Överraskning i kassan ...
Ikväll uppenbarade sig plötsligt en man i kassan, ja, han kom in och log och sa snälla saker och jag lämnade allting och gav honom en stor och varm kram och kände mig så lycklig!
"Vad fin han var .., han såg så snäll ut!" sa arbetskamraten som genast tog ett skutt in i mitt hjärta.
Vem det var?
Den där mannen?
Jo, den här krabaten.
(Som prickade alla burkarna).
Sonen.
söndag 29 mars 2015
Och här är vinnarna ....
Tre stycken blev det.
För den som är döless på filmerna, kan vi meddela följande:
1:a priset - kakorna - går till Stockholm och Helena/Cruella.
2:a priset - Ann i Göteborg - hon vann sin egen handduk och får nånting annat i stället.
3:e priset - handduken som lottades ut igen - går till friherrinnan -!
Tack alla som varit med!
Nu åker jag till jobbet! hälsar lotterichefen.
Tre stycken blev det.
För den som är döless på filmerna, kan vi meddela följande:
1:a priset - kakorna - går till Stockholm och Helena/Cruella.
2:a priset - Ann i Göteborg - hon vann sin egen handduk och får nånting annat i stället.
3:e priset - handduken som lottades ut igen - går till friherrinnan -!
Tack alla som varit med!
Nu åker jag till jobbet! hälsar lotterichefen.
Strax dragning ....
... i småkakelotteriet! Inalles tjugo kakor .- fördelat på tre sorter - blev det, hälsar bagerskan
Följande har chans att kamma hem en förpackning med friherrinnans hembakta kakor.
Det är ....
Gunnar i Vaplan
Helena i Stockholm ...
Eva i Tyresö ...
Anne i Mantorp ....
Ulrika i Dalarna ...
Ann i Göteborg ...
Självaste friherrinnan har också bidragit med glädje, men avstår kakvinsten utifall att ...
Ett tröstpris finns förstås också.
Det är den fina rödvita handduken som Ann i Göteborg har sytt!
Skulle nu Ann vinna den , så har vi ett annat tröstpris till henne också ,-)
 |
| Fika vid havet - årets första dopp -, gissa, vem som bakat! |
... i småkakelotteriet! Inalles tjugo kakor .- fördelat på tre sorter - blev det, hälsar bagerskan
Följande har chans att kamma hem en förpackning med friherrinnans hembakta kakor.
Det är ....
Gunnar i Vaplan
Helena i Stockholm ...
Eva i Tyresö ...
Anne i Mantorp ....
Ulrika i Dalarna ...
Ann i Göteborg ...
Självaste friherrinnan har också bidragit med glädje, men avstår kakvinsten utifall att ...
Ett tröstpris finns förstås också.
Det är den fina rödvita handduken som Ann i Göteborg har sytt!
Skulle nu Ann vinna den , så har vi ett annat tröstpris till henne också ,-)
Idag ....
... för arton år sedan, blev jag mormor.
Då var jag fyrtiotre år och min egen minsting var tio - skulle fylla elva om några månader - och jag kände mig inte alls mogen för mormorsrollen. Jag tänkte att det där fixar jag nog inte?
Min egen mormor träffade jag bara några gånger per år ..., farmor var död långt innan jag föddes och min egen mamma hade en annorlunda mormorsroll - hon susade iväg till Sydamerika - och visserligen höll hon bra kontakt med barn och barnbarn, men det var liksom inte som andra mormödrar som bodde i närheten.
Och efter någon eller några veckor tog jag tåget till Stockholm och där möttes jag av den nyblivna mamman - min äldsta dotter - som stod där och väntade med barnvagnen och där låg alltså det lilla livet. Nej, jag kände mig inte som mormor. Inga himlastormande känslor som vällde fram!
Och vi åkte hem till Upplands Väsby i den lilla lägenheten och den nyblivna mamma kom med den nyfödda och lade henne i min famn och då började det picka lite i hjärtat och sen så var ju allt som vanligt - eller ovanligt -, man blir mormor ändå.
Och det bästa är att man får vara som man är.
Den som läser här vet att mormorsglädjen, den kom verkligen!
Åååå, sicken glädje den tösen har givit mig!
