Elisabet

Onsdag ...

Då är det sjukgymnastbesök på agendan.
Klockan två ska jag vara där och det tar inte mer än tjugo minuter att köra till Falkenberg; exakt lika lång - eller kort - tid som när vi åker åt andra hållet, till Halmstad.

På vissa ställen, efter att jag passerat Eftra kyrka, ligger rapsfälten illande gula på ömse sidor av vägen! Rutorna åker ner .., jag  ä l s k a r   doften av raps, men idag känner jag ingenting.

Sjukhusparkeringen är jättestor .., över p-automaten hänger en gul säck och efter lite snirklande hittar jag en ledig ruta. Intill mig står en äldre herre och är mäkta upprörd över hur små rutorna är på just den parkeringen och eftersom hans bil är längre än vår, har jag inte ens tänkt tanken.

"Titta här!" säger han och måttar mot rutan.

Kanske en patient som blivit friskförklarad ....?

Antingen missminner jag mig, eller så är det verkligen gott om offentlig konst i lilla Falkenberg.
Konstnären heter Claus Bengtsson.



När jag söker på hans namn, kommer den här filmen upp.
Det kanske är samme man.

Lite annorlunda blir det den här gången.



Mycket är bättre än förut;  jag kan vinkla upp knäet utan problem .., kan böja åtta grader mer än tidigare - nu är det 108 grader - och jag får göra nya övningar, stå med ryggen mot väggen och hasa ner med böjda knän (den som har sett Mästarnas Mästare förstår vad jag menar .., så långt det bara går och jag filmar när sjukgymnasten gör samma sak, för att ha nåt att gå efter när jag kommer hem).
Och så får jag  ä n t l i g e n  besked att jag ska få börja med vattengymnastik i den alldeles underbart vackra lilla simhallen på andra sidan korridoren!
S o m   jag har längtat.

Svänger förbi affären .., träffar rara kunder .,. ger chefen en midjekram  när han står vid fiskbilen och han skrattar, ja, trodde väl att det skulle vara en brallis och så var det bara jag och tiggaren Valentin som sitter en bit bort, han ser vad jag tänker göra och ler så varmt.
Elin och Malin arbetar i kassan/posten - suveräna töser båda två -!

Och så hemåt.
Rensar ogräs ., hämtar hinkfyll eller hinkfyll med regnvatten och senare - när det är kväll och koltrasten sjunger som bäst - vattnar jag det mesta, men i synnerhet det som är nyplanterat.
Det här är första våren som jag inte ens har planterat blomlådeblommor .., men det är ju så torrt och ska bli upp mot tjugofem grader varmt nu ett par dagar, så det får vänta.

Och pv .., oj, han kämpar med dom nationella proven.
"Aaaa, men faaan .., varför har hen inte skrivit ner nån lösning till svaret!" hör jag honom säga, om och om igen.
Att konstatera att någon inte får många godkända svar, gör tydligen en lärare ledsen.
(Här rättar man inte sina egna elevers prov, utan byter mellan varandra, så det ska bli rättvist).

Själv är jag totalt slut på, fråga mig inte varför.