tisdag 17 november 2020

Dagens fönster och lite till ...


Nej, jag mäktar inte med den mörka bilden som först lades in som dagens fönster ..., byter ut den mot den här i stället. Bilden togs för fem år sedan och den lilla ängeln var en vinst i Det-bästa-lotteriet; minns jag inte fel så var det friherrinnan som vann den? Kanske. 


Sorterar lite i bokhyllan. 
Upptäcker sagoboken som före detta grannen Göran fick i julklapp, ja, för hela sjuttiotre år sedan. Jag saknar verkligen Gun och Göran.


Och Nathalie också, barnbarn till min äldsta syster. 
Å, så härligt det ska bli den dagen viruseländet har tagit evig holiday - om det någonsin kommer att hända - och vi kan träffas som vanligt igen! Nej, det är ingen klagovisa, enbart ett konstaterande. Jag kan titta ut över en i mina ögon vacker natur ., gå på promenader med harry och jag kan bada i havet .., och jag sitter inte ensam dygnet runt.


Du som eventuellt läser här ..., brukar du skicka julkort?
Ja, jag vet i alla fall en som gör det. 
Eller i alla fall brukade göra det, kanske upphör det den här underliga julen? 
Det här med julkort .., ja, det är nästan det bästa jag vet och förr om åren tillbringade jag halva december med att klippa och klistra, eller så beställde jag hos Extrafilm eller Apport foto vilka fixade kopior på bilder som på något vis summerade året som gått. 
Ungefär så. 


Numera är julkortsskaran betydligt decimerad .,. dom flesta postar väl en hälsning på sociala medier, men jag tänker fortsätta. 

Portot är dyrt numera, även om julfrimärken brukar vara en femtioöring billigare .., men .., här är ett tips i alla fall: Postnords julkort som står i ett ställ vid postdisken, i alla fall hos oss på Hemköp och på Matöppet har jag också sett dem. Helt gratis, men portot får man förstås stå för själv och det är en dyr historia numera, i alla fall om man skickar många kort. Vi delade på kostnaden i fjol, pv och jag själv. 


I år tycker jag nästan att dom är extra fina! 
Den som illustrerat heter Fredrik Tjernström.
Jag tror faktiskt att jag länkat till honom i ett tidigare inlägg.



Den här illustrationen gjorde samme Fredrik för Fazers rotfruktsbröd. 
Sååå fin, tycker jag.

Nu ska jag baka ut degen som ska bli till frukostbullar - till mig -. 
Pv bakar sina. 
Vad är då skillnaden? 
Jo, jag vill ha grövre mackor på morgonen 

En fin tisdageftermiddag önskar jag den som tittar in här!


måndag 16 november 2020

Och så blev det ....


... måndag igen. Veckorna susar iväg! 

Jag har helt ärligt känt mig totalt knäckt av alla råttbesök och igårkväll och även i lördags ville jag bara gråta. 
Det kändes som om jordens undergång var förestående - visserligen inga horder av gräshoppor - men råttor är ju lika eländigt. 

Antal infångade steg ytterligare igårkväll - mest dom små - och idag, ja, man tror inte att det är sant, har jag inte sett skymten av en enda råtta och inte någon mus heller. 


Körde till Lantmännen i Harplinge och införskaffade fler fällor - allt på pv:s inrådan - och såklart följde lite annat med. När jag stod där och plockade åt mig fällorna, kom en annan kund fram - en man i 45-årsåldern kanske - och frågade om vi också hade bekymmer med dom långsvansade och jag sa som det var och mannen pustade liksom ut .., skönt att inte vara ensam om det hela, menade han. 

Och expediten sa att "jomen, det är förfärligt mycket möss och råttor i höst!" och då kändes det ännu bättre. Detta att det inte enbart drabbar oss.


Det är knepigt det här med djur och vilka vi tycker om och inte. 
För många, många år sedan - det var under min tid som ensamseglare i Ystad - upptäckte jag den här fina råkan som satt skadad ute vid husväggen mitt emot. 
Ena vingen hängde och dinglade mot marken. 

Fågeln gjorde fåfänga försök att flyga iväg, men det gick förstås inte och jag tyckte att den var så fin, så fin och tog en bild och lade ut på min dåvarande blogg .., tänkte kanske att naturen skulle få ha sin gång. Någon bil hade jag inte, bara cykeln och även om jag HADE haft bil, hade jag nog inte tagit fågeln och kört till djursjukhuset.(Jag hade inte haft råd heller). Men jag visade i alla fall bilden på bloggen.

