Litet möte - eller stort - ....

Att bo i ett jordbrukslandskap, det passar mig alldeles helt perfekt.

Å, så jag tycker om att se kor, får och hästar och känna doften av ren och skär dynga!

Här stannade jag till en stund på hemvägen.

"Hej på er kossorna .., hur ni det ...?" sa jag.

Jodå, dom hade det alldeles utmärkt.

Sen moppade jag hemåt och bjöds på nystekt fisk och våra egna potatisar och morötter.

Livet på en pinne!

Vid halv elva ...

Sedvanlig promenad med den alltid så glatt svansviftande krabaten.

Solen mot ansiktet.

En hundvalp som jagar fjärilar.


I dikesrenen blommar blåklockor, rölleka, renfana och den här skönheten som jag ännu inte blivit presenterad för.

Småfåglar kvittrar.



Vid "polska ambassaden" ser det ut så här.

Jag lovar, jag har inte trixat med färgen på gräsmattan!

Nu återstår två timmar av frihet, sedan arbete till åtta.

Därefter jobb lördag och söndag och så .., en veckas semester!

När farfar inte längre finns ...


I hemtidningen Norra Västerbotten läser jag följande.

Det handlar om Gunnar Larsson, Bureå, som har avlidit i en ålder av 85 år.

Nu har barnbarnen skrivit om sin farfar.

Så här:

"Farfars hår är alldelens vitt. Han kör bil fort, husen flänger förbi.

Farfar känner nästan alla, fast de är döda nu.

Farfar har gubbkeps och äter Emser.

Det lyser i köket när man går förbi.

Farfar är trött och ligger på soffan, lyssnar på radio.

Farfar har tusen rynkor och stora gammelmanshänder.

Farfar vill ha besök. Han tycker om när det skojas och pratas, farfar är den som skojar mest.

Men nu är farfar död.

Nu är det tomt.

Barnbarnen genom Lisa."

Är det inte helt ljuvligt, så säg ...?

Nog måtte herr Gunnar Larsson från Bureå som inte längre finns, le i sin himmel.

Dagens fönster ...

Ett båtfönster från landskapet Närke .., ja, båten låg och guppade i Svartån i Örebro.

Ulrika - stickerskan - håvade upp kameran och det tackar man för!

Och så ett kvällsfönster ...

.... från Skellefteå, närmare bestämt från "Bonnstan".

Fönsterfångerska var Anitha, som skriver att ..."här fanns inga vattenpass".

Nej, just det .., eller så är marken sank?

Tillägg till dagens fönster ...

... och det var annannan i Portugal som kom att tänka på just den här melodin.

Igår ....

... i kassan, ser jag ett bekant ansikte!

Det är inte ofta.

"Men ååå, är du här!" säger kvinnan och leendet är varmt och ögonen ekorrpigga.

Precis som förut.

Det är ju hon som i Ystad skötte vår pocketavdelning - som kom och tog ut gamla och satte in nya, fräscha exemplar - och nu är hon här, i landet Halland.

På Hemköp.

"Men Ystad då ...?" frågar jag.

"Nej, jag bor utanför Malmö och har bytt distrikt .., så kul, nu kan vi ju ses här i affären!" säger hon.

Jag log länge efteråt.

Här och nu .... igen.

Om man börjar arbeta klockan två, hinner man med att leva också.

Så vi går på promenad, den lille svarte krabaten och jag själv.

Nere vid badviken ser jag en enda modig människa som badar, för övrigt är stranden tom.



Nära båthamnen .., då passerar vi alla islandshästarna och plötsligt går harry fot.

Svansen har han - av någon anledning - mellan benen.

Ååå, så spännande det är!



Idag doftar det mer höst än någonsin .., jag räknar till tre sädesslag längs promenaden.


Och här ser jag ett rådjur som går längs skogsbrynet.

Mot väster .... mörka moln!


Allra längst bort i bilden .., just där det är som mest blått .., ser jag tre segelbåtar.

Bakom oss är himlen ljust blå.

Och det är varmt och skönt och jag norpar mig syrliga björnbär och ser en liten fågel som flyghoppar mellan ljungtuvorna .., en helt ny bekantskap .., stjärten har en vit - alldeles tydlig vit - fläck.

Auktion igen ...

På söndag, när jag arbetar, är det återigen dags för auktion i Heberg.

På nätet kan man redan i förväg se vad som kommer att bjudas ut.

