Dagens fönster ...

Ett kvällsfönster från Ulrika i Närke .., det fanns i min inkorg när jag nu vaknade på morgonen,.

Tack snälla! säger jag.

Fram till ett ...

Två förmiddagspass per månad är vad jag har på mitt schema, det vill säga, varannan torsdag börjar jag vid åtta och slutar klockan ett. Övriga tider är eftermiddagstider ..., med början klockan två eller tre. Från den första juni till den sista augusti förlängs öppettiderna med en timme åt vardera hållet.

Det här med att vara ledig hela morgonen och långt fram på dagen, det passar mig perfekt!

Idag har jag hunnit med följande: jag har gått på halvlång promenad med hundarna .., träffat stavgångare .., upptäckt små bestånd av gullvivor mitt ute på gräsmattan ... (i rabatten växer den måttligt ...) .., jag har kört till Steninge och suttit på stranden tillsammans med friherrinnan och hennes hund .., tagit ett dopp i havet (äntligen har stegen ute på piren kommit på plats!) ..., suttit i den rosaprickiga solstolen i mer än en timmes tid .., pysslat om plantorna i växthus och odlingsbänkar .., gjort mig lunch som intagits ute på altanen .., klippt Nelly med klippmaskinen - bääääää, bäääää! säger hon nu -, hängt ut tvätt och nu är det dags att åka till jobbet.

Inget särskilt nyttigt är gjort, förutom tvätten kanske .., nej, allra mest har jag bara njutit.
Dammsugning och annat husmoderligt .., ja, det får jag väl göra i morgonkväll.

I morgon, i arla stund, ska jag nämligen köra till Hässleholm och träffa herr Ortopedläkaren, han som gav mig en ny knäled, då, för drygt fem år sedan. Den nya knäleden känner jag knappt av - den är helt underbar -, den andra är eländig .., knäet är var kväll svullet som en större handboll. Vackert är det inte, men det är av mindre betydelse.

Nu iväg!
Ajöken, sa fröken.

Han var från Sollefteå ....

Det finns saker som förundrar mig mer än annat.

Att man kan urskilja män norrifrån, enbart genom att lyfta blicken från kassabandet, det är en sån sak.

"Är du långt norrifrån kanske ...?" sa jag till kunden mitt emot mig.

Det var bara han och jag.

"Joo ..., från Ångermanland ..., från Sollefteå ..", svarade han leende.

Innan dess hade han inte sagt ett pip, annat än hej.

Om detta - hur den där igenkänningen kan gå till - pratade vi en stund.

Vad är det som skiljer?

Nästan obegripligt är det.

Ett måndagsfönster på en tisdag ...

Och självaste fönsterfångaren skymtar i fönstret .., det är den nyblivne 70-åringen,
herr Rindå!

Bilden togs igår på Mariatorget i Stockholm.

Tack och bock! säger jag

Måndagmorgon i april ...

Att ligga nära, nästan ligga sked, känns nog tryggt och skönt även för hundar.

Och att ha en lent öra mot sin nos, måste kännas ljuvligt.

Dagens fönster ...

På arenan i Övik (underförstått ishallen) finns ett fönster med denna utsikt.

Nu ska jag strax uppleva isgalan som inte är nåt med hockey utan konståkningsklubbens samarrangemang med Hoppets Stjärna till förmån för Haiti.

Cecilia N

// Tack snälla! säger jag.

Och här är vinnarna! 




Det blev lite brått, då jag snart ska ge mig av till affären för eftermiddagspasset, halv tre till åtta.
Även ikväll tillsammans med Joakim.

Ulrika, som kom insladdande just i sista minuten, jodå, du kom med!
Och roligt att även Gunnars son Jocke ville skvalpa omkring träskålen.

Nu ska jag göra mig i ordning.

Grattis till vinnarna .., den som får ryggkliaren och den som får aklejefrön från Skåne och Portugal, ja, nån slags hybrid.

Hej svejs!

Orkar ni inte se filmen, så meddelar jag vem som vann när jag kommer hem ikväll.

Senare på kvällen: ryggkliaren går till friherrinnan i Steninge - Ann står för vinsten -! Tack snälla.
Aklejefröna går till Helena/Cruella i Sthlm, som kanske kan ta med dem till sommarhuset i Skåne?
Tack Anna i Porto!

