söndag 2 september 2012

På den där dejtingsidan ...

Kram av Meja.
.. där jag skuttade omkring år 2006, där skulle man kryssa i om man ville ha något husdjur eller inte.
Eller om man hade något.

Ett av alternativen löd: har inget och vill inte ha heller.

Det kan jag säga, att dom männen som hade x:at i den meningen, dom brydde jag mig aldrig om.

När helsingborgaren första gången kom till Ystad och hälsade på, då satte han sig på huk och klappade om min cockerspaniel Linte och när vi samma dag äkte till Stenshuvud, då fick Linte följa med.
Det var liksom självklart.

Och när en pensionatsvärd några år senare satt i min soffa, då hoppade pElle upp i hans knä och pv strök honom ömsint, så ömsint över ryggen.

Sånt går hem hos mig.

Kan jag lova.

Dagens fönster ...

... kommer från Skåne och från den här madamen, som troligen har varit hemma och hälsat på.

Och titta där!
Där skymtar en galge från Eckerlunds i Tomelilla!

Så här skriver avsändaren:

"Det enda fönster i mitt föräldrahem som inte byttes ut när huset blev föräldrarnas för fyrtio år sedan. Så det här kanske är närmare hundra år gammalt. I det speglas man min far som sätter upp en takränna och genom det ser man en annan lokal förankring jag inte hade observerat när jag tog bilden."

Om böcker ...

Mitt bokläsande har i alla tider gått i vågor.

Mest läste jag under mitten av 70-talet när vi bodde i Kungsängen och jag hade personalrabatt på såväl B&W som på NK och när bokrean startade kunde jag köpa böcker till nästan inget pris alls!

Någon djupsinnig läsare kan jag omöjligen kalla mig; då, på 70-talet, läste jag allt av Lars Widding (som jag njöt av hans böcker!)  och så var det ju Moberg, Fogelström (som jag har läst om och inte alls fann så bra som då!), Moa Martinsson och alla andra.
Lite senare blev Pearl Buck en av mina favoriter!

Under tiden i Malå fortsatte bokläsandet och det berodde till stor del på Margareta Nilsson, granne och bibliotekarie (utan egentligen utbildning för just detta)  som visste precis vilken sorts litteratur jag tyckte om - vi hade samma smak - och det hände att jag körde fem mil enkel väg till biblioteket i Norsjö för att låna den sista avslutande delen i en romansvit (nånting av Herman Wouk), om den nu var utlånad hemmavid!

RF Delderfield var en annan favorit .., en serie om industrialiseringen i England.
Dessutom har hemifrånförfattarna Torgny Lindgren och Åke Lundgren egna rum i mitt hjärta!
Eller: deras alster har.

Mellan varven läser jag nästan ingenting, förutom morgontidningen.

Och har jag hittat en författare som jag faller pladask för, slukar jag det mesta av dennes alster och sen får jag nån slags sorg över att det är slut och så tar det månader innan jag börjar om igen.

Igår, på födelsedagen, fick pv Mikael Niemes sensaste bok "Fallvatten".
Han fick den av mig, alltså.

Senare på kvällen när vi hade gått i säng ( i sovrummet fanns då Harry, labradoren Meja som vi har hand om i tio dagar, samt pElle och vi själva ...) tog sig pv an boken och jag hade läst några olika recensioner och började nästan ångra valet av present ..., så där så att jag nästan fick kalla fötter.

"Hur känns den ...?" frågade jag.

Jo, han tyckte att den kändes bra.
När pv sedan lade den ifrån sig, tog jag över.

På en gång kände jag att .., å, den här kommer jag att tycka om!
Mikael Niemi har en slags svartsynt humor som jag  ä l s k a r och här löper parallella livsöden längs boksidorna och det tycker jag också om!

Hoppas nu att den håller till slutet.

En som läser mycket och som dessutom arbetar eller har arbetat i ett bibliotek, är madamen i Dalarna - hon som bjöd på nygräddade våfflor och var så oerhört vänlig -!
Det skulle vara intressant att höra vilka dina favoritförfattare är.

lördag 1 september 2012

Och så ett kvällsfönster ...

... som värmer hjärtat!

Det är förstås lille Otis som tittar ut genom det jämtländska fönstret.

Och strax efteråt - när dörren öppnades - blev det full fart för att leka med kullsystern! berättar fönsterfångerskan från Frösön.

Tacksägelsedagen är kommen

Ett stort och från hjärtat kommet tack, för alla trevliga födelsedagshälsningar från när och fjärran, och även för all uppmuntran under min svåra sjukdomsperiod. Allt stöd har förkortat sjukdomstiden med dagar, ja kanske t o m veckor.
Och till Ulrika och Marcus, en sån underbar present, den kommer verkligen att göra nytta. Sånt tycker jag verkligen om!!

Kram till er alla från
NP alias PV

Lördag ...

Först jobb från kvart i nio till två och idag är det bakning av bröd (dvs hämta från frysen och sedan grädda) och så att ta hand om mejerileveransen från Arla och Wapnö (närproducerat) och mellan varven lite kassabyte, postärenden och en hel drös med spel; mest på hästar och mest på arbetskamraten Lenas andelar.

