lördag 13 maj 2017

Idag är det Efit  - Ett foto i timmen - ...

Och jag är strandsatt (ingen bil, cykeln är trasig) här ute vid havet och det är lika så gott att jag förvarnar, här blir det mest närstudier ,-)
Andra som kanske har mer spännande saker att dela med sig av, hittar ni här.


Vid 8.00 lämnar jag sängvärmen och ställer mig vid sängkammarfönstret och tittar ut.
Egentligen har jag varit vaken i flera timmar - pv lämnade huset vid halv sju och gav sig av mot Falkenberg för att äntra tåget mot Göteborg, fvb till Stockholm - och kvar är Harry, Nelly, Sigge och jag själv.
Igår hade vi sommarvärme, nu på morgonen visar termometern + 9 grader.
Det  l ä r - enligt friherrinnan - ska bli upp mot tjugo grader varmt i eftermiddag.
Är det möjligt?
Och tack Ulrika (nyss fyllda 46 ...) som påminde om Efit!


En bonusbild blir det.
När jag kommer ner till vardagsrummet ser jag Nelly ligga kvar i sin bädd; den som jag igårkväll lyfte upp i soffhörnet. Ja, jag vet, varför gör man sånt? Jo, för att det ser så kallt ut att ligga där nere på golvet - om än i en bädd - så jag lägger en filt över henne och gör det riktigt ombonat, ungefär som när jag var liten och bäddade om dockorna på kvällen.


Vid 9.00 gör jag mig några koppar kaffe.
Kaffeburken - som jag älskar - inhandlades på en antikaffär i Sälen.
Och så lägger jag ut en fråga på Instagram och frågar andra vad dom dricker för kaffesort.
Oj, jag får dåligt samvete när minst ett par stycken väljer ekologiskt, för arbetarnas skull.
Hur har jag kunnat tänka bort en sån sak!? (Här drick Arvid Nordqvists "Gran Dia").


Bonusbild: kaffekoppen! Tänk, att kaffe verkligen blir godare om det dricks i tunna koppar!
Jo, men det tycker jag.


Vid 10.00 upptäcker jag att pv fångat ett dagens fönster, ja, nu när han sitter på MTR-tåget mot Stockholm. Så snällt!
"Dagens fönster en bit nordost om Schövvvde!" har han skrivit och jag ler. 


Kring 11.00 ... ler jag för mig själv när jag tänker på Mickes (Efit-Micke) pappa som lanserade "Halvard-dagen", och till och med Annandag Halvard; det är så underbart så det är inte sant! Vilken härlig människa det måtte ha varit! Och jag tänker också att det här med att ha barnasinnet kvar och att VÅGA vara barnslig, det är så härligt befriande.
I vardagsrumsfönstret har jag utökat min familj med diverse små djur. Ett par undulater från loppmarknaden i Grassmarket i Edinburgh .., tre små katter från Ghana ..,en tupp från Portugal ., några hönor, en liten domherre, en travande häst, en pigg schäfer .., och ytterligare några tuppar.
Ja, jag är sextiotre år och går i pension om 1år och 7 månader.


Vid 12.00 berättar jag för goda vännen om den här boken som jag under två dagars tid läste med sådant intresse - "Swede Hollow" - av Ola Larsmo.  En bok som sannerligen grep tag i hjärtat.


Kring 13.00 hittar jag ett vykort som jag tänkt posta för flera månader sedan, men som blivit kvarglömt i en liten ask. Det var till dig, Eva på Frösön.
Jag älskar det här kortet av Ulf Lundkvist!


Klockan 14.00 inser jag att jag glömt bort lunchen och grips då genast av våldsam hunger!
Det blir rårakor med bacon, broccoli, ljuvlig sallad och lingonsylt.
Rårakorna har jag gjort på riven potatis, rivna morötter, ägg, salt och chilipeppar.
I vanliga fall brukar även zucchini få följa med, men nu tog jag vad som fanns i kylen.
Detta är nästan det godaste jag vet!

Halvard med sina blå ögon ....

Klocklan 15.00, då har jag skrivit till Efit-Micke och frågat om han inte har någon bild på sin filurige pappa, han Halvard .., och det finns knappt ord för hur glad jag blir när det verkligen kommer en sådan! Här är han alltså; denne Halvard som tyckte att det skulle finnas även Annandag Halvard och som - det berättade också Micke - anlade ett runt potatisland!!
Vilken härlig männiksa!
Vad arbetade han med, Micke?
Och du ser lika trevlig ut du, ska jag säga.


