söndag 17 juni 2012

Och så berättar Jessica i Västerås ...

Hej Elisabet!

Tänke att jag skulle berätta vad som var mitt bästa i veckan som gick.

Det var då min mamma och min ”bonuspappa” Bosse kom ner hit till oss i Västerås med sin husbil. 
Dom bor i Ström, 2 mil norr om Tänaby, och har sedan en tid tillbaka även ett hus på Svanö utanför Kramfors.  
Det innebär att vi träffas oftare då det inte är så långt längre.

Vi pratade, grillade, åt, promenerade och bara var tillsammans.
Jag och mamma kan verkligen prata hur länge och hur mycket som helst  med varandra, det tar liksom aldrig slut på samtalsämnena.

Kram, Jessica.

Guy i Arvidsjaur om sin glädje ...

Fredagen var utan tvekan en glädjens dag.

Jag har nu äntligen, efter sex och en halv månad sålt huset.
Köpebrevet undertecknades på banken på eftermiddagen och jag slipper våndas över detta.
 
För att jag skall kunna leva bra i Thailand har jag beslutat att försöka hyra ut min lägenhet, möblerad, under tiden jag är borta. 
 
Det har också gått trögt, men på fredagen ringde en ung man frågade om den fortfarande var ledig. Jippi! När jag idag träffade honom visade det sig vara en mycket trevlig, och ordningsam herre, och vi fattade nog tycke för varann. 
 
Dessutom klarnar det med boendet i Wang Khanai, alltså i Thailand. 
 
Saker faller på plats.
 
Guy.
Leina berättar om sin glädje ...

(Leina, f.d. granne under tiden i Malå, numera arbetar hon som omtyckt bildlärare i Uddevalla).

Lycka ...

Att få skicka ut åk 9 eleverna ut i världen...
Att känna att man har gjort sitt yttersta för att de skall lyckas och känna sig lyckade...
Gråten som är av saknad blandad med stolthet och glädje... Lika jobbig varje år men som fyller mig med en lyckokänsla...

Kortet, eget planerat arbete av en flicka i åk 9...
Ämnesövergripande arbete i  bild och teknik...
Kolla in detaljerna...
Lycka...

Hälsningar Leina.
Och nu är det Eva på Frösöns tur ....

Veckans glädje, den var svår den här veckan. Jag minns knappt vad jag har gjort.
En snurrig och surrig vecka där jag bara har flutit med utan reflektion.
Det bästa var kanske sjukgymnastbesöket, då jag märkte att kroppen har fler muskler än vad jag visste om.

Rent bildmässigt finns några guldkorn:



 Affischen till vår kommande utställning blev klar och uppsatt på många ställen.




 Buketten med liljekonvaljer.



Lugnet i vårt kära skogsbryn.

Kram Eva.
Malin berättar om sin glädje ....

(Malin heter Mårtensson och är min arbetskamrat i den lilla affären. Jag undrar hur många varma kramar man kan få under en dag om man arbetar med henne? Eller hur många klappar på ryggen? Den tösen har oceaner av värme inombords! Så här skriver hon:)

Det bästa med denna veckan och lite av förra veckan var att åka till Paris!
Åka till en barndomsvän som jag inte träffat på fem månader!

Det var så roligt att se hennes leende när jag klev av bussen och hennes glädje när hon skulle visa upp sitt Paris! Sina smultronställen i Paris!

Vi shoppade, umgicks, skrattade, såg alla viktiga saker, åt gott bara hon och jag!
Det var det bästa!!
Stor kram till dig Bettan!!!
/Malin
Kerstin berättar om sin glädje ...

Elisabet säger: ja, jag pytsar in lite glädje pö om pö den här gången.
För en gångs skull kan man ju testa att inte vara så enjängd ,-)

Kerstin är först ut och så här skriver hon:

Största glädjen är att sonen klarade sig väldigt lindrigt när han blev nerslagen och sparkad natten på lördag på stan. 
Han kom hem skärrad och med en fläskläpp, allt bara för att han inte hade någon cigg... 
Jag är glad att hans kompisar var alldeles i närheten så det slutade så bra som det gjorde.

