Anitha i Adak: I love You!

Den där underbara boken av Lars Gyllensten.

Gatan i Malmö ...

Och nu ska vi se hur det här blir.
Hjälp, så spännande!

Här vill jag att texten ska komma.

Kan det vara möjligt att det fungerar?

I så fall skickar jag en stor kram till Anitha i Adak!

Men hjälp, när jag ska lägga till ännu en bild ....

Om ni vill se vad jag sysslar med idag ...

Minns ni ....?

Och ett exlibris av den vackrare sorten ..

... den där vackra boken som Jan och Mian kom med?

Den som jag hade med mig på tåget.

I torsdags.

Författare var Lars Gyllensten och där fanns ett sådant vackert exlibris, det är det som är på bilden.

Och jag satt på Öresundståget och funderade över vem denne Olov Fr. Holm var?

Hur hade hans livet gestaltat sig?

Nu på morgonen fick jag i alla fall veta lite.

Det var Mian som hade forskat i "Vem är vem i ....?"

Jo, denne Olov F. Holm föddes den 26/12 1905 i Falköping.
Stenbock, alltså.

Han tog studenten 1924, blev med.kand 1928 och med.lic. 1934.

Därefter började hans läkarbana med tjänstgöring på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, på Serafimerlasarettets röntgenavdelning, därefter på Radiumhemmet .., han fortsatte vidare till Örebro där han blev biträdande överläkare på röntgenavdelningen, för att slutligen komma hem till Falköping, där han 1950 blev överläkare på lasarettet.

Olov F. Holm gifte sig med Kajsa-Lena, f. Nilsson, dotter till Arthur Nilsson och hans hustru, f. Johansson.

Olof blev pappa till två barn, Karl-Olov och Lena (som adopterades).

Och tack, du underbara Mian för all denna information!

Lördagmorgon ...

Nu använder jag den gamla bloggermallen.
Fortfarande får jag inte texten dit jag vill ha den med den nya varianten.


Och han som i vanliga fall stiger upp klockan 05.00 och cyklar in till jobbet en timme senare, han får ha sovmorgon ..., och jag, som har legat under täcket och lyssnat till småpratet från P4, jag lämnar sängvärmen, lägger Michael Connely-boken åt sidan och går en trappa ner och gör frukost.

Värmer bröd.
Dukar bordet.
Tänder ljus.

Och sigge nilsson, som snart är lika enjängd som sin matte, skuttar genast upp på det han säkerligen tror är hans egen stol och där sitter han och kråååmar sig och jamar och vill ha sin ostskiva och helst bums!

Ute är det ösregn.

Alldeles strax ska jag ropa att frukosten är klar.

Dagens fönster ...

.... finns i Malmö och man kan ju testa och se om det fungerar att skriva på det här viset, nähäpp, då flyttar sig bilden allt eftersom .

Ett kvällsfönster från Storavan ..

Och den som tog bilden var Ulrika. 

 

Här är beviset.

Och gott blev det.

Sallad på rivna morötter, fetaost, egna små pyttetomater, strimlad vitkål/isbergssallt.

Plus potatisen som vi köpte från en Gårdsbutik häromdagen.

Den hette Solist, potatisen alltså.

Jättegod.

Och titta, nu halkar första raden uppe till höger!

Testar lite mera ..

Om jag nu vill ha en text från höger till vänster, hur ska jag då bära mig åt?

Om jag klickar på enter, då hoppar den bara till mitten.

Äntligen!

Mina barns pappa brukade säga att det spelade ingen roll, nä, för vad jag än hade sagt att det skulle bli för middag, så stämde det  a l d r i g.

Det blev alltid nånting annat.

Jag hade helt enkelt ångrat mig.

"Och jag som har gått och längtat efter ...!" kunde han säga.

Precis likadant är det nu.

I nästan en veckas tid har jag utlovat färsfyllda paprikor till middag.

Om vi har ätit just detta?

Absolut inte.

Och pv har försmäktat.

Men se idag ..., då blev han allt förvånad när han kom hem.

Jo, jo.

Krångel hit och dit.

Ja, alldeles enkelt är det inte att lära sig använda ett nytt bloggverktyg.

Nu har jag ändrat bloggmall också.

Och har huvudvärk.

Om jag nu vill skriva och få texten till vänster, då glider bilden till höger.

Men vad är nu detta ..

Nu vill jag skriva en bildtext som hamnar rätt.
Men hur i fanders gör jag då?

Med posten ...

... kom igår ett brunt vadderat kuvert med det allra mest härliga innehåll!

Att Frank Mc Court är min favoritförfattare nummer ett, det vet tydligen den här rara damen.

Och hon hade noterat att i bokhyllan i gästrummet, där stod två av hans tre böcker.
(Där finns tydligen fyra, men tre har jag läst.)

En fattades.

Den här - Lyckans land -.

Man kan fundera över vad det är som gör att man, så där pladask, faller för viss sorts litteratur.

När det gäller Mc Court, vet jag precis.

Han skriver om vardagligheter .., där är inga dollarstinna miljonärer med 4o-rumsvillor .., nej, det handlar om hans uppväxt i ett fattigt Irland och hur han tog sig vidare över havet, till Amerika och ett annat sorts liv.

Ett inte alls luxuöst liv som lärare.

Och så tycker jag om själva rytmen i hans texter.

Så här t.ex.

