söndag 8 juli 2018

Sommarpratarna 2018.... 

Jag har missat eller somnat ifrån många, men en som jag inte somnade till, var den här mannen.



Annorlundalivet ....

Från VM i fotboll till SM i alla möjliga ovanliga sporter!
Jag sitter i loppisfåtöljen och följer SVT:s sändning från Helsingborg och Landskrona - försöker att undvika hetta ute - tittar på SM i dragkamp och unga töser som hoppar hopprep i en hastighet som jag inte trodde var möjlig, allt medan harry söker skugga under bordet.


Och grannarna från Stockholm har kommit.
Gräset på deras gräsmatta liknar mer brunbränt hö, men gräsklipparen är igång och hade det funnits (finns säkert ...) ett världsmästerskap i den grenen - gräsklippning - så hade grannen garanterat vunnit!
Jag vet ingen som klipper så snabbt!


Bild från oktober 2017.


Vid 9-tiden på morgonen ringer pv.
Han har då lämnat Träslövsläge och är på väg söderut - hemåt -.
Ingen våldsam vind och det är varmt.
Stekta ägg och bacon till frukost.
En halv kexchoklad lite senare.
"Ja, jag får hushålla med det som är kvar .., några mackor har jag ...", säger han.
Han räknar med att kanske vara hemma vid tretiden; alltså större delen av dagen till havs.
Solskyddsmedel är fixat.
"Jag ringer när jag passerar Stensjö, så kan du ju vinka från land ...", säger han.
Därefter ska han och alla prylarna hämtas upp i hemmahamnen och sist av allt middag tillsammans med friherrinnan på Göstas i Steninge.

Sigge mår dåligt i värmen.
Försöker att locka in honom för att helt enkelt svalka pälsen med en kall dusch, men se, det går han inte på.
Harry har redan spolats av med trädgårdsslangen ett par gånger och på Haverdalssidan på Facebook pågår hetsiga diskussioner när det gäller stugägare som "vattnar från egen brunn". Grundvattnet är väl detsamma .., skriver somliga. Tonen är ilsken. Någon ombeds lämna gruppen.

Ställer ut fat med vatten till fjärilar och småfåglar; ett större, djupare fat till större fåglar som kan sätta sig på kanten och dricka eller rent av svalka sig med ett bad. En sten ligger i också. 

På en trädgårdssida - också på Facebook - är en kvinna trött på förnumstiga kommentarer och så är diskussionen i gång.

Och på sidan för oss som fått knäprotes, är det ungefär likadant. Ibland känns det som om där pågår en tävling i vem som har det värst och jag inser - allt tydligare - att jag har haft sån ofattbar tur, jo, i det stora hela har det varit så. Många kan inte cykla ett halvår efter operationen och själv var jag igång en månad senare. Män som opererats har en hurtigare ton.

Ungefär så.


Dagens fönster ...


Från Skeppsholmens vandrarhem i Stockholm kommer det här fönstret och det var Ingela i Malå som hade håven redo. Jag undrar om det var då som hon upplevde nånting magiskt - eller i alla fall under den resan -?

Tack snälla! säger jag.

lördag 7 juli 2018

På eftermiddan kom regnet ...


Jag blev alldeles rusig av glädje och sprang in i växthuset och hämtade dom fem spannarna; tänkte att nu får dom fyllas av vanligt regnvatten.

Hur mycket det blev?
Knappt så att det täckte botten på spannarna.
Mera från kapten Göransson ...



"Passerar snart Klåbacks fyr ....", skrev herrn vid 1-tiden.
Så här ser den fyren ut.


"Nu!" kom det i nästa mejl.

Ja, nu vet ni det.
Krångel för pv ...


Tur att delar av besättningen hoppade av i tid; för nu har det krånglat med fästet till ett segel och ingen vind är det heller, så kapten Göransson har beslutat sig för att lägga till i Bua hamn, i närheten av Varberg.

Fem timmar på havet och han har inte kommit längre än så, ja, då förstår jag honom.

Bilden har han själv tagit någon gång på morgonkvisten. (Han seglade iväg från Lervik vid femtiden i morse). Det som skyttar i mitten av bilden, långt i fjärran, är Nidingen.
Lördagmorgon i det nya livet ...