Klockan 16.00 har jag varit ute på promenad med harry och upptäckt att rapsen nu har börjat blomma. Ett par hundra meter hemifrån finns ett stort hönseri och där finns också enorma inhägnader - jag trodde först att där skulle vara bufflar eller får - men där går hönsen fritt.
Det rör sig om tiotusentals höns (tjugofem tusen i fjolsomras) och det är en fröjd att se hur fina dom här är!


Bonusbild: det är elstängsel längst ner - förmodligen för räv och mård och sånt - men här syns några av hönsen ..., vid dom grå rullgardinerna syntes hur många som helst och även på baksidan av hönserit. På kvällarna går dom in och hissas liksom upp i olika våningsplan där dom värper och så ut igen nästa förmiddag. Där vi bor hörs tupparna gala mest hela dagarna, men det gör inget. Jag tycker om såna naturliga ljud.


Klockan 17.00 ringer sonen.
I två veckors tid har han varit utomlands på kurs, ja, tillsammans med ett tjugotal andra (endast en kvinna var med) och från alla möjliga länder. Kursen har varit omfattande och det har varit extremt långa dagar och sonen som i vanliga fall hör av sig nästan mest av mina tre barn, har varit mer som osynlig.
Men nu var allt över, nu hade han landat på Sturups flygplats och det var mycket att berätta och jag låg på soffan och lyssnade och ställde frågor, så där "hur var dina kurskamrater då, trevliga ...?" ...,"sov ni i enskilt rum, eller ..?" och så förstås: "hur var maten?"

Då skrattar sonen (som är 31) och säger att just det där hade alla så roligt åt, för deltagarnas flickvänner/fruar, dom frågade om vissa saker, killkompisarna hade betydligt tuffare funderingar - mer vad som var häftigt -, men mammorna .., vi frågade alltid "hur maten var?"


Vid 18.00-tiden är jag ute och gräver upp några skott från ormbunkarna, dom som vi en gång tog från något dike vid kustvägen. Dom är såååå ljusa och fina i färgen och har spridit sig bra; mycket finare än den ormbunke jag köpte på plantskolan, som mest bara torkade ihop.
Och sommarkoftan har fått komma fram. Jag älskar den! Så len och mjuk.


Klockan 19.00 .... går jag ut och tar en bild av ormbunks-BB. Mängder med små skott har tjoppat upp lite här och där i rabatten! Vattenslangen ligger på gräsmattan men används inte; vi har bevattningsförbud i Halland och jag fick ta det sista som var kvar i regntunnan till dom här småttingarna som kom i jorden.
Tur att vi inte har mer än några ynka tomatplantor i växthuset .., det är rent omöjligt att hålla det fuktigt. Måtte det komma mera regn!


Innan klockan är 20.00 ... då sätter jag punkt för idag, ja, det här med Efit.
Husets herre kommer inte hem förrän vid midnatt (om tåget går som det ska och allt fungerar).
Själv ska jag nog titta på ESC och garanterat rösta på den här mannen som sjunger så jag nästan får gåshud. Stort tack till er som har tittat in och Micke, jag gör ett eget inlägg om den härlige Halvard i morgon! Det du berättade värmer ännu hjärtat!

Lördagsfönstret ...


... kommer även det från Cecilia N i Härnösand.

Så här skriver hon, apropå det målade 2låtsasfönstret" från häromdagen:

"Men det finns äkta vara också: i dörren. Lägg märke till slipningarna."

fredag 12 maj 2017

Fredag ....


Ja, mer spännande än så blir inte rubrikerna, efter tolv års bloggande!
Så här såg det i alla fall ut i morse, när jag tog en bild genom köksfönstret. Nu är det full fart!
Körsbärsträden blommar och slånbuskarna .., för att inte tala om spireabuskarna som har växt sig nåt så vansinnigt höga och breda.


Husets altan byggdes i akt och mening att bli en dansbana, ja, det var inför pv:s femtioårskalas.
Den är alltså tämligen rymlig och nu ska lite mindre än hälften förvandlas till ett uterum med skjutdörrar av glas och det är det som pv har tagit sig an nu sedan han kom hem.
Nelly, hon fattar ingenting och står och stirrar rakt in i spireabusken.
Lilla galna, dementa Nelly .., ja, men vi tycker lika mycket om dig ändå!