En äldre herre frågar om vi har fått någon förfalskad 1-krona, en sån där det står om vår h*rkarl till kung och jag säger att det har vi inte, men jag säger det leende ..., och då blir mannen lite upprörd och frågar om jag inte tycker att det är förfärligt det man gjort mot vår kung ..., "han har verkligen fått utstå så mycket genom åren" och själv säger jag att ...."ja, säger nog mer som min pappa skulle ha sagt .., hä-läääär-han", dvs som man sår får man skörda. 
Ungefär.

På fikarasten pratar vi om det här läkemedelsbiverkningar och jag berättar om mina hemska mardrömmar.
"Men det är väl omöjligt att en tablett kan ge mardrömmar ...?" säger arbetskamraten häpet.
För mig är det ett faktum.

Vid halv tre susar jag hemåt på moppen och luften är mer än ljummen; den är somrig och varm och jag tänker att jag borde bada, men hemma väntar pv som har haft fullt upp med punkteringen på ett däck och han har bakat tårta och håller på med middag och senare ska Hilda och Patrik och Sonja och Gösta komma och vi sitter ute och solen flödar och det pratas om crossfit och Hilda testar att hänga i trädet på den där stången och kommer inte heller upp och Patrik tvekar .. nja, han vill inte testa,
Inte ännu.

Hela tiden medan vi äter försöker pElle ta sig upp på bordet och blir nerputtad.
Åååå, vad han tycker att kycklingfilé doftar gott!
Efter middagen tar han en tupplur i trädgårdsstolen .., jag tar bilden från köksfönstret.

Och nu har vi ätit supergod middag och kalasat på tårtan och pv har fått en ny ryggsäck av Hilda och Patrik och Bamseplåster för eventuella fler skador .., och av mig fick han Mikael Niemis senaste bok "Fallvatten" och på det hela taget har det varit en trivsam dag.

På kylskåpsdörren sitter schemat för vecka 38 och 39, ja, delar av det.

För mig återstår nu tre arbetsdagar, innan det bär av till Emma

Ingenting är ....

... så roligt att få, som nånting som någon god vän har förfärdigat!

Titta, vilken underbart ljuvlig mask som kom till det gula huset igår!

Det är Lena Rydén, numera kanske Eriksson, i Ystad som har gjort den och det är precis på pricken vad jag tycker om!

Härliga färger och ... ja, jag föll pladask när jag första gången såg dem på bild och beställde bums, men nu kom den hitlevererad i paket och påse och ska sättas upp på väggen i hallen - jag tror att det blir där  -, så länge får den stå på den lilla byrån där, intill bilden av Otis från Frösön .., en sten, massor med snäckskal från stranden i Ugglarp, samt en brädbit som Hilda målat på och som jag också tycker så mycket om!

När vi flyttade till Ystad kände vi absolut inte en kotte .., men Lenas son Jonas kom att gå i Anders klass (eller tvärtom) och dom blev bästa kamrater - i princip från dag ett -, och Lena visade sig vara den allra mest generösa och omtänksamma människa man kunde tänka sig.

Så fort jag ser växten Kattmynta, tänker jag på henne .., för i deras trädgård växte just detta.

Dessutom fick dom en av våra kattungar - den grå Nisse - som blev sexton, sjutton år och fick segla till katthimlen först i år. 

Och så ett födelsedagsfönster ...

Flera fönster och en massa grönt som bildar en härligt, somrig bild!

Det var ellem från Skellefteå som varit framme med fönsterhåven och just den här bilden fångades i Askersund.

Födelsedagen tillhör världens bästa pensionatsvärd!

Hipp hurra (för bamsefar .. som är så snäll och rar! sjöng min mamma) för Thomas som idag blir 57 år.

Dagen till ära kommer här ellems sockerkaksrecept, som kanske är helt perfekt som tårtbotten?

Sockerkaka

2 ägg
2 kaffekoppar socker (1 kaffekopp motsvarar 1.5 dl)
2 kkp mjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 kkp mjölk
50 gr margarin

Smörj och bröa formen.
Rör försiktigt ihop ägg och socker så det nätt o jämt blandas.
Rör i bakpulver, mjöl och vaniljsocker.
Smält margarin och koka upp mjölken. Rör i det sist.

Sätt på ugnen på 175 gr och ställ sen in formen.
Grädda i 40 min.

( ska inte vispas och sätts in i kall ugn)


fredag 31 augusti 2012


Det här med inventering .....

Nja, det är inte det roligaste som finns här i världen.

Kan jag lova er.

Obs. bild på fötter - BLUNDA -!

Tänk .., att hon som står till höger på bilden och inte har låtsasmålade naglar som sin mormor .., hon har  idag fått veta att hon är uttagen till flicklandslaget i fotboll .., visst får man berätta det utan att man kallas för mallpotta?

Jo, det tycker jag!

Jag är så innerligt glad för hennes skull!

Bilden togs när vi var i Grekland på semester och jämförde våra fötter.

Bloggblad berättade på Facebook att det finns människor som nästan kräks när dom ser bilder på andras fötter .. , nu varnade jag redan i rubriken!

Och så ett kvällsfönster ...

"På vår färd norröver i länet så stannade vi till på Sahlströmsgården i Torsby.
Kl 14 var det visning med guide.
Efter en introduktion så gick vi runt i huset som är fullt med konst, möbler och en massa vackra fönster.

På övervåningen fanns sovrummen och i ett av dem hade husets konstnärliga dotter målat på rullgardinerna.

Visst ser det härligt ut!

Turtlan.



And the winner is ....



Och se, så fin kvalitet det blir med den nya kameran!

Det är stor skillnad mot för den gamla, där jag ofta (eller alltid) fick klicka på nån slags automatisk redigering som fixade kontrasten - något som inte alls behövdes med den nya -.

Stooort grattis till vinnarna!!

Här och nu och lite framförhållning ...

Dagens tillstånd ....
Och så beslutar jag mig för att strunta i den dyrare blodtrycksmedicinen, den som jag mår så bra av, nej, det är säkert bara inbillning att det blir biverkningar, för alla Som Vet säger att det är "absolut samma innehåll".

"Men ska du verkligen ...?!" säger pv, som generöst erbjuder sig att betala dom där hundralapparna extra.
Fyra stycken. Om inte fem.

Men jag är bestämd .., jag ska verkligen  i n t a l a   mig att det är Cozaar som jag tar och om tro kan förflytta berg, så kan man säkerligen fixa detta också. 

I en veckas tid har jag nu tagit Losartan och tänk, att allt blir som förut .., det är som att gå på bio varenda natt .., det är drömmar som gör mig kallsvettig och drömmar som liksom aldrig tar slut.

Nåja, jag ska kämpa! 
Kanske är det övergående biverkningar? 
Måhända ska den dagen komma när jag inte vaknar ångestfylld och med svettlockigt hår?

Och pv:s hand börjar bli aningen "äldre"- ser inte längre ut som en tioårings hand -, svullnaden är på väg ner och idag ska han till distriktssköterskan och visa upp den .., ja, han är på det hela taget mycket piggare, har bara svårt (läs: det börjar pulsera våldsamt) när handen inte är i upprätt läge.

Eftersom jag aldrig använder resväska, utan bag, har jag den här gången införskaffat en ny modell, mer färgglad. Vis av skadan - från tidigare resor - då man står vid bagagebandet och ser femhundra svarta och nästan likadana väskor komma på rad, har jag tänkt att ..., nuuu, ska det var så mycket enklare att hitta sin egen väska!

Och jag skriver listor inför resan nästa vecka och det är det där med skor .., jag tycker om skor som är lätta och aldrig så sköna promenad-joggingskor blir på tok för varma och instängda för mig .., hur ska jag hitta några som känns bra? 

Hösten är här.
Mina tidigare så oerhört prunkande petunior börjar tacka för sig .., varmvattnet (som värms av solfångarna) räcker inte riktigt till - snart blir det till att elda -och jag tänker trotsa höstkänslan med att ta ett dopp i havet innan det är dags för sedvanligt kvällsarbete.

Fem arbetsdagar kvar.
Och i morgon börjar det nya och väldigt strikta arbetsschemat med timme-för-timme-vad-vi-ska-göra.
Sannerligen inte min cup-of-tea, men det kanske blir bra.



Dagens vindue ...

... finns i Danmark och det var Monica i Lysekil som agerade fönsterfångerska!

torsdag 30 augusti 2012



Nu undrar jag verkligen ....

... hur det är med Guy?

Inte ett livstecken sedan han fick besked om operationen.

Uppdaterat: jodå, han får lämna sjukhuset idag och komma hem till det nya huset.
Där har han tillgång till hela världen, ja, i form av internet, alltså.

Skönt att höra!

Smått och gott ....


Jobb från halv tre till kvart över nio.
Det var Anna från - egentligen från Helsingborg - och jag själv.

Allt är som vanligt.

Jag skriver ny skylt och gratulerar arbetskamraten Mattias som fått beröm i Hemköpstidningen och den artikeln klipps ut och tejpas fast på det stora blocket och många kunder läser vad där står och det finns nog ingen som inte håller med .., en mer serviceminded människa har jag nog sällan skådat!
Alltid - och då menar jag verkligen  a l l t i d - så vänlig och rar mot såväl kunder som arbetskamrater!

Och sen är det allt det andra då.
Frukt och grönt, mejeriet, göra i ordning brödvagnen, fronta hyllorna, kolla datum och fylla på det som går in av godiset som jag ställt på hyllan bakom kassan.

Vid kvart över nio åker jag hemåt på moppen.
Då är det är becksvart ute och jag välsignar reflexvästen, men tänker att jag måste köpa en stor jacka, typ såna som vägarbetare bär .., man syns dåligt längs den smala vägen.

Och medan jag passerar alla småställena; Särdal, Backalyckan, Mannakull, Steninge, Glassvik, Stora och Lilla Skipås .., tänker jag på läkaren som jag hade i kassan just innan stängning. Hon hade inte sett pv cykla idag (själv cyklar hon friskt och bar en tajt rosafärgad cykeltröja) idag och jag berättade om hundbettet och vad som hänt.

Det skulle jag nog inte ha gjort; ty då berättade hon om faran med såna här bett - om än aldrig så små -.
En patient hade blivit riven av sin katt och inte mycket heller ., och väntade på tok för länge med att uppsöka läkare.
Resultatet: hon svävade mellan liv och död och fick se båda sina ben amputerade, samt en arm och även näsan!