Då brakade ett mindre helvete loss. 
Å, jag fick flera mejl där det stod att jag omedelbart skulle kontakta nån slags djurakut och så skulle den arma fågeln få vård. Jag tyckte att det kändes lite väl ambitiöst - kanske också beroende på var man har vuxit upp -, ty det kan jag säga, att om man bor i norra norrlands inland och nästan fjälltrakter och har tjugo mil till närmaste djursjukhus, då är inte det första man tänker på, ja, att ringa någon djurombudsman som kan ta fågeln till någon som kan fixa det hela. 

Men i Skåne visade det sig finnas resurser till sådant, så jag ringde. 
Efter någon timme kom en äldre man körande i sin räddningsbil och den svårt skadade fågeln lades i en kartong där bak i bilen.
En liten stund efteråt stod vi och småpratade och jag frågade försynt vart fågeln nu skulle fraktas?

"Fraktas? Den är är död, jag förkortade lidandet och vred nacken av den, ...", sa mannen som förväntades vara en hjälte, i alla fall av somliga bloggvänner.. 

Om jag säger att jag blev förvånad, så är det lindrigt uttryckt.
Och nej, jag berättade inte om fågelns vidare öde på min blogg. 


För övrigt? 
Jag har nu åtta sopsäckar fyllda med löv .., den här säcken på bilden gick sönder i botten just när jag som bäst fyllde den, så det blev till att göra om och göra rätt; nu i ytterligare en säck. 


Och friherrinnan, som jag knappt har träffat på två veckor, kom i samma veva körande upp till det gula huset och lämnade en liten present. Jag gissade på en kaka .., men nej, det var en långbent mus i tyg - mer som en julmus - sååå fin .., och förstås en vink till vårt elände! 

Chaufför visade sig vara den rara A-M, sedan länge trogen väninna till friherrinnan. 
Det är A-M som efter jul ska flytta in i samma hus som presentmadamen, även hon i en tvåa. Samma hyresvärd. Så vansinnigt roligt för dem båda!

Nu är i alla fall A-M nere och tittar på ritningen över lägenheten, ja, hur det ska komma att se ut, så hon vet hur mycket - eller lite - hon kan ta med. 
Huvva.
Det blir ett sjå att tömma ett hus på egen hand. 
Och nej, vi drack inte kaffe, kramades inte, men pratade med lagom avstånd.
Damerna satt kvar i bilen.


Så här ser mus-presenten ut! 
Tack Lena! Nu ska jag lägga mig raklång på soffan och lusläsa gårdagens Dagens Nyheter.
Ajöken, sa fröken!

Dagens fönster ...


... finns i Ecke och Britts lilla gula stuga, den som deras äldste son nu har hand om och delvis har byggt om. 

Men då, för flera år sedan, såg det ut så här. 

I fönsterglaset speglar sig även deras trädgårdsland som alltid ger så fina skördar, plus stallbyggnaden som tillhör Stora Stensjö (det vi kallade för Polska Ambassaden, men där det nu är tomt och tyst).

Ps. Tre stora råttor och sex små möss/råttungar har nu pv förpassat till en annan dimension. Råtthimlen, kanske. Ds.



 

söndag 15 november 2020

Eftermiddag ....


Jo, men när den här dagen läggs till handlingarna - eller kanske mer i minnets allt mer dignande arkiv - så kan jag konstatera att den blev bra 
Vi har tillbringat en hel del tid utomhus. 
Jag har räfsat dessa eviga mängder med löv vilka ligger som en våt, halkig matta på gräsmattan. 

Och pv har vittjat stora fällan och konstaterat att nej, idag har det varit tomt. 
Tre stora råttor har hittills gått hädan. 
Döm då om min förvåning när jag ser en massa små möss (eller råttungar) komma från slänten! Min egen teori är att dessa är vilsegångna barn till råttorna och nu måste dom på egen hand försöka finna mat. Stackars krakar! 
Tre små är förpassade till mushimlen och dom lär nog få kamrater vad det lider. 
(Fågelmatningen har nu inskränkts till endast en fröautomat).


På Timehop kom den här bilden upp idag. 
Det var alltså det här datumet som Shejken blev så där vanvettigt sjuk och fick somna in. 
Jag satt i bilen på väg från sjukhuset där mitt bröst opererats och när jag ringde till friherrinnan och berättade att allt gått bra - så långt vi då visste - fick jag veta att Shejken inte längre fanns i livet. 
Men här fanns han. 
Och Nelly också ..., som tyckte att han var rätt så stilig. 


