer hem senare ikvälloch nu är det enbart pv, hundarna och jag själv här hemma.

 Borta, men ändå hemma ...

Vilken resa! Efter att ha klivit upp 03.15 och suttit på tåg eller i vänthallar i såväl Göteborg som på Stockholms Central och äntligen kommit till Bastuträsk halv nio igårkväll .., ja, då var i alla fall jag totalt stendöd. 

Redan i trakten av Härnösand började det gå utför. 

Jag blev sååå trött och fick huvudvärk och satt framåtböjd med huvudet på det lilla fällbara ryggstödsbordet, men lyckades inte somna. 

Och jag tänkte på hur långt det var kvar. Först till Umeå .., och sen Vännäsby, Vindeln, Hällnäs och det kändes som en evighet. 

Sa till pv att det finns ju trots allt en anledning till att man uppfunnit flygplan. Och ja, jag vet .., det är bättre miljömässigt att åka tåg, men just den här gången tyckte jag bara att det var hemskt. (Det tyckte dock inte herr Göransson). Och Norrtåget var som ett rappel .., fuktskador på bagagehyllorna, en list hade rostat sönder .., slitna säten. Stor skillnad om jag jämför med VR-tåget från Göteborg, eller SJ-tåget till Umeå. 

I Bastuträsk (då fortsatte Norrtåget till Luleå) väntade Maria i sin bil och de sista milen hem (i ett vitt landskap med liiiite snö, men ändå så vackert och vi mötte kanske en bil på åtta mil eller blev omkörda av två!) blundade jag mest hela tiden. Stööööp i säng i gästrummet, hade sprängande huvudvärk (tog en våt handduk över pannan), men lyckades till sist somna! 

Och idag: mår jag så mycket bättre!

"Titta mamma! Här  nere har du skärbrädor och annat ...!" säger den äldsta. 

Bjöds på frukost (Släppträskbröd, rökt fläsk, långfil .., med mera) och tittade på skidåkning från Rukka i Finland, (älskar fortfarande Finland sedan Natogrejset och blev själaglad när  Niskanen vann herrloppet!), duschade och vid halv tolv tog Maria oss på biltur med hemlig destination. Ja, alltså bara i samhället. 

En smörgåstårta hämtades och så det kanske två timmars småprat hos hennes barndomskompis mamma - Birgitta -.  (Ja, dom är fortfarande kompisar , döttrarna). 

Birgitta arbetade på Malå Färghandel under våra år i Malå. Hon var alltid så trevlig som expedit och hjälpte till när man skulle välja tapeter eller läppstift eller vad som helst och otaliga gånger ringde jag hem till dem och bad Birgitta eller Lennart att skicka hem Maria, då det vankades middag. 

Nu är allt annorlunda. 

Birgitta (jämnårig med mig) bor sedan en tid tillbaka ensam i sitt hus vid sjön .., ty maken drabbades av det som så många andra har drabbats av - även min mamma - och bor på Sörgården och är tydligen helt sig lik, förutom minnet. En glad prick! Och precis som den där företagsledaren i Skellefteå som på sitt demensboende försökte ha styrelsemöte med andra boende i samma situation, (som dock inte brydde sig det minsta om företagsledarens ordförandeskap), pratar Birgittas man om  väghyveln och tror sig vara på jobbet. Och, tänkte jag, precis som jag själv kanske en gång kommer att tro att jag befinner mig på Ica eller Hemköp och sitter i kassan.

Om körsång blev det också prat. Birgitta är med i såväl Malå kyrkokör som gospelkören, och en dag i veckan är det typ "sjung för alla!", där är hon också med! Och där ska vi också vara med på torsdag. Ett bra sätt att kanske träffa bekanta, tror jag. Hyacintbilden är från besöket hos Birgitta. Den gruppen hade hon själv förfärdigat. Så kreativ .., det var hon även på jobbet.

På väg hem - utanför Konsum - hoppade jag ur bilen och hälsade på två bekanta, dels Britta Holmlund (pratar skånska) och därefter Östen Lundgren, gift med mammas kusin Anna-Lena. Det visade sig att även denna A-L drabbats av Alzheimers sjukdom, men är man tre år från nittio, så är det kanske inte så ovanligt. Östen själv sade - lite stolt - att han var nittioett år och det kan jag säga, att det trodde jag inte! Jag kände igen honom på gången, bakifrån. 

Det slog mig när vi väntade på SJ-tåget från Sthlm till Umeå, att det blev en helt annan sorts resenärer där på perrongen. Inte så eleganta. Mer vanliga. Jag kände mig direkt som hemma. Och tågvärden pratade nån slags väldigt bekant dialekt och vi var många som looog när han sa "nu säger jag för TREDJE gången att den resenär som tog med sig en cykel in i tåget, ja, den cykeln har jag nu ställt ut på perrongen!" 