En annan glädje är mina hibiskusar som blommar för fullt. 
Tyvärr blommar varje blomma bara 1-2 dar, men det finns många knoppar kvar och fler blir det :-).

Katten heter Picasso
Glädjande nog är kattherren på bättringsvägen också. 
Han har haft varbölder i nacken och fram på bröstkorgen, som är fixade nu. 
På måndag är det återbesök för att ta bort dränagen. 
Han klagar högljutt efterson han inte får gå ut än. Stackarn...

Det var en del av min glädje den här veckan.




Dagens fönster ...

Vännen Ulrika i Västmanland, hon slår nog alla tiders rekord som fönsterleverantör!

Här är ännu ett!
Tack du flitiga, fagra, finurliga fönsterfångerska!

lördag 16 juni 2012

Slippers ...

I ett inlägg på FB skriver jag om "slippers".

Mamma hade såna; dom stod i köksgarderoben, där hon även hängde sin kappa.

Och Mian frågar om det är samma sak som "pissetofflor"?

Inte en susning, har jag.

Sen googlar jag på bilder av slippers och då kommer vanliga filttofflor upp och det är absolut inte såna jag menar, nej, jag menar hällösa skor av läder eller då kanske dom var tillverkade av plast .., inte badtofflor, utan .., ja, på mammas slippers var där alltid en klack, men ingen spetsig sådan.

En del slippers hade små, små, små hål på ovansidan av lädret.

Förstår ni vad jag menar?
Den där glädjen ...

Vill ni vara med och dela med er av det som gjorde er mest glada i veckan som gick?

Ja, den är ju inte tillända ännu, men .., ja, ni vet.

Mejla då glädjen (och om ni har bild), till bisse151@gmail.com, så ska jag ta mig an alltsammans nu när jag är ledig i helgen.

Så här berättade till exempel Ann i Göteborg om vad som gjorde henne glad förra veckan.


Det roligaste som hänt i veckan var när min julklapp kom.
Jag fick en prenumeration på tidningen SPRÅK av mellansonen Johan och det är en jättebra tidskrift tycker jag. Ja, jag skriver tidskrift, för den är fylld av artiklar och reportage om språk ur alla möjliga och omöjliga vinklar.
Det kan vara allt från hejaramsor i fotboll till runstenar och kroppsspråk.

Dessutom följer det alltid med en bilaga "Klurigt" med ordsudokus, korsord och frågetävlingar. 
Den varar länge, länge och jag bara njuuuuter hela tiden jag läser i den.
"Var vänlig mottag uttrycket för mina distingerade känslor" (ur atikeln om artiga brev i Europa)

Hälsningar Ann.


En timme kvar ...

Alldeles nyss passerade nr 17501 Medevi.

Beräknad målgång: 15:48

Åååå, vilken känsla det ska vara att närma sig målet!

Kl. 16.02. 
Nu är dom i mål!

Grattis till er båda, såväl Anders som PV!
Så bra gjort av er!

Glädjeämnen en lördag i juni ...

Äntligen lite uppehåll i regnandet!
Fönstret här till vänster om datorn står öppet.
Gransångaren sjunger på sitt ejängda vis .., den fågeln passar bra här hos mig.
Och harry funderar var husse håller hus ..?


I julas köpte jag en liten julgrupp, där bland annat den här blomman fanns med.
Då var den jätteliten och en kväll när jag kom hem från jobbet, upptäckte jag att harry varit och grejat i korgen och den lilla blomman låg bakom soffan och deppade.

I flera månader har den fått husera i ett fat som jag vattnat lite sporadiskt.
Ingen jord, bara rotklumpen.
Å, sicken ångest jag har haft över den stackars blomman och nu ÄNTLIGEN tog jag mig samman och planterade den i en alldeles egen kruka och den får näringslösning och jag pysslar om den efter konstens alla regler, om där nu finns några såna.

