lördag 17 oktober 2020

Helg ...


Inte för att det känns särskilt annorlunda, jo, pv är ju helt ledig, det är klart. 
Det blir det vanliga .., han tar morgonrundan med Harry och jag fixar frukosten. 
Sen lördagskrysset i DN och det är inte ofta jag fixar långordet längst till vänster, men idag händer det och jag sträcker armarna mot taket i glädje! 
Sämre gick det på Nutidskrysset. Sex rätt för mig, sju för pv. 


Mellan korsordsknepandet, läser jag tidningen. Tycker som alltid att Anna-Lena Laurén skriver så bra och ofta tänkvärt.


Mera DN i dag. 
I SVT-programmet Babel intervjuades författaren Vanessa Springora (fransyska) angående sin bok "Samtycket" och den intervjun gjorde starkt intryck på mig. Här kan man ta del av vad boken handlar om. I tv-intervjun fick man också se inslag som handlade om mannen som hon skriver om och jag blev nästan kräksjuk över hur samhället - då - inte tog avstånd från hans raljerande över sex med tonåringar och nästan småbarn! 
Reportaget i dagens tidning är sååå bra skrivet av Helena Lindblad, lägg därtill underbara (enligt mitt sätt att se det) foton av Alexander Mahmoud. (Måtte jag aldrig bli blind och inte kunna ta eller titta på bilder!)


Medan pv bakar sitt matbröd, dom sedvanliga gifflarna och kokoskakor med Dajmbitar i .., tar jag Harry på promenad. Hur ofta ser man får som är såväl bruna som vita? Det kanske är hur vanligt som helst, men jag har inte sett det förrän nu i sommar. 


Möter vänliga människor på promenad. 
Ett par som är på jakt efter ett Till-Salu-hus. 
Kvinnan är född i Gävle och är så rar och lättpratad. 
Därefter ännu en kvinna som bor i Lilla Skipås och arbetat inom vården. Nu är hon pensionär och det blir lite surr om Harry och livet som icke-jobbare. 


Så kommer Ecke och Britt i sin vita Saab och Harry stelnar till. Å, så han älskar Ecke, men se idag är det Britt som är den intressanta och han svassar runt hennes ben och nosar i korgen som hon håller i. 
Jo, jo. 
Där finns minsann kålpudding och då blir Ecke brädad i ett huj! 
(Senare på dagen, vid fyratiden, bjuder vi över dem på pv:s nybakade gifflar och kaffe. Britt tittar ofta på klockan. Prick klockan 18.00 vill hon vara hemma, då lyssnar hon till Helgmålsringningen i radion).


Och nu, när klockan är halv fyra, ska jag beställa den här boken och sen hoppas jag på att det blir ett dopp i Skallkroken, men först kaffe. 
Ajöken, sa fröken.

fredag 16 oktober 2020

Dagens fönster ...


Det är knappt att man anar fönstret i utrerummet, men det finns där. 
Bilden tog jag i morse vid åttatiden då småfåglarna just serverats mat.

Lätt fånget, lätt förgånget ...


Ja, ungefär så skulle man kunna likna energirycket från igår med. Var det turbokänsla - på så många sätt - igårmorse, så var det väl ungefär tvärtom idag. 
Men allt eftersom timmarna går, tar det sig. 

Konstaterar att detta blev den första natten med frost och när jag väl lämnar sängen är det kyligt inomhus och det brinner i kaminen och jag sätter fart på elementen, åtminstone några timmar. Mitt hår, som blir vanvettigt lockigt när jag badar i saltvatten, är värre än någonsin tidigare - det är som ett nystan av trassliga lockar -! 
Tack och lov för hårinpackning.


Sitter sedan i soffan tillsammans med hund och katt och ler för mig själv när jag tar sedvanlig morgonpromenad på instagrams gator och upptäcker det här inlägget på det som kallas stories, men .., ja, händelser då. 

