måndag 5 december 2022

Spridda skurar om sånt man tycker om ...


Kan man vara förälskad i väggklockor? Jo, det kan man. I alla fall om man heter Elisabet Nilsson. 

Här i huset finns dels väggklockan från mitt barndomshem (här t.v)  och den är inte direkt vacker - eller egentligen inte alls - men den väcker ju ändå känslor. Hur många tusen gånger såg jag inte pappa dra upp den klockan?  Det är väl just den biten som värmer hjärtat. Den slår jämna och halvslag och låter mycket. Det har hänt att någon övernattande gäst helt enkelt fått stopp på eländet, för att alls kunna sova.

I gästrummet hänger en klocka som ropades in på auktion i Heberg och som jag föll pladask för! Å, så vacker den är! Problemet är bara den är mer som enbart ett skal .., den visade sig sakna såväl lod som nyckel, ja, säkert var det nånting mera, kanske någon visare också. (Jag fick den för 250:-).

Den visar alltid samma tid och går därmed rätt två gånger per dygn. Alltså är den enbart till lyst. 



Så här såg den ut när den fick besöka urmakaren i Falkenberg, herr Glamheden. 

Nå, det hjälpte föga .., han berättade att det är hopplöst med reservdelar till just denna skönhet och nu hänger den på väggen i lite ensamhet, men får ju ändå lyssna till pv:s pianoklinkande och när han övar på basstämman inför någon konsert. 

Lade ut bilden på sociala medier och någon av bloggvännerna visade sig ha en exakt likadan klocka, men vem var det? 

Var det du, Babsan?


På köksväggen - och lite på sniskan - hänger den här klockan som har sitt ursprung i pv:s föräldrahem. 

Inte en enda gång har jag hört den slå och det är många år sedan den öht gick, så den har jag föreslagit att vi kan ta ner.

"Ja, men så tänker hon minsann inte om klockan på bilden ovanför ..?" är kanske tanken som då dyker upp. 

Helt rätt. 

Men jag tycker kanske inte att den är så fin.  Fast .., om jag hade vuxit upp med den ...? Ja, då hade känslan nog varit en annan.


I fredags kanske .., upptäckte jag på hemsidan hos Hebergs Auktioner den här skönheten och det kan jag säga att det blev brått att lägga ett bud. 

Det gjorde jag även på en oljemålning av den småländske konstnären Owe Persson, men den gick mig förbi och det kan jag leva med. 

Men så igår .., upptäckte jag att ingen annan budat på den här klockan och den blev min!! Hurra!

För 220 kronor hamnade den här hos oss och den är så vacker, så vacker och är tillverkad i Connecticut i USA hos The Waterbury Clock Company som grundades i mitten av 1800-talet och långt senare blev detta mer känt som Timex. Nu har jag sms:at herr Urmakaren i Falkenberg för att höra om denne urtrevlige (oj, det blev ju fyndigt!) man ännu är i gång med sina klockor, så får vi se hur det går. 

Så var det med klockorna.

Måndagsfönstret ...


... skymtar lite till vänster .., ja, det var i somras det, förmodligen en lördagmorgon när pv just hämtat tidningen och tagit sig an korsordet. 

Ja, just det ja, nu gäller det att komma på det lååånga ordet som alltid ligger där till vänster.

Detta är han suverän på; att klura ut hur man kan få till ett ord som är så krumelurigt och som man sällan - eller aldrig - har hört talas om. 

Arbetsklädd tycks han också vara. Kanske skulle han hugga ved eller ta bort lite sly i slänten ..? 

Och det måste man ju säga, att nog är det härligt med sommar!

söndag 4 december 2022

Vi mötte Josef ....


Vill bara berätta att eftermiddagens julspel i Nicolaikyrkan i Halmstad, blev något av en otrolig hjärtevärmarhistoria!

På bilden syns Josef, den väldigt havande Maria och hennes storasyster Monika. 

"Stjärnan" heter teatergruppen med en blandning av funktionshindrade ungdomar och mer normalstörda och oj, oj, oj så bra dom var!

Allt kanske inte gick som på räls, men det spelade ju ingen roll. När Monika frågade sin syster vem som var pappa till det väntande barnet, svarade hon "Josef". 

"Men.., hrrmmm, jag trodde ju att det var Gud ..?" sa Monika. 

Nädå. Det var Josef, men denne Josef, han var mer tveksam vem som egentligen varit framme och gjort hustrun gravid. När det lille Jesusbarnet väl kommit till världen, undrade moster Monika vad den lille skulle heta? "Josef", svarade Maria med säker röst. "Jaha .., men  .., inte Jesus då ..?`" fortsatte Monika. Nej, Josef. Alla log. Jo, det är praktiskt att kunna ändra historien lite som man tycker.

En dansgrupp var också med och gjorde det så vackert med sina fanor! i helvitt förkläde och blå plasthandskar syns barnmorskan som förlöste Maria. Det var en Bestämd Dam, vill jag lova.

Nå, när allt var tillända (Kammarkören bistod med vacker bakgrundssång) utbröt stort jubel och mängder med applåder från församlingen - det var fullsatt även idag - och de medverkande bugade och bockade och ville ha mer och mer applåder och jag höll nästan på att börja gråta, så rörd var jag. 

Det var helt enkelt såååå mycket glädje med i spelet!

Och det var på väg till bilen som den nyblivne fadern Josef passerade oss. 

Nu är vi hemma och tittar på fotboll. Harry snarkar. Livet känns bra. (Ett dopp i ett 5-gradigt hav blev det förresten innan julspelet). Hoppas att den som eventuellt tittar in här - Guy, t ex - har haft en bra dag. Han fyller år idag! Grattis fine Guy! Hoppas också att Bente, som ramlat och slagit sig fördärvad, kryar på sig!

Söndagsfönstret ...



Ett vackert andra-adventsfönster kom susande från Sankt Olovs kyrka i Skellefteå och då anar man kanske att det var stor-baderskan ellem som hade håven redo! 

Tack ellem!

lördag 3 december 2022

Lördag med lite av varje ....(skrev söndag först, ja, ja ...).

Pv hade ju sin konsert (eller mer: deltagande musikaliskt i julspelet) i kyrkan och själv tittade jag lite förstrött på Viaplay och skidåkningen, men tappade bort mig, ty på SVT1 var det ju skidskytte! 

