Conny var sju år när jag träffade honom för första gången.
Då var han en nästan alltid solig liten parvel, yngst av fyra syskon, som älskade att fiska och när jag själv fick barn, såg jag klara likheter mellan vår Anna och hennes farbror.
Det är hos Conny och Carina vi övernattar den allra första semesterdagen.
Conny arbetar, precis som sin storebror Leif, på Volvo, men på en annan avdelning.
Dom tre bröderna och deras storasyster har samma mamma, men Conny har en annan pappa och det är nu några år sedan hans far dog.
Från en chiffonjé hämtar han, Conny alltså, gulnade tidningsklipp som handlar om hans släktingar i Jämtland.
Vi sitter vid köksbordet och läser dödsannonser och urklippet som handlar om Åke Bergström som ska konsertera i Ovikens kyrka, ja, det är länge sedan det.
"Åke .., han måste vara en bror till din pappa .., nej, en brorson till din pappa?" säger jag.
När jag frågar Carina vad hon tycker är mest typiskt för Conny, säger hon leende: "han är hjälpsam .., otroligt hjälpsam .., och så är han översocial och säger aldrig, och då menar jag verkligen ALDRIG, nej till en fest!"
Själv har jag ett annat minne av Conny.
Han arbetade i sin ungdom i skogsplanteringen hemma i Malå och bodde då hemma hos oss.
Det var tuffa dagar bland mygg och knott och upp i ottan och efter första dagens arbete stööööp han i säng vid sextiden och vaknade inte förrän det nästa morgon var dags att stiga upp!
När sommaren var tillända och planterandet överstökat, fick Conny sin lön.
Han satt vid vårt köksbord och sorterade hundralapparna i ordning .., lade dem i rad efter rad och så tog han bort mer än hälften av sedlarna och lade dem i en hög för sig.
"Dom ska mamma få, hon behöver dom ...", sa han.
Jag glömmer det aldrig.
// Conny är för övrigt Kräfta och har vänster tumme upp.
Alla fyra syskonen har mer än fyra år till närmaste bror eller syster och räknas därför som funktionella endabarn. Födelseåren är 1944, 1952, 1957 och 1963.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar