Ett kvällsfönster från ...

.... Lissabon.

Jom tog bilden och jag tackar ödmjukast!

Nästan som på Malå Hotell ...

"Mormor .., vad har du för parfym ...?" frågar Emil.

Han och kompisen Linus är just i färd med att äta spaghetti och köttbullar.

"Vad jag har för parfym ....? Varför undrar du det .., tycker du att den luktar illa ..?" frågar jag lite oroligt.

Då tittar Emil på sin mormor och ler snällt.

"Näää, jag tycker att den luktar jättegott!" säger nioåringen.

"Ja, det tycker faktiskt jag med ...", säger hans kompis.

Oj, sicken lycka.

Och det ska jag säga bloggvännerna .., att här byts ingen parfym de närmaste åren.

Sol-Britts vänstra hand ...

På Sturups flygplats, just som vi ska gå ombord, upptäcker jag kunder från affären.


Åååå, det är den rara Sol-Britt (eller Solbritt ....) som ska åka till Hufvudstaden och gå på teater.

Solbritt är Vattukvinna och kommer från det som i Skåne går under benämningen "Norrland".

Jag gissar på Ångermanland, men det kan vara fel.

Men nu är det kulturell helg som gäller.

"My fair lady", till exempel, med Tommy Körberg och Helene Sjöholm.

Den musikalen såg jag för evigheter sedan, i mitten av 70-talet, då med Jarl Kulle och antingen Ulla Sallert eller Sonja Stjärnqvist i huvudrollerna. Och inte att förglömma den underbare Sigge Fürst!



Här är ett klipp från en annan föreställning.

Ack, om jag kunde få biljetter till den föreställningen och bjuda åtminstone Emma på den ...! (Emil torde nog inte vara så intresserad ...)

På väg ...

Skjuts till Sturups flygplats med sonen.

Vi pratar om hur det är på hans praktikplats .., och han berättar om empatiska blivande kollegor som har hjärtat på rätta stället och jag blir så tacksam över sonens glädje, ja, detta att känna att han har valt rätt utbildning.

Och precis som det finns kassörskor som är fenomenala på att snabbt lära sig plu-nummer, finns det konstaplar som innan passet börjar sitter och lyssnar på en hel radda av efterlysta fordon och sedan, när passet väl har börjat, är så fokuserad så att konstapeln i fråga upptäcker just en sån bil och sonen är hur imponerad som helst.

"Jag fattar det inte ....! Det var ju hur många bilar som helst som var efterlysta och så kommer han ihåg registreringsnumren bara så där .., så jäkla starkt gjort av honom!" säger sonen.



En timmes väntan på Sturup.
Planet är nästan fullsatt.
Intill mig en herre som verkar flygrädd.



Och detta är det första jag ser när jag tittar på sätet intill mig.
Det är mannens tidning .., så jag kan förstå honom.
Å andra sidan är ju detta bra nyheter.
Också.



Det pratas engelska och svenska och Melodifestival och vårdutredningar.

Bakom mig sitter en kvinna som ringer någon och pratar in ett meddelande på telefonsvararen.

"Du kan väl fråga henne, du vet .., hon som var med i ett tidigare program, om hon vill vara med idag och kommentera ...., ring mig efter klockan två, då är jag framme ..", säger kvinnan.

Och flygvärdinnan är från Ystad och är en komplett ängel .., när hon kommer med kaffe blinkar hon lite så där i smyg och hälsar på "kassörskan från Ica ...".

Blir man glad?

Ja, det blir man.

Ett litet ps.

Den som har fångat ett fönster i flykten och funderar på att skicka det till bloggmadamen, sänd det då i mail till ... elisabet_nilsson@yahoo.se

Min comhem-adress, den kommer jag inte åt under en veckas tid nu.

(Gun-Britt .., ditt fönster har jag tagit hand om redan .., det kommer i morgon.)

Upphittat ...

Det måste ju vara någorlunda välstädat när vännen Torun ska bo i min lilla lägenhet, så jag plockar bort lite "rat".

Papper och sånt.

Oj!

I en av rottingkorgarna hittar jag den här bilden .., mamma och pappa som kastar pil.

Det är på gräsmattan hemma i Malå.

Sjön bara nedanför backen .., det tar inte mer än några sekunder så kan man doppa tårna i vattnet.

Där nere vid strandkanten växer sälg och Kung Karls Spira.