Grattis till er båda!

Nån gång har man ju rätt ....

Jo, men liiiite glad blir jag ju ändå när vi - Eva från Tyresö och hennes Långe Man - sitter vid altanbordet och dricker kaffe och så blir det tal om den här bilden som Eva hade med i sitt det bästa .., och hon skrev att det var drakflygare och jag i min tur skrev att det kanske var kite-surfare?

Herr Bodin i Luleå och Andra året i Hjo kommenterade att nej, det var drakflygare.

Liiite pinsamt var det väl att jag skulle vara en sån näbbgädda och rätta Eva.

Alldeles nyss pratade vi om den här stranden där vågorna går höga och då säger Långe Maken att "javisst var det kitesurfare, du förstår, dom får sån fart att dom åker rakt upp i luften .., drakflyger gör man ju från höga höjder!"

Så nu vi det.., detta var kitesurfare,. hälsar en smajlande Bettan.

Bästglimtar från Ulrika ....

Och underbara bilder som vanligt, säger bloggmadamen i Halland.

Det bästa för Joakim Rindå ...

Så mycket glädje denna vecka!
Pappa kom till Stockholm för att fylla 70 år, jag fick dela present med jättemånga av pappas vänner, min stora familj utökades med pudeln Tyra som verkar gilla mig, jag gillar henne, och våren tog ännu ett steg.

//Elisabet skriver: ååå, vilken ljuvlig bild! Och vilken fin sjuttioåring!

Mitt eget bästa ...

Åtminstone på helgerna brukar vår frukost bestå av äggröra och bacon.
Långt ifrån alltid blir den perfekt - äggröran -.
Vi köper ägg från bonden i Ullarp och kanske skulle jag inte känna nån större skillnad i ett blindtest, men jag inbillar mig att dom är godare i jämförelse med köpeäggen från butiken.

Förra helgen när vi besökte Malmö, hälsade vi även på hos pv:s lillebror som har ett tjugotal höns som går i en jättestor hönsgård. Gulorna är mer än gula, dom är knallgulorangefärgade, ja, som dom ju blir när höns äter färskt gräs.

Nu på morgonen blev det äggröra på fem av dessa ägg .., plus grädde, salt och vitpeppar.
Den blev  e x a k t   så där perfekt krämig som jag vill ha den och det kändes bra.

Nåt annat som gjorde mitt hjärta glatt, det var gårdagkvällen när pv hämtade mig på jobbet.
Nej, jag kan omöjligen förklara varför det är så himla roligt .., men att öppna dörren till lastbryggan och till sin förvåning mötas av två svansviftande krabater och så detta att få slå sig ned på passagersätet och bara pusta ut .., ja, men ååå, så härligt det är!

Och solnedgången över havet .., och därefter te från pepparmyntan som växer i rabatten (det enda te jag verkligen tycker om!)  och att stupa i säng och sova gott en hel natt ..., jepp, det är glädje det.

Idag blir det dragning ....

.... i det som pv kallar för "Evighetslotteriet".

Förstapriset är den omtalade ryggkliaren/balkonglådekrattan och det är Ann i Göteborg som - återigen -, står för den vinsten. Tack Ann! Det är också hon som kommer att skicka vinsten till den lycklige vars namn står på den lilla lappen.

Tröstpriset är akljeafrön från Portugal, skänkta av annannan, det vill säga Anna.
Dessa små frön är "portugisiska barnbarn till en skånsk planta", skriver avsändaren.
Tack snälla!

Är det nu någon som känner för att vara med så här på sluttampen, så är ni välkomna med er glädje!
Ni har fram till klockan 12.00 på er, sedan stängs lotteriluckan.

Varmt välkomna!

Redan med i byttan är ...

Eva i Tyresö
Ann i Göteborg
Eva på Frösön (din vinst går iväg idag, men kommer nog inte förrän på tisdag)
Lena i Steninge - friherrinnan, alltså -.
Anna-Lena i Tumba
mossfolk i Hallsberg
Den nyblivne 70-åringen Gunnar, för närvarande i Stockholm ...
samt
Helena/Cruella, också i Stockholm.

Men fler ryms!

Mejla bara  det som gjorde dig lite extra-varm i hjärtat till bisse151@gmail.com!

Dagens fönster ...

Hej från Stugan!