Det är SVT:s Carina Bergfeldt som rapporterar hem till Sverige om herrarna Trump och Biden och eftersom det är sen kväll eller möjligen natt när hon gör reportaget, står hon ute på nån gata och allt ser ju bra ut. Hon skriver i bilden innan, att såväl Ted och Karin i studion har kavaj och top och det har ju även Carina. 


Men  e g e n t l i g e n  ser det ut så här hos Carina, i alla fall nertill. 
Mest loooog jag vid tanken på att Stefan Åsberg eller någon annan korrespondent skulle visa sig i mys, - eller pyjamasbyxor under proper kavaj, även om det vore ett privat konto.
Ja, jag tycker verkligen att hon är härlig!
Sån inblick vi följare får vad beträffar en utrikeskorres vardag.


På promenad  med Harry stannade jag till just här och filmade alla små bin eller vad det nu var som surrrrrade så omåttligt och flög av och an bland dom gula bollarna och just då kom grannarna gående - han heter i alla fall Paul - och nu var det han, frun och en barnvagn! 

Ser man på .., dom hade nu fått sitt andra barn och det blev en stunds småprat, mest om namn och den här ofattbara glädjen med sladdbarn! 

Av en händelse är det hos oss (i "min" familj") oerhört många namn som börjar på E. 
Det är Emil och Emma och deras kusiner Elin, Edvin och Elias. Sen kom ju lille Edvin och så minstingen Elliot och jag heter Elisabet och Emma heter Emma Elisabeth. 

Det här parets dotter som är sju år, hon heter Edit, nu blir det spännande att se vad lillebror får för namn. 

Mera?
Inte så mycket. 
Jag bakar mitt matbröd .., har fortsatt röjningen ute (sååå naket det blev vid ytterdörren!) och funderar ändå på ett dopp i havet. Pv, som slutar två, skulle ta rullskidor hem även idag. Han hoppas tydligen på att Vasaloppet ska gå av stapeln. Eller så vill han bara hålla sig i form, det kan vara så också?

torsdag 15 oktober 2020

Dagens fönster ...


... fångades av hedgrenskan i Trelleborg. 

Medföljande text var kort och koncis, nästan som på Guy-vis: "Eftermiddagsfönster" .

Kanske skulle man anmäla sig i en skriva-kort-kurs hos Kerstin?
Jominsann!

Och tack som tog dig tid att ta fram håven!



Kanske ....


... beror det på att jag för ovanlighetens skull sov nästan rakt av till klockan åtta i morse, ja, att jag var så sprängfylld med glädje och energi när jag vaknade! 

Dels hade jag drömt att jag var hemma i Malå och hade parkerat bilen utanför Nilahallen där jag en gång arbetade och jag gjorde en sån ursnygg fickparkering och pratade med nån obekant herre som häpnade över mina kunskaper .., eller så var jag väl helt enkelt utvilad?

Jag tänkte att som så ofta annars är morgon och förmiddag den tid på dygnet när jag är absolut med pigg. Eller energisk. Jag minns tisdagarna när jag arbetade från 07 - 13, nästan i alltid i mejeriet och det var samma sak då! Full fart. Så mycket glädje!


När klockan nu var nio och Morgonstudion tackat för sig, då satte jag igång att steka strömming/sillfiléer och på plattan intill kokade en färsk kyckling i halvor. Sen blev det promenad med harry och småprat med en himla trevlig kvinna som - liksom jag själv - har fått två nya knäleder, men även en ny höftled. Den kvinnan har alltid så snygga linnekläder och det passar henne perfekt. 


Sen vidare rakt mot norr (den här rundan kallar pv för Margret-Ingerrundan och det är verkligen en runda)och då ser det ut så här och det stupar BRANT ner husen nedanför. 
Just här påminner det såå om utsikten från Färingsö där AP och Micke bor, men då är det Mälaren man ser. 


