onsdag 6 mars 2019

Inget viktigt ...



Visst är det vanvettigt vackert med ägg!!
Vilken genialisk förpackning!
Femtiofem kronor för ett flak med trettio ägg, det tycker jag inte är farligt.
Jag handlar dem i Ullarps gårdsbutik, knappt fem kilometer härifrån kanske.
Där finns vid infarten en skylt där det står nånting om glada höns, men det vet man väl inte hur glada dom hönorna är, men frigående i alla fall.
Och äggen är jättefina och goda!


Vackra är också tulpanerna som jag köpte på Willys i Falkenberg i lördags, då, när jag bara hade tjugotvå kilometer kvar till det gula huset. (Det gula huset ligger precis mitt mellan Falkenberg och Halmstad). Är det nånting jag verkligen unnar mig, då är det just tulpaner.
Rosor köper jag aldrig, inte liljor heller (mest för att jag saknar större vaser), men tulpaner .., jo!


Det är samma procedur var morgon; då kommer ett gäng ekorrar - oftast två eller tre - en gång till och med sju .., och norpar sig solrosfrön. I morse var det dels den här akrobatiske krabaten, men också en som höll till i fröautomaten med en massa hål i. En tredje ekorre tycktes omåttligt irriterad över att inte komma åt detta goda .., och retade den andre mest hela tiden .., så blev det ett jagande efter varandra på gräsmattan och upp i eken och i boken! Det är inte klokt så snabba ekorrar är!!


På förmiddagen tar jag harry på johanssonrundan. När bilden tas är vi på hemväg, då har vi liksom gått i en runda. Vid klart väder ser man hamnen i Falkenberg .., nån silo eller två.


Och det var här länsstyrelsen beslöt att det skulle röjas helvilt för något eller några år sedan.
Stoooora bestånd av enbuskar och björbärssnår slets - till pv:s förtvivlan - upp.


Och där är det stora röda huset som Maria (äldsta dottern) tycker är så fint.
När man är där, då är det inte många minuter förrän man är hemma.
Fyra, kanske.

Over and out.
På jobbet .....


Igår på jobbet frågade jag om jag fick ta en bild av dom här fina arbetskamraterna; Cornelia och Emma. Jo, det skulle jag få. Och det här var den första och oj, oj, nej, absolut inte, den var ju inte det minsta bra, nej, en ny bild skulle tas!
Just så här upplever jag dem båda!


Det blev den här.
Nu var dom nöjda.
Men åååå, det var ju inte dom, liksom!!

Så svårt det är med fotografier!
Dagens fönster .....


"Här kommer fönster från Templo Ekumenico på Gran Canaria.
Idag blir det bad och strand.
Doppade mig som hastigast igår. Jätteskönt, när man kom förbi
vågbrytningarna.

Hälsningar ellem."

// Tack ellem! Så snällt av dig att ta fram håven!

tisdag 5 mars 2019

 Ni vet .....


... det där förfärliga ögonblicket när man - nyss uppstigen - slår igång sin mobil på morgonen och det första man ser är sig själv och man ryggar tillbaka och drabbas av nånting som liknar panik - är eländet verkligen så förfärligt -!

Så var det i morse när jag upptäckte bilden där jag håller en skylt på jobbet.
Inte nog med att jag hade dragit anoraken över huvudet utan att titta på resultatet, jag brydde mig inte ens om att kolla på kameradisplayen, jag kände mig så nöjd och glad.

Tills då i morse.

Sen tänkte jag att det var väl sjuttsiken om det inte skulle gå att få till nåt bättre, men hur jag än - själv - försökte med kameran, så blev det nästan lika hemskt. Ulrika, hon kan konsten att smajla rakt in i bilden, men se, det kan inte jag .
Har man sen en halsduk virad om halsen, försvunner ju lite hull, ja, det men det är ju trots allt lite smart. Man kan även stötta med händerna mot kinderna - det blir som en ansiktslyftning - men det är ju hopplöst när man med ena handen ska ta bilden.

