// Så skriver Cecilia. Tack för bilden! säger jag.
måndag 8 juni 2015
Näst sista ...
.... arbetsdagen stundar och jag vaknar tidigt .., tittar ut genom fönstret och anar en himmel som mellan varven är klart blå, men som en stund senare fylls med moln.
Så ligger jag där under täcket och skrollar mig fram på Instagram och hittar de mest fantastiska konton .., förundras över alla hemma-hos-mig-sidor och inte för mitt liv begriper jag hur alla har kök som kunde ha varit reklambilder från tidningen Sköna Hem!
Allt är vitt och fint. Inte en enda pryl ligger framme! Kakel på väggarna .., blommor som matchar inredningen. Tänk, att ha sån känsla; att veta precis hur man vill ha det!
Nån gång måste vi förstås tapetsera om i köket och inte en susning har jag om hur jag vill att det ska se ut! Varmt och ombonat förstås, men för övrigt ..?
Skrollar vidare.
Där är filuriga Slottsträdgården Ulriksdal och katten Giggs som vi får följa nästan varje dag .., och där är helloemelie och där är alex_ogle som reser runt i Indien ..., och där är mohsencco med sina bilder från Iran, humansofny förstås .., och allt blandas med alldeles vanliga hemifrånbilder .., bilder av hundar och katter, av goda luncher och middagar och utsikten på Rödön och katten Vira i Vaplan ..., där är Jessicas nya bostad i Västerås .., AP i Ghana .., där är Valter Stenlund i Malå och så alla andra som delar med sig.
Den där ryske kille som tar så speciella bilder - dcim.nu -, Dmitry Markov heter han ..., där är anabel i London, deskriptiv i Älvsbyn - ingen tar såna bilder! -, och inte att förglömma ihavethisthingwithfloors.
Och malajarnfarg.
Färghandeln i Malå.
Ååå, jag tycker verkligen om Instagram!
På väg till bilen möter jag en morgontrött sigge nilsson. Lilla Gärdsmygen blir orolig och flyger av och an.
När klockan är nästan åtta, tar jag bilen och åker till affären för att handla frukostmat.
Kylskåpet är tomt, i alla fall på sånt.
Det råder brådska i butiken .., nån gräddar bröd för fulla segel ., nån annan drar ut blomvagnarna som hela dagarna står utanför entrén .., Petra i charken har fullt upp.
Kör hemåt .., översköljs av glädje över det här vackra landskapet .., ser gullregn och rönnar som blommar .., vid vägrenen växer hundkäx som jag tycker så mycket om.
Hundkäx betyder Malå och kärleksstigen nere vid sjön.
Ser en ekorre skynda sig över vägen.
Det röda huset till höger på bilden tillhör en läkare som arbetat på vårdcentralen inte långt härifrån.
Numera är han pensionär.
Det var den läkaren som gav mig remiss till ortopeden .., det var hans förtjänst att nånting till sist hände .., att jag fick ett - nästan - nytt liv.
I Steninge ser det ut så här.
Lagården tillhör Stig, denne våldsamt krumryggige man som i vår fått ny knäled.
Till vänster, men inte i bild, går hans kor och betar.
Kvigor, kanske?
Och detta är vad friherrinnan ser från sitt vardagsrumsfönster.
Alltid, alltid kan hon följa havet.
Kommer hem ..., tar mig en titt i växthuset .., vattnar blommor (sedan jag läste den underbara boken som kom med posten - från Rexxie - om Tasha Tudor och hur hon gödslar friskt i sina rabatter gör jag sammaledes ...) - vattnet är utspätt med hönsgödsel som ligger i vatten och blöts upp -, jag kan lova att det växer friskt!
I drivbänkarna skymtar bladspenat och mangold .., i den bortre samsas kryddväxterna som har växt skruttigt i brist på värme.
Och detta är alltså den näst sista arbetsdagen.
Förutom idag, återstår två dagar till i landet Halland.
Dagens fönster ...
Ett fönster från småländska Bullerbyn?
Nej, ett fönster fångat av Monet, just då på besök hos goda vänner i Sverige.
Tack och bock! säger jag.
söndag 7 juni 2015
En söndag i juni ...
Pensionatvärdens vagn .., vi har såpa i minst tre år framåt.