Ja, ja, det blir fler tävlingar i vinter. 

Telefonen ringde .., och så kom pv:s kusin Maria på besök och hade med sig underbara lilla Alice, som är precis lika dement som Nelly var och nästan helt döv. 

Men man kan få leva och vara med ändå, det tycker jag nog ., och allra mest tyckte jag det när hon i bilen på väg från Skallkroken satt i mitt knä och lutade ansiktet mot min axel.

Skallkroken? Ja, Maria satt i soffan och vi hade druckit glögg och tagit en lussekatt, när hon berättade att egentligen hade hon idag tänkt ta ett dopp tillsammans med en väninna, men sen tappade hon lusten och det hela blev inställt. Men baddräkten hade hon (kusinen) ännu på sig, ja, under allt annat.


Så bra! Gör dig klar så åker vi bums! sa jag och den redan baddräktsklädda såg ut som om hon skulle svimma! Vad då ..? Nu på studs! 

Jepp, sa jag och packade ihop badväskan och så var vi iväg. 

Det var väl några enstaka plusgrader i havet, men huuuu, så jag fasade för att helt nedsänka min frodiga lekamen för att simma någon längd mot land! Maria hakade galant på! Imponerande!

Sen åkte vi fort hemåt .., pv kom från konserten och det dracks te och blev skinkmackor med stark senap och Alice var väl inne på ungefär trettiofem tusen steg och stod i hallen och tittade rakt fram, när Sigge kom gåendes i pannrummet och stannade till - va, en ny Nelly ....-? 

Tänk, så djur känner sig på hur det är fatt med andra djur! Sigge satt blick stilla och tittade på Alice som i sin tur inte brydde sig och sen kom Sigge inspatserande .., passerade Alice som vore det en gammal bekant och allt var frid och fröjd. 

Även i morgon blir det julspel i kyrkan (likadant som idag) och pv berättade - och det var bara så underbart - att i fjol när det var julspel så skulle ju Josef och Maria hitta någonstans att föda sitt lilla barn och en av rollerna hade en tös som skulle agera barnmorska. 

Den tösen dök helt enkelt inte upp till julspelet, nej, hon var  hemma och bakade pepparkakor och Jesusbarnet fick komma till världen med annan hjälp. S o m   jag log när jag hörde detta! 

Och tänk, inte visste jag att Jesu moder Maria hade en syster som hette Monika, men det hade hon tydligen, berättade pv leende. Denna Jesu moster var så där allmänt behjälplig under föreställningen. "Moster Monika". 

Det ni. 

I programmet står det att alla är välkomna; troende och icketroende, muslimer och kristna, samt funktionsnedsatta, ja, t.om vi normalstörda får vara med! Så är det också i själva julspelet.  

U n d e r b a r t!

 

Gårdagskvällen med mängder av Halleeeeeluuuja!

Lägger in en bild som visar hur det kunde se ut igårkväll, på den där gospelkonserten i Nicolaikyrkan. 

Nu satt vi bakom en pelare, så det var inte lätt att se hur många sångare det var, men säg sex, sju stycken kanske .., eller möjligen flera? Dessutom deltog kyrkans egen gospelkör - i början och i slutet -. 

Kören från Harlem är ute på en Europaturné - sexton ställen i Norden ska besökas och Halmstad var den första -. Egentligen skulle dom ha varit här långt tidigare, men så kom ju pandemin och det hela ställdes in. 

Och i förrgår, på flygplatsen i New York, ja, då visade det sig att pianisten i kören drabbats av covid, så det blev till att hoppa in för en lokal förmåga. Det gick bra, det med.

Hur var konserten då?

Ja, skulle dessa sångares energi kunna transformeras till kärnkraft, så hade vi inte haft några bekymmer i den vägen. Jag har aldrig varit med om maken. 

Liiiite knepigt var ändå för dem att få igång publiken med hallelujarop eller att prisa Herren med armarnas hjälp .., det känns inte riktigt naturligt kanske. Eller .. , hemtamt. I alla fall för dem som inte vuxit upp eller på annat sätt är vad vid frikyrkomiljöer, typ väckelsemöten.

Jag tänkte att det hela påminde om gudstjänster man sett från kyrkor i södern i USA. 

Vi pratade om det i bilen efteråt och Maria- pv:s kusin - sa: "Men man behöver inte ta det så bokstavligt, det är liksom glädjen det handlar om ..." och så kan man ju se det. Nåja, allt eftersom det hela pågick, blev vi något mer lössläppta. Till och med jag. Och kvinnan på bilden, hon hade inga problem att släppa loss.

Otroliga sångröster bjöds vi på ..., men det var såå hög volym, så jag hade svårt att höra när körledaren ville att vi skulle sjunga med, alltså svårt att höra vad han menade. 

Kyrkans egen gospelkör gick minsann inte av för hackor .., och Maria (som spelar teater och tycker om att sjunga), sa att "ja, men där skulle jag  gärna vara med!" Den kören var  v ä l  så bra, om än på ett annat sätt.

Här i alla fall ett prov på deras sångkonst, kören från Harlem, alltså. 

Efteråt blev det kvällsfika hos underbara Sonja. 

Harry låg på hennes soffa och sov när vi kom, men blev hysteriskt lycklig över att återse husse och matte  och Maria hämtade sin lilla Jack Russel Alice och så blev det någon timmes efter-surr, mest om konserten, men också mycket annat. Om minnen, t.ex.

Lördagsfönstret ...  
















Det här fönstret var såklart mitt eget, då, när jag bodde på Regementsgatan 19 A i Ystad. Hästen var egentligen ett julkort från Anja Notini och jag tycker att den var så himla fin! 

Och tänk, att jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på Ystad och den lilla ettan.

fredag 2 december 2022

Enris, skidåkning och DN:s quiz … 

Det krånglar med uppladdningen av bloggen, i alla fall om jag skriver på min laptop, så den får helt enkelt vila lite. 

Det får bli från mobilen. 

Dagens bästa blev att jag hittade mjukt och fint enris som nu står i en stor kruka på bordet i uterummet. 

