söndag 20 mars 2016

 Bilder från en helg ....


Fredag mitt på dagen svängde vi förbi Fallnaveka i Småland.
Nelly nosade och nosade och tänkte att det var trevligt med ett nytt landskap.
Och så hälsade hon lite på Mylta som om två veckor får små valpar.
Det var underligt .., Nelly nosade henne mest under magen.
Kände hon nånting särskilt ...?


Det var ingen direkt värme, men det  k ä n d e s   som vår i luften.
Det doftade jord. Och mylla.
Långt där ute på fältet brukar tranorna samlas.
"Bara fyra stycken än så länge ...", sa pv:s storebror.


Här står han, storebrorsan som är en hejare på det här med energiåtervinning.
En slags punschveranda har han byggt och kanske är det inte direkt enligt en mästarsnickares ritningar, men fint blir det.


Lördagmorgon.
Vi tar pendeltåget från till Centralen, men får kämpa länge för att fatta biljettsystemet.
Biljettluckan är stängd ..., det blir att ladda ner en app.
Hur gör väldigt gamla tanter eller farbröder som inte har en modern telefon?
Väl framme strosar vi omkring på måfå.
Svänger förbi Hötorget. Pratar med en man som säljer blommor och han berättar om en slitig tillvaro .., upp i ottan och hämta blommor .., sortera och sen få allt på plats och så packa ihop alltsammans igen. Vilka långa dagar! Vilket jobb! Jag tänker på hur less vi brukar vara på att dra in pallar med varor som står utanför affären i Haverdal och så tanken på mannen från Turkiet och hans slit.
Vi ser inte alls så många tiggare som jag hade förväntat mig.

Utanför Fotografiska .., kön tog aldrig slut .., den var lika lång hela tiden.

Jag hade planerat ett besök på Liljevalchs för att titta på Vårsalongens alster, däribland Sven Teglund målningar. Men åååå, sicken kö! Nej, jag har inte åkt till Stockholm för att stå i kö, tänkte jag och återvände till pv som just då var på shopparstråt. 

Två timmar senare var det dags för ett besök på Fotografiska museet.
Vi hade promenerat dit längs Västerlånggatan och det var  p a c k a t  med människor .., det var som att röra sig i ett mänskligt hav ..., och att knata på kullerstensgator är inte det ultimata för knarriga knän, men det gick ändå.

Väl framme vid Fotografiska .., ja, då väntade nästa kö!
Att försöka få plats för lunchmat några trappor upp, var bara att glömma.
Minst femtio människor stod före oss i kön.
Nåja.
Vi gick något hundratal meter bort - knappt det - till båten Ånedin och satt där uppe i "salongen" med lika fantastisk utsikt som från Fotografiska och Anders satt där med oss och vi tog vanlig husmanskost och det kändes bra.
Medan vi satt och åt kom många gäster dragandes på resväskor .., jaha ja, båten fungerar också som vandrarhem och där finns ett antal hytter med gäster som bor där under längre tid.




På väg till Centralen möter vi en parad där det mesta gick i grönt.
Aha ..., det var ju Sankt Patrick.s day!, alla irländares egen dag.
Härligt, livsbejakande var det!


Det här var första gången sedan harry kom i huset som vi ägnade en heldag i city.
Så mycket vi önskade att vi hade hunnit med!
Så fort rusar tiden iväg!


Jag skrev på Instagram hur underligt det är, det här att man på hemmaplan känner sig bekväm med sig själv och sitt sätt att vara - man har till och med överseende med att man är funtad som man är -, men när jag kommer till Stockholm, då tappar jag bort den känslan.
Inte hos barnen, men i stan.
Det är som att man tappar bort sig själv.
Det är enklare på sommaren .., då har jag kläder som jag tycker om .., nu känns det bara fel.


Tanken är att jag ska hitta en ny kappa och nya skor .., men det är så annorlunda numera.
På stora Åhléns är det märkesavdelningar .., och jag går in och ut ur olika butiker och tappar till slut sugen. Men på Västerlånggatan, hos Olars Ulla, där faller jag handlöst för en tunika i det allra mjukaste linne. Det blir mitt.


Sen  pendeltåg till Solna och "Mall of Scandinavia", alldeles intill Friends Arena dit vi skulle lite senare.  Människor överallt! En tapasbar med vänlig hovmästare och god mat och två glas Chardonnay förgyllde tillvaron .., ja, gjorde hjärtat glatt.



Det tycks som om jag har glömt min "riktiga kamera", min lilla Canon, hos äldsta dottern.
Ja, då får det bli dom här matbilderna.
Här är det hemresefrukost hos AP och Micke ute på Ekerö (egentligen Färingsö) bland tallar och klippor. Anders hade varit där sedan i fredags och Nelly och Harry också.
Ni må tro att nu går Harry fot som en liten prins!



