.... visar utsikten från avdelning 81, sal 10, på Halmstad sjukhus.
onsdag 16 april 2014
tisdag 15 april 2014
"Och hur står det till med Elisabet i Ugglarp då ...?"
... sa den unge telefonförsäljaren igårkväll.
Jag sa att det var väl bra, men undrade vem han var?
Jo, det gällde prenumerationen av dagstidningen .., var vi nöjd med den ... (jodå, den är trevlig att läsa ...), hade vi helprenumeration eller bara helger (men det borde du väl ha uppgift om .., jag vet inte riktigt hur sambon har beställt ...? svarade jag) ..., kände vi för att fortsätta med den (hur länge är det kvar av det här erbjudandet ..., jaså, två veckor ..?) , jaha ja, jag ville tänka på saken.
Den unge säljaren var trevlig på alla sätt och vis och skulle återkomma om någon vecka.
Klart bäst igår i tidningen var i alla fall frågan "vad har varit viktigast i veckan för dig?"
Där fick vi veta att Tony skulle hälsa på sitt barnbarn Adrian i Partille .., Christina Peterson med ett t hade varit på en intressant föreläsning om "Medelklassupproret" och Alexander Sandsten har börjat renovera i familjens villa .., han berättar att hustrun är gravid och nu har "gått loss och bara river och river".
Då kommer jag ihåg mannen som delade hiss med mig på Halmstad sjukhus; det var på måndagen när jag skulle läggas in och var på väg till avdelning 81 på översta våningen.
Mannen såg lätt stirrig ut och tryckte på BB-knappen.
Jag frågade om det var småttingar på gång?
"Ja, vårt andra .. min fru är där uppe nu ...", sa mannen på lite knagglig svenska.
Så jag gratulerade och gav en kram och åkte upp till mitt, medan han klev av två våningar tidigare, på väg till sitt nya liv som tvåbarnspappa.
... sa den unge telefonförsäljaren igårkväll.
Jag sa att det var väl bra, men undrade vem han var?
Jo, det gällde prenumerationen av dagstidningen .., var vi nöjd med den ... (jodå, den är trevlig att läsa ...), hade vi helprenumeration eller bara helger (men det borde du väl ha uppgift om .., jag vet inte riktigt hur sambon har beställt ...? svarade jag) ..., kände vi för att fortsätta med den (hur länge är det kvar av det här erbjudandet ..., jaså, två veckor ..?) , jaha ja, jag ville tänka på saken.
Den unge säljaren var trevlig på alla sätt och vis och skulle återkomma om någon vecka.
Klart bäst igår i tidningen var i alla fall frågan "vad har varit viktigast i veckan för dig?"
Där fick vi veta att Tony skulle hälsa på sitt barnbarn Adrian i Partille .., Christina Peterson med ett t hade varit på en intressant föreläsning om "Medelklassupproret" och Alexander Sandsten har börjat renovera i familjens villa .., han berättar att hustrun är gravid och nu har "gått loss och bara river och river".
Då kommer jag ihåg mannen som delade hiss med mig på Halmstad sjukhus; det var på måndagen när jag skulle läggas in och var på väg till avdelning 81 på översta våningen.
Mannen såg lätt stirrig ut och tryckte på BB-knappen.
Jag frågade om det var småttingar på gång?
"Ja, vårt andra .. min fru är där uppe nu ...", sa mannen på lite knagglig svenska.
Så jag gratulerade och gav en kram och åkte upp till mitt, medan han klev av två våningar tidigare, på väg till sitt nya liv som tvåbarnspappa.
måndag 14 april 2014
Dag 1 ...
Tre månaders sjukskrivning stundar och det gäller att lära sig knepen.
Att få tillvaron att bli så praktisk som möjlig.
Jag skaffar Bank-Id och kan logga in på mina egna sidor hos Försäkringskassan och ser att den första utbetalningen har kommit, så där tjopp bara ..., och jag tänker på ensamhushåll och hur knepigt det måste bli när sjukdom susar in i bilden.
"Det blir strängt!" skulle en hallänning säga.
En dosett måste inköpas och jag märker tydligt att mitt - i vanliga fall goda humör - tackar för sig .., kanske är det medicinen som gör att jag tappar inte bara en, utan flera sugar .., och irriterar mig på nästan allting. Mest på mig själv.
Annat känns bättre.
Sängen i det vi kallar för "Gunnars rum" får flytta till vardagsrummet.
Den blir min hörna.
Där utförs träningsprogrammet och där har jag ett eget "bo" .., där ligger jag och bläddrar i fina böckerna.
Det innebär att sigge förlorar sin säng, för det är vad han tror att det är.
Alltså hittar han ett nytt rum .., gör sig en liten vrå i tvättstugan och kurar bland strumporna i den blå plastkorgen ..., mätt och belåten efter att ha norpat sig en liten mus till frukost.
En av böckerna är en present från bloggvännen - hon som tillbringat helgen alldeles nära havet -.
Boken heter "Låt det spira" är ungefär lika bra som all möjlig själslig medicin.
Så här ser framsidan ut.
Boken är alldeles omåttligt vacker och inspirerande!
Pv har påsklov och hämtar nedsågade träd hos Eva i Tyresö, men för tillfället i Haverdal.
Hem kommer såväl pensionatsvärden som Evas långe man och det blir kaffe på altanen, ja, sedan allt det som ska bli ved plockats ned från släpvagnen.
Ibland ringer telefonen.
Äldsta dottern ska i sommar arbeta extra på en neonatalavdelning och nu pågår inskolning.
Oj, oj, oj .., så mycket att lära sig!
Jag får ont i magen bara vid tanken!
Ungefär så är livet i ett gult hus på en kulle.
Tre månaders sjukskrivning stundar och det gäller att lära sig knepen.
Att få tillvaron att bli så praktisk som möjlig.
Jag skaffar Bank-Id och kan logga in på mina egna sidor hos Försäkringskassan och ser att den första utbetalningen har kommit, så där tjopp bara ..., och jag tänker på ensamhushåll och hur knepigt det måste bli när sjukdom susar in i bilden.
"Det blir strängt!" skulle en hallänning säga.
En dosett måste inköpas och jag märker tydligt att mitt - i vanliga fall goda humör - tackar för sig .., kanske är det medicinen som gör att jag tappar inte bara en, utan flera sugar .., och irriterar mig på nästan allting. Mest på mig själv.
Annat känns bättre.
Sängen i det vi kallar för "Gunnars rum" får flytta till vardagsrummet.
Den blir min hörna.
Där utförs träningsprogrammet och där har jag ett eget "bo" .., där ligger jag och bläddrar i fina böckerna.
Det innebär att sigge förlorar sin säng, för det är vad han tror att det är.
Alltså hittar han ett nytt rum .., gör sig en liten vrå i tvättstugan och kurar bland strumporna i den blå plastkorgen ..., mätt och belåten efter att ha norpat sig en liten mus till frukost.
En av böckerna är en present från bloggvännen - hon som tillbringat helgen alldeles nära havet -.
Boken heter "Låt det spira" är ungefär lika bra som all möjlig själslig medicin.
Så här ser framsidan ut.
Boken är alldeles omåttligt vacker och inspirerande!
Pv har påsklov och hämtar nedsågade träd hos Eva i Tyresö, men för tillfället i Haverdal.
Hem kommer såväl pensionatsvärden som Evas långe man och det blir kaffe på altanen, ja, sedan allt det som ska bli ved plockats ned från släpvagnen.
Ibland ringer telefonen.
Äldsta dottern ska i sommar arbeta extra på en neonatalavdelning och nu pågår inskolning.
Oj, oj, oj .., så mycket att lära sig!
Jag får ont i magen bara vid tanken!
Ungefär så är livet i ett gult hus på en kulle.
Måndagsfönstret ...
Hej!
Ett fönster till dig med en vacker blå blomma. Bilden tog jag idag på ett litet café på Rödön.
Nu vill jag önska dig lycka till med operationen! Det kommer att gå galant, om än du blir lite trött och får lite ont efteråt. Men tänk sen, så skönt att slippa värken.
Kram Eva.
//Ja, Eva ..., det gick ju hur bra som helst alltsammans! Tack för fina blomman!
Hej!
Ett fönster till dig med en vacker blå blomma. Bilden tog jag idag på ett litet café på Rödön.
Nu vill jag önska dig lycka till med operationen! Det kommer att gå galant, om än du blir lite trött och får lite ont efteråt. Men tänk sen, så skönt att slippa värken.
Kram Eva.
//Ja, Eva ..., det gick ju hur bra som helst alltsammans! Tack för fina blomman!
söndag 13 april 2014
Det där med pärmarna ...
Vi är tre kvinnor som delar sal från måndagkväll till fredag förmiddag.
Det är I som är 81 år och som egentligen kommer från Borås.
Precis som jag själv, har hon nu fått ny knäled, i sitt andra ben.
Hon är liten, ganska nätt .., gladlynt .., har i hela sitt liv arbetat med böcker.
Läser jämt och ständigt.
I är gift med en nio år äldre man - han är alltså nittio fyllda -, men ser ut att vara tjugo år yngre.
Han går med spänstiga steg och har en sån här härlig slips, ni vet, som i amerikanska filmer, med som ett metallspänne längst upp.
I femtiofyra år har dom varit gifta. Inga gemensamma barn.
I sängen närmast mig ligger L, som är född på Jylland.
Sextiosju år.
Konstnärlig.
Har haft egen butik och pratar ofta om sina barn.
Nästan hela tiden ringer någon av dem.
"Puss och kram! Jag älskar dig också!" säger hon till avslutning.
L vill på inga villkors vis åka hem på fredag, hon känner sig "inte mogen".
På nätterna ringer hon nattpersonalen och ber om hjälp.
Det gör jag med.
Jag får gula öronproppar av vänlig sjuksköterska.
På torsdagen, när vi är lite piggare, pratar vi om våra intressen.
L säger att hon älskar att påta i trädgården .., hon syr och hon har så många konstnärliga sysselsättningar.
"Du då I ....?" frågar jag.
Svaret dröjer en stund.
"Ja, jag är inte så värst konstnärlig, faktiskt inte alls .. men jag tycker hemskt mycket om att klä om pärmar, det gör jag .., det blir så fint, så fint", säger I.
Jag tycker så mycket om henne.
Vi är tre kvinnor som delar sal från måndagkväll till fredag förmiddag.
Det är I som är 81 år och som egentligen kommer från Borås.
Precis som jag själv, har hon nu fått ny knäled, i sitt andra ben.
Hon är liten, ganska nätt .., gladlynt .., har i hela sitt liv arbetat med böcker.
Läser jämt och ständigt.
I är gift med en nio år äldre man - han är alltså nittio fyllda -, men ser ut att vara tjugo år yngre.
Han går med spänstiga steg och har en sån här härlig slips, ni vet, som i amerikanska filmer, med som ett metallspänne längst upp.
I femtiofyra år har dom varit gifta. Inga gemensamma barn.
I sängen närmast mig ligger L, som är född på Jylland.
Sextiosju år.
Konstnärlig.
Har haft egen butik och pratar ofta om sina barn.
Nästan hela tiden ringer någon av dem.
"Puss och kram! Jag älskar dig också!" säger hon till avslutning.
L vill på inga villkors vis åka hem på fredag, hon känner sig "inte mogen".
På nätterna ringer hon nattpersonalen och ber om hjälp.
Det gör jag med.
Jag får gula öronproppar av vänlig sjuksköterska.
På torsdagen, när vi är lite piggare, pratar vi om våra intressen.
L säger att hon älskar att påta i trädgården .., hon syr och hon har så många konstnärliga sysselsättningar.
"Du då I ....?" frågar jag.
Svaret dröjer en stund.
"Ja, jag är inte så värst konstnärlig, faktiskt inte alls .. men jag tycker hemskt mycket om att klä om pärmar, det gör jag .., det blir så fint, så fint", säger I.
Jag tycker så mycket om henne.
Dagens fönster ...
Hej Elisabeth,
Skönt att höra av dig igen och att du är på benen och på god bättring!
Jag sitter och tittar igenom gamla bilder och hittar massor av fönster förstås.
Här kommer ett från Högestads kyrka mellan Tomelilla och Ystad, liksom en närbild på de speciella korsen, som får sin förklaring när man ser vem de hedrar.
Det kommer kanske fler bilder framåt kvällen - jag tittar igenom några mappar till!
