Idag är sista dagen som Elvis är hos oss.
Åååå, vad det kommer att bli tomt utan honom!
Mest hela tiden ligger han och harry intill varandra ., och när dom vaknar, så blir det som hälsningsceremonier där det slickas och nosas och viftas på svansarna!
När vi går på promenad - som idag när vi inte väljer kustvägen - utan går in bakom stora lagårn och ner mot ängarna .., så får dom springa lösa.
Elvis snurrar runt i gräset .., dom hittar var sin pinne och det lyfts på bakben.
Moln kommer och går.
Det är skönt ute, men inte varmt.
Jag har anoraken på mig.
Hundkäxen har börjat blomma.
I Ystad brukade jag plocka stooora fång och sätta i en slags kopparhink ute på trappan, den mot gatan.
Ibland satte jag mig på översta trappsteget och bara njöt av doften.
Och hemma i Malå var stigen - den som kallades för Kärleksstigen - och löpte längs sjön, den var kantad av hundkäx!
Ödehuset, som väl snart dråsar i backen helt och hållet ., är vackert i all sin enkelhet.
Jo, men så är det.
Avskavt är vackert.