lördag 25 augusti 2018

ellem visar sin favorit ....


"Detta är min favoritmodell på mugg. Jag dricker nästan bara te’ och till det är denna perfekt. Man får ett bra grepp  i örat. Eftersom den är rund och mjuk i nederkanten är den väldigt behaglig att hålla om när man behöver värma händerna.

Den är gjord av en keramiker i Skelleftetrakten. Har ett par i denna storleken men de flesta är något mindre. Och det är dem jag använder mest. OM jag dricker kaffe, vill jag helst ha en kopp i tunt porslin".

 ellem

//Elisabet skriver: jag köpte en gång koppar från nån keramiker i .., ja, kan det ha varit Åbyn? Det var i alla fall i trakten av Skellefteå och påminde lite om den här stilen, men jag kommer för mitt liv inte ihåg namnet.
Min mammas favoritkopp ...


Den här koppen, med hölje av björknäver, den gjordes av min morbror Joakim i Dikanäs.
Joakim - eller Jim som vi kallade honom - var gift med mammas syster Gunvor, för övrigt mamma till "mellansystern" här i min länklista.

Jo, men det här blir nog fint näver till kopparna ...

Vi hade massor med Jims alster hemma!
Det var inte bara kaffekoppar, utan även ölsejdlar, snapsglas och kaffeskedar, alla tillverkade på ungefär samma sätt, ja, inte skedarna, där var det skaftet som var av näver.

Mamma var dessutom en fantastisk försäljerska/agent av Jims alster.
Otaliga är dom kartonger med färdiga koppar/sejdlar med mera som hon kom hem med från Dikanäs och som sedan vidarebefordrades till mammas arbetskamrater, goda vänner, ja, kopparna finns säkert över hela landet!

Och lampor gjorde han tydligen också ...

Själv har jag aldrig tyckt om att dricka kaffe ur  g l a s, vilket det ju blir i det här fallet ..., och min rödvitrandiga syster i Skåne, hon bjöd alltid på kokkaffe ur dom här kopparna, ända tills jag bad att få en alldeles vanlig mugg, med vit insida, då tycker jag att det smakar bäst.


En enda kopp har jag i min ägo; det är den på bilden längst uppe.
Glaset till koppen hittade jag på en loppis - vilken tur -!
Och här är morbror Jims gravsten; jag tror att den finns i Fatmomakke, men jag kan ha fel.
(Alla bilder utom den på koppen, är från min kusin Ulfs sida på Facebook).
Kerstin hittar ännu en kopp! 
(Hedgrenskan i Trelleborg, alltså).


 Ännu en kopp. Hur gammal vet jag inte. Men sent 1800-tal är en gissning. 



 Den har tillhört antingen farmors eller mormors släkt. Varför antecknar man inte medan di gamle finns kvar? Älskar den men törs inte använda den.
Era favoriter!


Ja, helt ärligt kunde jag väl aldrig i min vildaste fantasi tro att ni skulle vara så pigga på att dela med er av favoritkoppar/muggar! Så himla roligt det var, i alla fall för mig!


Är det nån fler som gärna vill haka på och visa sin älsklinskopp/mugg, så bara välkommen!
Mejla i så fall bilden på densamma till bisse151@gmail.com, så får den komma med.
Det finns många fina koppkamrater här, må ni tro!
Dagens fönster ....


... från Maria Magdalena kyrka i Stockholm.
På Söder. (skrivs det med versaler ...?)

Tack Ulrika, du flitiga fönsterfångerska!
Och så lite tips ....

Jo, jag hade ju, nu när jag inte arbetar kväll, föresatt mig att se många filmer - det som var mitt verkligt stora intresse förr om åren - och det kan jag säga, att titta har jag sannerligen gjort, tagit upp filmtråden, alltså.

Igår, eller mer som .., natten mot idag när jag inte kunde sova, började jag med den här kortdokumentären, gjord av polacken (om jag förstod det rätt) Ryszard Solarz.
Obs! Det här är sista chansen, vid midnatt är det tack och adjö för att se den!

