måndag 14 mars 2011

gladpost ...



En bild från Lilleskog alldeles utanför Ystad.



Och tänk, överstrykningspenna har avsändaren använt!

Tack gulle-bettankax!

Efteråt ...



... gör jag det som jag längtat så efter - tvättar ansiktet med iskallt havsvatten -.

Ledig dag ..


Bilden är klickbar.

Och jag går ner till stranden som snart känns som min.

Sätter mig på en klipphäll .., tar fram kikaren ..., räknar till fem svanar .. och hör skränandet från mängder av fiskmåsar och överallt, på alla "småöarna", ser jag dem.

Längre ut, nästan så där så jag inte upptäcker dem ens med kikaren, ligger en samling Ejdrar.

"Somateria mollissima", på latin.

Nej, jag ser dem knappt, men ropen .., åååå, dom hör jag!

Det där "a-ooooo"-andet.

Nästan magiskt är det.

Här, kan du lyssna.

Och att jag bor på Ejdervägen .., känns logiskt.



Så här såg det ut.
Grannen har vaknat ....

Nu pågår städning av garaget.

Deras, alltså.

Glädje för mig ...


Tulpansmåttingar på väg upp.


Snödroppar i söderrabatten.

Tulpaner som vaknat till liv.

När min mamma diskuterade huruvida människor lever vidare på något vis - efter sin död -, brukade hon säga: "men Eliza.., skulle vi vara sämre än tulpanlökar som kommer upp år efter år ..?"

Nej, se det trodde hon verkligen inte.

Glädje för pElle: när han igår upptäckte kattmyntan i rabatten!

Åååå, som han har krumbuktat sig bland de torra kattmyntekvistarna!

Ytterst intressant läsning om just kattmynta, finns här.

Måndagsfönstret ...



.... finns på grannens hus och speglar sig i vattenpölen nere vid vägen.

I det huset ska snart familjen utökas med två små töser, vilka ännu vilar i sin mammas mage.

Där, i huset, finns även tre glatt svansviftande Golden Retrievers.

söndag 13 mars 2011

På återseende ...

Vi har fått kärt besök.

Herr Stare har kommit och sitter nu i toppen av körsbärsträdet och förgyller min tillvaro.

Sjunger någon stare i Japan?
förändring ....

i närapå en timmes tid

pratar jag med mannen som nyss har förlorat sin hustru

ibland

upphör pratet

då blir det alldeles tyst i luren

kanske i en halv minut eller mera

jag tänker att tystnad också är en sorts prat

alldeles stilla sitter jag i loppisfåtöljen

medan mannen berättar om livet före och efter

han säger

att om natten

har han hennes nattlinne nära sig

Här på kullen är det så ...


... att den småländske (och väldigt ordningsamme - ett eller två s ..? -) grannen och pv (något mindre ordningsam), delar garage.

Rakt av bara.

Var sin del.

Idag, efter några månaders frånvaro, återvände grannen till sommarhuset.

Från min utsiktsplats såg jag hur han sneglade lite mot pv:s garagedel.

Sen drog grannen försiktigt i presenningen till sin båt .., rättade till den lite .., så där ja.

Ordning och Reda.

Tänk .., om det kunde smitta!

Historien om en soffa ...


Bilden från tidskriften klokahem.
Fotograf: Gunilla Welin.
(Och ja, jag har skrivit till den ansvariga utgivaren och frågat om tillåtelse att få visa bilderna.
Om så inte är fallet, kan ni ju komma och hälsa på mig i fängelset, ty jag har inte fått svar ännu.)

Den som har varit med här på sidan ett tag, vet att jag inte direkt föll så där pladask för soffan i guldbrokad, den som stod i pv:s vardagsrum när jag kom hitflyttande.

Numera - kan man tänka sig .... - , huserar den på den inglasade altanen och fungerar som kattsäng.

I ett inlägg lite längre ner, berättar jag om tidningen "kloka hem", där en bild av den här soffan figurerar.

Nu kommer det förstås att visa sig att det här blir en inne-soffa, om den inte redan är det.

Och så tjoppar det till i inkorgen och där är några rader från Lena Engebrand-Nikou.

Så här skriver hon.

"Jag har en likadan soffa i källaren.
På grund av sentimentala skäl har jag svårt att slänga den.
Tror att den är från sent 40-tal.
Duxsoffa är det minsann!

Den började sin karriär på Frösön, tog en sväng till Tunisien på 60-talet då min familj bodde där.

När jag flyttade till Uppsala på 70-talet fick soffan följa med och blev då omklädd i ett mörkblått tyg med jugendmönster.
Jättesnygg var den!
Sen fick den bli gästsäng.
Nu har den som sagt förpassats till källaren.
Förstå att det är svårt att slänga den."

Som en God Mor ...



Ja, så känner jag mig när blommorna - åtminstone mer än hälften av dem - har fått ny jord.