Hälsningar annannan.
Hej Elisabeth,
Skönt att höra av dig igen och att du är på benen och på god bättring!
Jag sitter och tittar igenom gamla bilder och hittar massor av fönster förstås.
Här kommer ett från Högestads kyrka mellan Tomelilla och Ystad, liksom en närbild på de speciella korsen, som får sin förklaring när man ser vem de hedrar.
Det kommer kanske fler bilder framåt kvällen - jag tittar igenom några mappar till!
Hälsningar annannan.
lördag 12 april 2014
"Ja, men på nån avdelning finns det en skrapa ...."
Om någon frågade mig om jag skulle vilja delta i en undersökning, så där för att veta vad jag kom att tycka om dom fyra dagarna på sjukhuset här i stan, så skulle jag mer än gärna säga "ja!"
På raden för egna reflektioner (om där nu fanns någon), skulle jag skriva följande:
1. Det gör inget om det i ett badrum för ortopedpatienter finns en duschskrapa till golvet.
Finns ingen sådan och inget duschförhänge (det kan jag förstå, det kanske är för att hålla undan bakterier) blir ju följden av en dusch att golvet svämmar över av vatten!
När nästa patient kommer in, är det således vått på golvet och hur enkelt som helst att dråsa i backen!
Nu menar jag inte en liten duschskrapa som till fönster, för går man med kryckor har man svårt qatt hantera en sån, utan en längre variant som man "kara undan vattnnet med".
2. Det vore också bra om sittdelen till toalettstolen verkligen höll sig på plats och inte lossnade och ramlade ner på det våta golvet. (Efter viss påtryckning byttes ringen ut, mot en ny som lossnade).
3. När patienter ligger på uppvakningen (jag räknade till sexton stycken, det kan ha varit flera) och har en kräkpåse som sitt bästa sällskap, vore det skönt om irritationsmoment personalen emellan diskuterades någon annanstans. Man har nämligen fullt upp med att vara sjuk och vill mest av allt ( i alla fall undertecknad, jag pratade med AP om detta, hon ville ha full fart omkring sig!) ha lugn och ro. Det kanske är åldersbetingat?
4. För övrigt var allt bra.
Underbar personal .., vänliga och duktiga städerskor som verkligen höll rent i såväl salar som korridorer/badrum! Daglig städning var det. Trevliga läkare som tog sig tid att prata med varje patient, det bästa bemötande jag har fått, tror jag. Rara, unga sköterskor på väg till Norge ..., en Gökboet-syster som meddelade att vi inte fick göra sängen till ett bo (men har man inte sovit på två dygn, ville man gärna hålla till i boet) ..., nattpersonal som kom direkt när klockan ringde och var som änglar .., ja, och så utsikten från åttonde våningen över stan och världen.
Och flöjtande från herr koltrast var morgon!
Och nu börjar jag minsann piggna till, allt medan pv:s blodtryck har skjutit i höjden och vållar honom huvudvärk, ja, om det nu är på grund av trycket?
Mycket har hänt på fem år, ja, sedan den förra operationen.
En ny sorts plåster ..., och var sin tjusig stödstrumpa får vi också - och innan man har lyckats trä den över foten har illamåendet kommit med ilfart - och nya mediciner är det också.
Jag har inte ens en tiondel så ont som jag hade 2009 och känner mig - frånsett tröttheten - så otroligt pigg. Rör mig nästan obehindrat.
Det lilla, lilla rivsåret på höger fot, höll på att stoppa alltsammans, men bedömdes inte skulle utgöra någon fara för operationen.
Såja, nu har jag svarat på enkäten ,-
Tack för alla vänliga ord från inläggen som varit .., jag orkar bara inte just nu sitta och tacka var och en av er! Nu ska jag ta mig an sjuklingen i rummet.
På eftermiddagen (torsdag kanske ...?) vaknar jag av att chefens fru Bodil sitter vid sidan av sängen och ser så varmt mot mig.
Vilken glädje det var.
"Du sov så gott när jag kom Bettan, så jag gick ut och satte mig i dagrummet och väntade så du skulle få vila ut innan jag gick in ...", sa hon leende.
Och den nyblivna friherrinnan dyker också upp och sprider glädje!
