torsdag 18 maj 2017

Dagens fönster ....


Från Bonnstan i Skellefteå kommer en hel svärm med fönster - ååå, det är ellem som varit i farten -!
Här är det första.

Tack snälla! säger jag.



Här finns en liten snuttfilm om just Bonnstan och mera fakta finns här.

onsdag 17 maj 2017

Onsdag ...


Då är det sjukgymnastbesök på agendan.
Klockan två ska jag vara där och det tar inte mer än tjugo minuter att köra till Falkenberg; exakt lika lång - eller kort - tid som när vi åker åt andra hållet, till Halmstad.

På vissa ställen, efter att jag passerat Eftra kyrka, ligger rapsfälten illande gula på ömse sidor av vägen! Rutorna åker ner .., jag  ä l s k a r   doften av raps, men idag känner jag ingenting.


Sjukhusparkeringen är jättestor .., över p-automaten hänger en gul säck och efter lite snirklande hittar jag en ledig ruta. Intill mig står en äldre herre och är mäkta upprörd över hur små rutorna är på just den parkeringen och eftersom hans bil är längre än vår, har jag inte ens tänkt tanken.

"Titta här!" säger han och måttar mot rutan.

Kanske en patient som blivit friskförklarad ....?

Antingen missminner jag mig, eller så är det verkligen gott om offentlig konst i lilla Falkenberg.
Konstnären heter Claus Bengtsson.



När jag söker på hans namn, kommer den här filmen upp.
Det kanske är samme man.


Lite annorlunda blir det den här gången.



Mycket är bättre än förut;  jag kan vinkla upp knäet utan problem .., kan böja åtta grader mer än tidigare - nu är det 108 grader - och jag får göra nya övningar, stå med ryggen mot väggen och hasa ner med böjda knän (den som har sett Mästarnas Mästare förstår vad jag menar .., så långt det bara går och jag filmar när sjukgymnasten gör samma sak, för att ha nåt att gå efter när jag kommer hem).
Och så får jag  ä n t l i g e n  besked att jag ska få börja med vattengymnastik i den alldeles underbart vackra lilla simhallen på andra sidan korridoren!
S o m   jag har längtat.


Svänger förbi affären .., träffar rara kunder .,. ger chefen en midjekram  när han står vid fiskbilen och han skrattar, ja, trodde väl att det skulle vara en brallis och så var det bara jag och tiggaren Valentin som sitter en bit bort, han ser vad jag tänker göra och ler så varmt.
Elin och Malin arbetar i kassan/posten - suveräna töser båda två -!

Och så hemåt.
Rensar ogräs ., hämtar hinkfyll eller hinkfyll med regnvatten och senare - när det är kväll och koltrasten sjunger som bäst - vattnar jag det mesta, men i synnerhet det som är nyplanterat.
Det här är första våren som jag inte ens har planterat blomlådeblommor .., men det är ju så torrt och ska bli upp mot tjugofem grader varmt nu ett par dagar, så det får vänta.


Och pv .., oj, han kämpar med dom nationella proven.
"Aaaa, men faaan .., varför har hen inte skrivit ner nån lösning till svaret!" hör jag honom säga, om och om igen.
Att konstatera att någon inte får många godkända svar, gör tydligen en lärare ledsen.
(Här rättar man inte sina egna elevers prov, utan byter mellan varandra, så det ska bli rättvist).

Själv är jag totalt slut på, fråga mig inte varför.

Huspriser hemmavid ....

En f.d. klasskamrat till mig dog för några månader sedan och nu säljer hans fru huset.
Ringvägen - där huset är beläget - är på samma gata där jag själv växte upp, men Ringvägen delades av Uddvägen och det är underligt, barnen på Uddvägen lekte ofta för sig och vice versa.

Det var som om vägen blev en mental avdelare.

Här är länken till huset som är till salu.
Helt ofattbart vilka priser det handlar om.

När vi sålde mitt barndomshem 1993, ja, jag tror att vi fick 445 000:- och det inser man ju nu, att det var  b r a, med tanke på dagens prisnivå.

Sommarhus till salu hemmavid ...

Och pv satte sig och tittade länge, länge på bilderna igårkväll.

Ja, vad säger ni ...?

Vilket kap!

(Skrolla ner hela tiden bara när ni kommer till sidan).
Under sker ....