Mera hemresa.
Lunch söder om Jönköping (innehavarna är från forna Jugoslavien och har en meny som är otrolig riklig!) och när vi öppnar bildörrarna faller vi nästan baklänges!
Där är elva grader varmt och känns som sommar! 
Mellan Ljungby och Halmstad visar termometern +13 grader!



Från Sillekrog och fram tills vi rastar vid Svartån, har vi en Saab bakom oss.
Kör jag om, kör den om.
I en timme och en kvart följs vi åt och när vi slutligen svänger av vid den här rastplasten, ja, då svänger Saaben också av!
S o m   vi skrattar!
Så jag går ut och tar i hand och tackar för trevligt sällskap längs vägen och mannen säger att "det är min fru som har kört, hon tyckte att du höll så bra hastighet, ja, utom ibland när du körde lite för fort .., men då upptäckte du nog det och saktade ner ..., vi bor i Halland, det är dit vi ska och jaså, har ni också hundar .., vår är en engelsk jaktspaniel och ååå, så gammal hon verkar vara er lilla terrier, kom du lilla gumman ska jag klappa dig, ja, du var fin du ...., jaså, hon heter Nelly ..., ja, men ha en fin resa nu!"

Se det var ett härligt möte! tänker jag.

Nu gungar tillvaron .., men bara för mig, aldrig för pv.
Åker jag bil länge, blir jag nästan sjösjuk när vi väl är hemma igen.
Årets besticklåda ...


Det finns besticklådor och så finns det besticklådor ..., och nu, alla vänner av ordning, ja, ni satt väl stadigt på era rumpor när bilden kom fram, ty här kommer en låda av den mer egensinniga sorten.

Jag älskar den.

Och gapskrattade när jag såg bilden i min mobil - det var på vägen upp till Stockholm -. 

Nå, vem är innehavaren av detta mini-kaos?

Jo, den här mannen ....
Dagens fönster ...


... finns i ett gult hus på en kulle.

Det är i just det här fönstret som det sitter två olika gardiner; en är bara upphängd så där över stången - för att kolla hur det blir -, den andra sitter fast.

Jag tycker alldeles oavgjort mycket mer om linnegardinen, särskilt som den silar vårljuset på ett bra sätt. (Läs: döljer skavanker och damm).

fredag 18 mars 2016

I Berts besticklådor ...


Hej. 
Såhär ser det ut hemma hos oss. 
 
 
Flera kategorier på olika ställen. Här äts!
 


Och då är inte stugans bestick redovisade.

 
// Ja, du herr Bodin .., jag förstår varför du valdes till skolans ordningsvakt ,-)
 
Fredagsfönstret ...


Var hon än befinner sig, så nog är fönsterhåven nedpackad!
Det här fångades vid Skräddartorpets lägergård.

torsdag 17 mars 2016

Dagens fönster ...


Så här är det mest hela dagarna.
Disigt och dimmigt.

I morse när jag körde till affären, var det som att åka omkring i ett mjölkpaket.

Men småfåglarna kvittrade som tokiga när jag kom hem från jobbet och pv fick en gårdagens semla .., nelly har uppträtt med konster (spela död, rulla runt, sitt fint!) .., jag har tänt ljus och ikväll ska vi äta pizza hos underbara Sonja, pv:s moster.
Full syra ....!

Kommer till jobbet en bra stund innan den egentliga arbetstiden börjar och det handlar enbart om min egen sinnesfrid; att det är ljuvligt att inte behöva rusa iväg och skynda sig med allt som ska göras och det är mycket det på morgnarna.

Och så visar det sig att ena arbetskamraten - hon som ofta drabbas av svår migrän - har fått just detta och hon är blek om nosen och säger att det kanske visar sig vara omöjligt att arbeta och sen ringer telefonen, då är det M som berättar att hon har översvämning i sin lägenhet och blir lite senare till jobbet.
Då blir det full fart!

Jag tar in kassorna och drar ut pallar med tulpaner och ved och annat .., fixar morgontidningarna och sen till mejeriet och migränkamraten tackar för sig när M kommer och det löser sig ändå, men luggen som jag plattat tidigare på morgonen, den är  i n t e  rak när arbetsdagen är tillända.
Det har med andra ord varit svettigt.


När jag öppnar tidningsbuntarna, då, vid halvniotiden, är detta (bilden) vad jag ser.