Hela resan upp till Umeå lät det hemtamt från högtalaren. 

Man kan fråga sig vad sådant betyder? Ja, för mig betyder i alla fall mycket.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är ellem i Skellefteå (eller hon skrev det i förrgår): "Ett adventsfönster från Stiftsgården där vi åt jättegoda räkmackor idag. Solen kom inte högre. ellem."

Tack ellem! säger jag.

Kväller ....

 Så här såg det ut tidigare idag. Hade funderningar på ett dopp, men det blåste rejält och pv var hemma .., så det fick vara. Fibblar med det sista. Ska stryka några plagg. Kolla så att det mesta är på plats. Vi hämtar upp friherrinnan kvar över fyra i natt, hon skjutsar oss till tåget och så får hon ta vår bil hem till sig, då hennes har "racklat", som man sa hemmavid, då i min ungdom. 

Vapenvila i Libanon. Hoppas att det varar. Och det går tydligen bra för Ryssland .., de tar sig längre och längre in i Ukraina. Det kinesiska fartyget som misstänks ha släpat ett ankare på botten och därmed saboterat viktiga kablar .., det fartyget har alltså passerat här utanför.

Grannen intill ser till huset och friherrinnan tar hand om Sigge. Reserv är pv:s kusin Maria, utifall att något skulle hända. Tack alla rara, oumbärliga vänner!

Ungefär så är det här.

Onsdag ...

Ja, så här såg det ut igår eftermiddag, då, när solen var på väg att sjunka ner bakom horisonten. Nu, när ekens löv är borta, blir det så mycket ljusare här inne i vardagsrummet. 

"Vi kan alltid såga ner den ...?" säger pv ibland och föreslår något annat i trädväg. 

Först var där en björk som han planterat, men den blev för hög, så ajöss med den och i dess ställe kom då eken. Enbart sedan jag kom hit (det är ju fjorton år sedan) har eken vuxit otroligt och framför allt brett ut sig och även om pv kapat lite här och där, så tar den plats. Men just nu .., å, så den släpper in ljus! (För övrigt tog han ner 10-15 björkar vilka stod på tomten, varav 3 alldeles vid köksfönstret!).

På tv4 just nu: "Hur mycket pengar behövs per månad för att man ska vara lycklig?" och på detta ska Micael Dahlen svara. Femtio tusen, tydligen. 

Själv skulle jag svara att det beror på hur stora utgifter man har.

Irriterar mig på mig själv, som - under 3 månader - tog en billig digital prenumeration på Svenska Dagbladet och glömde att säga upp den i tid, så nu fick jag en faktura på 349:-.  Nåja, då har jag tidningen till årets slut och får väl glädja mig åt den saken. SvD är en bra tidning, tycker jag. 

Mycket att göra idag. Korta av en klänning, köpa några presenter, skjutsa grannen Annelie till tåget i Falkenberg, besöka Ugglarps Grönt och packa inför morgondagens resa norrut.

Dagens fönster ...

Från Louisiana Museum of Modern Art på Själland (alldeles intill lilla småbåtshamnen i Humlebaek där vi lade till i somras ...), kommer den här bilden och en hel drös med fönster! 

Själv är jag ingen jätte-fan av modern konst (är man enjängd så är man), men däremot ÄLSKADE jag själva museet i sig och omgivningarna! 

Så till synes enkelt och så vackert!

Här en länk till det hela.

Den som var där på besök, det var min systerdotter Rita och det var såklart hon som höll i håven. 

Tack Rita!

Dan före dan, före dan ...

Idag och i morgon kvar, därefter väntar upp i ottan (vid halv 4) för att ta oss till järnvägsstationen i Falkenberg. Dessa resor som så förgyller ens tillvaro! Bilden visar när vi  hade lämnat Dikanäs och här tog vi paus .., det var just efter midsommar 2013 och smörbollarna blommade och jag upplevde en sån hemkänsla, så det var inte sant! 

Men nu är det ..., ja, mer som höst än vinter och termometern visar på 8 plusgrader här i Halland, just idag den 26:e november. Friska vindar dock. Och vad ska den här dagen bjuda på ..? Ja, pv har hämtning av Edvin från förskolan (och då blir det sedvanlig grädda-pannkakor-till-middag hemma hos Edvin och Hilda) och därefter stundar körövning inför adventskonserten i Enslövs kyrka, några mil från Halmstad. Måhända kan vi hjälpas åt att få upp de sex nedsågade popplarna, de som ligger nere vid vår uppfart, därefter är alla på plats, om än inte sågade i bitar. (Pv glömde motorsågen i Bunkeflo). 

Snubblade över den här bilden av Harry och hjärtat snörptes åt. Bilden togs när vi var bjudna på middag hos Eva och hennes halvlånge, ja, i Haverdal. 

