torsdag 25 mars 2021

Födelsedag ...


Idag skulle den här herrn - min pappa - ha fyllt etthundraelva år, ja, om nu inte om hade varit. Denne sportige idrottsman som alltid höll sig så "fit", som tränade friskt - åkte längdskidor eller sprang i spåret -och gympade i hallen var kväll innan han gick i säng .., inte rökte och var oerhört måttlig med alkohol, han dog vid sextiosex års ålder av en hjärtinfarkt och så var det med det. 

Jag har i alla fall tänt ett ljus till hans minne, denne så innerligt älskade pappa Ivar. 


Och för övrigt?
Sover dåligt, men när man inte ska upp en viss tid spelar det ju ingen roll. 
Var uppe tidigt .., förberedde frukost till såväl pv som mig (han tog Harry på Johanssonrundan) och sen har jag varit ute och klippt ner lite fjolårsblommor .., jag har räfsat lite-lite .., suttit och vilat en stund .., tittat på alla små bofinkar vilka dykt upp helt plötsligt .., jag har hört och sett staren (satt på översta tegelpannan på taket) och jag räfsade lite-lite till (det rör sig bara om minuter), men sen fick det vara nog. 


Nu har jag suttit inne och blåst bubblor med ett sugrör i ett glas - om och om och om igen - och pv lär komma hem tidigare idag och vi planerar rårakor med stekt bacon till middag. 

Efter några timmars solsken, är det nu gråmulet och inte alltför varmt ute. 
Nåväl. 
Gott ändå.

(Just nu spelas på Spotify "Can´t help falling in love with you". Den spelade jag nästan nonstop på den jättelika skivspelaren på Dungers konditori i Malå, det var väl i slutet av sextitalet. Såååå romantisk!)

Dagens fönster ....


.... finns här, bara några meter ifrån mig. 


onsdag 24 mars 2021

H u r .....

.... kunde SVT direktsända Göran Lambertz presskonferens?

Detta övergår mitt förstånd. 

Jag blir kräksjuk när jag ser denne man - flinande stå och raljera - och hålla hov.


I ett annat liv - som kassörska  på Ica Supermarket i Ystad - har jag ett gift par i kassan. 
Kvinnan packar i varorna och mannen betalar. 
Jag känner dem inte.

När kvinnan tagit kassen och gått några meter, ger han mig en liten lapp - jag tror först att det är kvittot - men det är det inte och han som smyger in lappen i min hand
Så väntar han en liten stund medan jag läser det han skrivit. Sen låtsas jag slänga den i papperskorgen.

Det var den här lappen, den som syns på bilden. 
Mannen var väl i Lambertz ålder och jag var väl minst femton år yngre. 

Ibland undrar man ju. (Men han kanske bara ville bli min brevvän ....).

Dagens fönster och lite till ....


... finns i det gula huset på kullen, allt uti landet Halland. 

Kan berätta att på förmiddagarna, fram till kanske ett eller två, känner jag mig såååå stark! 
Det är helt osannolikt vilken förändring det har blivit. 

Sen tappar jag styrfarten (som inte varit nån våldsam fart) och vilar och blåser bubblor mest hela eftermiddagen, men ändå. 

Tänk, att man kan känna sig nästan-frisk mellan varven, men ååå, vilken glädje! 

Och nej, jag har inte följt alla råd. Jag har suttit ute och bara njutit .., jag har försiktigt räfsat ihop lite solrosfrön .., och jag känner tydligt hur det går framåt. Orkar inte med några längre promenader, men det kommer väl och om värmen kommer i helgen, tänker jag göra det allra mest förbjudna: då tänker jag nedsänka min lekamen i Kattegatts salta vatten.

Mejl från Australien ....

Fint väder även här 25C och soligt, men nu börjar det nog sjunga på sista versen. Stora delar av Australien - främst Queensland och New South Wales - ligger under vatten efter enorma regnväder med stora översvämningar som följd och massor med människor har fått evakueras.  Stackars människor - det var samma områden som förra året stod i brand.

I morse åkte jag till Seaford Heights för att betala den sista räkningen i samband med ögonoperationen - den här gången gällde det ögondroppar. Jag köpte ett par läsglasögon, såna där som är mest förstoringsglas, för nu behöver jag inget annat. På hemvägen stannade jag till vid Delin i Christies och köpte en sillburk och ett paket hårt bröd, som Inga ville att jag skall ta med mig till deras lantställe i påsk.

