Marianne Rindås favoriter ...

Hejsan Elisabet.

Här kommer 3 stycken fönsterbilder.

Du kanske känner igen den stora tavlan på vårt hus i Vaplan målad inne ifrån huset vid sjön av Catarina Uytenbogaardt 1979-80.

Den heter Genom fönstret.

Den rosa tavlan har jag fått av Anna.

På baksidan står det Kammar-kolorit, Bohuslän av Gordon Macfie 1965.

Den tredje i den gruppen är av R. Ljunggren, "Skvallerspegel".
Jag tror att den är målad i Trosa.



Den blå tavlan, den är min favorit.
Den har en lekkamrat till mig, när jag var liten, målat.
Hon heter Synnöve Lambertz och bor i Österskär.



Den sista tavlan är målad av en konstnär från Östersund som heter Jan Edin.

Det är Drommskåran sedd från Västfjället, målad 1992.

Vi såg den på en utställning på hembygdsgården i Kingsta och jag tyckte att den var som ett minne från när vi träffades i Bydalen.

Vi bodde ju på Västfjällets sluttning och hade Drommen på andra sidan älven. Sedan fick jag den av Bengt när jag fyllde år.

Hälsningar från Marianne Rindå.
(Och Mariannes svåger, det är ingen mindre än den här mannen.)

Margaretas favoriter ...

Hej!

Här kommer två tavlor som jag tycker mycket om.

Den första är rätt gammal, målad av min makes moster Hertha Linders.

Hon bodde ett tag i Umeå på den tid då man fortfarande flottade timmer på älvarna.

Hon har berättat om hur hon stod på bron över älven och målade - i viss mån störd av nyfikna förbipasserande gående.

Fint tidsminne, tycker jag.



Den andra med en färgstark vårbild fick jag för ca 10 år sedan av konstnären Sándor Vincefi.

Vi var då kollegor på Vretskolan i Skogås där han var bildlärare.

Jag har aldrig mött en kollega som fått fram så entusiastiska elever!

Den här tavlan sitter i mitt kök, placerad så att jag ser den medan jag äter frukost.

Oj vad det hjälpt upp mitt sura morgonhumör.

Hälsningar Margareta Lundgren.

Helt klart sevärt ....


Igårkväll, mer av en händelse, råkade jag komma mitt i det här programmet.

Förmodligen var det dialekten som kändes bekant?

Och jag lämnade datorn och allt annat och slog mig ner i soffan Ektorp.

Vilket program!

Och Olle Häger ..., vilken en!

Läsvärd krönika från dagens GP.


Rubriken är "Varför detta krypande för kungahuset?"

Med allra största säkerhet kommer jag att sitta som klistrad framför tv:n när det är dags för giftermål, men likväl håller jag med skribenten.

Glöm nu inte .....

.... detta.

Monicas favoriter ...

Hej,

Jag har många favorittavlor. Men här kommer några, målade av min absoluta favoritkonstnär Philip von Schantz.
Han var mycket "populär" för några år sedan men verkar nu ha fallit i glömska, märkligt nog.

Mest känd är han nog för sina bär, lingon och blåbär i olika kärl.

Detta är några av hans bilder som jag har fotograferat på en utställning med honom på Tomarps Kungsgård i Kvidinge för två år sedan. (Dit ska du åka någon gång, du som bor i Skåne/Halland - det är ett underbart ställe med fantastiska utställningar.)

Bildkvaliteten är lite suddig, ljuset var inte det bästa.

Men det är bättre att lägga ut mina egna bilder än att fotografera från böcker, det blir alltid problem med upphovsrätt och sådant då.

Du som gillar fönster, den första bilden är en gammal spetsgardin - titta så naturtroget och zenbuddistiskt tålamod han målat av den.

Den sista bilden (också med ett speglingsfönster) är min egen Philip von Schantz-tavla.

Den hänger just nu hos min mamma i Skåne som också älskar hans konst. För mig är tavlan speciell. Jag träffade Philip ett antal gånger när jag började måla igen. (Jag ringde helt enkelt upp honom och han tog emot mig!). Han var mycket uppmuntrande och gav mig ett antal "privatlektioner" som var helt avgörande för om jag skulle börja tro på min förmåga igen.

Han bodde också i Roslagen, utanför Norrtälje, precis som jag. Men han hade en stor ateljévindsvåning på Söder i Stockholm och dit for jag med mina bilder som han "nagelfor".

Där i ateljén fanns flera av de föremål han målat av, bland annat de här rostiga kärlen som jag har på min tavla. Det är lite speciellt att ha sett förebilderna "live" tycker jag.

Philip von Schantz dog helt oväntat och hastigt för några år sedan, inte särskilt gammal.

Han fick en hjärtinfarkt under ett föredrag han höll i Norrtälje Konsthall, föll ihop och var död vid ankomsten till Norrtälje Sjukhus. Det var en chock för många, inklusive mig som var mitt uppe i mina möten med honom.

Han hade också varit en av de viktigaste grundarna till Grafikens Hus och där tog hans grafiska blad slut direkt i samband med hans död.

Philip var vid sin död en instititution i svensk konstvärld.

Han hade varit lärare och chef för de viktigaste konstinstitutionerna i Sverige, var och är representerad utomlands och hade stora framgångar redan från 1950-talet.

Han var från Norrköping, från en adlig familj, var utbildad officer och ryttare - en riktig "Officer och Gentleman".

Men också en fiskare, odlare och roslagsbo.

Mig behandlade han med fransk respekt men med stränga gammaldags uppmaningar om förkovringar på olika sätt.

Han fattas mig, som man brukar säga.

Kram från Monet.

smulan sa...

Åh, så vackra målningar av Philip von Schantz!

Färgerna, enkelheten och kompositionen tilltalar mig mycket.

Moster Mjölgumpa sa...

Jättefina tavlor!

Jag har en liten undran över den gula emaljerade spannen som äpplena ligger i. Jag har sett sådana tidigare, även med flera hål i. Är det någon som vet vad de är ämnade till igentligen? Knappast vätskor iallafall...

Cecilias favoriter ...

Hej!

Här kommer det två tavlor.

Den med flickan som plockar blommor kommer från min mans mormors föräldrahem i Kiruna.

Jag tycker så mycket om den.

Den mycket mindre tavlan spontanköpte jag på Konst i kvarn för många år sen.

Jag tror det var känslan som jag hade när jag var ute hemomkring när jag växte upp som slog an något där.

Cecilia/

En som inte ger sig ...

Ååå, du underbare herr 11573 Göransson!

Pensionatvärdens storebror, alltså.

Den mest envisa människa jag vet.

I flera månader har han haft sååå ont i sitt knä .. och dålig tränad och allt var han, men åka Vasaloppet skulle han prompt, trots viss (läs: våldsam) ångest veckan innan.

Men titta på den mannen, där han kommer s p u r t a n d e i mål efter åtta igårkväll!

Han är i spåret längs till vänster och syns vid 05.49 ...då kommer han där längst bak, ivrigt stakande och påhejad av publiken.

(Man kan bara dra fram sekundvisaren ...).

Bildbevis ...

Underbara vännen Anitha Renström i Adak, hon är minsann på hugget!

Titta, vem hon har fångat på bild!

Så här skriver hon:

"Hej!

Till vänster på bilden är PV (tror jag då), framför reportern.

Bra jobbat av honom.
T.o.m jag, som avskyr sport blev tvungen att hålla mig lite uppdaterad.
Vi hade ju tre stycken från Adak som åkte också!

Hälsa PV och säg att det gjorde han bra.
Nu hoppas vi bara att vi få se honom på Lapland Ultra också ;-)

Kram Anitha."

Jo, se hon har lyckats fånga 8238 Göransson på bild!

Med den mannen har jag alldeles nyss pratat, ja, han satt - tillsammans med övriga skidåkare från Ljungbypolisens förening - i bussen på väg hemöver.

Nu hade dom precis hämtat ut sina diplom.

8238 Göransson lät pigg och glad och det gjorde även hans storebror, herr 11573 Göransson.

"Jag insåg redan i första backen att jag inte skulle vinna det här loppet, och då tog jag det lugnt ...", sa han som är storebror och i alla fall i Oxberg hade "Kajan" efter sig.

Även herr 11573 tycktes glad och belåten.

Ja, det var senaste nytt från Vasaloppet år 2010.

Och tack snälla Anitha för bilden!

Lenas favorit ...

"Den här tavlan av Lennart Jirlow köpte jag för fyra år sen när jag varit singel ett tag.

Den fick representera drömmen om min framtid.

Där jag skulle sitta vid trädgårdsbordet i bersån med en jordnära man i rutig skjorta.
Som ett litet näpet och nöjt sällskap. Och en trogen hund vid fötterna.

Jag gillar den fortfarande jättemycket och drömmen om den tryggheten finns kvar.

Att hitta någon att åldras med.

kvällskram
Lena.

smulan sa...

Åh, den tavlan av Lennart Jirlow gillar jag!

Jag tycker så mycket om naivistiska målningar.

Vacker tanke också att åldras med någon man älskar..

Måndagsfönstret ....

"Hej!

På hemväg efter en helg i Stockholm.
Tåget stannar till i Hallsberg och tågvärden ropar ut att de som ska byta tåg måste lova ta det försiktigt på perrongen för det kan vara halt.