Tog på förmiddan ut harry på promenad och så här ser det ut hos grannen; dom som bor i Stockholm och bara är här några veckor per år. När dom väl kommer, klipper mannen gräset i världsrekordfart, ja, jag undrar om jag har sett en människa med sådan fart!


Vi gick längs vägen mot havet till, svängde vänster upp för backen och sedan vänster igen och då sneddade vi in i skogen och kunde stå där och titta ner över världen, den där lilla plätten där vi bor.
Ser ni den gröna pilen vid klockan 10 på bilden? Det kopparfärgade taket tillhör Fabrikör Johanssons enorma hus. Till vänster om taket skymtar man kanske havet?

Till höger i bilden ser ni ett gult hus, det är pv:s och det vita till vänster om det, är förstås dom nya grannarnas.
Vid klockan 9.00 på bilden, skymtar Eckes lillstuga med sitt tegelfärgade tak.


Man kan gena och gå ner för backen mot grannens tomt, men det är brant och inget för mitt rehab-knä, så vi valde grusvägen ner mot Ejdervägen - då har vi liksom gått i en cirkel -.
Här i det gula huset bor en kund från affären, men om jag möter henne på vägen eller i affären, så vet jag inte vem det är.

Under den här rundan upptäckte jag blommande hägg .., vitsippor som slokade .., lupiner på väg att bli knoppiga .., jag kände doften av barr och såg ett magnoliaträd i blom!

Inte en endaste bil hördes eller sågs, men flera sädesärlor.


Igår kom friherrinnan hit och åt middag med oss (lammstek, potatisgratäng och till efterrätt pv:s ljuvliga rabarberpaj med glass!) och så passade hon på att uppvakta harry på hans födelsedag. Sånt har vi noll koll på och trots att jag verkligen älskar såväl sigge som harry och nelly, har jag aldrig brytt mig om deras bemärkelsedagar.
Men det gör friherrinnan.

Döm om min förvåning när jag idag får en sms-hälsning från försäkringsbolaget If som gratulerar Harry på födelsedagen!
Jaha,  jag vet faktiskt inte säkert vilket datum han är född på, men det spelar ju heller ingen roll.

"Oj, Harry ,, igår fyllde du sex år, då kanske du fyller sju år idag!" sa pv och log.



Och visste ni det inte, så kan jag berätta att idag fyller Ulrika fyrtiosex år!
Bilden har jag visat många, många gånger, men jag älskar den!
Den togs när vi tog tåget från Ystad till Landskrona, blev uppläxade av en ilsken och icke serviceminded busschaufför, därefter blev det färja till hamnen i Ven och där var pv med sin segelbåt.

Vi hade inte känt varandra så värst länge - pv och jag själv - .., ett halvår kanske och jag kände mig våldsamt blyg när färjan närmade sig hamn och Ulrika hade ramlat och stukat foten och här står hon och ska hoppa i land och rädd att dråsa i vattnet var hon och pv stod beredd att ta emot.

Ett minne för livet blev det!

Grattis fina Ulrika!
Salvador får min röst!



Aldrig i Eurovisionens historia - så länge jag harvarit med och tittat/lyssnat - har jag väl hört något så sanslöst vackert.
Dagens fönster ....


!Hej!

Står och väntar på tåget som ska ta mig till Påarp när jag tittar in i bibliotekets fönster.
Direkt tänkte jag på dig och det blev ju till och med två fönster

Kram Christel".

// Tack snälla, rara säger jag!

torsdag 11 maj 2017

På frukostbrickan ....

Hemifrån-Ingela berättar om hur knepigt det  kan vara att undvika gravida kvinnor!

Och Anna i Sheffield håller koll på Eurovison Song Contest i Ukraina ....



Och ska du semestra på Mallorca, ja, då får du här tips om dom bästa beacherna!
Håll till godo!



Igårkväll sa jag till pv att ..."kan vi inte åka tillbaka till Skottland nästa sommar ...?"
Egentligen menade jag Cornwall, det där underbara boendet i Millbrook med vattnet bara utanför husknuten och den där trivsamma puben där vi åt middag ett par gånger (ja, varför byta ut nånting som visade sig vara så bra?).
Men Skottland .., å, dit vill jag också återvända!

Sen är det finito på brickan .., för nu längtar jag efter frukost!