Så är det segeläventyret över för min och harrys del och ååå, så härligt det har varit!
Och ja, jag inser att hade det ösregnat och blåst hemska vindar, hade jag inte varit det minsta lyrisk och säkerligen hade jag då bestämt mig för att aldrig mera!
Men nu var det inte så.
Det var strålande sol och otroligt varmt .., det var stilla seglats i total tysthet .., det var gott kaffe och torra bullar och det var fina små sommarhus på land och det var välordnade hamnar och många möten och lika många leenden och hjälpsamma människor.


Var hamnade vi?
Jo, första natten låg vi i Lerkil där pv lämnat båten efter seglatsen till och från Anholt.
Jag var såååå orolig för att ta mig ombord, men den hopvikbara pallen från Gekås i Ullared gjorde susen! Och harry lika förskräckt. Pv fick lyfta honom ombord och jag tänkte att ..., ååå, men hur ska detta gå!?
Bilden är inte därifrån, jag har tappat räkningen på var bilderna togs ,-)
Lerkil är den absolut enklaste hamnen.


Men det gick så bra!
På väg till Donsö - alldeles i början av seglatsen - sa jag till pv att nä, jag vill inte att du ska vara magister och tala om för mig hur allt ska vara; jag känner mig minsanm tillräckligt dum ändå, nån elev på kurs ..., nätack. Det fungerade suveränt! Så fick jag i egen takt ta in och lära mig och det högaktar jag verkligen honom för!

Elvakaffe förvandlades till halv-elva-kaffe och även torra köpebullar slank ner utan bekymmer!


I fina hamnen i Donsö (där det faktiskt finns 1500 bofasta ., lugnt och fint var det där) råkade vi få en båtgranne som firade Sveriges seger i fotbollen med att supa sig dyngrak! Mannen var väl i 40-årsåldern kanske och precis hela kvällen vinglade han fram och tillbaka och vi var fullkomligt övertygade om att han skulle sluta som drunknad i hamnbassängen. 

Att ta sig nerför det något rangliga och svajiga .., ja, den här lilla anordningen från kajen till piren, det var ett äventyr för den druckne .., och vi skakade på våra huvuden mer än en gång och höll andan. 
På väg till servicehuset för tandborstning och annat mötte jag honom. 
Då vinglade han omkring och letade "sitt hem". 
"Hör du, jag vet var du bor, jag tycker att du ska gå och lägga dig bums!" sa jag och döm om min förvåning när den vinglige så småningom verkligen kom sig till båten. 

Donsö var underbart! 
Vi badade i en liten, liten vik mellan släta klipphällar och åt god mat på restaurangen.


Nere i viken stod en skottkärra med ett anslag fasttejpat att den som ville fick gärna ta upp tång från stranden - en grep fanns också - och jag behöver väl inte säga vem som tog sig an den uppgiften.
Nej, just det. 

Lite till höger i bilden syns en dansk kvinna från Jylland vada ut i vattnet. 
Hon och hennes mamma - Lone - hade åkt båt från Fredrikshavn till Göteborg och tagit en dagstur ut till Donsö. Jag stod en stund och pratade med Lone, som hade supersnaggat hår och var så fin. Det visade sig att hon gick på "kemobehandling" för en ovanlig form av blodcancer och ville nu få nånting annat än illamående att tänka på. 
Rara, fina människor var det, hon och hennes dotter.


Jag skulle kunna lägga in hur många bilder som helst, men annat ska göras också.
Här är en i alla fall. 
Vi har sedan tidigare en flytväst till Harry, men se, den fungerade inte alls! 
Den var otymplig och alldeles hopplöst var det för honom att lägga sig ned, han blev bara stirrig och orolig. Till slut fick det bli så här; jag kopplade honom och så fick han ligga i sittbrunnen och där sov han precis hela tiden. 
Och ja, hade vi blivit prejade eller båten tippat, då hade det blivit ett elände, men nu blev vi inte det. 
Och hade det blåst kuling, då hade västen åkt på. 
Det här fungerade jättebra! 
En ny - annan sorts flytväst - ska dock inhandlas kan jag lugna alla med.
 