Och nya - större - krukor!

Den gode pv har många goda sidor, men det här med att pyssla om pelargoniorna .., njaaaa.

Så här ynkligt lite jord hade blomman på den övre bilden.

Nästan tomt, var det.



Och spretig och eländig var den ..., men har blommat tappert.

Nu klipptes den ner ("förlåt, lilla vän!", vill man säga ...), fick ny bostad .., en stor och rymlig kruka och blev omsluten av ekologisk jord.



I söderfönstret ....



Och i köket väntar andra på sin tur.
Nummer 2 & 4 från vänster, var en present från vännen Gunnar i Jämtland.
Dessa pelargonior hade inhandlats i Småland.
(Minns jag inte fel, var det i ett pelargonie-museum?)

Lerkrukor är kanske inte det vackraste som finns, men blommorna trivs i dem.

Moderna krukor är så ynkligt trånga.

Och om två månader kanske, kommer alla dom här blommorna att få bo utomhus.

Tänka sig.

I postlådan ...


Bild från tidningen.
Fotograf: Marie Ullnert (har tagit underbara bilder!)

... ligger en dag en tidskrift som jag inte alls känner igen.

Det visar sig vara en gåva från pv:s dotter, en tidning som heter klokahem,

En tidning som är snyggt formgiven och riktigt läsvärd.
(Dessa omdömen borde förstås komma i omvänd ordning, men om inte tidningen är vacker - enligt mitt sätt att se det - tappar jag ofta lusten att bläddra i den).

Det här var det första numret.


"Jordhuset" - eller skeppet.
Notera parkeringen uppe till vänster.
Fotograf: Jenny Maria Nilsson.
(Endast kvinnliga fotografer .., märker jag nu.)

Där kan man t.ex. läsa om huset i Bohuslän som har isolerats med halmbalar (vi har ju ensillage .., det vore kanske nåt ...?) och där är en artikel om ett "jordhus" utanför Landskrona - hur läckert som helst -!


Jordhusets framsida påminner om biblioteket i Halmstad.
Frågan ..."kan du tänka dig att putsa fönsterna idag ..?" får här en annan dimension.


På sidan 36 finns - till min förskräckelse - en bild på 40-talssoffan.
Nästan på pricken likadant mönster som pv:s, den som nu är kattsäng på den inglasade altanen.
Bilden är tagen av Gunilla Welin.

Längst bak i tidningen finns annonser till olika webbutiker.

Till denna, t ex, som säljer de allra vackraste (och dyra) lampor, vilka jag första gången upptäckte ute på Vigs Ängar - ett antroprosofiskt äldreboende utanför Ystad - .., ett boende så vilsamt och vackert att man bara häpnade!

Och till Country by mail ..., finns också en adress, även om jag ibland blir aningen less på allt det vita och ibland lite puttenuttiga.

"Smart, lyxigt och ekologiskt i köket" ..., finns här.

Mer om Vigs Ängar kan man läsa här - rekommenderas varmt -!
Klockan 7.00 ....


... öppnar jag sovrumsfönstret.

Det är fågelkvittret som lockar.

Igår var där (vid fröautomaten) mängder med bofinkar på marken .., och så de övriga förstås .., de ivriga blåmesarna .., talgoxar .., koltrastar som kalasar på äppelskivorna ., och en fågel vars namn jag inte kom på.

Bergfink?

Ja, kanske.

Ännu ingen koltrast som flöjtar överjordiskt.

Och just nu ser jag dessutom två sidensvansar, en skata och så duvorna i björken hos grannen.

Dagens fönster ...



Alldeles underbara ögonblicks-fönsterbilder - tack Anita -!

Bilden togs på Söder i Stockholm för ett par år sedan.

lördag 12 mars 2011

Somliga bryr sig inte det minsta ...



Ja, vem som vinner Melodifestivalen.

sigge nilsson, till exempel.

Och pv.

Vinnaren tycks glad och lycklig .., den kvinnliga programledaren är högljudd som vore det en VM-final i fotboll .., och pv säger att han tycker att den vackra (det säger jag och en mig närstående son ...) Varga sjöng så fint.

Nu klinkar herr pensionatsvärden på sitt piano och jag tänäker gå och lägga mig.

Ajöken, sa fröken.
Melodifestivaldags ...

Och som vanligt - det är en flerårig vana - ringer Leina och jag själv till varandra och ger poäng till de tävlande.

Brolle - som skrevar lite karlaaktigt på scenen - får höga poäng.

I alla fall av mig.

Och när jag berättar det för Leina, börjar pv att kråma sig på samma sätt, ja, framför tv-apparaten, men det blir liksom inte riktigt samma sak.

Det kanske beror på luggen.