Av sälgens hängen blir det mat till dockorna.

Till höger om pappa, står gungan.

Gungar man tillräckligt högt, kan man med tårna nudda blommande hägg.

På andra sidan sjön finns två hus; i det ena, bor min klasskamrat Lilian.

I det andra bor Agneta.

Agneta och jag själv är födda på samma dag och samma år, men vi kommer inte att gå i samma klass.

Om jag tänker efter, skulle jag tro att bilden är tagen i mitten av 70-talet.

Då har min pappa bara något år kvar att leva.

Glöm nu inte .....

Bloggvännen Annika Bryn som intervjuas här .., vid 8.15 någon gång.

Äventyrsdag ...

Så här känns det idag!

Bara så underbart härligt!

Att först få skjuts av sonen till flygplatsen och sedan själva flygturen .., det är så himla kul att flyga, det tycker jag alltid .., och så dagarna hos Emil och Emma.

På hemvägen ska jag hoppa av tåget i Alvesta.

Där bor min kusin som jag inte har träffat på säkert fyrtio år och jag ringde henne och frågade om hon och maken möjligen hade lust att bjuda en avhoppad resenär på kaffe?

Tänka sig, det hade dom!

Och därifrån buss till Ljungby och titta in hos pv:s mamma.

Dit kommer nämligen en förmodligen utmattad vasaloppsåkare på måndageftermiddag och så får jag lifta med honom till landet Halland och hem till Ystad några dagar senare.

Det är just sånt här jag tycker om .., en resa som blir till flera.

Ett uppdelat äventyr.

Ååååå, så roligt det ska bli!

Och unge herr Canons batteri har legat på laddning i natt, så här ska fångas fönster och vänsterhänder!

Torsdagsfönstret ...

.... är mitt.

Men snön, den har försvunnit.

Tack snälla Elisabet som tog bilden!

Eftermiddag i landet Skåne ...

Pelle anar att nånting är på gång.

På golvet står en stor väska .., om och om igen tar han sig en titt på väskan.

Nooosar.

Nosar igen.

Och han följer mig in i köket och ut igen.

Jamar lite.

"Ja, i morgon ska matte åka .., men jag kommer hem om en vecka och först ska Torun ta hand om dig och sedan ovanpågrannen, honom känner du ju väl ., ni är ju vänner ...", säger jag.

Det är väl ungefär då som Pelle hoppar upp och lägger sig i loppisfåtöljen.

Olikheter ...

Sunnansjö. Här bodde min mormors mormor och morfar.
På samma sätt som vissa egenskaper nedärvs till fåglar, t.ex, kanske är det likadant med oss människor.
Om man har det här livet/den här bakgrunden i generna ., då kanske det på nåt vis påverkar ens tankar och sätt att vara?
Kanske.


I ett inlägg lite längre ner diskuterar vi det här med att vara romantisk och falla på knä och fria som "prins Daniel" gjorde och vi tar även upp själva begreppet "romantisk."

Monet tror att det har med det norrländska kynnet att göra.

Att vi är lite kärvare.

Ja.
Det tror jag med.

Och när jag hade läst allt vad ni hade skrivit, då kom jag ihåg nånting som jag kanske har berättat tidigare, men det är för mig själva sinnebilden av hur det kan vara hemma.

Det var så här att vi var på personalfest på Malå Hotell.

Det var dans och många på dansgolvet och mitt i att jag valsade runt med en man, så tvärstannade en annan herre .., det var en av Huldtinarna .., och så ryckte han mig lite i armen och sa, brett leende, "men helvette vad du lukta gott Elisabet!"

Och så bara dansade han vidare.

Jag lovar er .., jag bytte inte parfym på flera år och jag har alltid tänkt att ..., åååå, vilken underbart härlig komplimang!

Så spontan och enkel.

Så totalt icke-krusidullig!

Kanske är småländska män likadana .., jag tror faktiskt att det finns vissa likheter och att det är det jag tycker så otroligt mycket om.

Så var det.

Och är det.

Detta .... är Almöke.

Men söderut heter den tydligen nånting helt annat.

När jag var liten brukade jag repa dom lila blommorna av stängeln och så lagade jag mat till dockorna av just detta.

I en gulemaljerad stekgryta blandade jag almökeblommor med maskrosblad och ni må tro att dockorna tyckte att detta var en kulinarisk höjdare!

Småprat ...