Den här fåtöljen, t.ex. och gissa, om jag gärna vill ha den!

Utropspriset är 60 kr .., den är uppe i 80 kr nu och jag ska nog bjuda jag också.

(Pv deppar ...).

Visst är den läcker!

Kan det var en Carl Malmsten, tro?

(Har nu googlat .. jodå, det är det.
K a n s k e.
Och blir priset som på den auktionen .., då avstår jag nog.)



En Karl-Johansoffa .., utropspris 60 kr.

Förra gången gick en likadan för 380 kr.

Den här skulle ju passa som bäst i det nya vardagsrummet, det som inte är klart ännu.



Och här är nånting för pv ..., jag är helt förvissad om att en sån här grupp inte går på tusenlappen ens.

Återkommer när auktionen är överstökad.

Dagens fönster ...

"Hej!

Med hjälp av några klick på nätet så hittade vi det här fina boendet.

Just det, råkade hitta, för det var inte mycket ledigt när regnet strilade ner över Österlen.

När vi kom fram så fick vi ett fint rum i romantisk stil.

Passade sååå bra!

Så där i det romantiska rummet så fångade jag vårt fönster lite mer nära och lite mindre nära.

Förresten till läsarna!

Varför inte boka in en övernattning vid en framtida resa till Österlen.

De andra rummen hade andra stilar... om man nu inte känner sig så romantisk.

Turtlan."

Ombytta roller ...

Så här är det: sigge nilsson och pElle norpar gladeligen av hundmaten och harry, han tycker att kattmat är himla smarrigt!

Och nu har pElle lagt sig i harrys hundkorg och inte tänker han stiga upp heller.

Vän av Ordning tycker säkert att våra husdjur har ett förfärligt leverne, ingen ordning alls!

Då kan jag tala om att igår åt harry köttfärsbiff med potatisgratäng och idag fläskpannkaka och sällan har jag skådat en lyckligare liten krabat!

Ja, säkerligen ska hundar enbart äta dyrt foder, men här blir det variation i kosten.

Ena dagen Royal Canin, den andra pannkaka.

En morgon fick han havregrynsgröt till frukost och tycktes omåttligt förtjust!

Dessutom följer han oss gladeligen till lilla båthamnen.

Han får gå lös (men han springer mest .., skuttar hit och dit ..) i sin egen takt och jag minns hur min pappa tog stövarvalparna - som då var i samma ålder - med sig till skogen, där dom fick "lära sig hur det går till och hur det doftade och tänk, om dom fick se nån hare ...!" och dom snavade över stubbar och mossa, men å, så roligt det var och ingen blev sjuk.

Så är det här i det gula huset på kullen.

Och hjälp, så vi älskar den här hunden!

Och sigge och pElle.

Igenkänning ....


G l a d blir man, när man vid frysdisken upptäcker ett bekant ansikte.

Väldigt glad, till och med.

Här och nu ...

Sista huset innan naturreservatet börjar.
Det här är fabrikörens granne.

Mitt på dagen.

Sol och friska vindar och då menar jag v e r k l i g t friska vindar!

Tar harry med mig och går på promenad ner till havet .., vi tar vägen förbi fabrikör Johanssons nybygge där tre företagsbilar står parkerade - nu ska det kaklas i huset - och sen raka eller krokiga spåret ner över heden där ljungen blommar som allra bäst.

Håret fladdrar i vinden .., och harrys öron är som lärkvinkar!

Hit och dit springer han .., hittar hästlortar som han nu har lärt sig är förbjuden (men ack, så lockande ....) föda, men kvistar, små pinnar och björnbär - som han norpar direkt från busken - är hur roligt som helst att roa sig med!



Och nu har han lärt sig att det finns genvägar.

Någon vänlig själ - kanske en hundägare ? - har klippt upp ett litet hål vid sidan om grinden.

Där .., springer han nu glatt igenom!


Och det skummar och dånar från havet!!

Aldrig, nej aldrig i livet att jag skulle våga vara ute till sjöss i sånt här väder!

På tillbakavägen, då har vi detta på vår högra sida, möter vi en familj med två småbarn.

Det blir prat om valpar och om vinden och småttingarna får var sin hundgodis att ge till den lille svarte krabaten, som glatt viftar på svansen, sitter vackert .., och nog tycker att livet är härligt att leva.

Jo, det är vad jag tror.

Förmiddag i landet Halland ...

Vaknar tidigt och är förfärligt yr.

