Ja, jag vet .., jag är inte den första människan på jordklotet som går i pension, men för mig är det debut. Och känslan är alldeles överväldigande! S o m jag njuter!
Vaknar tidigt som alltid .., ligger under täcket och tittar mig omkring.
Meja på golvet ..., en svans som viftar lite försynt när hon hör att jag är vaken.
Harry intill mig i sängen, men inte för nära.
Trött.
Och jag lyssnar till uteljuden.
Helt ofattbart är det att en koltrast ännu flöjtar .., kanske fick den aldrig någon fru?
Vid halv tre kanske kommer friherrinnan förbi.
Hon har varit på sjukhuset och gjort ett arbets-ekg och är trött och slut på.
Egentligen hade vi pratat om att ta ett dopp, men jag tänker att hon kanske är f ö r trött och kanske är hon hungrig, så en makrillfilé steks och så blir det lite sallad till och en alkoholfri öl också.
Hon blir glad och jag känner mig också glad .., hon är alltid så omtänksam mot mig - och andra - och såg verkligen dötrött ut när hon parkerade bilen och slog sig ned på altanen.
Och ikväll kommer Eva från Tyresö och hennes man och ska äta fisksoppa - enligt önskemål -, ja, fisksoppan, alltså.
Bäst av allt var ändå vinsten över Mexico igår .,. ja, det var så underbart så det kändes som om hjärtat skulle gå i bitar av glädje! Skadeglädje är ju ingen trevlig grej att drabbas av .., eller att känna, men det var precis vad jag gjorde .., jag kände glädje över att tyskarna åkte ut ur gruppen och blev sist.
Jo, jo .., så kan det gå om man är för stöddig.
Over and out.
3 kommentarer:
Vi gick i rätt tid på året. Jag har lite svårt att förstå eller ta in att jag inte har några måsten längre. Så plötsligt kommer den där härliga känslan när jag inser att jag är pensionär.
Jag vaknar och går upp tidigt (som jag är van vid sedan yrkestiden). Jag vill just nu inte rubba min invända klocka i kroppen. Nackdelen är att jag också som invant vill gå och lägga mig lika tidigt på kvällen som förr.
Koltrasten har flöjtat här i en veckas tid. Och syrsorna har spelat samtidigt. Det är väl ändå en kombination som inte tillhör vanligheten...
Tony: jag känner mig ändå inte helt som pensionär, i och med att jag ska arbeta mycket vecka 29 och så några extrapass, enstaka dagar i juli och augusti. Men ändå. Vilken ljuvlig känsla att inte behöva titta på schemat. Jag vaknar vid fyra, halv fem som jag gjort de sista femton år och har svårt att somna om. Bäst är kvällarna. Plötsligt kan jag följa med i nyheterna på ett annat sätt; jag som kommit hem vid halv nio eller halv tio, fyra gånger per vecka.
mossfolk: syrsorna har jag inte hört ännu (jag hör sämre), men koltrasten, den sitter i tallens topp här i slänten och flöjtar så ofattbart vackert hela dagarna!
Skicka en kommentar