På ett sätt var det som om harry och jag själv följdes åt mentalt på den här resan.
Vi var lika oroliga i början, men slappnade av allt eftersom (ganska snabbt faktiskt) och vi lärde oss båda att ta oss av och på båten tämligen enkelt och harry fick bra miljöträning. Han, som bara träffar enstaka jyckar eller människor per dag .., här blev det ideliga möten och till slut var det som om han inte orkade bry sig längre. 

Och på uteserveringen i Donsö lade han sig helt enkelt ned och sov. 
Och andra hundar kom med sina respektive och passerade vår båt på piren och inte minsta morr eller rest ragg .., nej, det var som om han hade blivit så mycket tryggare!
Ja, det var sååå skönt att det fungerade!



Tredje övernattning blev på Björkö.
Där blev det förstås också bad och jag fick en brännmanet rakt under mig och förstod direkt vad som hänt; det brände som ELD på underarmar, lår och ovanför bysten! När jag skyndsamt kom upp på klipporna kom andra som stod intill fram och sa att "men du har manettrådar över hela dig!" och en annan besökare lämnade sin filt och tog fram cortisontabletter och gav mig en tablett att ta bums .., sen blev det till att snabbt duscha och duscha ännu mera och på det hela taget gick det bra. 
Det sved och brände bra på natten, men sen glömde jag det hela.

Här på bilden ser ni pv och det var från igår, när vi hade vänt söderut igen.
(Så här var det: första övernattning i Lerkil, där båten låg och väntade på oss. Därefter till Donsö och andra natten där, vi kom dit vid lunchtid och fick en härlig eftermiddag, men jag somnade i båten och sov nu två timmar rakt av. Därefter till Björkö och övernattning där; vi kom dit samma tid, mitt på dagen. Och vände vi och seglade tillbaka söderut, övernattning igen i Donsö och igår så mot Lerkil där bilen stod parkerad). 
Det blåste ganska bra, men motvind .., så det blev ideligen till att kryssa för att få fart på båten. 
Och pv var fokuserad och ibland kom det svärord farande och beklagande över hur underliga vindarna kunde vara .., men det gick bra.


Under lång tid såg vi inte en endaste båt ..., men se där .., där kom två! 
Många som hade segelbåtar gick för motor och sånt tycker pv är på gränsen till fusk. 


Och så här såg det ut för det mesta - på hemvägen -.
Det blev till att hålla i sig och ta stöd med fötterna.
Ibland sol, ibland helmulet.


Frånsett två fiskmåsar som följde oss under säkert en timmes tid på väg till Lerkil, så var den här blomflugan (tack Bert!) vårt enda sällskap. Tänk, att man kan bli glad över en liten fluga som slår sig ned på ens pekfinger! 

Vad var då det bästa med en här för mig så annorlunda resan?
Jo, det var att jag växte inombords.
Jag upptäckte att jag faktiskt klarar långt mer än jag trott .., att jag inte är så rädd som jag trott .., att jag faktiskt inte var sjåpig alls. 
Jag tyckte också att det var vansinnigt roligt - men det berodde nog lika mycket på vädret! - och jag kanske inte skulle vilja tillbringa fyra veckor rakt av på en båt varje sommar, men två, tre kanske, med reservation att det måste bli gräsligt tjatigt om det regnar  och blåser och man ska sitta inne och titta ut på eländet. 
Just det, det är vissa resvervationer. 
Men pv, han skulle nog lätt kunna tillbringa mest hela sommaren på en båt, därom är jag helt förvissad.

Så var det.

måndag 2 juli 2018

Måndag ..., ny vecka, nytt liv (lite i alla fall).


Så här ser det ut på vårt bord, här, där jag nu sitter.
Kanske kan ni räkna ut vad som är på gång?

Laddningsapparaterna till våra mobiler är välfyllda .., gps:en (den gula) är redo .., segelbåtsnyckelns orangefärgade "boll" väntar på att användas .., ett rör Treo ska packas med och inköpslistan fyllas i.

Det blir först en sväng till Gekås i Ullared för att köpa flytväst till mig och lite annat .., därefter krokiga spåret till Lerkil där båten väntar .,. övernattning där och i morgon bär det så av norrut, till någon ö i den bohusländska skärgården.
Vi utgår från Lerkil (där fotbollskommentatorn Glenn Strömberg tydligen växte upp), sen får vi se vad det blir .., helst till någon plats där vi kan se Sverige möta Schweiz på tisdagkväll. I värsta fall får det bli radion. Det går det med.

