fredag 20 mars 2015

Kanske det sista från Ghana ....


Ikväll är det dags för Malin och Maria att återvända hem.
Kanske kommer det några bilder under dagen, annars lär detta vara det sista för den här gången.
Om elva veckor är det min tur att promenera på dom här gatorna, ja, om allt är som det ska.



Man skulle kunna tro att jag är lesbisk, så många kvinnobilder som jag lägger in.
Men nu är det så att jag tycker nog att kvinnor är bra mycket vackrare än män .., och dom här madamerna .., åååå, så tjusiga jag tycker att dom är!




Och alla dessa färger!


Och rakryggade damer!



Färger, färger, färger!


Mönster! (Jag som  ALDRIG  har mönstrade kläder .., men vänta bara!)


Och läckra färger ....!


En och annan stilig man uppenbarar sig också ....

Den eminenta förhandlerskan Malin Eriksson.

"Man ska alltid pruta , Malin är tuffast av oss och får nästan alltid sin vilja igenom!"
skriver Maria på Facebook. 
Oj, oj, oj. Hur ska det gå för mig?

Nog minns jag tydligt en semester tillsammans med den lurvige i Turkiet och hur han (med småländskt påbrå) höll på i vad jag tyckte var en evighet för att pruta på priset på några tröjor och jag tyckte att det kändes så piiiinsamt och ville bara försvinna och vi blev osams och jag sa att "jag håller på kvinnan som säljer!"

Måhända får jag öva mig i prutandets konst hos Malin, när vi åker upp till Stockholm i vår?

En Oxe och ett Lejon.

Och här två systrar i Ghana.
Den ena av dem har då längtat sig fördärvad efter att få komma hem och tillbringa några dagar i stallet, sitta där med andra hästvänner och fika i det inte alltför eleganta utrymmet ..., och förstås att få gosa och ligga sked med Nelly och promenera i en  s k o g och köpa påsar fyllda med Karamellkungens godis ..., men så visar det sig att flighten igårkväll, den med British Airways som skulle ta henne till Arlanda, den är inställd - resan flyttas fram till idag i stället -.

Då blir det middag tillsammans med Malin och Maria (Micke är redan hemma på kort visit - kombinerat med arbete -, och återvänder nästa vecka) och Maria skriver att ååå, mamma, världens godaste mat är det .., stället heter "Bread and Wine" och du kommer att älska det!

Så idag flyger alltså båda systrarna + Malin till Sverige .., men med olika flygbolag.

Välkomna hem! säger jag och tack snälla för alla bilder som ni så generöst delat med er av!
Det bästa för friherrinnan i Steninge ....


Igår besökte friherrinnan - tillsammans med goda vänner - Helsingör i Danmark.
Halland har ju varit danskt och kanske känner sig madame Wattsgård extra hemma i systerlandet i väster ...?



Whisky tycker hon om .., men här syns inte röken av nåt sånt!



Alla kanske inte känner till att friherrinnan är en hejare på det där med hästar.
Varje torsdagkväll slår hon sig ner och filurar ut vilka hästar som ska springa fortast på någon travbana och så kan hugade kunder köpa en andel av hennes tips.

"Finns där nån Lenas andel kvar ...?" säger ofta kunderna.

Flera gånger har det blivit vinster och jag har missat dem alla!
Förra helgen blev det sju rätt igen!
Hade jag köpt en andel?
Svar: nej!




Två dagar kvar ...


... på söndag är det dragning i lotteriet.

Då susar ryggkliaren iväg till någon som delat med sig av hjärtevärmen.


För att inte tala om den fina diskhandduken i systerlandets färger!

Båda vinsterna är skänkta av den rara Ann i Göteborg!

Hur var det nu man gjorde ...? Jo, man mejlar det som gjorde hjärtat varmt eller det som man helt enkelt blev glad av .., det pytsar man iväg till bisse151@gmail.com.

Några drömmer redan om vinsterna .., det är:

cruella/Helena

Ulrika

Ann i Göteborg ...

Friherrinnan

och

Eva på Frösön.

Jag kan säga att jag själv tänker också krångla mig ner i byttan .., det är den där ryggkliaren som hägrar!



Dagens fönster ....


..... ett köksfönster från Mariagatan i Ystad,.

torsdag 19 mars 2015

Kakor till påsk ., kan det va nåt ...? 


Från rara vännen Anne i Mantorp kom två uppsättningar frimärken!
Det innebär att jag kan säga "yes!" till friherrinnans erbjudande om småkakor som vinst, två veckor på raken ..,. inför påsk.
Portot drar annars iväg våldsamt med kakpaketen.

Men först är det veckans dragning med den där omtalade ryggkliaren ....

Tack Anne säger jag .... och tack Ann för ryggkliarvinsten!

Ni är alla underbara!
Det bästa för Ann i Göteborg ...


