"Nu vill jag opp, opp .., opp i den ..."

Förresten är han femtiofem år.

Pensionatsvärden är den nästan spänstigaste människan jag har råkat på.

Med bloggmadamen är det p r e c i s tvärtom.

Hon är och har alltid varit fumlig och har svårt att balansera på t.ex en bräda .., även om den är på marknivå.

När vi är på besök i den småländska urskogen, nära den lilla, lilla sjön .., då ägnar sig pv åt att kasta pinnar åt hunden "Sväääker" och så vill det sig inte bättre än att pinnen råkar hamna i trädet.

Vad gör man då ..?

Hullerombullerlivet ....

"Kom in nu lilla vän .., maten står på bordet!" säger ellis leende.

Först sitter jag på tåget i mer än fyra timmar, ty det är spårarbete någonstans mellan Maria station och Ängelholm och jag åker från Halmstad vid tretiden och är hemma nästan halv åtta.

Slår följe med en kvinna från tåget och jag berättar om min stulna cykel.

Gemensamt förfasar vi oss över hur tjuvaktiga människor är numera.

Då ..., upptäcker jag en cykel som ...., jo, nästan ser ut som min stulna .., ja, jag hann ju bara ha den i två veckor så det är knappt att jag minns hur den såg ut .., men cykelkorgen liknar min och lyshållaren som någon monterat bakvänt .., jo, den är där också .., och jag stannar till och letar upp mitt "världens-bästa-mormor-nyckelband" och kvinnan står intill och jag säger att jag ska bara testa ..., och ser man på .., låset går upp!

Jag fattar det inte!!

Tre gånger har jag gått förbi och letat och inte en enda gång har jag sett min cykel.

Nu står den där.

Så jag cyklar hemåt .., så överlycklig så det går inte att förklara .., och kvinnan vinkar och skrattar och jag tänker att ..."men hur ska jag förklara detta ...?"

När jag kommer hem till mig, står en solig och sprallig ellis på trappan och tar emot som den allra bästa hemmafrun.

På bordet står en flaska rött vin .,. och på spisen puttrar en kycklinggryta som ska visa sig vara sagolikt god.

Vilken glädje!

Och sist av allt kommer en rar väninna in och slår sig ner.

Efter en massa år och lika många bedrövelser har hon nu - äntligen - bestämt sig.

Nu ska hon lämna sin man.

Säger hon och drar en djup suck och jag lämnar kycklinggrytan och ger henne en låååång kram och en puss på kinden och säger att det kommer att gå bra.

Jo.

Det kommer att gå bra.

På stuprännan ...

Söndagsfönstret ..

... skymtar i spegeln i den lilla gäststugan alldeles vid den lilla, lilla sjön.

I landet Småland.

Med mossklädda gärsgårdar, tranor och rödmålade hus.

Bilder från helgen som gick ..

Runstenen inte långt från Ljungby .., från 1000-talet e Kr.
"Götrad gjorde denna minnesvård efter Astrad, sin fader, den bäste av tegner och fränder som i Finnveden fordom voro", står bland annat att läsa på stenen.


Soppingredienser.
Vackrare potatis har jag väl aldrig skådat.


Som blev till underbart god soppa!


Kvällen innan: rotfruktsgratäng.


Vid sommarstugan.
En liten sjö som är mer som en liten tjärn.
Dyig botten.
"Nästan som hemma i Malå, nere vid sjön där jag växte upp ...", säger jag.


"Pelle, inte vill du väl åka till Ystad inte ...?" frågar Gunvor.
Nä.
Det vill han inte.


På väg till sommarstugan upptäcker vi två baggar som har rymt ut ur hagen.
Det är inte dom som är på bilden .., det är baggarnas kompisar som undrar vart herrarna tog vägen ...?


Innan vi åker till landet Småland, plockar vi mängder, mängder och ännu mera mängder med Viktoriaplommon som fraktas till Gunvor och pv:s bror med hustru.

I landet Småland ...

En klicka-på-bild, tror jag.
Bilden togs genom brevinkastet.


.. bor nu pElle tillsammans med Gunvor.

När vi kommer dit på lördagen, är ingen hemma.

Vi ringer på dörren .., ring-ring-ring .., men inget svar.