Fast nu kommer jag på en sak jag måste berätta om!
Sedan en tid tillbaka råder bevattningsförbud i landet Halland. Grundvattennivån är alarmerande låg och det lilla regn som kommit gör varken till eller ifrån. Helt ärligt är det så där så man blir mörkrädd.

Här finns en länk om just detta.

Så beslöt vi oss för att inhandla plasttunnor för att ta tillvara på det lilla regnvatten som ändå visar sig.Tunnan ställdes vid garageväggen och tar emot regnvatten från taket; ett inte alls särskilt stort tak.

Döm om min förvåning när det där fjuttiga regnandet ändå fyller tunnan på långt kortare tid än jag kunnat räkna med! Nu på morgonen har jag fyllt flera hinkar från tunnan och sedan vattnat rabatten mot havet till - den som alltid är så torr - ja, sex hinkar bar jag iväg!

Det som syns på bilden är vad som kommit sedan igårkväll, om nu inte pv vattnat på morgonen.

Och det kan jag säga, att här ska fler tunnor köpas in! Vilket suveränt sätt att spara vatten!
Dagens fönster ...


"I en trappuppgång belägen i centrala Örnsköldsvik kan man råka på detta falska fönster."

Så skriver Cecilia N ..., visst är det fantastiskt?

Tack snälla!

onsdag 10 maj 2017

Onsdag ....

Edvins dotter.

En lugn förmiddag.
Lyssnar till nån slags coffeetable-jazz som passar mig alldeles utmärkt.

Åker till affären .., handlar .., tittar in på lagret men där är bara en massa varor som ska plockas upp och i charken står Anne-Marie och gör i ordning sextiofyra beställda mackor ..., i kassan är Malin upptagen med ett postärende och Hampus har kassa två och en äldre dam har bråttom och tycker att ännu en kassörska borde ställa upp och ta postkassan.

När jag är nästan klar, upptäcker jag Ulrika som väntar på sin tur ., jo, nu kommer hennes varor på bandet och jag frågar hur hon har det och hon ser trött ut och säger att det är väl så där, för hennes pappa har gått bort, ja, bara alldeles häromdagen.

Jag funderar på att säga att jag beklagar, men det låter så ..., futtigt, så jag packar i hennes varor i stället och ställer dem i vagnen och så blir vi stående i foajén och pratar en stund och hon berättar om sin pappa som hette Edvin och blev åttionio år och bodde i Österbotten, i Finland.

Edvin.
Han hade arbetat som sadelmakare och varit sjuk i många år och jag frågar hur han var och hon berättar med sån värme i rösten om en man fylld av energi, då, när han var kry och hon berättar också om sorgen att hon inte hann hem, men där finns inget ouppklarat mellan far och dotter, nej, det är inte det, men ändå .., den är mer den där känslan att hon hade velat vara med till slutet.
Och nu är såväl hennes mamma som pappa borta.


Efter pratet handlar jag lite av fiskhandlaren .,. en stor, härlig makrill till friherrinnan till exempel och en stund senare bjuder hon på kaffe i vackraste porslinet och där är nybakat vetebröd och bondkakor och vi sitter i hennes vardagsrum och småpratar lite .., och sen hemöver (då har jag med mig färskt vetebröd och kakor till kvällskaffet, nu blir pv lycklig!) och i morgon blir det lamm-middag här i det gula huset.


Och från Spanien kommer en bild med fyra handavtryck i sanden och jag gissar att handen längst till höger tillhör hon som fyller år idag - AP - , möjligen att det kan vara den tredje från vänster, nej, det tror jag inte.

Ungefär så har den här dagen tett sig, fram till nu.
En hullerombullerdag.
Någon har förlorat sin pappa .., någon annan är på semester .., andra har återvänt från semester i Ungern .., en är överlycklig över sin hundvalp .., det är kyligt ute och det är den tionde maj.

Det är väl det är som är livet.
Förstås.

Dagens fönster ...


... fångades högt uppe i skyn, i ett flygplan på väg till några dagars efterlängtad ledighet,
långt hemifrån.

Och hon som sitter där vid fönstret .., hon fyller 41 år idag.

Så många gånger har jag skrivit och berättat om den dagen på Karolinska i Solna ., då, när kastanjerna slog ut och det blev sommar nästan på en gång och jag hade blivit tvåbarnsmamma vid tjugotvå års ålder.

Det gick det med.