Mitt bästa den här veckan var beskedet om att Henrik, den numera londonbaserade sonen, kommer hem strax efter påsk!
Allt går som en dans för honom på universitet och han trivs som fisken i vattnet och mamman är så stolt!
 Bilden har jag snott från hans instagramkonto.
Kram
Ann
Gener hit och dit och hur ser din ut ..?


Tittar på bilden från Ghana och begriper inte hur AP kan böja sina tummar på det viset.
Jag gör ideliga försök, men inte en chans i världen att det går.


Mina tummar är stela som flaggstänger!

Nej, det där är nog ett arv från hennes pappa.

Och hur är det med era?

Kattis, du har ju en lååång tumme .., du kanske kan böja den  hur som helst?

Och ni andra?

Kan ni inte ta en bild, så gör jag ett böja-tummen-collage?


Bert i Luleå är riktigt lydig och skickar bums en bild på sin tumme.
"Jag är nog normal ...", skriver han.
Ja, eller onormal, skulle jag vilja påstå .,.-)

Jag fattar inte hur ni bär er åt?
Har ni ledade tummar längst ut?


"I skolan var det jag som var den som fick trycka fast häftstiften ...", så skriver Gunnar i Jämtland.
Jysses, vad du kan böja den!



Så här ser Ulrikas tumme ut .., ungefär som min då.
Ordning och Reda.


I Uppsala bor Barbro (det är hon som är född i Piteå) och här var det minsann en tämligen rak tumme också. Men så elegant, Barbro!


Eva på Frösön, hennes tumme är nånting alldels extra, den vinklar sig ju av sig själv!
Fantastiskt! 

Flera får gärna vara med! 
Komsi-komsi med era tummar!



Titta, det här är Bente fra Norge (Hamar) och hennes tumme!
Så här skriver hon: "Min tommel, helt i vinkel men alle mine er veldig böjbare PDA av min sykdom."


Här kommer en tumme från Tumba (ja, det hade ju gärna fått stavas Tummba).
Det är Anna-Lenas och där satt också ett tjusigt nagellack.
Inte så värst böjlig .., men ganska lång".


Här är Kattis tummar .., långa - som jag tycks minnas ha sett dem på bild - och aningen böjbara, men inte i klass med Gunnar, Bert eller AP.


Anita i Bureå slår nog nästan rekord .., det är ju snudd på att man kan ha den tummen som ett vinkeljärn!  Imponerande!


Eleine, Stig och pv:s tummar - knappt böjda als!
Efter middagen (kokt kyckling, ris, currysås - hemgjord förstås och ganska stark -, kokt broccoli och kokta morötter ...) tar pv hand om allt som jag räfsat ihop idag. Mängder är det! Hela sidan nere vid vägen, slänten .., kvistar och löv (värst är boklöven) och där är slån som man river sig på och där räfsan fastnar.

Nu ska det eldas upp!
Då kommer grannarna från Vitabergsvägen, Eleine (det är ett engelskt namn, det fick jag veta av min skolfröken, säger Eleine) och Stig promenerandes och jag berättar om det här med hur mycket eller lite man kan böja sin tumme och jodå, dom ställer upp!
Så här såg det ut!


Kära Elisabeth!
Du är för rolig med alla dina undersökningar!
Här kommer våra tummar! Vi tycker att de ser ut som kycklinglår.
Kram
Ann



Här är friherrinnan i full frihet .., med två spikraka tummar! 
Inte mycket till böjelser där inte .... 

Tre tummar från Nederländerna. 
Från vänster Jankees tumme, i mitten Marjolijns och längst till höger Wouts.


En tumme som är tämligen böjbar och tillhör Suvi - som en gång hälsade på mig i Ystad -. 
Bloggerska, eller var i alla fall.


Hej bara! 
Här kommer en riktigt skomakartumme ..., det är Christina Ekströms, på Instagram känd under namnet Viola49. 


Fyra tummar - tre kommer från Kävlinge i Skåne -. 
Längst till vänster står Lisa med sina två - varav en är riktigt böjbar -. 
Nere till höger ser vi hennes mammas tumme - det är Annika Engström det -. 
Längst uppe till höger ser vi Mikas tumme. 
Han är sambo med Ulrika och bor i Vikmanshyttan i Dalarna. 
Nja .., den var ganska bra Mika! 

Har jag fått med alla nu?

Underbara är ni!!!  
Mitt eget bästa ....


Promenaden med hundarna ..., småpratet med grannen i det vita huset .., hon som har bott i Stockholm och sedan ett par år tillbaka flyttat hit, ut på landet.

Jag frågar om hon inte drabbas av lappsjuka, ja, jag menar, om man är van vid ett enormt utbud av allt möjligt .., och så detta?

"Njaaa .., ja, ibland förstås ..., men allt det andra överväger, det positiva", säger hon.