I min digitala papperskorg finns nu säkert tio bilder långt värre än denna, men det var trots allt det bästa jag kunde åstadkomma för dagen.

Ajöken, sa fröken.


Tisdag i landet Halland ....


Från snövita vidder och höga granar, till ösregn och blommande hassel.
Det går det med.


Och krokusar på väg upp


Påskliljorna bidar sin tid bland vissna eklöv.


Överallt växer mugröna och kaprifol.
Jag ser forsythia som är på gång.


Och inte tänkte jag väl kanske på att nävorna sprider sig nåt så ofattbart!!
Funderar ibland på att plantera tåliga buskar vid västerväggen, men nog är det ju trevligt med lite blomster också.


När jag sedan kommer hem från promenaden med harry (idag går vi en längre sträcka)  upptäcker jag ett sms som jag helt missat.

Det blir bra.
Nu har jag tre dagar i mars i alla fall.


måndag 4 mars 2019

Återhållen vrede ....

Foto: Cecilia Uddén

På väg hem från Sälen i lördags, hade jag inte så mycket annat att göra under körningen än att lyssna till Sveriges Radio. Någonstans i början av resan blev det "Godmorgon världen" och där kom då ett inslag av utrikeskorrespondenten Cecilia Uddén.

Det är inte ofta som jag tycker mig uppfatta en vrede hos den intervjuade reportern - visserligen återhållen vrede, men ändå - men det gjorde jag nu. Att lyssna till Cecilia Uddén som samtalar med före detta IS-anhängare .., en tysk mamma och så en svensk man som påstår sig endast ha varit "ambulansförare" .., det var hur intressant som helst.

Jag kokade av ilska (inte ens återhållen) under intervjun och tänkte att med dessa människor har jag inte ens ett  u n s   sympati.

Här, tre minuter in i programmet, är intervjun.
Vanlig måndag ....

Om det nu finns nånting som är vanliga dagar?
Vad gör man då?

Jo, man tänder ljus och njuter av en helt ordinär vardag .., tittar på Svt:s Morgonstudion och tänker - för tionde gången säkert - att denne vikarie Hannes Nelander som är en av programledarna, han är sååå avslappnad och så  b r a  och på nåt sätt blir hela stämningen så trivsam och han ställer följdfrågor som inte låter som om det stod på ett papper.
Tillsammans med Caroline Neurath blir dom ett himla bra team, ja, hon också tycks mer avslappnad.
Så hemskt att sitta här och bedöma andras sätt att sköta sitt arbete!
Tänk, om kunderna skulle göra samma sak.

"Ja, idag var Elisabet verkligen virrig, hon gjorde fel på travet .., lika så gott att hon håller sig hemma och är pensionär!"

Sånt.


Vid elvatiden ringde telefonen.
Det var Cornelia i delikatessen som frågade om jag kunde komma och hjälpa dem med några skyltar?
Det kunde jag.
Åkte först till Flygstaden och köpte nya textpennor och till min glädje hittade chefen gamla textark (såna gula som jag alltid använde under Ica-tiden) och påhittiga Marie lät för ett par år sedan plasta in bilderna av semlorna och sen var det ju bara att ställa sig och texta.
Att ha bra pennor är en förutsättning för att bokstäverna ska bli som man vill ha dem.
Helst snedställda, men såna fanns inte i rött (inte den större varianten), så den får jag bara använda till siffror, där går det bra.
Som ni ser borde jag gå en tulpan-textnings-kurs, men dithän har jag ännu inte kommit.

Därefter till Matöppet i Harplinge (en liten butik som hänger på det så kallade repet ...) och returnerade en tunika som inte alls motsvarade mina förväntningar och så hemåt.
Tog halvtrekaffe tillsammans med pv och äntligen ringde friherrinnan som idag besökt veterinären
med Shejken som för några dagar sedan blev biten kring ögat av en annan hund och det blev en dyr historia, ja, fy sjutton, veterinärbesök är inte att leka med!


