Och när vi kommer till ...

... det gula huset på kullen .., så häpnar man liksom över hur allting har vuxit!

Det är som om vi först nu, när vi har landat på riktigt, upptäcker frodigheten.

För två år sedan var altanen bara ett slätt "dansgolv", uppbyggt till den dansglade pensionatvärdens femtioårskalas några år tidigare.

Vinrankan VÄLLER ut över alla brädder ..., där finns massor med små, små vindruvsklasar som förstås inte hinner förvandlas till druvor, men ändå ...



Nu .., är den en grönskande oas och jag älskar den!
(Till arbetskamraterna på Ica i Ystad: ni ser väl presenten?!)

Och ja, det är lite hipp som happ med pelargoniefärgerna (inte bara dom .., petuniorna också). Jag som tycker så mycket om rosa sådana .., och hade med mig dem från Ystad .., det blir inte så fint mot det gula huset, men dom får vara här ändå.



Klematisen, som vi trodde hade avlidit, klipptes ner nästan till botten i våras.

Nu .., blommar den så fint, så fint!

Glädje .....


Idag kommer den här glade krabaten till landet Halland!

Räkgrytan väntar.

Å, så roligt det ska bli!

Dagens fönster ..

... finns i Klövedal i Bohuslän, där vi bodde på Bed & Breakfast i Pilane.

(Som är stört omöjligt för mig att lära mig .., jag säger alltid ..."få se nu .., Pina .., Pine ..?" och pv gapskrattar och ropar ..."nu får du banne mig lära dig det där ...!" Ni ser väl att fönstret speglar sig i tavlan? Det blir fönster på fönster ...)

Två kvällsfönster ...

"Så fin gul färg på husväggen och en fönsterbild i tiden.

Sommartiden alltså då många är på resande fot och kanske tittar in på ett sånt här ställe.

Det här hittar man i Motala.

Hej från mig

Turtlan."

Ett kvällsfönster från Cecilia N ....

I början av juli avled min dator och jag har alldeles totalt tappat bort mig i vilka bilder som jag lagt in här på sidan?

Kanske har jag redan visat den här, men det må i så fall vara.

Fönster, - och solfångerska var ingen mindre än madamen med så gott minne, nämligen Cecilia N. (Och Cecilia .., ja, det kan ha varit den bryggan du undrade över .., men det finns säkert sex stycken likadana .., så helt säker är jag inte.)

Så här skriver hon:

"Strax söder om Norderport i Visby ringmur finns ett snyggt murat hål som solen lagom fick plats i när jag passerade."

Har ni någonsin ...

... skådat en sån vacker torkställning?

Inte jag.

Och nu vet pv vad som väntar.

Kan jag lova.

Omstart ...

Egentligen ..., känns det som om det är idag som det nya livet börjar.

Så jag går omkring och småpysslar lite.

Plockar en bukett av lavendel, salvia och mynta och sätter i en vas på rumsbordet.

Stryker med handen över den virkade duken från Bente .., lägger beslag på den översta hyllan i badrumsskåpet och småpratar lite med sigge nilsson och pElle, vilka tycks oändligt lättade över att två små hundar äntligen har givit sig av.

Sånt.

"I slutet av nästa vecka, är det okej då om jag målar väggarna i lilla gästrummet ..?" frågar jag pv.

Det är det.

Säger han leende.

Såg ni Sommarkväll från Ystad igårkväll?

Om inte .., se reprisen!

Att lyssna till den här mannen (se nedan) var hur intressant som helst!

"Björn Lindeblad var hög chef i näringslivet när han lämnade allt för att bli tiggarmunk i Thailand. I sjutton år blev var han där. Och nu är han tillbaka i Sverige."

Naturtomt ...

På Gullholmen i Bohuslän .,. passerar vi ett av alla vitmålade hus och så tvärstannar vi .., åå, titta, hela tomten fylld med ljung!

Så v a c k e r t!

Martina Eikedahls vänstra hand ..

Martina är en liten dam som har koll på det mesta.

Hon är Tvilling, tycker om att spela fotboll, att bada och vara med kompisar.

Men se en sak har hon inte koll på .., hon säger hela tiden fel och kallar mig för "Elenor" och åt detta har vi så roligt.

Martina, som är 1o år, är dessutom oerhört lik sin kusin, AnnaPanna.

Och så har hon vänster tumme upp.

Conny Eikedahls vänstra hand ...

Conny var sju år när jag träffade honom för första gången.