Intill henne står lilla tösen Edit, 1.5 år.

Det ska räfsas och göras vårfint på gården. Mitt över vägen går tre hästar i en hage.



Sen förbi Fabrikör Johanssons hus där ännu ingen människa har synts till .., alldeles tomt är det .., och man undrar varför man slår till och bygger ett sånt enormt hus när det aldrig används?

En bit därifrån, 150 meter kanske, ser det ut så här.
Det är sånt lågvatten så nu har vi nästan fått en egen liten skärgård.



Långt nedanför ser jag en man som fiskar och när vi kommer närmare, ropar jag och frågar om jag får ta några bilder?

"Javisst, inga problem!" säger mannen som visar sig heta Uno.



Han har två långa spön som liksom kilats fast mellan klippskrevorna och på själva hällen ligger en hög med plattfiskar. Mest skrubbor, men även sandskädda.

Uno berättar (någon frågar) att han agnar med sandmask.


Napp blir det också!
Tre fiskar på en gång .., ja, han har tre krokar på linan!
Full pott!



Med en sten tar han död på fiskarna ..., rensar dem genast och slänger ut inälvorna i havet.
Nelly, hon tror att han leker med henne .., åååå, en leksak, kanske skulle man ..., och så springer hon ner mot vattnet, men hejdas av mattes stämma. Så snopet? Det där såg ju så kul ut! 



Här ligger dagens fångst.
Uno visar hur man ser skillnaden på en skrubba, rödspätta eller sandskädda.
"Här ser du .., sandskäddan, den ser man nästan igenom när man håller upp den mot ljuset .., skrubban, den har en hård rand mitt på ryggen och rödspättan, ja, du ser .., röda prickar lite här och där", säger Uno.

"Men nästan alla har ju röda prickar ....?" säger jag.

"Ja, ja, men det är hybrider .., en blandning mellan olika plattfiskar ..", förklarar han.





Och så står vi där och pratar en stund .., det där småsurret som jag tycker så mycket om .., han berättar vad han har arbetat med - nu är han ju pensionär - ., och om livet i Tvååker och jag säger att det var ju där vi köpte Harry, från en bondgård, jahajha, ja, just det, säger Uno.



"Vill du ha lite fisk med dig hem ...?" frågar Uno och jag säger "nej, det behövs inte .., det var inte därför jag kom förbi .., men tack ändå .., det var vänligt av dig ...", men Uno insisterar, ja, men det är klart att vi ska ha lite fisk .., och så tar han fram saxen och klipper bort fenorna .., rensar tre skrubbor och stoppar ner dem i den röda platspåsen som han egentligen skulle ha själv.

Och så säger vi tack och hej.

Det bästa för Eva på Frösön ...


Här är den geniala ryggkliaren som Eva trånar efter.
Utdragbar, kan även användes som trädgårdskratta, modell blomlåda.
Allt enligt pv.
(Tack Ann i Göteborg - som tänker på oss som har kliiga ryggar!)



Hej på dig!
Nu är det ryggkliaren som hägrar så:

Det bästa i veckan var:
Helgen i stugan uppe på fjället. Tre dagar utan ett moln. Härliga dagar i en snögrotta, en eld som sprakade, tre hundar som busade runt.



Om kvällarna var det sällskapsspel som gällde. Helt klart en helg med rekreation, en av de bästa sorterna.

Kram Eva
Ghana .. , näst-näst sista dagen ....


AP och Micke bor i ett nybyggt lägenhetsområde i Accra och detta var utsikten från deras balkong, ja, igårkväll. En äldre kvinna som blir friserad av unga töser.


På väg till en thai-restaurang för att köpa hämtmat, fascineras Maria över detta ...., mängder med män som sitter samlade runt en rondell!
Vi har hört talas om dom ständiga strömavbrotten i Ghana .., och nu sitter männen här och tittar på en reklamskylt där man också kan se Champions-League-matchen i fotboll .., med bland annat Barcelona i ena laget. Allt enligt Kajsa-Warg-metoden: man tager vad man haver.


Och här är dom .., AP (som kommer hem till Sverige i morgon och hämtar Nelly i helgen ...), Malin och ägaren av själva thai-serveringen.


"Jag och Malin gick på den lokala salongen! Helt underbart! Hårbottensmassage, manikyr och pedikyr för ca 130kr! Världens gulligaste personal!" ... skriver Maria. 

Det kan jag ju säga er .., att detta ska bli min melodi under besöket i Ghana.

Sen skriver hon så här: 
"Malin och jag gick hem från salongen i mörkret, efter 2 minuter stannar en bil med en välklädd man som erbjuder skjuts för att vi ska komma säkert hem.
Omtänksammare människor finns inte!"



Och jag tänkte .., men dom hoppar väl ändå inte in i en bil med en helt främmande man!
Men det var mamman det.