Häromdagen ringde jag till ortopeden i Hässleholm och frågade om det var möjligt att någon vänlig själ kunde skriva ut dom antiinflammatoriska tabletterna som jag fick i samband med min hemgång efter operationen. Mitt högra knä är nu så förfärligt svullet och varmt och det har det i och för sig varit i sju års tid - sedan förra operationen - men det innebär också att det är knepigt att promenera eller göra riktig gymnastik. Ni kan ju tänka er hur det  straaaaamar och draaar.

Så ringde en vänlig sköterska upp nu på morgonen och sa att "hej Elisabet, nu finns Celebra på apoteket" och det kändes bra, men döm om min förvåning när en läkare en halvtimme senare ringer upp och säger samma sak; ja, det var han som hade skrivit ut tabletterna.

Det här var FÖRSTA gången som en läkare hör av sig spontant efter en knäoperation och jag fick berätta hur det var och så frågar han ..."Elisabet, är du från Norrland?" (lugn, lugn Bert!) och jag sa att det var jag ju, från Malå. Då visar det sig att denne läkare - Per - hade tillbringat en del av barndomen i Innertavle utanför Umeå, sedan återvänt "hem" för att läsa till läkare och nu var han alltså stationerad i Hässleholm.

Ja, jag vet .., det borde förstås inte spela någon roll, men jag ska ärligt säga er, att det GÖR det, i alla fall för mig.
Så glad jag blev!

Och jag berättade om den där känslan när jag i Ystad låg på operationsbordet och strax skulle sövas och då säger en av sjuksköterskorna att han var från Arvidsjaur och han strök lite över min hand och sa att det skulle gå så bra!
Och vid en annan operation, då visade det sig (nu visar det sig igen ,-) att narkosläkaren hade vuxit upp i Arjeplog. Jag minns hur rörd jag blev; hur det kändes så lugnande med någon hemifrån.

Då kan man tänka sig hur mycket det betyder för t.ex en syriansk man eller kvinna att i operationssalen höra någon tala ett språk som känns igen .., hur mycket ska inte DET betyda!?

Ja, så blev min morgon.
Ett vänligt bemötande (ja, jag behöver inte så mycket) gör att tillvaron blir så oerhört mycket enklare! Det tackar jag för!
Dagens fönster ...


Från en liten fiskeby i Frankrike kommer dagens fönster och det var Monet som ramlade över bilden, skriver hon.

Tack snälla! säger jag och god bättring till dig och maken.

tisdag 16 maj 2017

Idag ....

Chefen t.v. och Joakim till höger.

... har inte mycket blivit gjort, tänkte jag skriva, men lite blev det ju ändå.

Först ett besök på affären (friherrinnan gjorde mig sällskap och bjöd på kaffe först) och där var det full fart just i början av butiken då kakavdelningen skulle flyttas och göras om.

Är det nånting jag är hysteriskt dålig på, faktiskt i det närmaste värdelös, så är det just såna saker!
Jag, som för min inre syn inte kan tänka mig hur en ritning blir i verkligheten, har samma problem när det gäller att bygga om i hyllorna.
Nu finns visserligen planogram som talar om  e x a k t  var vilken vara ska placeras, men ändå.
Det blir sånt kaos.
Visste ni det inte, så är det såklart uträknat var varorna som har den högsta marginalen ska vara och varor som går "av bara farten" - som ofta köps ändå - ja, dom kan hamna längst ner på hyllan.
Sånt där är himla intressant, ska ni veta!

Här kan man läsa om just sånt som varuplacering och annat.

Och nu blommar spireabuskarna ....

Så blev det en sväng till Getinge och vi konstaterade att bokskogen nu är så där ofattbart vacker!

Väl hemkommen igen blev det brödbak (mina favoriter ..., hård skorpa, bakade på grahamsmjöl, vetemjöl, lite honung, linfrön, jäst, salt, yoghurt och vatten och pumpafrön på toppen) och så hade jag köpt ännu en lammstek för 99:.- kilot och den låg i marinad hela natten och blev - när den väl varit i ugnen - himmelskt god, kan jag säga.

Sen blev det bara en massa slöande.
Nja, några små ormbunksbarn flyttades till mer bestämda platser .., jag röjde ur köksfrysen så där finns nu bara sådant som vi använder OFTA; bröd, gifflar, mina hastbullar, riven ost och marmelader som pv fryser in i burkar.
Perfekt!