Det här med tiggeri är en svår sak.
I princip tycker jag att det är helt galet; vi har en man i sina bästa år som sitter utanför vår affär och får lite slantar nu och då och jag tillhör dem som ibland ger honom - såväl pengar som varma spjäll - men jag tycker helt ärligt att det är bekymmersamt (läs: helt galet fel!) att människor sitter på sina rumpor från nio på morgonen till sju, åtta på kvällen! Det kan ju inte vara ett dugg hälsosamt, vare sig fysiskt, eller för den delen, mentalt.
Och jag önskar att det på hans pappersskylt - i stället för rena tiggandet - skulle stå "har ni något arbete åt mig?"

Om detta pratar vi när pv har kommit hem.
Han ger av princip inte ett öre (allra helst inte om dom sitter och röker, då blir han moralisk) till tiggare, jo, om dom spelar musik, då kan dom få, men inte annars.

Själv ger jag för att jag hör mammas röst inom mig - eller är det kanske Samvetets Röst - och får dåligt samvete och tänker "om detta är alternativet, ja, hur ser då deras verklighet hemma ut?"
Och jag är inkonsekvent och ger hellre till den till synes så rara kvinnan med vänligt leende, än till mannen från Bulgarien som röker mest hela tiden.
Men när jag kommer kånkande på en säck med tjugo kilo fågelfrö för 239 kronor, då skäms jag ju ögonen ur mig om jag nonchalerar tiggaren och det har jag gjort många gånger.

Det är himla svårt,.

Å andra sidan blir jag rasande när jag ser hur det skräpas ner!
Man kan ju bara tänka tanken om det vore alldeles intill ens egen tomt.

Och nu tänker säkert någon att "ja, dom borde få lägenheter eller andra boenden" och det kan man tycka, men ska då människor som tigger ha företräde framför andra som väntat åratal i kö?

Sånt funderar jag på och blir halvt galen, för jag har inga svar.

Så ..., just det.
Vem har sagt att livet är enkelt?
Att man har alla svar.
Jag har det i alla fall  i n t e.

Ps. Om någon nu tror att pv är en snåljåp, så kan jag dementera det. Han är månadsgivare till Läkare utan gränser, till Rädda Barnen, till ett daghem i Ghana och han har haft fadderbarn i evigheters evighet och så har det varit Winai i Thailand också. Så det är inte snålhet. Ds.
I Babsans besticklåda ...


Hej

Fick ågren då jag tittade in i lådan efter din undran......
Nu städat.
Tur det,  för dottern kommer till påsk😂😂😂

Skönt att höra att PV får nån hjälp. Måste vara gräsligt ,för er båda.
Haft en skön ledig dag idag sol,varmt och skönt.

Babsan
Kramar fr Babsan😉🤗🤗

// Nu ser den gruppen (sked, gaffel och kniv .. ut så här).

Annika i Ystad
Tinnan
Solbritt i Ystad
Lillan i Cornwall
Eva på Frösön
Kattis
Fru Fräken
Barbro i Uppsala

onsdag 16 mars 2016

Livet ...


Coolaste kissen i Halland, ja, i alla fall på Ejdervägen 7.
Eller inte.
Sigge ...,som blev så jätterädd när sotaren uppenbarade sig pannrummet och där, på översta vedtraven låg Sigge och vilade när den svartklädde mannen kom in .., och om man någonsin vill förstå hur "skjuten-ur-en-kanon"- begreppet ser ut, då var det när Sigge formligen  f l ö g  ut ur pannrummet!
Lite kaxigare var han häromdagen, när han tittat in i växthuset och lojt lutade sig mot dörrkarmen.

En fin vänsterhand ...

Men Nelly är inte den som är skraj.
Ååå, så roligt när sotaren uppenbarar sig och med sig har han en lärling också.
Dammsugaren brummar nåt förfärligt, men det bekymrar inte Nelly som gärna vill hälsa lite närmare .., kanhända finns där något godis hos den där svartklädde mannen som verkar vara så snäll?
Lediga-dags-fönstret ....


... finns i ett litet gult hus nära den lilla bäcken som porlar så fint och snart närmar sig havet.

tisdag 15 mars 2016

Det skålar vi för ....!


Äntligen!
Efter samtal med hjärtläkaren idag, har pv nu fått remiss till antingen Lund eller Stockholm - beroende på hur lång väntetid det är - för ablation. 

Inget snack alls, sa läkaren.

Hurra!



Tre nya kommentarer om tidningar ...


annannan sa...

Å tidning.

Där skaver det nog allra mest i min invandrartillvaro. För det tar emot för mycket att läsa på tredjespråket, fast jag talar det hela dagarna. Jag läser sällan något på portugisiska om jag inte måste - och jag måste ju rätt ofta på jobbet, liksom i många andra fall när det är något jag behöver ta reda på. Och nyheterna på svenska angår mig så lite numera. Och det finns ingen specialtidning för utvandrade svenskar. Så jag läser mest specialtidningen för utvandrade britter, Guardian Weekly.
Och så har vi en portugisisk dagstidning, ungefär motsv DN, fre-lör-sön som P läser. Och så har vi en portugisisk nyhetsveckotidning som jag har dåligt samvete för att jag sällan läser.