Allt har inte blivit av, av det vi tänkt göra i helgen. 
Det får bli i morgon som jag tar hand om det mesta av löven. 
Nu är i alla fall eken helt kal.


Vid tvåtiden tog vi bilen och körde till Skallkroken för ett dopp. 
Vi hade med oss kaffe i termos och var sin lussekatt och det var tio grader i havet och jag kände hur jag tog sats för att dyka. Tio snabba simtag blev det och så under ytan! 


Pv avstod. 
Ja, i alla fall tills kaffet var urdrucket. 
Då ..., tog han sig i hampan, badrocken åkte av (jag hörde då en ung tös som var med sina föräldrar borta på andra piren .,. hon ropade "mamma, han är NAKEN!" och så blev det ett bad även för honom. 


Egentligen har vi inte så mycket gemensamt, pv och jag själv. 
Det är seglingen, detta att vi tycker om att vara vid eller på havet .., intresset för samhällsfrågor och så nu: detta att även han tycker att det är skönt med iskalla bad. 

På samma sätt som han säger sig vara tacksam för att jag trivs ombord på båten och kanske mest av allt: inte en endaste gång blivit sjösjuk, ja, på samma sätt är det så himla roligt att han gör mig sällskap med badandet! 

Så var den här dagen. 
Ps. Intressanta program på tv ikväll. Fortsättningen på The Crown  (om man har Netflix) och så börjar en serie i SVT om mordet på den unga tösen Helene i Skåne (har fått fantastiska recensioner). Stackars anhöriga till denna Helene, säger jag bara. Ds.

Dagens fönster ...


Så här skriver Monet, som var den som fångade alla dessa fönster: 

"Man bygger nytt i mängder i gamla hamnområdet i Norrtälje. Där det varit förfallet i många år och förfulat av två gamla jättesilos. Nu växer det fram en helt ny stadsdel vid vattnet och det blir bara finare och finare. Här får du många fönster plus den vackra Solsnäckan som står som en fin staty på det nya hamntorget!"

//Det tackar jag för, Monica!

Och här kan man ta del av vad som händer i Norrtälje. 

En fint arbetad hemsida.

lördag 14 november 2020

En lördag ...

Det mesta handlar om råttorna. Tidigt på morgonen upptäcker jag två råttor vilka springer omkring i ena hörnet av tomten; mot slänten till, ner mot vägen. Det är inte långt ifrån att jag börjar gråta. Ekorrmatarna, där råttorna krupit in under locket och satt och kalasade igår, stängde jag till vid läggdags igårkväll. En tegelsten på den ena, en blomkruka på den andra.

På morgonen satt en förvånad liten ekorre och fattade  i n g e n t i n g. Vad hade nu hänt? Det blev till att springa ut i nattsärken och ta bort tyngderna och så blev ekorren nöjd. 

Vid elvatiden hämtade pv Hilda, Edvin och Mymmel vid bussen i Skipås; dom kom från stan och skulle bli här i fem timmar. Medan jag räfsade löv, gick övriga på lång promenad längs havet. Grannen en bit bort - Lennart - kom förbi och pratade med mig; det handlade mest om dom här med lång svans. Tre fångade och döda sedan igår. Jo, det känns bra.

Vi åt middag tillsammans i uterummet. Ugnsrostade grönsaker - potatis, morötter och palsternacka och färsk timjan till - och så dessa vansinnigt goda jordnötsbiffar från Kung Markatta. Veganska. Rejält kryddstarka och sååå smakrika! Man steker dem frysta .., på inte alltför stark värme, men ändå så dom får färg och blir lite knapriga. Ur-gott med mango chutney till. 

Skjuts till bussen vid fyra och då svängde vi - pv och jag själv - förbi Skallkroken och tog ett dopp i ett tiogradigt hav. Ja, ni vet ju vad jag tycker om sånt. Det börjar på u och slutar på "bart". I bilen, innan vi kom fram, gissade vi på vilken temperatur det skulle vara. Det var varmare än så. Tio grader. Inte långt ifrån att det kändes ljummet. 

