onsdag 5 juli 2023

Längtar till ...

Man kan längta till de mest banala saker. 

Till exempel längtar jag efter att dammsugaren - tillsammans med mig - har tagit ett varv här på bottenvåningen. 

Längtar också efter att få lyssna till PM Nilssons Sommarprat, det ska göras strax efter att dammsugaren gjort sitt. Lyssnar jag på kvällen, somnar jag ofelbart. Det är lättare att ta in pratet när jag är utvilad.

Idag ska jag också göra klocktestet - ni vet - för att se hur det står till med hjärnan. Igår kom jag nämligen inte för mitt liv på vad vårt lands justitieminister heter .., var tvungen att fråga pv. 

"Ja!! Gunnar Strömmer, ja!" 

Pinsamt. Jag tycker dessutom v ä l d i g t  bra om honom i den yrkesroll han har. Det KAN ha att göra med att herr Strömmer är en till synes trygg och lite jovialisk ångermanlänning, som inte tycks hetsa upp sig i första taget.

Dagens fönster ...


Ett fönster från Porto och då förstår ni ju vem som hade håven redo. 

Just det! 

Madame annannan. 

Tack! säger jag och undrar samtidigt om det är någon slags utbyggnad .., det mittersta fönstret med kaklet på ömse sidor?

Eller är det enbart nedtill som det tycks liksom "sväva lite" ...?

Länkar till ett av hennes inlägg från juli 2007. Ett inlägg som jag tycker sååå mycket om, men inte läste då.

Uppdatering: Om man klickar på länken, kan man läsa en dikt (eller vad man nu ska kalla det) av Elsa Grave. Henne kände jag inte till, men det gjorde pv - jag högläste nämligen det hela för honom (jag älskar hur det är skrivit av denna E.G.)

"Ja, men Elsa Grave bodde i Halmstad, jag tror att Mymmel (mamma till Hilda) har författat en bok tillsammans med Elsa Graves dotter, Angelica Ahlefeldt-Laurvig", sade pv direkt. Så lyckat.

Googlar på Elsa Grave (ja, nu blev det så att det ena gav det andra ..., det började med fönstret) och upptäckte att hon även varit konstnär. 

Som jag förstod det, är detta hennes självporträtt. 

Åååå, vilka härliga färger! Vilken blick!

tisdag 4 juli 2023

Tv-tips .... 

Av en ren händelse - vi kämpar med tidningen Vi:s korsord - råkar tv:n gå igång och där visas ett program med titeln "Tänk om". Programledare är Fredrik Lindström och det handlar om vad som kunnat hända, om inte om varit. 

Hur intressant som helst! Vilken historielektion!

Här en länk till programmet, om någon är intresserad.

Sommarpratet idag ... 

Det var Bianca Salming som berättade om sin pappa Börjes resa med ALS - denna överdjävulska sjukdom -. Vi låg i var sin del av hörnsoffan pv och jag själv och det hände att jag fick putta lite med ena foten på sambon .., då han nickat till.

När någon berättar om sin relation till sin pappa och hur det hela slutar, nej, jag vill inte betygsätta det programmet, det känns inte rätt. Mycket handlade också om hennes idrottskarriär och drömmar.

Morgondagens Sommarpratare är ålafiskaren PM Nilsson.

Minnesorden ....

Upptäcker att jag samlat på flera stycken .., minnesord eller dödsannonser (som denna), vilka satt avtryck. Som den här. 

Eller här .., flera stycken. 


Spridda rader ...., och kanske var det "skäggig kind som river mot min", som fick mig att haja till. 
Minns pappa som när han var lite-lite skäggig brukade skojkramas och hur det då kändes; hur det liksom rev mot kinden, men snällt.

Dagens fönster ....


... fångades för nio år sedan i Gerani på Kreta. 

Det var där vi var; pv, Emil och jag själv och vi bodde på det allra ljuvligaste lilla hotell, med två balkonger i lägenheten - en med morgonsol och en med kvällssol -. 

Utanför den ena kunde vi se stora fält där det odlades apelsiner .., och fågelkvittret var som en storslagen orkester. 

På den andra balkongen satt vi om kvällarna och spelade Plump. Jag kallade det för "Grekiska mästerskapet" och det var vansinnigt spännande och till slut vann Emil med en enda poäng!

Vilken härlig resa det var!




Och vi hyrde var sin moped och körde runt på den kretenska landsbygden och åt grekisk sallad till lunch. 

