Somliga kommer ihåg ...
Det har varit två urjobbiga dagar då jag knappt kunnat prata, då har jag börjat hosta nåt hemskt. Om det pratar vi, friherrinnan och jag själv.
"Men kommer du inte ihåg hur du en gång reagerade på ny blodtrycksmedicin ...?" säger hon som tydligen har en inre patientjoiurnal, inte bara för egen del.
Nej, det kom jag inte ihåg. Inte förrän hon sa det.
På tisdag har jag tio minuters konsultation med läkaren Per.
Då vill det till att jag har skrivit upp sånt som jag inte får glömma bort att ta upp. Och så får man prata snabbt.
Bytte febertermometer till en som man stoppar i örat. Oj, då hade jag ingen feber alls.
Vilken oerhörd glädje!
30 kommentarer:
Vad hade du för termometer förut då? Öron är bra. Läste nyss att ju närmre hjärnan man mäter ju bättre. Oki... det var ju intressant!
Ja blodtrycksmediciner kan ge hosta! Känt fenomen. Å ankelsvullnad. Ja hos vissa.
Tio minuter, ja det är ju bra att veta om tidsbegränsningen innan...
Örontermometer använder vi här hemma för att få en indikation, dvs det är den vi använder. Efter lillebrors operationer och när jag hade lunginflammationen propsade läkarna på en rektaltermometer för att få exakt temperatur. Så var det för övrigt även nu när jag var inlagd. Mätte örontermometern över 37,5 extrakollades det med rektaltermometer (jodå en del sköterskor, särskilt de äldre/mer erfarna propsade på rektal från början, men jag förhörde mig noga om policyn 😉).
Det blir lätt konstiga åsiktsutbyten kring sådana här ämnen. Men det är faktiskt vetenskapligt bevisat att tempmätning i örat (och i mun och armhåla) inte alls ger korrekt temperatur. Generellt minst en grad lägre än när man mäter rektalt vilket är det mest korrekta sättet att mäta. Jag har legat på sjukhus ett flertal gånger både i Frankrike och Sverige och det är samma sak hela tiden. Man stoppar in örontempen lite ytligt och snett och så konstaterar man att det är 36.3. När det i själva verket kan ligga upp mot 37.5 och vara på väg upp mot ”riktig” feber. Om man är hemma och har en rektaltermometer av digital typ ger det bästa svaret. Jag har haft min med mig på sjukhusen och tagit den själv när sjukvårdsbiträdena envisas med att jag inte har feber och jag känner själv att det är så. Det har alltid skilt mellan en och en och en halv grad!
Ps. Bland dom riktigt covidsjuka som ligger i bukläge med slang från stjärten (till avföringspåse), måste det ju vara knepigt att pillra innan rektaltemp också. Ds.
Turtlan, Mossfolk och Monet: det viktiga måste ju ändå vara att man använder sig av samma termometer, för då märker man ju om den förändras. Även om det kanske diffar lite, så får man ju en hint om hur det ligger till. På sjukhuset användes endast örontemp och så praktiskt! Detta att stoppa in nåt i rumpan .., nej, fy sjutton!
Anonym: tänk, att det så ofta spårar ur till "jag vet bäst" och ni andra vet just ingenting, men här koommer mina goda råd, dom enda som räknas. Och jag tycker faktiskt att det är så fegt att inte kunna skriva under med sitt namn.
Exakt Monet. Lätt att göra fel med en örontemp. Allt har sina för och nackdelar. Örontemp smidigt använda när man på morgonen ska ta temp på en stor del av en vårdavdelning. Rektaltemp kräver mer arbetsinsats av personalen hos de patienter som behöver hjälp. Inte alla men är man tre personal på tex 24 st patienter så tar det sin tid. Smart ha med sin egen termometer. Sen det där vad feber är eller inte. Jag känner mig ”febrig ” vid 37,5 utan tvekan. Vi är alla olika där.
Tillägg, 3 st personal på ett nattpass ska det vara :-) Dagtid är det så klart fler.