Till sist tittar vi in genom brevinkastet och ropar på pElle.

Och tänk .., då kommer han!

Och där sitter han sen och tittar lite förvånat på oss eller tittar och tittar .., han lyssnar väl mest och vi säger att vi snart ska komma tillbaka och väntar bara.

Det här var vad vi såg.

Det blir en härlig helg i landet Småland.

Länge, länge sitter vi ute på den inglasade altanen och äter gott och dricker gott och så blir det övernattning i Friggeboden som är stor och egentligen kanske är något annat än en sådan.

Jag skär tänder så den arme pensionatsvärden väcker mig och själv har jag de allra mest underliga drömmar.

Söndagmorgon kommer katten Suna springande i full galopp när hon hör mig öppna dörren.

Minns ni den lilla hittekatten som blev så väl ompysslad av hunden Sverker (uttalas på småländska: sväääker ..) .., det är den kattungen som nu har blivit vuxen och heter Suna och är så vacker, så vacker och nu kommer hon skuttande längs slänten och rakt in i lilla stugan till oss.

Dit kommer även Sverker, en lurvig vallhund som vid åsynen av pensionatsvärden blir alldeles till sig av lycka!

Efter frukosten åker vi till familjens sommarstuga som ligger vid en liten sjö.

Vägen är smal och slingrig .., vi passerar de allra vackraste smålandshus .., rödmålade med vita knutar och massor av snickarglädje .., och där är fårhagar och välmående hästar i andra hagar .., och där är mossiga gärsgårdar och kala hyggen som påminner om hemma i Västerbotten, men visar sig vara ärren efter stormen Gudrun.

Sommarstugan är under renovering och kommer att bli hur fin som helst.

Värdinnan Lena bjuder på kaffe och pv:s gifflar och innan vi återvänder, blir det hemmagjord grönsakssoppa på knubbiga morötter, underbara Asterixpotatisar med ett skal som inte går att beskriva (bilder kommer när jag är hemma i Ystad igen ...), stora, tjocka palsternackor och lite purjolök.

Allt, utom palsternackan, från egen odling.

Och vid det stooora bordet med utsikt över sjön och med en sprakande brasa i kaminen, blir det prat om detta med att Bryta Upp och flytta och för,- och nackdelar och ge och ta och lite sånt.

Eller mycket.

Sen till landet Halland igen, för vidare befordran med tåg och buss och tåg igen.

Resan till Ystad ska komma att ta nästan fyra timmar, allt på grund av banarbete.

I väntan på tåget hem sitter jag här vid internetavdelningen på Malmö Centralstation.

Människor kommer och går.

Till höger om mig sitter en man i min ålder och är uppkopplad på sidan http://www.match.com/.

Kanske ska han här och nu finna lyckan i form av ett meddelande från någon härlig kvinna eller man ..?

Halv åtta är jag framme i Ystad.

Där väntar ellis med kvällsmat.

Inte illa.

Nästan som att ha en hemmafru.

Lördagkväll.

Sent.
Halv tolv är klockan.

En helt underbar dag har det varit.

Vi har hälsat på pElle som bor hos Gunvor och dom är som ett gammalt gift par ..., och aldrig att jag tror att han kommer hem till landet Skåne.

Därefter biltur till Fallnaveka där pv:s bror med fru bor i rödmålat hus med vita knutar och fönster som har riktigt spröjs.

På landet är vi.

På en äng här intill ser vi åtta tranor!

Och det blir jättegod mat (stekt fisk med rotfruktsgratäng) och senare på kvällen, när vi sitter på den inglasade altanen, kräftor och räkor och gott vin och ännu senare: Martini.

Allt möjligt pratar vi om.

Om stölder och bilbränder och människor med outtröttlig energi och om äktenskap och förhållanden och nya liv och gamla liv och om deras son som har mött kärleken och tar tre månaders tjänstledigt från sitt arbete och åker med kvinnan som han tycker om, till Sydamerika.

I tre månader.

Sånt.

Nu är det det helt becksvart här på landet och katt och hund och värdfolk och gäster ska göra natt.

God natt till er alla! hälsar bloggmadamen.

Gissa, vad det blir till frukost ..