Tänk, så mycket glädje man har haft av dessa resor tillsammans med Emil eller Emma! Det var det enda jag sparade till. 

Pensionen ...? Nej, nej, den tänkte jag inte på och det kan ju tyckas oansvarigt och dumdristigt. 

Ångrar jag mig? Inte det minsta!

måndag 3 juli 2023

Måndag i början av juli ...


Hällregn och solsken  om och om igen och i nästa sekund åskmuller. 

Men förmiddagen blev fin. 

Jag hinner ta hand om växthuset .., binda upp tomatplantorna som växt sig höga under loppet av tio dagar och tittar till ringblommorna vilka uppenbarat sig och nu är färdiga för buketter. 

Körsbärsträden dignar av ännu inte mogna bär (såg en stooor svärm av starar komma flygande i flock över tomten .., jaha, dom planerar alltså att skörda snart), men äpplen blir det inte många av. 

Och det lilla plommonträdet som vi planterade för ett par år sedan .., ja, där kanske vi kan räkna till tio plommon på gång!

I potatislandet blommar det. Vita blommor.

Allra frodigast är ändå gurkörten (bilden) som formligen har exploderat - så där som den alltid gör i mitten av sommaren - och där surrar det av små, små humlor som kryper in i den ena blå blomman efter den andra på jakt efter mat . Det är enbart av den anledningen som gurkörten får sprida sig och ta sådan plats.

Lyssnade i förväg till P1 och Staffan Westerberg som var dagens Sommarpratare. 

Klart bäst hittills, enligt mitt sätt att se det! Har tidigare - med stor behållning - tagit del av hans "Tankar för dagen" och det här var i samma anda. Med den allra största värme och realism berättar han om sitt liv som åttionioåring .., men tittar även bakåt. Han pratar om hemtjänstens änglar som dagligen besöker och hjälper honom ..., (HUR skulle vårt land klara sig utan dessa människor ...?!) och han berättar om sin barndom, om pappan disponenten .., om resan till Paris och om livet inom teatern och mycket, mycket mera.

Högsta betyg från mig: en klar 5:a.

Dessutom fullkomligt älskade jag hans musikval!

Så här skrev Anna om programmet och hon summerade det bra, tycker jag. 

Detta pratet passar:

* om du aktivt vill lyssna till en varm berättare UTAN att förvänta dig någon särskild mening eller sensation 

* om du på riktigt har tid att lyssna

* om du fascineras över människor som gjort aktiva val i livet och valt sin rätta väg

* extra bra om du även fascineras över den bottenlösa fantasin som han låtit och låter flöda fritt

* om du vuxit upp med Lillstrumpa och Syster Yster eller Vilse i pannkakan 

Sen .., han är 89 år! Låter som max 69 och inte verkar han lida av någon minnesförlust inte. 

Morgondagens Sommarpratare är Bianca Salming. 

Efteråt åker vi en sväng till Skallkroken och kollar till båten. Allt ser bra ut. 

En tysk och en dansk båt är nu inblåsta - säkerligen i ett par dagar - då det nu tar i  ä n  mer vad gäller blåst och värst blir det väl i morgon, med vindar upp mot 24 meter/sek. 

De två tyska husbilarna, samt en ukrainsk, var försvunna. I eftermiddag enbart svenskar på parad. 

Ställplatserna måste bokas i förväg och det är i princip nästan alltid fullbokat.

Har jag sagt det tidigare ..? Jo, men det är verkligen så vackert i Haverdal!

Kom hem efter en sväng till Hallarna - beläget öster om Halmstad - där vi förgäves letat efter en viss present (som vi inte hittade, det fick bli en beställning på nätet) och kände oss trötta båda två. 

Jag har varit förkyld i nästan en veckas tid, nu är det pv:s tur. Covidtestade mig, men det var negativt, alltså endast 1 rött streck. Skönt! Så här blir det nästan var gång vi besökt småttingar, men det spelar heller ingen roll .., det är det värt.

På onsdag får vi bloggvänsbesök från Värmland. Tänk, nästa månad åker vi till Karlstad och ska vara med på deras bröllop. Två nätter i en hyrstuga och även Harry är bjuden. Såå roligt det ska bli!

Ungefär så.

Om Inger ...


Den som slagit följe med mig under många år - tänk, att ni orkat med alla hundpromenader och allt det andra - ni känner nog till att jag älskar att läsa minnesord om människor som gått bort. 

Nej, det är inte det där uppräknandet av vilka ordenssällskap den avlidne varit medlem i och dylikt, det är mer när en personlighet dyker upp bland bokstäverna. 