Tittade även på det som utvecklade sig till rena norska mästerskapen i längdskidåkning och svenskarna hade uppenbarligen eländiga skidor och hamnade långt bak. 

Veckans quiz gick bättre än förra veckan, men ändå .., blir det frågor med sifferalternativ, då ryker jag. 

Hade 8 rätt av 10. Fel på bocken och energifrågan.

Pv sms:ade mig från jobbet tidigt i morse och skrev att nu hade jag stor möjlighet att vinna över honom, ty han hade 7 rätt av 10. Fel på musikfrågan, bocken .., samt Svensktoppen. 

Så var det. 

Nu spelar Portugal mot Sydkorea i VM och om två timmar åker vi på konsert.

Dagens fönster ....
















... fångades i det gula huset på andra sidan Ejdervägen. 

För mig känns det här som ett Tryggt Rum. Det kan ju bero på människorna som sover där sommartid, eller kanske på den randiga trasmattan .., eller på byrån som får mig att minnas barndomskamraten Karin som var sommar kom från Oxelösund för att tillbringa ett par veckor hos sina morföräldrar. 

Alltid fick jag vara med när hon packade upp från sin resväska och ytterst prydligt lade ner sina kläder (mycket modernare än mina egna) i byrålådorna och sen blev det till att gulla lite med hennes marsvin (som fick följa med till Solviksbadet ., hon hade dem i en rottingkorg med två snedställda lock) och ibland bjöds vi på saft och skorpor av morföräldrarnas hembiträde - Tant Svea - i vitt förkläde, precis som i gamla svenska filmer. 

Det var som ett helt annat liv i jämförelse med mitt eget. 

enare på sommaren kom hennes föräldrar. Dom hade en Taunus. Min pappa hade en pv. 

Sånt kan man tänka på när man har fångat ett fönster.

torsdag 1 december 2022

Och så blev det december ...


Därtill en vacker första december och nu är det alltså mindre än en månad kvar till nyårsafton. 

Höst, - och vintermånader händer inte mycket här i Stensjö, så kanske skulle man gå i idé och dyka upp lagom tills blåsipporna dyker upp under syrénhäcken hos Ecke och Britt? 

Men något har i alla fall blivit gjort. T.ex. har jag bokat biljetter till morgondagens (kväll) gospelkonsert i Sankt Nikolaikyrkan inne i Halmstad. 

Här kan man titta in i kyrkan, som är rätt mäktig.

Igårkväll låg jag och lyssnade till ett program i P1, det handlade om sömn och fångade omgående mitt intresse. 

Helt ärligt visste jag inte att under själva REM-sömnen, då vi sover som allra djupast, är vi i princip förlamade rent kroppsligt. Det kan man läsa om här!

Så har jag ikväll budat på dels en väggklocka (Amerikavarianten) och dels en oljemålning av Owe Persson, född inte långt från Ljungby, men det visste jag inte när jag lade mitt bud. 

Ramlade pladask för en annan tavla, men där var buden uppe i snart åtta tusen (vilket ju i och för sig inte är astronomiskt högt), men jag håller hårt i mina sparpengar, ja, ganska hårt i alla fall. 

Konstnärens namn var Karin Parrow, för övrigt syster till Evert Taube. När jag läser om denna Karin, f. Taube, kommer jag vidare till hennes far, Carl-Gunnar Taube, som tydligen var född i BYGDEÅ, Västerbottens län!! Va? 

Detta har jag aldrig någonsin hört talas om! Här en länk som visar vad jag menar.

Det var allt för idag.

Ajöken, sa fröken.

Ett torsdagsfönster från Schweiz .....













"Bern en morgon sent i november", skriver avsändaren som är annannan. 

Tack och bock! säger jag till denna flinka fönsterfångerska.

onsdag 30 november 2022

En annan sorts onsdag ...

Sent igårkväll när  pv hade tittat in till mig och harry för att säga godnatt, knatade han iväg i mörkret in till sitt rum. Det var bara det att han råkade gå för nära trappan, dråsade iväg neråt ..,  vrålade likt en stucken gris, fick mig upp ur sängen inom inom två röda och där halvsatt han och hade såååå ont i sitt - sedan tidigare - redan onda knä, ja, knappt att han tog sig upp. 

Inte hade han sovit mycket natten mot idag heller och jag skjutsade honom till hållplatsen i Lilla Skipås och så skulle han ta bussen till arbetet.

Det gick väl si så där att vara i tjänst. Efter den sista lektionen fortsatte han med buss till akuten i Halmstad och där är han ännu. 

Nu hade hans knä tömts på en halv deciliter vätska, han var röntgad och väntade på svar från läkaren, så jag får väl strax iväg och hämta honom, förmodar jag. 

Själv har jag varit på vårdcentralen i Slöinge.  

Världens raraste sköterska tog prover - allt var bra - jag har aldrig haft lägre blodtryck än vad jag nu har och det känns bra. Många patienter i väntrummet .., kanske skulle dom vaccineras? 













Kom hem till en glad sigge .., tände ljus ., och konstaterade att nu faller mörkret fort. Det var omåttligt vackert och nästan vindstilla när vi gick på fram-och-åter-till-hamnen-promenad tidigare idag. Stod en bra stund och blickade ut över den här vyn ., mot Danmark till. 

Att bo nära havet, innebär - i alla fall för mig - en otrolig känsla av frihet.

Ett kvällsfönster från Skåne ...



.. närmare bestämt från hedgrenskan i Trelleborg. 

Och amaryllisarna är på gång, ser jag! 

Tack Kerstin!

Jaha, trots att jag skrivit in att det skulle publiceras senare ikväll, så tjoppade det upp nu. 

Ja, det gör inget, då får det bli två fönsterbilder under dagen!

Dagens fönster ...


Oj, vilket ombonat köksfönster (tror jag att det är .., det sitter en skylt till höger om fönstret där det står att antingen får man gilla läget vid matbordet - eller svälta - så då torde detta vara just ett köksfönster. 

Tack Babsan! 

Ps. Och vilken härlig kökssoffa att krypa upp i! Ds.

tisdag 29 november 2022

Avklarat ....


Idag. 

Först in till stan för att handla det som inte finns på Ankaret .., och så Apoteket ..,  och till biblioteket i Harplinge (där en pappa var med sina småttingar, vilka lekte kurragömma bland hyllorna) och sist av allt en sväng till Ankaret i Haverdal.