Fick igång C-more och har nu kunnat titta på handboll (Ystad IF mot Kristianstad), allt medan pv sliter sitt hår med att rätta nationella prov! Jag vet inte om det är ett allmänt begrepp, men på hans skola kallas den här tiden på året för "silly season", så mycket jobb är det.

Det lär ska regna i natt och lite har kommit nu också .., åååå, så bra!
Vi behöver allt vatten vi kan få!

Ps. En sommarstuga är till salu hemma i Malå, eller några kilometer utanför. Här kan man ta sig en titt .., och det kan jag säga .., att jag som inte haft hemlängtan alls, drabbades helt plötsligt av just den åkomman! Här är länken.Ds.

Titt-in på BB-avdelningen ...

Ja, så fascinerande att följa sånt här!
Tisdagens fönster ....


En sak är ju säker och det är att Ulrika måtte hitta världens finaste platser att bosätta sig på!
Det här är bilder från Mullhyttan och såklart hade hon håven med sig.



Totalt tre fönster lyckades hon fånga!
Tack snälla Ulrika!

måndag 15 maj 2017

Igår ...


I lördags var pv på resande fot, ja, han tog tåget till Stockolm för att vara med på ett årsmöte och så hem igen och tänka sig, allt fungerade och han kom som planerat!

Söndag blev byggande ute på det som ska bli en inglasad del av altanen och så, senare på dagen körde vi till Steninge och åt middag på Göstas. Mycket folk som vanligt .., flera motorcyklister som tagit paus just där och där var kunder från affären förstås och vi slog oss ned vid ett långbord där Elin - före detta arbetskamrat till mig - nu satt tillsammans med sin man och sin syster med sällskap.

Så roligt det var!
Elin var en sån där härlig klippa på jobbet; lugn och trygg, rar och fin!
Nu läser hon till socionom och väntar sitt och Axels första barn om några veckor.


Åt andra hållet, mot Storaskär till.
Äntligen har "piren" ut mot lilla skäret förbättrats, så nu kan man gå ut utan att riskera livet!



Och det var inte bara Elin som vi träffade, nej, även papegojan Putte.
Vi fick veta att Putte är fyrtio år ung och jodå, han kunde såväl prata som sjunga, men inte för oss, för oss bara visslade han! Nåja, det är ju inte det sämsta.


På väg till parkeringen igen gick en kvinna framför oss och jag tänkte att ååå, sickna vältränade ben hon hade - eller vader - och till slut kunde jag inte hålla mig, utan knackade henne på axeln och sa just det. Det blev en hel del skratt över den sakens skull och väl uppe vid bilarna så fortsatte pratet och det visade sig (det är mycket som visar sig på den här bloggen ,-) att hon hade arbetat som lärare i Göteborg, men flyttat till Falkenberg (där hon inte alls trivs!).
Att hon är sjuttio år berättade hon också.

Ja, så efter en stunds småprat (det där eviga småpratandet ...) så säger kvinnan: "vill du ha skjuts hem?" och jag svarar förstås "nej, det behövs inte, vi har ju bilen där borta ..", men så tänker jag, vad då .., jag har aldrig åkt i en cabriolet och definitivt inte med en kvinna som chaufför!!

Det är en Mazda av nåt slag och röd och läcker och så hoppar jag in (läs: kravlar .., sätet är i marknivå och jag undrar hur jag ska ta mig ut ur bilen sen ...?) och hon skjutsar hem mig, allt medan pv får pinna på i lilla Toyotan. Den grå.

Vet ni hur underbart det var!
Kanske inte bilen i sig .., men det här att "göra det"!

Nej, det här var inte hennes bild. Men hjälp, så läcker! Porsche 1600 Super.

Och vi hann prata om allt möjligt! Om äktenskap, förhållanden, skilsmässor, barn, hus, oro för framtiden och sånt. Om dejtingsidor hann vi med en pjutt också. (Kvinnan lever ensam).

Efter att ha kört ner mot havet till ("vilket kap du har gjort!" sa kvinnan, men så har jag ALDRIG tänkt det - Ystad var precis lika fint och man flyttar inte ihop med en by och jag skulle klara mig ensam också, det är inte det, men jag förstod vad hon menade) ja, så lyckades jag ta mig ur bilen och så sträckte hon fram sin hand och sa "ja, jag kanske skulle presentera mig, jag heter Margaretha".