Länge var det min semesterlyx, att köpa tidningen. Ibland DN, ibland Svenskan, ibland Sydsvenskan, ibland mer än en. Nu kan man dessvärre inte köpa något annat än lokaltidningarna och kvällsblaskorna i min hemort.

Rexxie sa ...

Jag har SvD och DN på helgerna (fre-sö).
Förut hade jag SvD, DN och VLT alla dagar, men när jag tänkte efter så betalade jag nästan 15 000:- per år för att bära ut olästa tidningar till pappersinsamlingen så jag drog ner...Funderar på att säga upp SvD och bara behålla DN på helgerna

//Jag lägger in dem här, eftersom man kanske inte går in och reprisläser inlägg, hälsar Elisabet.

lifeblog sa...

Vi har Falukuriren i några månader (för halva priset) och SvD alla dagar en månad för 49 kr, före den DN i drygt en månad för 25 kronor - ja, så där håller man på - dvs ibland är vi helt utan dagstidning!
DNs Namn & Nytt är bäst + deras korsord. Lyx att hämta dagstidning på mornarna.

//Elisabet säger: precis! Den sidan bara älskar jag!
Överraskning ...! 



Dricker kaffe och tittar på SVT:s gomorronprogram.
Där intervjuas teckenspråkstolkaren Romen Belcher som tolkade i alla fall Samir och Viktors bidrag till finalen av melodifestivalen, och jag ramlar nästan baklänges när jag ser vad han har åstadkommit! Så härligt!
Så livsbejakande!

Men hur kan man tolka så  i  t a k t, om man inte kan höra, det förstår jag inte?
(Lite senare vet jag .., han har kvar lite hörselrester).

Här kan man se hur det gick till och som han gör det!

Annat underbart  nu på morgonen: Tankar för dagen med Gunilla Bergström.
Tack Gunilla! Du fick mig att lämna sängvärmen och känna glädje inför den här tisdagen!
Dagens fönster ....


Den lilla svalan hänger i sin tråd i fönstret och jag tycker så synd om den ., ja, det förstås, hellre än att ligga nedpackad i en kartong så kanske det är mer trivsamt att dingla i ett fönster, men ändå .., utsikten är ju mot fågelbordet där det vimlar av finkar och mesar och alla flyger dom hit och dit som dom vill!

Du lilla, fina svala!
Jag undrar så vem som skapade dig?
Vad var det för kvinna eller man som satt med en kniv i handen och mejslade fram dig?
Att det var i Kina, det vet jag, men inget mer.
Och vem gav dig färgerna?
Vem packade ner dig i en liten låda?

Och tänk, att du hamnade i en antikhandel i Sälens by och där hittade jag dig.
Nu hänger du i ett fönster i landet Halland, alldeles ensam och allt du har att titta på är det lilla livet som pågår här.

måndag 14 mars 2016

Han stod på perrongen i Ystad ...


Vi var många som stod på perrongen och jag tyckte att jag kände igen honom .., och till sist tog jag mod till mig och frågade om jag fick fånga hans vänstra hand. Kameran hade jag för ovanlighetens skull lämnat hemma, men Ulrika var på besök och hade med sig sin.
Det var hon som tog bilden och det var många år sedan.

Vem det var?
Jo, den här mannen.

// Uppdatering;: jag såg programmet "Min sanning" på play igår och fick sen ett mejl från Gunnar i Jämtland, där han berättade om vilket blåsväder herr A hamnat i - av egen förskyllan -. På min vänsterhandsida hade jag skrivit om hur sympatisk vi tyckte att journalisten var -där på perrongen - och hur bra han var i sitt jobb och det tyckte jag verkligen.

I tv-programmet uttrycker han ungefär samma åsikter som Leif GW Persson, i varje fall när det gäller synen/förhållandet till barn och barnbarn och hustrun som väl kommer med på ett litet hörn ..., typ som "störande moment". Hade en kvinna uttryckt samma sak, hade hon blivit lynchad i pressen.
Politiskt korrekt är han i alla fall inte, men jag fann programmet intressant.
Ett stycke nutidshistoria och en människa som inte ger nån särskild upphöjd version av sig själv,
tvärtom. En dubbelbottnad natur som vill avskaffa kungahuset, men gärna tar emot medalj från kungen. 

Så tänker jag.





Och så här svarade ni .....


Under veckan i Sälen förundrades jag över placeringen av skedar, knivar och gafflar i besticklådan.
Det kändes helt enkelt ovant.
Så jag ställde frågan hur alla andra har det?
Ja, i alla fall dom som råkar se min fråga.
Så här blev svaret.
(Några har jag bara instagram-namnet på .., det får bli så).