Grattis finaste Anna!

tisdag 9 maj 2017

Tisdag och nästan som höst ....


Det blir en mittemellandag det här.
Ömsom är det isande kyligt ute och sen, på eftermiddan när friherrinnan åkt hem, kommer solen och jag tar hundarna och går ner till havet. Nu blommar trift och styvmorsviol. Och slån!
Syrénerna har svällande knoppar.

Harry hämtar pinnar som jag kastar ut i havet, allt medan Nelly springer hit och dit, snavar över stenar och snubblar över sjok av tångruskor. Så glad hon är!


Tidigare idag har jag varit till Matöppet i Slöinge och hämtat ut paketet från Adlibris.
Vilken outsäglig glädje!
Det är boken "Myran" av Bisse Falk och illustrerad av Henning Trollbäck; ni vet, han som gjorde dom här ljuvliga retro-frimärkena! Det är på denne Hennings sida jag sett att han varit med om den här boken och redan då, vid anblicken av hans sätt att illustrera, föll jag pladask!


Boken handlar om en liten myra som hittar en bladlus som han ska ta hem till stacken och det blir ett äventyr för sig. Ack, att man inte har småttingar i sin närhet! Vad tror du mossfolk .., är den här alldeles för enkel för er storebror ...? I så fall kan jag jag lägga den på brevlådan, för nu har jag ju läst den och jag älskar den!


En annan bok som kom förra veckan, läser jag just nu och mest hela tiden har jag ont i själen.
Författarens namn är Ingrid Hedström.

"Vårdavdelningen för obildbara sinnesslöa ter sig under dessa år som en veritabel dödsanstalt för några av de svagaste och mest utsatta i vårt land.

Så inleder prästen Gösta Lidelius 1958 sin skrivelse till inspektören för sinnesslövården. Han har själv för många år sedan medverkat till att sexårige Jan Ivar i församlingen tagits om hand och satts på anstalt. Där överlevde Jan Ivar bara lite drygt ett år. Driven av sin skuld har Gösta genom åren gjort otaliga eftersökningar och bilden av en dödsfabrik har vuxit fram allt tydligare. Många är de barn som avlidit bara kort tid efter att de blivit intagna på någon av anstalterna.

I romanen Gick obemärkt förbi får vi möta några av de barn som blev intagna på sinnesslöanstalter från 30-talet och framåt, en tid präglad av rashygieniskt tänkande. Vi möter också Helga, hängiven sjuksköterska som kämpar i motvind för att barnen ska få anständigare vård. För tidens melodi är att de här barnen ska gömmas undan och helst också glömmas bort.

Med stark inlevelse skildrar Ingrid Hedström en skamfläck i den svenska historien. Allt i romanen bygger på grundlig research. Utifrån autentiskt material levandegör hon en tid och en rad människoöden som borde hafått långt mer ljus på sig. Romanen blir på så vis en viktig påminnelse - för det 30-tal som kan tyckas avlägset kastar skrämmande långa skuggor."

Så skrev recensenten Monika Tunbäck - Hansson i GP.

Ivan .., Ivan .., vad hände med dig?

Varför gör det så ont?
Jo, för att min morbror Ivan Bernhard, han som var såväl blind som epileptiker, han hamnade på Umedalens sinnesjukhus och där dog han också - för mig oklart av vad - och jag tänker ofta på denne Ivan som liksom bara försvann från familjen i Dikanäs och hamnade långt hemifrån.
Jag vet när han föddes, men inte när han dog, men jag tror att det var vid 21 års ålder.

Det boken berättar om, kunde lika gärna ha handlat om honom.
Så fasansfullt hemskt människor behandlades .., vare sig dom var förståndshandikappade,  hade fysiska defekter, var epileptiker ..., ja, allt sånt. En sån skamfläck för vårt land!
Såna barn och vuxna skulle helt enkelt gömmas bort och helst försvinna från jordelivet så raskt som möjligt, ja, sedan dom kommit till dessa anstalter!
Numera sköter vi ju det hela betydligt elegantare; nu har vi fosterdiagnostik och möjlighet till abort.
Jodå.
Det gäller att vi föder perfekta barn. 
Sånt kan man fundera över.


Från det ena till det andra .,. så kan jag nu berätta att stugan i Sälen är tingad för sjunde gången, men inte på raken - när Anna och Micke var i Ghana blev det inget med Dalarna -.
Det här blir då sista gången jag behöver lägga in om ledighet den veckan, för 2018 är mitt sista år i affären. Otroligt.