Hon var iklädd underbara Gudrun-Sjödén-målarrocken från några år tillbaka och vi pratar om att försöka fixa till något liknande till oss båda.
Och i mobilen ligger hjärtevärmande sms och strålar som små diamanter .., tack för dem alla, ni som höll handen och var med rent själsligen!
Nu ska jag göra kaffe!
 |
| På väg till badrummet. Första duschen efteråt. |
Om någon frågade mig om jag skulle vilja delta i en undersökning, så där för att veta vad jag kom att tycka om dom fyra dagarna på sjukhuset här i stan, så skulle jag mer än gärna säga "ja!"
På raden för egna reflektioner (om där nu fanns någon), skulle jag skriva följande:
1. Det gör inget om det i ett badrum för ortopedpatienter finns en duschskrapa till golvet.
Finns ingen sådan och inget duschförhänge (det kan jag förstå, det kanske är för att hålla undan bakterier) blir ju följden av en dusch att golvet svämmar över av vatten!
När nästa patient kommer in, är det således vått på golvet och hur enkelt som helst att dråsa i backen!
Nu menar jag inte en liten duschskrapa som till fönster, för går man med kryckor har man svårt qatt hantera en sån, utan en längre variant som man "kara undan vattnnet med".
2. Det vore också bra om sittdelen till toalettstolen verkligen höll sig på plats och inte lossnade och ramlade ner på det våta golvet. (Efter viss påtryckning byttes ringen ut, mot en ny som lossnade).
 |
| Gunnars säng flyttas till vardagsrummet. Såja. Och harry tror att det är för hans skull. |
3. När patienter ligger på uppvakningen (jag räknade till sexton stycken, det kan ha varit flera) och har en kräkpåse som sitt bästa sällskap, vore det skönt om irritationsmoment personalen emellan diskuterades någon annanstans. Man har nämligen fullt upp med att vara sjuk och vill mest av allt ( i alla fall undertecknad, jag pratade med AP om detta, hon ville ha full fart omkring sig!) ha lugn och ro. Det kanske är åldersbetingat?
4. För övrigt var allt bra.
Underbar personal .., vänliga och duktiga städerskor som verkligen höll rent i såväl salar som korridorer/badrum! Daglig städning var det. Trevliga läkare som tog sig tid att prata med varje patient, det bästa bemötande jag har fått, tror jag. Rara, unga sköterskor på väg till Norge ..., en Gökboet-syster som meddelade att vi inte fick göra sängen till ett bo (men har man inte sovit på två dygn, ville man gärna hålla till i boet) ..., nattpersonal som kom direkt när klockan ringde och var som änglar .., ja, och så utsikten från åttonde våningen över stan och världen.
Och flöjtande från herr koltrast var morgon!
Och nu börjar jag minsann piggna till, allt medan pv:s blodtryck har skjutit i höjden och vållar honom huvudvärk, ja, om det nu är på grund av trycket?
 |
| Tänk, att man kan må så bra! |
Mycket har hänt på fem år, ja, sedan den förra operationen.
En ny sorts plåster ..., och var sin tjusig stödstrumpa får vi också - och innan man har lyckats trä den över foten har illamåendet kommit med ilfart - och nya mediciner är det också.
Jag har inte ens en tiondel så ont som jag hade 2009 och känner mig - frånsett tröttheten - så otroligt pigg. Rör mig nästan obehindrat.
Det lilla, lilla rivsåret på höger fot, höll på att stoppa alltsammans, men bedömdes inte skulle utgöra någon fara för operationen.
Såja, nu har jag svarat på enkäten ,-
Tack för alla vänliga ord från inläggen som varit .., jag orkar bara inte just nu sitta och tacka var och en av er! Nu ska jag ta mig an sjuklingen i rummet.
På eftermiddagen (torsdag kanske ...?) vaknar jag av att chefens fru Bodil sitter vid sidan av sängen och ser så varmt mot mig.
Vilken glädje det var.
"Du sov så gott när jag kom Bettan, så jag gick ut och satte mig i dagrummet och väntade så du skulle få vila ut innan jag gick in ...", sa hon leende.
Och den nyblivna friherrinnan dyker också upp och sprider glädje!