När jag kom hem krattade jag upp litet löv och fyllde på vatten i fågelbadet innan jag ringde gräsklipparen Rob och bad honom komma hit "före CHRISTMAS" !!! 
Naturligtvis pratade jag med hans telefonsvarare och så fort jag sa "före Christmas" så hörde jag ju hur fel det var, men då var min tid ute. Hoppas Rob fattade att jag menade före Easter!    


Och ännu ett mejl. 

Det är väl bra att energin räcker så länge som till klockan ett. Det är ganska dåligt med
min och jag har börjat skjuta upp till morgondagen det jag kunnat göra i dag, något jag aldrig gjort tidigare.  

När jag hade packat undan allt kom Rob, så det blev ändå före JUL - haha - och han håller nu på och snyggar till utomhus. Jag är så glad att jag har honom även om han börjar bli lite dyr,  men han skall ju leva han också,.

Det fina vädret har försvunnit och nu här det helmulet, ganska svalt 20C och det har duggat litet. 

tisdag 23 mars 2021

Och har man inget annat för sig ...

... så kan man lyssna till SR P1:s miniserie "Ung gangster", som tar upp detta med unga män (tycks mest vara män/pojkar) som livnär sig på att agera kurirer eller själva sälja narkotika. 

Här en länk till programmet.

Upp i ottan ....


Klockan fem ringer pv:s mobillarm och han tar Harry på rejäl promenad och vid kvart i sju skjutsar jag magistern till Stora Skipås där han ska ta bussen till Halmstad och så hejdå och ha det så bra! 

En timme senare hoppar Harry in i baksätet och jag tar sikte på Slöinge och besöket på vårdcentralen. Halvvägs framme passerar man en sjö eller vad man ska kalla det ..., kanske är det uppdämt på nåt vis, men varje år brukar där vimla av sjöfåglar och just den här morgonen ser jag två tranor och en tofsvipa (lite till vänster i bild) och hjälp, vilken lycka! 

Rent hopplöst är det att hitta någonstans att parkera, så man får hålla koll på den där slingriga vägen så man inte får nån bil i baken om man nu vill ta en bild. 
Det gick bra. 

Och besöket på vårdcentralen gick också bra. 
Sjuksköterskan är kund i affären ("jag saknar dig Bettan!" säger hon och detta får mig nästan att börja gråta) och allt går så bra och det där elvabesöket hos läkaren, det klaras av så där i en mellanakt och det är ju helt perfekt, då behöver jag inte köra hem och dit igen.

Den rara T i receptionen sa - när jag kom - "tänker du stanna här tills mötet med doktorn?" och jag sa att hur trivsamt jag än tycker att där är, så tre timmar i väntrummet, nej, det finns gränser ,-)

Och så hemåt! 
Har surrat med två av tre barn, börjat sortera ut vissnade blomster (i mer än en vecka har dom stått så fint!), gjort diskhon fin med citron och lite annat .., och ska nu ta Harry på promenad, ge fåglarna lite frön och fortsätta att känna mig sååå mycket starkare. 

Och så lyssnar jag till Zara Larsson som sjöng så vackert hos Carina Bergfeldt. Tänk, vad musik betyder. Jag satt på sängkanten (i sjukhussalen) och såg reprisen av Carina Bergfeldts show och så skulle då Zara L. sjunga utan stor orkester eller annat och när hon börjar, då är det som om allt brister inombords och jag gråter  h e j d l ö s t. 
Det var som om den sången hade nyckeln till ens hjärta och till all oro och ångest. 


Foto: Kjell-Erik Kristiansen, Sweski/com.

Likadant var det när tvåan i årets Vasalopp - Anton Karlsson - gick i mål och intervjuades. 

"Tvåan Anton Karlsson var känslosam och hade glädjetårar, på dagen 16 månader efter en ryggoperation.
– Att äntligen få ut precis allting, perfekta skidor och en perfekt kropp på den här dagen betyder mycket. Gjerdalen var ett nummer för stark idag, så jag är så nöjd, jag kämpade precis allt jag hade och kunde inte ha åkt en hundradel fortare. Det är bara att gratulera."