Känslan är precis densamma som när jag ger harry och katterna mat .., eller som när barnen var små och fick kvällsfika, eller när jag släpper ut flugor/getingar/humlor som kämpar mot fönsterglaset.

I dagens morgontidning.

"Tack för en härlig tid!"

Tänk, om alla finge känna det så.

Mannen som hade en härlig tid på jorden hette Pelle Helander.

 Och AP:s häst Fieri hälsar:

"Äntligen!
Nu har jag äntligen fått byta box.
Nu får jag stå med min bästa kompis Iris! Kan inte ta in huvudet, vill stå nära nära.

Fieri."

Den uppmärksamme läsaren kanske ser en liten Nelly där längst borta i bilden.
Hon håller Ordning & Reda bland hästarna och nåde om dom stökar i boxen, då skäller Nelly.

Och så med posten: en hälsning från en före detta kund i Ystad.
Från Solbritt.
Det lilla brevet hittade jag idag och tala om att dom bokstäverna och den bilden av mina före detta arbetskamrater spred glädje!
Längst fram chefen och hans fru med sina tre små töser.

Solbritts vackra handstil.
Om att vara lärare ...

Under vår tid i Malå, minns jag hur glada döttrarna (jag minns inte om båda två hade henne) var i grannen Leina - hon som var bildlärare på skolan -.

Men jag minns absolut hur en av dem sa att .."hon är den bästa lärare jag har haft!"

Det är hon inte ensam om.

Dagens fönster ...

 ... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Det är en lite ovanlig lördagmorgon; jag är ensam hemma med harry och katterna och gick vid halv åtta på promenad med den förstnämnde - med sigge som jaaaamande sällskap -.

Nere vid parkeringen - där tre tyska husbilar står parkerade - möter vi den strävhårige taxen Frasse.
Det är Frasses mattes hand som ni ser på bilden.
Hon är Våg och har höger tumme upp.

Tidigare på morgonen ringde pv från Jönköping.
Första timmen hade han och Anders hakat på en klunga som körde i racerfart, mer än 40 km/timmen, då hade det förstås räntat bra, men den farten orkade dom inte hänga med i hela tiden.

Och nu var Anders absolut dyngsur av allt regnande!

"Han står här och vrider ur tröjan .., det ser ut som om han just har tagit ut den från tvättmaskinen och skippat centrifugeringen ..., och här kommer en dam och vrider ur sina handskar, det är likadant där ...", sa pv, som är van att cykla och hade regnkläder på sig.

Däremot hade han glömt sina kortbyxor här hemma.

För en halvtimme sedan kanske, var dom i Bankeryd.
Tretton mil avverkade - sjutton kvar -.

sigge spanar bakåt .., jo, där kommer ju det där paret med sin tax!
Själv ska jag läsa DN.

Medan harry låg på gräsmattan och roade sig med ett jättelikt ben, ögnade jag igenom dagens tidning och såg att fotbollsteamet hos SVT - Daniel Nannskog och Johanna Frändén - får toppbetyg av herr Croneman i just DN.

Jag håller med, helt och hållet!
Vilket härligt par i studion .., och med hästlängder slår dom TV 4:s Henrik Larsson och Caroline Seger.

Ja, enligt mitt sätt att se det.

Dagens fönster ..

Ja, nu ser jag att det har blivit två fönster, men jag har varit så uppspelt av Vätternrundan att jag knappt har kunnat sova och då blev det så här.

Och så här blå är inte himlen i Halland.

Inte här i alla fall.

fredag 15 juni 2012

Till er alla .., var ni än kommer ifrån

I love You!

Nu ser jag ju att jag inte är ensam på den här sidan.

Sov gott allesammans, nu kryper harry och jag i säng!

Också en insikt ....

Jag säger som mamma ...

"Men det är ju bara på lek, Eliza!"

Ja, då när Sverige förlorade någon viktig match.

(Oftast mot Sovjet .., då var det hockey).