Då var han en nästan alltid solig liten parvel, yngst av fyra syskon, som älskade att fiska och när jag själv fick barn, såg jag klara likheter mellan vår Anna och hennes farbror.

Det är hos Conny och Carina vi övernattar den allra första semesterdagen.

Conny arbetar, precis som sin storebror Leif, på Volvo, men på en annan avdelning.

Dom tre bröderna och deras storasyster har samma mamma, men Conny har en annan pappa och det är nu några år sedan hans far dog.

Från en chiffonjé hämtar han, Conny alltså, gulnade tidningsklipp som handlar om hans släktingar i Jämtland.



Vi sitter vid köksbordet och läser dödsannonser och urklippet som handlar om Åke Bergström som ska konsertera i Ovikens kyrka, ja, det är länge sedan det.

"Åke .., han måste vara en bror till din pappa .., nej, en brorson till din pappa?" säger jag.

När jag frågar Carina vad hon tycker är mest typiskt för Conny, säger hon leende: "han är hjälpsam .., otroligt hjälpsam .., och så är han översocial och säger aldrig, och då menar jag verkligen ALDRIG, nej till en fest!"

Själv har jag ett annat minne av Conny.

Han arbetade i sin ungdom i skogsplanteringen hemma i Malå och bodde då hemma hos oss.
Det var tuffa dagar bland mygg och knott och upp i ottan och efter första dagens arbete stööööp han i säng vid sextiden och vaknade inte förrän det nästa morgon var dags att stiga upp!

När sommaren var tillända och planterandet överstökat, fick Conny sin lön.

Han satt vid vårt köksbord och sorterade hundralapparna i ordning .., lade dem i rad efter rad och så tog han bort mer än hälften av sedlarna och lade dem i en hög för sig.

"Dom ska mamma få, hon behöver dom ...", sa han.

Jag glömmer det aldrig.



// Conny är för övrigt Kräfta och har vänster tumme upp.
Alla fyra syskonen har mer än fyra år till närmaste bror eller syster och räknas därför som funktionella endabarn. Födelseåren är 1944, 1952, 1957 och 1963.

Leif Eikedahls vänstra hand ...

Leif är nummer två av fyra syskon, han är Oxe och har höger tumme upp.

Han är också min före detta svåger.

Leif arbetar åt Volvo och åker kors och tvärs världen över, ja, det finns liksom inga hinder för den mannen ..., och om någon, då, när han var en lite kaxig kille på elva, tolv år .., hade sagt till mig att jo, du förstår att Leif, han kommer att klara sig alldeles galant .., han klarar sig lika bra var i världen han än kommer", då hade jag nog ramlat baklänges.

En gång i världen dansade han balett.

Då höll vi också på att ramla baklänges.

Och han dyker med tuber och har tävlat i livräddning.

Hans storebror brukar säga att ..."jag vet nog ingen med sånt rättspatos som just Leif".

När jag frågar övriga vad dom tycker är typiskt för honom, säger dom .., "ja, han är generös".

Carina Holms vänstra hand ...

I Göteborg, i ett blått radhus där det för närvarande pågår renovering, där bor Carina.

Hon är min f.d. svägerska, gift med mina barns pappas yngste bror.

Carina är uppvuxen i Kiruna, hon är Jungfru och ytterst målmedveten.

Efter att i hela sitt vuxna liv ha arbetat som undersköterska, har den här madamen under tre års tid läst till arbetsterapeut och mellan varven har hon arbetat ihärdigt .., och i familjens bokhylla står en hel drös med litteratur på engelska, ja, det är från studierna det.

Nu är hon färdig och vikarierar i sitt nya yrke.

Det här med att vara arbetsterapeut, det är inte - som jag först tror - detta att sätta åldringar i arbete - typ virka grytlappar eller väva löpare -, nej, inte alls!

Numera handlar det om att t.ex. få strokedrabbade patienter att komma tillbaka .., att hitta rätt hjälpmedel och en hel massa annat.

Carina säger att hon älskar det här nya!

När jag frågar hennes man vad han tycker är mest typiskt när det gäller Carina, så funderar han en stund.

"Hon är himla hjälpsam .., ställer alltid upp, sån är hon", säger han.

Dottern Martina tycker att mamma är en sån som alltid studerar.

Och själv säger jag att hon är oerhört gästfri och generös.