Alla resorna tillsammans .., vandrarhem och grekiska öar och London och kortspel och hårborstning och gå vilse och hitta hem och den där kvällen på Skansen och Allsång och hur vi gick tillsammans därifrån och jag hade en liten hand i min och nere vid en bro stod en man och spelade saxofon och vi blev hämtade av tösens mamma som skjutsade oss hem till Väsby.
Att livet kan vara rikt även utan barn och barnbarn, därom råder förstås inga tvivel, men om man nu har råkat få dem - dom där sistnämnda - då kan jag i alla fall säga att åååå, vilken glädje och lycka det blir!
Så därför vill jag säga t a c k underbara, rara, fina, goa Emma för att du är den du är .., för att du är så omtänksam och mjuk och för att jag fick förmånen att bli din mormor.
Och stort grattis på artonårsdagen!
(Allt detta gäller såklart även hennes fine lillebror, men han fyller inte år ännu. Han är kräfta.)
 | |
| Allsång på Skansen .., vi såg nästan ingenting. |
... för arton år sedan, blev jag mormor.
Då var jag fyrtiotre år och min egen minsting var tio - skulle fylla elva om några månader - och jag kände mig inte alls mogen för mormorsrollen. Jag tänkte att det där fixar jag nog inte?
 |
| Min egen mormor, Anna Fransiska Elisabet. |
Min egen mormor träffade jag bara några gånger per år ..., farmor var död långt innan jag föddes och min egen mamma hade en annorlunda mormorsroll - hon susade iväg till Sydamerika - och visserligen höll hon bra kontakt med barn och barnbarn, men det var liksom inte som andra mormödrar som bodde i närheten.
 |
| Mina barns mormor skrev brev och spelade in kasettband och berättade om Josef i brunnen |
Och efter någon eller några veckor tog jag tåget till Stockholm och där möttes jag av den nyblivna mamman - min äldsta dotter - som stod där och väntade med barnvagnen och där låg alltså det lilla livet. Nej, jag kände mig inte som mormor. Inga himlastormande känslor som vällde fram!
 |
| Fredagkväll, stort partaj i Väsby .. |
Och vi åkte hem till Upplands Väsby i den lilla lägenheten och den nyblivna mamma kom med den nyfödda och lade henne i min famn och då började det picka lite i hjärtat och sen så var ju allt som vanligt - eller ovanligt -, man blir mormor ändå.
Och det bästa är att man får vara som man är.
Den som läser här vet att mormorsglädjen, den kom verkligen!
Åååå, sicken glädje den tösen har givit mig!
 |
| Semester tillsammans i Grekland ... |
Alla resorna tillsammans .., vandrarhem och grekiska öar och London och kortspel och hårborstning och gå vilse och hitta hem och den där kvällen på Skansen och Allsång och hur vi gick tillsammans därifrån och jag hade en liten hand i min och nere vid en bro stod en man och spelade saxofon och vi blev hämtade av tösens mamma som skjutsade oss hem till Väsby.
Att livet kan vara rikt även utan barn och barnbarn, därom råder förstås inga tvivel, men om man nu har råkat få dem - dom där sistnämnda - då kan jag i alla fall säga att åååå, vilken glädje och lycka det blir!
Så därför vill jag säga t a c k underbara, rara, fina, goa Emma för att du är den du är .., för att du är så omtänksam och mjuk och för att jag fick förmånen att bli din mormor.
Och stort grattis på artonårsdagen!
(Allt detta gäller såklart även hennes fine lillebror, men han fyller inte år ännu. Han är kräfta.)
lördag 28 mars 2015
Det bästa för Gunnar i Jämtland ...
Nu har en hel vecka gått igen och under denna vecka har det funnits så många det bästa så det är svårt Jag har bestämt mig för att påskmarknadsbesöket vid Lanthandeln i Krokom får avsluta veckan med det bästa.
Goda kolbullar och ett huskut gott fika med chokladpraliner från "Tinas Praliner" i Alsen.
På bilden är det jag tillsammans med butiksinnehaverskan som skiner ikapp i vårsolens glans.
/Gunnar i Vaplan/
//Och i den lanthandeln - som är sååå charmig! - var vi i somras, pv, Gunnar, Gunnars bror och svägerska och jag själv .., och lyssnade till härlig steel-guitar-musik och så blev det gott fika i pausen. Nog var det synd Eva på Frösön att du inte kom dit!