Tänker på den där gången i Ystad när jag kräktes oavbrutet i timmar och inte kunde vända huvudet åt ett visst håll - nån slags kristallsjuka - förklarade man.

Så jag lägger mig på soffan Ektorp och blundar.

Vid mina fötter sover en ihopkurad harry och det är precis som om han känner på sig att idag gäller det att vara lugn och det är vad han är.

Alldeles stilla ligger han.

Tv:n är påslagen.

Nyheter - väderleksrapport -, ekonominyheter, kravaller i England.

Senare .., en dokumentär från ett sjukhus någonstans i världen.

Det är blodiga närbilder av höftledsplastik .., där är hjärnoperationer och där en orolig man i 50-årsåldern som just har fått veta att han har prostatacancer.

Inför operationen är mannen omåttligt nervös och har svårt att hålla tårarna borta.

Han har vackra bruna ögon.

Efteråt får mannen veta att cancern har spridit sig till hela prostatan, kanske har man lyckats ta bort det mesta, ja, förutom några mikroskopiska celler.., och läkaren säger att "vi hoppas på det bästa, men risken för återfall är förstås större i ditt fall".

Intill mannen sitter hans hustru som har sonen i sitt knä.

Hon stryker med högerhanden över sonens rygg - fram och tillbaka -.

Mannen säger inte så mycket, men i ansikte speglas rädsla.

Och själv ligger jag på soffan och ser träden vaja för vinden .., det rister i husväggarna .., och över himlen seglar molnen iväg i våldsam fart.

Om tre timmar ska jag arbeta.

Sett i ett större perspektiv känns allting bra.

Ett annorlunda fönster från Västra Berg ...

... i Värmland, ni vet, ack Värmeland du sköna!

Så här skriver avsändaren:

"Jag har varit ute med håven. Fick fångst...

Bilden som heter hundhusfonster, där skall detta sitta i ett renoverat hundhus.

Hela fönstret är tillverkat av spillmaterial och kniv och sandpapper har gett patina till fönstret."

Den andra bilden är tagen inne från boningshuet på gården Västra Berg som ligger nordväst om Storfors.

På denna gård bor nu Ellert och Inger men där har tidigare bott "storbondens mormors syster".

Hälsningar från Värmland.

Eva."

En kvällspigg krabat ...

Aldrig i hela mitt liv har jag haft en hund som är så otroligt morgontrött.

Och ingen som är så kvällspigg.

Att reta pElle .., det är nästan det bästa den kvällspigge vet ....

(Bara när pElle vänder ryggen till, vågar harry anfalla .., men han är lika snabb att retirera och låtsas då som om det regnar .., "nä, jaaaag hade inte tänkt göra nånting, hur kunde du tro det ...?" I bakgrunden knorrar pv. Jag sa att man behöver ju inte använda elsågen när folk har gått och lagt sig och då blev herr snickaren putt ....).

Allsången ...

En av anledningarna till att jag tycker att årets allsång är så himla bra, det är att det är ett sånt ös!

Tempo ..., fart och fläkt!

Och så en annan sak som gör sitt till: bildproducenten som visar så många härliga människor och småttingar i publiken som alla ser så g l a d a ut och det smittar!

Att programledaren därtill är bra på att sjunga och dansa, gör inte det hela sämre!

Heja Måns och hela gänget!

Och så ett kvällsfönster ...

... från Trondheim i Norge.

Cecilia N var där på besök och fick mängder med fönster i håven!

Titta, så finurligt det här är!

Om en timme ....

Allsång på Skansen!

Heja, vad jag längtar.

Nu har jag ringt ....

... till Läkemedelsverket, för övrigt beläget i Uppsala, och där blivit hänvisad till ett annat verk, till Tandvårds, - och läkemedelsförmånsverket!

Jodå, det finns ett sådant också!
(Vad kostar detta skattebetalarna, tro ..?)

Nå, där fick jag tala med en vänlig man som meddelade att nix, pix .., Cozaar får man endast i yttersta, yttersta, yttersta nödfall, dvs, om ens läkare ansöker om någon slags "dispens" - vilket tydligen inte händer ofta här i landet - och då ..., k a n s k e .., kan man få det dyrare läkemedlet.

Så är det.

Att min läkare, som mest sitter och googlar och frågar vad jag själv tror att jag har för fel, skulle fixa en sådan ansökan, har jag svårt att tro .., men jag ska höra med henne.

Så länge får jag allt betala för mina 598 kronor för Cozaar.