Som i den här dödsannonsen som Bettan i Lund så omtänksamt vidarebefordrade och som slutligen landade i min inkorg!

Tack Bettan! 

Obs. Läs ända till sista bokstaven!

Och då kommer jag ihåg ett inlägg som handlade om Göte ..., inte en annons, men ett minnesord. 

Lika underbart det!

Måndagsfönstret ...


Ett fönster från Lund, fångat av madamen som är så flink med att ha håven med sig! 

Tack du rara annannan!

(Och det är inte sååå ofta som hon har bilder i sina inlägg, men se om ni klickar på länken, så får ni se hennes fina sällskap vid kaffet).

söndag 2 juli 2023

Sommarpratarna ... 

Idag lyssnade vi båda - pv och jag själv - till Camilla Läckbergs sommarprat. Det hela handlade mest om hennes problem med att ständigt vilja vara mager, vilket sannerligen inte är det enklaste, särskilt om man tycker om såväl att laga mat, som att äta mat. Jag tillhör själv just den delen av mänskligheten, men kanske tycker jag mest om att  ä t a  maten. 

I mina dagböcker från mellanstadiet, kunde man läsa följande rader: "Onsdag. Leverbiff med lingonsylt på bespisningen. Kär i L-G."

Alltid beskrev jag vilken mat vi fått. När Anders gick en livvaktsutbildning i Polen, ringde han nästan dagligen hem och jag frågade alltid "får ni god mat, blir ni mätta?" Och han skrattade snällt och sa att "Vet du mamma, alla killar säger att det är det första deras mammor frågar efter ...!"

Camilla Läckberg träffar i sin ungdom pojkvänner som kritiserar hennes vikt och minns ännu hur orden sas.  Och jo, jag minns själv när klasskamraten Johnny under vår skolresa till Hamburg sa att "Elisabet, du får nog passa dig så du inte går upp i vikt ...". Rumpan hade väl vuxit i omfång och han sade det snällt, jag minns det inte alls som mobbing. Han var väl helt enkelt synsk ,-).

Det är om detta - hur svårt det är att hålla vikten .., om glädjen i att bli nästan-mager när hon deltar i Let´s Dance och om bristande självkänsla och vägen till framgång och en man som älskar henne oavsett vikten, det handlar om. Men medan vi lyssnade tänkte jag ungefär som Anna - dottern -. 

Så här skrev hon:


Jag ger betyget .., ja, en knapp fyra .Det som var en klar fyra var hur hon lade upp sitt prat .., inte för långa pass (alla kändes exakt lika långa) och så musik som väl passade bra till ämnet. 

För mig var det en hel del igenkänning. Jag inbillar mig ju verkligen att jag en gång i livet ska bli smal, men det vete sjutton .., nja, vi får se. Tack Anna att jag får lägga upp dina recensioner!

Ps. Morgondagens Sommarpratare är Staffan Westerberg ..., ni vet, "Vilse i pannkakan" och "Lillstrumpa och Syster yster". Jag hörde honom i ett annat program och föll pladask, så det här ser jag verkligen fram emot. Ds.

Komma-hem-fönstret ...


 

... fångades i Bäckviken på underbara ön Ven, mitt emot Landskrona. 

(Ja, någon kan ju ha glömt det ...). 

Det var jag själv som tog bilden och jag tycker att den blev så himla fin! Rosen i mitten, är väl den som gör det hela, tillsammans med de uppe i vänstra hörnet. 

Rosorna tillägnas sonen Anders som i dag fyller 37 år. Denne genomsnälle son som känns så trygg och stabil.

När vi övernattade hos dem, bad Elliot mig att berätta nånting. 

"Berätta nånting farmor!" sa han om och om igen och jag berättade om när jag var liten eller när hans egen pappa var fyra år. 

Och om min pappa, Ivar Nilsson.  

"Du vet väl om att din pappa också heter Ivar ..?" sa jag och nej, det visste han inte.  Och jag sa att om denne Ivar hade varit i livet, så hade han säkert pussat och kramat på både honom och lillebrorsan.

"Säkert skulle han ha killat dig på magen eller på benen och kanske hade du fått följa med honom och jaga hare när du blivit lite äldre ..", sa jag. 

Jaga hare ...? Aj, aj. Det var ju lite ledsamt ,-).

Söndag och hemma igen .... 