Från Anita Nilssons lilla bok som handlar om medelålders kvinnors brist på pussar.
Det kan nog gälla män också.
Och människor i alla åldrar.
Om man tänker efter.

I snart ett års tid har jag varit tillsammans med den idoge pensionatsvärden från landet Halland.

Så där värst romantiska är vi inte ., vi säger "jamen-hejdå-sov-gott!" när samtalen avslutas och jag tänkte, när jag hörde den blivande Prins Daniel berätta om frieriet, att åååå, jag skulle aldrig i hela livet vilja att en man föll på knä och friade, då skulle jag bara tycka att det blev pinsamt eller jag skulle bli generad och säga .."ah, men ge dig ...., stig upp nu!"

Och precis när jag på väg till kvartersbutiken för att handla, ringer telefonen.

Det är pensionatsvärden.

Som vanligt blir det prat om allt möjligt .., om cykelturen från Halmstad till pensionatet (jag får veta timme, minut och sekunder ..) ..., om Förlovningen ("totalt vanvett! det tar upp all viktig tid även i radio!" säger pensionatsvärden och om det har jag inget att säga .., nu kan det för min del räcka fram till bröllopet ... och att den till synes sympatiske mannen från Ockelbo ska tituleras Prins, ååå, jag tycker rent ut synd om honom!!) .., och vi surrar om bokrean där jag har köpt en bok och PV två (den tredje i en triologi av Håkan Nesser och någon annan som jag har glömt) och jag säger att sedan jag läste Frank Mc Courts "Ängeln på sjunde trappsteget" och därefter "Magistern" (tror jag ..att den heter ..) så hittar jag ingen som skriver så där så jag får ont i magen av glädje och det får jag av Mc Courts böcker.

Och kokböcker skulle jag gärna vilja ha, men jag kör ändå med mina elva maträtter, så .. nja.

"Förr läste jag ofta och mycket .. men nu somnar jag ju nästan genast när jag lägger mig ...", säger pensionatsvärden.

"Mmm .. jag vet ..", svarar jag.

"Jaså, på det viset ...?!" säger pensionatsvärden.

Då blir det tankeflykt.

"Ja, fast det skulle allt ha varit bra trevligt att ha dig nära här nu ..." (det är det närmaste ett romantiskt samtal vi kommer ...) säger jag , men då protesterar herr pv och menar att ja, ja, men det är ju uteslutet (vänster tumme upp, var det ja ....) för nu bor jag ju i Skåne och han i Halland och förresten ska han ägna sig åt att göra instuderingsfrågor till sina elever, men han ringer senare ikväll, säger han.

"Ja, jag ska ändå gå och köpa kaviar .. ja, men hej då ...!" svarar jag.

Och så var det slut på samtalet.

Inte det minsta romantiskt, men trivsamt.

Jo, helt perfekt för en bloggmadame som tycker att almöke är väl så fint som röda rosor.

Ungefär så.

Dåtid ...

Det är den helgen som minstingen ska bli döpt.

Eller kanske har det redan hänt.

Nittonhundraåttiosex är året.

Vi sitter i vardagsrummet som har utsikt över sjön och bergen och äter tårta och mina hembakade gifflar.

På bordet står näverkopparna som min morbror gjorde.

Och lillkillen som har fått tre namn, sitter tryggt i Anna-Pannas knä.

(Och tänk .., tjugotvå år senare har samma gosse,alldeles nyss, ätit plättar hos sin mamma och nu bär det iväg med tåget till Malmö för praktik i utryckningstjänst.
Han säger, med ögon som glittrar, att nånting roligare har han aldrig i sitt liv varit med om!)

En slags tacksamhet ..

... över själva livet.

Vad det ger.

Och den här underbart vackra sången sjöngs från cd-spelare när vi - tillsammans -, ( dr Böhlander, Anders, mina barns pappa, mågen, hemifrån-Gösta och jag själv) bar ut mammas kista till den väntande bårbilen.

"Högre ...! Ännu högre!" viskade jag till damen längst bak i Pingstkyrkan, hon som skötte musikanläggningen.

Åååå, så jag ville att mamma skulle höra!

Dag 1 av 8 ...

Så här känns det idag.

Bara en massa glädje!

Och räkningarna betalda.

Det är lika underbart var gång jag klickar på "logga ut" från Sparbankens betalsida .,. en slags känsla av trygghet; detta att veta att man klarar sig.