Så kan det gå.

Jag lovar att jag var extrasnäll mot pv när jag kom hem.

Och nu börjar sista racet innan det bär iväg till London.
Arbete fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag (samt idag då).

Nu mot sängen!




Från sjuksalen meddelas följande ...

Jo, herr pv blev hemma från arbetet idag och har fortfarande ont i handen och svårt att röra den .., ja, ni kan ju se på bilden hur själva handen har "föryngrats" - nu ser den ut som om den kunde tillhöra en liten pojke -.

"Men säg att det är mycket bättre än igår i alla fall!" säger pensionatsvärden.

Han låter aningen hoppfull på rösten.

Bilden togs med min nya kamera, Canon Powershot SX220HS .., ja, det låter som ett raketprogram.
Enda fördelen hittills som jag hittat (jag har inte letat så mycket ännu) är att den fordrar bra mycket mindre ljus och det tackar man för!

Priset var kring 1700 kronor ungefär och det är samma pris som min förra kamera, som nu varit med i ur och skur, absolut varje vaken timme .., i tre års tid.

Dagens fönster ...

Det är inte ofta det kommer svartvita fönsterbilder susande genom rymden, men här finns en!

Fönsterfångerska var Ulrika som var på besök i Nora och tänk .., vad en människa gör mycket för en bild!

onsdag 29 augusti 2012

Från sjukavdelningen meddelas ...

Så här blir det: jag hämtar pv vid gymnasieskolan och ser genast att han inte alls är bra.
"Snälla, kör mig till akuten!" säger han och det gör jag.

Handen, ja, hela armen ..., är rejält svullen och han har svårt att röra den.

Själv åker jag hemåt.

Två timmar senare - då ligger jag på soffan och håller nästan på att somna - ringer telefonen.
Nu är han färdigbehandlad och får åka hem, så jag vänder kosan mot stan igen och svänger in mot akutmottagningen och där står han, den tappre pv och har plåsterlapp på armen och är alldeles eländig.

Det visar sig ha blivit en rejäl infektion i det nästan obefintliga såret och nu har han (feber också) fått penicillin intravenöst och en stelkrampsspruta ("hon var från Vara", säger han och jag tänker att han har nog påverkats av sin sambo ....,-) och han sätter sig på passagerarsätet och jag kör hemåt.

Pang i säng bara!

Själv har jag fortfarande miljoner myror i armarna, men det är ju ingenting .., det är inte ont på det viset och det enda jag kände efter den första timmens helvetesbrännsmärta, var att pulsen skenade iväg.

Här simmade jag.
Nu mår jag bra.
Och ännu bättre är det sedan jag för en knapp timme sedan tog sommarens längsta dopp i havet.
Inte bara ett dopp - en lååång simtur -!

På en klipphäll satt en man i min ålder och hade ett glas vin i handen, annars var vi ensamma.
Om det pratade vi - jag låg i havet och simmade och mannen satt där på klipphällen - och vi sa att det gäller verkligen att Ta Vara På, ja, det där sista av sommaren.

Sen moppade jag hemåt.

L y c k l i g.
Ja, just lycklig .., för - för mig - finns ingenting på jorden som är så underbart, som att simma långsamt under ytan.

Jodå ....

... dom var kanske bara ute på en liten övningsrunda, svalorna.

Eller tornseglarna.

Jag kallar dom svalor.

Idag satt dom uppradade på den gamla telefontråden och putsade fjädrarna.

Hjärtat värmdes.
Inställd lotteridragning - pv på akuten -.

Handen som kom i kläm under hundslagsmålet - han påstår att det är från fallet med cykeln - har nu svullnat upp rejält och han har så ont, så han kan knappt röra den.

Jag skjutsade honom till akuten och så får vi se hur det går.

"Hur känns det annars då?" frågade jag.

"Jag känner mig matt ...", sa den annars tappre mannen.
Mitt eget förra-veckans-bästa ...

I närheten av Båstad läser jag DN ....

























Det var såklart resan till Köpenhamn och hela dagen tillsammans med pv och mina barns pappa och hans fru och Anders förstås, som lagtävlade, hela den biten.
All glädjen!
Och att vi kan skratta åt samma saker - det var väldigt gott om självironi den dagen -.


































Och så söndagkvällens middag hos pv:s kusin Maria och hennes man Roger i Harplinge.
Där var också Rogers föräldrar från England - Judith och Richard -, samt Sonja och Gösta förstås.

Bilden visar Richards vänstra hand.
Jag gissade på vilka yrken han och hustrun hade haft (båda är nu närmare åttio) och sa att jag var helt förvissad om att Richard hade varit någon sorts arbetsledare och så var det också; han hade arbetat på Heathrow flygplats under många, många år.

Titta på hans klocka!
Var gång jag ser en sån, tänker jag på dig Ulrika .., du tycker ju att stora klockor är så manligt ,-)
Efter mer än femtio års äktenskap gifte Judith och Richard om sig igen - i kyrkan -!
Fyra barn har dom; tre söner (en i Perth i Australien, Roger i Sverige och Nigel i England) och en dotter.