Då ringde jag till Anna .., jag snörvlade i telefonen och sa "den här Anton Karlsson ...", och hon förstod på en gång! 

Tänk, att man kan bli så ...., ja, lättrörd är jag i vanliga fall också, men ändå, nu finns det liksom inga gränser

Dagens fönster ....


I Porto tänker sig annannan att köpa fisk, men endast en kund i taget får vara i butiken, så här står hon och väntar på sin tur. 

Tack! som kom ihåg fönstret, säger jag. 

måndag 22 mars 2021

Inte den här gången ....


I vanliga fall gjorde jag postcertifieringen samma dag som jag fick det här meddelandet. 
Älskade att ha det bortgjort! 

Nu dök den upp i min inkorg. 

Så hej på dig du postcertifiering .., men tack och nej tack!
När dörrar öppnas ....


Bilden från 2018, tagen nere hos Ecke och Britt. 
Så vacker färg på hennes tröja!

Det händer mycket nu. 
Först ett mejl från min syster i Australien och hela brevet andas lättnad och glädje, ja, på torsdag ska hon - äntligen - få sin första spruta och det är väl som om frihetens grind nu börjar ställas på vid gavel. Nu är det nära. 

Och igår knackade det på dörren här hos oss och där var Britt med munskydd och hon kom med en så vacker orkidée, en kvist att sätta i vas, allt för att önska oss god bättring och hon var så glad, så glad .., nu hade såväl hon som Ecke fått sin första spruta! 
Det skiljer trettio år mellan oss, men det känns inte. 
Märks inte. 
Ibland spelar ålder  verkligen ingen roll. 

Och det är som en stor våg av glädje som sköljer över människor, vilka äntligen - efter all isolering och oro - ser ett slut på eländet, eller i alla fall, det kan väl inte bli sämre?

Och här i gula huset?
Jo, pv körde till jobbet i morse och jag tycker nog att han såg aningen splittrad ut, men efter fyra veckor hemma (helt ofattbart), så är det kanske inte så konstigt. 
Själv har jag dammsugit, diskat (vi handdiskar och jag älskar det!) tänt ljus, blåst i pipen och ska nu ägna mig åt dagstidningen. 
Någon DN fick vi inte igår söndag. 
Man tappar onekligen sugen. 
I alla fall tidningssugen. 

Dagens fönster ....

Utsikten från lagår'n ut över en av våra åkrar.Det doftar torrt, solvarmt gräs. Vår!

//Tack Ulrika! 

söndag 21 mars 2021

Framåt ....

Sitter ute hur länge som helst. 

Nån slags meditation. 

Yllekappan på och ullsjalen virad om huvudet. 

Lovikkavantarna som Eva stickat. 

Efter ett bra tag går jag runt huset .., i alla fall halva. 

Upptäcker att pv lämnat vattenslangen kvar på gräsmattan, ner mot slänten till. 

Det är det vanliga. 

Han lämnar - jag plockar -. 

Så nu fångar jag in den .., drar försiktigt .., virar ihop den på träpinnen, den på väggen.

Sen är orken slut. 

Men bra så, Elisabet!

Söndag ...


Blå himmel och fint väder rent allmänt, men isande vindar. 

Sätter mig ute på altanen - enda stället där jag hittar någorlunda lä - och gör absolut ingenting. Lite  längre bort längs Ejdervägen hör jag någon kämpa med en motorsåg. Funderar över om det är ett stort träd som ska fällas? Nej, så är det inte. Det är ett altanräcke i trä som nu ska tas bort  och det är dom nya - unga - ägarna till huset som såldes för ett år sedan, det som en gång tillhörde Arne och Ingegerd, men så dog Arne i cancer och ja, då blev det som det blev. 

I det gråblå huset på bilden, bor rara grannen Birgitta som för övrigt har födelsedag just idag. Alltid så vänlig är hon! 

Nu har det blivit spontan lunch (sannerligen inget märkvärdigt) och nu tänker jag gå ut och leta lä igen. Pv målar en gammal byrå ..., slalom på tv och nu kom grannen Britt med en helt fantastisk blomstjälk .., men jag undrar just vad det är för blomma? Sååå snällt. Såväl Ecke som Britt har nu - äntligen - fått den första vaccinationen och oj, så jag gläds med dem!