Tack igen Malin och Maria för att jag får norpa era bilder!
Dagens fönster ....


... finns här till vänster om mig där jag nu sitter i ett gult hus på en kulle.

Och solen flödar .., (ja, pv .., jag har öppnat för solfångarna, det är lugnt ...) .., och jag känner mig nåt så alldeles oerhört harmonisk och lugn idag.

Det är nog det där iskalla doppet, tror jag.
(Hade jag nu kunnat göra en riktig smiley, så hade jag gjort det ....).

Och det är precis som friherrinnan sa ..."nu kan det inte bli värre .., det blir bara bättre", dvs, varmare i havet. 


onsdag 18 mars 2015

Nu är det gjort!


Vi har bestämt långt innan, kanske redan i julas när vi tog ett dopp, att nästa gång blir i mars.
Friherrinnan pratar om vintersolståndet den 20:e ...., ja, det blir bra, säger vi.

Men på fredag ska det vara mindre lustigt väder, så det beslutas att vi gör det idag.
Så det gör vi.

Det är lika gräsligt kallt i vattnet som i julas, men betydligt varmare i luften.
Rakt ut går vi .., doppar oss när vi når en vattenhöjd som är dräglig .. och sen - medan benen stelnar till is - går vi skyndsamt upp på land.



Sen sitter vi på en sliten träbänk och dricker kaffe och kalasar på - nej, inte alla sorter - men dom där små kakorna med kokos och sylt, dom är himmelska, kan jag meddela.

Hon som ska åka till Kanarieöarna ...

Just som vi gottar oss som bäst, kommer en bekant från affären - tillika granne till friherrinnan - och jag får veta att hon tillhör dem som badar längst in på hösten .., nu ska även hon ta premiärdoppet.

Åååå, hjälp, vilken friskus hon är!
Kvinnan är i sjuttioårsåldern .., och hon går raka spåret ut och slänger sig under ytan och kommer frustande upp ..., berättar sen att hon till helgen ska åka till Kanarieöarna tillsammans med ett av sina barnbarn, det näst sista .., men först vill hon ha tagit ett dopp hemmavid, i Steninge.

Ja, sen åker vi till Lena och jag hjälper henne att få upp julkartongerna på vinden och nu är jag hemma, fortfarande iklädd baddräkten .. och nu ska jag klä om och ta hundarna på promenad och på det hela taget är detta - doppen tidigt och sent -, det bästa som finns, även om man tror att man ska svimma just medan man går ut i det kalla vattnet.

Och nu är det hur som haver gjort.
Litet brev från Nelly ...



"Nu ska jag berätta vad som har hänt här i det gula huset.
Först igår, då när vi skulle gå på promenad, då lägger jag mig alltid och snurrar runt, runt eller kliar mig på ryggen genom att ligga i gräset nere vid vägen .., vid sidan om ., och så liksom river det så härligt när jag kullrar omkring där.

Medan jag gjorde det, så gick matte och harry mot lagården till.

Sen väntade dom .., matte ropade på mig och sa "kom nu Nelly!" och då, när jag steg upp från det där snurrandet, då var jag yr i bollen och gick åt helt fel håll och kände knappt igen mig, så matte (ja, jag kallar henne matte så länge), hon fick ropa på mig ännu mera och vinka och vifta och dååå såg jag ju henne.

Varje natt ligger jag i matte och husses sängkammare.
Oftast i en egen fåtölj, för det är skönast.

Så i natt skulle jag gå ner - jag var kissnödig - och eftersom jag ser så dåligt (jag är ju en gammal hund) så dråsade jag liksom iväg nerför trappan och husse, som kallas pv, fast han sov så hårt, så ruuuusade han nerför trappan och sa "men lilla älskade vännen, har du ramlat!" och så pysslade han om mig lite och jag fick gå ut och kissa och sen bar han mig uppför trappan och det var himla skönt.
Fast det var läskigt att ramla så där.

På lördag kommer min Riktiga Matte, AP, hit och hämtar mig.
Jag längtar jättemycket efter henne, för när hon sover, då får man ligga sked med henne och det vill inte mattes mamma att jag ska göra - här, alltså -, hon tycker att det blir för varmt.
Och så ska jag stå i köksfönstret - det som når till golvet - hemma på Ekerö och så ska jag skälla på alla skatorna och kanske får jag träffa grannens barn och hälsa på i Väsby.

Det ska blir jättekul.

Hälsningar från er vän Nelly."


En väldig oreda ...


... är det i blomtunnorna när jag på morgonen kommer ut.

Alla blommor på penséerna är borta .., en ranunkel är försvunnen och flera av plantorna i den andra tunnan, den mindre, ligger på marken.

Hrmmmm ...., här blir det till att täcka över på nåt vis ikväll.