Eftersom pv idag vikarierade i Gullbrandstorp, halvvägs knappt in till Halmstad, så skulle han åka rullskidor hem igen. Så ringde han vid tolvtiden och undrade om vi skulle ses i Skallkroken och ta ett dopp? 
"Mer än gärna! Jag tar med kaffe och nånting till!" sa jag. 

Någon timme senare hade jag helt glömt att det var rullskidor och inte cykel han hade, så det blev en lång väntan innan husse äntligen kom. Då hade jag redan tagit mig ett dopp och en mindre simtur - det var otroligt lågt vattenstånd - och det var helt klart det kyligaste hittills .., så där så det stack som små nålar på låren. 
Nåja, skönt efteråt! Och så här såg det ut när pv äntligen kom och Harry var överlycklig och sprang ut en bit han också. 
Badbyxorna hittade jag inte hemma, så det blev ett dopp Adamsdräkten för pv, men det gick ju lika bra. Det är han som kastar sig raklång under vattnet på bilden.


Så blev det då kaffe och kanelbullar för herrn och en kaffe och sillamacka för min del. 
Harry fick också smaka. 
Kanske blev vi kvar en halvtimme ytterligare .., satt där bara med solen mot kinderna och sa att bättre än så här blir det väl inte?
Och pv sa att han för några elever berättade om badet och då hade några töser sagt att "jo, det vet vi, vi var ju där i somras när Elisabet fotograferade oss och vi följer henne på instagram, så vi  håller koll!" 
Otroligt. 
Tonårstöser som följare! 
Så glad man kan bli! 


Annat som gjorde hjärtat varmt: en liten filmsnutt där Maja läser från boken "Emma tvärtemot", den jag köpte till minstingen i nån slags from förhoppning att hans mamma eller pappa ska läsa för honom. 
Han tycktes gilla den och åååå, så glad jag blev!

Nu är pv och privatundervisar i Stora Hus en bit härifrån. 
Han önskade sig äppelkaka till kvällen. 
Hrmmmm .., kanske att ..?
Ja, kanske.

Vad som hände med kycklingen?
Jo, den delade jag i mindre bitar, kokade en currysås på buljongen och ris får man koka senare. Perfekt. 

Barbro och Tony ...


Så här är det: under lång tid, men framför allt nu på slutet, har jag haft jättesvårt att kommentera hos t.ex "walkaboutsweden", men också hos "världen sedd inifrån" och båda använder sig av wordpress.com. Det är mer regel än undantag att jag fått skriva om kommentaren sju, åtta gånger, innan det till sist har lyckats. Att jag, som inte har tålamod i vanliga fall, inte givit upp redan vid tredje försöket, är en gåta. 


För många, många år sedan skaffade jag mig ett eget wordpresskonto, men det blev - av någon anledning - aldrig använt. Och lösenordet föll förstås till botten av glömskans djupa hav, för att inte säga ocean och jag kom inte ens ihåg namnet på det kontot.

Igårkväll lyckades jag - halleluja - få till det och kunde så, nu på morgonen, kommentera hos Barbro/walkaboutsweden. M e n  .., då hade hon redan ordnat ett kopiekonto på Blogspot, där dom som har samma problem som jag hade, lätt kan logga in. 
Hänger ni med? 
Det är ju till att vara omtänksam! 

Tack Barbro och Tony (han var nog också delaktig!) säger jag. 

onsdag 14 oktober 2020

Plötsligt händer det ...

Underbar oktoberdag. Pv tar sig an dom två gamla frysboxarna som står på det lika gamla uterummet - det som vad det lider ska förvandlas till ett vardagsrum -. En av boxarna är hans egen, den andra har vi fått av före detta grannar som flyttat. 

För att frigöra utrymme, ska nu den ena frysen tömmas på innehåll. Om jag säger som så .., så har han hittat vassle från något år innan hans mamma gick bort .., oändliga burkar med "chili" och "ärtsoppa 2007" och annat elände, vilket nu plockats bort.