Efter denna "tågkaos" vinter så noterar man sånt.

En liten omtänksamhet.

Bilar.... just det bilar är vårt favoritgodis.
Så när vi åker tåg så måste en påse med på färden.
Det är bara så!

Tåget rullade in i hemma staden så där 8-10 min för sent.
Det är helt ok :-))

Ett tågfönster från mig till en annan tågfönsterfångare.

Turtlan."

Så var det över ..


Kvart över nio ringer pensionatsvärden och meddelar att nu gör han natt.

Resan från Berga by till målet i Mora hade gått bra, men nu var han rejält trött.

Nu skulle här sovas!

Och stackars storebror som gick i mål tre timmar senare, vid åttatiden, får väl ta taxi från Mora till sängen i Sälen!

Herr pv tackade för alla hälsningar - som han ännu inte har sett -, men som jag har berättat om och han skrattade gott åt Gunnar i Vaplans förmåga att endast räkna differensen till Kajsa i sekunder!

Guidad tur ...


Alldeles ensam f.d. malåbo är jag inte här i Halland.

I Laholm, några mil söderut, bor ju Egon och Eva-Britt, som också hade Ringvägen som adress hemma i Malå.

Hur trevligt som helst är det, ja, att ha dem inom räckhåll.

Det känns lite .., ja, tryggt.

Och ja, jag är en sån som vill ha det tryggt omkring mig.

Att Egon är en kreativ människa, det visste man ju sedan förut.

Här kan man skåda ett av hans alster.

Fru Grås favoriter ...

"Fru Grå", som kallar sig så när hon kommenterar här på sidan, heter egentligen Ingalill och bor i Ystad, inte långt från affären där jag arbetar.

Det är på det viset vi har träffats.

Så här berättar hon om sina favorittavlor.

Hon börjar med den övre.

Tavla målad av Anna-Stina Ehrenfeldt 1999, inköpt på konstrunda i Skåne hos konstnärinnan..

A-S E hade atelje i Heinge skola norr om Ystad.

Hon var född i Söndrum, Halland 1927 och avled 2003.

Under många år var hon gift med författaren Sture Dahlström.



Tavla nr 2 föreställer skeppet Lekna av Halmstad, målat 1914.
På det skeppet var min morfar, Karl Julius Johansson, kapten.
Senare, 1917, var han kapten på briggen Emil av Uddevalla.
Den båten försvann med kapten och besättning i Engelska kanalen träffad av en mina.
Min mormor boende i Halmstad blev då änka med två döttrar, 6 år (min mor) och 3 år.

Ja, det var mina bidrag so far.

Kram från fru Grå.

Påminnelse ..

En av mina.
Emma som har målat av sin mormor och skrivit till.
För mig är den värd mer än hade Rembrandt gjort den.
Längst ner står det: "Mormor har rökit".
Det var då det.


Gärna, gärna ännu flera favorittavlor!

Ta då en bild av någon av dina favoriter (eller om du har flera) och maila bilden till bisse151@gmail.com, så lägger jag in den här.

Sedan ska jag sätta samman dem alla i ett enda inlägg.

Tala gärna om vad det är som gör att du tycker så mycket om den, så blir det ännu roligare!

Barbros favorit ...

"Denna tavla kommer från makens barndomshem,tycker den är härlig.

Hoppas PV är pigg när han kommer i mål.

Kram Babsan."


// Och bloggmadamen konstaterar: ååå, sicken humor konstnären måtte ha! Babsan, det är ju Barbro från Piteå, numera Uppsala.

Evas favorittavla ..

Den här tavlan målade jag strax innan vi sålde vår gård och flyttade därifrån.

Jag gjorde en dyr inramning till den för jag kände att tavlan skulle bli en viktig del av vårat nya hem.

Och som den kan glädja.
Den beskriver en vacker sommardag på vår gård.
Mitt lilla bageri är öppet och det är liv och rörelse överallt.

Kalkonerna har, som vanligt, smitit och kommer gående över gårdsplanen.

Vår hund Indra är lycklig över allt som händer och hon går runt och hälsar på alla.

I bagarstugan bakas det tunnbröd och i vår vita stuga står vår äldsta med en plåt nybakade kakor. En dag att ta med sig när livet tar sig andra vändningar, en vändning som bär till staden.

Jag tittar ofta på denna tavla och minns de fina dagarna.

De kalla och tråkiga de finns där också, inom mig.

Men tavlan får bli ett tecken på livsglädje, som det kan kännas en varm dag med hummelsurr och bröddoft.


Kram Eva.

Till pv och Kajsa ...

Kajsa, henne såg jag gå i mål och jag hejade här framför skärmen - till vad nytta, kan man undra - men pv missade jag helt och kamerabatteriet avled just när det var dags för målgång och så ringde Bente och sa "nu har han gått i mål!" och där satt jag och stirrade våldsamt mot skärmen.