Senare: när Sanna Nielsen sjunger, ger jag henne en 9:a .., (efter henne har jag Nick Borgen) Thomas ger en 6:a och Leina slår till med en ... 3:a. Bill, hennes son, säger att han ska gå ner i källaren och titta på tvättmaskinen som snurrar, den får högre poäng, men han ger ändå Sanna en 4:a !
Leina har Swingfly som favorit hittills.

sigge nilsson ....


"Jaså, ni tycker att jag är stilig ..? Det tycker jag med!"
I mer än ett års tid har matte pratat om att byta gardiner i vardagsrummet.
Det har inte skett ännu.
Och titta baratradgard, dom har omtag också!


"Vilken himla vacker blomma!"


"Man kanske skulle känna efter lite .., ja, om den går att äta ..?"


"Nä ..., jag kollar på fåglarna där ute i stället."


Å, denne underbart egensinniga katt som helst går för sig själv.


Som sover i "eget rum" .., och, om han kommer in i sängkammaren, endast ligger hos pv.

Och som pip-jamar på ett underligt sätt och som springer fort som en raket!

Inför vad som komma skall ...



Det var Anna som ringde pv och utmanade honom på Vätternrundan.
("Rödstjärtsloppet", säger pv att det kallas).

Hon och Micke (som kanske då kan ta rygg på någon annan cyklist ...) skulle anmäla sig, ville pv möjligen hänga på?

Det ville han.

Trettio mil på en cykelsadel - å, hjälp vilken fasa! - tänker jag.

Det gjorde Anna också för några dagar sedan, då hon började svikta.

"Njaaaa .., jag får se ...", sa hon.

Men se nu kom en bild och en liten hälsning.

"Tre mil på 90 minuter!"

Det blir nog Vätternrunda ändå.

Diskussionsklubben går igång ...



I bilen, på väg till stan, lyssnar vi till nyheterna.

Mest handlar det om det förfärliga som har hänt i Japan, och om haveriet i kärnkraftverket.

Det är då vi kommer att prata om Tjernobylolyckan, 1986.

Då var jag gravid och väntade Anders .., jag minns att vi, trots olyckan, åt våra egna hallon och jordgubbar den sommaren.

"Ja, men det såldes nog mängder med jodtabletter i förebyggande syfte ...?" säger pv och menar på apoteket hemma i Malå.

Och jag tänker efter lite.

"Nä, det tror jag inte .., helt ärligt vet jag inte en enda människa som pratade om jodtabletter och vi använde oss i alla fall aldrig av såna ..., nej, jag tror inte att det var någon rusning efter såna ...?" säger jag.

Det är nästan så att pv inte tror sina öron!

Skulle vi västerbottningar, som blev så nerlusade av radioaktivt nedfall, skulle vi inte ha ätit jodtabletter?

"Nä, det tror jag inte .. jag tror att människor hemmavid - på gott eller ont -, inte hetsar upp sig i första taget ..., så näää", säger jag igen.

Om detta diskuteras det livligt i bilen och om jag säger som så .., så tycker väl pv att vi inte kan ha varit riktigt kloka där uppe.

Vi som inte hetsade upp oss.

Då bestämmer jag mig för att kolla upp det hela.

Först ringer jag nummerupplysningen i Adak (tack du underbara Anitha!) och får telefonnumret till den som 1986 var "chef" (eller gift med chefen och arbetade där) på Apoteket i Malå, nämligen den alltid så härliga Britta Holmlund.

Och ja, hon blir aningen förvånad att höra ifrån mig, men jag säger som det är .., att vi nu högljutt livligt har diskuterat detta och inte minns jag någon större diskussion angående jodtabletter och hur var det egentligen nu .., då, efter Tjernobyl .,. såldes lagret av såna tabletter ut på en gång?

Då skrattar Britta, som talar nån slags skånska, trots alla år i Malå.

Jodå, hon minns förstås detta väldigt väl.

Så här var det.

"Vet du Elisabet, det var t v å personer i hela samhället som köpte jodtabletter .., två stycken, jag minns t.om. vilka det var ...!" säger hon (men berättar inte vilka) och jag hör leendet genom luren.

Jo, jo.

Och då ler jag också.

Och pv, han tar sig för pannan.

(Mendumt är det förstås inte att jodtabletter hemma ...).

Hälsning från Norrbotten ...



"Du Elisabet .., vad kostar egentligen snön. Jag kunde inte hitta något PLU-nummer.
Men du kanske kan scanna!?

Hej från norr."

Det är från filuren Bert förstås.

Plu-numret är 4902.

Bara så du vet.
Sånt som är annorlunda ...


Dom halländska kunderna köper säkertligen tio gånger fler jordärtskockor och broccoli än kunderna i Ystad.

Framför allt jordärtskockor.
(Kanske har dom läst detta ...?)

Och sötpotatis också.

Och djupfryst lax.

Annat som man tänker på, är att kvinnorna som handlar väldigt ofta har "fixade ögonbryn", antingen tatuerade eller tunna, tunna streck .., jag har aldrig sett det på så många kvinnor som här!
Ytterligare en insikt ...