Det är knapp att jag tror mina ögon.

Själv har jag tömt växthuset på sånt som inte klarar vintern .., (jord och annat hamnar i komposten), jag har kokat fisksoppa så den bara är att värma upp till middag .., putsat fönster (inte alla) och bjudit pv på kaffe. (Han hittade kanelbullar i en av frysarna). 

Det är fortfarande gudomligt vackert ute .., och jag ska nu greppa sekatören och ta det sista i rabatten. Pv vägrar dopp idag. Det blåser för mycket, tycker han. Jaha, på det viset. 

Så har jag läst DN på nätet (gäller att hänga med inför fredagens nutidstest), längtar till USA-podden senare i eftermiddag och har tittat på en film från Malmö, ja, säkert tjugo gånger .. en lillkille och två kamrater och som dom skrattar och springer!

Dagens fönster ...


Har precis talat med min rödvitrandiga syster i Skåne och hon berättade om hur vänliga människor det finns på vår jord - i alla fall i Helsingborg -. Dotterdottern hade nämligen dråsat i backen på väg ut med soporna, det blev rejält med blodvite och omtänksamma förbipasserande kom genast till undsättning på det allra bästa sätt! 

Kanske var det därför det blev tankeflykt  .., från Halland till Skåne och så hamnade jag till slut i Ystad, på Regementsgatan och den lilla älskade ettan. 

S o m  jag minns känslan.

tisdag 13 oktober 2020

Bästa sortens dagar ... (och högt blodtryck!)


Den som tittar in på mitt instagramkonto, upptäcker snart att här finns ungefär samma berättelser, men jag har även de allra raraste vänner som  i n t e  befinner sig där, så jag fortsätter att dubblera. Man behöver ju inte heller traska sig igenom alltsammans. 

I alla fall och emedan, som mamma sa .., så har den här dagen varit mer än underbar! 
Tog cykeln och gav mig av till Sonja i Harplinge och med mig i cykelkorgen fanns en matlåda med levergryta med grönsaker, ämnat till madamen som för tre månader sedan ramlade och bröt lårbenet. 


Om man väljer att cykla den mindre vägen; den som löper mellan småbyar och utspridda gårdar med hästhagar, då kommer man slutligen fram till vägen som går till Lantmännen och där .., längs åkerkanten, låg det ett halvt berg med sockerbetor! (Jag såg dem skördas igår). 


Lämnade maten till Sonja (som nog kände sig ungefär så här som på bilden, ja, hon såg lite trött ut) och sen hej och tack och iväg hemåt. 


Stannade till nere i samhället, inte långt från den gamla (och såklart nedlagda) järnvägsstationen. Där finns som en liten park och där var bara sååå vackert! 


Titta, så fint det lilla lövet hänger i som en lika liten krok! 
Eller pinne.
Så fantastiskt! 


Sen hemåt. 
Så småningom hörde pv av sig och vi bestämde att vi skulle mötas i Skallkroken för ett eftermiddagsdopp. Han berättade - så där i förbifarten - om en artikel han läst i dagens DN, författad av journalisten Maciej Zaremba. Den artikeln hade fått blodtrycket att skjuta i höjden på herr pensionatsvärden och jag läste den innan jag cyklade iväg. 

Det handlade om detta: "Varför har så många äldre stockholmare tillåtits dö utan läkarvård under coronapandemin? Hur kunde en ljusskygg order från regionen räcka för att sopa undan både yrkesetiken och lagen? Maciej Zaremba hittar svaren i ett sekretessmarkerat dokument – och i ett system där de som bestämmer inte vet vad de gör."


