Idag ....

... fyller herr Göransson år.

Uffe .., nummer tre av tre bröder .., lillebror i sällskapet.

Det brukar heta att det äldsta syskonet blir lärare eller chef av något slag och den som kommer sist, sprallar iväg och gör nånting helt annat.

Nästan så blev det här också.

Nr 1 är ingenjör .., nr 2 är mattelärare och han som kom sist, är musiker.

Ja, Herr Göransson är trumslagare och mellan varven sjunger han och spelar på äldreboenden och så renoveras det i huset utanför Lund.

Det händer att han målar hus också.

Och sig själv.

Stort grattis kommer i alla fall härifrån!




Här finns han med ...

Onsdagsfönstret ...

"Hej Elisabet!

 

För några veckor sedan besökte jag den franska brödbutiken La Boulangerie i Malmö (nära Triangeln) och fångade då deras fönster på bild. 

 

Fransk musik i butiken, härliga nybakta bröd, bland annat baguetter med tranbär och choklad - sån't gör en lycklig att finnas till!

 

Kram från Torun!"

 

Och om åtta år är man där ...


Aldrig har jag skrattat så gott på länge!!!

På eftermiddagen ...

Så här låter kvinnan, ja, innan telefonen ringer.
Hon heter Inger Askanas och hinner prata i exakt 11 sekunder.


Ja, medan regnet öser ner och mörkret är totalt, sitter jag på soffan Ektorp och tittar på ett program från Kunskapskanalen.

Programmet handlar om döden.

Där finns en panel med människor från olika yrkeskategorier (en underbar begravningsentreprenör som tänkte precis som jag själv ..., "å, det här skulle jag vilja göra annorlunda!") .., där är läkare, kuratorer, anhöriga och många fler.

Ett oerhört intressant program.

Sist av allt blir det frågestund och panelen får rada upp sig på scenen.

Längst ute till höger står en kvinna med gråsprängt hår.

Och så tar hon till orda.

Och tänk .., genast blir jag så inutivarm!!

Hon måste vara från Skellefteåhållet, tänker jag.

Och så springer jag och hämtar lillkameran och spelar in dialekten.

Den där hjärtevärmen, den sitter i ännu.

Just så ..., kan det vara med dialekter.

När kontot blir länsat ....


Jag kan lova att det blev brått att kolla saldot på kontot, när jag läste detta.

Jo, jag var ju i Ystad för inte så länge sedan.

Och i Uruguay, av alla platser på jorden, där sitter förmodligen någon olydig människa och gnuggar händerna av förtjusning.

Tisdag ...

telefonen ringer

"han har vaknat upp nu, mannen med infarkten, men har dåligt minne och allt är kaos, men han lever .., och pratar med sin fru och med sina barn ..!" säger pv

och nu vill han

- pv -

ge mig en systemkamera

ja, just idag

"det är ju vad du alltid har önskat dig och så är det ju, ja, man vet aldrig hur det blir med nånting, varför vänta ...?"

säger han

- fast senare på dagen ringer en man från bilverkstan -

och pratar om sånt jag inte begriper

men slutsumman

den förstår jag

ja ...

vi kan nog avskriva den där kameran

just idag

tror jag

Morgon i landet Halland ...

Lokalradioprat om hur det luktar i Skutskär och själv fixar jag kaffet.

Zoegas Skånerost.

Och sigge nilsson har kommit in efter nattens äventyr.

Tisdagsfönstret ..,

 

"Nu var det visst länge sen du fick ett franskt fönster från mig? 

 

Det här fina hittade jag i den lilla byn Carcis nära Grasse här i Provence. 

 

Utsikten från den här byn var svindlande - man såg ut över en dal och ner mot Cannes och Medelhavet. 

 

Men vackra vyer som den här fanns också längs bygatorna.

 

Kram från Monet."

Och vad har du ..... 


... för planer för morgondagen? frågar pv ofta.

Jag säger att i morgon ska jag söka ett arbete.

Som "affärsbiträde".

Idag ... vid havet.

Ett sent kvällsfönster ...

.... från Portugal.

När jag skulle göra "i ordning" bilden, blev den så underlig i färgen, så jag tog helt enkelt bort allt.

Den fick bli vit.

Vem som höll i fönsterhåven, det anar ni nog?

Just det.

Den här madamen .., hon som har stickat en grön tröja som är bland det ljuvligaste jag har skådat.

Eftermiddag nere vid havet ...

Om jag säger att man nästan tappar andan, så är det sant.

Sannerligen en insikt ....


Vill bara meddela att jag nästan avskyr den nya redigeringsvarianten.

På förra inlägget gled texten ner från bilden och fullständigt omöjligt är det för mig att hissa upp den igen, om jag gör det, då hamnar all text i en enda klump!

Hullerombuller bara.

Måndagsbesök ....

Bilplåtslagare och hårfrisörska. 

 På väg till ett annorlunda liv, i alla fall i sex månader, tittar Dennis, Åse och Torun förbi.

Det är Åse och Dennis som byter liv .., ja, som i eftermiddag kliver ombord på planet som ska ta dem till Australien. Till Melbourne. Först och främst dit.

"Sen får vi se .., vi tänker försöka jobba oss fram ...", säger dom unisont.

Dennis är Vädur, storebror och har fram tills nu arbetat som bilplåtslagare.

När jag frågar flickvännen om hans mest typiska egenskap, funderar hon en liten stund.

"Ja, men han är alltid så vänliga mot alla människor, det tycker jag verkligen om", säger hon.

Dennis arbetar som bilplåtslagare.

Eller gjorde.

"Om jag trivs med jobbet? Nej, jag har just sagt upp mig", säger han leende.

Åse - storasyster och Kräfta -, har dagen till ära målat naglarna och är tjusig värre.

"Vad som är mest typiskt för Åsa ..? Tja .., hon .., hon utstrålar g l ä d j e!" säger Dennis stillsamt.

"Möjaliv med Emmy och Enok", är bokens titel.

Torun, alltid så generös, har med sig presenter. 

En alldeles ljuvlig bok, ja, en "minnesresa tillbaka i tiden", står det på första bladet.
En resa som börjar på 1880-talet och slutar hundra år senare.

Och Torun är Tvilling och storasyster även hon.

Vi pratar om egenskaper .., jag säger att för mig är Torun så oerhört godhjärtad och omtänksam.

"Ja, det tycker jag med ...", säger dottern, hon som är på väg bort.

Och hembakat hårdbröd som liknar Finn Crisp.

Brödbakerskans hand.

Frukostbröd och så det där hårda.
Och färsk timjan.
TACK Torun!

Det här ...

.... är i mina ögon en helt suverän programledare.

Johar Bendjelloul är namnet.

Alltid vänlig och artig mot sina gäster, utan att bli mesig och underdånig.

Hans intervju med Pål Hollender i Gomorron Sverige, var inget annat än excellent! 

På kvällen ...

telefonprat

förfäran

massiv hjärtinfarkt

femtio år bara

nedsövd

respirator

skräck

fru och barn

ena stunden frisk

i nästa sekund

poff bara!

brister allt

på tv visas sport

Dagens fönster ...

"Hej!

Det här fönstret fick Du för några veckor sedan av mig.

Då lyste höstfärgerna för fullt runt om fönstret.




Nu lite senare är det bara några löv kvar.

Hösten skrider på mot november.

Turtlan."

Ännu en ....

Utedass, med betoning på "ute".

.... bild från Närpes i Finland och från Sture.

Sture har, by the way, vänster tumme upp och är Lejon.

Villan ...

Så här ser det ut, fabrikör Johanssons bygge.

Jag antar att det är garaget vi ser till höger.

Boningsdelen.

Med hiss mellan våningarna, sju toaletter och fem duschar.
Eller om det var tvärtom.

Grannhuset

 

Och här är ena grannen till fabrikör Johansson.
Längst t.v. skymtar den ena av sju byggbodar.

Den andra grannen.

Och så lilla huset som ligger ännu närmare havet, men som inte är nybyggt.

Den giraffliknande byggkranen skymtar där bakom.

Fabrikör Johanssons "hus" kommer säkerligen inte att störa några grannar.

Inte heller kommer den att skymma utsikten från det gula huset på kullen.

Det jag däremot funderar över, det är om sjuksköterskan Ulla Andersson eller sopköraren Helmer Lindqvist hade fått ja från byggnadsnämnden i Falkenberg för ett liknande bygge.

Det är vad jag grunnar på.

Den där osten Skipper ....

.... dansk och doftande (påminner om surströmming ..), den må vara hur god som helst, men särskilt lätt att hyvla den, det är det inte.

Kan man ju säga.