Hon var iklädd underbara Gudrun-Sjödén-målarrocken från några år tillbaka och vi pratar om att försöka fixa till något liknande till oss båda.
Och i mobilen ligger hjärtevärmande sms och strålar som små diamanter .., tack för dem alla, ni som höll handen och var med rent själsligen!
Nu ska jag göra kaffe!
Kanske var budgeten ansträngd ....?
En sak kan jag i alla fall konstatera, den som vecka 15 hade ansvaret för matlagningen på Halmstad sjukhus, hade nog det tämligen kämpigt att få pengarna att räcka till.
Att maten ska såväl se aptitlig ut, som smaka bra, är väl en självklarhet.
Döm om vår förvåning när vi till middag en dag fick tre små kokta ljusgula potatisar, en stekt blekgul fisk, samt en lika blekt gul sås.
Jodå, det smakade bra, men ..., nog tyder det väl ändå på bristande fantasi?
Inte en grönsak så långt ögat nådde!
Onsdag till lunch fick vi - hör här nu -: tre torra, rökta skivor skinka (dubbelvikta), två vikta plättar, samt konserverade morötter, såna här räfflade. Allt det tillsammans!
Vi bara gapade och förstod liksom inte hur allt detta hörde samman?
Så småningom blev det bättre: en god thai-soppa serverades till lunch .., och en laxpytt igår (jag var den enda som tyckte om den, övriga tre lämnade allt) och till kvällsfika blev det kaffe/te/nyponsoppa/juice (välj själv), samt smörgås med pålägg och fräscha grönsaker.
För övrigt var sercicen på topp0!
En sak kan jag i alla fall konstatera, den som vecka 15 hade ansvaret för matlagningen på Halmstad sjukhus, hade nog det tämligen kämpigt att få pengarna att räcka till.
Att maten ska såväl se aptitlig ut, som smaka bra, är väl en självklarhet.
Döm om vår förvåning när vi till middag en dag fick tre små kokta ljusgula potatisar, en stekt blekgul fisk, samt en lika blekt gul sås.
Jodå, det smakade bra, men ..., nog tyder det väl ändå på bristande fantasi?
Inte en grönsak så långt ögat nådde!
Onsdag till lunch fick vi - hör här nu -: tre torra, rökta skivor skinka (dubbelvikta), två vikta plättar, samt konserverade morötter, såna här räfflade. Allt det tillsammans!
Vi bara gapade och förstod liksom inte hur allt detta hörde samman?
Så småningom blev det bättre: en god thai-soppa serverades till lunch .., och en laxpytt igår (jag var den enda som tyckte om den, övriga tre lämnade allt) och till kvällsfika blev det kaffe/te/nyponsoppa/juice (välj själv), samt smörgås med pålägg och fräscha grönsaker.
För övrigt var sercicen på topp0!
Lördagsfönstret ...
.... fanns och finns väl ännu på sal 10, avdelning 81 på Halmstad sjukhus.
Där stod jag ibland och tittade ut över världen .., en av dagarna var grådiset borta och det var fri sikt nästan till Båstad och havet där rakt framme!
En annan dag såg jag underbara strandskatan spatsera fram och åter på taket där långt nedanför.
Och nu är det lördag och jag har så mycket jag vill berätta, men orkar inte.
.... fanns och finns väl ännu på sal 10, avdelning 81 på Halmstad sjukhus.
Där stod jag ibland och tittade ut över världen .., en av dagarna var grådiset borta och det var fri sikt nästan till Båstad och havet där rakt framme!
En annan dag såg jag underbara strandskatan spatsera fram och åter på taket där långt nedanför.
Och nu är det lördag och jag har så mycket jag vill berätta, men orkar inte.
fredag 11 april 2014
Hemma igen ...
Såja, då är allt som vanligt igen.
Frånsett ett förfärligt illamående såväl under som efter operationen och ytterligare en halv dags vämjelse och ständigt behov av kräkpåsar, så har det gått jättebra!
Trevliga rumskamrater .., en dam på åttioett, en på sextiosju och så jag.
Mycket prat och skratt.
Mycket att berätta.
Åkte hem via Resam och den suraste och mest bittra taxichaufför man kan tänka sig .., kom hem till en glatt svansviftande harry .., räkgryta och post.