Söndagsfönstret ...


"Det här fönstret ser ut som det just slagit upp sina luckor mot morgonsolen. Godmorgon på dig" skriver avsändaren som är annannan i Portugal. 

Jag svarar: "tack snälla, där inne bor nog en snäll människa , tror jag". 

Nu tycker väl någon som läser här att det var väl naivt i överkant att tro nåt sånt, bara genom att titta på fönsterluckorna som står på vid gavel. Men annannan skriver: "Tror jag också. Det är en sådan gata!

Tack! säger jag.

lördag 20 mars 2021

Somliga kommer ihåg ...

Det har varit två urjobbiga dagar då jag knappt kunnat prata, då har jag börjat hosta nåt hemskt. Om det pratar vi, friherrinnan och jag själv. 

"Men kommer du inte ihåg hur du en gång reagerade på ny blodtrycksmedicin ...?" säger hon som tydligen har en inre patientjoiurnal, inte bara för egen del. 

Nej, det kom jag inte ihåg. Inte förrän hon sa det. 

På tisdag har jag tio minuters konsultation med läkaren Per. 

Då vill det till att jag har skrivit upp sånt som jag inte får glömma bort att ta upp. Och så får man prata snabbt. 

Bytte febertermometer till en som man stoppar i örat. Oj, då hade jag ingen feber alls. 

Vilken oerhörd glädje!

Dagens fönster ....

... från Babsan - inte längre stationerad i Uppsala - utan numera på Raggarön, kommer dagens fönster. 

Och raka besked är det på anslaget på väggen också. 

Tack Barbro!

 

fredag 19 mars 2021

Mejl från down under ....

//Min tio år äldre syster har opererats för starr och berättar om det hela i gårdagens mejl. 

I alla fall så gick min operation bra enligt kirurgen och efter det jag legat och halvvilat i ca 2 timmar så kom Annkristin och hämtade mig.  Då var jag lite wobbly så det var bra att jag kunde hålla i henne.  Eftersom man skulle fasta före operationen så var jag jättehungrig så när vi kom hem drack vi kaffe och åt mackor.  Sedan satt vi i  soffan och pratade resten av eftermiddagen.  Jag hade ju bandage över
ögat så allt var litet ur fokus och verkade påverka balansen en del, så jag fick ta det lugnt när jag var uppe och gick.  

Till middag hade jag förberett  din räkgryta, dvs allt utom räkorna, som jag nu la i och så åt vi den med pasta till och fortsatte och pratade.  AK är så trevlig och lättpratad, men till slut  var jag så vansinnigt trött så vi gjorde natt.

I går efter frukost åkte AC hem till sitt för då skulle dottern operera bort visdomständer och AC skulle passa barnen.  På eftermiddagen skulle jag  till ögonkliniken för efterkontroll och ringde efter en taxi.  När det var 15 min. kvar till mitt appointment så hade den fortfarande inte kommit och
jag började bli frustrerad.  Då hade grannen Matt kommit hem och råkade se mig sittande på trappan vid huvudentren och kom över och undrade varför jag satt där.  När jag förklarade situationen för honom sa han till sin apprentice att skjutsa mig till kliniken och jag kom dit med en minut till godo och kom in på en gång.   

De var nöjda med hur det såg ut och jag fick en tid  13 april för operation av nästa öga.
I går var det soligt och 29C och det är ungefär samma i dag och jag har varit ute
och vattnat.  

Annars är jag tillsagd att ta det lugnt, inte lyfta något och ingen gardening och ingen excercise på 2 veckor, så jag kommer att vara superslapp.
Ha det så gott i vårvädret.

Och så gårdagens ....

Det är nog bäst att du tar det lugnt så att du inte drabbas av något återfall.
Mitt öga känns bättre och bättre och i dag har jag kört bil för första gången efter operationen och det var inga problem, men jag åkte bara upp till affären. Gick på banken, posten, apoteket och sedan handlade jag några färskvaror.  Efter uppackning satt jag ute ett tag och lyssnade på radion, som för en gångs skull inte tog upp ämnet Meghan-Harry.  
Australien tillhör ju Commonwealth med drottningen som överhuvud, så allt som rör engelska kungahuset ältas alltid i evighet.  
Solen skiner och det är 30C.