Under veckan i Dalarna kunde jag konstatera att såna här moderna telefoner sannerligen är beroendeframkallande.

Det hände, när vi satt framför tv:n, att två barn och deras föräldrar satt med var sin "telefon" och surfade runt på Facebook och andra sidor.

Nästan som fastlimmade var mobilerna i deras händer.

Så är det överallt numera, tycker jag.

Även i Vietnam.

Titta på den översta bilden av de vackra kvinnorna, klädda för bröllop.

Gissa vem som fyller år idag ....


Jo, han som är så himla bra på att gräva fram fakta av alla de slag och som är så generös (bjuder schangdobelt på fika när man ses i Stockholm, då, på Svens vernissage på Söder) och rolig och snäll!

Nästan sedan jag började blogga (i september 2005) har han varit med på banan, åtminstone för mig.

Vem?

Rexxie, förstås.

"Darling Rexxie"!

Stort grattis härifrån!

Vad som gör en människa glad ...


Slalomåkarna Patrik & Hilda testar pjäxor hos uthyraren någon mil från Sälen.
Patrik till vänster .., han som ska bli så lycklig över dimman som lägger sig över topparna.


Under en av dagarna i Dalarna, pratar vi om vad som får en att bli glad.

Jag vet precis vad som gör mig glad .., det är när människor vågar bjuda på sig själva.

Några exempel.

1. Dom första dagarna i Sälen bor även pv:s dotter Hilda där, tillsammans med sin pojkvän Patrik. Patrik är storvuxen och en av de absolut lugnaste människor jag vet och han har en slags stillsam värme/humor.

När Hilda och Patrik återvänder till stugan efter första kvällens skidåkning, då är Patrik aningen skärrad. Bara aningen. Någon slalomåkare av rang tycker han sig inte vara och har inte heller åkt så mycket som flickvännen och när vi frågar hur det kändes .., så säger han leende .., "ja, det var rätt hemskt .,. jag var ganska rädd, ja, faktiskt mest hela tiden!"

Dag 2 råder dimma i backen och då blir Patrik rent av lycklig.

Vid hemkomsten berättar han:

"Idag var det så dimmigt, ja, nu såg man inte hur högt uppe man var, nu gick det jättebra!"

Sånt får mig att le!

2. Och så stafettvasan och Micke har kört första sträckan och kommer i mål i Mångsbodarna.

Micke är en utpräglad tränings, - och tävlingsmänniska och berättar livfullt i bilen om hur det var vid starten.

"Alltså, jag hade redan i förväg beslutat mig för att i n t e ta rygg på någon skidåkare framför mig .., då skulle jag kanske köra slut på mig .., men .., jaaa .., efter ett tag insåg jag ju att det var ett onödigt beslut .., för jag hade inte en chans att ta rygg på någon alls, alla var så snabba!"

3. Sist av allt .., Anders står och väntar på att pv ska lägga på fäste på hans skidor, det är innan Micke har avverkat sin sträcka och ska växla över till svågern .., och pv pysslar med skidorna och säger till Anders att ..."ja, ta och testa nu, så du vet om dom känns bra ...!"

Runt omkring oss står vana skidåkare med tajta byxor och annan tjusig utrustning och Anders tittar sig lite villrådigt omkring .,. vill gärna testa på en undanskymd plats, så där .., så ingen kollar.

"Ja, testa nu!" säger pv.

Då tittar Anders (som har stått på längdlöparskidor e n gång!) på oss och säger ..." ja, det känns väl .., kanske bra .., ja, jag vet egentligen inte hur det s k a kännas ...?"

S o m vi ler!

4. Eller Anna som glatt och villigt erkänner att hon är "skiträdd" när hon är med i någon hopptävling med Taurus!

Just så är det.

Människor som vågar blotta sig .., som inte låtsas .., ååå, vad jag tycker om såna!

Lördagsfönstret ...



.... hittar man i stugan i Sälen.

Detta var utsikten när vi satt runt köksbordet.

Och morgonsolen var på väg upp och förgyllde grantopparna lite, lite.

fredag 11 mars 2011

"Nej,tack ...."



Idag på jobbet sa jag till chefen och hans fru, att jag inte vill bli fast anställd.

Jag vill känna mig fri.

Och jag lovade att inte säga upp mig så där hux flux och ha så lång uppsägningstid som man har som anställd, men jag vill verkligen känna att jag inte är uppbunden av bokstäver.

"Men ...!" sa pv häpet och skakade på sitt huvud.

"Ja", sa jag, "så är det".

Just så.

Och tänk .., i två dagar har allt flutit på och jag känner att detta kommer jag att fixa, det tror jag verkligen ..,och äntligen sitter numret för honungsmelon - 4344 - och palsternacka - 3053 - och jag känner hur mycket jag älskar det här jobbet, även om det är kämpigt.