Som på bilden .. sked, kniv gaffel, det har: 
Carlfors51
Kerstin i Dalarna
och
mossfolk

Sked, gaffel, kniv ....
Annika i Ystad
Tinnan
Solbritt i Ystad
Lillan i Cornwall
Eva på Frösön
Kattis
Fru Fräken


Hos oss själva. Den största skeden, den till vänster,  kallar vi för "Ulfs sked".

Gaffel, kniv, sked ...
Mian i Falköping
Marianne Rindå (Gunnars svägerska)
Annika i Kävlinge
Gerd i Norsjö
Aliceotigris
Ann-Gerd i Ystad
Agnetha Bergström i Skellefteå
och
vi själva i Stensjö
Rexxie ansluter också och säger att "allt annat är av styggelse" :)

Gaffel, sked, kniv ...
Viola (Christina Ekström i Norrtälje)
samt
Lena i Västergötland och hon skriver "helt otänkbart på nåt annat sätt!"

Ingen särskilt elegant besticklåda. Den har funnits hos pv i hundra år. Tror jag.

Kniv, gaffel, sked ...
Gunnel Selander
Christel i Skåne (kottenliv)
Helle i Skellefteå
Bente i Norge
Ann i Göteborg
Åsa Meijer
Båthuspernilla

Kniv, sked, gaffel ...
Agnetha i Skellefteå (tala om att vara unik, Agnetha!)

Bert Bodin sa...
Oj! Det där har jag missat. Och eftersom jag är så OERHÖRT kreativ, så tillhör jag inte någon av de där grupperna.Vi har gaffelkniv, specialbestick, sked. Den ordningen gäller hemma, förutom de lite finare vardagsbesticken som ligger i en låda i köksbordet snyggt och propert. Och de riktiga finbesticken, som ligger i en låda på motsatta sidan av matbordet. Samma sak gäller i stugan, med undantag av finbestick. För där finns inga sådana. :-)

/Bert, du missade det inte, jag hade lagt ut frågan på Instgram. Kul att du är med!

Så här ser det ut hos friherrinnan ...

Friherrinnan mejlade en bild av sin besticklåda och jag förstår varför .., det är svårt att säga vad som ligger till höger och eller vänster. Tack Lena!

Så här berättade ni ....

Bilden från gårdagens DN och Barbros Bilder som jag bara älskar.

Bert Bodin sa...
Dagstidning har vi. Två till och med. NSD och DN. Visst har vi emellanåt funderat på att sluta med någon av dem, men det strandar alltid på att vi inte kan bestämma vilken. Och visst skulle jag sakna den. Uppväxt som jag är i en journalistfamilj känns det som ett svek. Eller nå't.


Kattis sa...
Sedan ett par år tillbaka har vi ingen dagstidning, och köper heller inga kvällstidningar. (Skummar, och läser, flera på nätet!) Hade alltid den lokala, och växlade sedan mellan DN och SvD.
Det svåra är det att tända i spisen, så jobbets pappersåtervinning får emellanåt bidra... ;)


Babsan  sa...
Vår tidning Upsala Nya tidning kan jag inte vara utan i pappersform men vissa dar är det inte mycket att läsa.På nätet läser jag Piteå Tidningen och DN


Lillan i Cornwall sa ...
Vi har inga dagstidningar men koper regelbundet Daily Mail på lordagarna, mest for att vi gillar deras tv-guide. Emellanåt har vi vår lokala, icke dagliga, tidning Cornish Guardian. 

Turtlan sa... 
NWT, dvs Nya Wermlandstidningen har vi här. Jag är uppväxt med konkurrenten Värmlands Folkblad vilket är en mycket bra tidning. Egentligen borde man gynna den tidningen men det är mer lokalt härifrån Karlstad i nwt. 
DN är en favorit. I perioder har jag haft den som söndagsprenumeration vilket var perfekt. Men nu finns väl inte bara söndagar som val utan hela helgen som val. Kvällstidningar köper jag aldrig. Skräp och illa illa dåliga. Kan t o m tacka nej om jag får den gratis på ett hotell. Kollar i dem på nätet men skäms lite för det och blir nästan irriterad varje gång jag gör det. 

ellem i Skellefteå sa ...
Vi har Norran och det känns konstigt att vara utan morgontidning. Även om den blir allt tunnare och jag alltid bläddrar förbi sportsidorna. ellem 


Anna-Lena sa...
Vi har DN varje dag. Jag bara måste läsa innan jag går till jobbet! När jag jobbade som pressekreterare hade jag även SvD, men den kändes aldrig riktigt lika "hemma" som DN av någon anledning. Läser även mycket nyheter på nätet, men vill absolut ha min papperstidning också.