Vi åker tidigt, innan halv nio och tar sikte på Ullared, bara fem mil enkel väg - ja, vi har tänkt oss till Gekås för att handla lite inför den stundande resan -. Vägen dit är mer än vacker, den är faktiskt helt underbar .., med böljande kullar och en å som ringlar sig fram genom landskapet (ja, ringlar och ringlar ., men den finns där i alla fall ..) och solen strålar, men bara lagom.
Först på plats är vi inte, men det är gott om plats och parkeringen som ligger lite ovanför den närmast entrén är helt tom .., och lika rymligt är det i själva varuhuset. Var sin vagn tar vi .., pv ger sig av mot avdelningen för båtgrejs och jag går lite planlöst .., prickar av på min medhavda lista ., hittar en resväska och lite annat.
Här syns våra två vagnar.
Man skulle kanske tro att den övre är min .,. fylld med vetemjöl, havregryn, socker och såpa, men icket! Jag är den minst husliga av oss två.
I min finns blommor, en resväska, hopprep, pennor, pennvässare, bilvårdsmedel (jag är den enda som bryr mig i att tvätta bilen och hålla den ren ...), och ..., ja, förutom resväskan är det väl inte så mycket som jag prickat av egentligen.
En flaska med solskyddsfaktor 30 åker också ner i vagnen.
Vid avdelningen för scarfs (det finns säkert hundra modeller) trängs kvinnor med täckt hår och dom är såååå fina och det väljs och vrakas och jag köper också en, en vit fin sak.
En timme blir vi i varuhuset, sen är vi färdiga.
Perfekt!
Kommer hem .., planterar blommor och gurk, - och chiliplantor (mina inköp, fanns definitivt inte på inköpslistan) .., vi hämtar in en tredje avställningsbänk som sätts vid dom övriga två och nu är det inte mycket plats över för några växter.
Man kan - av bilden att döma - tro att växthuset är tio meter långt, det är det i n t e.
Vid tretiden har vi stämt träff med Sonja nere på Göstas i Steninge.
Hon kommer med bil; vi cyklar.
Där är relativt folktomt just då .., men någon timme senare är det nästan fullt inne i den mer ombonade avdelningen .., det blåser fortfarande och vi, som satt ute och åt huvudrätten, började nästan frysa.
Sista svängen blir inne i serveringen.
Vad pratar vi om?
Allt möjligt.
Om jakten på en lagom stor eller liten lägenhet .., om hur det är att leva på bara en pension .., om drömmar .., Sonja säger att jo, hon drömmer ibland om Gösta, senast att han satt på en stol och sa att ..."men nu måste vi åka nånstans!" och sen - bara poff, borta -!
Och vi pratar om hur mycket vi saknar honom.
Gösta.
"Svårast var det när Erikshjälpen kom och hämtade hans kläder, men jag har sparat en av hans smårutiga skjortor ...", säger Sonja och torkar bort en tår.
Och vi pratar också om när jag en gång var där och just skulle tacka för mig och hör Gösta sitta i matsalen och spela lite på pianot och hur jag översköljdes av värme över den mannen som kom att betyda så mycket och som jag tyckte så oerhört mycket om.
Om två och en halv månad fyller han sextio ....denne glade man.
Det är snart ett år sedan Gösta tackade för sig ..., oj, vad han är saknad, men så många härliga minnen vi har att glädjas åt, tack vare den filuren!
Sen skiljs vi åt .., pv kollar oljan i Sonjas bil .., jag cyklar upp till friherrinnan och lämnar plastpåsarna från Gekås och hämtar filten som hon delat på och fållat upp, å, så roligt, nu har vi två limegröna filtar i växthuset och inte bara en!
På bordet hos friherrinnan ligger dockor och nallar .., dom vill hon skänka till barnhemmet och jag säger att dom får åka med i den nyinköpta resväskan.
Och nu är det snart kväller .., två arbetspass kvar.
Det närmar sig.
Söndagsfönstret ...
Ja, det passar väl som bäst med några kyrkliga varianter och den som tog bilden - som är så fin, tycker jag -, det var ingen mindre än madame ellem i Skellefteå, men då på besök i Härnösand.
lördag 6 juni 2015
En sover på soffan ....
.... en liten dam ligger också och sover på soffan, med nosen på den sovandes ben.
En annan sover ihopkurad i loppisfåtöljen.
Den fjärde har vilat en stund (då blev soffan äntligen ledig!) och ska strax ge sig iväg till affären för extrajobb mellan tre och kvart över nio.