Utan knot får pensionatsvärden och jag själv övernatta i det blå radhuset och vi bjuds lika generöst på härlig middag tillsammans med andra rara släktingar.

Sa jag att Carina har vänster tumme upp?

Nej, men det har hon i alla fall.

Söndagsfönstret ...

... kommer från ellem hemma i Västerbotten.

Ett dassfönster, med den vackra rallarrosen som slingrar sig längs väggen.

När jag var lillflicka, då repade jag ofta av dom rosa blommorna och så låtsasstekte jag dem i en gulemaljerad gryta som fanns i lekstugan och så bjöd jag mamma och pappa på låtsaslunch.

Hemlängtan ..

"Ja ...,. och vad är problemet med läkare som festar efter jobbet ..?" säger pv.
Det är väl det som kallas för nyhetstorka, kanske.

Från Alingsås styr vi kosan mot Borås.

Det är slumpen som styr .., vi säger helt enkelt att ja, ja, Borås blir nog bra?

Och vägen går längs John-Bauer-skog .., höga granar och mörkt, så där som i Småland ..., och väl framme i Borås ler jag åt en helt ljuvlig installation eller vad man ska kalla det .., det måste vara världens längsta klädstreck som hänger i luften, så där dubbelt och med hundratals klädplagg fastnypade, å, det är så finurligt!

Och på torget pågår auktion .., och vi tittar på underliga sittplatser av sten .., säkerligen tillverkade för människor med långa lår ..., fast sen ser vi att det finns andra varianter också .., och vi äter kryddstark mat från Thailändsk restaurang och sedan kör vi västerut, mot Varberg.


Kallbadhuset i Varberg - såå vackert -.

Två gånger har jag besökt Varberg, frånsett när barnen var små och vi åkte färja över till Grenå på Jylland.

Nu blir det visit på Varbergs Fästning och jag har redan i förväg bestämt mig för att titta på Bockstensmannen, något som jag finner så ofattbart intressant!

Tänk, där ligger kvarlevorna av en död man funnen i en torvmosse .., och där är ekpålen som stacks genom hans hjärta och i en monter hänger mannens ylleskjorta och där är hans knivar .., det är alldeles oerhört intressant, helt enkelt.

Som vanligt tar pv lååång tid på sig för att lyssna till alla hörlure-band där man får ta del av historien och jag uthärdar inte värmen, utan slår mig ner på slänten med utsikt över kallbadhuset, - det är det som syns på bilden -.



I Veddige, någon mil eller eller ett par innan Varberg, upptäcker vi en loppis.

I ett garage eller kanske nån slags förråd, bågnar det av tusentals vinylskivor och där är lampor och porslin, ja, allt man bara kan tänka sig.

Till min glädje hittar jag en LP-skiva av Thorstein Bergman, å, den skivan hade jag själv en gång i världen och nu ska den spelas på pv:s grammofon! En skomakarlampa - modell äldre - blir också min och pv köper fendrar till båten som vi ännu inte har skaffat oss, den vi ska fiska med.

Och nu är vi i Steninge i hans mammas sommarhus och vännen Kerstin från Trelleborg har ringt och berättat att hon är på jazzkväll i Smyge och tänk, där känner hon igen pv:s musikantbror Uffe, ja, honom har hon ju sett så många gånger här på bloggen, så hon vet precis ..., och där ska han spela ikväll.

Och i morgon, då flyttar vi hem till Stensjö.

På riktigt.

Gothia Cup - en kärleksförklaring -.

Detta är första gången jag någonsin besöker den stora fotbollsturneringen Gothia Cup och det ska jag säga, att åååå, så imponerad jag är av hela arrangemanget!

Igår var det dags för prisutdelning för Bollstanäs SK, dvs, det lag som Emma tillhör och som i år tog bronspengen (inget fjärdepris utdelas .., trean och fyran får var sitt brons).

Vi gick till Gamla Ullevi i god tid, pv och jag själv, och fick sittplats alldeles vid dom gultröjade bronstöserna, som i finalen flickor 19 år .., i deras halvtid, skulle få sina medaljer.

Det var helt sanslöst roligt!

Så snart halvtidssignalen ljudit, ja, då drogs podiet fram för prisutdelning och det blev urhärlig musik från högtalarna och hejaklacken kom igång igen och ååå, så roligt det var!

Längs sargen gick hejaklacksledare - från Gothia Cup alltså - och fick igång publiken!

"Andra sidan är ni klara ...? Jajamensan, fattas bara .., B S K!"