Dagens fönster ...


Ulrika har varit på vift, men det är inte därifrån det här fönstret kommer, nej, det är från
Wiks folkhögskola och det var  d ä r  hon tog fram håven.

Tack! säger jag.

söndag 13 mars 2016

Och ungefär här ....


... vid pilen, växte man upp, men långt senare än när bilden togs.

Det tog kanske tio sekunder att gå ner till stranden, där Kung Karls Spira växte bland sälg och vide.

Inte är det underligt kanske .., detta att viljan att ha vatten inom synhåll, är viktigt.

Och ja, jag har lov att låna bilder från malåsidan.
Tack Ulf!
Söndagmorgon ....

Underbart foto: Staffan Löwstedt, Svenska Dagbladet.

Lördagkväll tittar vi på finalen i melodifestivalen och pv är trött och ligger på sidan i soffan och säger att det mesta låter likadant och vi tycker båda att Frans är bäst (men jag tycker även om Robin och den enda låten som absolut stenhårt fastnar i min hjärna är det här om dansen på Sergels Torg) och Frans (vars farmor bor i England och hejar på honom därifrån) vinner och alla vännerna i Ystad kommer förstås att vara saliga.

Och så ny dag.
För en tid sedan nappade vi på ett erbjudande om att få Svenska Dagbladet under någon månads tid.
Vi har haft flera tidningar - det är ju kris i den branschen och vi formligen översköljs av erbjudanden - Hallandsposten, respektive GP för 29:- under trettio dagar - och likadant var det med SvD.
Och så har vi ju Dagens Nyheter på helgerna.
Alltid.

Det här med att få en ny morgontidning i postlådan, det känns nästan som att man är lite otrogen.
Och allra helst som om tidningarna skiljer sig rätt mycket åt.
GP var nästan-som-DN .., kändes hemtam och jag tyckte oerhört bra om den, men det var - av naturliga skäl - så mycket som handlade om allt runt Göteborg.
Hallandsposten är tunn och ännu mera lokalt förankrad.

Med SvD känns det ungefär som om jag är bjuden på vernissage eller kalas hos människor som jag inte känner, men där alla känner varandra sedan tidigare, och man står i ett hörn eller lite i dörröppningen och tittar sig försiktigt omkring .., man försöker att urskilja ett bekant ansikte .., och man trevar efter koderna.
Det känns också som om kalaset är ämnat för en annan målgrupp än affärsbiträden.
Som om man har kommit fel.
Förirrat sig.
Ja, ungefär så känns det med den nya tidningen.

Men .., idag tycker jag om den.
Just den här dagen!
Jag tycker om redigeringen av sidorna .., fotot förstås (fantastiskt!) och har hittat en hel del som verkar intressant att läsa, jo, det ska bli spännande.


Sen blir det DN och Barbro Ingvaldssons underbara bild från Östermalmstorg.
Det kan vara såna saker som gör att man trivs med en tidning; inte alltid det braskande, inte alltid spännande reportage från bortre Indien, inte alltid djupsinniga analyser av världsläget.
Igår (i DN) läste jag till exempel en minnesruna över en kvinna som inte längre är i livet. Kvinnan hette Annica, hon hade arbetat inom barnomsorgen och det var hennes dotter som skrivit och berättat om sin mamma. Å, det var så ömsint så mitt hjärta nästan gick i små, små bitar.

Nu ..., blir det tidningsläsande!
En skön  söndag önskar jag er alla och igår fyllde förresten den allvetande Rexxie år!
Här kommer ett försenat blogg-grattis!
Hurra, hurra!

Ps. Och ni som läser här .., har ni någon dagstidning? Och vad tycker ni om den? Berätta gärna! Ds.


lördag 12 mars 2016

Dagens fönster ....

... finns i ett gult hus på en kulle och den väldigt uppmärksamme kanske noterar att där är olika gardiner. Jo, det beror på att jag - när linneskåpet röjdes - hittade en lång linnegardin som jag glömt att jag hade, nu testar jag bara .., kanske åker såna upp i stället för spetsgardinerna?

"Men du har ju olika gardiner ...?" sa pv som är en Vän av Ordning.

Sånt bekymrar inte mig.

Det kan man ha om man vill.
Ombytta roller ....

A-M i fikarummet.

För några dagar sedan kom ett sms från Erik på jobbet; han undrade om vi kunde byta rakt av, så där så att han skulle ta mitt eftermiddagspass och jag hans förmiddag - idag, alltså -, ja, det var nån fotbollsmatch där han skulle vara med.

Jodå, det gick ju bra.