Ja, det blev ett långt inlägg som vanligt, så blir det när man är hemma på rehab.
Ni har väl tilldelats så många medaljer redan, ni som till äventyrs tittar in här, men jag kan pytsa virtuella såna!  Ha det så gott, vänner!
Tisdagsfönstret ....


"Häromantten var jag uppe och möttes av något vackert utanför köksfönstret ....", skriver Cecilia N.

Vilken tur att du hade håven med dig!

Tack!!

måndag 8 maj 2017

Vardag igen ...


Högsommarvärmen tackade för sig och det var i och för sig skönt.
Jo, jag älskar ju att tillbringa några timmar nere på stranden, men är för övrigt nöjd med lagom-temperaturer, så där så man kan ha en tunn bomullskofta över klänningen.

Tog i morse Harry och gick lillrundan och då hade man behövt toppluva, så kylig var vinden!
På ömse sidor om grusvägen finns rapsfält och nu är det inte långt borta innan dom börjar blomma. Ååå, vilken ljuvlig doft det är!


Hos Ecke ser det ut så här.
Bäcken som rinner hitom husen är så uttorkad, ja, knappt att vattnet rinner.


Tar en sväng i skogen, den som löper alldeles intill bäcken.
Där finns mängder med nedfallna grenar - helt översållade av mossa! -  och jättbalsamin växer så det knakar ..., och tittar man nedåt är detta vad man ser. Nu har jag av rara vänner på Instagram fått namnet på såväl balsamin som harsyra (bilden), det tackar jag för.
Så vacker den är harsyran!

Hittar en älskad ljusblå skjorta och blir lycklig!

Åker sedan och handlar.
Tittar in på lagret .., pratar med rara kunder .., tankar bilen ..., och sedan bär det av hemåt.
Lyssnar till Nordegren & Epstein, mycket om Monsieur Macron .., skrollar runt på sociala medier ., sätter mig på stentrappan (som jag kallar "bron") och upptäcker att den här fågeln har anlänt och det gör mig sååå glad!
Den brukar sätta sig på nånting som står upprätt, typ en spade med skaft eller nåt sånt, nu satte den sig på en gren i äppelträdet och darrrrrrade så där karakterisktiskt på stjärten-

Nu väntar köttfärssåsen på att pv ska komma hem, men det torde dröja till halv sju, trodde han.
Senare ikväll Line of  Duty .., näst sista avsnittet, tror jag ..., ååå, hur ska det sluta!


Glädje och lättnad - allt i ett -!


Ja, det är den känslan jag själv känner efter resultatet av det franska valet.
När jag igår tittade på svt-play och programmet om Marie Le Pen och framför allt: hennes gelikar i partiet, hade jag blivit djupt deprimerad om hon vunnit. Det var hemskt. Vilka råbarkade typer (män) hon omger sig med!

Nu återstår att se vad denne 39-årige Macron kan åstadkomma. Lätt lär det inte bli, men ändå .., det känns hoppfullt.Och sååå snygg hans fru blev när hon satte upp håret, fast det hör ju inte hit och det viktigaste i livet är sannerligen inte att vara "snygg", men en reflektion var det.

Lycka till herr Macron! vill jag utbrista, ja, från hjärtat, stort lycka till!

söndag 7 maj 2017

Måndagsfönstret ...


Ja, vad handlar nu detta om, kanske ni undrar?
Ulrika vet. Hon har suttit i rallybil i helgen och är då lyckligare än någonsin!
Så här skriver hon:

"Del av resultatlistan, som fylls i allt eftersom bilarna går i mål, för dagens tävling och ett av ladans vackra fönster. (Startnr 6 är Marcus och jag.)"

// Och nu kom det in för tidigt .., samtidigt som jag lade in fönstret, lyssnade jag till direktsändningen av det franska valet - eller resultatet av detsamma -, nåja, det får ligga kvar ändå.

Tack Ulrika!
Och tack Frankrike som valde Macron.
Jag har idag tittat på två dokumentärer i SVT; det ena handlade om Macron, det andra om Le Pen och det kan jag säga, att efter att ha sett det senare programmet, var jag kallsvettig enbart inför tanken på att den blonda madamen skulle segra.
Heja pv!