Och tösernas föräldrar och syskon och anhöriga .., vilket jobb dom har gjort!



Här står dom, töserna från BSK.

Finalen flickor 19 år blev dramatisk värre.
Det var två norska lag som möttes och slutresultatet blev 2 - 2 .., så blev det straffar och båda lagen klarade sina fem första straffar .., ååå, ni kan tro att det var spänning i luften!

Bodö avgick med segern .., och flickan i Kongsvingerlaget, hon som missade straffen, visste inte till sig av bedrövelse.

Nästa match blev final flickor födda -97, alltså Emmas grupp.
Nu spelade Vaksala från Uppsala mot Brommapojkarna.
Lika spännande där och straffläggning på slutet och gråt och glädje.



Det var djävulskt hett på Ullevi .., vi satt i solgasset och flämtade.

Intill oss hördes en av BSK-töserna utbrista till sin kompis: "ååå, jag döööör, så piiiinsamt, titta morfar och mormor har vikt ihop tidningarn och gjort solhattar av dom!!"

Jag looooog.

Det var dock inte mannen på bilden.

Sist av allt, efter prisutdelningarna, tittade pv och jag själv på en halvlek av matchen mellan ett colombianskt lag som mötte ett italienskt.

Trettonåriga pojkar som var så duktiga!

Lördagsfönstret ...

... finns i ett vitmålat litet hus på den bohusländska ön Gullholmen.

Jodå .., det blev camping!

Och så blir det då pv:s tur att välja boende.

Alldeles enkelt är det inte, allra helst som herrns semesterkompis sannerligen inte har lust att ligga på en camping som mest av allt liknar Ica Maxis kundparkering.

"Men vad har du inbillat dig? Det är ju så det är numera ., människor har husbilar eller husvagn och det är inte många direkt som tältar?" säger pv och jag anar en viss tillbakahållen irritation och ja, jag förstår honom .. , men hellre vild camping än att ligga inklämd bland en drös med bilar.

Så, nästan framme vid Tjörnbron, hittar vi nånting som känns .., bra.

Almöns camping.



För 270 kronor får såväl bil som tält (150 kr om man lämnar bilen utanför campingområdet) husera på området.

pv hittar en glänta i ena änden av campingen .., bakom tältet är det utsikt mot oljeraffinaderierna på andra sidan vattnet ("titta, så vackert!" säger han plirigt leende ...) och åt andra hållet är det badstrand.



Här är grannarna!
I tältet t.v. bor ett isländskt par, men boendes i Lund.
Deras lille son heter Svavar och är en glad krabat.
Detta är första gången i livet som Svavar ska sova i tält och oj, så spännande det är!

Till höger om dem sitter tre ungdomar från Holland, en ung man och två lika unga damer.



"Ååå, så härligt det är med camping!" säger pv lyckligt.



Om man nu inte är van vid sånt här boende - och observera, jag lägger inga värderingar i detta när jag skriver -, så blir hela tillvaron fullkomligt absurd!

Överallt trängs husvagnar eller husbilar och många, nästan alla, har anlagt små trädgårdar och där är blommor och grillar och kyl och frys och på husvagnsrutorna sitter klisterlappar där det syns att man har betalt för hela säsongen och även för vintern 2011.

Hel säsong med el går på ungefär 15 000 kronor och det är väl inte dyrare än en årlig utlandsresa, ja, säkert billigare för en barnfamilj?



Så här kan det se ut .., som en liten sommarstuga.

Och jag tänker att husvagnsmänniskor som bor så här, måste vara världens mest sociala människor.

Vid åttatiden på morgonen kommer ett litet gatlopp med hundrastande besökare och på min väg till duschutrymmet ser jag morgontrötta besökare ta sig ett bloss.



Frukost äter vi utanför tältet.
Eftersom vi har missat att köpa campingbord, får motorhuven agera ett sådant.
Det går hur bra som helst.
Min älsklingsbadhandduk (ännu fuktig efter morgondoppet ..., alldeles ensam var jag vid bryggan ...) får vara bordsduk.



Kylväskan blir också ett litet bord och det där vidunderligt goda brödet från bagerskan Lisa, det hänger med och vi äter av det även idag, lördagmorgon.



Kvällen innan.
På stranden spelas fotboll mellan föräldrar och barn.
Alla åldrar deltar .., från småtöser på fyra, fem år .., till tonåringar och vuxna pappor och mammor.