Och hade hon varit i livet nu, hade hon säkert tillagt: "och tänk, så roligt för dom engelska spelarnas föräldrar, nu är dom nog glada!"
Jaha, där var nån från Borås och en från Uddevalla

Den som är uppmärksam ser att jag har lagt in sån här mackapär så man ser varifrån besökarna kommer.

Det var inte den verkliga anledningen; just varifrån. 

Den verkliga anledningen var att jag funderade på att ta lång bloggpaus, jag trodde helt enkelt inte att här fanns en enda besökare, förutom möjligen dom trogna som brukar kommentera.

Stationsvakt skrev en dag på sin blogg .."finns det öht nån här som läser vad jag skriver?"

Precis så kände jag också.

Nu ser jag ju i alla fall att det finns besökare, trots allt.

Ni som tittar in kan ju säga "hej", så man ser att ni lever och har hälsan ,-)


Vid fyratiden ...

... hörde jag en välbekant stämma från någon som stod i kassakön och rösten sa ..."å, finaste kassörskan i stan ...".

Jag förstod ju direkt vem det var och att han skojade, men ändå .., vet ni hur glad och lycklig en mamma blir av att få höra nåt sånt!!

Ååå, så fina dom var, han och pv, i likadana cykeltröjor ("ja, vi är ju Team Taurus!" sa pv och log) och sen blev det bara en varm kram och så iväg mot Motala.

Och nu är dom förhoppningsvis på något ställe i just Motala och tittar på matchen mellan Sverige - England och kvart i tre i natt bär det av.

Jo, jag vet.
Jag har berättat det förut, men jag gör det ändå.

Och jag är ensam hemma med en hund och två katter och luften var ljummen när jag moppade hemåt .., och nu stundar ledig helg!

L y c k a! kallas det.


"Du har väl inte blivit sjuk ..?" säger grannen.


Så vi sitter där ute på altanen och pv har cyklat till Slöinge och hämtat ett rekommenderat brev och samtidigt tittat in på lilla bageriet Solhaga och så, efteråt, blir det kaffe och det goda som han har med sig.
En kardemummabulle till mig och en sockerbulle till honom.
Javisst, ni har helt rätt .,. inte är det underligt att knäna dignar under tyngden!

Och pv hämtar papper och penna och skriver upp viktigheter.
Cykelbelysning, för trettiomilcyklingavseddabyxor (till Anders), Iprén (min idé, tänk om Anders får ont i sin långa rygg!), Idominsalva för ömmande rumpor .., och lite annat.

Sen hämtar han det ännu inte bevittnade/signerade testamentspapperet och går över till grannarna.

Harry följer efter .., glatt svansviftande.

Och jag sitter där och ser en häger flyga förbi högt ovanför huset ... och jag tänker att få sitta så här i solskenet och dricka kaffe och titta på en häger .., och för stunden inte ha minsta lilla ont i någon led .., det är inget annat än ren och skär nåd.




Tre bilder ..

 "Nej, minsann, nu åker humlen ner!" utbrister pv från köket.
Ja, det är när han har läst DN och hittat den här bilden.

Och jag slänger ett öga på årets sommarpratare, ja, så där i all hast.
Stefan Löfven kommer jag att lyssna till .., Jan Lööf också .., och Märta Tikkanen, Anders Wijkman, Lars Lerin, Marie Göranzon och Christina Lampe - Önnerud. 
Ja, säkert många andra också. 
Jag gör som i fjol, lyssnar på kvällsreprisen.

Och idag kommer sonen upp från Malmö och med sig har han cykeln och så bär det iväg till Motala, tillsammans med pv. 

Det är alltså dags för Vätternrundan. 
Trettio mil med rumpan på en cykelsadel.

Natten mot imorgon, kvart i tre, bär det iväg för deras startgrupp.
Oj, vad jag ska hålla tummarna! 

Anders som varit rejält förkyld ett tag .., sa igår när jag pratade med honom: "ja, jag hoppades att jag inte skulle bli frisk, men det blev jag ...". 

Leendet hördes rakt genom luren. 

Och sist av allt .., en länk till helt vanvettigt vackra bilder. 