Sista tre timmarna arbetade jag med L.

Sextio år och helt utsliten i lederna ., vaggar fram när hon rör sig.

Stel i nacken .,. ont i höfter och ben och fötter.

Innan affären öppnade, avtackades M som nu går i pension.

Hon har varit en solid klippa i charken ., sååå kreativ .., och gör de allra vackraste uppläggningar - stora, ljuvliga festfat och smörgåstårtor - och charkdisken garnerar hon elegant med meloner och snittade gurkor på högkant och annat som livar upp.

"Vad som väntar ..,? Tja, vi ska så småningom åka till Thailand på semester, ja, vi har alltid rest mycket och åååå, så jag ska njuta!" sa hon när presenten plockades fram.

Bara en massa glädje ..., inte en tår.

Hon sa att hon hade älskat sitt arbete!

Nu tar A över chefsskapet i charken och det blir säkert bra, bara hon får ordning på sitt svullna knä.

Om åtta år är det min tur.

Ja, med pension, menar jag.
herr sjöholm ....


den allra vackraste dialekten

- vackrast av alla -

den lyssnade jag till idag

det var en en man som skulle hämta ut ett paket

han kom från Ekenäs i södra Finland

och hette Sjöholm

han heter det nog ännu

en annan kund sa - så där tjungande -

"jo, jag är från Österbotten i Finland och nog hör jag var du kommer ifrån, bara tvärs över viken .., i Västerbotten ...".

"tvärs över viken"

det var så där så att jag ville gråta nästan

fråga mig inte varför

en annan kund

som hämtade ut ett stort paket

visade sig hete Anjou i efternamn

som ett päron
när allt är relativt ...


kväller

på spåret och god mat

fast i omvänd ordning

pElle får ljumma kycklingbitar

och putsar sedan pälsen

jag säger till pv att jag är svimfärdig av trötthet


i japan

har jorden rämnat

Frukost i fjällstugan.
Alla tre barnen på rad, ett barnbarn, en kamrat till barnbarnet och en måg.
Lycka.

Nollsjutrettiotre.


Nu stundar tio timmars arbete, därefter ledighet fram till tisdag klockan tre.

Halleluja!

Och himlen är ljust blå .., småfåglarna kvittrar .., och ikväll ska jag bara n j u t a.

På Spåret .., Skavlan .., god mat .., det kan inte bli bättre.

För en vecka sedan åt vi frukost vid den här tiden och gjorde oss klara för stafettvasan.
(pv kontaktade stugvärden igår .., sex veckor nästa vinter är redan bokade och då kommer det att finns en bastu i lilla stugan alldeles intill där vi bodde .., nu ämnar vi boka bums).

Tiden hastar.

Som alltid.

Dagens fönster ...



.... och en vacker kvinna, allt från Stockholm.

Bilden togs en sommardag för några år sedan.

Anita fångade ögonblicket.

Fotoutmaning ...



"En ovanlig bild".

Om man tillhör de enjängdas skara, ja, rent av är ordförande i den föreningen, då har man inga ovanliga bilder i sina mappar.

Nej, här är det "vanliga bilder" som härjar!

Den här får duga .., pv som klipper ner vildvinet i hans mammas sommarhus, då, när hon ännu levde och var pigg och kry.

torsdag 10 mars 2011

Efter middagen ....


Unga och vackra damer (och ben) på Sergels Torg i Stockholm.
"Va? Vill du ta en bild på våra skor ...?" sa töserna häpet.
Jag sa att det ville jag.

Arbetar man från kvart i nio till kvart över sju, har man inte så mycket att berätta.

Möjligen att man har träffat rara och trevliga kunder .., fått en kram av den rara arbetskamraten Lena som arbetade klart och åkte hem vid ett eller två .., och jag har hjälpt en äldre herre att leta efter koffeinfritt kaffe och just innan stängningsdags kom han tillbaka och bytte till ett vanligt kaffe .., "ja, ja, späd ut det med vatten ..., så blir det inte så starkt!" föreslog jag ..., och jag har lärt mig namnet på hemtjänstkvinnan som kommer och handlar till sina ..., ja, vad heter det .., sina "brukare", kanske ..., och på lunchen åt jag indisk snabbmat och pratade med Bodil och Peter (vi surrade om vilken sorts mat vi tycker om ., Peter vill inte ha ris och då faller förstås resmål som Indien och Kina bort ...) och samme Peter berättade att han, sin ungdom till trots, är totalt slut på efter en heldag i charken och oftast bara ramlar ihop i soffan!

Jag tror att han är tjugotvå.

"Min flickvän vill gärna göra allt möjligt på kvällen, gå ut och så .. men inte jag, jag orkar inte .., jag är så trött ...", sa Peter.