Är oändligt trött, men i det närmaste smärtfri.
Strong pills är bara förnamnet!
Tack för alla glada tillrop under dom här dagarna, tack till pv som skött bloggen så bra och troget hälsat på .. , nu ska jag duscha och sedan ramla ihop på soffan.
I love you!
Såja, då är allt som vanligt igen.
Frånsett ett förfärligt illamående såväl under som efter operationen och ytterligare en halv dags vämjelse och ständigt behov av kräkpåsar, så har det gått jättebra!
Trevliga rumskamrater .., en dam på åttioett, en på sextiosju och så jag.
Mycket prat och skratt.
Mycket att berätta.
Åkte hem via Resam och den suraste och mest bittra taxichaufför man kan tänka sig .., kom hem till en glatt svansviftande harry .., räkgryta och post.
Är oändligt trött, men i det närmaste smärtfri.
Strong pills är bara förnamnet!
Tack för alla glada tillrop under dom här dagarna, tack till pv som skött bloggen så bra och troget hälsat på .. , nu ska jag duscha och sedan ramla ihop på soffan.
I love you!
torsdag 10 april 2014
En sista hälsning
kommer nu från bloggmadamens stand in.
Dagens rapport från avd 81 andas mycket optimism. Hon kände sig väldigt pigg, dansade runt med sina kryckor i korridoren och hade god aptit. Det mesta var sig likt, helt enkelt.
Tanken är att hon ska komma hem i morgon, så då kanske fönstren är färdiga när jag kommer från jobbet. Kanske vi t o m kan ringa till jobbet och anmäla henne till tjänstgöring till nästa vecka.
I alla fall är hon väldigt mycket mer pigg jämfört med förra gången, äter mindre smärtstillande men har trots det mindre ont.
I morgon räknar jag med att hon kan ta över den här verksamheten till 100 % så jag får tacka för alla glada tillrop under dessa dagarna. Må gott allihop.
Dagens rapport från avd 81 andas mycket optimism. Hon kände sig väldigt pigg, dansade runt med sina kryckor i korridoren och hade god aptit. Det mesta var sig likt, helt enkelt.
Tanken är att hon ska komma hem i morgon, så då kanske fönstren är färdiga när jag kommer från jobbet. Kanske vi t o m kan ringa till jobbet och anmäla henne till tjänstgöring till nästa vecka.
I alla fall är hon väldigt mycket mer pigg jämfört med förra gången, äter mindre smärtstillande men har trots det mindre ont.
I morgon räknar jag med att hon kan ta över den här verksamheten till 100 % så jag får tacka för alla glada tillrop under dessa dagarna. Må gott allihop.
onsdag 9 april 2014
Betydligt piggare
tycker jag nog att bloggmadamen var i kväll.
Redan när hon ringde vid sextiden lät rösten väldigt mycket mer livfull och när jag kom dit strax före sju var det en helt ny människa.
Uppe och gick lite försiktigt med sin gå/rullstol, mycket mindre plågad av värk. Men så klart en hel del piller för att hålla smärtan på uthärdlig nivå.
Vi traskade tillsammans ut till fikarummet, drack lite kaffe och hon åt en smörgås. Hoppas det blir en bra natt, med lite rejäl sömn, för det behöver hon nu.
Räknar med att få plocka hem henne på fredag, så på lördag kanske hon kan prova den lilla presenten jag köpte henne igår. En fönstertvättmaskin från Kärcher. Tänk så glad hon ska bli.
Redan när hon ringde vid sextiden lät rösten väldigt mycket mer livfull och när jag kom dit strax före sju var det en helt ny människa.
Uppe och gick lite försiktigt med sin gå/rullstol, mycket mindre plågad av värk. Men så klart en hel del piller för att hålla smärtan på uthärdlig nivå.
Vi traskade tillsammans ut till fikarummet, drack lite kaffe och hon åt en smörgås. Hoppas det blir en bra natt, med lite rejäl sömn, för det behöver hon nu.
Räknar med att få plocka hem henne på fredag, så på lördag kanske hon kan prova den lilla presenten jag köpte henne igår. En fönstertvättmaskin från Kärcher. Tänk så glad hon ska bli.
Rättelse
Samtal från avd 81 i morse, halv sju.