Tio dagar inalles blev vi borta och vilka ljuvliga dagar det blev! Den allra finaste segling på nervägen (övernattning i Torekov, Viken , korta stopp i Borstahusen och Barsebäck bara för att rasta Harry och äta något snabblagat till lunch) och så framme vid lunchtid i Limhan.

Möttes på piren av sonen med familj; däribland en 4-åring som hojtade "Farmor! Farmor! Farmor titta!" och den där farmorn, hon hade all möda i världen att få fast tamparna i fören (vi ligger med aktern mot land) och det var hett som i .., och svetten lackade! 

Så bjöds vi på medhavd pizza (när smakade en pizza så gott ..?) och 4-åringen bestämde sig för att sova över i båten och så blev det. Att han senare på kvällen fick en "speta" i foten, förmörkade dock äventyret. Det slutade med att hans pappa kom och agerade kirurg och fick visa att han är sjukvårdare i det militära. Vilket oändligt tålamod han visade innan spetan - med hjälp av en nål - togs ut. 


Det blev sköna dagar med mängder med bad i poolen (om jag får leva ännu ett liv, är en pool något som gärna får finnas med i tillvaron) och de två kvällar vi tillbringade/sov över hos dem, blev det Plump som spelades vid köksbordet. 

På bilden syns den vänsterhänte sonen notera vem som vann spelet den andra kvällen. Och mera ...?

Jo, men detta att få lära känna den yngste, han som i morgon blir 11 månader och i september ska börja i förskolan, samma förskola där storebror går! Han har förstås fått små, vita risgrynständer .., kryper och drar sig upp och är som ett solsken. 

Storebror har energi så det räcker att försörja halva Sverige. Tillsammans med pv hoppade dom på studsmattan hur länge som helst (och pv blev illamående), det lektes med en stor boll .., och dom gjorde följe på varenda promenad med Harry. 

Vi kom till Limhamn vid lunch på söndagen och kastade loss på torsdagmorgonen. 

Stannade därefter två nätter på UNDERBARA Ven, mitt emot Landskrona.

Ven (bilden från Bäckviken, där färjorna kommer) är som paradiset. 

Där var lugnt och fridfullt (på Midsommardagen när vi försökte få plats där, var det fullt .., hamnen är inte så stor), nu fick vi bra plats vid piren .., jag upptäckte stora sällskap av gulmåra vid badstranden (finns ingen mer somrig doft!) och jag badade hur många gånger som helst och i ett absolut kristallklart hav! Små näbbgäddsyngel simmade tillsammans .., det är sällan annars att man ser något liv i vattnet. (Minns orden "Döda havet är närmare än du tror" - det handlade om Östersjön). 

Hemåt igen igår.  Klev upp halv 6 .., iväg en timme senare och då var det kav lugnt och vi fick gå för motor i 1 timmes tid. Därefter kom duggregn. Första rastningen av Harry i Viken norr om Helsingborg, därefter lite mera vind .., och innan Mölle hade det börjat blåsa upp rejält och jag var rädd och ville att vi skulle gå in i hamnen i Mölle, vilket skulle innebära (om man läste på SMHI där det varnades för starka vindar) att vi kunde bli kvar där i ett par dagar. Nej, det ville inte pv. 

Då blev det Torekov i stället och då hade det börjat blåsa ännu mera. Jag blir rädd när båten kränger våldsamt och det knakar och smäller och Harry kasar omkring och blir orolig och ett alternativ var att Hilda skulle hämta Harry och mig i Torekov och så skulle pv segla hem båten själv. Tre timmar, kanske mera, skulle det ta. Harry rastades .., jag fixade lite fika.

Så bestämde jag mig för att följa med i båten. Om ni bara visste, vilket svårt beslut det var! 

Det var ungefär som när sonen skulle försöka få ut spetan/stickan från den lilla fotens undersida .., och hur Elliot liksom tog SATS för att klara av det där sista steget .., ni vet, när nålen ska in och göra sitt. 

Så kändes det. 

Det blev en i mina  ögon vådlig seglats, då vinden ökade och tittar man på vindmätaren, då ser man ju hur det hela tiden förändras. Ena sekunden 7 sek.meter, nästa 13! 

Och plötsligt förstår man vad uttrycket "i byarna" betyder, när man hör sjörapporten. 

Båten krängde .., lutade ibland rejält på höger sida .., åkte upp och ner och jag sneglade på vindmätaren och bad tyst till Vår Herre att "ursäkta att jag inte har hört av mig på länge, men skulle du möjligen kunna tänka dig .....?"