Och jag gjorde mejeriordern och är bombsäker på att det blir för lite till i morgon och för detta har jag aningen ångest .., (men Carina får öka på tills på lördag och förresten hade självaste chefen beställt galet också och det känns ju befriande ...) .., ja, det är vad som har hänt, plus att jag har lärt mig lite mer om Svenska Spel (nu kan jag ordna kuponger utan att ringa på hjälp) och när postmannen kommer och ska hämta posten, vet han mer än jag själv och jag hade god lust att ge honom en kram, när han sa hur jag skulle skutta mellan menyerna.

"Ja du .., inte hade jag trott att jag skulle bli postkassörska vid 57 års ålder ...", sa jag.

Då sa postmannen att han, som först hade varit snickare, därefter nästan-färdigutbildad slöjdlärare -och diverse annat -, inte hade han trott att han skulle bli lastbilschaufför och åka runt och hämta post!

Och så log han ett varmt leende.

Ett samförståndsleende.

När klockan är halv åtta kommer jag hem och tänk, då har pv middagen klar.

Allt känns bra, förutom trötta ben.

Mina spiror ser inte ut som dom på bilden här ovanför .., dom är mer som "klabbar".

Och ute blåser friska vindar, men kvällstidningarna meddelar att vårvärmen är på ingång.

Hörde ni?

Vårvärmen är på gång!

Alltså finns det hopp, även idag.
sannerligen en insikt ....


går man och lägger sig vid niotiden

struntar i att läsa den tjocka boken

bara drar täcket över sig



är man rätt pigg

när morgonen randas

ja, tänka sig

man hinner till och med att städa

innan det är dags för avfärd

- och nu kvittrar fåglarna -

det finns hopp

Dagens fönster ...


På Båtmässan hittade Turtlan ett vackert fönster som fick henne att ta fram håven.

Tjopp, så låg det där och sprattlade i nätet!

Så här skriver avsändaren.

"Här på Mässan finns en avdelning med gamla fina otroligt vackra träbåtar.

Hantverk och omtanke tänker jag.

Denna båt är från 1909 och är vacker som få.

Så från en båtmässa så skickar jag ett båtfönster.

Turtlan."

Tack snälla! säger jag.

Igår ...



.... nästan som vår, även om vinden var frisk och bitande, där nere vid havet.

Idag ligger ett vitt snöpudertäcke på gräsmattan.

Igår var det helt ljust ute vid halv sju på morgonen.

Det är det inte idag.

onsdag 9 mars 2011

Omtänksamhet ....


Jag sitter i personalrummet och dricker kaffe.

Två stycken är vi.

Då tittar Bodil - chefens fru - förbi.

Gluttar in lite försiktigt, men fortsätter till sitt kontor.

Efter en stund frågar jag henne om det var mig hon ville ha tag i?

Jag tänker att jag kanske har gjort nånting fel och så ville hon inte säga det inför någon annan.

"Nä, jag tänkte bara .., ja, om du hade suttit där själv och fikat .., ja, så hade jag gjort dig sällskap, så där så du inte hade behövt känna dig ensam ..", säger hon.

Då blir man glad.
Just nu är jag så trött och slut på, så jag svarar på era kommentarer i morgon.

Så får det bli.

Kväller ...


Detta är vad man längtar efter.
Idag om snön farande och nu är gatorna ishala.


Nästan hela dagen i kassan, förutom någon timme i mejerikylen.

Enligt någon forskningsrapport (dom hade kunnat fråga vem som helst som arbetar i livsmedelsbutiker, så hade dom sluppit dyrbar tid ..., svaret hade blivit detsamma!) har affärsanställda lika tungt arbete som industriarbetare.

Ja, det var ingen nyhet.

Det spelar ingen roll v a d man gör .., allt är tungt.

Frukt och grönt .., då är det hundratals kilo som ska lyftas och lyftas och fyllas in och lyftas in i burar igen, för allt går förstås inte in på en gång.

Mejeriet är tunga lyft och böj och strääääck och kallt.

Charken är att stå precis hela dagen på hårt stengolv.

Kassan samma sak och hur mycket lyft som helst, för allt kommer inte som det ska på bandet och när postburen kommer ska man tömma den och det kan vara våldsamt tunga paket från bilfirmor och annat och man ska bära bort kundkorgar och fylla på cigaretter (sträääck!) och allt sånt.

När klockan var fem, kom felslagen.

Men övrigt går bra.

Jag vill ropa "Halleluja!" var gång jag - utan bekymmer - fixar liten lotto till onsdag eller kollar andra kuponger som ska "förlängas" och nu har jag inte längre någon ångest för den biten.

Underbara kunder!
Jag säger det igen: underbara kunder!

Idag hade jag en kvinna som köpte surströmming, lök, tunnbröd och Wästerbottensost och det visade sig att hon var från Ångermanland. Kanske borde vi göra ett surströmmingsgille i höst?