Här kommer i alla fall ett jättegrattis till er båda!

Nu får jag nog skynda mig att försöka få ihop en lagerkrans och stå vid uppfarten till pensionatet, när pv kommer hem i morgonkväll!

Ingen mobiltelefon har han med sig, men jag ska tala om för honom hur lojalt ni har hejat idag!

Kram till er alla! / Bloggmadamen.

Madame Bloggblads favoriter ..

Tavlan med allén i snön är den första tavla jag minns.

Som barn funderade jag på vad som fanns bakom där i snön ... och vem KVADMAN var.

Det tog många år innan jag såg punkten.

När jag sen fick ärva den, fick den en modernare ram och den har hedersplatsen över pianot.

Inte så stor, men jag gillar den starkt.

Den med ansiktet - taget från sidan pga speglingar i glaset - är ingen Picasso.

Den är gjord av en 10-årig pojke i en klass där jag var lärarkanditat.

Jag frågade om jag fick den ... och det fick jag.

Har tänkt många gånger att jag borde ha gett honom en tia (som var rätt mycket då, - 73).

I övrigt är jag inte särskilt intresserad av konst, och inte heller kunnig.

Går bara på om jag gillar motivet eller ej.

Hälsningar Marianne Bokblad."

Man får väl ta det som ett tecken förstås, när man får en sån här ordverifiering.

HEJA PV!!!!

Jag trodde nästan du låg i ledningen, men det visade sig vara Thomas Ahlsgaard..;=)

Vi från soffan på Tidlösavägen håller tummarna!!

/ Dr Böhlander

Kajsa ... hon som ska slå sin farbror, han pv, har hon tänkt ...

Knappt en timme till start ...


Ååå, så upprymd och förväntansfull han ska vara, herr pensionatsvärden!

Och här blir det frukost och GP och såklart sitta i soffan och titta på själva loppet och jag önskar nr 8238 all lycka och att hans hjärta ska slå som det ska och såklart, att han får pisk av Kajsa (brorsdottern ..), så jag får behålla min hundring.

Här är startnumren som jag ska hålla reda på.

8238 - pv

11573 - hans storebror som har haft ångest för att han tränat alldeles för lite ...

18392 - Kajsa, brorsdottern som i år har åkt seedningstävlingar och nu kommit i farbrors startgrupp .... (och jag har sagt till pv att "var beredd på att hon slår dig ....", vilket har fått honom att träna ä n hårdare ...)

Uppdatering: och när klockan är 08.56 får jag uppgift via nätet att Kajsa Göransson har inte startat. Jaha. Här förlorar man nog 100 kronor .-)


Kl.09.29.

Heja Kajsa! Placering nr 636 när hon är i Smågan! Tid: 1.24.06

pv ... 1.24.53 i Smågan (hundralappen blir nog min ändå .-))

Storebror Tommy är "ännu ute i spåret" .... har alltså inte anlänt till Smågan.

Ååå, vad han är underbar, denne Rickard Olsson!

Klockan 9.58.42 ... anlände storebrorsan till Smågan! Heja Tommy! (1.58.43)

Kl. 10.25. 24 ... passerar Kajsa Mångsbodarna! Placering 551. (det måste ju vara dam-resultat?)

10.30.33 ... når pv Mångsbodarna! Heja pv!

Kl.11.18.55 når Kajsa Risberg ..., tio minuter senare kommer pv dit! (11.28.11)
(Min hundralapp verkar rätt säker ..., tack för det gulle-Kajsa!)

Storebror Göransson har nyss passerat Mångsbodarna och ångrar säkerligen att han ställde upp.
(Tror jag ..:)

Evertsberg: Kajsa tänker på min 100-lapp och passerar på 12.32.15! Heja Kajsa! Om pv håller samma tempo som i Risberg, borde han komma inom tio minuter. Spännande, spännande.
Fyra minuter kvar. Ingen pv ännu .-)
Nu såg jag pv komma till Evertsberg och smita förbi reportern!
Tiden: 12.41.42 och 4.41.52 i åktid. Han har tagit in 1 minut på Kajsa .-)



Oj, oj. Nästan en och en halv timme senare passerar storebrorsan Risberg.
Då är klockan 12.49.06.
Han har åkt i 4 tim och 49 minuter.
Ska han verkligen orka till Mora innan repet dras?

På bilden här ovanför ligger han utsträääckt på pv:s altan.
Det är kanske nåt sånt han drömmer om just nu, på väg mot Evertsberg?

Klockan 14.26.32 passerar storebor Evertsberg! Heja Tommy friskt humör!

Oxberg.
Hit kom Kajsa kl. 13.54.57.
Fortfarande tänker hon på min hundralapp och det tackar jag för.
Nu blir det spännande att se huruvida pv har hållit sig inom dom 9 minuterna.

pv kommer inseglande prick tio minuter efteråt, kl. 14.04, ja, nästan 9 minuter, han håller ungefär samma tid,-)

Hökberg.
Ajajaj. Nu tar pv in på Kajsa, som kom in till just Hökberg kl. 14.58.07.
Fem minuter senare är det pv:s tur att passera kontrollen.

Nu är det bara sista kontrollen - Eldris - kvar, sen hägrar målet!


Lillebrorsan.
Han åker minsann inte skidor.
Bilden visar när han i fjolsomras målade Gunvors sommarhus.
Ja, åtminstone delar av det.

Från Lund ringer lillebror Göransson och undrar hur det går?
I stället för att åka skidor, har han spelat (han är trummis) på nån tillställning i Vetlanda, ja, igårkväll/natt och tar idag igen sig.
Med en cigg.

Nu är det nära!
Sista kontrollen före Mora är avklarad.

Till Eldris kom Kajsa klockan 16.00.46.
Fem minuter senare är det pv:s tur, då är kl. 16.05.44

Det skiljer precis som senast fem minuter och gör inte pv en hejdlös uppryckning är hundralappen min .-))

Ååååå, vad ni har varit duktiga!

Och jag undrar sååå hur det går för han som är storebror?

Jo, nu, klockan 16.20 passerade Tommy kontrollen i Oxberg!

Heja, heja Tommy!

Du gör det såååå bra, som är så otränad!

Klockan 17.33 passerade storebror Tommy Hökberg!

Heja! Heja!

Och 18.53.50 passerade Tommy Eldris!

Ännu mera heja!

Nu är det bara sista biten kvar!

Fem minuter över åtta ikväll, var det storebrorsans tur att gå över mållinjen!

Grattis Tommy!

Och brödernas kusiner, Elisabeth och Olof Person, har också åkt och kommit i mål!

Det här har ni gjort bra, hälsar latmajan i det gula huset på kullen.

Ännu flera tavlor ....

"Hej Elisabet!

Läste nyss om favorittavlor och jag ska titta lite mer här hemma.
Ja, Ljungberg tänker jag också se mer utav när vi kommer till Ljungby.

Och oss emellan så näst intill avskyr jag broderade tavlor:-) och har inte en enda här hemma men sen kan jag också se hantverket, skönheten i dem med och kanske känna lite ömhet för det arbete som ligger bakom.

Nu fanns det absolut inte något i den vägen för mig att ärva eftersom mamma inte gjorde en endaste. Hon inredde däremot väldigt vackert och estetiskt, var väldigt noga.

På makens sida fanns det däremot en hel del och jag vet faktiskt inte var de befinner sig nu;-). Men jag kan tänka mig något just av nostalgiskäl att ha i rätt hörna, lite charmigt och som minne och om det är välgjort, mamma målade porslin så det har både Anna och jag lite av.

Till sovrummet på landet köpte jag en broderad jättevacker tavla som passade in exakt i färg, är broderad med många olika blå toner med blommor och har vit vacker ram, ramen gjord av yrkesman förstås som det var då.

Vände och skrapade lite på bakstycket och då stod det, denna tavla broderade fröken Elsa (tror det är Johansson) år 1929 och det står att hon var trolovad och väntade på äktenskapet.

Ja, det var då det:-) Men rörande med och den sitter så fint på sovrumsväggen som går i blå toner och rummet har vita somriga möbler, där passar den perfekt.

Och mågen tycker allt är jättevackert där och så harmoniskt medan dottern småler lite....

Till något annat, jag fick en idé att fota datorplatsen så här får du ett foto av min.

Litet fotogalleri, där snyggade jag till det efter jag sett din hallvägg, ska komplettera lite men jag låter ramarna vara olika.

Tapeten borde bytas, jag vet, men dotter Anna påstår den är charmig:-).

Svarta hyllan i hörnet gjorde Anna i mellanstadiet, den skulle sitta i England tycker jag, soffan är från Annas studenlägenhet men den gick inte ned i flyttbagaget.

Tekoppen är från Whittard of Chelsea, dit går jag varje gång jag är i England, skeden från käre svärsonen, de köpte han i Irland, tror lilla runda lampan är lika den du har.

Trevlig fortsatt helg från Monica (Annas mamma)."


Från Elisabet: Tack snälla Monica! Och bara så ni vet, så tänker jag samla ihop alla era favoriter i ett enda inlägg sedan. Ja, alltså .., om det kommer några bilder. Har du en favorittavla och kan dig tänka dig att visa den och gärna berätta lite om hur och varför .., så maila bilden till bisse151@gmail.com!