För övrigt?

Igår körde jag maskin på maskin med smutstvätt och nu när allt har torkat, ja, då ägnar sig pv åt att stryka alla sina skjortor och kanske någon av mina också. (Tittar till höger, jo, se där, där blir en av mina favoritklänningar struken!) och ikväll har han körövning (han har suttit i lilla gästrummet och övat medan jag var iväg och textade) och ikväll skippar jag Filmstudion som visar en animerad film.
Måhända är den hur bra som helst, men den får vara.

Så har bemanningen ringt pv och bokat in honom på Furulundsskolan såväl i morgon som på onsdag.
Själv fick jag nyss två dagar i slutet av mars uppbokade, då C ska åka skidor någonstans långt borta.
Jag har beslutat mig för att  i n t e  bekymra mig för eventuell minskade hoppa-in-dagar, för jag vet att jag klarar mig ändå.

Så har den här dagen varit.
Ikväll Bonusfamiljen på SVT.
Jag älskar den serien och allra mest Petra Mede.
(Ja, jag vet att många retar sig på henne, men hos mig går hon hem!)

Tittade på Gifta vid första ögonkastet igårkväll och kände sååå igen mig hos den äldre kvinnan, hon som kände sån press att vara på ett visst sätt, men upplevde sig ha sån integritet vad gällde känslor. Jo, jag kände precis samma sak när jag första gången kom hit till det gula huset och då hade beslutat mig för att sova i eget rum, annars fick det vara. Och att i tv gifta sig med en helt okänd människa och sedan dela sovrum och ha tv-kamerorna i rummet - åtminstone en stund - nej, aldrig i livet!
Tur att detta är helt frivilligt.
Inte för en miljon kronor hade jag ställt upp.
Dagens fönster ....


"På stationen i Nora. På väg till Göteborg, men med ett annat tåg", ja, så skrev Ulrika.

Det var mer än en vecka sedan den bilden kom susande hit till Halland, men då var vi i landet Dalarna och där har jag haft bloggsemester, nästan på heltid.

Tack för att du tog dig tid att ta fram fönsterhåven, Ulrika.

söndag 3 mars 2019

Spridda skurar från en vecka i Dalarna ....


Försteman på stafettvasan blir Micke.
För sju månader sedan fick han ny höftled .., nu åker han som ett spjut!
Alltid stark.


Anna laddad och klar för sin sträcka 3 .., från Evertsberg till Oxberg.
Där tog Hilda vid.
Alla gjorde jättebra tider och det blev resultat för Team Taurus, ja det måste väl ha varit sjätte loppet det här? Hilda pressade sin tidigare tid från Oxberg till Hökberg rejält, men då fanns jag inte på plats med mobilen.


Lena Boströms son Jens skulle åka, det visste jag, då hon på Instagram (simbritsdal)berättat just det och jag lovade att heja. Det här var på Öppet Spår och oj, så förvånad han blev när två för honom helt okända madamer hejade friskt!
"Men ., vilka är ni ...?" tycks han tänka.
Jens och pv fick nästan exakt samma tid!
En minuts skillnad bara, till Jens fördel.


I Oxberg gled den här skidåkerskan fram och bad oss hjälpa henne med pannbandet som kasat ner.
Anna fattade bums galoppen.
"Ja, jag tänkte att där står några tjejer, dom förstår nog ...", förklarade den glada kvinnan.

När jag söker i resultatlistan på det som jag tror är nr 1853, visar det sig vara Liv Larsson som tävlar för Pite XC. En norrbottniska, alltså. Aha, då kan jag skicka den här bilden till henne!
Bra sluttid fick hon också: 6:35 !! Jättebra!


Efter stafettvasan.
Vallachefen Edvin Ljungman har minsann fått medalj.


Den där lille vallachefen, han var som en enda stor solstråle hela veckan.
Och så blev han och Anna bästisar och jag som minns hur hon kånkade på en lillebror, då 1986 när han kom till världen .., kände igen takterna.