Såsom ljuv musik ...



Sällan, eller aldrig, har jag lyssnat till något så vackert som detta.

Det var hos annannan i Portugal som detta ljuvliga uppenbarade sig.

Och nu lyssnar jag och lyssnar och lyssnar ...

Dagens fönster ...

.... kommer från landet Västmanland, - ett eldorado för gamla fönster, tror jag -!

Och då förstår ni nog att det var leg. fönsterfångerskan, madame Ulrika, som viftat med håven!

Jag måste nog inhandla den där medaljen snart ,-)

torsdag 14 juni 2012

Ute på vår altan ...

... såg jag nyss en trebent katt dricka vatten från plastbaljan.

Ååå.

Det gör ont i hjärtat.

Kanske skulle jag ställa ut lite mat också ...
Jag åt säkert tre stycken ...

I en kommentar i inlägget här under, berättar Mian om vådan av att få i sig för mycket inulin.

I n u l i n.

Det hade jag aldrig hört talas om.

Inulin finns bland annat i jordärtskockor.

Idag till lunch, åt jag köttfärslåda med jordärtskockor blandat i "puddingen".

Några timmar senare utbröt rena artilleriet, ja, det var som ett smatterband från baken!

Nu vet jag varför.

Inulin utgör upplagsnäring i roten hos några korgblommiga växter, till exempel dahlior, jordärtskocka och krisslor. Inulin används bland annat i olika proteinpulver.
Inulin har blivit en populär tillsats i industriellt framställd mat. 
Det har dock visat sig att så lite som 40 gram om dagen kan leda till väderspänningar och diarré

"Jordärtskockor? Det har jag aldrig ätit förut!"

Med bloggvänner är det alldeles fantastiskt!

Eva från Tyresö som brukar kommentera här, hon och maken (som har stuga i Haverdal, alldeles vid havet) bjuder på lunch och vi susar iväg hemifrån och harry får följa med och blir glad när han ser dem .., här pratar vi igenkänning ..., och vi bjuds på jättegod köttfärspudding med jordärtskockor i det hela - det är första gången jag smakar såna - (hemskt, jag är snart femtionio år och gör jordärtskockdebut!) och till efterrätt får vi färska jordgubbar och nån slags pistageglass från Slöinge.

Titta på bordstabletten!
Är inte  den som  g j o r d   till Mian, då vet inte jag!
På vanligt vis halshugger jag människorna, ja, nån vill kanske inte vara med på bild.
Pv har på sig sin svarta polo som han är så fin i.
Vi har inte lång tid på oss .., en timme precis innan jag ska vara på jobbet, så vi tar en promenad ner till havet och går genom en djungel, ja, just det .., en riktig djungel är det .., och jag hör näktergalsknäppande och här där vi går, hörs dånet från havet, som för övrigt känns större än i Stensjö, som liksom är mer som en bukt.

"Å, här skulle jag nog kunna tänka mig att bo som pensionär ...", säger jag till pv och tänker kanske mest på huset som är litet, men tillräckligt ändå för två personer. 

Sen väntar jobb i fem timmar och det är väl ungefär vad en värkbruten bloggmadamen mäktar med.

Och nu fotboll - Irland mot Spanien -, det första målet har redan trillat in och det är kyligt ute, bara tolv grader .., och sigge har, till harrys oerhörda glädje, uppenbarat sig.

Allt är som det ska. 

Och tänk, i helgen är jag  f r i.

Nu ska jag lyssna till den portugisiska sången som är så vemodsfylld och som skuttade rakt in i mitt hjärta.


På frukostbrickan ...

I England har Steel City Anna lärt sin man ett nytt svenskt ord.

En skånska i förskringingen har haft födelsedag och förärats den allra ljufvligaste musik av sin man.

Och den rödhåriga vinkar glatt åt oss!

Och mannen i norr skriver så klokt, så klokt!

Och i Västergötland bor en kvinna som inte tänker sig en framtid som stenläggare.

Dag 1 ...