Dagens fönster ...

... finns på Irland, närmare bestämt i staden Galway på västra sidan.

Dit åkte vi med tåg från Dublin och sedan hyrde vi bil och körde mot nordväst .., övernattade i Westport .., åt kinamat på kvällen .., och hittade ett underbart hotell som var hur billigt som helst.

Pilen på bilden visar övervakningskameran.

Överallt i städerna såg man sådana och tänk, inte kände jag mig särskilt kränkt heller.

Faktiskt inte det minsta.

Annas mammas favorit ...

Stora Karlsö 1972 - Erik Olsson -.


"Hej igen Elisabet!

Här kommer foto på en tavla jag tycker mycket om, dels för att jag varit väldigt mycket på Gotland på semester, hälsat på och även varit utlånad till Visby lasarett, sådant hände förr, vet inte om sådant förekommer nu, var väldigt roligt och intressant, vi jobbade tillsammans med folk från de nordiska länderna, som Danmark t ex, det var lärorikt på alla sätt, det var ju frivilligt förstås men behövdes och vi som inte var så rädda av oss ville pröva på.

Och Gotland är underbart vackert.

Nästan att jag stannade för jag träffade både en bondpojke och en ingenjör:-) men jag återvände till fastlandet i tid:-).

Tavlan köpte jag på en utflykt hos konstnären själv, han spelade dragspel och sjöng för mig och jag hade en axelbandslös ljusblå klänning och midjelångt hår både minns jag och har foto från det. Han var väldigt förtjust:-) och det tänker jag på nu att man var rätt, vad ska man säga, man tog allt så naturligt, inte hade jag en tanke på att jag piggade upp en äldre man, kan ju skratta nu när jag tänker på det, för han ville verkligen spela och berätta om gotländsk historia, och var på ett strålande humör.

Önskar dig en riktigt bra vecka i pensionatet innan du återvänder till Ystad.

Kram från Monica (Annas mamma)."


// När jag googlar på konstnärens namn, hittar jag ännu en tavla av honom.
Å, den skulle jag själv gärna ha på väggen!
Här är den, hälsar Elisabet.


Och gärna fler bidrag!

Kerstins favorit ...

"Hej!

Här kommer min favorittavla.

Konstnären heter Annika Svenbro.

Jag älskar den för att den är så enkel och sinnlig.

Kram, Kerstin."


Mer att läsa om konstnären finns här.

Så här är det.

Nästa vecka är min sista på, åtminstone fyra månader, här i landet Halland.

Sju dagar ytterligare.

Då tänkte jag så här, apropå inlägget här under: om ni har lust .., skulle ni inte kunna ta en bild på er älsklingstavla som ni har där hemma?

Eller, om ni har någon som ni inte har kunnat få fatt på, men gärna skulle vilja ha?

Och så mailar ni den bilden hit och gärna får ni berätta varför ni tycker om just den tavlan, så ska jag göra som ett litet galleri av bloggvännertavlor.

Om ni har lust, alltså.

Adressen är: bisse151@gmail.com

(Och bilden här ovanför, är en tavla av Anna Ancher som är en av mina stora favoriter, men jag har den inte i min ägo. Tyvärr. Notera fönstret som speglar sig på väggen.)

Eftermiddag ...

Träsnitt av Ljungberg, från boken som jag läser.

Ensam på pensionatet och mätt belåten .., tar jag med mig en bok och sätter mig i soffan.

Bokens titel är "Minnesbilder" och är författad av konstnären Sven Ljungberg.

Där berättar han om sitt liv som konstnär.



Det var denne herr Ljungberg som hade målat altartavlan, ja, hela väggarna, i kapellet i Ljungby.



Här är också en tavla av ovan nämnde herr Ljungberg.

Alla tre så helt olika!

Man kan fråga sig vad det är som att gör att människor faller för en viss typ av målningar?

Vid femtiosex års ålder inser jag att det jag tycker om ., är enkelhet.

En slags kärvhet.

I allt, nästan.
(Det är kanske därför den så utsökt broderade tavlan med aldrig så vackert stilleben inte går rakt in i mitt hjärta?)

Och jag tycker om målningar där det liksom blir en historia, nästan som en film som spelas upp i mitt huvud.

Det blir det för mig på träsnittet längst uppe och även på den längst ner.

Hur väl minns jag inte en bok som jag köpte till mina döttrar, den hette "Barnen i Vernette" och jag hittade den på bokhandeln som då fanns i Tibbles centrum i Kungsängen.

Det var i mitten av 70-talet.

Boken handlade om några barn i Vernette i Frankrike och bilderna var målningar från författarinnan, som jag tror .., hette eller heter Bodil Hagbrink.