Nu har en hel vecka gått igen och under denna vecka har det funnits så många det bästa så det är svårt Jag har bestämt mig för att påskmarknadsbesöket vid Lanthandeln i Krokom får avsluta veckan med det bästa.
Goda kolbullar och ett huskut gott fika med chokladpraliner från "Tinas Praliner" i Alsen.
På bilden är det jag tillsammans med butiksinnehaverskan som skiner ikapp i vårsolens glans.
//Och i den lanthandeln - som är sååå charmig! - var vi i somras, pv, Gunnar, Gunnars bror och svägerska och jag själv .., och lyssnade till härlig steel-guitar-musik och så blev det gott fika i pausen. Nog var det synd Eva på Frösön att du inte kom dit!
Någon sågar ved ...
Någon annan röjer i garaget.
Fyller svarta sopsäckar.
Sopar ihop eklöv som blåst in under vintern.
Hittar sju miljoner spikar.
Tomma eller halvtomma plastflaskor och dunkar.
Avslutar med att fylla på två av fyra fröautomater.
I den stora säcken med solrosfrö springer en liten mus och det är bara ogjort att jag får den i handen.
En annan mus är död.
Den ligger också i frösäcken.
Harry viftar på svansen .., han har nämligen upptäckt Ecke och Britt som står och småpratar med våra närmaste-grannar, dom som är så energiska.
Åååå, så det viftas på en svart svans .., men försiktigt, för Ecke är närapå blind och går med vita käppar och liiiite underligt är det nog, tycker harry.
Intill står Britt.
Jag har sagt det förut, men säger det igen - Britt är den vackraste kvinna jag vet - kanske närmare åttiotre, åttiofyra år.
Hennes hår är lent som siden.
Någon annan röjer i garaget.
Fyller svarta sopsäckar.
Sopar ihop eklöv som blåst in under vintern.
Hittar sju miljoner spikar.
Tomma eller halvtomma plastflaskor och dunkar.
Avslutar med att fylla på två av fyra fröautomater.
I den stora säcken med solrosfrö springer en liten mus och det är bara ogjort att jag får den i handen.
En annan mus är död.
Den ligger också i frösäcken.
Harry viftar på svansen .., han har nämligen upptäckt Ecke och Britt som står och småpratar med våra närmaste-grannar, dom som är så energiska.
Åååå, så det viftas på en svart svans .., men försiktigt, för Ecke är närapå blind och går med vita käppar och liiiite underligt är det nog, tycker harry.
Intill står Britt.
Jag har sagt det förut, men säger det igen - Britt är den vackraste kvinna jag vet - kanske närmare åttiotre, åttiofyra år.
Hennes hår är lent som siden.
Kanske det bästa för pv ...
Pensionatsvärden är nog den mest ihärdiga människa jag har träffat.
Eftersom vi till största delen eldar med ved vintertid, tackar han såklart "ja" till den som har röjt på sin tomt och gärna vill bli av med all veden.
Så .., därför har vi nu varit på Duvvägen i Haverdal och fyllt släp nr 1 med sånt som ska värma oss till hösten eller vintern.
Minst ett lass till blir det, kanske två och sen ska det lastas av, klyvas och travas.
"Tillsammans med allt byggvirket som han fick hämta gratis - det hade slängts i en container - har vi nu hela nästa vinter räddad .., ja, med ved ...", säger den idoge och ser tämligen nöjd ut.
Pensionatsvärden är nog den mest ihärdiga människa jag har träffat.
Eftersom vi till största delen eldar med ved vintertid, tackar han såklart "ja" till den som har röjt på sin tomt och gärna vill bli av med all veden.
Så .., därför har vi nu varit på Duvvägen i Haverdal och fyllt släp nr 1 med sånt som ska värma oss till hösten eller vintern.
Minst ett lass till blir det, kanske två och sen ska det lastas av, klyvas och travas.
"Tillsammans med allt byggvirket som han fick hämta gratis - det hade slängts i en container - har vi nu hela nästa vinter räddad .., ja, med ved ...", säger den idoge och ser tämligen nöjd ut.
Det bästa för friherrinnan i Steninge ...
Tänk, att efter fyra månader kom så äntligen kakelugnsmakaren!
Nu hoppas jag att det blir godkänt på måndag, då det blir ny provtryckning.