Första sommarlovsdagen för pv och då vaknar hans käresta vid fyratiden och är pigg som en lärka och vid halv fem lyssnar hon på P4 och radioprataren låter vanvettigt trött och less, så där som om han bara längtar efter att få stänga studiodörren och ge sig av hemåt (jag tänkte likadant igårmorse .., funderade om han kanske har krångel i äktenskapet .., ja, det är sånt - såna grubblerier - man kan ägna sig åt om man har livlig fantasi ..) och sängkammarfönstret står på glänt och nerifrån skogsdungen nära Eckes hörs kråkor och kajor kivas nåt hemskt, så där så jag kliver upp och kollar vad som är på gång?

Men harry är lycklig!

Tänk, husse cyklar inte iväg klockan sex på morgonen, han är hemma och sitter i lugn och ro vid köksbordet och läser dagens tidning.

I morgon bär det iväg till Motala och Vätternrundan för pv och Anders.

"Men jag ska ta en golfrunda på morgonen .., jodå, jag har frågat, man får ha hund med sig och sist sov han ju i nio timmar rakt av, ja, när vi väl kom hem, det blir bra eftersom du jobbar kväll och vi då har kört iväg", säger pv.

Tänk, att man ska arbeta när Sverige spelar match!
Jag meddelade chefen att jag då kommer att ta med mig en radio och så får tv:n i spelhörnan visa matchen i stället för olika odds.

Och nya sommarlovsjobbare dyker upp; igår var tre av dem på plats.
Josefine, Lina och Madeleine.
Alla tre så otroligt duktiga! 

Och ett finurligt sätt att lära upp dem .., i stället för att stå hela dagar i kassan, får dom tretimmarspass och på så sätt hinner allt det nya sätta sig.
Igårkväll var det t.ex. melonträning med två av dem .,. alldeles enkelt är det inte att veta skillnaden på Galia eller Cantaloupe.




Dagens fönster ...

Från Grekland kommer två luckförsedda fönster och den som var framme med håven, det var Monica, vanligtvis boende i Lysekil, i Bohuslän.

Aldrig att jag upphör att förvånas över att ni alls kommer ihåg detta med fönster, när ni vandrar omkring och har det lugnt och skönt på era semestrar!!

Ni är bara helt  . . . . . . . . a!

Just det!

U n d e r b a r a!

onsdag 13 juni 2012

Från Gotland ...


.... kommer ett vindsfönster.

Så här skriver hon som hade håven redo:

"Hej Elisabet, de här fina fönstren, nästan som små kyrkfönster, fotograferade jag idag på en rar liten vind från 1909 med nästan ingen ståhöjd alls.

Men de ansträngde sig att göra vackra fönster, som skulle se fina ut utifrån.

Hälsningar Annika!"

Sista svängen ..

Nere vid postlåderaden, inte långt från till-saluhuset, möter jag den här mannen.

Han bor granne med huset som ska säljas och om detta pratar vi en stund.
Och så frågar han hur det gick med harry häromdagen .., ja, han hörde ju harrys vettskrämda skrik när två andra hundar rusade emot honom, det var när pv var ute på cykeltur.

Om det pratar vi också och mannen säger att han ska prata med kvinnan som hade hundarna lösa; hur enkelt är det inte att dom tar en liten harpalt eller något annat djur.

När jag är på väg att vända, frågar jag om vänsterhanden.

Jodå, det går bra.

Mannens hand är stor och kraftfull; i formen påminner den om Kents hand, ni vet, Kent i Växjö.
Kent som följde Emil och hans mormor till Samos.
 Den påminner också liiiite om Rexxies hand, men den här är äldre och har varit med ett tag.
Mannen är nr tre i en syskonskara om fem.
Han är Skorpion och har, det gissade jag rätt på, vänster tumme upp.

(Innan mannen ska knäppa händerna blundar jag och frågar om han är praktiskt lagd, eller mera analytisk?
Definitivt det sistnämnda, svarar han. Då gissar jag på vänster tumme.)
Nästan vid parkeringen, där naturreservatet tar sin början, ser jag hur flädern nu närmar sig blomning. 