Så  u n d e r b a r t!
Och så är hon Vädur och har lovat att komma på besök.




Nu på morgonen har jag spelat låtar från ESC och då kommer den här upp - som inte var med - men har med Salvador Sobral att göra. Han berättade ju att han ägnar sig åt jazz.
Härlig låt!!, vem det nu än är som sjunger.

Måndagsfönstret ....


.... kommer från Skåne och Bjäresjö och nu tänker jag inte skriva att det är "mina barns pappas fru", nej, nu skriver jag att det är Karin som varit så vänlig och skickat bilden, så nu är ni härmed presenterade för gott. Karin Eikedahl var det, ja. Tack snälla!

Och i det huset bodde jag i .. ja, hur länge .., åtta, nio år kanske och jag älskade det från första stund.
Det här är utsikten från köksfönstret.
När det köptes var det sedan länge ett sommarhus och där var miljoner möss som fångades på löpande band, nu är det så fint, så fint där det ligger någon halvmil från Ystads centrum.

söndag 14 maj 2017

Grattis Portugal! 

Och Stenbock är han också. Förstås.

Och grattis till den till synes så vansinnigt sympatiske Salvador Sobral!
Från sekund föll jag pladask för den här vilsamma balladen och helt ensam var jag ju inte.

Jag ler för mig själv, för i början av sändningen fick jag ett meddelande från den alltid så rara Catharina i Trelleborg som frågade hur jag - på riktigt - kunde tycka om detta? Skojade jag? Det är väl ungefär vad du Bert i Luleå också tyckte? Och säkerligen många andra.

Nej, jag skojade inte :)

Det är det vackraste jag har hört på länge och så befriande icke-skrikigt.
Inte en enda pyroteknisk grej på scenen .., bara sångaren och en mikrofon.
Vilken sång/låt att dansa stillsamt till! 

Belgiens bidrag tyckte jag också om, men inget gick upp mot Portugals.
Dessutom - men det hör ju inte till det musikaliska - tycker jag om denne Salvadors enkelhet.
Det är sånt som tilltalar mig.
(Inte minst han stillsamma sätt att efter vinsten prata på presskonferensen).

Om någon har missat det, så kan man här se när han och systern (som skrivit låten) Luisa Sobral avslutar hela spektaklet. Så bedrövligt fåniga programledare som bland annat ville ha mobilnumret till Miss Universum .., så töntigt så man vred sig i soffan!
Aldrig har jag saknat proffsiga Petra Mede, Måns Zelmerlöv och Sarah Dawn Finer så mycket som igår!


Ljuvliga bilder ....

Det hittar man här.

Bara så ni vet.
Om Halvard ...

Micke och Halvard (idag är det förresten Halvarddagen).

Så här är det: igår när det var Efit (ett påhitt sedan många år tillbaka av Micke, t.v. på bilden), så berättade han, så där lite i förbifarten, att dagens namn var Halvard och det hette hans pappa och denne Halvard, han var en filurig man som instiftade även Halvard-dagen och naturligtvis även Annandag Halvard.

Vilken vansinnigt underbar människa! tänkte jag.
Påhittig!
Och jag såg framför mig en man som var lite filurig och så bad jag att Micke skulle berätta mera om sin pappa och det gjorde han. Då framträdde  v e r k l i g e n  bilden av den här mannen som gick sina egna vägar.

Nu på morgonen kom ett mejl och jag kopierar det rakt av.
Så här berättar Micke om sin pappa.

Den där Halvard ja..

"Född i början på 30-talet på en bondgård 15km "utanför stan" som en av 6st syskon, fattigt hemma och började jobba redan som 14 åring på stuveri och lärde själv upp sig till snickare senare som han höll fast vid hela livet. Arbetsnarkoman kan man säga, men tog hand om oss barn (jag har en 3 år yngre syster med) mycket bra ändå.

Byggde 3 hus, 3st sommarstugor och ett flertal byggnader till ute på "ranchen" som var hans uppväxt-/hemställe och som han köpte redan på slutet av 60-talet av sina föräldrar.

Gillade inte renovera, det skulle vara nytt!
Troligen för att han växte upp väldigt spartanskt då de bodde alla 6 barnen + mamma & pappa i nästan bara 1-2 rum under hans uppväxt.