Och morgonsolen tittar in genom köksfönstret.

Det ser ut att bli en alldeles ljuvlig dag.

På tåget mellan Ystad och Malmö ...

... sitter en långbent ung man och spelar lite försiktigt på gitarr.

Bara lite, lite.

Så där så man a n a r tonerna.

Vid Skurup blir det munspel också.

Svagt - svagt.

Kvinnan mitt emot sträääcker ut benen och ler.

Jag blir glad.

Ett slags prattystnad sänker sig över kupén.

I Malmö reser sig gitarrmannen upp .., han är hässjestörslång och har svart hög hatt och är kanske lite över tjugo ...?

"Så underbart du spelade ..,, tack som förgyllde den här resan ..!" säger jag när han passerar mitt säte.

Då lägger den unge mannen sin vänstra hand på min axel, ler vänligt och klappar lite .., så där "klapp-klapp, stryk-stryk".

Och kvinnan mitt emot mig, hon ler hon också.

Så mycket betydde hans musik för oss.

Skrivet på papper ...

En gång i världen lånade jag böcker på biblioteket; böcker som handlade om grafologi.

När jag tittar på pv:s handstil, så stämmer den med honom.

En människa som inte bryr sig så mycket i utanpåverk.



Och bloggmadamen.

Nån slags spretstil.

Dagens fönster och en resa ..

Två herrar intill mig och det pratas om Nordea-banken som är så "jääävligt på hugget" och det pratas om socialförvaltningen i Båstad som måste spara x-antal miljoner och rakt mitt emot mig sitter en gentleman som har köpt en bukett Gladiolus och sitter och läser en bok med titeln "Retorik" och jag ler för mig själv och frågar om han förbereder ett möte med sin hustru .., ja, om han rentav har varit olydig och då ler mannen stort och blinkar lite med ena ögat.

Tåget är mer än packat!

Överallt står resenärer och från Helsingborg till Halmstad gråter en liten baby.

Just som vi passerar Ängelholm ser jag en äldre farbror som i Adamsdräkten vadar rakt ut i havet för ett kvällsdopp.

Det är väl just då som jag känner glädjen till livet så där alldeles mer än vanligt inom mig.

Fredag

Att sluta fem timmar tidigare än beräknat, det är som att få en liten semester.

Och jag står där bakom kassan och sneglar på klockan.

Timmarna springer iväg!

Jo, visst är det färre kunder än under högsäsong (dvs, i juli när alla turisterna kommer susande ...), men likafullt är det ingen rast och ro och från min utsiktspunkt vid kassan ser jag Karina och Maria kämpa med frukt och grönt som kommer lastade på pallar; flera hundra kilo är det och man undrar hur axlar och armar orkar med och det gör dom inte heller.

Inte alltid.

Köerna växer ..., och ideligen får jag ringa efter Hanna som tar kassan mitt emot mig.

Knappt hinner hon lämna sin post förrän det är dags igen .., att vara stresstålig är en förutsättning om man ska arbeta i affär.

Till frukostfikat blir det prat om tur och otur.

En av arbetskamraterna har vunnit tio tusen kronor på nät-poker och i kylskåpet ligger två tårtor som den lycklige vinnaren schangdobelt bjuder på.

Om det pratar vi .., om om lyckliga och olyckliga förhållanden .., om småttingar och sånt som dyker upp så där apropå.

Och så är klockan tolv.

Jag ringer sonen som är hemma på besök och frågar om han kan komma så jag får se hur han ser ut innan det blir färd till landet Halland och jodå, han och hunden Meja kommer verkligen och solen flödar, himlen är blå och det är somrigt varmt ute.

Det är som den allra bästa av dagar.

Faktiskt.

Fredagsfönstret ...

.... en repris från förr, men ständigt i mitt fönsterhjärta.

Det är innergårdskatter, förstås.

Klicka gärna på bilden.

På tåget mot Stockholm, aug.2007.
I en veckas tid har vi varit tillsammans på Samos; Kent, Emil och Emils mormor som är jag.
Emil och mormor på ett hotell.
Kent snett tvärs över gatan, hundra meter bort.
På hemväg har Emils blygsel släppt .., nu känner han ju Kent och är trygg vid honom.
Han lägger sig raklång med benen i Kents knä .., och berättar att han längtar att få krama mamma.

