Lördagens vinnare blev alltså Monica (mamma till Steel City Anna) som fick förstapriset - dom fina skrivböckerna, fröpåsen och bokmärket som Lisbeth/Tankevågor skickat med posten - och så Agnetha i Skellefteå som tog hem tröstpriset.
Monica har jag aldrig träffat, men däremot telefonpratat med och efteråt kände jag mig så glad .., hennes röst var oerhört positiv och hon lät helt enkelt himla trevlig!
Hon uppdaterar sin blogg friskt ..., reser ofta till England och hälsar på dotter och måg .., står för sina åsikter och är på det hela taget en frisk fläkt, tycker jag.
Här hittar ni hennes blogg.
Och här ett inlägg som hon skrev på min sida, det handlade om starka kvinnor.
Monica sa...
Jag tror att filmerna väcker massor hos betraktaren som finns och funnits i deras eget liv och så reagerar var och en efter vad de upplevt själva.
Min far som 2011 skulle fyllt 100 år var synnerligen jämlik, blev nog lite hånad kanske av andra män men med den styrka och självrespekt han hade så struntade han fullkomligt i det och jag tror faktiskt han påverkade så andra män i omgivningen tog efter hans handlande fast i smyg så det gladde deras fruar.
Och bakgrunden i hans släkt var mycket stabil och med väldigt goda människor med en tåga och självrespekt och jag ser det går i arv, är fantastiskt intressant och spännande att uppleva. Och för egen del finns det inte på kartan att jag inte skulle kunna eller våga något för att jag är kvinna, nej precis tvärtom tänker jag:-).
I min yrkesomgivning florerar mycket "härskartekniker" men jag brukar ta ned männen på jorden igen och de vill skyndsamt byta ämne för det osar dumhet runt dem och så korkade vill de inte framstå eller att någon ska förstå det;-).
Sen orättvisor och allt, det finns förstås och jag tror inte heller det bara är 50-åriga kvinnor som "uträknas" utan 50-åriga män också. Och kompetensen är så olika, får var och en visa den brukar det leda till respekt så småningom. Kul du hade skrivit på din byrå;-), ja man ska inte tillåta någon att sätta sig på en.
Agnethas vänstra hand.
Och tröstpriset går alltså till Skellefteå, till Agnetha.
I slutet av 70-talet återvände vi (mina barns pappa och båda döttrarna) till Malå, efter fem år i Stockholmstrakten.
Jonny blev då min arbetskamrat på Ica Nilahallen, vi var dessutom grannar på Ringvägen .., och det var väl så vi började att umgås.Nästan varje kväll snippade dom förbi hos oss och så satt vi vid köksbordet och drack kaffe .., vi åkte till Grekland tillsammans .., semesterbilade till Göteborg via Norge (en förfärlig resa med bilhaveri) .., vi åkte på teaterbussresa till Stockholm, ja, vi umgicks nåt alldeles otroligt!
Agnetha arbetade då på Sparbanken i Malå och var en helt underbar bankmänniska; alltid så vänlig mot kunderna!
Så småningom blev det uppbrott i båda familjerna; Agnetha flyttade till Skellefteå till en ny man som också hette Johnny och efter många år kapsejsade skutan även i vår familj och jag, som i 34 år varit tillsammans med en "Tommy", träffade en ny Tommy - helsingborgaren -, det var helt sanslöst, båda två hade vi funnit män med samma namn som våra före detta.
Och så bytte hon yrke; från bankkassörska till läkarsekreterare.
Skulle jag beskriva henne, så blir det så här: en temperamentsfull, pratglad, vanvettigt envis, ärlig, rolig, rättfram och väldigt humoristisk människa - därtill utrustad med en stor portion självdistans -, som jag tycker sååå mycket om.
Lite om vad hon tycker, kan man utläsa av kommentarerna här under.
Här en kommentar om vad vi skulle vilja arbeta med, om vi finge börja om.
Agnetha i Skellefteå sa ...
- Om jag finge välja helt fritt vad jag skulle vilja syssla med, så skulle det blir arkeologi.
- Jag tycker att det är så intressant att lära om människorna och hur de levde för länge sedan.
- När jag slutade på banken hade jag funderingar på att studera till detta yrke men fick veta att man måste läsa fem år och jag tyckte att det var för lång tid, jag var nämligen inte så ung då.
- /kram Agnetha
Agnetha sa:
Jag irriterar mig på bilar som har bråttom att köra ut framför en i en korsning och sen inte verkar veta var dom har gaspedalen.
De har ingen brådska att få upp farten när de väl kommit ut på stora vägen, vilket gör att flödet störs.
Stort grattis nu till såväl Monica som Agnetha!
Och här är ni som fortfarande ligger och skvalpar i byttan ....
Hälsocoachen med massor med humor -Bettankax i Lund -.
Monica i Skellefteå
Inga i Vännäsby
Rallykattens matte, tillika världsmästarinnan i stickning - dvs - Ulrika
Tessan
Fyrabarnsmamman utanför Sthlm - "Fourmum" -
Titti i Haverdal
Den storartade och modiga Ruta Ett i Göteborg.
Lena från Gävle.
Damen med gott minne - Cecilia N - i landskapet Ångermanland
Ingela i Malå
Den alltid glada och inte musrädda Christina Berglund i Lycksele
Biggan B i Hälsingland
Gunilla
Tankevågor i Stockholm