Håll tummarna!
(Den som har gott minne kommer kanske ihåg att det blev brand friherrinnans skorsten i vintras, med brandkårsutryckning som följd och en kakelugn som inte fick användas förrän den reparerats. Igår var han där, äntligen .., kakelugnsmakaren! Som Lena har väntat och eldat med värmeljus och vanliga ljus, för att få upp värmen i sina rum!)
I samband med besöket fick Lena även veta att kakelugnen troligen är från slutet av 1800-talet och handgjord. Tänk, vad jag tycker om kakelugnar!
Tänk, att efter fyra månader kom så äntligen kakelugnsmakaren!
Nu hoppas jag att det blir godkänt på måndag, då det blir ny provtryckning.
Håll tummarna!
(Den som har gott minne kommer kanske ihåg att det blev brand friherrinnans skorsten i vintras, med brandkårsutryckning som följd och en kakelugn som inte fick användas förrän den reparerats. Igår var han där, äntligen .., kakelugnsmakaren! Som Lena har väntat och eldat med värmeljus och vanliga ljus, för att få upp värmen i sina rum!)
I samband med besöket fick Lena även veta att kakelugnen troligen är från slutet av 1800-talet och handgjord. Tänk, vad jag tycker om kakelugnar!
Mitt eget bästa ..., mejeriet och Gustav.
Jo, men nånting som verkligen var det bästa, det var ute-på-lagret-samtalet med Bodil som ju är den som skriver och planerar våra scheman, om det här med mejerijobbet i sommar.
Egentligen var det redan bestämt vem som skulle ansvara för detta, men så kom annat i vägen (ett annat jobb, kan man uttrycka det ...) och nu var frågan .., på vems lott skulle detta falla .., att under ett antal sommarveckor ansvara för beställning från Dagab (ostar, sill etc) och Arla/Wapnö och så att ta hand om allt detta.
Mest av allt tänkte jag på hur mitt eländesknä skulle se ut efter dom veckorna?
Men det löste sig.
"Bettan .., jag har tänkt precis samma sak ..., nej, det går inte!" sa Bodil och log.
Jag hade ett i-värsta-fall-om-det-inte-löser-sig-scenario .., och det sa jag också, att då tar jag det.
Då får det bära eller brista.
Nu behöver jag inte ens tänka tanken!
Annat som var bra.
Postens nya frimärken gjorde verkligen mitt hjärta glatt!
Titta, det är ju som små noveller!
Och så "lånade" jag ju den här bilden av hon som gjort själva frimärkena,
Eller "gjort", designat dem, kanske.
Rent bedrövligt tycker jag att det är att posten - på sin egen sida där nya frimärken visas - inte berättar vem som är illustratör eller gravör. Vilken otrolig nonchalans!
Nåväl, när jag skrev inlägget om dom här underbara frimärkena, lånade jag alltså bilden från nätet. Visserligen skrev jag vem som var fotograf, men det hjälper ju föga.
Så jag letade upp den jag trodde var upphovsmannen till bilden, gick in på facebook och skrev följande:
Jo, men nånting som verkligen var det bästa, det var ute-på-lagret-samtalet med Bodil som ju är den som skriver och planerar våra scheman, om det här med mejerijobbet i sommar.
Egentligen var det redan bestämt vem som skulle ansvara för detta, men så kom annat i vägen (ett annat jobb, kan man uttrycka det ...) och nu var frågan .., på vems lott skulle detta falla .., att under ett antal sommarveckor ansvara för beställning från Dagab (ostar, sill etc) och Arla/Wapnö och så att ta hand om allt detta.
Mest av allt tänkte jag på hur mitt eländesknä skulle se ut efter dom veckorna?
Men det löste sig.
"Bettan .., jag har tänkt precis samma sak ..., nej, det går inte!" sa Bodil och log.
Jag hade ett i-värsta-fall-om-det-inte-löser-sig-scenario .., och det sa jag också, att då tar jag det.
Då får det bära eller brista.
Nu behöver jag inte ens tänka tanken!
Annat som var bra.
Postens nya frimärken gjorde verkligen mitt hjärta glatt!
Titta, det är ju som små noveller!
 |
| Emmelie Golabiewski. |
Och så "lånade" jag ju den här bilden av hon som gjort själva frimärkena,
Eller "gjort", designat dem, kanske.
Rent bedrövligt tycker jag att det är att posten - på sin egen sida där nya frimärken visas - inte berättar vem som är illustratör eller gravör. Vilken otrolig nonchalans!
Nåväl, när jag skrev inlägget om dom här underbara frimärkena, lånade jag alltså bilden från nätet. Visserligen skrev jag vem som var fotograf, men det hjälper ju föga.
Så jag letade upp den jag trodde var upphovsmannen till bilden, gick in på facebook och skrev följande:
"Hej Gustav!
Alldeles utan lov lånade jag från nätet din bild av Emmelie - frimärksformgivaren - och lade ut den på min blogg.
Visserligen skrev jag att det var du som var fotograf, men jag har ju ändå gjort det utan lov ,-)
Är det okej, eller ska jag ta bort bilden? undrar Elisabet i Halland."
Och fick svar:
"Det gjorde du säkert helt rätt i. Jag bjuder på den!
Gustav."
Då blev jag också glad!
Det bästa för Helena/Cruella i Sthlm ...
... i en vecka full av både jobb och trevligheter var gårdagens konsert i Berwaldhallen med KTH:s Akademiska Kapell under ledning av Gunnar Julin som av utstrålning och engagemang att döma nog har världens roligaste jobb.
"We Come on Peace" var kvällens överskrift och det rörde sig alltså om musik från science fiction- och spelvärlden. Underbart!
... i en vecka full av både jobb och trevligheter var gårdagens konsert i Berwaldhallen med KTH:s Akademiska Kapell under ledning av Gunnar Julin som av utstrålning och engagemang att döma nog har världens roligaste jobb.
"We Come on Peace" var kvällens överskrift och det rörde sig alltså om musik från science fiction- och spelvärlden. Underbart!
fredag 27 mars 2015
En inköpslista från Frösön ....
"Så här kan det se ut när jag skriver matlista till maken. Han kollar aldrig datum och tyvärr är det ibland väldigt korta datum. Kram från snöjämtland."
"Så här kan det se ut när jag skriver matlista till maken. Han kollar aldrig datum och tyvärr är det ibland väldigt korta datum. Kram från snöjämtland."
Mitt i naturen ....
Står man vid västerfönstret i vardagsrummet kan man beundra alla småfåglar som kommer på visit.
I vinter är det inte långt ifrån att dom har ätit oss ur huset.
Sju säckar á 20 kg har det gått åt ..., och det är inte slut ännu.
Somliga matgäster har förfärligt brått och tror sig inte om att sitta stilla.
Om fotografer bryr dom sig föga.
Eller rättare sagt: inte alls.
Det är tur att vi bloggare har Marie (Mian) att fråga.
"Grönsiska ...", svarar hon bums när jag inte har koll.
Men att detta är en Blåmes .., torde jag väl ändå kunna säga?
Står man vid västerfönstret i vardagsrummet kan man beundra alla småfåglar som kommer på visit.
I vinter är det inte långt ifrån att dom har ätit oss ur huset.
Sju säckar á 20 kg har det gått åt ..., och det är inte slut ännu.
Somliga matgäster har förfärligt brått och tror sig inte om att sitta stilla.
Om fotografer bryr dom sig föga.
Eller rättare sagt: inte alls.
Det är tur att vi bloggare har Marie (Mian) att fråga.
"Grönsiska ...", svarar hon bums när jag inte har koll.
Men att detta är en Blåmes .., torde jag väl ändå kunna säga?
Den artonde april ...
... fyller fine Gunnar i Jämtland sjuttio år.
Nej, han vill inte ha några presenter, men gärna ett bidrag, så där så vi kan hjälpas åt att stoppa tjuvjakten på utsatta djur .., tigrar, lejon och noshörningar, till exempel.
Gunnar har satt upp ett mål på 3000 kronor.
Vill ni vara med?
Då är det bara att klicka in sig här.
Även 20 kr är ett bidrag.
... fyller fine Gunnar i Jämtland sjuttio år.
Nej, han vill inte ha några presenter, men gärna ett bidrag, så där så vi kan hjälpas åt att stoppa tjuvjakten på utsatta djur .., tigrar, lejon och noshörningar, till exempel.
Gunnar har satt upp ett mål på 3000 kronor.
Vill ni vara med?
Då är det bara att klicka in sig här.