Den här bilden togs när vi under fjolårets semester i Skottland hade irrat runt, runt utan att hitta till det Airbnb-ställe där vi skulle övernatta och så - till slut - kom hyresvärden oss till mötes och då, när vi installerat oss i det trivsamma rummet (fönstret på glänt .., en bäck rann där utanför, porlet hördes in till oss och man blev konstant kissnödig!), då såg det ut så här.

En avslappnad pv som kurade på sin sida av sängen .., kollandes på sin laptop och med den relativt nyinköpta kepsen på huvudet.

Ungefär så nöjd, om inte ännu mera, var han när jag igår hämtade honom vid järnvägsstationen i Halmstad.

Toughest-tävlingen i Malmö hade gått över förväntan!
Av mer än fyrtio hinder hade han skippat sju, åtta stycken och då fått göra straffrundor (ungefär 2x250 meter löpning) och när han nu på morgonen kollade resultatlistan  kom han nia av femtio i sin åldersklass! Heja pv!


På väg hem (bilden är slumpvis vald) ringde friherrinnan och frågade om vi ville ha kvällsmiddag; hon hade rester över av kyckling och pommes frites och det ville vi.
Så underbart att slå sig ned vid dukat bord!

Och så blev det morgon och värken från helvetet kom på besök; det var knappt att jag tog mig upp ur sängen och att gå tio meter .., det var en särdeles prövning. Inte förrän klockan 11.00 fick sängen vara ifred .., och nu har - för första gången på länge - ett Strong Pill fått göra verkan.

Kanske ..., kanske .., att det beror på väderomslaget?


Flera gånger jag har nog skrivit och berättat om min glädje över dom olika SR-poddarna.
Igår reprislyssnade jag till USA-podden som började långt innan valet i USA skulle avgöras och därefter har hållit på och analyserat hur det blev.

Det finns inte ord för hur intressant den här podden är!
Programledare är Sara Stenholm Pihl och medverkande i det här avsnittet var Leif Pagrodtsky, fullständigt suveräna Ginna Lindberg (Ekots utrikeschef), Fernando Arias (Sveriges Radios New York-korrespondent), samt artisten Eva Dahgren som tidvis bor i New York.

Programmet är lättsamt, men oj, vad jag tycker att man lär sig mycket!
Här finns en länk om någon vill lyssna.
Jag brukar sitta i solstolen och njuta av deras diskussioner och intervjuer med olika människor.


Lika intressant är Europa-podden där Johar Bendjelloul är programledare.
Där togs först valet i Nederländerna upp och nu är det Frankrikes tur.
Från hjärtat vill jag säga  t a c k   till Sveriges Radio som bjuder på sånt här!!

Nu börjar tabletten göra verkan .., nu ska jag lägga mig på soffan Ektorp och följa med i det franska valet.




Dagens fönster ...


Är inte det här ett alldeles övermåttan ljuvligt fönster?
Och ännu mera härligt blir det ju, ja, när man vet vem som fångat det!

Jo, det var stickmadamen i Härnösand, hon med fenomenala minnet, Cecilia N.

Egentligen var det inte alla fönster som intresserade fotografen, nej, det var tröjans yta som var det viktiga.

Tack snälla, rara! säger jag.


lördag 6 maj 2017

Lördag .., tuff dag för pv.


När detta skrivs är klockan snart 14.00 och om fyrtiofem minuter ska pv, tillsammans med en hel drös andra människor - många från Gripen Crossfit i Malmö - kasta sig ut i en tävling som åtminstone jag aldrig i livet hade klarat, eller ens tänkt på.

Allt började med att han såg hur Anders på sin facebooksida skrivit att han anmält sig till Toughest i Malmö (som för övrigt arrangeras av Anders ungdomskompis, en kreativ kille, ursprungligen från Härnösand) och då skrev/kommenterade pv att det skulle han kanske också göra.
Och så gjorde han det.

Fyrtio hinder ska klaras av, därefter tänker han cykla till kompisen Tompe som han övernattat hos, duscha och sen iväg med tåget till Halmstad.
För en stund sedan ringde pv .., då satt han och åt fish ´n chips, ja, hans brorson Hannes med flickvän finns på området med sin vagn Fisky Business.
Känner jag pv rätt, bestod förmodligen frukosten av bröd, ost och marmelad och lite te.

Ja, ja.
Jag är i alla fall fylld av beundran över att han vågar sig i kast med nåt sånt här.
Lycka till! säger jag.