Vad jag tyckte om den?
Ja, jag tyckte nog lite synd om hunden, faktiskt, men den kanske har ett aldrig så gott liv?


Sen blev det den här svenska dokumentären, gjord av Martina Carlstedt.
"Alla bara längtar" är titeln .., inspelad 2016.

Nancy minns sina semesterflirtar, Malou längtar efter en parrelation, Camilla har städdag i sitt inre och Leif visar upp sina inredningspärlor. En rad korta nedslag i några 40-talisters liv i en humoristisk och tankeväckande dokumentär om vad det där med kärlek egentligen är.

Filmen kan ses fram till veckan före jul, ja, om man blir less på allt julstök, då kan man slå sig ned i favoritfåtöljen eller soffan eller vad man nu har och ta del av dom här fyrtitalisternas tankar om det här med förhållanden i allmänhet och längtan i synnerhet. (Ja, männen tycks inte längta så förfärligt mycket).
Den här tyckte jag verkligen om och jag har sett den tidigare också.
Och så tycker jag om hur den är gjord.
Det där stillsamma.
Eftertänksamheten.
Och människor som vågar berätta.
Lämna ut sig.

Här en länk till programmet.


Rickard om sina favoriter ...


"Hej! Jag har lika svårt som Ulrika att välja favoritmugg, så här kommer flera; först några ur samlingen från Starbucks .....


.... sen en gammal blodgivarmugg från Rörstrand ...


... och till sist en mugg från den numera nerlagda Ferraributiken i Milano".

// Det här var ju spännande, här kan man måhända få en uppfattning om vad som intresserar ägaren av muggarna! Så där som att Rickard uppenbarligen har packat ner sitt pass ett antal gånger .., att han är, eller har varit blodgivare och att han - kanske - tycker om fart och fläkt (Ferrarin). 

fredag 24 augusti 2018

Och så var det Kattis ....


"Alla får här gärna dricka varma drycker ur finfina Muminmuggar, men... Den absoluta personliga favoriten, det är dock Ringo-koppen i min Beatlesservis! Med denna dukar jag i princip bara upp då jag är ensam hemma. (Vårdslöst handhavande, och bristande kompetens gällande packning och urplockning av diskmaskin, har tyvärr tvingat mig till sådana säkerhetsåtgärder. 😉)".

//Kattis

Elisabet skriver: ja, såna hade jag nog gärna velat ha i min ungdom! Ringo Starr var nämligen min favorit när det gällde Beatles.
Sista delen ....

.... av dom tre programmen "Att leva på Färöarna", visades ikväll.

Ååå, så jag tycker om Anders Lund Madsens sätt att närma sig människor och få dem att öppna sig!
Så ömsint och så naturligt!

Tack SVT som köpt in dom här programmen!

#kunskapskanalen
Turtlans favorit ...


"Någon speciell exakt favoritmugg har jag nog inte men den här blir ett bra bidrag.

Inköpt i Göteborg på Bosättningsaffären Josefsson nära domkyrkan.
Märket är Rosti Mepal, Fields of flowers.
En mugg i plast men det är bra här i båten.

Ja just därför får den bli min favorit för båten betyder sköna stunder.
Sitta i aktersoffan med en kopp kaffe när vi stävar ut.

Hälsningar Turtlan just nu på kvällstur på Amalia".

//Och aldrig smakar det ju sååå gott med kaffe som ute i det fria! hälsar Elisabet.
Favoritmuggar ....


"... denna sommar är de med blommorna.


Såå många underbara utefrukostar i torpet, oftast innan kl 7.


Muggen med ränder var favorit sen flera år, fram till i våras.
Kram
Mian
och Jan".

//Mari, jag hoppas att det är okej att jag beskar dem så här! 
Underbara bilder som säger mycket om er, tycker jag.
Kram tillbaka!
Friherrinnans favorit ....