Vad gäller ev. Sverigebesök i sommar så är det väldigt ovisst för, för  närvarande har vi inga internationella flyg härifrån.  Allt stängdes ju ned för att skydda oss från Covid och vi har ju faktiskt varit nästan Covid-fria i stort sett hela tiden bortsett från det som hände i Melbourne och då rörde det sig ju om hemvändande aussies, som inte riktigt följde karantänreglerna.  F.n. är det bara aussies som varit strandsatta utomlands som får flyga in i specialchartrade plan och hämtas på flygplatsen och omedelbart tas till ett karantänhotell där de måste vara under uppsikt i 2 veckor och får inte lämna det innan de har haft 2 negativa tester.

Men  det skall väl bli bättre för nu har vaccineringen påbörjats trots att Italien stoppade en sändning hit då de tyckte att andra behövde det mera. Nu har alla frontline workers dvs ambulanspersonal, läkare, sköterskor etc. etc. fått sin första spruta  och nästa vecka skall man börja med de som är över 70 med kroniska besvär är det meningen och där passar jag ju in.   

Ha det så gott.

Hemma i en veckas tid ...


Det är knepigt det här, ja, att det är så svårt att liksom få kläm på tiden som var innan jag hamnade på sjukhus och än knepigare är det att få ihop tiden efteråt -. 

"Ja, men du kom hem i torsdags för en vecka sedan ...", säger pv. 

Däckade helt igårkväll. 

Somnade på soffan .., gick i säng tidigt .., kände att jag hade feber .., tog Alvedon. Hela natten har jag snurrat av och an i sängen .., nattskjortan - den ljusblårandiga som är så fin - var våt av svett. Håret bångstyrigt. 

Men det blir bättre. 

Så ringer dom - återigen - från Folktandvården och jag blir nästan galen. 

Nej, det finns inte på kartan att jag lägger mig raklång och försöker hålla igen hostattacker. Kvinnan, som väl bara gör sitt jobb, säger att hon flyttar fram besöket en månad. 


Lite över sju på morgonen ringer äldsta dottern, nu på väg hem efter en ny omgång nattpass. Först fyra nätter på raken, så en hel ledig dag och så på det hela igen. 
Hon låter skör. 
Den som planerar schemaläggningen vill att hon ska arbeta i Huddinge, men där har hon varit i fem veckor innan jul och vill inte alls. 

Och påskledigheten kan hon se i stjärnorna efter.
Kanske kan dom vara på landet, hos svärföräldrarna? 

För övrigt?
Väntar fortfarande på svar angående utslaget under bröstet (det är inte bältros i alla fall) och halv två är det blodtryckskoll på vårdcentralen, mitt i skidskyttet. 

Nu väntar påfyllning med fågelfrö (jag har ångrat mig, såklart att dom ska få lite mat och ännu har ingen råtta uppenbarat sig i huset sedan pv tätade så noga)  och så hoppas jag hitta riktigt fina vårblommor som ska planteras i blomlådan, den som pv byggde och som sitter till vänster om ytterdörren. Nog måtte väl detta var ett tecken på tillfrisknande .., att man ser framåt. 

Jo, det tror jag.

Dagens fönster ....


"Ett fönster till dig ...", skriver avsändaren som är Ulrika. 

Och alla som har katt, vet att nånting mer ljuvligt än en tom kartong, knappt finns för en kisse. 

Tack Ulrika!

torsdag 18 mars 2021

Torsdag ..


Soligt och fint ute, men kyligt i vinden. 
Går på promenad med pv längs Ejdervägen; kanske tvåhundra meter - inte mera - tror att jag ska dåna och ramla omkull innan vi är hemma. Nåja. Jag  m å s t e  ju ..., kan omöjligen tillbringa tid i eller på soffan, därom fick jag stränga order av läkaren. 

Räfsar ihop humlekvistar och annat som pv klippt ner och lämnat. Räfsar i slow motion. 
Sakta, sakta  Rör på armarna .., det är bra.
Lyssnar till en bofink som inte riktigt hitttat rätta snitsen på melodin, men inte långt ifrån heller 

Och pv har åkt in till stan för att ordna med det som ska ordnas .. ,en ny fågelholk, bland annat och så allt annat. Längtar efter lunch.