 

Med  posten tidigare i veckan kom - förutom breven från min mamma till hennes moster Fanny - även det här inramade fotografiet. I min barndom stod ett exakt likadant exemplar på spiselhyllan ovanför öppenspisen, tillsammans med ett fotografi av mina systrars mamma Gunna (hette Gunhild) som dog alldeles för ung, samt ännu ett inramat foto, det var min moster - Lisbet - mammas yngsta syster. 

Bilden: Pappa och mina systrars mamma. 

Så här skrev Birgitta (i Australien) om fotografiet: "Jag tycker också om fotot av oss och oj, så unga vi alla såg ut.  Kjolen som jag har på mig hade tant Gunborg sytt och jag hade den första gången på mammas begravning. Jag måste väl ha vuxit litet sen dess, så det kan vara Rigmors jag fått ärva, för vi hade likadana och de var ljusgrå."

Det är rent obegripligt hur glad jag blev över bilden här ovanför och det lilla fotot av mig, det har jag satt dit själv ., det kändes viktigt att jag också fick vara med, även om det skulle dröja ytterligare några år innan familjen utökades med en tredje dotter (till pappas sorg, han önskade sig en son!). 

Tavlan som skymtar längst till höger är målad av Helmer Harnesk (1886 - 1955) från Norsjö (bara några mil hemifrån) och den hamnade hos min syster i Skåne. 


Upptäckte en annan, nästan liknande tavla, av samme konstnär. Har nu hört av mig till auktionsverket för att höra om det finns möjlighet att få köpa den? Kanske inte världens vackraste, men jag tycker om den. (Det kom nämligen inga bud på den). Ja, så har den här dagen varit. En bra dag.

Nu är ....

... råtta nr 3 död.

Dagens fönster ...


"Hej!

Sänder fönster från ett av våra gamla hus i centrum av stan. Det byggdes och ägdes av handelsmannen Carl Brandfors. Vet inte om han bodde där själv, men han hade en järnhandel i samma kvarter som var välkänd. Han var också politiker i kommunen.

Bodde i huset gjorde däremot N.S. en period, innan hon gick vidare i karriären och blev känd radioreporter på nyhetsredaktionen P1. 
Vi var hembjudna till henne på middag en gång. Vilka fina lägenheter det fanns där i huset. Mycket atmosfär.

Huset ligger på en innergård."

Och detta skrev Bert i Luleå. 

Tack! säger jag. Och vilken vacker fasad!

fredag 13 november 2020

Senaste nytt: 

Råtta nummer två är nu hädangången. 

Fast i fällan och levde inte vid upptäckten. 

Skönt.

(Återstår nu resten av släkten. Mostrar och fastrar och hela rubbet).

Eftermiddag ...


Hu, vad det blev grått och ruggigt ute! 
Pv har grävt upp det sista i potatislandet - faktiskt lite mandel också - och jag har flyttat om fröautomaterna till småfåglarna och så får vi (vi ...?) ordna nåt slags underrede som gör att frön inte faller till marken på samma sätt, för jag vill absolut inte sluta att mata vare sig ekorrar eller fåglar. Vi har nu dom senaste dagarna haft mängder med besök av fjäderprydda vänner. 
Finkar förstås .., steglits, blåmesar och talgoxar, en hackspett, domherrar, en, - eller talltitor, korsnäbb, sex fasantuppar och fyra hönor ., några duvor ., ja, tillvaron skulle bli sååå mycket mer trist utan fåglar i närheten! 
Och ja, jag inser att det då blir en avvägning vad beträffar råttbesök. 
Vi får se tiden an. 


Det är sjutton grader varmt här inne och golven iskalla, så nu blir det eld i kaminen, ser jag. 
En trevlig kvinna från Dagens Media ringde nyss upp mig och undrade huruvida jag skulle vara intresserad av ....? Jag tackade nej och hon trugade inte. Sånt tycker jag om. 


Inget bad blev det heller idag. 
Men däremot härlig musik att lyssna till. 

Dagens fönster ...

... fångades i Falkenberg när vi hade besökt återvinningsstationen. 

Ibland hör man talas om hur effektiva byggnadskontorets anställda är i kommunerna, då dom kan vara väldigt petiga när det gäller nyanser på olika färger på husfasader och annat, men se, när det gäller skyltar .., då är det inte så noga. 

Jag tycker att den här är rent ut sagt anskrämlig. 

Men det är jag det. 

Elvis ....