Att arbeta förmiddag innebär nästan helt andra kunder!
I vanliga fall har jag mest män eller kvinnor som kommit från respektive arbete och nu ska handla middagsmat, men en lördagförmiddag, då är det mest äldre kunder; morgonpigga tanter och farbröder och där är smålänningar som kommit från Gislaved, Jönköping eller Ljungby för att titta till sina sommarhus och där är en kvinna som har vuxit upp i Umeå och en annan kvinna som tillbringat ungdomen i Helsingborg och det blir på det hela taget en hel del småprat.

Från morgonen är det A-M i charken, Carina i mejeriet och jag själv och alla är vi där långt innan arbetstiden egentligen tar sin början. Nej, det är verkligen inte vettigt, men kanske gör vi det för att inte bli så stressade ..,  å, det är så härligt att kunna göra allt i lugn och ro och hinna småprata lite med varandra. Och för ovanlighetens skull har jag sällskap i fikarummet, då vid elvatiden, när Joakim har anslutit!

Klockan två är min dag över (enbart kassajobb) och jag har med mig go-fika hem och pv - som har agerat frisör och är så fin - har kaffet klart och intill oss sitter harry och nelly och hoppas att det ska falla ner nån liten räka på golvet. Det kan hända att det gör just det.


Inom loppet av tio minuter har min behå åkt av och det är så ljuvligt så det är inte sant!
Och pv berättar att han suttit i flera timmar och tittat på svt-play, ja, hela Vasaloppet i repris har han sett! Själv berättar jag om glädjen i jobbet .., hur underbart det är att känna sig trygg .., att veta hur det fungerar .., såna gånger nästan spricker hjärtat och jag säger att jag bara älskar mitt jobb!

Så många gånger har jag hört människor säga ..."ja, i värsta fall får man väl ta nåt jobb på Konsum eller Ica". Dom skulle bara veta! Så många rara kunder som man har förmånen att träffa .., fina arbetskamrater och ja, så mycket glädje, helt enkelt.

Och nu strålar solen och jag ska - innan jag går ut - ta mig an morgontidningarna.

fredag 11 mars 2016

Fredagsfönstret ...


På väg till jobbet, sittandes i en tunnelbanevagn, fångar AP dagens fönster.
Å, det tackar mamman för!
Dags igen ...


Det var vid åttatiden igårkväll kanske .., han satt i loppisfåtöljen mitt emot kaminen och så - plötsligt - sa han ..., "ja, nu har jag flimmer igen". Att åka in till akuten var inte att tänka på, vi hade ätit middag och då händer ju inget eftersom han ska sövas.
I vanliga fall sjunker hans puls, nu blev det tvärtom - den gick aningen snabbare - och jag kände hur den slog fyra slag och sen skuttade iväg och så började allt om igen.

Natten blev lugn.
Jag drömde att jag var gravid och låg på förlossningen, helt lugn, trots att det var trettio år sedan sist.
Och sen drömde jag om kungen och Silvia.

På väg från sjukhuset ..., jag försökte fånga solen.

Det är tur att man tillhör de morgonpiggas skara, ty vid sextiden fick jag agera färdtjänst och skjutsade så in pv till sjukhuset. Solen var som en stor, härlig blodgrape och det syns verkligen inte på bilden, där den knappt syns där lite ovanför bilen .., men oj, så vackert det var!


Väl hemma igen körde jag raka spåret ner mot havet.
Att det har varit minusgrader natten mot idag, märktes tydligt.
Det  f r a s a d e  i gräset.


Och i motljus.
Sen hemåt ..., varmt kaffe och ostmacka .., nyhetspanelen i SVT och med en programledare som gått i pension men återvänt (jag tycker att han är så ... forcerad!) och jag tänker att min gomorron-favorit är Alexander Norén - inte visste jag att hans syster är Carolina Norén, hon som kan så mycket om melodifestivalen -.
Ja, det är förvisso mycket man inte vet här i livet.


torsdag 10 mars 2016

Dagens fönster ...


Mer gråmulet idag, i alla fall nu på morgonen.

Då får ett somrigt fönster från Kyrkås sprida värme.

Det var Ulrika (som jag tror är där just nu) som hade håven redo, då, när det begav sig.


onsdag 9 mars 2016

En onsdag ....


Det här med lediga dagar, det är verkligen som bäst.
(Och ändå kan man älska sitt jobb, det är ju lite underligt).

Vad gör man då på en sån dag?
Jo, man kör ett par omgångar tvätt i maskinen och hänger sedan ut somligt av det på strecket och tänk, att det  t o r k a r!

Och man svänger förbi friherrinnan i akt och mening att lämna spelbilagan från igår (hon tippar ju på hästar och affären säljer hennes andelar), men se, den glömmer jag förstås .., men hon har dukat upp till förmiddagsfika vid garageväggen och det är på det hela taget helt ljuvligt.
"Men hör! Lärkan!!" utbrister jag.
Så är det.
Nu är den här.