Och här kan man se vad som väntar ...
Dagens fönster ....


... finns i Närke, ja, det är köksfönstret hos Ulrika. 

Tack snälla! säger jag.

fredag 5 maj 2017

Någon vacker dag i maj ....


.. så blir det stranden i Steninge.
Det är friherrinnan och jag själv, för övrigt är stranden tom.
Aldrig att jag begriper detta!
Ser ni henne?
Hon står där uppe vid kanten och fixar med solstolen (den som ska gå sönder innan vi tackar för oss).


Och så här ser det ut mot havet till.
Så otroligt lågt vattenstånd!

Åååå, så vackert det var idag!
Iskallt i vattnet, så vi bara blaskade av oss - friherrinnan mer än undertecknad -.




Den här passar väl som bäst ...?



När vi varit där i två timmar drar vi oss hemöver och då börjar den sedvanliga proceduren .., var har friherrinnan sina nycklar, alternativt glasögon ,-)

Åt andra hållet .., mot söder.

Så beslutar jag mig för att ta cykeln och köra till affären i Haverdal och handla.
Pv har satt sig på tåget till Malmö där han ska övernatta hos goda vänner, för att i morgon delta i en Toughest-tävling i samma stad.

Halvvägs till Haverdal trillar den vänstra pedalen i gatan och efter mycket bök och stök får jag den på plats. Hinner inte så långt, så händer samma sak igen .., sätter fast den provisoriskt och klarar mig i alla fall till affären.

Där blir det det vanliga .., lite småprat med arbetskamraterna .., om semesteräventyr ., om Rhodos ., och om allehanda förvecklingar.
Bodil - chefens fru - kommer ut på lagret; hon har nya glasögon och har slingat håret och är så himla fin i detta nya!

När jag handlat klart blir det ännu mera prat, nu utanför affären.
Somliga frågar om jag har semester .., nej, just ja, jag har haft krångel med protesen, ja, nu kommer dom ihåg och en kvinna - som kanske är sjukgymnast - hör att jag har problem med att sitta på en stol och lyfta det nyopererade benet i rät vinkel uppåt och så förklarar hon ..., säger att jag MÅSTE verkligen försöka, annars kommer det inte att bli bra.
Rara människor allesammans!
 

Och så cyklar jag iväg.
Vid Särdal tutar en kund som kör förbi .., och i en gammal halländsk länga står en kvinna i fönstret och vinkar glatt när jag passerar. Ååå, hjärtat blir mer än varmt .., det känns som om det ska gå sönder! Det här att vara en del av ett samhällspussel, betyder så oändligt mycket!

Just när jag har rullat i vådlig nerför sista backen och kommer till Steninge, ett par hundra meter från friherrinnans hus, lossnar pedalen igen!
Nu är det stört omöjligt att få den plats och medan jag står där och kämpar och blir svart om händerna, kommer en kund från affären - mannen på bilden - och frågar vad som hänt?
Han är ute och rastar sin danska gårdshund, hon heter Alice och är en glatt svansviftande liten madame.

Jo, men jag förklarar det här med pedalen och mannen gör några försök att få den på plats, men icke .., och så säger han att jag kan följa honom upp till huset där han bor, där har han en skiftnyckel ., ja, han bor bara en liten bit därifrån, så det gör jag och efter en stund är pedalen på plats.
Vilken ängel!  
Vilken glädje!
Lasse Bengtsson heter den här vardagshjälten!

Nu är det kväller och harry funderar vart husse har tagit vägen?
Kommer han inte hem snart?
Nej, så blir det inte.
Ikväll är det bara vi som är hemma.
Harry, Nelly och jag själv.
Sigge är ute på vift och kommer inte hem förrän tidiga morgnar.

En trevlig fredagkväll önskar jag den som eventuellt tittar in här!

Dagens fönster ...



Från Ungern och Budapest kommer den här bilden, fångad av Karin, gift med mina barns pappa.
Tack snälla! säger jag.
Så omtänksamt!



Här en något pratig liten film som två ungdomar gjort med tips om saker att göra i Budapest.



Och här en film där man får förslag på ungerska delikatesser.
(På familjechatten berättar Tommy om hur billigt det är att äta på restaurang, ja, där alltså).



Man kan besöka marknaden också.

Själv har jag aldrig varit i vare sig Ungern eller Budapest, men onekligen så lockar det.