Hur det känns inför detta .., seglandet, alltså?
Oroligt.
Spännande.
Utmanande.

Ja, ungefär så.

Hus och hem, katt och blommor, gurkor och tomater .., allt detta kommer att tas om hand av min före detta svägerska och hennes väninna som bor här medan vi är borta. Det känns tryggt och bra, precis som när vi semestrade i Skottland.
Jonas ...


Lyssnar lite förstrött på SVT:s Morgonstudio där Jonas Sjöstedt intervjuas.
För mig finns det ingen partiledare som verkar så ödmjuk och sympatisk som denne man.

(Och i Morgonstudion vikarierar Pia Herrera som också är programledare i Gokväll. Tänk, jag tycker att hon verkligen har kommit till sin rätt i morgonprogrammet, oavsett vem hon har som kompanjon!)

söndag 1 juli 2018

Dagens fönster ...


Först tänker jag att det här måste vara en bild från Ystad, men så ser jag ju kaminen och förstår att nej, det är härifrån. Och pv:s fina kraftfulla arm och hand.

Idag är det söndag.
Det är knappt att jag håller reda på veckodagarna, men så är det ju även när det är helt vanlig semester.



lördag 30 juni 2018

Flugor och ännu mera flugor och Ester Blenda.


Snart har jag varit friherrinna i en veckas tid.
Det känns mer än underbart.

Och pv sände igår in sin pensionsansökan till därför avsedd myndighet och då blev det liksom på riktigt även för hans del. Nej, vi firade inte på något särskilt sätt .., vi satt länge och tittade på filmen om Ester Blenda Nordström; det var ju om den wallraffande journalisten jag fick en bok från madamen i Portugal - annannan - och nu satt vi som ljus och följde hennes levnadsöde som sannerligen inte gick av för hackor.
Jo, den kan man rekommendera å det varmaste!
Den kan ses t.om den 29:e juli.

Idag har det varit en ovanlig lördag.
Jag körde till affären för att handla, men hjälpte till med att forsla bort korgar och lämnat ut ett paket och hyra ut en släpvagn, då det var full fart i alla tre kassorna och mannen med paketet - tillika släpvagnen - hade brutit lårbenet och gick på kryckor och då är det inte alldeles enkelt att stå i en lång kassakö.

Sen hemåt.
Pv har grävt upp gräsmatta (eller äng) nere vid vägen, på sin tomt, och där ska nästa år bli ett potatisland. Grannen Ecke har många gånger sagt att "där ska ni veta, där växte det otroligt med grönsaker förr i världen, jorden måste vara jättebra!", så det är gjort.
Och så har han sågat upp gammalt virke ., klippt gräset och nu är det fotboll som gäller.

Själv har jag skickat postens vykort (väldigt ansträngande) som tack för snällord och annat .,. jag har lagat en gryta på fläskytterfilé och svamp som ska bli till middag .., rensat i kylskåpet .., vikt ihop tvätt och tidigare på morgonen fixat frukost på semestervis (äggröra, bacon, stekta tomater och några korvar) , vattnat blommor och grönsaker och just nu väntar jag på potatisen som är i ugnen.

Jag har helt enkelt gjort det jag har känt för.

Ååå, detta ljuvliga liv!
(För övrigt översvämmas vi av flugor! Överallt ligger fluglik på lit-de-parade; på rumsbordet, här där jag sitter ..., och det underliga är, att först ser dom ut att vara stendöda, men sen, när man ska slänga dem, då börjar dom sprattla lite och så får man smälla ännu en gång.
Pv berättade att mitt ute på havet kom plötsligt en HORD med ettriga flugor och dom tog sig in i ruffen och ingen flugsmälla fanns med, ja, det var ett elände!
Men se .., på måndag ska där packas ned minst två flugsmällor.


Lördagmorgon ....

Vaknar vid halv fyra och hostar mig nästan fördärvad.
Går ner och hämtar halstabletter och tar en Treo.
Slänger ett öga på den digitala termometern.
Tjugo grader inomhus, men bara ÅTTA ute!!

Åtta grader!
Helt ofattbart .., efter en dag med dallrande hetta!