Angående alla byggnader som byggts så har bara 2 sålts till "utomstående".
Både syrran & jag bor "hemma", jag i ett hus han (de, mamma var med på mycket också som blanda till betong osv..) bygge som hus nummer 2 och är från början av 70-talet och syrran med familj bor i ett från slutet av 70-talet.
En stuga (på nästan95m²) fick vi som barn (när han hunnit bygga en ny några år senare..), syrran 7år och jag 10år.. men den har syrran köpt ut mig ifrån för kanske 10år sedan.

Började tidigt (på 50-talet var det inte många som var ute och sprang!) med orientering, var väldigt bra måste jag säga.. som 43-åring spöade han hela norrlandseliten och då var motståndet de från 21 år och äldre. Var med på O-ringen/5-dagars varje år i minst 20 år (det var vår semester som barn..) Åkte skidor med, mycket och gärna.



På bilden en gammal gräsklippare han skaffade så barnbarnen skulle ha nått leka med i stugan. Naturligtvis med klippaggregatet borttaget! (bilden 14år gammal) D.S.

Vad finns mer att säga.. jo, sommaren -87 så var min syster sugen på åka utomlands efter alla studier, jorden runt typ.. fick inga kompisar med så hon sade:
- Ska inte du hänga med pappa?
- Japp svarade han, sade upp sig som snickare 55 år gammal men skulle bara göra bort älgjakten först som många här hos oss :)

Så, nån gång på senshösten åkte de två, och kom hem i april 5,5 månader senare.
Ingen engelska kunde han heller, det hade inte sex års folkskola lärt honom.
De köpte bil i Australien, körde 1500 mil där, var två månader på Nya Zeeland också och hann med nån månad i Asien också. Under den tiden hann mamma och jag åka ner och besöka dem i en månad och hann med att åka runt i  450 mil i den bilen också.

På äldre dagar, blev han aktieintresserad, sjöng i kör och mamma och han "avverkade" också två  husbilar där de var ute på många, långa resor runt Sverige-Norge.

En rätt så fantastisk pappa!"

Mikael

Det runda potatislandet sett från ovan ...

Och självklart hade inte Halvard ett vanligt potatisland, det hans gjordes som en cirkel!

// Tack Micke som berättade! Det var en ÄRA att få ta del av det här om din pappa!



Dagens fönster ...


Mellandottern har varit på semester i Spanien och tänk, att hon tog med sig fönsterhåven!
Men det visade sig vara knepigt att hitta fönster utan galler eller där gardinerna dolde det hela, så under en motionsrunda längs havet (om jag förstod det rätt), så kommer här ett annat slags fönster.

Tack snälla, rara!! säger jag.

(Och vi bilade från Malå till södra Spanien i slutet av 80-talet; jag hade hittat en annons om lägenhetsuthyrning i Santiago de la Ribiera, söder om Alicante och den semestern minns vi. Så mycket skit på stränderna .., där låg överkörda hundar i vägkorsningarna ..,och den första kvällen varnades vi av andra boende om att där varit inbrott i lägenheterna och till råga på allt fick AP - fönsterfångerskan - öroninflammation och det blev besök på sjukhuset.
Nu däremot, vittnar hon om hur rent och fint det är, ja, allmänt välordnat).

lördag 13 maj 2017

Idag är det Efit  - Ett foto i timmen - ...

Och jag är strandsatt (ingen bil, cykeln är trasig) här ute vid havet och det är lika så gott att jag förvarnar, här blir det mest närstudier ,-)
Andra som kanske har mer spännande saker att dela med sig av, hittar ni här.


Vid 8.00 lämnar jag sängvärmen och ställer mig vid sängkammarfönstret och tittar ut.
Egentligen har jag varit vaken i flera timmar - pv lämnade huset vid halv sju och gav sig av mot Falkenberg för att äntra tåget mot Göteborg, fvb till Stockholm - och kvar är Harry, Nelly, Sigge och jag själv.
Igår hade vi sommarvärme, nu på morgonen visar termometern + 9 grader.
Det  l ä r - enligt friherrinnan - ska bli upp mot tjugo grader varmt i eftermiddag.
Är det möjligt?
Och tack Ulrika (nyss fyllda 46 ...) som påminde om Efit!