Jodå, jag hittar henne när jag googlar.

Nästan i detalj kommer jag ihåg dom här underbara bilderna som visade när det var olivskörd .., barnen i skolan .., marknaden på torget och allt sånt!

En helt fantastisk bok och det var bilderna/målningarna som gjorde att jag tyckte så oändligt mycket om den och för mig blev det som nästan en spelfilm.

Nu kom jag minsann långt ifrån herr Ljungberg, men vad jag tänkte avsluta med var att .. nästa gång vi besöker Småland, då står en visit på Ljungbergmuseet på min agenda.

Jepp.

Just så är det.

Som man sår, får man skörda ...

Ja, det är himla jobbigt att vara ute om nätterna.


Det var igårkväll som sigge nilsson stod och jaaaamade vid pannrumsdörren och ville gå ut.

Jaaam-jaaaaam!

Vid niotiden, när På Spåret var avklarat, öppnade jag dörren och sade åt honom att skynda sig att kissa.

Fyra timmar senare behagade han komma hem.

Då hade jag dessförinnan ängsligt ropat på honom stup i kvarten, ty här i trakten finns såväl räv som lodjur ..., och det kan man ju tänka sig, att lite nattamat i form av en läcker ung katt, det vore nåt att kalasa på för såväl Mickel som den tofsprydda lon.

När ingen sigge nilsson uppenbarat sig vid midnatt, lade jag en mjuk liten filt på soffan - den i guldbrokad -, som för närvarande står på den inglasade (men inte isolerade) altanen.

Så där .., utifall att.

Och så sade jag godnatt till pElle, som då i flera timmar hade snarkat som bäst.

En timme efter midnatt lämnar jag sängvärmen, går ner, öppnar altandörren och ..., ser man på, där kommer en pigg och glad liten sigge insusande!

Stor glädje!

Idag .., har sigge nilsson mest legat och sovit.

Eller: det är precis vad han har gjort.

Han har tronat på soffan prick hela dagen.

Nu är klockan fem och han ligger där ännu.

Jag undrar jag vilka äventyr herr nilsson var på igårkväll ...?

sigge nilsson ...

... morgontrött och slö .., ligger han intill tangentbordet och gonar sig i en solstråle.

Och så vänder han sig om .., på rygg .., och sträääcker tassen mot mattes kind.

Ingen annat än ren och skär lycka är det.

Liten intervju med pv ...

Bilden från SvD. Jag har inte frågat om lov.
Fängelsevistelsen kan bli långvarig.


... han som nu befinner sig i Sälen .., hittar ni här.

Lördag ...

Klockan fem vaknar jag och tittar på klockan.
Det är väl småtupparna som har varit igång förstås.


Och precis som vanligt är det hopplöst att sova längre än till klockan sex, halv sju.

Så jag ligger där under täcket och lyssnar till P1:s Naturmorgon där det jagas tiger i Indien, fast inte med gevär.

Reportern är vältalig och vet att uttrycka sig.

Tigrarna parar sig inte; dom kopulerar.

När klockan är sju, blir det uppstigning.

Jag ställer mig vid fönstret och tittar ut .., noterar att grannarna från Småland har vaknat .., det ryker från deras skorsten.

Nere i vardagsrummet och tätt ihopkrupna på soffan Ektorp, ligger pElle och sigge nilsson.

Aldrig har jag i min närhet haft en katt så morgontrött som sigge, men så var han ute på galej alldeles för länge igårkväll också!

Inte förrän vid ettiden behagade herr nilsson komma hem!

Lagom till Ring-så-spelar-vi och den vikarierande programledaren Lasse Kronér, blir det frukost.

Då har temperaturen i köket höjts med nästan en grad.

Kärnkraftsreaktorn tycks fungera som den ska, men man kan aldrig vara säker.

Och på stolen intill min, sitter sigge nilsson och väntar otåligt på den sedvanliga ostskivan, ituriven i små, små bitar.

Jo.

Det blir nog en bra dag det här.

Fjorton grader varmt i köket ...

Jahapp.

Då går ingenjör Nilsson med bestämda steg till reaktorrummet.




Och reglagen bara väntar på att användas.

Lördagsfönstret ...

... ser ut som ett julkortsfönster.

Vem som tog bilden?

Jo, den här mannen.

Åååå Sigge ...

... varför skulle du nödvändigtvis jama och vilja gå ut då vid åttatiden!

Nu vill matte gå och lägga sig och du är på rymmen.

Var är du?

Kom hem!!

Från kommandocentralen ...


.... meddelas att det är varmt och skönt här på pensionatet.

Elementen är glödheta.

Och jag funderar lite.

Få se nu ., hur skulle man göra om pannan börjar att koka .. ?