Dags att plocka fram bysthållare och jobbarkläder.
Två av männen i mitt liv ...
Foto: Karin
I nästan trettiofyra år var vi tillsammans, mannen till vänster som är pappa till mina tre barn.
Idag firar han - som jag tycker påminner om Glenn Hysén -, 9-årig bröllopsdag med Karin.
Och så väcktes det jubilerande paret av Anders - den finaste mannen i mitt liv - (ja, barn kommer alltid först) - som var på jobbärende i Ystad och helt plötsligt överraskade pappan och hans fru.
Meja fick förstås vara med på bild också.
Dagens fönster ...
...fångades i Köpenhamn, en januaridag för många år sedan .., och entrén som skymtar genom glaset ärOperahusets.
En i mina ögon otroligt vacker byggnad!
fredag 5 juni 2015
Tre kvar ...
Nu är det bara tre arbetspass kvar.
I morgon, måndag och tisdag.
Den här eftermiddagen gick fort.
Jag trodde att jag började tre och kom vid halv .., slog mig ned i fikarummet .., tog en kopp kaffe och en liten bit tårta (hon som ska få ny knäled på måndag, fyller sextio i morgon och bjuder oss alla på jättegod tårta) .., småpratar med Carina som prickar av en följesedel.
Då ringer telefonen .., det är Fanny i kassa 1 som vill ha hjälp i kassan och jag säger till Carina att .."tar du det ..? jag har ju en kvart kvar innan jag börjar och har inte klätt om?"
Det visar sig då att det nya sommarschemat innebär att jag börjar en halvtimme tidigare, och där har jag suttit i godan ro och haft det skönt!!!
Många kunder .,. många som nu har kommit till sommarboendet .., många norrmän och några danskar och en man uppvuxen i Stuttgart, men boendes i Kungsbacka sedan många år .
Och så alla stamkunderna.
Cyklar hem vid kvart över nio .., det tar tjugo minuter!
Idag har jag gjort yogaövningarna (som alla handlar om att stretcha ut musklerna), doppat mig i havet .., cyklat till och från jobbet och inte en minut har jag haft ont! Nåja, det kan ju också bero på värmen.
Visumet har kommit .., Anders visar bild på sin nyligen tatuerade underarm .., i sju timmar låg han hos tatueraren och dom sista tre eller fyra var det som att gräva med en kniv i ett öppet sår, sa han.
Ja, ja.
Det är tur att det frivilligt.
Och nej, att sonen tatuerar sig gör mig rakt ingenting.
Tycker han att det är fint, är det det absolut enda som räknas.
Inte som man tror ....
På stranden i Steninge (jag åker dit vid halv elva, tar ett isdopp och sitter sedan och njuter av solen ...) och på hällar och långt ut på "ön" ser jag kvinnor som övar sig i akvarellmålandets konst.
Medelåldern är hög; kanske är dom alla pensionärer och kursledaren är en betydligt yngre kvinna som går med rak rygg (jag tänker att hon är säkert duktig på att dansa .., hon liksom går så lätt på hala stenar ...) och mellan varven tar hon sig en titt på sina adepter och ger dem goda råd.
Jag sitter en bit ifrån och småtittar lite.
Lyssnar förstrött.
Snett nere till höger anar jag en rosa jacka och jag närmar mig och det blir lite surr.
Kvinnan som kanske är i ålder som min störstasyster kämpar med en sten .., ja, att få den som hon vill ha den och vi pratar om målandet och hur det är att bo på vandrarhemmet som numera heter "Kuststationen i Steninge" och jag får veta att kvinnan kommer från Skåne - från Göingetrakten - och i min fantasi har hon varit kontorist eller lärare, men nej då .., hon har arbetat som ingenjör och utvecklat bilmodeller på Volvo!!
"Du förstår, jag har rest jorden runt och haft världens bästa jobb!" säger hon leende.
Och när jag säger hur häpen jag blev .., det var så häftigt tycker jag, det här att en kvinna i sjuttioårsåldern har utvecklat Volvobilar .., då ler hon ännu mera och säger ..."och mitt barnbarn, hon drömmer om bli astronaut!"
Kräfta är hon också.
Kvinnan är så vänlig .., lättpratad ., en sån där människa som man nästan på en gång tycker om.
är är hennes vänstra hand.