Under middagen pratar vi om namn .., hur många och vilka namn vi har.
Jag är den enda som bara har ett.


Alice - Roger och Marias jackrusselmadame - var förstås också med.
Hon är ungefär lika kärvänlig mot Harry som vad AP:s Nelly är (likadan ras).., dvs, mest vill hon visa hur jättefina tänder hon har ....,särskilt i överkäken ..., och Harry blev lätt stirrig av detta bemötande och tackade för det hela genom att helt sonika lyfta på bakbenet och pinka en skvätt i hallen!
Ajabaja!
Jungfru. Jag tror att även hon hade vänster tumme upp.
Och här är Judiths hand.
Jag gissade att hon hade arbetat antingen i en fin butik eller som sekreterare och det sistnämnda var det rätta, även hon på Heathrow.
Vilka underbart rara och trevliga människor!

Här står mr Aldrigde och tar kort!

Och han och Judith bjöd Emma och mig att hälsa på, ja, om vi nu ska åka till Brighton t.ex, så bor dom bara halvvägs och det är bara att slå en signal! sa Richard leende.

Middagen var delikat!
Först lättkokta rödbetor med chevréost och pinjenötter .., därefter ljufvligt god lammstek i skivor, potatis, sallad, mintgelé och nåt annat med mynta - allt hemgjort - och efterrätten en slags kladdkaka med valnötter i och så vispad grädde eller glass och inlagda plommon och jordgubbar till.
Ååå, hjälp ...., så smarrigt! 

Jo, jag tror att jag ....

... ska be pv att han fixar en ny trappa till/från husvagnen, så där så man inte ramlar pladask och nästan slår ihjäl sig och inte kan åka till London.

Och framför allt att man inte dråsar rakt ner i ett snår med nässlor.

Inte trodde man väl ...


Så här var det till en början.
Inspirerad av Monica (Anna i Sheffields mamma) som lottade ut nånting, tänkte jag att åååå, så kul, vilken rolig idé! 
Ett litet pjuttlotteri som skulle vara i ett par veckor, ja, men helt perfekt!

Några veckor, ja..
Här går en vinst till härs och tvärs i Medelpad.

Och det växte och växte och växte ....

Och fortsätter ännu! 

Jag undrar jag vem som har roligast; bloggmadamen eller bloggvännerna som är med i dragningen.

Följande ligger i alla fall nu och skvalpar i träskålen: 

Anna-Lena How i Tumba
Biggan B i Hudiksvall
Turtlan i Karlstad
Eva på Frösön
Cecilia N i Härnösand
Gunnel i Lund (har läst länge på bloggen men aldrig tidigare kommenterat = varmt välkommen!)
Ulrika i Kopparberg
Eva från Tyresö
Mossfolk i Örebro
ellem i Skellefteå
Åsa / Pralinen - också ny i lottunnan - härligt
och sist av allt
Ann /STORARTAT i Göteborg.

Det blir dragning ikväll och vinsten är alltså örhängen designade annaofsweden. 
Ett tröstpris blir det också.

Förmiddag ...

Vilken oerhört lockande rubrik .. jag förstår att den drar horder av lystna läsare till bloggen ,-)

Men så här var det.
Som på bilden, alltså.

Blå himmel och hög, klar luft.
Inte en enda svala syntes till, däremot satt mängder av måsar och duvor på åkern och kalasade på spill från säden.

Vid "polska ambassaden" hördes motorsågsljud - nån fällde björkar -.

Och snart ska jag ta mig ner till havet för ett morgondopp.


Dagens fönster ...

Den tjugonde augusti skrev Turtlan så här:

Hej!

Under tiden som tvättmaskinerna snurrade ikväll så gick jag en promenad.
På min tur kom jag förbi en liten herrgård som finns i mina trakter.

Stannade till och konstaterade att gaveln på huset borde heta "Tre fönster och en dörr".

Så fick det bli.
Så får den heta.

Fångade gaveln med telefonen och gick sen vidare i den ljumma kvällen hemöver.

Nu är gaveln på väg söderöver till ett gult hus, hälsar madamen i Värmland.



// Och tänk, häromkvällen när jag låg och lyssnade till Karlavagnen, vad hör jag då, om inte namnet på fröken Sköldpadda, vars inlägg programledaren läste upp! Kul!

tisdag 28 augusti 2012

DBIV för Ann i Göteborg ...


OK här kommer veckans bästa!
För att göra en längre historia kort:
 Efter att ha passerat ett stort gäng punkare i sta’n, lösgör sig en tjej, springer efter mig och säger:
-Jag måste bara säga till dig att jag tycker ditt hår är såååå häftigt! Det är såååå kul att se att någon som är lite äldre inte ser ut som alla andra!
Jag kramade henne precis där och då och svävade lite bort mot spårvagnen.
Tänk så många okända, som kommenterat mitt hår och alla har bara varit positiva Ler
hälsar företagsledningen
 
STORARTAT!
Ann Bergström
N.Gubberogatan 23 a
41663 Göteborg


DBIV för Åsa ....

Var nog att jag fick ändan ur vagnen och sålde möblerna som blockerat förrådet på vinden. 

Passade dessutom på att rensa ut kläder som numera inte används och lämnade dem till Röda Korset. 