Exakt Turtlan, så är det också. Och alla har en individuell temp. Så är det också.
Ja instämmer. Att det lätt blir ”jag vet bäst”.
Tänker att ditt inlägg här ovan handlade om hur du mådde idag, hosta och att du bytte termometer. Men lite senare handlar inläggen om fel i vården och barn som dör. Det var nog inte det ditt inlägg handlade om.
Precis! Och det är inte jag som bett om läkartid, det var remiss från infektionskliniken för att kolla upp blodtrycket.
Elisabet, det här med hur man mäter kroppstemperaturen på IVA behöver vi vanliga dödliga inte bry oss om. Det är inte en termometer i stjärten som gäller då utan det sköts på helt annat sätt som en kontinuerligt övervakning av ”vitalparametrar”. Det förvånar mig ändå att du inte gillar temp som tas i stjärten, det var ju det absolut vanligaste förr och nog har du gjort det också på dina barn? Såå farligt är det väl ändå inte?
När det gäller ditt tiominutersamtal med doktorn är det mitt tips (obs inte besserwisserråd) att du fokuserar på ditt blodtryck i samtalet och kan både berätta och svara på hans frågor. Det är helt korrekt att man kan få hosta som biverkan av blodtryckssänkande läkemedel men just nu är det mest troliga att din lungkapacitet är påverkad av din covid-infektion. Och ger hosta, andnöd och andfåddhet vid ganska liten ansträngning. När du beskriver hur svårt det är att ta sig upp för backen till huset är det viktigt att doktorn får veta det förstås. Sen verkar de flesta läkare just nu vara livrädda för att man ska få blodpropp och ger allmänna råd om att man inte ens får ligga på soffan när man ”är slut på” som du brukar säga. Det är klart att du måste, det här är en sjukdom som bara blir värre om man går igång för tidigt - jag har skrivit till dig om det förut.
Alla som skriver till dig har ju också ditt/ert bästa för ögonen - tänk kanske så? Ikväll är det Let’s Dance, det blir kul!!!
Monet: får jag välja föredrar jag icke-rektal temp, allra helst som det blev helt stopp i magen på sjukhuset, med vad det innebär. Det var ju stjärttemp man växte upp med. Och ja, jag förstår att tanken kanske är god, men när jag var som mest sjuk här hemma .., hamnade på sjukhus och kom hem och läste kommentarerna på min blogg, särskilt från ”anonym” som skrev att hon ville ha uppdatering om mitt tillstånd, då kändes det inte bra. En totalt främmande människa som vill veta hur det går med mig och vad som händer., nej, jag kände mig ”inträngd”. Fortfarande blir jag - och det må alla tycka är barnsligt och fånigt - illa berörd av anonyma kommentarer som talar om vad som är det enda rätta. Må så vara att någon har ens bästa för ögonen. Men i så fall .., varför vara anonym?
Jag kan inte låta bli....är du utbildad läkare eller Monet?
Babsan: nej, det är inte Monet, hon är alltid noga med att underteckna med sitt namn. Och den som kommenterar anonymt är inte läkare.
Kan bara hålla med dig Elisabet. Anonyma kommentarer är ett otyg. Kan man inte stå för det man påstår bör man avstå från att uttala sig!
Vore jag du skulle jag ta bort de anonyma kommentarerna som en markering
Babsan: ja, så får det bli!
Jag vet inte om du vill ha lite forskar- och mättekniska funderingar ovanpå alla råd av olika slag! Men det råkar vara så att jag varit med på en del forskning om hur man mäter kroppstemperatur.
Att det är bra att mäta nära hjärnan som Turtlan skriver beror på att då mäter man så nära som möjligt till kroppens temperaturreglercentrum. Alltså då mäter man ungefär där kroppen själv mäter.
Om man ska hålla koll på temperaturen hos en individ, till exempel sig själv, är det som du säger viktigast att man mäter på samma sätt hela tiden. Fast det är ju bra om man vet vad ens temp mätt på det sättet är när man är frisk, för i regel är man förstås inte bara intresserad av om det går upp eller ner, utan också om det ligger över eller under en viss kritisk temperatur (t ex feber rent allmänt, eller så-hög-feber-att-man-bör-söka-vård).