Hej Kent i Småland!

Här kommer en kram från mig .. jag ser att du är inne här nu.

Eller var i alla fall nyss.

Kväller ...

Längst t.v. pv:s storebror, den värmepanneintresserade Tommy .., snett ovanför .., hustrun Lena .., vasaloppsåkande dottern Kajsa .., den cyklande organisten Andrew .., en ihärdigt motionerande och valnötsbrödsbakande pensionatsvärd och slutligen en bloggmadame född i Västerbotten.


... och det har varit telefonsurr och mera telefonsurr och mail och nu blir det ilfärd mot sängen.

I morgon slutar jag tolv, i stället för klockan fem.

Ååååå, sicken lycka!

Jag hoppas hinna träffa sonen som kommer hem på besök och sedan blir det tåg till landet Halland och till pensionatet (längtar jag? svar: hur mycket som helst!) ..., och på lördag vankas bil-tur till ett annat land .,. till Småland.

Pelle och Gunvor ska få besök .., och pv:s storebror med familj.

Det var där bilden ovanför togs .., vi satt på deras altan och drack kaffe när Andrew från London kom cyklande förbi .., Andrew - organist som vikarierade i en kyrka inte långt därifrån - och så bjöds han in och det blev ett trivsamt samtal där ute i solskenet.

Och alla händerna åkte upp på bordet.

Förstås.

Så var det.

På innergården ...

... som är fyrkantig och där man bland annat kan hitta ett vildvuxet trädgårdsland .., fyra körsbärsträd ., en parkerad fyrhjuling .., några sittplatser med möjligheter att grilla .., ja, där finns även ett plommonträd.

Varje höst blir där bra med frukt och gissa, vilken sinnlig njutning det är att sträcka upp handen och norpa sig ett plommon direkt från grenen!

Faktiskt tycker jag nog att plommon är en av de allra godaste frukterna i Vår Herres stora trädgård.


På innergården finns även ett gäng katter, oftast synliga bakom något fönster.

Som den här.

En riktig tiger-katt.

En som ska vandra omkring ute på savannen och lojt lägga sig i skuggan under ett träd.

Om två veckor ...

... på pricken, är vi där.

Om allt har gått som det ska.

Och särskilt trångt på stranden ser det inte ut att vara heller.

Bilden visar utsikten från en webbkamera, inte långt från hotellet hos herr Lefteris.

Dagens fönster ...

.... är ett reprisfönster .. men bara för att jag tycker så mycket om det.

Anitha uppe i Adak tog bilden, men icke i Adak, utan i Helsingör.

Ännu en hälsning från Pelle ...

"Nu har jag varit här i landet Småland i snart en vecka och det går jättebra.
Matte trodde att jag skulle längta hem .., eller till Stensjö eller Steninge, men det gör jag inte.

Gunvor har flera rum som jag får vara i och jag brukar följa henne nästan överallt, fast inte till affären, det får jag inte.

Då säger hon ..."Pelle lilla, nu får du vakta huset!" och då gör jag det.

I landet Halland, där sover jag mest ute på altanen, men här, i staden som heter Ljungby, där sover jag i Gunvors säng.

Jag har till och med börjat sova uppe vid hennes huvud, men då blir Gunvor lite putt och säger att nu är ändå gränsen nådd .., och så måste jag lägga mig längst nere i sängen.

"Fast jag kan dra upp mina ben lite så du ryms Pelle", säger hon då.

Gunvor är så snäll.

Vi är faktiskt bästa vänner.

En del dagar går Gunvor ut på stan, ja, hon är med i nånting som heter vattengympa och hon har väninnor som hon träffar och så ska det handlas och så, men då sköter jag mig själv.

Ikväll har jag pratat lite med matte i telefonen, eller egentligen var det matte som pratade och Gunvor höll luren mot mitt öra.

"Heeeej lilla Pelle .., men hur har du det i Småland ..?" sa matte flera gånger.

Jag tror nog att hon saknar mig ganska mycket.

Nu ska Gunvor och jag go to bed, så jag måste sluta!

Jam-jam från er vän

pElle."