Jag kan säga att även mitt blodtryck  rusade i höjden innan jag ens hade kommit till slutet av artikeln. Så packade jag ned baddräkt, en ännu lite fuktig badhandduk, satte mig på cykeln och tog sikte på Skallkroken. Hela tiden tänkte jag på artikeln och vilket enastående resarcharbete denne Zaremba har lagt ner på att gräva fram alla fakta och jag blev så spänd av all ilska och frustration, så innan jag kom till Steninge, ja, då var det kört. Då började det krampa på höger sida av buken och det var med nöd och näppe jag tog mig vidare och jag tänkte att "nu svimmar jag och tänk, om jag blir liggande här på cykelbanan!"
Det blev jag inte.

Nu är det ju inte säkert att ickeprenumeranter kan läsa artikeln, men jag länkar ändå. Den är dessutom alldeles för lång för att kopiera rakt av. En sak är i alla fall säker, får inte Zaremba Stora Journalistpriset efter detta, då är det illa ställt. 

Badet var underbart, ja, mer än så. 
Det var allt.



För övrigt ...


... har Harry - till sin förtvivlan - fått konkurrens om sin del av soffan Ektorp. 
Alla som har katt, vet ju vem som bestämmer: katten. 

Det här att sigge så ogenerat lägger sig på skönaste bädden (den lenaste!) , irriterar Harry nåt omåttligt. "Ska det bli så här hela vintern ..?" kanske han tänker. 

Annat som irriterar: dataprogrammet Heroma som används på Halmstads skolor och som - nästan dagligen - ger pv huvudvärk.

Hörvärt ....


Jo, jag får nog räkna mig som en tämligen hängiven radiolyssnare, i alla fall till P1. 
Igår, på väg till affären, hamnade jag i ett program med titeln "Familjehemligheter", där rubriken på avsnittet var "DNA-testet avslöjade: Har tre pappor."

Det var så otroligt alltsammans, så där så jag satt kvar i bilen och väntade tills slutet kom.
Här är en länk till programmet.


Foto: Katarina Gunnarsson, Sveriges Radio. 

På väg hem sedan .., ja, då hamnade jag i Studio Ett där det bland annat handlade om Kristian (mannen på bilden) som drabbades av covid-19 och låg nedsövd i - håll i er - trettioåtta dygn!! 

Nu fick man som lyssnare ta del av upplevelser från "andra sidan" och då menar jag inte från dödsriket, utan från någon som varit svårt sjuk, men även hur det var att befinna sig på avstånd, så där som hans fru. 

I programmet berättar dom om tiden då det pågick och hur det är nu efteråt. Det är mycket känslor och tacksamhet i det programmet, kan jag säga. Oerhört intressant! 
Och är någon intresserad, så kan man klicka här. 



Dagens fönster ...


... speglar sig i bilens bakruta. 

Stora Nygatan i Malmö, en fredag vid lunchtid.

måndag 12 oktober 2020

Veckans första dag ...

Ja, då har jag verkligen agerat som de pensionärer jag tidigare mötte i affären, men då var jag ju "på andra sidan". Alltså har jag åkt runt till tre olika butiker och handlat sånt som vi verkligen behöver eller vill ha och som är billigt just den här veckan. 

Vad hamnade i kassarna? 

Jo, färsk kyckling (ska bli kokt med currysås och ris) och färsk fisk (fisksoppa någon av dagarna), ungnötslever (Sonja ska komma på middag!), färsk sill (får jag frysa in) och så grönsaker (broccoli 5:- st, champinjoner, färsk mango och fast potatis), plus tre paket Arvid Nordqvists kaffe för 79:-. Knäckebröd fick också följa med hem.

Ja, ni ser. Handlade även till Sonja och svängde förbi med hennes varor.


Letar en bild, hittar andra. 
Det var Filip på Ica Supermarket som upptäckte den här listan i en kundkorg och jag blev så vansinnigt glad. Nån behövde verkligen instruktioner. 


Precis som jag själv som minsann behövde en manual för att få igång tv:n hos Anders och Maja i helgen som var. Det var Maja som insett det nödvändiga. 