Även 20 kr är ett bidrag.
Det bästa för Eva i Tyresö ....
Det bästa i veckan var Greklandsresan --filmen som du skrev om.....
Så välgörande och glädjande.
Vilken underbar grek som lyckades genomföra detta!
Honom skulle man belöna!!!!
Att det finns sådana människor!!!!!
Kram från Eva i Tyresö
Tio veckor kvar ...
Så sitter jag här och skriver ner det viktiga, vecka för vecka.
Upptäcker att jag lovat hoppa in för någon annan ganska ofta .., och kanske inte sett helheten.
Nåja .., det blir bra när lönen kommer.
Vecka 17 blir det besök i Hässleholm på ortopeden klockan 7:50 på morgonen!
Ett tandhygienistbesök klockan 7.00 en morgon i juni .., kan det vara nåt ...?
Tio veckor kvar tills dess .., å, jag längtar inte!
Och Postansvarigträff på Eurostop i Halmstad den 4:e juni.
Räknat ner har jag alltid gjort.
Den här listan - här ovanför - satt på mitt skåp på Ica Supermarket i Ystad.
Tassen tillhörde katten Boll och fanns i ett rödmålat hus långt inne i skogen i Småland.
Dit åkte jag och träffade en fåraherde som inte kunde dölja besvikelsen över att främmandet prompt ville sova i eget rum .., jag fick ideliga sms från Helene - minns ni bloggerskan Helene som dog i cancer ..-, som då var rejält dålig ..., och dagen därpå bet jag sönder en tand och tog tåget tillbaka till Ystad.
Någon fåraherdinna blev jag aldrig.
Det var då när Emma skulle göra sin mormor sällskap till Kreta.
Då ....,. var hon 9 år.
I helgen firar hon sin 18-årsdag.
Jo, så är det.
Tiden bara susar iväg!
 |
| Bettankax: sån glädje jag har av överstrykningspennorna! |
Så sitter jag här och skriver ner det viktiga, vecka för vecka.
Upptäcker att jag lovat hoppa in för någon annan ganska ofta .., och kanske inte sett helheten.
Nåja .., det blir bra när lönen kommer.
Vecka 17 blir det besök i Hässleholm på ortopeden klockan 7:50 på morgonen!
Ett tandhygienistbesök klockan 7.00 en morgon i juni .., kan det vara nåt ...?
Tio veckor kvar tills dess .., å, jag längtar inte!
Och Postansvarigträff på Eurostop i Halmstad den 4:e juni.
Räknat ner har jag alltid gjort.
Den här listan - här ovanför - satt på mitt skåp på Ica Supermarket i Ystad.
Tassen tillhörde katten Boll och fanns i ett rödmålat hus långt inne i skogen i Småland.
Dit åkte jag och träffade en fåraherde som inte kunde dölja besvikelsen över att främmandet prompt ville sova i eget rum .., jag fick ideliga sms från Helene - minns ni bloggerskan Helene som dog i cancer ..-, som då var rejält dålig ..., och dagen därpå bet jag sönder en tand och tog tåget tillbaka till Ystad.
Någon fåraherdinna blev jag aldrig.
 |
| "Mormor, du ska gifta dig med en man från Norge som heter Fredrik ...". |
Det var då när Emma skulle göra sin mormor sällskap till Kreta.
Då ....,. var hon 9 år.
I helgen firar hon sin 18-årsdag.
Jo, så är det.
Tiden bara susar iväg!
Man kan ju tänka sig ...
... hur det ska kännas för herr Lubitz föräldrar och kanske syskon .., om det nu är på det viset, att han - alldeles medvetet -,. har låst ute sin pilotkollega och dragit med sig alla rakt in i döden.
Vilken fasa för pilotens anhöriga!
Att gå och handla och möta allas blickar .., att ha förlorat ett älskat barn och veta att denne har orsakat sån ofattbar sorg och smärta hos andra anhöriga. Andra pappor och mammor. Och syskon.
Och fastrar och mostrar. Och kusiner och skolkamrater.
Om det vore ens egen son eller dotter ...., ååå, man får ont i magen bara vid tanken.
... hur det ska kännas för herr Lubitz föräldrar och kanske syskon .., om det nu är på det viset, att han - alldeles medvetet -,. har låst ute sin pilotkollega och dragit med sig alla rakt in i döden.