Förutom norska flaggor, ser vi ofta denna.
Kanske är det den bohusländska ...?
Jo, så var det.
Är det.
Det mörkblå fältet symboliserar havet ., det röda korset graniten och det ljusblå himlen.



På morgonen, just som vi packat ihop och är på väg att ge oss av, får vi besök av en så fin katt.
Helt obekymrat hoppar den in i vår bil och sätter sig på passagerarsätet .., och jag öppnar kylväskan och skär några bitar ost som den får till frukost .., allt medan lille Svavar förundrat tittar på.

Kyrkan och kyrkogården på Gullholmen ...

Det är en vacker kyrka där på den Bohusländska ön som är så smockfylld med besökare!
(I en broschyr läser vi att Gullholmen har 148 bofasta invånare. Man undrar hur många som är där nu, under högsäsong? Tusentals?)

Vid kajen ligger segel,- och motorbåtar .., någon kommer och hämtar en mamma som har provianterat mat och lätt som en plätt hoppar över från kaj till båt .., där är turister som skriver vykort .., som äter glass eller hamburgare.

Alldeles vid kajen finns toaletter och t.om. duschar .., allt är fritt.

I väntan på färjan som ska ta oss till land, går vi till kyrkogården och strosar omkring.



Ett minnesmärke över stupade fiskare väcker känslor.

Tänk, att år 1921 förlorade en mamma och kanske även pappa, tre söner.

Kanske förlorade en lillasyster sina bröder?

Vilken ofattbar sorg!



Och precis som i inlägget här under (från Mollösund), är gravarna så annorlunda .., ja, det påminner nästan om när man vandrar omkring på grekiska kyrkogårdar.



Titta!
Allt som fattas är inramade fotografier och plastblommor.

Dagens fönster och lite till ...

"Dagens fönster" hittade jag i lilla Mollösund i Bohuslän.

Där var vi igår och vilken upplevelse!

Precis som på andra ställen alldeles vid havet, finns närapå inga parkeringsplatser inne bland små, vindlande vägar och där husen står tätt-tätt ., så en bit i utkanten av samhällena, där hittar man rejäla p-platser. Det är där vi ställer Saaben och så går vi in till själva centrum.



Kyrkogården är nästan det första vi ser.

Och som på så många andra ställen där fisket har varit huvudnäringen, ser vi minnesmärken till omkomna fiskares ära.

"Under stormar och ofred föllo de i havets kyrkogård", står som överskrift.

Och sedan namnen på männen som blev kvar i havet.

Fäder och söner.

Och vi säger att hjälp, hur många änkor har inte funnits här?

Hur många barn har vuxit upp utan sin pappa?

Hur många syskon har förlorat en store, - eller lillebror?



Och titta här!

Vi hittar flera gravar FYLLDA med musselskal!

Så v a c k e r t!



Kärvt och korthugget.

Inget inställsamt.



Och under musselskal vilar även lilla Elsa Bergström.

1 år hann hon bli.

Inte mera.



Och vi går ner till hamnen där kommersen är i full gång.
Där, på ett anslag, läser vi om forna tiders fiskare från just Mollösund, som var kända för sitt mod och sin tåga.

I månader var de borta hemifrån och slet hårt med fisket och inte ett år gick utan att någon av byns söner eller fäder drunknade.



Hela tiden förundras vi över den vackra och mjukt vita färgen som nästan alla hus är målade i.

Jag frågar en man som bor i Mollösund hur detta kommer sig?

Har någon driftig målarförsäljare krängt 1 miljon liter färg extrabilligt ...? undrar pv.

"Nej, det är för att riktigt vit färg, den skulle blända här i det ibland starka solljuset ..", förklarar mannen.



Och jag köper ett litet hemgjort armband för 1 krona.

Hjälp, jag har så många bilder och så mycket intryck som vill komma till uttryck .., men nu ska jag duscha och pv väntar på sin tur .., det ska kollas aktier och annat.

Just nu är vi i Alingsås och bor i min f.d. svägerskas lägenhet.

Detta är en sån härligt avkopplande semester .., idag har vi gjort Göteborg .., vi har varit på Ullevi och sett Emma och hennes lagkamrater ta emot bronsmedaljerna och vi har tittat på en match mellan pojkar från Colombia som mötte gossar från Italien och vi har hälsat på hos min före detta svärmor och vi har känt oss så lyckliga.

Ungefär så.

Nu blir det paus en stund.

Ajöken, sa fröken.