En bonusbild blir det.
När jag kommer ner till vardagsrummet ser jag Nelly ligga kvar i sin bädd; den som jag igårkväll lyfte upp i soffhörnet. Ja, jag vet, varför gör man sånt? Jo, för att det ser så kallt ut att ligga där nere på golvet - om än i en bädd - så jag lägger en filt över henne och gör det riktigt ombonat, ungefär som när jag var liten och bäddade om dockorna på kvällen.


Vid 9.00 gör jag mig några koppar kaffe.
Kaffeburken - som jag älskar - inhandlades på en antikaffär i Sälen.
Och så lägger jag ut en fråga på Instagram och frågar andra vad dom dricker för kaffesort.
Oj, jag får dåligt samvete när minst ett par stycken väljer ekologiskt, för arbetarnas skull.
Hur har jag kunnat tänka bort en sån sak!? (Här drick Arvid Nordqvists "Gran Dia").


Bonusbild: kaffekoppen! Tänk, att kaffe verkligen blir godare om det dricks i tunna koppar!
Jo, men det tycker jag.


Vid 10.00 upptäcker jag att pv fångat ett dagens fönster, ja, nu när han sitter på MTR-tåget mot Stockholm. Så snällt!
"Dagens fönster en bit nordost om Schövvvde!" har han skrivit och jag ler. 


Kring 11.00 ... ler jag för mig själv när jag tänker på Mickes (Efit-Micke) pappa som lanserade "Halvard-dagen", och till och med Annandag Halvard; det är så underbart så det är inte sant! Vilken härlig människa det måtte ha varit! Och jag tänker också att det här med att ha barnasinnet kvar och att VÅGA vara barnslig, det är så härligt befriande.
I vardagsrumsfönstret har jag utökat min familj med diverse små djur. Ett par undulater från loppmarknaden i Grassmarket i Edinburgh .., tre små katter från Ghana ..,en tupp från Portugal ., några hönor, en liten domherre, en travande häst, en pigg schäfer .., och ytterligare några tuppar.
Ja, jag är sextiotre år och går i pension om 1år och 7 månader.


Vid 12.00 berättar jag för goda vännen om den här boken som jag under två dagars tid läste med sådant intresse - "Swede Hollow" - av Ola Larsmo.  En bok som sannerligen grep tag i hjärtat.


Kring 13.00 hittar jag ett vykort som jag tänkt posta för flera månader sedan, men som blivit kvarglömt i en liten ask. Det var till dig, Eva på Frösön.
Jag älskar det här kortet av Ulf Lundkvist!


Klockan 14.00 inser jag att jag glömt bort lunchen och grips då genast av våldsam hunger!
Det blir rårakor med bacon, broccoli, ljuvlig sallad och lingonsylt.
Rårakorna har jag gjort på riven potatis, rivna morötter, ägg, salt och chilipeppar.
I vanliga fall brukar även zucchini få följa med, men nu tog jag vad som fanns i kylen.
Detta är nästan det godaste jag vet!

Halvard med sina blå ögon ....

Klocklan 15.00, då har jag skrivit till Efit-Micke och frågat om han inte har någon bild på sin filurige pappa, han Halvard .., och det finns knappt ord för hur glad jag blir när det verkligen kommer en sådan! Här är han alltså; denne Halvard som tyckte att det skulle finnas även Annandag Halvard och som - det berättade också Micke - anlade ett runt potatisland!!
Vilken härlig männiksa!
Vad arbetade han med, Micke?
Och du ser lika trevlig ut du, ska jag säga.


Klockan 16.00 har jag varit ute på promenad med harry och upptäckt att rapsen nu har börjat blomma. Ett par hundra meter hemifrån finns ett stort hönseri och där finns också enorma inhägnader - jag trodde först att där skulle vara bufflar eller får - men där går hönsen fritt.
Det rör sig om tiotusentals höns (tjugofem tusen i fjolsomras) och det är en fröjd att se hur fina dom här är!


Bonusbild: det är elstängsel längst ner - förmodligen för räv och mård och sånt - men här syns några av hönsen ..., vid dom grå rullgardinerna syntes hur många som helst och även på baksidan av hönserit. På kvällarna går dom in och hissas liksom upp i olika våningsplan där dom värper och så ut igen nästa förmiddag. Där vi bor hörs tupparna gala mest hela dagarna, men det gör inget. Jag tycker om såna naturliga ljud.