"Här kommer min favoritkopp.
Använder den inte dagligen, för den är lite speciell.

Har haft den sen jag var liten. Då - på födelsedagen - serverades varm choklad med vispad grädde i just den koppen..
Nu kan jag ibland ta fram den och dricka kaffe i den".

Och så en yndlingskopp från Norge ...


Så här skriver Bente från Elverum:

"Min yndlingskopp, og min yndlingslyriker. 
Hans Børli sier ofte mye i enkle ord .
I år skulle han ha fyllt 100 år".

//Elisabet skriver: Ja, en sån mugg med den texten, den vore väl nånting för dom flesta att ha i sin ägo? Och här hittade jag några citat av denne Hans Börli. 
"Houston calling!" 


"Hej Elisabet!

Här är min favoritmugg som jag dricker ur på jobbet. 
 
 
 Enkel form med ett bra öra och en stjärna i botten! Köpt på ett kafé i Chicago. 

Cecilia 
i Houston

//Så glad jag blir när ni hakar på! Tack! hälsar Elisabet.
Och så Monicas (Monets) favoriter ....


Det kanske syns att jag tycker mycket om rosor? Överst är min vardags-tekopp. Inköpt för många år sen i Norrtälje, design Mariehult Sweden. Vi har tolv stycken, alltid lika kommenterade av kaffe- och frukostgäster för sin funktion och att de är vackra.




Den under är söndags- och födelsedagskoppen. Inköpt i franska Alpernas Chamonix för 40 år sen i turistbutik med mitt namn på franska förstås. Såhär dricks franskt kaffe, kanske inte så ofta nu som förr men görs det är det oftast med varm mjölk på morgonen - i kopp med två öron som man håller i samtidigt och sen lätt ”sörplar” i sig.

Rolig idé!!

// Så fin den undre är, Monica!

En ny vänsterhand .....

Ja, det är lite stiltje på vänsterhandfronten, men här är en ny en.

Så gott! Så enkelt! 

Köpte en enda fänkål på Ugglarps Grönt nu idag.
Mycket dilliknande blast och själva fänkålen var inte stor.

Skivade den tunt, tunt .., hällde på liten citron/olivolja, pressade citron på, så flingsalt och lite peppar.

Inget mera.
Himmelskt gott!
Birgitta Bengtssons favorit ....


"Hej Elisabet!
Här kommer ett litet bidrag till din muggsamling. Men nu är det så att 
den har två sidor som du ser - lite rolig.


 Muggen dricker jag mitt morgonte i och den jag fick av min dotter när hon varit 
på Gotland för ett par år sedan. Hon vet att jag gillar får.
 
Kära hälsningar från din granne på andra sidan vägen
Birgitta".
 
// Det ska jag säga, att sååå förvånad var det länge sen jag blev!! Birgitta!! Jag visste inte ens att du läste min blogg! Men så underbart roligt! Tack snälla!
Någon mer som vill vara med ...?


... och visa sin favoritkopp?
Jodå, det finns plats ., fler rutor att fylla i!

Mejla bara en bild på koppen och berätta gärna just varför du tycker så mycket om den.
Adressen är : bisse151@gmail.com .., så lägger jag in den bland övriga i koppfamiljen!

Välkommen med ditt bidrag! (om du vill).
En favoritkopp från Portugal ...


"Här kommer nuvarande älsklingsmuggen i sin rätta miljö och med dito innehåll, mitt svaga morgonte. Inköpt på Öster om Ån i Uppsala för ett par år sedan". 

Så skriver annannan från Porto. Tack snälla!
Här har hon skrivit ett inlägg som handlar om saknad.
Tillvaron ....