Tänkte också att Sigge har på något sätt tagit över en del av Harrys beteenden. När jag går i säng om kvällarna, hoppar Sigge ner från soffan och följer mig uppför trappan, men gör exakt som Harry gjorde, det vill säga, ökar takten när vi är halvvägs uppe och springer före in i sovrummet. 

På det som en gång var pv:s sida av sängen har jag lagt en ullsjal och den "trampar" han på en stund, ja, innan han kurar ihop sig, ganska nära mig. Med min ena hand kan jag klia honom lite ., eller stryka över tassarna och tänk, han ligger där hela natten rakt av! När jag vid 3-tiden steg upp och gick till badrummet (i pv:s sovrum) för att dricka ljummet vatten (hes i halsen), tittar Sigge upp - precis som Harry gjorde - men blir kvar i sängen!

Vid 7-tiden går vi ner i köket .., han får mat och därefter är det raketfart ut för honom, då är han nödig! Då vill han A B S O L U T  inte ta vägen via kattluckan, utan då ska man öppna ytterdörren för honom och så springer han iväg med våldsam fart!

Dagtid ligger han gärna i pannrummet eller i gästrummet. Kanske har han då fått nog av mänsklig kontakt?

Men .., nog är det väl otroligt att en katt kan förändras så till den milda grad; från att ha varit mer eller mindre asocial i fjorton års tid, till detta!

Dagens fönster ...

Dagens fönster finns i  Skåne och på bilden skymtar benen hos en småländsk 69-åring, samt ena handen - samt benen - på den där gossen som pv skämtsamt brukar kalla  för "vår lille marodör".

Själv tycker jag nog att han minsann är en riktig liten charmör!

En och en halv dag i landet Skåne ...

Skulptör: Laurent Geers och foto Guido Jansen. Bilden apropå badet på Ribban. Är kvinnorna inte underbara, så säg ...!

Så är vi då återbördade till landet Halland, efter ett kortare barnbarnspass och då tillsammans med AP och Micke, som kommit med tåg från Stockholm. Såå trevligt det blev! Ekeröborna tillhör det mer energiska slaget av mänskligheten och vad ett ordentligt fyspass kan åstadkomma med rastlösa småttingar, det fick vi minsann se. Allt var frid och fröjd! 

I duggregnet begav vi oss igår till Ribban, där jag fick ta ett dopp i havet. Längst ute på bryggan finns en bastu vilken - i alla fall på söndagar - hyrs av ett antal män, vilka jag tror kallar sig för "Isbjörnarna". Just som jag själv skulle gå nerför stegen till vattnet, kom en man i vår ålder ut från bastun och tog sig ett dopp och där kom nästa också - båda i bara mässingen -! Nu är jag ju van, pv brukar ofta när vi är ensamma i Skallkroken, skippa badbyxor, precis som friherrinnan helst skippar baddräkten, medan jag själv är mer pryd av mig. 

Nåja, det var inget som bekymrade mig. 

Vad var då bäst under dygnet i Skåne ..?

Jo, att återigen få träffa dotter och svärson .., tillsammanslunch/middag med Tommy och Karin .., (Micke var kock), men även när lille Viggo kröp ner hos pv i sängen och låg där tidigt i morgonmörkret och sjöng Bä-bä-vita-lamm, och inte att förglömma Elliots ständiga tecknande och hur jag ombads att teckna valar, delfiner, ubåtar med periskop och annat. En gång i världen hade jag 5:a i bild, men se .., vart den talangen tagit vägen, det undrar jag verkligen. 

Och i skrivande stund är Tommy på sjukhuset i Hässleholm och ska få sin nya knäprotes, nu i det andra knäet. Inte den roligaste starten på en måndagmorgon i november, men desto skönare när det är gjort. 

I Malå är det töväder på gång och kanske är det lika så gott att pv lämnar skidorna hemma. Vid köksbordet i Bunkeflo kom AP, Micke och Pv överens om att i janauri 2026 delta i det sju mil långa loppet i Marcialonga i Italien. Det blir nog bra. 

Och här kan man läsa lite om kallbadets historia i Malmö, men också om effekterna av kallbad. Många av dem kan jag själv skriva under på. Och här kan man se kvinnorna på bilden från en annan vinkel och här fler skulpturer av denne herr Geers.

Dagens fönster ...

"Väntade länge på Sparbanken i Lund och fångade denna mycket skånska utsikt mot domkyrkan, med MFF-tröja i förgrunden."

Det skrev annannan som då var hemma på skånsk visit. 

Tack! säger jag.

Dagens fönster ...

Ett "Värmlandsfönster ..", då anar ni nog vem är  avsändare, jo, just det, Turtlan/Annica! 

Fönstret är ett av två som fångades på Värmlands museum. 

"Ett något lokalpatriotiskt, av Elis i Tasere, som var en känd personlighet i västra Värmland", skriver Turtlan. 

Här kan man se hur denne man ser ut. 

Tack för bilden! säger jag.