Klockan 17.00 ringer sonen.
I två veckors tid har han varit utomlands på kurs, ja, tillsammans med ett tjugotal andra (endast en kvinna var med) och från alla möjliga länder. Kursen har varit omfattande och det har varit extremt långa dagar och sonen som i vanliga fall hör av sig nästan mest av mina tre barn, har varit mer som osynlig.
Men nu var allt över, nu hade han landat på Sturups flygplats och det var mycket att berätta och jag låg på soffan och lyssnade och ställde frågor, så där "hur var dina kurskamrater då, trevliga ...?" ...,"sov ni i enskilt rum, eller ..?" och så förstås: "hur var maten?"

Då skrattar sonen (som är 31) och säger att just det där hade alla så roligt åt, för deltagarnas flickvänner/fruar, dom frågade om vissa saker, killkompisarna hade betydligt tuffare funderingar - mer vad som var häftigt -, men mammorna .., vi frågade alltid "hur maten var?"


Vid 18.00-tiden är jag ute och gräver upp några skott från ormbunkarna, dom som vi en gång tog från något dike vid kustvägen. Dom är såååå ljusa och fina i färgen och har spridit sig bra; mycket finare än den ormbunke jag köpte på plantskolan, som mest bara torkade ihop.
Och sommarkoftan har fått komma fram. Jag älskar den! Så len och mjuk.


Klockan 19.00 .... går jag ut och tar en bild av ormbunks-BB. Mängder med små skott har tjoppat upp lite här och där i rabatten! Vattenslangen ligger på gräsmattan men används inte; vi har bevattningsförbud i Halland och jag fick ta det sista som var kvar i regntunnan till dom här småttingarna som kom i jorden.
Tur att vi inte har mer än några ynka tomatplantor i växthuset .., det är rent omöjligt att hålla det fuktigt. Måtte det komma mera regn!


Innan klockan är 20.00 ... då sätter jag punkt för idag, ja, det här med Efit.
Husets herre kommer inte hem förrän vid midnatt (om tåget går som det ska och allt fungerar).
Själv ska jag nog titta på ESC och garanterat rösta på den här mannen som sjunger så jag nästan får gåshud. Stort tack till er som har tittat in och Micke, jag gör ett eget inlägg om den härlige Halvard i morgon! Det du berättade värmer ännu hjärtat!

Lördagsfönstret ...


... kommer även det från Cecilia N i Härnösand.

Så här skriver hon, apropå det målade 2låtsasfönstret" från häromdagen:

"Men det finns äkta vara också: i dörren. Lägg märke till slipningarna."

fredag 12 maj 2017

Fredag ....


Ja, mer spännande än så blir inte rubrikerna, efter tolv års bloggande!
Så här såg det i alla fall ut i morse, när jag tog en bild genom köksfönstret. Nu är det full fart!
Körsbärsträden blommar och slånbuskarna .., för att inte tala om spireabuskarna som har växt sig nåt så vansinnigt höga och breda.


Husets altan byggdes i akt och mening att bli en dansbana, ja, det var inför pv:s femtioårskalas.
Den är alltså tämligen rymlig och nu ska lite mindre än hälften förvandlas till ett uterum med skjutdörrar av glas och det är det som pv har tagit sig an nu sedan han kom hem.
Nelly, hon fattar ingenting och står och stirrar rakt in i spireabusken.
Lilla galna, dementa Nelly .., ja, men vi tycker lika mycket om dig ändå!


Tog på förmiddan ut harry på promenad och så här ser det ut hos grannen; dom som bor i Stockholm och bara är här några veckor per år. När dom väl kommer, klipper mannen gräset i världsrekordfart, ja, jag undrar om jag har sett en människa med sådan fart!


Vi gick längs vägen mot havet till, svängde vänster upp för backen och sedan vänster igen och då sneddade vi in i skogen och kunde stå där och titta ner över världen, den där lilla plätten där vi bor.
Ser ni den gröna pilen vid klockan 10 på bilden? Det kopparfärgade taket tillhör Fabrikör Johanssons enorma hus. Till vänster om taket skymtar man kanske havet?

Till höger i bilden ser ni ett gult hus, det är pv:s och det vita till vänster om det, är förstås dom nya grannarnas.
Vid klockan 9.00 på bilden, skymtar Eckes lillstuga med sitt tegelfärgade tak.


