onsdag 22 augusti 2018

Onsdag i augusti ....


Och det är bonuskväll på affären och jag hade lika gärna kunnat ha en skylt hängande runt halsen där det stått "SPARSAM PENSIONÄR",  för klockan två när bonustimmarna tar sin början, är jag där.
Jag köper två paket kaffe och fem förpackningar makrill-i-tomatsås (som får påminna om seglingsluncherna)  och jag tänker att det är ganska smart av butiker att skriva "max 5 köp/hushåll", för då köper man gärna just fem förpackningar, så tycker jag i alla fall att det är när jag står i kassan och nu gör jag likadant själv.

Tidigare på förmiddagen kommer friherrinnan och Ann-Marie på besök och det blir nygräddade våfflor med hjortronsylt och grädde. Friherrinnans stortå - den hon hade sånt besvär med i vintras - har nu - efter en mindre olycka som blev till ett elände - åtgärdats på vårdcentralen och nu sitter ett finurligt tå-bandage på stortån.
Dom här två damerna som sitter här och dricker kaffe ur loppiskopparna, dom gafflar
 med varandra ungefär som ett gift par med minst femtio år i bagaget .., ett slags kärleksfullt gnabb.
Och nyklippa och tjusiga är dom båda två.



Och damerna får smaka på brödet som bakades igår.
Nu skippade jag den mosade bananen och då blev brödet ännu godare!


Sen en sväng ner till stranden och ett eftermiddagsdopp.
Inte långt från land möter jag en pytteliten krabba, inte större än en femkrona kanske .., och den fäktar och har sig i vågorna och vart den har tänkt sig vet jag inte, men lite jobbigt ser det ut att vara.

Det är lågvatten, så man får gå rätt så långt ut och det är säkert 21-22 grader varmt i havet .., och det är nåt så vanvettigt skönt så det går inte i ord att beskriva.


Blir kvar en stund efter badet.
Sitter på en sten .., ser tre unga kvinnor längst ute på klipporna och när jag cyklar hemåt, möter jag ett tyskt par (tänk, att man ofta känner igen tyska män .., dom ser .., ja, dom ser tyska ut, helt enkelt ,-) och en bit ifrån parkeringen ligger en överkörd orm; platt och död.

Det slår mig ofta att ormar ser så stora och tjocka ut på bild, men dom jag ser i verkligheten, är precis tvärtom .., tunna och smala. Och är dom döda, är dom förstås platta som pannkakor.

Igårkväll, när jag inte kunde sova, scrollade jag igenom UR-plays lista på olika program.
Tittade på detta och trodde knappt mina ögon!
Nej, aldrig har jag hört talas om att det kunde vara på det viset!
Klart sevärt, enligt mitt sätt att se det.

Ikväll blir det det här programmet.

5 kommentarer:

Ulrika sa...

Härligt!!

Och jag tänkte på det där att bada ensam. Det gör ju jag också, ofta.
Inte i havet men ändå. Och så skruttig som min kropp är skulle massor kunna hända, men som sagt - så kan man ju inte gå omkring och tänka!
Det kan lika gärna hända var som helst.

Nej, man ska leva och njuta av det man älskar att göra, så mycket man kan!

Elisabet. sa...

Ulrika: så ser jag det också. Då skulle alla som lever ensamma - kanske i en stuga i skogen - eller rent helt alena, utan sällskap, änkor och änkemän osv, inte kunna ta sig ett dopp i skräck för att drunkna. Även om man har högt blodtryck eller nåt annat. Om jag hade småbarn och var ensam, då skulle jag tänka mig för, men mina är vuxna och klarar sig själva.

Ulrika sa...

Exakt så.

Och fy för att gå omkring och akta sig för saker hela tiden, det är ju inte att leva.

Cecilia N sa...

Och jag villrekommendera Faces places som jag såg igår.

Anonym sa...



Och dem gafflande damerna Älskar varandra.

Nu har hon återvänt till Ställdalen. Så det är lite tyst här hemma .


Friherrinnan