Många rara och trevliga kunder i kassan idag."Är du alltid så här glad?" frågade en äldre herre.
"Nej, absolut inte .., du skulle bara
veta ...!" svarade jag.
Och så kom vi att prata om (någon frågade) vad mannen hade arbetat med.
"Ja, du .., jag har varit arkitekt", sa mannen och log.
Och ååå, så han hade trivts med sitt värv.
När jag undrade vilka byggnader han var ansvarig för, berättade han om ett sjukhus, en kyrka och mängder av byggnader i Lund.
En av dem var denna;
S:t Hans kyrka.
"Vad är du allra, allra mest stolt över när det gäller ditt arbete ...?" frågade jag.
Jo, det visade sig vara en byggnad som används av neurosedynskadade, berättade mannen, men jag hann inte uppfatta riktigt vad det rörde sig om.
En annan kund skulle resa upp till "mina hemtrakter" nästa vecka.
"Jaså, ska du dit på semester ...?" undrade jag.
Det visade sig att mannen hade varit flygplatschef på Falkmark utanför Skellefteå och sedemera även chef för flygplatsen i Halmstad, men nu skulle han minsann upp och hälsa på gamla bekanta.
En annan man skulle också norröver, ja, han skulle fiska i trakten av Dorotea och hade inte ord nog för att berömma människorna där uppe.
Och så fick jag av den rara Johanna J minsann veta att Göteborg
inte alls ligger i Bohuslän, utan i
Västra Götaland, ja, Johanna hade läst på min blogg och sa att ..."ja, jag blev nästan upprörd Elisabet...", och så looog hon.
Nu vet jag att Bohuslän ligger
norr om Göteborg, men ingår väl även detta i det nya fåniga namnet, Västra Götaland.
Kan ni tänka er den
här sången, men med titeln "Inbjudan till Västra Götaland"?
Det kan inte jag.
Ungefär så var den här dagen.