Ännu en julstjärna - den andra - fick följa med hem, samt sådant som jag kom på (läs: blev sugen på) eftersom jag var hungrig. Men ingen mossa fanns, den var slut, förklarade Johanna. 

Johanna är den - förutom chefskapet - som har varit längst av alla i butiken och nu stod hon och packade i varor till en äldre dam och jag tänkte på mannen vid min sida i kyrkan, han sade just det ., att det är rent obegripligt att chefen på Hemköp genom åren alltid lyckats få så fin personal - alla dessa duktiga ungdomar  -! 

Jag håller med.  Och tänk, vad det betyder för många äldre-äldre eller de som kanske går med kryckor eller kånkar på småttingar, detta att någon hjälper dem eller kanske bär ut varorna till bilen. Å, jag ÄLSKAR sånt. 

Just vid kassan mötte jag grannarna från Ekbackvägen; dom som bor i trakten av Göteborg, men har sommarhus inte långt från hönseriet. Det händer ofta sommartid att vi har samma tider när det gäller bad i havet, här i Stensjö. Tack vare dem kom jag ihåg att handla små tändkuber (till kaminen), samt tändstickor till pv. 

Mera ..?

Funderade idag på att köpa mig ett rött läppstift, då jag tycker att det är så ursnyggt på andra. 

Testade på handleden, där det nu finns streck med tre olika röda nyanser.

Nej, det blev för skarpt .. , men till jul  kanske jag vågar? 

Nu är det skidskytte på programmet och Harry sover vid min sida, allt medan Sigge protesterade högljutt då pannrumsdörren var stängd .,. han går nämligen den vägen, via kattluckan. 

Det dryftades film igår hos Bert i Luleå. 

På mitt program finns filmen "Mor och son", en fransk historia av regissören Léonor Seraille. Så här presenterades filmen i Dagens Nyheter: "1989. Rose tar med sig två av sina söner och flyttar från Elfenbenskusten till Paris. En resa som kommer att sätta de ömtåliga familjebanden på hårda prov. En vacker och gripande fresk som löper över flera decennier." 

Att filmen fått högsta betyg av recensenten, betyder verkligen inte att man själv faller pladask, men den finns i alla fall på min "ska-se-lista".

Undrar om den kommer att visas på Röda Kvarn i Halmstad, eller om man får leta upp den på någon annan, mer "alternativ" biograf? Laholm, kanske?

Det är dagens funderingar.

Tisdagsfönstret ...
















....  fångades av herr Nilsson - Rexxie, alltså - när han i helgen besökte Göteborg i akt och mening att ägna sig åt musikaliska upplevelser. 

En hytt hade han hyrt på båten Barken Viking och när han tittade ut genom fönstret .., då kunde han se Operan på andra sidan, ja, han hade ju t.om kunnat simma över, om det nu inte varit för strömt i vattnet. Lite bökigt bara att byta om till torra kläder. 

Den båten kunde jag mycket väl tänka mig att övernatta i, den dagen vi inte har någon hund som ska lämnas hemma, men nu ser jag ju en segelbåt som ligger där vid kaj .., ja, men då kan man ju göra så.

Tack Rexxie för dina bilder!

måndag 28 november 2022

Prat och mera  prat och vacker sång ...

Igår på konserten i stora kyrkan fick jag som sällskap på min ena sida en kund från affären; en man i min egen ålder som jag inte sett på många år. Kanske har vi helt enkelt haft olika handlingstider. 

Det visade sig vara en pratglad herre och ovanligt öppenhjärtig (för att vara man) och eftersom Sonja, Maria och jag själv var ute i god tid innan konserten skulle börja, hanns det med en hel del prat. 

Allra mest pratade mannen. 

Han verkade lycklig, ja, tillfreds med tillvaron .., och jag fick veta att han  var vecka träffar andra män - en slags mansgrupp där allt möjligt kan avhandlas - från stort till smått .., och att han har ett gott förhållande till sitt ex fick jag också veta och han berättade också om Rotary och vandringar i Skåne och om sin son som utbildar sig till ett högavlönat yrke, ja, det var mest sånt. 

Innan allt tog sin början fick vi veta att det inte skulle bli kollektinsamling, så där som förr i världen när man smusslade ner sitt bidrag i den där sammetshåven, nej, nu kunde man swisha och så berättade prästen var nödutgångarna fanns och han påminde mer om en flygvärdinna än en präst och han pekade med hela armen och sa: "En nödutgång här framme och en där bak och en till vänster och en till höger, via sakristian”.

Om eventuell brand pratades det inte och jag tänkte att det är andra tider nu .., masskjutningar och galna terrorister, ja, vad vet man, lika så gott att man är beredd.

Sen började i alla fall konserten och det sjöngs så vackert och ny dirigent hade kören fått och pv stod där lite till vänster och ingen lever sig in i sångerna så mycket som han gör och endast en sång/psalm tillsammans med publiken blev det  - det var "Hoooosianna Daaavids soooon ..." och då hörde jag att den pratglade hade en vacker sångröst.

Det hela avslutades med Otto Olssons "Advent" - nu inte från läktaren som tidigare, utan med kören ståendes där framme - (mycket mera effektfullt från läktaren, tycker jag) och sen var allt tillända och vi gick ut i kvällsmörkret.

Dagens fönster ...



Så här skriver avsändaren, som är den flitiga annannan: 

"Höstfönster med kyrka och spårvagnskabel, kallar jag det här motivet!!"

Tack! säger jag, glad över alla portugisiska fönster som kommit susande genom rymden och landat i min inkorg.

(Ja, jag är självklart glad över  a l l a  fönsterbidrag som kommer inramlande!)

söndag 27 november 2022

Rexxies fönster ....

Det gick lite fort igår när jag förberedde dagens fönster. Jodå, Rexxie skrev mycket tydligt att han hyrt en hytt på båten Barken Viking och han skrev också att det var musik som lockat honom till Göteborg. 

Igår Cabaret och ikväll Hoffmans äventyr. 

Nu vet vi och ni.

Om julgardiner och annat ...

För en tid sedan var det en diskussion hos Bert i Luleå (ögonblick i norr), det handlade om julgardiner. 

Fanns det alls någon i vårt land som hänger upp julgardiner? sades det från vissa. 

Nu kan jag meddela att jodå, julgardiner är inte alls bortglömda! 

På instagram ställde jag igår som vanligt frågan vilka planer mina besökare hade för dagen och det kan jag säga, att där uppenbarade sig julgardinerna! 

Och hade pv fått bestämma, hade det hängt julgardiner även här.

I morse, medan jag ännu låg kvar under täcket, lyssnade jag till något program i P1 - och nu är det stört omöjligt att hitta just den sekvensen som jag tänkte tipsa om -. 

Det handlade i alla fall om en bagare i Storbritannien - eller möjligen på Irland - som hade det mer än lovligt kämpigt just nu, särskilt med skyhöga elpriser. Denne bagare berättade om hur svårt det även var - och är - för hans kunder, där många inte ens kan värma upp sina bostäder, så nu hade han upplåtit ett av sina rum där värmen från bageriet kommer in och där finns nu soffor och fåtöljer och där kan frusna kunder/vänner slå sig ned och få en kopp te och kanske något bröd från gårdagen, så där, bara för att. 

Vilken underbar människa!

Omtanke, kallas det väl. 

Eller kärlek till sin nästa.

Söndagsfönstret ....


Ett båtfönster från Göteborg ..., vem kan det vara från? Jo, det ska jag säga er .., det är från ingen mindre än Rexxie! 

Kan man kanske gissa att han är på gång till något operabesök ...? Jo, det tror jag. 

Stort tack i alla fall .., och fönstret är från båten Barken Viking där han har hyrt sig en hytt.

Tack! säger jag.

lördag 26 november 2022

På Spåret ....

... och nya deltagare ikväll. Lyssnar man till Vetenskapsradion är Lena Nordlund bekant och Niklas Källner har man ju sett sedan tidigare. Kul med nya människor! (Skriver inte hur det gick, utifall att någon ska titta på play.)

Annat som handlar om tv. 

Till vår stora förskräckelse upptäckte vi att SVT inte har rättigheterna till längdskidåkning, så nu blev det brått att teckna ett abonnemang, i alla fall tills vi kanske byter leverantör - vi har förstås Telia -. 

Stackars min syster i Skåne .., jag vet nog INGEN som är så intresserad av skidåkning (på längden och tvären) och hon har - vid åttioett års ålder - stenkoll på alla som tävlar. Där är det också Telia, men till veckan ska dom få bredband installerat .., måtte Viaplay ingå i den leverantör dom har valt. 

Det bästa idag ...

... blir mötet med kvinnan som går bakom oss på gågatan inne i Halmstad. Hon har en rullator och jag tänker att jag är i vägen och ber om ursäkt, men så är det inte och kvinnan - eller tanten - ser så rar ut, ja, som en liten teskedsgumma. 

Rosiga kinder .., så söt. 

Lite-lite prat blir det "nej, nej, du var inte i vägen ...", säger hon leende och jag önskar henne en fin första advent, men  pratet fortsätter. Hon har liksom öppnat hjärtedörren .., ställt den på glänt, nästan på vid gavel. 

Och vi får veta att hon är född i Dresden i det som en gång var Östtyskland .., hon kom till vårt land 1954 .., är nittiotre år och yngst av tre syskon - alla flickor -. Hon heter Gabriele - viktigt med e:et på slutet - hennes pappa hette Albin och hennes mamma Hulda. Själv har hon tre barn, en i Lund, en i Malmö och en i Gullbranna, söder om Halmstad. 

Sen är det slutpratat och Gabriele säger att det "å, vad det var roligt att språkas vid, det blir inte så mycket av den varan" och jag ångrar mig storligen, ja, att vi inte frågade om hon ville göra oss sällskap på café .., kanske ta en förtida adventsfika, så där .., bara för att ....? 

Helt enkelt bara för att man råkat mötas en liten stund på den där vägen som är livet.

Ungefär som Hjalmar Gullbergs dikt som handlar om möten .., jag minns att min mamma brukade högläsa den utantill. Så här:  glöm att raderna kommer fel .., jag får inte till det på rätt vis.

Om i ödslig skog, ångest dig betog. Kunde ett flyktigt möte, vara befrielse nog. Giva om vägen besked .., därpå skiljas i fred: Sådant är främlingars möte, enligt uråldrig sed. Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så. 

Så tror jag att det kan vara. 

(Annat som var bra: att vi tillsammans putsade fönster - pv ute och jag inne - och att sonen ringde och berättade att han och 3-åringen var på väg till Helsingborg för att träffa kompisar till den förstnämnde. Dom gör mycket tillsammans, dom där två och det tror jag lägger grunden till ..., ja, till en fin samhörighet).

Dagens fönster ....




I den där högen med fönster vilka legat och deppat för sig själva, fanns även den här bilden. 

Jag utgår ifrån att den är från Porto.

Ser ni mannen i rutig jacka som står där nere och studerar något .. kanske ett reklamblad, eller kanske nånting helt annat?

Tack annannan!

fredag 25 november 2022

Bedrövelse och längtan ...

Ja, det kan jag säga, att idag blir det ingen höjdare att berätta hur DN:s Nutidsquiz gick. Helt ärligt har jag ingen lust.

Så här var det: Jag låg ännu kvar i sängen, knappt vaken, när det plingade i min mobil. 

Det var ett sms från pv (en trappa ner) och följande stod att läsa: "Slå det om du kan!" 

Jag förstod på en gång vad det handlade om; han hade förstås gjort quiz:et och hade nu full pott. 

Nej, det hade han inte, men väl nio rätt av tio. (Han hade fel på fråga 3, kommer inte ihåg vad den handlade om det var, jo, pannkakan!) 

Så ...., jag anade att nu kunde det bli knepigt för mig .., förmodligen med frågor som han anade att jag skulle få problem med. Jodå, så blev det också. Det här var mitt sämsta resultat på länge: 5 ynka rätt!

Nu kommer jag inte ihåg på raken vilka jag hade fel på, men det handlade i alla fall om kryptovalutor, en filmtitel, Ukraina, pannkakan och nånting till. Bedrövligt. Nu får det bli bot och bättring till nästa fredag (och inte så mycket Ambulans-tittande, mer tidningsläsning!)