Man kan gena och gå ner för backen mot grannens tomt, men det är brant och inget för mitt rehab-knä, så vi valde grusvägen ner mot Ejdervägen - då har vi liksom gått i en cirkel -.
Här i det gula huset bor en kund från affären, men om jag möter henne på vägen eller i affären, så vet jag inte vem det är.

Under den här rundan upptäckte jag blommande hägg .., vitsippor som slokade .., lupiner på väg att bli knoppiga .., jag kände doften av barr och såg ett magnoliaträd i blom!

Inte en endaste bil hördes eller sågs, men flera sädesärlor.


Igår kom friherrinnan hit och åt middag med oss (lammstek, potatisgratäng och till efterrätt pv:s ljuvliga rabarberpaj med glass!) och så passade hon på att uppvakta harry på hans födelsedag. Sånt har vi noll koll på och trots att jag verkligen älskar såväl sigge som harry och nelly, har jag aldrig brytt mig om deras bemärkelsedagar.
Men det gör friherrinnan.

Döm om min förvåning när jag idag får en sms-hälsning från försäkringsbolaget If som gratulerar Harry på födelsedagen!
Jaha,  jag vet faktiskt inte säkert vilket datum han är född på, men det spelar ju heller ingen roll.

"Oj, Harry ,, igår fyllde du sex år, då kanske du fyller sju år idag!" sa pv och log.



Och visste ni det inte, så kan jag berätta att idag fyller Ulrika fyrtiosex år!
Bilden har jag visat många, många gånger, men jag älskar den!
Den togs när vi tog tåget från Ystad till Landskrona, blev uppläxade av en ilsken och icke serviceminded busschaufför, därefter blev det färja till hamnen i Ven och där var pv med sin segelbåt.

Vi hade inte känt varandra så värst länge - pv och jag själv - .., ett halvår kanske och jag kände mig våldsamt blyg när färjan närmade sig hamn och Ulrika hade ramlat och stukat foten och här står hon och ska hoppa i land och rädd att dråsa i vattnet var hon och pv stod beredd att ta emot.

Ett minne för livet blev det!

Grattis fina Ulrika!
Salvador får min röst!



Aldrig i Eurovisionens historia - så länge jag harvarit med och tittat/lyssnat - har jag väl hört något så sanslöst vackert.
Dagens fönster ....


!Hej!

Står och väntar på tåget som ska ta mig till Påarp när jag tittar in i bibliotekets fönster.
Direkt tänkte jag på dig och det blev ju till och med två fönster

Kram Christel".

// Tack snälla, rara säger jag!

torsdag 11 maj 2017

På frukostbrickan ....

Hemifrån-Ingela berättar om hur knepigt det  kan vara att undvika gravida kvinnor!

Och Anna i Sheffield håller koll på Eurovison Song Contest i Ukraina ....



Och ska du semestra på Mallorca, ja, då får du här tips om dom bästa beacherna!
Håll till godo!



Igårkväll sa jag till pv att ..."kan vi inte åka tillbaka till Skottland nästa sommar ...?"
Egentligen menade jag Cornwall, det där underbara boendet i Millbrook med vattnet bara utanför husknuten och den där trivsamma puben där vi åt middag ett par gånger (ja, varför byta ut nånting som visade sig vara så bra?).
Men Skottland .., å, dit vill jag också återvända!

Sen är det finito på brickan .., för nu längtar jag efter frukost!


Fast nu kommer jag på en sak jag måste berätta om!
Sedan en tid tillbaka råder bevattningsförbud i landet Halland. Grundvattennivån är alarmerande låg och det lilla regn som kommit gör varken till eller ifrån. Helt ärligt är det så där så man blir mörkrädd.

Här finns en länk om just detta.

Så beslöt vi oss för att inhandla plasttunnor för att ta tillvara på det lilla regnvatten som ändå visar sig.Tunnan ställdes vid garageväggen och tar emot regnvatten från taket; ett inte alls särskilt stort tak.

Döm om min förvåning när det där fjuttiga regnandet ändå fyller tunnan på långt kortare tid än jag kunnat räkna med! Nu på morgonen har jag fyllt flera hinkar från tunnan och sedan vattnat rabatten mot havet till - den som alltid är så torr - ja, sex hinkar bar jag iväg!

Det som syns på bilden är vad som kommit sedan igårkväll, om nu inte pv vattnat på morgonen.

Och det kan jag säga, att här ska fler tunnor köpas in! Vilket suveränt sätt att spara vatten!