I bilen, på väg till stan, lyssnar vi till nyheterna.
Mest handlar det om det förfärliga som har hänt i Japan, och om haveriet i kärnkraftverket.
Det är då vi kommer att prata om Tjernobylolyckan, 1986.
Då var jag gravid och väntade Anders .., jag minns att vi, trots olyckan, åt våra egna hallon och jordgubbar den sommaren.
"Ja, men det såldes nog mängder med jodtabletter i förebyggande syfte ...?" säger pv och menar på apoteket hemma i Malå.
Och jag tänker efter lite.
"Nä, det tror jag inte .., helt ärligt vet jag inte en enda människa som pratade om jodtabletter och vi använde oss i alla fall aldrig av såna ..., nej, jag tror inte att det var någon rusning efter såna ...?" säger jag.
Det är nästan så att pv inte tror sina öron!
Skulle vi västerbottningar, som blev så nerlusade av radioaktivt nedfall, skulle vi inte ha ätit jodtabletter?
"Nä, det tror jag inte .. jag tror att människor hemmavid - på gott eller ont -, inte hetsar upp sig i första taget ..., så näää", säger jag igen.
Om detta diskuteras det livligt i bilen och om jag säger som så .., så tycker väl pv att vi inte kan ha varit riktigt kloka där uppe.
Vi som inte hetsade upp oss.
Då bestämmer jag mig för att kolla upp det hela.
Först ringer jag nummerupplysningen i Adak (tack du underbara Anitha!) och får telefonnumret till den som 1986 var "chef" (eller gift med chefen och arbetade där) på Apoteket i Malå, nämligen den alltid så härliga Britta Holmlund.
Och ja, hon blir aningen förvånad att höra ifrån mig, men jag säger som det är .., att vi nu
Då skrattar Britta, som talar nån slags skånska, trots alla år i Malå.
Jodå, hon minns förstås detta väldigt väl.
Så här var det.
"Vet du Elisabet, det var t v å personer i hela samhället som köpte jodtabletter .., två stycken, jag minns t.om. vilka det var ...!" säger hon (men berättar inte vilka) och jag hör leendet genom luren.
Jo, jo.
Och då ler jag också.
Och pv, han tar sig för pannan.
(Men så dumt är det förstås inte att jodtabletter hemma ...).
15 kommentarer:
Här i byn där jag bor var det aldrig tal om äta jodtabletter. Ingen jag jobbade med eller umgicks med pratade om jod eller att man skulle köpa sig jodtabletter. Det skrevs inget om det i lokaltidningen och igen hetsade upp sig heller. Bär och svamp plockade vi som vanligt på hösten.
Jag väntade Erik då. Vi fick inte heller äta av bär och svamp. Och några jodtabletter var det inte tal om. Hälsa pv det :)
Lilla B och Eva: ,-)))
Se där!
Ps. Eva, vi skulle inte heller äta frukt eller bär, men det gjorde vi ändå. Ds.
Här i Ångermanland, förutom Gäveborgs län, var mest drabbad av avfallet. Jag bodde inte här då vid den tiden, men jag minns inte att jodtabletter var aktuellt. Däremot grävdes älgar ner efter avskjutning och bär, fisk och svamp åts inte på många år.
Anita: renkött minns jag att man kasserade, men älg ..? Nja. Det kollades ju med mätare?
Jag bodde i Umeå och det var nog aldrig nån som sa nåt om jodtabletter.
Min mormor och morfar bodde i en kärnkraftskommun. De hade visst tabletter liggande i skåpet som staten/kommunen/myndigheten hade gett dem.
Vi var väl mest fascinerade över att det tydligen fanns strålning fast man inte kunde se den.
(Men senare på våren var jag och blivande maken ute med en mätare och då var det lite läskigt. Där det hade varit snö knattrande den inte så mycket, men där barmarksbrunnarna varit vart det fart på knattret.)
Det året väntade jag Erik och jag minns Tjernobylnatten, vi flyttade renarna uppför Vindelälven och det spöregnade hela natten.
Den hösten kasserades massor av älgar och renar...riktvärdet för cesium var 3000beq/kg sen sänktes det till 1500beq/kg.
Bär och svamp var också väldigt höga i värdet...men jod tabl. nix
Fortfarande finns cesium kvar i naturen...särskilt i svamp.
Cecilia N: jaså, ni var rent ute och mätte ...?
UllaMona: nej, det är det jag minns .., eller inte minns, att något prat om jodtabletter var det inte tal om.
Jag hade E då (jämngammal med Erik och Anders) och han var bara ett par månader. Jag hade tvättat lakan som hade hängt ute i regnet om natten. Det kändes som om de var radioaktiva (kanske de var) ochjag tvättade om dem i förhoppningen att cesiumet skulle åka ut i avloppet. Kanske jag skulle ha slängt dem.
Förresten så var det B som var apotekare och chef.
Ingela: herremin, vilka könsfördomar jag har! Det är klart att Britta var chef!
När vi pratat med henne, sa jag .., eller pv .., "det kanske var Ingela som köpte tabletter".
"Ja, hon verkar då vara klok!" sa pv och log ,-)
Jomen vet du, maken blev ju lite inblandad i sånt därnt.
Cecilia N: jo, pv som har bättre minnen än jag själv, kom på det ,-)
själv var jag för liten för att minnas händelsen. men det finns en sida, en kvinna som har fotat en massa från tjernobyl efter det att olyckan ägt rum. rätt skrämmande men också fascinerande; http://www.fcdnet.org/chernobyl/chapter1.html
Skicka en kommentar