"Skruva upp den svarta ..., låt det pysa över lite .., och så fyller du på lite med den här ...".

Det var väl så han sa, herr Skidåkaren.

Just det.

Plötsligt blir tillvaron fylld av spänning.


Och så här kommenterar vännen Christina från Gotland.

Christina är gift med malåpojken Hans och han är väl ungefär lika teknisk som bloggmadamen.

"Ja Bettan, jag har alltid skrattat gott åt dina skriverier.

Hos oss är det ju inte så att Hans talar om hur det tekniska ska fungera.
Han litar blint på att hustrun ska fixa det.

Du kan inte ANA hur listorna (tog inga bilder på dom) såg ut när vi kom till Ammarnäs.

Där var det vatten som skulle på.
En kran till höger som inte fanns och en kran till vänster som inte skulle finnas.
Hur gör man då?
Håller andan, ber en bön och provar.

Hans tittar på instruktionerna och kliar sig i huvudet, tänker att detta fixar hustrun (kanske).

Skruva tillbaka vreden i köket och 2 toaletter.
Skruva i bultar på vattenledningen i badrummet.
Sätta tillbaka något i toalettstolarna.
Ner i luckan i köksgolvet. Fyll på vatten i pumpen (från dunk).
Stäng 1 kran, öppna en annan, starta pumpen.

För säkerhets skull har jag ställt ut barn och make vid varje vatten ställe.

"Skrik om det inte är bra!"

Hans ropar: "Det läcker från beredaren!".

Blir till att stänga, klättra upp och kolla.

Hade skruvat på en skruv som var fel.
Skruven som skulle skruvas på låg i en kaffekopp på en hylla (fanns inte i instruktionen).

Ner i källaren igen, starta pumpen igen.
Gick bra denna gång.

När allt skulle stängas slutade det med en rejäl dusch för undertecknad.

Allt var packat i bilen (inklusive barnen), 22 grader kallt och jag ville ha torra kläder!

Ja, vissa saker gör man bara 1 gång i livet.

DETTA var nog en sådan händelse.

Christina."

I dagens Göteborgs Posten ...

Nordkoreas ledare Kim Jong Il.


"Nordkoreanen Jung avrättades offentligt efter ett mobilsamtal till en vän i Sydkorea, där Jung berättade om sina levnadsvillkor.

Det meddelade en människorättsorganisation i går.

Jung avrättades efter att polisen hittat en kinesisk mobil hemma hos honom.

Mannen erkände under tortyr att han berättat om stigande rispriser för sin vän."

Fy farao för Nordkoreas styrande!

Det är så man blir spysjuk.

Stillsamhet ...

Och känslan är precis densamma som när jag som tonåring satt nere vid stranden hemma i Malå .., med vågskvalpet bara ett par meter bort.

Precis samma känsla.

Bilder från Stensjö en fredag i mars.

Houston calling ...

När pensionatvärden har givit sig av till landet Dalarna, då delegeras sysslan att hålla pensionatet varmt och beboeligt till undertecknad.

Man stiger så att säga i graderna.

Och jag säger bara en sak: fy farao!

I anslutning till värmepannan finns nämligen fem röda spakar .., där finns en sladd, en timer, där är solfångarapparaturen och där är fem olika temperaturmätare att vila ögonen på.

Var gång jag står där med den av mig handskrivna manualen i handen, känner jag det som vore jag driftansvarig för ett kärnkraftverk och fel hantering av någon röd spak är lika med härdsmälta ..., eller, ja, som den som sitter framför tv-skärmarna och är Högsta Ansvarig när det är dags för raketuppskjutning.

Och så ringer telefonen.

"Ja, solfångarcentralen ...?" svarar jag som anar vem som väntar i luren.

Jodå.

"Hmm ..., ja, här är allt bra .., vi närmar oss Filipstad nu, många ska in på Systemet och handla .., ja, förresten, hur går det med solfångarna ...?" frågar skidlöparen.

(Anar ni den lättsamma tonen? Egentligen är detta, den sista frågan, själva ärendet .., han är orolig att jag ska sabotera hela värmeanläggningen ...).

Då är jag redan på väg in i värmecentralen och så rabblar jag ..."vänster vred har jag .. och den i mitten och .., solfångarna är påslagna och sladden i ..".

Fel, förstås.

"Höger vred ska vara öppen, vattnet måste komma in i tankarna, ja, men det måste du ju förstå!" säger driftchefen myndigt.

I bakgrunden hör jag hans storebror gapskratta.

Jo, jo.

Passa er noga.

Jag ska allt tala allvar med Vår Herre eller Dam.

Och hämnden är som sagt ljufv.

Har herrarna otur blir det svårvallat och "klabbföre" på söndag.

Kan man ju hoppas.