Vilken fasa för pilotens anhöriga!
Att gå och handla och möta allas blickar .., att ha förlorat ett älskat barn och veta att denne har orsakat sån ofattbar sorg och smärta hos andra anhöriga. Andra pappor och mammor. Och syskon.
Och fastrar och mostrar. Och kusiner och skolkamrater.
Om det vore ens egen son eller dotter ...., ååå, man får ont i magen bara vid tanken.
torsdag 26 mars 2015
Mitt eget bästa ...
Mitt eget bästa är egentligen flera saker.
Det är ... att krypa ner under täcket och ha överdjävulskt ont i sitt gamla protesknä och så lägger pv sin varma, varma hand mot min rygg och det blir som medicin .., kanske så där så man slappnar av?
Det är också att arbeta förmiddag - en dag varannan vecka -, ta hand om sin mejeribeställning, fylla på och göra fint ., att baka bröd och ..., vid tiotiden, fika tillsammans med friherrinnan som just då kommer och handlar.
Och det är att drömma så verkligt så man tror att det är sant .., att man är au pair åt någon som heter som Torbjörn Blom och är så vänlig och säger att jag kan använda familjens pool om jag vill och det vill jag.
Det är också att passera butikens foajé och där möta ett äldre par som hejar och där kvinnan leende säger ..."jaha, här har vi hon den glada .." och det just som man börjar tappa fjädern och tänker att det ska bli skönt att komma hem och man tänker också att en anställning på Dramaten kanske vore nåt?
Alla med serviceyrken vet förstås precis.
Och så att komma hem och elda i vedpannan och veta att jo, men nu fixar jag det där med eldningen .., det är inga problem alls och all gratisveden som pv hämtat från en byggcontainer, den går åt minsann och elementen blir varma och här, där jag sitter och skriver, hör jag knastret från pannan.
Det är nånting oerhört primitivt med själva eldandet ..., en slags trygghet.
Av att elda blir man själsligen jordad.
Det bästa är också att var morgon när jag går ut i det oerhört sexiga nattlinnet från Cellbes .., mötas av kvittrande småfåglar som inte bryr sig ett skvatt i hur mat-mor ser ut .., nej, dom sitter lugnt kvar på grenarna när jag fyller på solrosfrön och just då - i det ögonblicket - känner jag mig som den rikaste människan på jorden.
Mitt eget bästa är egentligen flera saker.
Det är ... att krypa ner under täcket och ha överdjävulskt ont i sitt gamla protesknä och så lägger pv sin varma, varma hand mot min rygg och det blir som medicin .., kanske så där så man slappnar av?
Det är också att arbeta förmiddag - en dag varannan vecka -, ta hand om sin mejeribeställning, fylla på och göra fint ., att baka bröd och ..., vid tiotiden, fika tillsammans med friherrinnan som just då kommer och handlar.
Och det är att drömma så verkligt så man tror att det är sant .., att man är au pair åt någon som heter som Torbjörn Blom och är så vänlig och säger att jag kan använda familjens pool om jag vill och det vill jag.
 |
| Att ha fina arbetskamrater - vilken glädje -! Här Annikas hand. |
Det är också att passera butikens foajé och där möta ett äldre par som hejar och där kvinnan leende säger ..."jaha, här har vi hon den glada .." och det just som man börjar tappa fjädern och tänker att det ska bli skönt att komma hem och man tänker också att en anställning på Dramaten kanske vore nåt?
Alla med serviceyrken vet förstås precis.
Och så att komma hem och elda i vedpannan och veta att jo, men nu fixar jag det där med eldningen .., det är inga problem alls och all gratisveden som pv hämtat från en byggcontainer, den går åt minsann och elementen blir varma och här, där jag sitter och skriver, hör jag knastret från pannan.
Det är nånting oerhört primitivt med själva eldandet ..., en slags trygghet.
Av att elda blir man själsligen jordad.
Det bästa är också att var morgon när jag går ut i det oerhört sexiga nattlinnet från Cellbes .., mötas av kvittrande småfåglar som inte bryr sig ett skvatt i hur mat-mor ser ut .., nej, dom sitter lugnt kvar på grenarna när jag fyller på solrosfrön och just då - i det ögonblicket - känner jag mig som den rikaste människan på jorden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)