Luftigare på vind, klädkammare och byrå - känns faktiskt befriande.

Hälsningar Åsa.

Här och nu ...

Det känns som om sommaren står i dörren och tvekar, så där som en gäst som är på väg att gå sin väg, men ändå inte och några små-ord till ska man väl hinna med.
På gamla telefonledningar sitter svalornas barn och tar paus mellan flyglektionerna.
Snart bär det iväg till Afrika.

Tisdagkvällen är ljummen och jag tar sommarens längsta dopp i havet.

Vi träffar två tyska familjer - den ena familjen bor i Auckland på Nya Zeeland - men alla är från forna Östtyskland och det blir mycket prat om allt möjligt och pv frågar om dom kanske vill komma på kaffe, ja, dom bor spartanskt på parkeringen alldeles innan naturreservatet och jodå, det går bra - med kaffet -.

På väg hem (det blir bråttom, jag ska baka en sockerkaka!) ser vi dem sitta vid sin campingvagn och småprata och en av männen har en stor hund och just då tvärstannar harry som är i koppel och slinker ur halsbandet .., han går försiktigt fram till hunden och sen är det färdigt ..- i ett huj kastar sig hanhunden över harry och sätter käftarna i harrys huvud och jag slänger omkull mopeden och rusar fram bara i baddräkten och en tunn skjorta och pv har kastat cykeln åt sidan och nu kämpar vi, tre personer, för att få loss den till synes galna hunden och harry skriiiiiiiker som vore han nära döden och det blöder från pv:s hand!

Någon försöker få upp käften på hunden, allt medan jag nyper honom i nackskinnet allt vad jag bara kan och jag skakar som ett asplöv och ÄNTLIGEN får vi slut på det hela och till vår förvåning ser vi inget blod - bara från pv:s hand som blöder rätt rejält - och det visar sig att harry numera har hål i örat och kan ha örhänge!

Å, vilken fasa detta var, men det var ju vårt fel, eftersom harry kom loss.

När vi kommer hem frågar grannen Göran vad som har hänt?

"Jag sa till Gun att nu måste det vara på liv och död (ja, åtminstone ett rejält slagsmål ...) mellan några hundar ...", säger han.

Och vi konstaterar att hundslagsmål kanske - åtminstone ibland -, ser värre ut än vad det egentligen är.

Här står Göran.
Deras hus är det vackraste jag vet och inte målat i någon färg alls .., mer naturellfärgat, så där som jämtländska gamla trähus kan vara (ja, eller som dörrens insida, längst till höger på bilden), men det fungerar inte .., varje sommar måste träet återigen behandlas mot alger och annat elände, så nu ska det målas på riktigt.

Efter många om och men ..., faller valet på en mjuk vit färg.

Och sen blir det kväll och två tyska män och en trettonårig dotter (fruarna ville vila) kommer på fika och vi sitter ut i timmar och pratar om arbetslöshet och presidenter och Angela Merkel och drottning Silvia och om fiske och vad torsk heter på tyska.

Den trettonåriga flickan - som heter Klara och är Tvilling -, får låna min dator och sitter och knattrar på Facebook och jag ser hennes uppenbara glädje! Hela tiden hör jag chatt-pling från hennes vänner!


Männen har med sig en gåva, en flaska vodka.

Och nu är det tisdag och snart på pricken en vecka tills jag lämnar landet Halland för landet Uppland och därefter flyger iväg till London.

På bordet ligger en lista med sånt som ska inhandlas i morgon, vilken är min enda helt lediga dag innan det bär iväg.

"Ny kamera" .. står det på en av raderna.





DBIW för Anna-Lena How ...

Det bästa den här intensiva veckan var nog när jag, tillsammans med de andra bykkärringarna från Skansens byalag, stod på Skansen hela lördagen och tvättade på gammalt vis.

En fantastiskt fin sensommardag med många besökare från hela världen som var mycket intresserade av vad vi gjorde.

Hälsningar Anna-Lena.

Dagens fönster ...


Dagens fönster kommer från Monet och det ska ses som en hälsning till henne! 

Precis som med Guy (som seglade iväg till Thailand, kasade omkull med sin motorcykel och nu ligger opererad på sjukhus och ska ha gipsat ben i två månader ..!), så har även Monet drabbats av elände och hamnat på sjukhus, men - enligt senaste blogginlägget - fått återvända hem.

Det här får bli en krya-på-dig-hälsning, Monica! 

Och så här berättar hon om bilden: 

I det här huset, mitt i centrala Torekov, precis vid parken och med 50 meter till "Morgonbryggan" har jag och min familj tillbringat många barndomssomrar. 

Vi hyrde det här huset med en liten innangård i många år på 1950-talet då Torekov var ett litet sömnigt fiskeläge utan den Stureplansstatus det fått idag.

Till Torekovs försvar ska sägas att allt ser nästan likadant ut i de centrala delarna som när jag var barn. 

Några fler restauranger och lite chica boutiker för Östermalmsdamerna har tillkommit men i övrigt känns det som att vara 10 år igen när jag går arm i arm med min syster genom gränderna och ner till hamnen.
DBIV för Biggan B ...

Det bästa i veckan för min del är: att jag blivit av med min urinvägsinfektion, som slog till för andra gången denna sommar!!!