Sen blir det ännu en stunds småprat när hon har packat ihop alla attiraljer och ska återvända till vandrarhemmet bara snett över vägen ..., det är lunchdags .,. och jag gör samma sak .., viker ihop solstolen .., åker hem .., sitter ute på gräsmattan tillsammans med harry och nelly .., båda ligger raklååånga - det är varmt - jag hör och ser herr eller fru Stare på tv-antennen .., en lång daggmask dinglar från fågelnäbben och jag hör småttingarna gasta efter mat.
Och nu är det dags att sätta sig på cykeln .., nu stundar arbete till nio och sedan återstår bara tre arbetspass .., sen är det s e m e s t e r på riktigt.
Dagens fönster ...
.... finns i landet Halland .., det ligger under två körsbärsträd och väntar på att ..., ja, på vad?
Fönstret byttes ut förra sommaren och har väl helt enkelt gått i pension.
torsdag 4 juni 2015
En torsdag i början av juni ....
Sover oroligt natten mot idag.
Stiger upp strax efter att pv cyklat till stan - då är klockan sex -.
Blå himmel, men blåsigt.
Tittar på SVT:s morgonprogram med Lotta Bouvin och Alexander Norén.
Solklart mina favoriter som programledare.
Ger hundarna mat ., går ut en sväng .., dammsuger golven .., repeterar gårdagens yogapass på ynka tjugo minuter .., mår inte illa .., ringer A och bokar tid för kloklippning och får besked att jag kan komma på en gång.
Tar hundarna i bilen och kör söderut, till Haverdal.
Såväl harry som nelly är lösa och springer glatt fram till kloklipperskan och hon börjar med nelly som står stilla på det svarta bordet och harry noooosar i en papperskorg fylld med schnauzerhår och sen är det hans tur och då viftar han inte längre på svansen.
"Såja harry, du är en duktig gosse du ...", säger kloklipperskan och klappar om honom.
Nelly står på golvet och viftar på svansen.
Sen hemåt.
Får besked av AP att det våldsamma störtregnet som fallit över Accra har ställt till stora bekymmer, om än inte för dem personligen, ja, annat än utebliven el och inget vatten i stora duschen, men det är ju inget att gnälla över, skriver hon.
I DN kan man läsa om en explosionsartad brand i Ghanas huvudstad Accra, en brand vid en bensinstation och det visar sig att den branden har krävt minst 78 människors liv.
Nu är dödssiffran uppe i över etthundra!
"Branden ska ha utbrutit samtidigt som kraftiga skyfall lamslagit huvudstaden, med flera strömavbrott som följd. Vattenmassorna ska ha översvämmat flera gator, bland annat den rondell där den olycksdrabbade bensinstationen ligger."
Så här såg det ut igår i staden.
Under många år, även i Malå, drömde jag att jag kom körande bil på en vanlig väg och så plötsligt visade det sig att älvar och sjöar svämmat över och jag hade ingenstans att ta vägen. Det var hemska drömmar ., jag vaknade kallsvettig och kunde - otroligt nog - ofta känna igen mig i drömsekvenserna och tänkte .., ahaa .., nu är jag här igen!
Allt det tänker jag på när på en Ghana-sajt ser den här bilden.
Det är likadant med bilder från Venedig.
Aldrig i livet att någon skulle få mig att åka dit och det är ju egentligen underligt, för jag är ju sannerligen ett vattendjur!
Hittar ett meddelande i min mobil.
Det är Josefine, som till vardags studerar i Linköping, som nu har sett sommarschemat och undrar om jag kan tänka mig att ...?
Det kan jag.
Vi byter rakt av; hon tar min torsdagkväll och jag har hennes lördagförmiddag.
Härligt med sommarjobbare som har varit med under flera år och vet och kan precis!
Och L som är så självgående på jobbet och har tagit ett sabbatsår men arbetat extra i affären, hon har kommit in på läkarlinjen. Så roligt, men oj, vad jag kommer att sakna henne!
Fina töser är dom allesammans!
En bagatell i det stora hela - eller inte -, är det insektshotell som inhandlades på handelsträdgården igår. Det gäller - för oss alla - att vara rädd om våra insekter.
Nu ska den bara sättas upp på ett för regn skyddat ställe och hoppas att bin och andra småkryp kan hitta dit.
Over and out - Elisabet -.
Dagens fönster ...