Man kan också svänga förbi blomsterhandeln och köpa vårlökar och annat och få det planterat i en korg och sen susa iväg till pv:s moster som nu har lämnat en paradvåning mitt emot Nissan och slottet och i stället flyttat in en tvåa i Harplinge.
En ljuvlig tvåa med uteplats och från vardasgrummet (som har stora fönster) har hon utsikt mot väderkvarnen och himlen är som en ostkupa där utanför.

"Men åååå, så fint! Så här hade jag gärna bott i Ystad!" säger jag hänfört. 
Sonja är måttligt förtjust.
Helt ärligt så ångrar hon sig nästan.
Kanske är det kämpandet med att få allt på plats och hela livet som blivit så annorlunda - tillvaron som änka - och först många år i hus och sen i våningen i Halmstad .., och nu här, mer på landet, visserligen nära barnbarnen, men ändå.

Vad mera gör man på den där lediga dagen?
Jo, man tar hundarna och går på ganska lång promenad och blir galen på nelly som vägrar att följa med och bara sätter sig på rumpan en lååååång stund och vi går vidare och först efter kanske tio minuters väntan kommer hon lullande och sen har hon bråttom hem.
Då är hon minsann glad och sprallig.

DN till vänster med kraftigare rubriker ....

Och så kan man läsa Svenska Dagbladet som för en tid sedan erbjöd en superbillig provprenumeration.
Tycker jag om den?
Nej.
Den känns ...spretig, men det kanske är ren ovana.
Och måhända är det inbillning, men nog tycker jag att det är betydligt mer alkoholreklam i SvD.
Nåja, vi är bara i början av provläsandet, vi får väl se.
Upphittat ....


Oj, nu härjar lössen på dagis/skolan igen!

Eva på Tyresö, hennes barnbarn Erik, ja, det var han som hittade listan.
Tack snälla!
"Hej, det är Anita!"

Sittande i trädgårdsstolen - en så kallad micropaus i solskenet - ringer mobilen.
Det är Anita från försäkringskassan som vill få kompletterande uppgifter, därefter ska pengarna betalas ut.

En bra stund pratar vi .., jag rabblar upp mitt rullande schema och hon antecknar, hela tiden vänligheten personifierad och jag säger att jag är fylld av beundran för alla regler dom ska ha i huvudet och jag fattar inte hur dom kan hålla isär allt och jo, jag vet, det är deras arbete, men ändå!
 
Det visar sig att Anita är nästan jämnårig med mig och räknar sig som en inventarie på jobbet, ungefär som jag själv då. Hon låter oerhörd trygg.

"Då så Elisabet, jag ska lägga in dina uppgifter här så har du nog pengarna på fredag, allra senast på måndag ...", säger hon.

Jo, men det känns bra.



Långt efter alla andra .....

Oxe, född 1975

När jag tittar på min spotifysida ser jag vad sonen lyssnar på.
Nån "Jack Johnson" ...?
Klickar och lyssnar.
Men så bra!!
Och jag har inte ens hört talas om den mannen!

 

Dagens fönster ...


Ååå, den lilla hussvalan som startade sitt liv i Kina och så småningom hamnade i en butik i Sälen och sist av allt hos en västerbottensmadame i ett gult hus i landet Halland, den hänger nu i en tråd i fönstret som vetter mot havet till.

På något sätt fastfrusen i sin rörelse.
Inga snabba vingslag!
Inget bo att flyga till.
Inga små hungriga sval-barn att fånga flugor till.

I skrivande stund har den fastnat med näbben i spetsgardinen.

tisdag 8 mars 2016

Dagens fönster ...


... fångades i ... Transtrand kanske, någon mil från Sälen?

Pv vet säkert och kommer att rätta mig om jag har fel.


En lillebrors vänsterhand ...


Det här med vänsterhandsfångandet, det tog nästan slut när tågresorna till och från Helsingborg eller Halmstad upphörde. Men tänk, sån tur då ...., när där finns andra som drar upp håven och kollar fångsten. Som Ulrika, till exempel. Och vilken fin bild du har tagit och vilken lugn och trygg hand!
Så här skriver hon:

"Handen tillhör en 38-årig rallyförare och egenföretagare som lagar bilar, målar hus och bygger och gör allt möjligt och som har tre döttrar och höns, hund och katt.
På frågan hur bra han trivs med sitt jobb blir svaret 9. Han hatar pappersarbetet, annars hade det nog blivit full pott. :-)
På frågan hur bra han trivs med livet just nu: 8
Han är yngst av 6 syskon. Vädur.
Och den som höll i håven säger att han är oerhört snäll och omtänksam och rolig."

Tack du rara Ulrika och snart tjoppar rallyförarens hand in på rätt sida.