För många år sedan, det var när vi hade en enkelsoffa modell Ektorp (mycket finare och luftigare var det), då var vi under en veckas tid matte och husse åt Elvis, en stor, kraftig labrador som var ett halvår äldre än Harry. Det är Elvis som ligger närmast bokhyllan. Hans riktiga husfolk skulle åka till Egypten på semester (tänk, att det fanns en tid när sånt var möjligt!) och dagen innan det var dags för avresa, skadade han sig i ena ögat och det blev vår sak att ta honom till veterinär för kontroll.


I vanliga fall var Elvis (är kanske ännu) en tuffing som inte backade för just nånting. 
Här sitter han i djursjukhusets väntrum och anar vad som kanske komma skall. 
Fortfarande är han Elvis .., även om han tycks lite misstänksam.


Men så ....., ja, så blev vi inropade och plötsligt förändras Elvis till en liten ynklig krabat som bara vill slippa ifrån detta hemska, ungefär som när Harry och många andra hundar genomgår en total förvandling från bilen till kloklippningen; en sträcka som kanske tar tio sekunder.

Elvis husse Mattias, han var min chef under en tid på Hemköp, men slutade och blev fri säljare ., köpte hus och byggde sig sedan ett annat hus, ja, tillsammans med övriga familjen och den fine Elvis har jag inte sett sedan dess. 
Jo, en gång, när jag besökte Börjes konditori i Harplinge och då morrrrrrade såväl Elvis som Harry mot varandra, så vi skippade något närmare möte. 

För övrigt kan meddelas att råtta nummer ett fastnade i råttfällan igårkväll. 
Den dog inte genast - vilket är fasornas fasa - man vill inte att djur ska plågas, men pv tog en spade och förkortade lidandet och så var det med den saken. På min inrådan hade han fäst ett långt rep i fällan, så där så inte råttan skulle dra iväg med eländet och bli hopplös att ta bort eller avliva.

Han pratade också med sin storebror i Ljungby som - när dom skaffade höns - fick en hel drös med råttor på köpet. (Vilket vi också fick i Bjäresjö. Exet sköt dem med hagelbössan).) En bur sattes ut för att fånga dem och döm om broderns förvåning när buren var smockad med råttor!!! Hur han tog död på dem förtäljer inte historien .
Eller rättare sagt: jag ville inte veta det.



torsdag 12 november 2020

Dagens fönster ...


"Fönster och rena handdukar" kallar jag det här fotot. 


"... och fint väder tycks ni ha!" svarar jag. 


Då kommer detta. 

Det är kanske ett fattigdomsbevis .., att tillvaron ter sig tämligen enformig, men jag blir verkligen sååå glad när det kommer fönster susande genom rymden! 
Tänk, att en människa som man aldrig har träffat - eller bara har bokstavsträffat - kan gå på promenad och plötsligt se nånting som kan bli en fönsterbild och så tar den människan sig TID att posta bilden! 
Det gäller såklart även dem man har mött på riktigt. 
Irl. 

Så vänligt! 
Så omtänksamt! 


Födelsedag och lite till ...

Det här är min syster Birgitta, född 1944 och hon har födelsedag just idag! Bilden togs i vintras när hennes son Fredrik gifte sig och jag tycker att hon är så himla fin! Den blå dressen hade hon sytt själv.  

När jag för några dagar sedan visade henne en bild på AP som utövade yoga hemma hos sig och var så vanvettigt vig, då skrev Birgitta att "det där klarar jag med, jag gör det varje dag, plus ett antal situps för att stärka ryggen!" (Som ung älskade hon att åka slalom och på ett isigt ställe flög hon och landade på en sten och låg sedan i gipsvagga i flera månader, med risk att bli förlamad). Birgitta är den som är mest lik pappa, inte bara utseendemässigt. Sedan 1979 har hon bott i Australien.

Grattis på sjuttiosexårsdagen! hojtar jag.


Glöm nu oskärpan .., men när pv tittat på bilden där AP sitter på golvet och fäller fram överkroppen så hon har huvudet ovanpå foten, som en fällkniv ligger hon, då skulle han också försöka. 
Om jag säger som så .., så gick det inget vidare. 
Jag avstod. 


Men lite rör man ju på sig ändå. 
Nu på morgonen tog jag mig an alla lönnlöv som dråsat på marken. Det tog mig en halvtimme att fösa ihop dem i fyra högar. 


Värst var det att räfsa i slänten där det är så halt. 


Och det lustiga var att lönnlöven längst uppe i slänten, dom var ännu gula, medan övriga var så här bruna.