I oktober månad 2010 firade Ica Supermarket i Ystad nåt jubileum, kanske tio år som butik. Jag hade då slutat och flyttat till landet Halland sedan tre månader tillbaka, men fick förfrågan av min dåvarande chef att komma och vara med på jubileet. Kanske kunde jag ordna tipsrundefrågor, så där som jag gjort en gång tidigare? undrade han. 
Jag sa att mer än gärna! 

Några av dom frågorna hittar jag när jag - av en händelse - letar en höstaktig bild.
Undrar just vad svaret blev, jag menar, på frågan.


Ååå, jag måste ha haft så roligt när detta gjordes! Förmodligen ville jag väl idka nån slags folkbildning .., visa att butiksarbete är såå mycket mera än att stå bakom en kassa?


Här var frågan hur många fyrsiffriga plu-nummer vi hade i huvudet. 
Det kan jag säga, att det var långt mer än hundratalet! 
Numera är ju kassorna så finurliga (tycker många, inte jag) så man kan dutta in sig på ikonen frukt, - och grönt, därefter leta upp den frukt eller grönsak som det gäller och så dutta på den. Det tar MYCKET längre tid än att ha dem i huvudet, men det är ju vad jag tycker det. 


Här hade vi varit på kurs tidigare under året och bland anteckningarna kunde man se detta.
En hade jag gjort, den andra Maria Hansson. Nu gällde det att gissa vilken som Maria pysslat ihop under föredraget. (Måhända var vi tämligen less just då .., eller kanske hungriga och längtade efter lunch?)

Det blev tankeflykt här .., jag kom helt av mig! 
Kan i alla fall berätta att jag idag klippt ner vissna blomster i den ena rabatten, rensade ogräs och tog även bort döda grenar på två körsbärsträd (vilka är angripna av någon slags ohyra, det ser ut som kåda som rinner längs stammen) och jag har dessutom tagit ett uppfriskande bad i havet, borta i Skallkroken. 
U n d e r b a r t! 
Det var friherrinnan som inspirerade till detta. 
(Hon gissade på femton grader i vattnet. Jo, det kan nog stämma).
Och så frågade hon om jag ville göra henne sällskap till piren i Steninge, men just då var jag i full färd med sekatören. Kanske blir det ett dopp även i morgon?

Nu mot sänghalmen! 
Pv sover redan .. han hade en verkligt lång dag idag. Åkte vid sjutiden i morse, kom hem vid niotiden ikväll.

Dagens fönster ...


Ett skyltfönster i Arvidsjaur. 

Då vet man. 

Guy höll i kameran. 

Tack! säger jag.


söndag 11 oktober 2020

Summering ....


Eller så kallade "spridda skurar" från två dagar i Malmö. 
Här en parallellgata till Baltzarsgatan, jag tror den här heter Stora Nygatan. 
Trångt och svårt att hitta parkeringsplats, men pv lyckades tråckla in sig mellan två bilar. 


Testade att bära munskydd. Det var hemskt ., så gräsligt varmt det blev! 
Och jag tänkte på människor i länder där det är långt högre temperaturer än här hemma, oj, så obekvämt det måste vara! (Ja, man vänjer sig nog). 
Mina glasögon immade igen när jag skulle läsa.


Intill bilen stod den här cykeln, tillhörande Mira, en kvinna från före detta Jugoslavien som har varit i vårt land sedan 1965, då var hon elva år. Alltså visade det sig att vi var jämngamla (och ännu är). Så fint hon hade virkat, ja, som små rosor på cykelkorgen! 
Precis lika gråhåriga var vi.
Jag frågade om det var okej att ta en bild?
Jodå, det var det. 
När det var klart, tog hon mig i armen och sa "vet du, hur glad jag blev, det här gjorde min dag!" Så lite som behövs. Kanske att bli sedd. Kanske är det så att det ibland räcker?


Skyltar. 
Överallt skyltar.