Igår strålande solsken, varmt och skönt.
Några timmar innan det var dags för ett pass på jobbet, cyklade jag ner till stranden, tog ett långt dopp i ett ännu förvånansvärt ljummet hav. Satte mig sedan uppe på klipporna och tittade ut över världen; ja, i alla fall över fågelholmen och den lilla ön, kanske hundra, hundrafemtio meter från utsiktspunkten.
En lång rad gäss låg i vattnet och simmade som på linje .., här och där syntes skvarvar med utbredda vingar till tork och så hördes ju fiskmåsarna, förstås.

Den första tiden (ganska lång tid dessutom) efter knäoperationerna, ja, då har jag haft det knepigt med balansen. Men tänk, vad man övar upp sig! Vägen till klipporna går mellan och på stenar, men där pilarna är .., så ser det mest ut .., det har blivit som små stigar där badgäster och andra har gått hela sommaren och nu går det riktigt bra att ta sig upp på hällarna!
Egentligen är det när det är ett avstånd höjdmässigt mellan stenarna/klipporna, som det kan bli svårt, men det går ändå att öva upp sig, det känner jag tydligt.


Man kan gå på vänster sida runt toppen - det gör pv - (som dyker från en särskild klippa), men jag går på andra sidan, där det inte är så brant. Eller mer "lätt-gått".
Lilla ön där gässen gick i land, skymtar uppe till vänster.
Å, så ljuvligt vilsamt att bara sitta där uppe och vinden var ljummen, nästan  v a r m!


Till en början var jag helt ensam, såväl i havet som på klipporna/stranden.
Men så kom ett äldre par; en man och en kvinna som hade med sig solstolar och ryggsäckar och dom slog sig ned i en sandgrop inte alldeles på stranden, utan mer i skydd av allt det gröna som växer där, dock inte det som syns på bilden.

Kvinnan bar en självlysande rosa baddräkt och gick med målmedvetna och raska steg ut i havet, med cyklop i ena handen. En bra stund senare anslöt mannen. Han gick så försiktigt .., trevade sig liksom fram (sanden förändras ju i havet .., plötsligt kan där vara en grop .., man får inte ha alltför bråttom) och han viftade lite med händerna i vattenytan ..., och jag såg hur hans badshorts hade åkt ner lite på rumpan som var alldeles vit, bland det solbrända.

Vid det laget satt jag själv på stranden och jag blev så varm i hjärtat av dom här små gröna växterna - jag tror att det är Saltarv - visst är dom fina!! Som ett litet månlandskap tycktes det!

Sen hemåt.
Började arbeta halv tre, tillsammans med Johanna och Emma.
Emma har fått sitt livs första lägenhet (centralt i Halmstad) och var över sig av glädje .., Johanna längtar till resan till Kreta nästa månad, tillsammans med sin familj och sina föräldrar. 

Det blev trivsamma timmar på jobbet.
Kollade datum i mejeriet och satte ner priset på det som går ut idag eller i morgon .., beställde frimärkshäften (nya, fina!) .., stod i kassan .., fyllde på frukt .., ja, lite sånt.

Kom hem vid halv tio och då var det ännu sååå varmt ute; nästan kvavt!
Idag är det pensionärsliv som gäller och i morgon arbete halv tre till kvart över nio.
Hedgrenskans favorit ....


Favoritmuggen. 
Örat hamnade av vanan åt vänster. Vänsterhänt. 

Inköpt i Dun Laoghaire på Irland.

//Tack Kerstin!
Dagens fönster ...


Ett seglingsfönster .., skriver Ulrika. 

Tack och bock! säger jag.

torsdag 23 augusti 2018

Babsans favorit ....


"Min favoritmugg finns på jobbet", skriver Barbro i Uppsala.

Jo, jo, det kan man förstå .,. att vara "verdens beste bestemor" .., vem vill inte ha en sån mugg?

Tack Barbro!
Cecilia N:s favoriter ....