Och när pv stiger upp vid halv åtta, säger han att .., jo, han fick stiga upp och stänga fönstret på morgonkvisten, det blev för kyligt i rummet annars.


På tisdag lär det ska komma upp i trettio grader här på västkusten.
Då är vi - hopefully - ute på båten.
Hur varmt ska det inte bli att sova i det lilla utrymmet då?
Dagens fönster ...
(Och en liten Emil .., en loppisfåtölj, en bordsfläkt, en nedfallen vattenkanna och lite till ...).


Ja, det var då det, då Emil hade sovit över hos mormor i sin lilla etta och nu på morgonen gått för att köpa färskt bröd på Möllers bageri.

Det var varmt i den lägenheten, det kommer jag ihåg nu .., solen låg på hela dagarna, det var väl därför jag alltid ha fönsterna öppna?

Och på dörren hänger en prickig häst, där bara baksidan syns.

fredag 29 juni 2018

Dagvill ....


I måndags gav sig dom här två herrarna ut på nattsegling och tjugo timmar senare kom dom fram till danska ön Anholt, mitt mellan Jylland och Halland. Och så två övernattningar på den  här ön som dom inte har ord nog att berätta om .., och så en fem timmar snabbare överfart hem till Sverige igen och gästplats i Lerkils båthamn, inte långt från Kungsbacka (söder om Göteborg om nån inte har full koll).

Tommy ska åka hem till Ystad och bygga på basturummet och väntar en leverans klinker, så jag lovar att hämta dem tidigt nu på morgonen, men vi har missförstått varandra och jag kommer vid sjutiden och då är det inte långt ifrån att seglarkompisarna ligger och sover.
Det blir till att tömma båten på livsmedel och lite annat och förtöjs den bättre och medan de solbrända (solskyddkrämen glömdes hemma) herrarna ägnar sig åt detta, småpratar jag med båtgrannarna som är från Berlin och nu kommer gående på piren.

Kvinnan heter Angelica och mannen Knut och hon är sextiosju år och så rar och fin.
En bra stund står vid där och surrar och hon (dom) kan ingen engelska och min tyska är under all kritik (bättre då med pv:s), men vi fattar ändå. Det är som när min pappa sommaren 1960 åkte med goda vänner till Mallorca och pappa var den ende som inte hade läst engelska, men enligt reskamraterna var han den som pratade mest med spanjorerna, hur det nu gick till.

Angelica frågar om jag har semester och jag säger att nä, jag har gått i pension och då får jag en sån varm kram och jag blir så glad och tänker att små eller större möten kan finnas på andra ställen än i affären och självklart, det har jag alltid vetat, men inte att det var sååå enkelt.
Det är väl annars det jag kommer att sakna mest av ett icke-arbetsliv.


Sen hemåt.
Jag sitter i baksätet och tittar ut över landskapet som susar förbi ..., tänker att jag tycker om att åka bil .., och inte minst att köra bil och väl hemkomna blir hundarna hysteriskt lyckliga och jag berättar för Tommy om när Meja igårkväll kröp in under altanen och inte tog sig ut .., hur rädda vi blev (Eva och hennes Långe Man och jag), men hur det löste sig .., och sen blir det kaffe och frukost ute under parasollet och Tommy håller litet tal till pv innan han åker sin väg .., han säger att nattseglingen till Tyskland för två eller tre år sedan, det var allt en femma (maxbetyg) i upplevelser och nu har det varit ännu en femma, det är den där nattseglatsen som är så underbar med fullmånen och tystnaden och hela alltet.

Hamnen i Lerkil .., långt ute till höger låg sjömännen ...

Och nu är det fredag (jag fick fråga) och vi ska in en sväng till stan och på måndag ska bilen repareras och hämtas och sen ska väl familjen Göransson/Nilsson med Harry i släptåg, äntra båten och ge sig av norrut.
Spännande!

Nu ska jag röja lite här hemma.
Lyssnar till detta och tycker att livet känns bra.

torsdag 28 juni 2018

Och känslor ....


Ja, jag vet .., jag är inte den första människan på jordklotet som går i pension, men för mig är det debut. Och känslan är alldeles överväldigande! S o m  jag njuter!