Egentligen behöver jag väl inte säga vad som var det allra bästa under dom här dagarna?
Jo, men det var kanske detta att gå till lekparken och att hålla en liten varm hand i min under promenaden. Såklart fick den prickiga taxen följa med. Den följde med nästan överallt. En sån Brio-tax  hade även mina barn, i alla fall Maria, när hon var liten.


Roligt var det också att följa med på utflykt till en damm. Hur spännande kan det inte vara att ligga på mage och spana på små, små, små kryp som rör sig på botten?
Eller att se en lillkille fascineras vid åsynen av en brummande HELIKOPTER.


En ljuvligt vacker höstdag bjöds vi på idag.
Nog är det tur att det finns lönnar som så generöst bjuder på lite färg, om än det nu inte syns just på bilden. 
Och när såg jag senast kaveldun?
Det var länge sedan.
Någon gång i slutet av 70-talet minns jag att vi hade ett fång kaveldun i en hög vas i vardagsrummet. Det var inte särskilt snyggt, men den bruna färgen var ju poppis. 
Kanske var det därför?


Såna här små gubbar lekte sonen med timmavis när han var liten! 
Nu hade jag hittat likadana för en inte alltför dyr peng och jag diskade upp dem och dränkte dem i handsprit och sen kom dom till användning. 
Såklart tyckte någon att dom skulle bada i vattenglaset! 
Jag döpte dem till morfar Claes och farfar Tommy. 
Det hände att en av dem fick dyka rakt ner i vattnet och sedan stå på huvudet!


Eller så fick dom åka på den evigt gnisslande släpvagnen.
Där fick även Nelly stå och titta på. 
Om och om igen bjöds dom på en åktur runt vardagsrummet.


Innan vi åkte ner till Skåne, hade jag till minstingen förfärdigat ett litet album med bilder som har med hans liv att göra. Mest fotografier på släkten .,. men även på sånt som jag vet är bekant för honom. Den tovade kossan till exempel, den som hänger i fönstret här hemma ., Harry och Sigge, ja, sånt. 
Men även hans pappa som liten fick bli med i albumet ., som här, när Anna tog studenten i Lycksele och mamma var hemma på besök från Bolivia och Anders var kanske nio, tio år?
Så fin mamma var just här!


Ja, så är det ju, att varav hjärtat är fullt ..., och det var den här krabaten i randiga tröjan som tog plats i hjärtat, men där finns rum för flera .., där finns hans kusiner och fastrar och där finns lille Edvin som är halvåret äldre och där finns även många andra. 
Men  e t t   eget litet rum har han den här lillkillen, han som är lika blond som hans pappa en gång var och som  ä l s k a r  glass mest av allt!


På väg ner till Skåne hade vi som vanligt en påse Ahlgrens bilar som färdkost. 
Och nu är vi hemma. 

Efter gårdagen - då vi även bjöds på kaffe hos sonens rara svärföräldrar - däckade vi vid niotiden, ja, egentligen ville jag gå i säng en timme tidigare, men det kändes ju för bedrövligt. Jag sover förfärligt dåligt när vi är bortresta (sover inte särskilt bra hemma heller, lär väl leda till en alltför tidig död, förmodar jag) och ska inte vara uppe länge ikväll. 

Medan jag skriver det här, hör jag pv sitta i "Gunnars rum" och spela piano och sjunga .., ja, ja, han övar sig inför träffen med Kammarkören i morgonkväll. Nu har han fullt upp; har tackat ja till att vikariera för någon annan lärare, så om det blir som det är tänkt (som han har tänkt) blir det heltid i flera månader.

Själv ska jag ägna morgondagen åt att rensa i växthuset, ta mig ett dopp i havet och veckohandla. Tack livet! vill jag säga. Ja, det är en sån här kväll när jag funderar på att ställa mig vid ett öppet sängkammarfönstret och tacka vem man nu ska tacka, för att man får vara med om såna här dagar.