Idag har vi börjat öppna stugan för i år. Ser över och kollar vad som behöver fixas. 
En ny vimpel och flagglina behövs definitivt.

Rensar hängrännor och skriver att köpa och att fixa lista.

Ute på sjön glittrar det så fint. Soligt men lite kyligt i luften här.

Hälsningar från A och M

// Från Turtlan, alltså. Och i den stugan har man övernattat. Åååå, så underbar den kvällen var!

Det bästa för Helena i Stockholm ...

Något av det bästa var att träffa Gunnar och hans son Joakim över en öl och oavbrutet prat under nån timme i torsdags kväll! Förunderligt hur man liksom bara känner vissa människor fastän det är första gången man ses. 

Ljusbäraren och fönstret finns i Storkyrkan i Gamla stan. 

Jag hade lite turistvandring för mig själv idag.

/Cruella/Helena

//Elisabet skriver:  jag kan säga dig Helena, .., att jag pratade med Gunnar igårmorse och den där känslan du hade, den var helt och hållet ömsesidig. "Så trevlig Helena var!" sa han. Jag hörde leendet genom luren.

Det bästa för Gunnar i ...Stockholm.

Det bästa i veckan var presenten jag fick lördagen den 18 april då jag fyllde 70 år.
En hel skrälldus av härliga vänner hade skramlat ihop till en fantastisk resa till de vilda djuren i Afrika.
Jäsiken va häftigt de ska bli.

TACK alla inblandade.

Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...

Hej Elisabet,

Det bästa är nog att utesäsongen är här på riktigt.
Idag njöt vi av årets första bbq-grillade revben med coleslaw och majskolvar.

Mums!!

Det bästa för mossfolk i Hallsberg ...

Det bästa i veckan har nog varit insikten om hur mycket aktiviteter det erbjuds för barn och föräldrar som är hemma! Vi har varit på promenader, öppna förskolan, snabbkurs i första hjälpen och på babyrytmik. Bland annat. Man kan göra precis så mycket eller lite man vill. Utöver det har vi en suverän föräldragrupp.

Det härliga vädret kan förstås också vara något av veckans bästa. 

Åh vad härligt att kunna vara ute så mycket!

Nu håller jag tummarna hårt hårt för att man så småningom ska kunna skåda mörkviolett akleja i vår trädgård ;)

mossfolk

Det bästa för Lena i Steninge ...

Ovanvåningen till Emma bodde ....

Det bästa denna vecka..... , ja, det har varit att mitt kusinbarn från Dalarna stannade kvar här på sitt Påsklov.Sedan skulle hon prya på Hemköp i  Haverdal i fyra dagar.

Däremellan har vi bara varit ..,  haft det bra och latat oss.

Men nu är det lite tyst efter henne.

Det är hennes träskor som står i trappan på ovanvåningen.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Oj, oj, oj, nu är det en ny ryggkliare på gång. Måtte jag vinna :)

Mitt bästa var nog promenaden i torsdags. Jag dottern och hunden åkte ut till Rödön, där vi visste att det hade bildats ishögar under veckan. En något märklig känsla att vandra omkring bland dessa. Det kändes som att vara på Svalbard eller Grönland. Is så långt man såg och de stora högarna som glittrade i blått. En fin stund.

Kram Eva

Idag är det Efit ....

Och även om det stundar arbete i eftermiddag, så gör jag ett försök att hänga på.
Här finns andra som också gör ett försök.

Vid 8-tiden ..., har pv cyklat långrundan med harry och jag fixar frukost.
Äggröra - med ägg från höns som går och sprätter ute i det gröna i Skåne - och bacon, nypressad juice, kaffe, te och ja, lite sånt.
Efter en rejält kylig natt - med frost - är nu himlen ljust, ljust blå.
Solen flödar!

Nästan 9.00 ... då blir det morgongos .., och ingen är ju så högt älskad som husse!
Och vi ringer och hurrar för han som idag fyller sjuttio och får veta att han har träffat och tagit en öl med Cruella/Helena och lovorden över denna jämtska i Stockholm, ja, dom haglar.
"Sååååå trevlig hon var!" säger han.

Vid 10-snåret .., då samlar jag ihop hela hönsgården och säger att tack snälla som förgyllt några veckor för mig .., men nu är det dags att krypa ner i kartongen och ligga där och vänta i ett helt år.
Så himla trist, detta att vara påskdekoration och inte få vara med!
Kanske ställer jag dem på ett bordet i Hildas rum i stället?
Vem vill ligga i mörker och kura i det som kanske känns som en evighet?