Vaknar tidigt som alltid .., ligger under täcket och tittar mig omkring.
Meja på golvet ..., en svans som viftar lite försynt när hon hör att jag är vaken.
Harry intill mig i sängen, men inte för nära.
Trött.

Och jag lyssnar till uteljuden.
Helt ofattbart är det att en koltrast ännu flöjtar .., kanske fick den aldrig någon fru?

Vid halv tre kanske kommer friherrinnan förbi.
Hon har varit på sjukhuset och gjort ett arbets-ekg och är trött och slut på.
Egentligen hade vi pratat om att ta ett dopp, men jag tänker att hon kanske är  f ö r  trött och kanske är hon hungrig, så en makrillfilé steks och så blir det lite sallad till och en alkoholfri öl också.
Hon blir glad och jag känner mig också glad .., hon är alltid så omtänksam mot mig - och andra - och såg verkligen dötrött ut när hon parkerade bilen och slog sig ned på altanen.

Och ikväll kommer Eva från Tyresö och hennes man och ska äta fisksoppa - enligt önskemål -, ja, fisksoppan, alltså.

Bäst av allt var ändå vinsten över Mexico igår .,. ja, det var så underbart så det kändes som om hjärtat skulle gå i bitar av glädje! Skadeglädje är ju ingen trevlig grej att drabbas av .., eller att känna, men det var precis vad jag gjorde .., jag kände glädje över att tyskarna åkte ut ur gruppen och blev sist.
Jo, jo .., så kan det gå om man är för stöddig.

Over and out.



Sommarprat ...


I sommar, när jag verkligen har  t i d, har jag föresatt mig att så ofta som det är möjligt, lyssna till sommarpratarna. Likväl har jag missat några; det är ju helt galet.

Bianca Ingrosso låg jag i sängen och lyssnade till (4/10 ...) och den livstidsdömde och sedan helt friade Kaj Linna, honom hörde jag i bilen, på väg hem från Toyotas verkstad i Falkenberg. Hur intressant som helst .., omöjligt att sätta ett betyg, men högt blir det! Vad minns jag mest? Jo, hur hon berättade om vilda fester i hemmet när mamma Pernilla var ute på jobb. Stackars grannar, tänkte jag.



Och så fastnade den här låten.
Den sitter som gjuten i huvudet, vare sig jag vill eller inte.

Missade Claes Månsson, honom ska jag ta mig an idag som repris och missade även läkaren Mouna Esmaeilzadeh (svårstavat). Repris, repris!

Vaknade vid femtiden i morse och lyssnade till paret Mandelmann.
Har inte sett mer än något enstaka av deras så populära program - kanske blir det för puttenuttigt - men sommarprogrammet kändes .., ja, ganska bra. Det är tur att Marie M är med .., hon blir en bra balans till sin make, så känns det för mig. Mest intressant att lyssna till är deras olika uppväxt och bakgrund.
Tyckte om musiken.



Så här kunde det låta.



Dagens fönster ....


... kanske från hotellrummet i Gent i Belgien?

Tack snälla Micke!

onsdag 27 juni 2018

Onsdag ....


... känns som ledig dag och är det, men på ett annat sätt. 

Vaknar dunderförkyld och hängig.
Ont i halsen.
Det är väl kanske pv.s "manliga förkylning" som slagit till.

"Kalaspuff" - aka Pernilla i Skåne - med sambo skulle titta förbi på sin väg till Bohuslän, men vi flyttar mötet tills det är dags för hemresa för dem. 

Inget bad blir det. 
Fram på dagen handlar jag i affären. 
Städpersonalen är i full gång, men oj, så svårt det måtte vara att städa när det är fullt med kunder och personal i affären. Blir stoppad vid entrén av en kund som vill att jag ska vidarebefordra ett önskemål till någon i affären. 

Utanför butiken står fiskbilen, som den gör alla onsdagar. 
Köper en koljafilé och två citroner. 
Och två makrillfiléer, som ska bli till middag till mig själv.

Hem igen.
Går på korta promenader med hunderna. 
Duschar dem innan vi ger oss av, ändå plågas dom av värmen, det märks. 

Inte en enda snigel har jag sett på länge. 
Och koltrasten flöjtar ännu. 
Den sitter uppe i slänten, högst upp i en vindpinad till.


tisdag 26 juni 2018

Det knackade på dörren i morse ...