Från den alltid så minnesgoda Cecilia N i Härnösand kommer den här vackra bilden.
Svänger förbi handelsträdgården, den som ligger nära affären där jag arbetar.
Längst uppe på en hyllsektion (utomhus) har fru Koltrast byggt bo och ligger där och ruvar.
Allt jag ser är hennes näbb.
Och så skylten.
Handelsträdgården som heter Trädgårdskompaniet, har blivit så fint.
Ombonat.
Hemtrevligt.
Små arbetsmyror kunde man också hitta.
Inne bland tujans grenverk fanns ännu ett bo.
"Den här fågeln är knallgul ...", sa trädgårdsmadamen och log.
Var gång jag cyklar till jobbet, ser jag det här huset, beläget högt uppe på en kulle och en helt fantastisk utsikt måste det vara därifrån.
Ovanför Steninge - det kanske heter Särdal det här också - där är man i paradiset.
En liten grusväg .., nyslaget hö .., näktergalen som slår när man kör lite längre in bland träddungarna.
Och helt otroligt välskötta kor!
Nyfikna .., alla kom raskt promenerande, ställde sig på led och stod och tittade på mig.
Och jag gick fram och kliade kossa 1076 lite på huvudet.
En onsdag ...
... och man är ledig och drömmer de mest underliga drömmar, men man tänker att det har väl med anspänningen inför resan att göra och så är det inte mer med det, men friherrinnan har också drömt - jo, att jag återvänder från Ghana och i en väska har jag ett litet afrikanskt barn som jag överlämnar till henne - friherrinnan - och jag säger att "du har ju inga barn ...", och såklart vet jag att den kvinnan hade varit en alldeles underbar mamma, så det var ju omtänksamt.
Sen blir det förmiddag och jag tar hundarna med mig och det blåser nåt hemskt. Först var det sol, sen kom regnet, så blev det uppehåll och nu vräker regnet ner!
Men innan regnet går vi rakt ner mot havet, svänger höger mot hamnen till, sen över färisten och så höger in i hästhagen och sen över den hala lilla "bron" över bäcken (den som snart är framme vid havet, jag undrar hur den känner sig ..., är det spännande ...?) och så vinklar vi vänster in i skogen och följer den nästan igenvuxna stigen ..., på vänster sida hör vi porlandet från bäcken och en fågel som varnar oss eller sin ättelägg ..., lite längre fram skymtar vi Eckes stugor.
Ååå, det är så många härliga dofter att nooooosa på när man är en hund! Och har harry lyft på benet, så gör nelly sammaledes. Och här ..., mmmm, vad är det som doftar så gott .., åååå, jag måste känna efter riktigt noga! tänker hon nog.
"Vad har du hittat harry ...? Är det nåt i matväg ..? Du, jag hjälper dig att gräva lite!"
Så här vackert är det .., hela vägen längs bäcken växer stoooora sjok med rhododendron och det doftar ljuvligt och hela tiden hörs humlesurret!
Och vi går hemåt och nelly skuttar först av oss upp för backen .., nu sover dom gott såväl hon som harry .., från Spotify hörs stillsam gitarrmusik och jag är frusen och ska nog lägga mig och vila en stund .., ja, jag testade ett nybörjar-yogapass på 20 minuter - låg på golvet och streeeeetchade baksidan av låren och ryggen och rumpan och det blir nog bra det -.
Efteråt var jag nästan kräksjuk. Det är inte alldeles enkelt att böja benen hur som helst.
Och här simmade rödspättor ....
Pensionatvärden, han påminner ofta om att här, där vi promenerar omkring med hundarna i hästhagen ..., eller när vi sitter ute i det som kallas för "trädgården", där har det en gång simmat fiskar.
En gång var marken vi går på havsbotten.
Det märks tydligt när man gräver i jorden .., det är mest sand bara.
Och har man livlig fantasti - och det har man ibland - kan man fundera över hur det en gång såg ut.
Dagens fönster ...
Från Monet i Frankrike kommer det här vackra fönstret, fångat i fosterlandet hos goda vänner.
Så här skriver hon:
"Här kommer några svenska fönster, tagna hos goda
vänner i Stockholmstrakten för cirka en vecka sedan när solen faktiskt sken en
dag!! Här har vi nu 28 grader, sol, blå himmel och ljumma vindar. Prunkande
rosor och en blommande trädgård. Härligt att vara hemma igen!!