"Jag har två. 
 Den vita med noter på köpte jag något av de första åren i Umeå, på Konsum på Mariehem (numera riven). Då fanns det röda hjärtan som notprickar, men de har inte tålt diskmaskinen. 
Den bruna fick jag av en vän när jag skulle flytta till Umeå. Ja, jag fick två, men en råkade gå sönder och ta slut. 
Framför kopparna ligger ett litet koppunderlägg som jag fått av en nätkompis. Hon arbetstränade på en syaffär och skickade mig några stycken och jag tycker så mycket om dem och blir glad varje dag att jag får använda dem. 

Allt gott!
Cecilia."

//Härligt Cecilia! Det blir som en liten novell! 
Det här är Ulrikas favoritmuggar ...


Ja det är mer muggar och dom är två för jag kan inte välja.

Muminmuggen för att jag ÄLSKAR Mumindalen och alla i den (Snusmumriken är favoritfiguren) och för att jag fick den av en liten plutt-Chrille när han varit på semester med sin farmor och farfar.


Den prickiga för att jag älskar prickar och så är den lätt att hålla i när man har ont; man får in fler fingrar i örat.
 
//Dig kan man lita på! Här bara svischade det till och så kom två muggar susande genom rymden!
Tack Ulrika! Den prickiga känner jag igen från dina bilder där du sitter ute på trappan, tror jag.

Pling i mobilen! 

Älsklingskoppen. Tunn. Håller värmen bättre. Och så fin. Från Kina.

Det här att kunna välja om man vill arbeta eller inte, det är så helt perfekt!
Efter dagar med sol och många bad och eftermiddagsvila på soffan Ektorp och tittande på dokumentärer, då blir man glad när Bodil på jobbet hör av sig och frågar om någon är sugen på att ta ett torsdagspass (ikväll) från 14.30 till 21.15.
Jag nappar direkt!
Linn tar fredagspasset - lika långt eller kort -.

Å, så tacksam jag är att den här möjligheten finns!
Och roligt att träffa arbetskamrater och kunder.

Numera brädad .., förlåt mig kopp!

Men nu kaffe i älsklingskoppen, den som har brädat koppen som köptes i Skärhamn i Bohuslän.
Det var en av dom första semestrarna tillsammans med pv .., vi bilade .., besökte Akvarellmuseet .., bodde på B&B i Pilane.

Och så fortsatte resan ..., övernattning hos Turtlan i Värmland och bad från bryggan och hennes mamma som haft samma yrke som jag själv och namnskylten satt på väggen, om jag minns rätt, eller kanske på en anslagstavla? 

Sånt kan man plötsligt komma ihåg. 

//Ps. Ja, jag kan ju passa på och fråga: hur ser din favoritkopp ut? Om du vill och har lust, mejla gärna en bild på den, så lägger jag in den här! Berätta gärna varför den är din favorit! Kanske har ni glömt mejladressen? Här kommer den: bisse151@gmail.com  Ds. 
Dagens fönster ...


Ännu ett fönster från Kroatien och från Eva på Frösön.

"Det här fönstret är från huset där vi bodde, några mil söder om Dubrovnik. En ombyggd kvarn som nu hade förvandlats till ett snyggt hus. De gamla fönsternischerna hade de sparat, så vackra tycker jag".

//Tack Eva!

onsdag 22 augusti 2018

Harry ....


Å, denna älskade hund som skriker högt av glädje när hela familjen följs åt till stranden.


Och han som har sju ordinarie arbetspass kvar, var den som föreslog ett kvällsdopp.
Det gör han ofta.
Sen blir det inte så mycket mera.
"Nja, det är så grumligt, tycker jag ...", säger han.
Och som ni ser använder han sin fina, vita morgon/badrock, den han fick i julklapp eller födelsedagspresent av mig för många år sedan.


Det är nästan "Snart-kommer-Jesus-moln", men bara nästan.
Läste förresten i gårdagens DN en hemsk artikel om Uppenbarelseboken i Bibeln och om att tyda tecken .., ja, vad som nu händer i världen.
Det skulle jag inte ha gjort.
Läst den, alltså.
Hu.
Onsdag i augusti ....