... hundarna vrålade som galna och en när jag öppnade stod ett förskräckt blomsterbud där utanför.
Med detta.

Hjärtat värmdes till hundra grader!
Annorlundalivet ...

Natten mot idag sover jag i pv:s rum (det som vi kallar för Gunnars Rum) och har fönstret på vid gavel. Harry bakom mig, Meja på golvet. Vid tre, halv fyra vaknar jag av ett våldsamt brölande; det måste vara två råbockar som gör sig märkvärdiga mot varandra och jag tar mobilen med mig, går ut i bara särken och barfota (daggigt gräs, på gränsen till dimma) för att försöka se kombatanterna, men icke.
In igen.
Somnar om.
Det är trångt i sängen.


På förmiddan ringer friherrinnan och frågar om vi ska träffas på stranden i Särdal?
Hon tar lunchmacka med sig till oss båda, jag tar kaffe och tilltugg.
I dryga två timmar blir vi där.
Det är överdjävulskt hett och havet är nästan ljummet.
Vi badar flera gånger.

På kylskåpsdörren ....

Tidigare på dagen har jag sms-pratat med Eva från Tyresö som berättat att hon har dom där fågelböckerna hos sig nu - här i Haverdal - och det bestäms att jag kommer och hämtar dem ikväll.
Så kommer ännu ett sms? Kanske middag hos dem? Matjessill och potatis?
Jag tackar ja.


Det ligger flera sommarhus - exakt likadana - på rad när man kommer till Eva och hennes Långe Man, men det är enkelt att veta vilket som är deras, ty där vimlar det alltid av småfåglar.
Vår och tidig sommar matar Eva dem med små brödsmulor eller ost, ja, osten får talgoxen, den som nästan är tam och till och med jag känner igen den. Lite luggsliten är den och närapå helt orädd.
På byrån, just innanför altanens skjutdörrar, har 'Eva lagt några ostbitar till talgoxen och vips flyger den helt oförfärat in och hämtar lite middagsmat.


Vi sitter ute och äter.
I stället för enbart gräslök till gräddfilen, har Eva finhackat purjolök, rödlök, gräslök och den gröna "stjälken" till färsk lök i knippe. Hjälp, så gott!! Det serveras för sig, i en liten skål.

Och sen blir det en liten promenad ner till havet - det tar kanske tre minuter - och vi badar länge, medan Eva står kvar på stranden och håller lite koll. Eller bara står där. Det är ganska långgrunt i Haverdal och långt ute där jag är, ser jag Eva på stranden .., hon ser ut som en liten flicka, så tunn och så fin!


Tre böcker har hon som jag får låna.
En är den här, av Eva Staaf och med Emma Aldbåge som illustratör.
Jo, jag tycker om att läsa såna här böcker och jag älskar fina illustrationer, eller påhittiga såna!


Och så är det ju den här, den som Eva berättade så lyriskt om för en tid sedan, ja, det visade sig att flera instagram/bloggvänner hade läst den och alla var så förtjusta.
Den ska jag läsa ikväll.

Ja, det här har varit en sån himla bra dag.
Jag har lärt mig att köra Tommy och Karins underbara Kia Sportage som känns som värsta drömbilen i jämförelse med vår lilla Toyota, fast jag tog den inte till stranden i Särdal där vägen är smal och grusig.


Klockan tre natten mot idag hörde pv av sig; då hade han vakenpasset på båten.
Tjugo timmar efter att dom lämnat hamnen i Skallkroken kom dom fram till Anholt; fem timmar senare än beräknat, men det hade varit bedrövligt med vind.

Så här såg det i alla fall ut idag och det är seglarkompisen Tommy E. som tagit bilden av självaste kaptenen.


Senare ikväll såg dom VM-fotboll - det var ju Danmark som spelade - och herrarna lät glada och ystra. Jo, dom har det nog trivsamt.

Och själv ..?
Ja, hade jag inte - för nio månader sedan - beslutat mig för att hoppa av karusellen ett halvår i förväg, så hade jag åkt till jobbet vid halv två eller halv tre och arbetat till kvart över nio och kommit hem halv tio. Jag hade säkerligen varit totalt döfärdig och fått börja med att ta ut hundarna.

Men nu är det inte så.
Jag har enbart njutit av den här dagen.