Att man inte behöver ligga sömnlös och oroa sig för hur lönen ska räcka till.

"Pengar är inte allt ..", säger ofta den som har gott om just den varan.

Under mitt första år som ensamseglare på livets stora hav, hade jag det mer än lovligt knapert.

Då ringde kvinnan som har miljoner på sitt konto.

"Men Elisabet .., pengar är inte allt här i världen ...", sa hon, som till uppbygglig tröst.

Samma sak säger hockeyspelare som just har skrivit på mångmiljonkontrakt.

Nej, pengar är verkligen inte allt, men ger god nattsömn, som någon klok människa uttryckte det.

Och nu ska jag promenera till Möllers Bageri och fira min första lediga dag.

Av åtta.

Mmmmmmmm .


Senare: det blev bättre än så .., det blev frukost tillsammans med sonen, han den ende.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

När jag såg tanten i fönstret i Rom på din blogg, tänkte jag genast på
den här bilden...

Jag minns inte om jag skickat dig det här fönstret tidigare - i så fall får du det gärna igen! :)
Jag tycker såå mycket ombilden av dessa fönster i Trastevere!

Det är en varm känsla.

Så här skrev jag i min blogg
http://smulansblog.blogspot.com/2008/10/en-vrmorgon-i-rom.html om det
här fönstret:

"Det här kortet är taget i den gamla stadsdelen Trastevere i Rom en
vacker sommarmorgon för några år sedan. Min man och jag flanerade sakta
i morgonsolen när jag plötsligt kände mig iakttagen....

Jag tittade upp och får se ett par dockor som sitter i ett par fönster
och tittar ner på oss från det övergivna, gamla huset.

Varför sitter dockorna i fönstret? Vem eller vilka har satt dom där?
Varför? Onekligen sätter bilden fantasin i rörelse....

Nåväl, själv nöjde jag mig just då med att jag blev glad av dockornas närvaro, att det blev ett vackert motiv i min kamera och att det var en ljuvlig morgon i Rom."

Allt gott till dig!
Smulan."

// Kanske har jag haft den här bilden på min sida tidigare, men det spelar ingen rolll .. jag blir också glad av dockorna som sitter där och tittar ut över världen.

Tack snälla, rara Smulan!

Titta, han skrev under!

Undrar om han läste det finstilta ....?

Alt 2.
Jag pensionatsvärden från landet Halland, bryr mig inte ett skvatt i det kungliga levernet och absolut inte i bröllopet och jag bryr mig inte ett dugg i hur "trevlig och humoristisk herr Westling är", men eftersom jag tycker att den västerbottniska bloggmadamen är så trevlig och rar .., så kan jag ha överseende med den biten av hennes personlighet, ja, det här att hon blir så ..., "till sig" vid såna här spektakel.

Dessutom lovar jag att sitta snällt och titta på prinsessbröllopet och kanske t.om skåla för brudparet, ja, det är väl det minsta man kan göra!

Thomas Göransson

Kom ihåg ...

Söndagsskolebarn på utflykt i Lyme Regis, England.
Det var sommaren 1991 eller 1992 tror jag.

Apropå den här skyddsängelbilden som Tussegumman så vänligt delade ut och som jag berättade om .., den hade jag ovanför mina småflickors säng .., så susade en kommentar genom rymden.

Det var min Anna som också kom ihåg.

Så här skriver hon:

"Det går en ängel kring vårt ljus, han bär på två förgyllda ljus. Han har en bok uti sin famn, nu somnar vi i Jesu namn."

Just det.

Vi bad aftonbön på den tiden.

S E M E S T E R

Bara så ni vet .., så har jag nu åtta dagars ledighet framför mig.

Åtta hela dagar!

Som en ocean av tid är det och jag vet att det inte alls är så och att tiden går fort, men ändå.

Åtta dagar.

En onsdag fylld av tvätt och lite förberedelser .., träffa sonen .., handla .., gå till biblioteket.

Torsdag flyg till Bromma.

Och hela helgen med Emil och Emma och träffa Gunilla som jag mötte i somras.

Liljevalchs Vårsalong.

Pendeltåg.

Vänsterhänder.

Fredagväll middag på Ljungvägen i Väsby.

Måndag X 2000 och hoppa av i Alvesta och bli hämtad av en säkerligen "lämmen" vasaloppsåkare.

En republikan och miljövän.

Och hjälp, vad jag längtar efter honom!