På torsdagen tog jag bilen och körde till Gagnef till "Kerstin i Dalarna".
Hon har seden några månader tillbaka börjat ett Nytt Liv och bor nu i egen lägenhet (underbar, mer som ett radhus), inte långt från järnvägen (där hon kan hoppa på tåget) och Icabutiken.
Från sina fönster ser hon (åtminstone sommartid) grönt gräs, ja, det var så fint.


Världens finaste katt har hon, denna rara, trygga Kerstin.


Och den fina, lilla dalahästen har hennes pappa gjort.
Att möta en bloggvän som man liksom "känt" i fjorton år (det är Kerstin som står för minnet) är som alltid bara så enkelt. Man vet så mycket om varandra och vad som har hänt under årens lopp.
Allt blir så lättsamt.
Glöm nycklar eller koder.
Det är liksom bara att stiga in.


Mer som hände.
Då övriga var ute och tränade i spåren, åkte jag ner till Sälens by och handlade lite.
Och träffade hunden Alfons ... såååååå fin1


Fascinerades av alla raka talar och av ljus och skuggor.


Och skogen.
Det är inte många granar jag ser här i landet Halland, inte där vi bor.
Här vimlade det av dem!


Och överallt skid, - eller skoterspår.


Efter kontrollen i Hökberg kan man, några kilometer senare, parkera bilen vid sidan av vägen och går man sedan några hundra meter kan man heja fram skidåkarna. Tänk, om man hade den stugan, då kunde man tända en eld och sitta där i lugn och ro och beundra skådespelet från första parkett.


Män har det enklare när det dom blir kissnödiga .., dom ställer sig vid nån tall och så är det fixat.
Det är värre för oss kvinnor.
Men just i Läde, där har någon tänkt till (jag gissar en kvinna!) och byggt upp vallar av snö runt en trampad grop och där kan man huka utan att behöva visa ändalykten för alla passerande!
Helt perfekt!!


För ovanlighetens skull valde jag att åka hem igår, då pv skulle agera coach idag.
Sextio mil har jag nog kört tidigare i ett sträck - men bara en gång - och jag var totalt halvdöd innan jag var hemma, trots tre relativt långa pauser. (Harry skulle ju rastas och jag ville få frisk luft och lite mat).

Valde fel fil i Göteborg och hamnade i Tingstadsdtunneln och så småningom mitt i smeten, men vid ett rött trafikljus vid före detta Centralstationen hann jag med att klicka in "Malmö" på gps:ns sök-rad och vips, tog jag mig ut längs Ullevigatan och sen var det inga problem.

Det var bra att det blev fel.
Jag lärde mig en i alla fall en sak: att man klarar mycket mer än man tror och att jag faktiskt höll mig helt lugn .., även om det hjärtat nog slog aningen snabbare. Men ingen panik.
Underbart!

Nu ska jag göra i ordning för kaffe, för snart kommer friherrinnan på besök.
Hon har skött hus och sigge (med hjälp av grannen Christina) och utan såna vänner hade det inte gått. Det är som på bilden nästan ute ..., och jag hörde rödhaken i morse .., vilken lycka!

Tvättmaskinen går för fulla segel ..., ja, det känns bra att vara hemma.


Bästa bilden - för mig - är den här övre.
Det är Hilda som tagit den och visar Edvin och Anna som blev såna bästisar.
Titta på Edvins blick!!
Han blev så glad var gång han fick syn på Anna som sjöng och lekte med honom mest hela tiden.



Den här sången t.ex., den kan vi nog alla utantill vid det här laget.

Allt som allt en fin vecka med mycket värme och glädje.
Och yoga. Anna höll yogapass (modell korta) och vi sträckte och tänjde så gott det gick.

Ja, så är det som vanligt .., medaljutdelning osv .., tack om någon orkat läsa hit ner!

tisdag 26 februari 2019

Hälsning från Dalom .....