Vilken "lättnad"., man får glädjas över att vara frisk ett tag....

Kram från mig.


 Huvudbudskap
  • Akut urinvägsinfektion (UVI) är i de allra flesta fall ofarligt. Efter 1 vecka är cirka 30 % besvärsfria utan behandling.
  • Typiska symtom på UVI är täta trängningar, sveda och att man kissar ofta.
  • Antibiotika används i första hand för att förkorta tiden med symtom.
  • Bland antibiotika som används vid UVI är läkemedlen pivmecillinam och nitrofurantoin förstahandsval. I vissa fall kan behandling med trimetoprim vara aktuell.
  • 3–5 dygns antibiotikabehandling är oftast tillräcklig.
  • Misstänkt urinvägsinfektion hos gravida ska alltid behandlas med antibiotika.
  • Bakterier i urinen, som inte orsakar besvär, ska inte antibiotikabehandlas utom under graviditet.
  • Metenaminhippurat rekommenderas inte som förebyggande behandling mot återkommande urinvägsinfektion.
  • Starkt luktande urin och ospecifika symtom som oro och förvirring hos patienter i äldreboende ska inte antibiotikabehandlas.
DBIV för värmländska Turtlan ...


Så här i slutet på sommaren så blev det en liten tur norröver i länet.

Första stopp blev ett loppisbesök. Här fanns allt från porslin till spadar. Från kassettband  till antagligen livsfarliga slalomskidor.

Det fanns också ett bord med temat grönt!

Färden gick sen till Sahlströmsgården i Torsby och Heidruns Kafé i Fensbol.

Det blev lunch på första stället och en fin guidad vandring på gården. Kaffe och hembakt paj blev det på Heidruns.

Övernattning hade vi bokat på Vägsjöfors Herrgård och under middagen fick vi veta att visst kunde det spöka i huset. Speciellt i den delen av huset som vi bodde.

Men inga spöken kom på besök. Inte vad vi märkte i alla fall...

Nästa dag regnade det men med regnkläder och gummistövlar så gick vi en tur i en fin gammal skog uppe på Hovfjället innan vi åkte hemöver.

Tänk så mycket fint det finns bara runt hörnet och herrgården åker vi gärna tillbaka till oavsett om spökena är hemma eller inte.

Turtlan
DBIV för Eva på Frösön ....

Hej!

Det bästa under veckan:
Att få sovmorgon till halv tio igår. Det var längesen sist :)
Och alla blommor kring vår stuga. 
Allt är så sent i år och det som brukar blomma i början av augusti det blommar nu. Jag njuter av all färgprakt. Och hallonen som äntligen är mogna. Jag plockar en liter varje kväll. Bäst att passa på innan det fryser.
 
Och att vi fick en valp till i lördags kväll, ja bara till låns en vecka.
Det är Otis syster som är här. 
Så mycket spring och bus och liv.

Kram Eva

måndag 27 augusti 2012

Och så ett kvällsfönster och en skata ...


Det hoppar ofta kring små fåglar i tujan precis utanför fönstret men det är lögn att hinna fram med kameran innan de hoppat vidare.

Fotomodellen på bilderna är en skatunge från årets kull (antagligen från granen hos grannen tvärs över gatan). Hen brukar övernatta i tujan.
Cecilia/
DBIV för Cecilia N i Härnösand ....

Ridningen har börjat!
Kören har börjat!
 
Cecilia/

DBIV för Gunnel i Lund ...

Bloggmadamen tog bilden. Den är förstås från Ystad.


Hej!
Jag är en av dina flitiga läsare sedan jag av en slump hittade din sida för flera år sedan. 
Den väckte genast mitt intresse. 
Dels pga att du då bodde i Ystad, i vars närhet jag bodde som barn. 

Underbart att läsa om dina cykelturer hit och dit och frammana bilder av Sandskogen, Möllers, stranden vid gamla gjuteriet och annat.

Jag har följt dig i din glädje och i sorg. 
Du känns faktiskt som en hemlig vän.
Aldrig har jag gett mig till känna.
Har alltid känt mig som någon som står och tittar in genom ett fönster.

Jag måste nu i alla fall komma med ett bidrag till Det Bästa i Veckan eftersom jag hade en sådan stark och härlig upplevelse som kommer att bära mig in i september och vidare i  hösten.

Veckoslutet tillbringade jag på Skepparpsgården, ett vandrarhem som ligger vid det vidunderligt sköna Haväng.

Vid elvatiden på kvällen  tog jag och en kompis ett underbart bad. 
 Temperaturen på vattnet och luften var densamma 18 grader tror jag.
Bottnen var len och sandig  och natthimlen mörk. 
Vandringen tillbaka till huset.

Efter badet fylldes vi av en sådan fantastiskt uppsluppen känsla.
Glädje! Glädje!
Jag är säker på att detta stämmer.

Tack för allt gott du ger oss läsare.
Kram
Gunnel i Lund


// Tack själv, du underbart generösa människa! säger jag.
Förra veckans det bästa ....

Det är som vanligt .., vill ni vara med och dela med er av det bästa, så mejla bara till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt eftersom.

Veckans förstapris är annaofsweden-designade örhängen som ligger i en vacker liten fluffpåse.

