"Hej, det är Anita!"
Sittande i trädgårdsstolen - en så kallad micropaus i solskenet - ringer mobilen.
Det är Anita från försäkringskassan som vill få kompletterande uppgifter, därefter ska pengarna betalas ut.
En bra stund pratar vi .., jag rabblar upp mitt rullande schema och hon antecknar, hela tiden vänligheten personifierad och jag säger att jag är fylld av beundran för alla regler dom ska ha i huvudet och jag fattar inte hur dom kan hålla isär allt och jo, jag vet, det är deras arbete, men ändå!
Det visar sig att Anita är nästan jämnårig med mig och räknar sig som en inventarie på jobbet, ungefär som jag själv då. Hon låter oerhörd trygg.
"Då så Elisabet, jag ska lägga in dina uppgifter här så har du nog pengarna på fredag, allra senast på måndag ...", säger hon.
Jo, men det känns bra.
4 kommentarer:
Skönt att höra nåt positivt om F kassan👍👍👍👍
Härligt med vänliga människor. Fler av dem behövs.
Babsan och Eva: det kan inte vara alldeles enkelt att vara anställd hos FK .., många människor som kanske blir desperata när pengarna inte kommer när man har förväntat sig och ja, det kan väl finnas hur många orsaker som helst som gör att människor blir förgrymmade. Och så nu, när så många nya människor har tillkommit som väl förmodligen ska in i systemet, ja, det torde väl ta oerhörda resurser i anspråk?
Anita var i alla fall himla sympatisk.
Jag har aldrig haft några problem med FK, de har alltid varit jättetrevliga, och när jag opererade bort njuren för fyra år sedan ringde de efteråt och frågade om allt gått bra och om jag behövde hjälp med något!
Det är väl snarast så att vi hör när det är problem med FK, men alla hundratusentals andra ärenden som går bra hör vi aldrig talas om!
Skicka en kommentar