Snart vankas flädersaft!

Upphittat ...

Den här listan skrevs av en nybliven pensionär, en pratglad herre som tidigare arbetat åt räddningstjänsten.
Han heter Thomas och är Vattuman.



Det lilla livet ...

Under mina sju år som ensamseglare på livets ocean, hände hur mycket som helst! 

Jag träffade mängder med människor .., hyrde bil och gjorde utflykter till Göteborg, Alingsås, Varberg, tog en heldag i Karlskrona .., jag hälsade på en god vän i ett rött hus i mörkaste Småland .., jag varannanhelgspendlade till Helsingborg och lärde känna nya människor .., gick på krogen och lyssnade till bluesmusik och rock fast jag helst av allt bara ville sitta i soffan och titta på På Spåret.

Och jag simmade i sjön Sävelången och kände mig som den lyckligaste människan på jorden.

Jag tog tåget till Stockholm ., tog barnbarnen med mig, åkte båt ut till skärgården och bodde på vandrarhem och det blev utomlandsresor med Emil eller Emma och nya möten och intryck.

Nu, lever jag ett helt annorlunda liv.

Det är som att befinna sig i en liten bubbla.
Ytterst sällan åker jag tåg, jag hyr inte bil längre och gör sällan några längre utflykter. 

Det som skrivs här på bloggen handlar mest om promenader, hundkäx och en hund och två katter.

Det får anses som närapå ett mirakel att någon människa fortfarande tittar in och hälsar på! 
Nu .., bor jag i ett gult hus på en kulle i landet Halland.

Havet är nära, men inte inom synhåll. 
Mina dagar består mest av arbete i den lilla affären åtta kilometer bort. 
Dit åker jag med moped.

Sällan, alldeles oerhört sällan, besöker jag Halmstad - någon gång tar jag bilen och susar iväg till Falkenberg som känns mindre och vänligare -.

Jag är en huskatt.
Aldrig vill jag sova borta, ja, om det nu är möjligt att undvika det, alltså. 
Helst av allt vill jag sitta på altanen eller nere vid havet och ha de mina omkring mig.

Bristen på utifrånintryck gör - tror jag - att allt det lilla blir till något större. 

När jag nu på morgonen tar en bakvänd promenad med harry, är det som om själ och hjärta står på vid gavel, det är som om alla intryck förstärks.

I dikesrenen växer prästkragar och lupiner .., och jag böjer mig fram och känner doften av hundkäx.
Draaar med handen genom allt det vita.
Upptäcker smörblommor och små sällskap av styvmorsvioler.

Syrénerna är sedan någon vecka tillbaka helt utblommade.

Och hela tiden hör jag lärkan.

På grusvägen som går mellan åkrarna, möter jag en kvinna som är ute och stavgår.

Jag kopplar harry, men kvinnan säger att ..."det behövs inte, jag är inte rädd för hundar och han ser ju så glad och snäll ut ...".

Vi pratar om vädret - detta ständiga väderprat som är som Sesam-öppna-dig -, och om värmen som är så ljuvlig. Och om lärkorna.

"Det sägs ju att lärkorna hela tiden minskar i antal, men inte här i alla fall .., hör, så vackert!" säger kvinnan.
Och så står vi där och lyssnar.

Kvinnan är liten och späd.
Rak i ryggen.

Och vi småpratar lite .., jag får veta att hon har tillbringat tjugo år i Oslo, hon är från Halland från början, maken är tysk och arbetade en gång inom oljeindustrin, nu har familjen sommarhus inte långt härifrån och vi pratar om skillnaden mellan våra grannländer .., om hur oändligt vackert det är i Norge .., om svenskarnas oförmåga att fira nationaldagen ("vi visste liksom inte vad vi skulle göra, så vi klippte helt enkelt gräsmattan .., det var minsann annorlunda i Oslo", säger hon leende) och om glädjen i att få vara frisk ("ja, tänk att ligga i en sjukhussäng veckovis när det är så här fint ute, eller tänk, alla gamla på äldreboenden som aldrig får komma ut!" säger jag), ja, sånt prat.