"Andra kvällar när jag har hår på huvudet och inga pengar kommer jag att kunna gå runt på Manhattan. Det gör mig inte ett dugg, för det är lika mycket liv på gatorna som i en film på biografen Playhouse på Sixty-eight Street.
Det kommer alltid någon brandbil ylande runt ett gathörn eller en ambulans eller en polisbil, och ibland kommer de ylande tillsammans och man förstår att det brinner någonstans. Folk kikar alltid efter brandbilen för att se var den saktar in, för det visar vilket kvarter man ska bege sig till och var man ska titta efter rök och eld.
Om någon står i ett fönster beredd att hoppa gör det saken ännu mer spännande. Ambulansen väntar med blinkande ljus och poliserna beordrar alla att flytta sig bakåt. Det är New Yorkpolisernas viktigaste uppgift, att beordra alla att flytta sig bakåt.
De är mäktiga med sina revolvrar och batonger, men den riktige hjälten är brandmannen, särskilt om han klättrar uppför en stege och räddar en liten flicka ur ett fönster. Han skulle kunna rädda en gammal gubbe med kryckor och inget annat på sig än en nattskjorta, men det är en helt annan sak när det är en liten flicka som suger på tummen och stöder det lockiga håret ot brandmannens breda axel.
Det är då vi alla hurrar och ser på varandra och känner att vi är glada över samma sak.
Och det är det som får oss att titta i Daily News nästa dag för att se om vi möjligen är är med på bilden av den modige brandmannen och den lilla lockiga flickan."

Jag tycker faktiskt att det finns en bloggare som skriver med en liknande rytm.

Och det är den här mannen.

Mer att läsa om Mc Court finns här.

Och en ABC-intervju med honom från 1997, hittar du här.

En vacker bok ...

Och nya Blogger.

Hur är det tänkt att det ska fungera?
Ett elände är det att få texten på rätt ställe!
Jag vill ju ha all text till vänster.
Men hur gör man då?
Och runt hela inlägget blir det som en ram.
Skriver man för långt, hamnar bilden till höger.

En vacker bok ...

Alldeles snurrig blir jag när testar att använda nya Blogger.
Det här är den gamla varianten och det är så jag vill ha den.



Boken, som är så vacker, låg i en av lådorna som Mian och Jan kom med.



Allt är vackert i den!

Typsnittet och sättet den är upplagd på.



Ett exlibris finns också på pärmens insida.

Vem var Olov Fr. Holm?

Det sitter jag och funderar på medan tåget susar söderut.

Guldpärlor ...

Igår, just som jag stod utanför Centralen i Malmö och väntade på sonen, upptäckte jag ett bekant ansikte.

Ett "ljudbekant" ansikte.

Och när jag såg honom , tänkte jag direkt på alla avslutningar han har haft.

Typ ..., "Kjell-Albin Abrahamsson, Warszawa".

Och så tänkte jag vidare, på andra som fastnat i minnesnätet.

Alla vi som växte upp på 60-talet minns väl ...

"Arne Thorén, FN-högkvarteret New York".

"Arne Thorén, Washington".

"Arne Thorén, Dallas".

Så snart man (eller i alla fall jag) hörde herr Thoréns röst, trodde man att världskrig hade utbrutit.

Det fanns någon som var stationerad i Bonn, men hans namn kommer jag inte ihåg?

Och där var .., "Bo Järborg, London"!

För att inte tala om "Knut Ståhlberg, Paris."

Ingen kan väl ha glömt hur han lät?

Om så är fallet, finns den här.

Nu på morgonen låg jag i sängen och lyssnade till Ekot.
Där pratade en annan, helt fantastisk korrespondent.

Ja, har du missat det, så lyssna till Cecilia Uddéns lysande reportage!'

På samma sida kan man finna Nils Horners skildring från förberedelserna för Samväldesspelen i Indien.

Nils Horner har blandat intervjuer med sitt eget prat .., det är mycket prat inklippt och jag älskar det sättet att berätta på!

Summa summarum: vilka suveräna medarbetare Sveriges Radio har!

Ord & Bild från en resa till Malmö.

Dagens fönster ...

... finns i Malmö.

Bilden togs från loftgången till den lägenhet där sonen bor.

Det påminde alldeles oehört om .., just det: Ystad.

Mamma, titta .., även våran blomlåda är fin ...!" säger sonen malligt.



På loftgången hänger kanske fem, sex såna här lådor, fyllda med likadana pelargonior.

Och sonen ber mig titta på den som sitter utanför deras dörr.

"Ja, helt ärligt var väl den här inte den finaste i sommar, men se .,. nu har den kommit ikapp dom andra, ja, nu har vi skött den bra!"säger han leende.

Och här kommer Tristan!

När jag nu på morgonen tittar i brevlådan, vad hittar jag då om inte ett mail från USA!

Från Houston.

Och när ni har läst om Tristan & Sally .., då tycker jag att ni ska klicka på filmlänken som Cecilia har skickat ., för jag satt här och loooooog så mungiporna nästan möttes i nacken!

T a c k snälla rara!

Så här skriver Cecilia:

"Hej Elisabeth!

Det var länge sedan jag skickade bilder från Houston (om du ens minns att jag gjort det :-)).

När jag såg filmen på Sigge i ladan så kom jag på att jag kan ju skicka en bild på min Tristan i en låda (annars ar det honkatten Sally som mest gillar lådor).

Under gårdagens surfrunda så hittade jag dessutom en liten reklamfilm for IKEA i England som du nog gillar (finns också en "behind-the-scenes" pa YouTube).

Minns inte var jag hittade den — hoppas att det inte var hos dig!

Hälsningar från Cecilia i ett varmt Houston (34 C)."

Inte bara Tristan i lådan skickar hon med, utan tre filmer.

U N D E R B A R A!

Och här här är länken.

Så här gick det till att göra filmen.

Och här är ytterligare en film som värmer hjärtat.