Hela tiden arbetade jag under överinseende av Harry. 
Å, denna älskade hund! 
Nu, när jag inte längre arbetar, är han verkligen min bästa-bästa-bästa-vän. 
Överallt gör han mig sällskap. 


När räfsandet (men inte ihopfösandet i säckar) var klart, slog jag mig ned i trädgårdsstolen, den som står mitt emot eken. Pustade ut bara. 
Hade mängder med småfåglar på besök ..(ingen råtta som jag såg i alla fall, den hade kanske sovmorgon ...?). 

En stund senare när jag gått in och satt igång kaffe och tog mig en bit av Solhagas goda baguette (med långlagrad ost till) , då upptäckte jag den här krabaten som nu kommit  på besök! Två domherrar var det, till och med! 
Lägg därtill lilla rödhaken och flera steglitsar och så alla de övriga. 

Detta gjorde mig så lycklig, så där så jag nästan började gråta! 
Nu blir det påtår, allt med Rod Stewart sjunger så fint för mig.

onsdag 11 november 2020

Och så ett kvällsfönster ...


... som kom susande från landet Uppland och från Babsan.

Tack Barbro!

Och ser man på .., är det inte nån som speglar sig fönstret ...?

Så här blev den ...


 .., ja, den här dagen. 

Jo, det blev ett förmiddagsbesök på vårdcentralen i Getinge för pv och läkaren är ung och relativt ny i sin yrkesroll, kanske är det därför som han - i alla fall i våra ögon - är ett under av noggrannhet. Pv är helnöjd. 

Medan pv väntade på sin tur, gick jag in till apoteket för att hämta ut min blodtrycksmedicin. En äldre dam kom efter mig och jag ville väl vara vänlig och sa att hon kunde få min kölapp, då jag skulle ta fram mitt bankkort och min legitimation. 
Efteråt ångrade jag mig. 


Det tog evigheter innan kvinnan var klar och det var kanske inte just hennes fel. 
När det så äntligen var min tur, visade det sig att jag hade väntat förgäves. Just den medicinen fanns inte tillgängligt. 
"Men vi kan ta hem den till i morgon ...?" sa den vänliga receptarien. 
Jag sa att det får ordna sig på nåt annat vis och så gick jag ut i den ganska kyliga novemberluften och satte mig på en träbänk och väntade. 


När husets herre var klar med sitt, blev det en tur till återvinningen i Falkenberg, där vi tömde stora säckar med löv (fullt i vår kompost) och så bar det av hemåt. 
Besökte Lloyds apotek som visade sig vara det finaste (och ljusaste) apotek jag någonsin besökt och där fick jag min medicin. 
Härligt! 

På väg genom Falkenberg skymtade jag det nya kulturhuset Argus - som i alla fall på bilder ser ut att bli så himla fint! 
Om jag har förstått det rätt, så är det samma arkitektbyrå som varit ansvarig för detta, som för den nya - läckra - skolan i Gällivare, som nu detta Argus. 
Den dagen viruseländet är tillända - om vi nu får uppleva det - tänker jag ta en titt inne i själva biblioteket. 

Sen hemåt.
I timmar har vi fortsatt med denna ständiga lövräfsning. 
Ytterligare fyra säckar står nu och väntar på att tas om hand, men dessa tänker pv gräva ner i det som varit potatisland. Ja, löven, alltså.


Är vi helt klara nu?
Nix. 
Hela östra sidan är kvar och där   v i m l a r  det av lönnlöv, men det får jag ta i morgon. 
Pv är inbokad för jobb, nio till tre. 
Han har för övrigt påbörjat konstruktionen av en vinklad blomåda i trä, som ska målas i en fin grön färg. Den lådan ska sitta till vänster om ytterdörren och så ska den fyllas med mängder med enris och en liten ljusslinga; jag hoppas att det kommer att bli fint. 

Och råttan ..., råttorna?
Jo, tack. Dom har det säkerligen bra. 
Ekorrmatarna tömda vi (ekorren fattade galoppen och tog frön från en av fågelfröautomaterna) .., en jättelik råttfälla är agnad (räknar inte med napp) och så får vi väl se. Allt fröskal är uppräfsat.

Nu blir det snart soppa och till detta en sagolikt god baguette!

Dagens fönster ...


"Jungfru Maria bor här". 

Och var kan detta då vara? Jo, i Portugal, där träden speglar sig fönsterglaset!

Tack du flinka fönsterfångerska!

Och här har hon funderat över saker som borde finnas.