Morgondagen var tänkt att vara från nio till två, men sjukdom gör att det blir heldag även då.

Tio timmar rakt av, frånsett lunch.

Likadant på fredag.

Jag vet en som kommer att n j u t a av ledig helg, plus måndag .., plus att börja tre på tisdag!
Klockan 06.30

Då blir det fyrtio minuters promenad nere vid havet.

Å, som att bli duschad med glädje är det!

Och alldeles stilla står jag i blåsten och tittar ut över vattnet som är stålgrått och håret lockar sig och det är isande kallt mot kinden .., jag står på en slät klipphäll och hör och ser fiskmåsar .., överallt skriks det ..., mot fågelön till simmar sju svanar - lika många som igår -, och jag tänker att detta är övermåttan ljuvligt och om inte isen nu hade legat kvar alldeles vid land, hade jag morgontvättat ansiktet med kallt havsvatten.

När det blir vår och sommar kan man ta ett morgondopp innan allvaret börjar.

Tänker jag.

Sen går jag hemåt.

I en buske sitter en liten blåmes och sjunger så fint .., kråkor och kajor flyger hit och dit .., i grannens träd tronar ett par duvor .., och sen är jag nästan hemma och snart är det dags att köra till jobbet.

Vilken härlig start på en morgon!

Dagens fönster ...



... finns i Stockholm och den som hade fönsterhåven med sig, det var den rara Anita.

Så här skriver hon.

"Hej Elisabet, här kommer en massa fönsterbilder från vår vackra huvudstad.

En huvudstad som gör sig bäst på sommaren, tycker jag!

De här korten är tagna för ett par år sedan jag tror du kan känna igen alla platser de är tagna."

tisdag 8 mars 2011

Jobb från tre till sju.

Första timmen var jag torr i munnen (ja, detta är inte vilket skitjobb som helst ska ni tro, det kan jämföras med avancerad hjärnkirurgi, alternativt rymdforskning) men ser man på .., det går allt bättre!

Idag hade jag en man i kassan som hade sju olika lika Lottokuponger och så någon annan variant och det var vinst på en, men det gick bra det med.

Efteråt tog jag honom i handen och höll den länge och tackade.

Han loooooog så här mycket.

Den unga tösen som skulle ha börjat och som bland annat ska vara i charken, hon har stukat foten och hoppar nu på kryckor.

Och C är febrig och J förkyld, så i morgon blir det heldag för min del.

Nåja, det kan behövas efter alla extravaganser i Dalarna.

Och ljuger om sin ålder gör hon också ...



Tittar mellan varven på Gomorron-tv.

Där pågår intervju med Camilla Thulin - intervjuare är Micke Lejnegard.

Och medan jag dricker kaffe tänker jag ..., ååå, sicken underbar människa detta verkar vara!

(Ja, hon ljuger om sin ålder - uppåt -. Lägger till.)

Bilden lånade jag härifrån.


På väg norrut ...



Då blir det annorlunda.

Mera björk.

Smala och spetiga är dom.

Liknar mera tandpetare än träd.

Men vackra.

Halland ...



Idag, vid tolvtiden.

Dalarna ...


Som julkort var det!


Och snö fanns det gott om ...


Vädret?
Jotack, underbart fint vissa dagar .., snöstorm mellan varven .., och så sol igen!


Lindvallen, nära Gustavstorget.

I huset till vänster, vid pilen, bodde vi, ja, vi hade den vänstra delen, plus en källarvåning.

Uppe fanns ett kombinerat vardagsrum/otroligt välutrustat kök/matplats, ett mindre badrum, ett sovrum med två våningssängar, ett loft med dubbelsäng och ytterligare en vuxensäng som gick att ta fram (plus spjälsäng).

Nere i källaren (man gick runt knuten bara och en brant trappa ner) fanns ett sovrum med två våningssängar, en bäddsoffa (för två), ett större badrum, plus ett litet kök utan ugn.

När Anders kom, visade det sig att han och några kompisar hade bott i huset Bialitt, längst till höger på bilden, ja, några år tidigare!


Och titta på överhänget!!

Det är väl det här ...



.... som ett tag allmänt kallades för Carpe Diem.

Själv tog jag en paus.

Satt där mot solvarm klippvägg och lyssnade till fiskmåseskrin .., och räknade till sju svanar.

Längre bort simmade några ejdrar och jag tänkte på hemifrångrannen Margareta Nilsson som inte längre finns till och hur mycket en enda människa kan komma att betyda i en ung människas liv .., jag tänkte på hennes "lakasoppa" och på tryckkokaren som så ofta stod på spisen och närapå skrämde vettet ur mig - som en tickande bomb tycktes den -.



Och medan fåglarna flög av och an, tänkte jag också på kvinnan i min ålder, hon som var så mjuk och rar .., och som själv valde att avsluta sitt liv.