Tittade igårkväll på ett program om vackra resor via järnväg och föll pladask för staden Levanto  i norra Italien. Någon som varit där? (Men jysses, så kuperat där är!)

Googlade på boende och hittade ett sådant också (frukosten såg mer än ljuvlig ut, sånt kan få mig på fall!) och nu gäller det att locka herr Göransson till en resa söderut, ja, inte nu, men nästa höst kanske?

Och för tredje kvällen på raken har jag kunnat glädjas åt Wallanderfilmer på någon kanal som råkat stå på. Handlingen bryr jag mig inte om, men däremot alla bilder från Ystad .., och från det som i filmerna är polisstation, men i verkligheten är B&B-Stationen där vi brukar övernatta .., oj, vad det griper tag i en! 

Medan detta skrivs (med min laptop i knät) ser jag Relationsakuten i tv4. Det är tydligen ett äkta par som ska ge goda råd och mer än en gång har jag tänkt att det där paret verkar ha det rätt knepigt i sitt förhållande, i alla fall när dom är i studion. Ja, ja. Brasan i kaminen har brunnit ut .., kaffet är urdrucket och det där dags att gå ut med Harry. 



Fredagsfönstret ...



... fångades av madamen från Värmland, nämligen Turtlan .., och det var under besöket i Stockholm som håven plockades fram. 

Läser jag rätt på fönstret, så är detta såväl en bokhandel som en restaurant. 

Tack snälla! säger jag.

torsdag 24 november 2022

Med posten idag ....

Vi tog en annan runda idag, harry och jag själv. 

En som gick åt andra hållet .., över Kustvägen där Kattegattleden går och så in på Vitabergsvägen och till Lilla Skipås och så rakt över vägen igen och in bland alla sommarhus och året-om-boende och ner mot havet till. 

Huset på bilden ligger på Vitabergsvägen och ser ni rosen som ännu blommar så fint? 

Och så hemåt. Mötte två gånger två människor, samt en liten olydig jack russel som på inga villkor ville lyssna till sin husse, utan kom springande rakt emot oss. Nåja, det gick bra det med. 

När jag tänker efter, mötte vi ännu en människa; en ung kvinna som var upptagen med mobilprat och hade en hund i sällskap. 

Hunden hette Bamse och skällde omåttligt på Harry.



Nåväl. Sen kommer man i alla fall till en slingrig liten stig, kantad av vackra enar och mängder med små ormbunkar - det är det jag kallar för ormbunks-BB - och där är massor med blåbärsris!

Det här är utsikten.

Någonstans till höger på bilden - om man följer horisonten - ligger (men inte synligt här) Falkenberg. Så vet ni det.

Kom så hem. Vittjade postlådan. 

Numera är det mest reklam från Jula, Jysk, Ica Maxi, Coop i Falkenberg och så förstås brev från Hjärnfonden, Amnesty, Greenpeace, Operation Smile och andra som vill påminna om att det behövs bidrag.

Men .., där var också ett blått, fodrat kuvert med en handstil som kändes bekant. 

Det visade sig vara från ellem i Skellefteå! 

Slog mig ned i soffan och öppnade paketet .., å, en så fin bok i perfekt format, författad av Ingemar Näslund (barnfödd i södra Lappland, i Vilhelmina), nu boendes i Jämtland.

Denne Ingemar är ingen jag har känt till, men det verkar vara en trevlig prick som skriver igenkännande och får en att dra på munnen.  Fina bilder är där också - jag hade gärna visat dem - men på bokens första sida kan man läsa följande: "Alla rättigheter är förbehållna. Kopiering, spridning på internet eller mångfaldigande på annat sätt utan förlagets medgivande är förbjudet." Ja, jag vill inte hamna i fängelse eller betala dryga böter till förlaget, men nu har ni i alla fall fått tips om boken. (Låter det inte lite underligt att "Alla rättigheter är förbehållna"? Förbehållna vad ..., blir min tanke, fast jag ju förstår vad det handlar om.)

Det är ju ganska förunderligt, det här att man på människors namn kan förutsäga var dom kommer ifrån. I början av november läste jag att en professor emeritus Runar Brännlund skulle medverka i Europapodden. "Heter man Runar Brännlund är man garanterat hemifrån någonstans", sa jag till pv. 

Jodå, denne Runar var uppvuxen i Sorsele av alla ställen!  (Sju, åtta mil hemifrån). Ungefär på samma sätt kände jag det med författaren Ingemar Näslund, ja, hans namn och var han kom ifrån.

Här kan man i alla fall få veta mera om herr Näslund och  återigen  T A C K  snälla, rara ellem för den här överraskningen!

Dagens fönster ...


Till min stora förvåning upptäckte jag idag ett litet sällskap fönsterbilder vilka kommit susande långt-bort-ifrån och inte en endaste liten notis har dykt upp och aviserat ankomsten! 

Stackars krakar! 

Hur ovälkomna har dom måhända känt sig ..? 

Nåväl, här kommer det första fönstret; ett sånt som jag tycker så mycket om .., som även innehåller text. 

Så här skriver avsändaren: 

"Bakom det ena fönstret fanns en liten tidningsaffär som också stod till tjänst med kopior till studenterna på ett av stans privata universitet dit många italienska och franska studenter  lockas."

Detta får mig osökt att minnas det lilla pistagegröna huset i sten, beläget på Regementsgatan i Ystad. Det var där jag - under vårt första år i Skåne - lämnade in mina lördagskrönikor och fick dem kopierade och jag tror att innehavaren även faxade iväg dem till hemmaredaktionen. 

Innehavaren hette Gustaf Persson och var en sån oerhört artig och belevad herre. 

Varje helg kom denne man in till oss på Fridhems Livs och köpte en bukett blommor (ofta rosor) till sin hustru och han var fint klädd, ofta med slips. 

I så här eländigt skick var inte huset då och jag tror att det är uppfräschat  helt och hållet numera.

Och tack för fönsterbilderna! säger  jag till annannan.

onsdag 23 november 2022

Kväller ....

Det blir långa dagar när pv arbetar heltid och åker iväg vid sex, halv sju och kommer hem vid halv fem. Såväl igår som idag, såg jag en enda människa. 


Tre johanssonrundor (varje runda genererar drygt 3000 steg på mobilen) blev det och det var då jag upptäckte dagens människa, ja, man kanske skulle ha även "Dagens Människa" som rubrik här på bloggen.

Och nere på ängen hitom havet eldades det friskt. Det är Länsstyrelsens beslut att hålla undan  alltför stora bestånd av nyponrosbuskar och enar .., vilka har en förmåga att sprida sig nåt alldeles omåttligt. 

Men det här med elden .., jag är så orolig att smådjur blir innebrända .., kanske hinner dom inte ut när det tuttas på, eller det kanske dom gör ..?

Till min förvåning kom pv hem ett par timmar tidigare än vanligt idag och det var ju himla trevligt. I morgon har han sista körövningen innan Adventskonserten på söndag, ja, dom ska väl öva några timmar innan den börjar , men ändå. Ringde Sonja och frågade om hon vill göra mig sällskap till konserten och det ville hon. Efteråt adventsfika hemma hos henne, något lätt bara.  Tänkte att jag kanske kunde göra krustader med någon god fyllning (att fylla dem på plats hos henne).

För övrigt ...? Inget mejl från min syster och då blir jag lätt orolig. Hon brukar vara punktligheten personifierad när det gäller brev, men det kan ju vara något med datorn, eller något annat. 

Och i Ukraina slås el och vatten ut på löpande band. Operationer får utföras i ficklampors sken .., det är kallt ute och kallt inne. Det är inte klokt. Krig .., detta totala vansinne. 

Själv har jag surrat med en treåring som satt i bilen med sin pappa, ja, dom hade varit i badhuset och haft det trevligt. "Farmor! Farmor! Hej farmor!" hör jag honom ropa. Och den yngste skrattar så gott när hans pappa låtsasnyser ..., sånt får man se på familjechatten.

Mer spännande än så här har min dag inte varit, men bra ändå. Nu är det Ambulansdags på tv4-faktas och jag säger over and out!

Dagens fönster ...



Den tjugonde november för ett antal år sedan, visades den här bilden på bloggen. 

Adventsstjärnan på plats .., och skymtar jag inte en något gänglig amaryllis också? 

Harry står vid fönstret och garanterat var där någon fluga ..., han tycker inte om såna och vill gärna ha koll var dom tar vägen.

Sigge tar det piano.

tisdag 22 november 2022

En vanlig tisdag ...



Under en period - det var innan bröstoperationen - då, när man inte visste om man skulle behandlas för bröstcancer eller inte, kändes varje dag som en enda stor present. 

Nu visade sig resultatet vara positivt; allt var bra, knutan som kallades för tumör och framkallade kallsvett, var ofarlig. Benign.

Men allt eftersom månaderna och åren går, glömmer man den där känslan. Det blir nästan så att man tar den för given. Och kanske skulle man bli galen, ja, om man varje morgon skulle jubla om man råkar slå upp ögonen och känner att man har livet inom sig.

Så man lullar på som vanligt. 
Tänker att det är himla fint med ett vintrigt landskap, man bjuder sig själv på Arvid Nordquists kaffe och sitter i soffan och skriver brev till sin syster i Australien och lite tittar man på fotbollen från Qatar och det går dåligt för Argentina och då kommer man ihåg hur oerhört stolta argentinarna var - det var i den vevan när mamma just hade lämnat Sverige för Puntana i just Argentina. Och det var då - 1978 - som dom blev världsmästare i fotboll. Nu är det andra bullar. Tre minuter kvar av ordinarie tid och Saudiarabien leder med 1-0.




Tidigare idag promenad med Harry längs havet. 
Det är en nackdel med snö som ligger kvar och det är att alla spår av andra djur syns så tydligt. 

Det tar evigheter för Harry att undersöka vem som gått var .., att nosa igenom alla avtryck .., och där är harar som skuttat på gräsmattan och där är klövspår längre ner - mot havet till - kanske rådjur? 

Och spretiga spår av fasanerna här på tomten.

En enda människa möter - eller ser vi - och det är Nina som bor i det där vackra huset .., det som min äldsta dotter  är så förälskad i.











Här skymtar man huset, där till vänster på bilden. 

Men .., när man går där i allt det vintriga (som väl snart försvinner), då kan man nästan ana den där känslan av oändlig tacksamhet. Det är nånting så vanvettigt vackert där ute!

Sen hemåt ..., småpratar och klappar en av unghästarna och harry draaaar i kopplet och vill INTE komma nära stängslet (eller hästen - eller både-och) och byggarna är igång hos Ecke och Britt (eller deras son, det är ju han som bygger ut och om och till), nej, aldrig har vi skådat mer flitiga byggare och sen är vi hemma.







Tisdagsfönstret ...



.... finns i ett gult hus på en kulle och så här såg det ut i morse, när jag kom ner i köket.

Den röda flamencodansande damen i plast, är en present från treåringen i Skåne och figuren med lockigare än hår än jag själv har, vet jag inte riktigt var den kommer ifrån? 

Hilda? Edvin? Den bara fanns här en dag. 

Längst nere till höger skymtar en bit av en änglavinge. 

Ja, änglar kan sannerligen behövas i dessa tider.

måndag 21 november 2022

Vurpan ....

Det var på väg till jobbet som pv i morse vurpade alldeles mitt emot Hemköp. Visserligen hade han skrapat höften och gjort illa sig i vänster knä, men inte så farligt ändå, sa han när han ringde hem. 

Det var då det.

Hämtade honom nu vid halv fyra kanske och det var med nöd och näppe att han tog sig in i bilen! 

Oj, så ont han hade i sitt knä!

Att veckla ut benet åstadkom sådan smärta och att därefter ta sig ut ur samma bil, var nästan ännu svårare än ini densamma.  

Nu har han fått en stark Alvedon och får sitta och vila, så får vi väl se var det här slutar.

För nio år sedan - den 11:e november - såg det ut så här (bilden) när han blev påkörd bakifrån, även det inte långt från Hemköp. 