Och det är bonuskväll på affären och jag hade lika gärna kunnat ha en skylt hängande runt halsen där det stått "SPARSAM PENSIONÄR",  för klockan två när bonustimmarna tar sin början, är jag där.
Jag köper två paket kaffe och fem förpackningar makrill-i-tomatsås (som får påminna om seglingsluncherna)  och jag tänker att det är ganska smart av butiker att skriva "max 5 köp/hushåll", för då köper man gärna just fem förpackningar, så tycker jag i alla fall att det är när jag står i kassan och nu gör jag likadant själv.

Tidigare på förmiddagen kommer friherrinnan och Ann-Marie på besök och det blir nygräddade våfflor med hjortronsylt och grädde. Friherrinnans stortå - den hon hade sånt besvär med i vintras - har nu - efter en mindre olycka som blev till ett elände - åtgärdats på vårdcentralen och nu sitter ett finurligt tå-bandage på stortån.
Dom här två damerna som sitter här och dricker kaffe ur loppiskopparna, dom gafflar
 med varandra ungefär som ett gift par med minst femtio år i bagaget .., ett slags kärleksfullt gnabb.
Och nyklippa och tjusiga är dom båda två.



Och damerna får smaka på brödet som bakades igår.
Nu skippade jag den mosade bananen och då blev brödet ännu godare!


Sen en sväng ner till stranden och ett eftermiddagsdopp.
Inte långt från land möter jag en pytteliten krabba, inte större än en femkrona kanske .., och den fäktar och har sig i vågorna och vart den har tänkt sig vet jag inte, men lite jobbigt ser det ut att vara.

Det är lågvatten, så man får gå rätt så långt ut och det är säkert 21-22 grader varmt i havet .., och det är nåt så vanvettigt skönt så det går inte i ord att beskriva.


Blir kvar en stund efter badet.
Sitter på en sten .., ser tre unga kvinnor längst ute på klipporna och när jag cyklar hemåt, möter jag ett tyskt par (tänk, att man ofta känner igen tyska män .., dom ser .., ja, dom ser tyska ut, helt enkelt ,-) och en bit ifrån parkeringen ligger en överkörd orm; platt och död.

Det slår mig ofta att ormar ser så stora och tjocka ut på bild, men dom jag ser i verkligheten, är precis tvärtom .., tunna och smala. Och är dom döda, är dom förstås platta som pannkakor.

Igårkväll, när jag inte kunde sova, scrollade jag igenom UR-plays lista på olika program.
Tittade på detta och trodde knappt mina ögon!
Nej, aldrig har jag hört talas om att det kunde vara på det viset!
Klart sevärt, enligt mitt sätt att se det.

Ikväll blir det det här programmet.
Dagens fönster ...


Så här skriver Eva på Frösön, det var hon som hade håven med sig:

"Hej!

Dags för lite fönster från mig också.

Fönstret med en tavla kommer från Dubrovnik.
Jag satt på ett torg och drack en cappuccino medan de andra flängde runt i hettan. Jag fastnade vid det här fönstret och började, i vanlig ordning, fantisera om vem som bodde där."

//Tack Eva! säger jag. Galleriskylten ..? Den satt alltså t.v. om fönstret, så som på bilden?

tisdag 21 augusti 2018

Resumé ...

Två timmars gräsklippning .., hopsamlande av diverse fallfrukt .., brödbakning.
Och sen havet.

En bra dag. 



Sevärt ....

Igårkväll råkade jag - som så ofta annars - titta på Kunskapskanalen, denna guldgruva!
Där var då ett helt ljuvligt program från Färöarna "Att leva på Färöarna" var titeln.

Åååå, så härligt det var!
Så  i n t r e s s a n t!

Och vilka människor!
(Den som reser runt och intervjuar heter Anders Lund Madsen och jag tänkte först .., men vad är detta för herre .., men oj, vad han fick till det! Och så helt naturligt och ömsint möter han människorna!)