"Så hemskt .., så förfärligt hemskt ...!" sade jag till hennes mamma.

För vad säger man?

"Ja, det är värre än hemskt, det är hundra gånger värre .., och jag förstår inte hur jag någonsin mer i livet ska hitta tillbaka till glädjen ...", sade mamman.

Och hon vittnade om alla skuldkänslor.

All ångest.

På spiselkransen stod ett fotografi av kvinnan.

Ett tänt ljus vid sidan om.

På detta tänkte jag där ute vid havet.
Fotoutmaning ...

Bild nr 15 (ja, jag har fastnat på bild nr 15).

En bild på dina barndomsvänner.

Ett enda album har jag från min barndom och det albumet är som bortblåst.

Men jag minns bilderna - i alla fall några av dem -.

Där var en på kamraten Leif Sidén och jag själv .., vi stod ute vid en snödriva, jag hade byxor av vadmal på mig och "luddor" med snörning och Leif stod intill och intill oss en strävhårig tax, tillhörande herr Mattsson från Dalarna.

Och där fanns en bild av lekkamraten Eva-Lena och jag själv där vi lekte cowboy och indianer.

På min vänstra höft satt ett pistolhölster .., det var i den vevan som bröderna Cartwright visades på tv.

Ungefär så.

"Say after me, please ..."



Älvdalsmål.

Det handlar om parkeringen i Mångsbodarna.

Tror jag.
Bla-bla-bla.


Gomorron-tv .., och intervju med skådespelaren Gustaf Skarsgård.

Det handlar om filmen "The Way back".

Intressant, tänker jag.

Men programledaren pratar nonstop och berättar nästan hela historien, så den till studion inbjudne skådespelaren får mest säga "ja", "javisst", eller ..., "just det".

Sen blir det en trailer för skidskytte.
Sånt som man inte känner till ...

Det finns mycket som man inte har en aning om.

Som j a g har en aning om.

Inte visste jag att det finns människor som t.ex ger en hemlös man eller kvinna en femhundring och i gengäld låter registrera sin bil på den personen ..., och sedan är det fritt fram att parkera precis var man vill eller köra hur fort man önskar, ty någon adress att skicka böterna till finns uppenbarligen inte och för övrigt finns inga pengar att betala några böter med.

"Det finns en adresslös människa i Malmö som på papperet är ägare till 2000 bilar ...", får jag veta.

Så kan det vara.

Och nu vet jag.

Ett extrafönster från Lund ...



"Ett semlefönster ....", skriver vännen Torun.

Jo, men det passar väl som bäst på en tisdag.

"Lägg den i blomkrukan ..."



Herrar Rexxie och Gunnar i Jämtland tycker att Anders borde ha tagit hand om spindeln på ett mer ömsint sätt, ja, den spindel som häromnatten kom spatserande mot sängen där sonen just hade lagt sig för att sova.

"Han hade väl kunnat lägga den i blomkrukan ..?" föreslog Rexxie.

Nu är det så här, att Familjen Spindel som bor här i huset, inte är av det mer normala slaget.

Nej, nu pratar vi S t o r a S p i n d l a r.

Vi pratar om spindlar som har hårda ben och som definitivt inte ryms i en liten blomkruka, därifrån tar den sig säkerligen med stege!

På bilden ser ni den spindel som jag fann i badkaret och jag kan lova att inom 2 sekunder hade jag hoppat upp från nämnda kar!

Det h ö r d e s när spindeln promenerade mot badkarets botten .., benen var liksom hårda.

I vanliga fall är jag inte ett dugg rädd för spindlar .., en sådan bodde under två års tid i mitt badrum i Ystad - längst uppe i badrumstaket - och med den småpratade jag lite så där var morgon, men se den här sortens kryp .., nätack.

Tisdagsfönstret ...



.... finns i Sälen, i Dalarna.

Ja, det blir lite tjatigt nu med alla dalabilderna, men det kommer andra fönster.

Från Stockholm, t.ex.

Håll ut bara!

måndag 7 mars 2011

Slut i rutan ...



Jaså, ni tror att jag - trots allt - har lidit svårt av bloggabstinens?

Nej, inte alls .., men den där glädjen över hur vackert där var i Sälen, den finns kvar.

Här är sista bilden för idag.

Och jag säger det återigen: där skulle jag kunna tänka mig att bo.

I alla fall tills myggen kommer.

Nu blir det sängen och en tjock bok som kom med posten idag, nämligen Joyce Carol Oates "Älskade syster".
Minns ni ....?


.... spindeln som jag hittade i badkaret?

Den som var som en mindre skorpion.

Just den.

Igårkväll upptäckte Anders en bror till den spindeln.

Under sängen där ovan nämnde Anders låg.

Jepp.

Nu finns där ingen spindel längre.

I alla fall inte i livet.

Den är platt som en pannkaka och ska strax förpassas till dammsugarens innandöme.