Då var det dimma och pv hade inte hunnit ta sig på cykelbanan när en bilist missade honom (ja, det var pv:s fel). Det blev en luftfärd ner i diket och cykeln liknade en liggande åtta, men pv tog tag i den och frågade ambulansmännen åt vilket håll Halmstad låg .., så skulle han ge sig av till gymnasiet. Det tyckte dom var en rätt dålig idé, nej, det blev ambulans till akutmottagningen i stället. Tack och lov för cykelhjälm! sa vi unisont efteråt. 

På väg hem från dagens hämtning, önskade han sig en prinsessbakelse till eftermiddagskaffet. Jodå, det fick han förstås och helt ärligt tror jag att den tar bättre än en aldrig så stark Alvedon .., ja, i alla fall vad beträffar pensionatsvärden.

Här och nu ...






















En annorlunda värld ...


Detta är vad jag vaknar till. Inte är det mycket till snötäcke .., knappt så att det täcker gräset, men vackert ändå. 

Och när jag öppnar sovrumönstret för att släppa in frisk luft (eller mera: vädrar ut nattens luft), är detta vad jag ser.

Alldeles, alldeles tyst är det där ute. Några små ynka fågelkvitter, men det är också allt. 

Nyhetsmorgon på tv. 

Det handlar om Qatar .., Tutankamon och kombinerat åsk, - och snöoväder i Stockholm. 

Det handlar också om inställda tåg och trafikkaos. Som vanligt alltså, när den första snön kommer.

För övrigt tycker jag att  Sveriges Radios korrespondent Maria Persson Löfgren är så otroligt intressant att lyssna till, ja, vad beträffar hennes rapportering från Ryssland. I dagens P1-morgon berättar hon om "Unga ryssar och kriget i Ukraina".  Det blev sex minuters intressant lyssnande. Är man intresserad, kan man klicka på länken och skrolla ner lite.

Dagens fönster ....


Sannerligen att Turtlan hade håven fylld av fångst under besöket i Sthlm! Så här skriver hon: 

"En ännu mer suddig bild. Släng den om du vill. 

Ljuset räckte inte till, eller för mycket zoom. En blomsteraffär fångad längs Hornsgatan. 

Verkligheten så mycket bättre än bilden!"

// Tack för att var så ihärdig med fönsterfångandet, Annica/Turtlan!

söndag 20 november 2022

Fridfull söndag i landet Halland ...


Är det någonting jag verkligen uppskattar, så är det när man som kund blir bjuden på smakprover! 

Även om tanken är merförsäljning, så känns det omtänksamt. 

Igår under besöket hos Ugglarps Grönt, bjöds vi kunder på nypressad, varm äppelmust, gjord  på sorterna Rubinola (som i höstas valdes till äpple nr 1 i en enkät i butiken), Ingrid Marie, Santana och Aroma. 

Nånting så vanvettigt gott och man blev på gränsen till lycklig!

Tänk, vad en liten mugg med detta betydde. 

Och idag ...? 

Hemmavid. 

Pv - som i höstas valdes till ordförande i Stensjö Vägförening - mejlar i skrivande stund Länsstyrelsen angående något ärende gällande gärdesgårdar ..., på spisen kokas fisk till Sigge .., och på tv visas curling. Det går väl si så där. (För Sverige).

Och nu skrivs det mötesprotokoll och ordförandes sambo ombeds vänligen ta en titt på skrivelsen. 


Om en stund ska vi bege oss till friherrinnan för för-tidigt-födelsedagsfirande. 

Egentligen fyller hon år i morgon, men då KANSKE jag sitter på tåget på väg till Helsingborg (fvb till Ekerö) och i morgon arbetar ju pv, så det får bli så här.

Skorpion är hon alltså - men alldeles på sluttampen av det stjärntecknet -. 

Igår på Twitter upptäckte jag ett inlägg från nuvarande ägaren av Twitter - Elon Musk - där han utlyste en omröstning bland världens alla kontoinnehavare på just Twitter. En av dem är undertecknad (eller övertecknad, kanske). Omröstningen gällde huruvida Donald Trump skulle få tillgång (han portades ju i samband med kaoset efter förra valet) och nu var det alltså vi - vanligt folk - som skulle  få avgöra det hela. 

Jaha, ja.

Jag röstade nej, men det var så många andra som röstade "ja" .., så nu får denne herr Trump fritt utrymme för sina åsikter igen. Totalt röstade drygt femton miljoner människor och av dessa valde 52 procent att hälsa den forne presidenten välkommen till Twitter. Totalt hade tydligen 134 miljoner människor kollat på omröstningen.

Men så är det ju detta med yttrandefrihet? Tycker jag att det borde förbjudas för somliga? Ja, i alla fall för såna som Donald Trump som skapar sånt kaos med sina inlägg. 

Någon av alla de som röstade önskade att vi hade fått veta hur rösterna hade fördelats efter respektive land, och det hade jag också gärna velat veta. Det hade helt enkelt varit intressant.

Söndagsfönstret ...


 


... fångades igår när jag svängde förbi Ugglarps Grönt och egentligen är det bara en liten pjutt av fönstret som skymtar, men ändå, det får vara med. 

Den fina blombuketten hade tilldelats mannen som driver Ugglarps Grönt - Micke - och prisutdelare var Västra Gastronomiska Akademin i Göteborg.

lördag 19 november 2022

Två gånger till och med!



Nog är det väl nästan ofattbart, detta att Sven i Luleå återigen har fått besked att han är antagen till Vårsalongen på Liljevalchs! 

Förra gången handlade det om hans mammas virkade dukar som han målat av så helt perfekt. 

Nu gissar jag på någon av fågeltavlorna, eller kanske dom här djuren som han gör av ståltråd?

S o m  jag älskar den här med den lilla talgoxen som sitter likt en solstråle uppe i trädet!


Dukarna fanns (finns förstås ännu) i boken "Ensamheten värst", med utdrag ur Svens mammas dagbok. 

Visst är det fantastiskt ...! Tänk, att måla så att det blir så naturtroget.



Eller så här. Det är ju så där så man - enbart genom att titta på bilden - kan uppleva känslan när man tar fram grytlappen! 

Hur som haver: stort GRATTIS till Sven! 

(Och den som vill höra hur han låter, kan lyssna på "Tankar för dagen" i P1 där han varit med ett flertal gånger. Sök bara på Sven Teglund).