Säkerligen blir det något tröstpris också.

Varmt välkomna med er glädje!
DBIV för Ulrika i Västmanland ...

Det bästa under veckan som var, var alla härliga skogspromenader!
Sammanlagt blev det säkert uppemot 10 timmar i skogen.
 
 
Jag har börjat träna Max i kantarellsök och det är så roligt!
Svamp hittar vi - fast än så länge är det jag som letar upp dem (fast Max hjälpte mig faktiskt spontant ett par ggr!!).
Gula kantareller, trattkantareller och blek taggsvamp hittills. Allt jag hittar ger jag bort, för jag är inte så intresserad av det själv. Det är skogspromenaderna som är grejen för mig. :-)
 
DBIV för Eva från Tyresö ...

Foto: Joe Grinde
Konserten på Grönan i tisdags kväll gav mycket kraft.
Rikard Wolff!!!!
Göran Martling från Dramaten spelade på flygeln.
Rikard  sjöng över en timma och jag stod längst fram och orkade stå  ??---
trots min onda vrist.
(Inga sittplatser fanns överhuvudtaget.).
Jag kände mig som en tonåring och var där timmar i förväg.
Just då tränade dom förresten och provade ljudet
och  han såg mig genast och vinkade.
Sedan efter konserten tog jag fram de vackra  rosorna
5 till Rikard och 2 till Göran.
Inga andra blommor fick dom.
Vilken njutning!
Sist av allt såg jag Göran cykla hem med två rosor på pakethållaren!!!!
( RW tog säkert taxi)
Härligt.
Dagen efter mötte jag mitt barnbarns skolfröken. 
Hon hade varit där sa hon
och så lånade hon Rikards bok av mig. Jätteroligt.
Boken är så välskriven och innehållsrik.
Eva i Tyresö

// Några smakprov av och med herr Wolff finns här.

Och lite sång finns här.
DBIV för mossfolk i Örebro ...

Det bästa i veckan skedde igår (läs: i förrgår).
Min morbror och moster spelade grekisk folkmusik med sitt band på Stortorget. 
Jag och Cosmos mötte upp mamma och pappa. 

När den spelningen var slut tog en grupp, vars medelålder jag inte törs gissa på, över med sång och folkdans. 
De såg så glada ut och allt var så härligt så man kunde inte annat än bli glad själv när man såg dem. 

Och när en äldre man iförd blåställ sjöng torparrock klämde vi också i i refrängen. 
Håhåjaja, håhåjaja, hör va de blåser i träa idag…

Cosmos låg helt exemplariskt vid mina fötter.

På väg hem tänkte jag på DBIV. 
Det var det bästa ögonblicket på hela veckan. Absolut.


DBIV för ellem i Skellefteå ...

Hej!
 
I måndags när jag var ledig fick vi ett besök som gladde mig mycket. 
Fjällvandrarvännen Kjell kom på besök tillsammans med sin fru Maud. 
Vi har inte träffats sen de flyttade söderut i början på nittiotalet. 
 
Nu var  de på en norrlandstur och stannade till hos oss en stund. 
Vi fikade och pratade och hade trevligt i solskenet. Många minnen väcktes till liv!
 
Nåt annat som gladde mig när jag upptäckte det härom dan, det var att den vita julrosen har börjat blomma igen med flera knoppar på gång. 
Det händer då och då att den blommar om så här års. Vet inte om det är vanligt. Glädjande i alla fall!
 
Kram från Lis-Marie (dvs ellem).

Dagens fönster ...

"Fönsterdörren till balkongen som är en oas. Den har tak och infravärme så vi sitter här nästan jämt. 
I balkonglådorna växer diverse blommor och jordgubbar.
Vi har utsikt över stan."

Eva Härs och Tvärs.

söndag 26 augusti 2012

Om jag säger så här ...

... så smittar det tydligen, det här med diverse gymnastiska övningar.

Sen säger jag inte så mycket mera.

Igår på Malmö Central ...

Toalettavdelningen är flyttad från källarplanet till området kring spår 4 och det känns totalt avigt.

Jag har bråttom och tar sikte på toaletten, då en kvinna bakom en lucka ropar "hallå damen! hallå damen!"

Ja, just det, det kostar pengar, så jag plockar upp en guldtia och lämnar den till kvinnan.

När jag är klar och kommer ut till luckan, står en polsk man där med sin lilla dotter och dottern är förfärligt kissnödig och mannen har bara eurosedlar och nån polsk sedel och inte ett enda mynt och kvinnan säger att nej, det går inte .., och lillflickan snurrar benen och ser ut att när som helst kunna kissa på sig och jag säger ..."vänta ska jag kolla, jag kanske har nånting", men i min plånbok finns endast betalkort och kvinnan säger till mannen att dom får gå ner till stan och växla och därefter komma tillbaka.

Hon säger det snörpigt.
 
"Men kan inte tösen få ...?" säger jag.

Nej, det kan hon inte.

I bilen, på väg till Köpenhamn, tänker jag på den kissnödiga tösen och på kvinnan bakom luckan.

Blodtrycket stiger.




pling i min I-phone ....

"Ladda kameran.
Nu blir det två timmars operation och två månaders gips :-)"


skriver guy från Thailand