Innan vi skiljs åt, frågar jag om det är möjligt att få fånga hennes vänstra hand?

Det är det.

Och jag får veta att den här vänliga kvinnan är Kräfta och storasyster och född 1936.

På den där skalan från 1 - 10 om hur hon trivs med tillvaron just nu, svarar hon - efter en stunds tvekan -:  "ja, en sån här morgon måste man väl ändå säga .., ja, nio ...!"

Sen går jag hemåt.

Onsdagsfönstret ...

Från Västergötland och från SoF  kommer det här ljuvliga fönstret!

Ett husvagnsfönster, fångat på Vårgårda Nostalgifestival.

Med SoF är det ungefär som att "skala lök".

Från att ha varit totalt anonym, lättas allt mer på förlåten.

Snart tar jag henne i hand och hälsar.

tisdag 12 juni 2012

Och så hade jag ...


... den här mannen i kassan idag.

Intill honom stod en yngre man och plötsligt sa han ..."bara så du vet, så har du just haft Little Gerhard i kassan".

Jaså, det hade jag ingen aning om!

Så jag hojtade lite till herr Gerhard och det blev småprat hit och dit (den yngre mannen spelar i samma band, dom kallar sig Cadillac) och i kön bakom stod en kvinna i 70-årsåldern kanske .., och när jag säger att .."ja, ni hörde väl, vi har självaste Little Gerhard här", då säger kvinnan ...."då ska jag berätta en sak för dig Gerhard, att du var min store idol och jag döpte min son efter dig!"

Vilken slump!!

Sen kom en kvinna till postkassan och jag frågade om hon var från Gävle, nej, hon var från Vansbro, men tillbringar nu sommaren på Haverdals camping.

Ahhhhaaaa!

"Där var jag i vintras och hälsade på en bloggvän, ja, inte i Vansbro, lite utanför .., men ändå .., hon heter Solveig Granström!", sa jag.

Tror ni inte att kvinnan precis visste vem Solveig var.

"Solveig, det är ju den där trevliga som brukar arbeta på biblioteket!" sa hon leende.

Sen tog dagen slut.
Och jag med.

Nästan som Lego ...



Nästan när jag ska gå hem, upptäcker jag sommarjobbaren Johannes som bygger en "stört" av ölförpackningar.

Är det nånting jag verkligen är uschlig på .., då är det just sånt.

I bakgrunden hörs butikschefen Mattias diskutera med butiksägaren Magnus.

 Titta, så fint det blev!

Här och då ...

Förmiddagspromenad med harry och det tycks bli en fin dag.
Det är varmt ute.
En mjuk och len värme.

Tornsvalorna skriiiiikflyger - ljud som påminner om Regementsgatan i Ystad -.
Humlor surrar.
Och havet ligger alldeles lugnt och stilla.

Hitom lilla bäcken får harry som ström i sig! 
Det blir tvärstopp!
Men ser man på ..., där, i en grop i gräset ligger nämligen sigge och tar morgonsiesta. 
Sen gör han oss sällskap .., jaaamar och har sig och stryker sig runt harrys ben.

Men harry ger sig av ut på ängen där gräset är meterhögt och sigge, som blir kvar, står och spanar och undrar förstås var bäste kompisen tog vägen ...?

"Hallå där!! Kommer du tillbaka snart!"

Och på väg hem igen, hör vi Ecke pyssla med fiskeredskapen, så vi går runt knuten och nu börjar harry känna sig trygg med den här härlige mannen som haltar lite ..., och han springer runt-runt-runt i racerfart - harry, alltså -, och upp på en enorm komposthög som mest liknar Hattstugan och kommer tillbaka med en trädgren i munnen och Ecke lockar och harry vill leka .., ååå, så roligt att känna sig hemma här hos den här snälle skåningen!

En stunds småprat blir det.
Bara lite.
Mest om vädret.