Tiderna förändras.
För tio år sedan skulle jag ha haft svår bloggabstinens och säkerligen försökt uppsöka ett kommunalt bibliotek där man  k a n s k e  kunde ha fått tillgång till en dator och så hade jag väl suttit där och rensat bland alla uttryckt - deletat i hjärnkontoret, helt enkelt - men nu är det liksom andra tider.
Och man tänker att gå det så här bra, då kan man väl lika gärna tacka för sig, men så får man låna pv:s bärbara laptop och tänker att ja, ja, man kan väl skriva till sin syster i Australien och till Eva i Tyresö (friherrinnan har jag pratat med idag, hon sköter sigge och huset) och då slår man sig ned vid det jättestora köksbordet av furu (med märken av glas och varma pannor ) och skriver lite på sin blogg.

Vi kom hit söndagkväll och installerade oss bums.
Patrik hade sina kompisar Joakim och Kristian med respektive här; dom skulle sova över bara en enda natt (skulle dessutom åka Öppet Spår tillsammans alla tre) och Anna skjutsade dem alla tidigt måndagmorgon till starten i Sälen.
Själv gav hon sig ut och åkte nån mil på skidor innan hon kom hem igen.

Det blev ett dramatiskt lopp, där en i kvartetten (P, men inte pv) drabbades av yrsel och total utmattning i närheten av Evertsberg och där togs om hand av vänlig sjukvårdspersonal. Övriga åkte vidare, men Anna och jag själv blev kvar och agerade .... stöd kanske, åt den såååå  bleke och nästan inte igenkännbare P.
Efter någon timmes vila och ständig koll av blodtryck och annat, plus blåbärssoppa i mugg x två och en bulle, ja, då återvände livet. Så härligt! Det finns inte ord för hur förskräckta vi blev när vi såg honom komma i en fjällräddningspulka som mest liknade en liten koja och med sjukvårdare intill.
Nu är allt bara okej och det känns underbart och den då så utmattade P, han planerar redan för nya lopp, men inte just idag.
Om någon undrar vad som hände, så gissade personalen på ett våldsamt blodsockerrfall, hyperventilering och så gav det ena det tredje.

Idag har det åkts skidor (pv, P och Hilda och Anna förstås), jag har varit nere i Sälens by och handlat på Konsum och på Antikhuset och inte minst på Dalaboden och jag har förberett för fiskgratängen ikväll  och Anna är på nån slags After Ski nere vid centrum.

Tidigare på morgonen hade hon - Anna - ett yogapass med mig, med betoning på att stretcha.
Det var inget långt pass, men efter tio minuter - då var det klart - var jag nästan kräksjuk. Duschade iskallt och vilade en stund, sen kändes det bra.
Nu blir det fler deltagare i yogan i morgonbitti, med samma ledare ,-)

Såja.
Nu har jag lättat på utrymmet i hjärnan!

Ajöken, sa fröken.

onsdag 20 februari 2019

Underbar kommentar från Skåne ....


Så här skriver bettankax om den här bilden.
Det är bettan som kör och den vackra - och så ömsinta vänsterhanden - tillhör hennes mamma.

bettankx sa...
Fina foton och jag älskar min Mors hand på min axel. Den 1:a juni fyller hon 85.
Pratar med henne dagligen i telefon, kortare eller längre...mest längre,)
Vi avslutar alla samtal med att jag säger "välsignad vare frukten" och hon svarar "under hans öga" (och så fnissar vi jättemycket). Allt för vi gillar TV-serien the Handmaides taile. Nu längtar vi efter nästa serieomgång.
Dagens fönster ....


Dagens fönster finns i landet Uppland och tänk, om lite drygt ett dygn, så kanske det blir sedvanlig backgammonmatch mellan "kapten Lintott" som i juni blir tjugo år (!!!!!) och pv.

Det brukar inte ta mer än en halvtimme innan spelet åker fram.
Numera får pv pisk lika ofta som han vinner.