Om du vill läsa på om det här och det är förstås vad du allra mest drömmer om just nu ;-) så finns en artikel i Läkartidningen som har testat hur väl rektal- och örontermometer stämmer överens på ett antal patienter. De kommer fram till att det skiljer för mycket och varierar för mycket för att man ska rekommendera örontermometer som ett fullgott alternativ i klinisk verksamhet. Men det är inte det samma som att det skulle fungera dåligt för en enskild person att hålla koll på sin egen temperatur. Det har i alla fall inte studien i den artikeln tittat på.
Rent mättekniskt resonerar jag så att om mätmetoden är osäker så är det bättre att mäta flera gånger. Om det kan avvika både uppåt och nedåt så är det bäst att ta medelvärdet i mätningarna. Men när man mäter örontemperatur så är det antagligen bara nedåt som det kommer att avvika. Alltså, om man mäter fel så kommer man att mäta en för låg temperatur, för att man inte lyckas mäta tillräckligt långt inne i hörselgången. Det är tämligen osannolikt att man kommer att mäta en för hög temperatur, för det finns rimligen ingen punkt på vägen från ytterörat in i hörselgången som är högre än kroppstemperaturen! Så då är det det högsta uppmätta värdet man ska gå på, för det är det som sannolikt är närmast sanningen.
Varsågod för information du inte alls bad om ;-)
Råd man inte bett om är ett otyg. Som kroniskt sjuk får jag dem jämt och ständigt och det är så tröttsamt. Om jag vill ha råd så FRÅGAR jag.
"I all välmening" är nog ett av de värsta uttrycken jag vet för 9 ggr av 10 betyder det rätt och slätt "jag tänker ge dig dessa råd vare sig du vill höra dem eller inte, för att JAG tycker det".
Alla fattar att folk menar väl med sina råd, det är inte det som är grejen.
Att få råd och pekpinnar och tips från höger och vänster tröttar ut en.
Man gör det som känns bäst, man rådfrågar den vårdpersonal man har kontakt med och om man vill och känner för det, så ber man andra om råd.
Man håller inne råd och tips tills det efterfrågas. Lätt som en plätt.
/Ulrika
Tack från mig! Intressant och lärorikt. Det var just det jag läste om närheten till temperaturcentrum.
Finns ju massor av mätinstrument inom vården som med fel användning kan ge felvärden.
Tex om du klämmer på fingerpropen till en pulsoximeter. Eller läser av dess värden för snabbt.
Tack igen för intressant läsning!
Ulrika: det här med goda råd finns det en expert på - Carina Bergfeldt - ja, inte hon, men i varje inlägg där hennes son är med på bild kommer det goda råd från andra kvinnor. Oftast i min ålder och uppåt. Och oftast ”i all välmening”. 😉
Till er alla: kanske kan vi nu lägga temperaturtagningen åt handlingarna. Jag kommer att använda Beuers örontemp - inköpt för dyra pengar - och även om den mäter för lite, så lägger jag helt enkelt på i alla fall en halv grad. På sjukhusets örontermometrar har dessa en längre pigge som når in i örat, så icke på vår.
Tack för era bidrag och ert engagemang.
Måhända kommer jag inte heller att lämna ut mig själv och mina fysiska bekymmer på samma vis, så blir det inte så ...., ja, det tar helt enkelt kraft. Ha nu en fin söndagkväll.
Ja, och Stina Wollter med.
Stina skrev en SÅ bra sak: "Oombedda råd är som själsliga dickpics".
Och det är dom ju, råden invaderar liksom, i ett utrymme man inte vill ha dem i. Utan att man bjudit in dem.
/Ulrika
Annannan: tack för informationen! Oj, så bevandrad jag nu kommer att bli vad beträffar termometrar ...😉.
Skicka en kommentar