Klockan 11.00 ..., bryggerjag  kaffe och tar fram älsklingsasietten från England - där ska två Jitterbuggkakor ligga - och sen blir det paus ute på altanen, bland alla växterna, ja, det är som ett litet BB. Där är två krukor med "Blomman för dagen" (men var ska vi plantera dem sen .., och dom växer så man nästan ser det! ) och där är massor med tomatplantor och nån pelargonia.
Två och en halv timme kvar innan det är dags att åka till jobbet.

Vid 12.00 ... hör jag grannfruns robotgräsklippare arbeta idogt.
Det händer att lilla Nelly jagar den där - för henne osynlige - filuren som hon bara skymtar genom gärsgården .., och hon skäller och undrar förstås varför den aldrig ger sig?
Pv klyver ved.
Från öster kommer bulliga moln seglande mot vårt håll.

Klockan 13.00 upptäcker jag en brummande humla som kämpar för att hitta ut.
Sånt ger mig nästan ångest.
Nu är den utsläppt och blir kanske uppäten av en fågel inom fem minuter.

Och snart åker jag till jobbet. Då blir här inga bilder förrän ikväll.

Klockan 14.00 .., då har jag iklätt mig Hemköpsuniformen och tar sikte på kassan.
Där blir jag stående rakt upp och ner tills klockan är fem, inte fem minuters andrum har det varit, förutom att jag burit undan korgpyramider.
Tanken slår mig .., ja, under mina fyrtio år som kassörska, hur många tusen korgar har jag travat iväg med och kånkat och burit och lyft?
Sånt kan man fundera över.

Vid 17-tiden tar jag mig en kopp kaffe och slinker in i mejeriet och fyller på varor .., puttar fram sånt som kunderna måste nå .., drar i backar och försöker få lite ordning. En kvart kanske jag blir där, sen är det kassan igen och full fart! Joakim är den som är på golvet. Ideligen får jag ringa på honom, så han tar kassa två.

Sen blir det inget fotograferande på tre timmar.
Kameran ligger i lådan vid kassan, men det där finns inte tid till att ta upp den.
Pratar med en kvinna som jag tror är tyska (hon tar ingen kasse, utan liksom rafsar ner varorna rekordsnabbt i vagnen ...), det visar sig att hon är från Schweiz, men har flyttat till Steninge där hon tänker sig att driva ett Bed & Breakfast. Fantastiskt!

Efter 20.00 någon gång kommer pv tillbaka med den släpvagn som han hyrt under en timmes tid,.
Han har hunnit hämta den, lasta på trädgrenar och annat i Haverdal, åka milen hem till Stensjö, lasta av ..., och hunnit tillbaka och lämna igen släpen, allt inom loppet av trekvart!

Ååå, det är så trevligt att bli hämtad på jobbet ., här står pv i sin rutiga jacka och vinkar hejdå till Joakim .., och Nelly och Harry har fått följa med och möter matte med viftande svansar.

Nu tar jag igen lite av dom missade timmarna .., så det här är kring 20.30.
Då är vi hemma och har just svängt upp på gårdsplanen. 
Mot havet till är det en vidunderlig solnedång - man borde förstås - men man orkar inte. 
Det blir kanske en fin dag även i morgon?

 
När klockan är 21.00 ropar jag på pv och säger att "kom nu och titta när Gunnar får sin 70-årspresent!" 
Det är nämligen så att Gunnars son Joakim - i smyg - har hört av sig till sin fars vänner och bekanta och frågat om dom möjligen ville vara med och i stället för annan uppvaktning, komma med ett valfritt bidrag till en resa till Sydafrika (där Joakims pojkvän utbildar sig till nån slags naturvårdare eller nåt sånt).  

En helt sanslös uppslutning blir det och Joakim filmar när Gunnar läser upp alla namnen och sen .., ser att det står det där om resan som ska bli i december.
Det är då tårarna kommer för sjuttioåringen!
Tänk, att få resa med sonen sin och till Sydafrika och få vara med om ett sånt äventyr!
Så vi tittar på den 5 minuter korta eller långa filmen.
Bakom mig står pv och gråter av rörelse.