(Han introducerade Emil till backgammon under en semestervecka på Kreta. När det var som hetast vid lunchtid, så blev det ett par matcher).

tisdag 19 februari 2019

Tisdagkväll ....


Det lär ska komma - först lite kyla - men sedan riktig vårvärme, men då är vi förstås i fjällen.
Men ändå, jo, det var ganska fint ute idag.

Och mycket har hunnits med.
Tvättmaskinen har gått för runt .., vi har varit till Falkenberg och återvinningen och jag har köpt mig en vårvinterjacka hos Engelssons och vi har gemensamt städat bilen, pv har röjt i pannrummet och jag i tvättstugan, jag har klippt ner blommor och vi har druckit kaffe hos friherrinnan och jag lyckades bistå henne när det gällde att beställa bussbiljett från Linköping till Halmstad, ja, via nätet.

"Nej, nu ska jag inte arbeta mera innan det blir Sälen ...", sa jag till friherrinnan.
Det var väl igår.

Idag fick jag ett sms från Charlotte på jobbet som undrade om jag möjligen kunde ...., ja, hennes pappa fyller sextio år i morgon och hon har ett eftermiddags/kvällspass och jag sa att okej, det kan jag.

Anders har ringt och tipsat mig att lyssna till Lady Gaga.
Han har sett filmen A star is born, tyckte den var bra och tyckte också om musiken.
Senare får jag en länk till hennes musik, ja, han tycker väl att mamma borde förkovra sig lite.


Letar en bild, men hittar en annan.
Det här är pv och hans pappa Viking, kanske på tältsemester?


Sen en annan föräldrabild.
Bettankax och hennes mamma.
Vilken vacker hand hennes mamma har!


Hittar ännu fler bilder av föräldrar eller i det här fallet; en mormor och hennes ätteläggar.
Deras mamma heter Annika och bor i Kävlinge och mormor kallar sig gunbar på instagram och bor i Landskrona, men har tillbringat mängder av år i Tyskland.


Inte en familjebild på det viset, men ändå.
Pv och mina barns pappa, på väg till Bornholm eller Tyskland, jag kommer inte ihåg vilket.
Och glädjen över att dom är såna vänner.


Och Sonja, Hannes och Gösta på Ulf och Ines bröllop i Skåne.
(Ulf är pv:s lillebror och Hannes är hans son; det är han som driver fiskeybusiness).
Det här var i juni .., två månader senare var Gösta död.
På kaffet och lunchen efter begravningen inledde Göstas son Mats det hela med att läsa upp en slags sista hälsning från Gösta.
Ja, han - Gösta - hälsade oss alla välkomna till den där samlingen och det blev många leenden, ja, fanns det någon enda som inte log åt den hälsningen?


Göstas händer.


Min moster, moster Gunhild som var gift med morbror Olaf och bor i Dikanäs.
Hon var hembiträde hos mormor och så blev det som det blev och många småttingar kom till världen i en väldig fart.
Det här är köket hos min mormor, men så såg det inte ut när jag var liten.
En stövare syns där också.
Och att vi ofta går barfota när det är sommar.
Vi tog en gruppbild och efteråt upptäckte jag att alla stod barfota i gröngräset; alla kusinerna, moster Gunhild och jag själv.
Är det genetiskt, tro?

Nu är det sen kväll.
Pv tittar på fotboll ..., en Sverigekarta ligger här på bordet intill mig och en stor almanacka och en påse Vicks honungstabletter.

Ingen filmstudio blev det igår.
Det var filmen Goliat som visades och den får jag allt titta på i efterhand.

Så har det varit.
Dagens fönster ....


Jaha, ja.
Det här är nån bild när vi ännu hade kvar dom gamla fönstren och jag testade nån redigeringsapp och många blev så arga och skrev att det var fusk.

Jag tyckte att det blev rätt läckert, jag.

Och idag har förresten Babsan födelsedag!
Bara så ni vet.
Här finns ett inlägg om just henne.