Älskade E hade läst mitt senaste inlägg om att hon trots allt såg ganska pigg ut.
Det var minsann inte sant, hon möjligtvis såg pigg ut, men därifrån till att vara förhållandevis pigg var alltså långt ifrån sanningen.
Så nu vet ni det.
Men smörgåsen och den s k Säröbomben som hon åt när jag var där igår hade hon fått behålla.
Mycket smärtstillande hade det blivit under natten.
Och hon hade alltså vaknat även denna dag.
Det finns hopp.
Älskade E hade läst mitt senaste inlägg om att hon trots allt såg ganska pigg ut.
Det var minsann inte sant, hon möjligtvis såg pigg ut, men därifrån till att vara förhållandevis pigg var alltså långt ifrån sanningen.
Så nu vet ni det.
Men smörgåsen och den s k Säröbomben som hon åt när jag var där igår hade hon fått behålla.
Mycket smärtstillande hade det blivit under natten.
Och hon hade alltså vaknat även denna dag.
Det finns hopp.
Dagens fönster ...
Vet att operation stundar för dig snart och jag håller tummarna för att allt skall gå bra.
När du har återhämtat dig lite så kanske du orkar sitta vid datorn en stund då och då.
Igår
(lördag) så tog vi bilen och åkte till ett gammalt hus som jag hade
spanat in tidigare. Du vet ju att jag har en förkärlek till gamla slitna
och halvt om halvt fallfärdiga hus.
Så där fotograferade jag en stund... :)
Nån gång framöver så hamnar säkert de här fönstren på mitt Instagramkonto, men det gör väl inget hoppas jag.
Massa kramar!!
Barbro a.k.a. afBabs
// Elisabet säger: ungefär så där antar jag att jag känner mig den här dagen, som är dagen efter operationen, om nu allt har gått som det är tänkt. Sliten. Tack snälla för omtanken! säger jag.
Hej Elisabet!
♥
Tänkte att jag skulle ta och skicka dig lite fönster, så att du kan plocka nåt då och då - om/när du vill.♥
// Elisabet säger: ungefär så där antar jag att jag känner mig den här dagen, som är dagen efter operationen, om nu allt har gått som det är tänkt. Sliten. Tack snälla för omtanken! säger jag.
tisdag 8 april 2014
På banan igen
men inte så snabb, kanske.
Just hemkommen efter en timmes besök på vårdavdelning 81, Halmstads sjukhus.
Den nyss knäopererade lät väldigt klen när hon ringde på telefonen i eftermiddag. När jag kom dit vid sjutiden tyckte jag nog ändå att hon såg ganska fräsch ut. Min minnesbild från förra gången sa att hon var sämre då.
Dock hade själva operationen varit värre denna gång, hon hade fått lyssna till sågar och borrmaskin som penetrerade hennes lekamen och det var inte särskilt uppbyggligt, kan tänka.
Lite lavendeloljemassage, lite mat som hon fick behålla medan jag var där, i alla fall, och jag tyckte faktiskt att hon såg rätt pigg ut när jag lämnade efter en timmes besök.
En stor fin bukett tulpaner från barnen lyste också upp på salen, där två andra flickor med nya höfter och knä fick dela den ögonfröjden.
Nu tänker jag se på fotboll från Champions league.
Just hemkommen efter en timmes besök på vårdavdelning 81, Halmstads sjukhus.
Den nyss knäopererade lät väldigt klen när hon ringde på telefonen i eftermiddag. När jag kom dit vid sjutiden tyckte jag nog ändå att hon såg ganska fräsch ut. Min minnesbild från förra gången sa att hon var sämre då.
Dock hade själva operationen varit värre denna gång, hon hade fått lyssna till sågar och borrmaskin som penetrerade hennes lekamen och det var inte särskilt uppbyggligt, kan tänka.
Lite lavendeloljemassage, lite mat som hon fick behålla medan jag var där, i alla fall, och jag tyckte faktiskt att hon såg rätt pigg ut när jag lämnade efter en timmes besök.
En stor fin bukett tulpaner från barnen lyste också upp på salen, där två andra flickor med nya höfter och knä fick dela den ögonfröjden.
Nu tänker jag se på fotboll från Champions league.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)