Att surfa vågorna och så ner igen .., att hålla i sig i träsargen för att inte kana iväg .., att ha koll på Harry som ligger på golvet och kasar hit och dit, fast vi försökte hålla hålla honom på plats i selen .., att stående försöka kissa i en dam-potta med handtag och att ha själva byttan ihopklämd mellan låren .., (enda gången det är en fördel med tjocka lår!) och när båten samtidigt gungar .., nej, alldeles enkelt är det inte!

Och någon timme eller mera innan vi kom till Skallkroken, blev det dis/dimma och alla landkonturer försvann. Å, det kändes så otryggt! Och stora färjan från Grenå - den som skulle till Halmstad - kom mot oss och pv fick i god tid ändra kurs och så in på rätta spåret igen. Det var den enda båten vi såg efter att vi lämnat Torekov.

Det började regna nåt hemskt .., och ännu inget land i sikte, men vi såg ju på gps:en att vi låg rätt i kurs, ja, det är perfekt att se tidigare "resvägar". Av hamnen syntes knappt någonting alls, inte förrän vi kom nära och ack, vilken oändlig lycka att vid sjutiden komma in i Skallkrokens hamn, ja, jag kände det som hade vi vunnit högsta vinsten. 

Då var det inte regn längre, utan skyfall! Det blev till att ta med det viktigaste från båten, svänga förbi affären och köpa något ätbart (lyxmiddag: korv med bröd!) och såväl Harry som jag själv STÖP i säng. Helt ledbruten av all spänning, men himla lycklig över att jag vågade följa med hela vägen och känslan av att jag litar på pv som kapten.

"Bra gjort!" sa pv berömmande och det lär jag leva länge på. Att jag vågade. Att jag trotsade rädslan (läs: skräcken) när det gungar våldsamt; det är just krängandet av och an som jag inte tycker är ett dugg trevligt. Nåja, jag gjorde det.

Bilden just här ovanför visar kylskåpsdörren i Bunkeflo. Minns jag rätt var det undertecknad - som under ett besök i London - inhandlade magneten.

Det var allt, hälsar Elisabet.

fredag 30 juni 2023

Ven, dag 9. 

Men dag 2 här på den här ljuvliga fågelkvittrande lilla ön.
Vi inväntar fin medvind i morgon och ägnar den här dagen åt …., ja, det som blir. 

Började med ett tidigt morgondopp alldeles intill båten! Jysses, så kristallklart vattnet är här och djupt! 
Senare idag ska vi ta bussen runt ön , om det inte blir för varmt. DSom det är just nu, är det ljuvligt! 
Flyttade vår båt närmare hamnkontoret och kan då titta på tv via mobilen och komma ut på nätet. 

Det lilla servicehuset är bedrövligt dåligt! Ingen dusch och skruttiga toaletter - ska ta bilder -. Å andra sidan är den här hamnen billigast hittills, 250:- per natt. Men tänk om du t ex har mens och har blött ner rejält och att då inte kunna duscha! Jo, jag vet .., man kan lösa det på annat sätt, men så ofräsch man skulle känna sig! 


Ögonblicksbild från här och nu. Himlen är bra mycket ljusare än bilden visar. 

Knappt någon tycks vara vaken, men vi är bara fyra gästbåtar. 
De tre danska männen seglar idag hem till Rungstedt på Själland.

Intill oss en tysk man och hans hustru. (Tror jag). Mannen passerade nyss och såg väldigt bestämd ut, så pass att Harry reagerade och OCKSÅ tycktes aningen bestämd.  

Pratade nyss med äldsta dottern, som tillsammans med hundarna befinner sig i Malå. Hon tycks vara i paradiset. 

Nutidsquizzet gick långt bättre än förväntat: 9 rätt av 10, fel på sportfrågan. Pv hade 8/10. 

Over and out. 

torsdag 29 juni 2023

Ven, torsdag dag 8 ....

Igårkväll tack och hej från Anders, Maja och småpojkarna och så övernattning i båten. Fick oväntat besök av en ungdomskompis till pv som för inte så länge sedan blivit pensionär. Den mannen vittnade om hur tomt det nu kändes, utan det här sammanhanget med arbetet. Han hade dessutom varit i en slags chefsposition - "men det var inget jag sökte, det bara blev så" - och  jag sade som jag har sagt tidigare, detta ., att jag tror att fallet blir högre om man har haft ett sånt yrke. 

Har man - som jag själv - arbetat som kassörska/affärsbiträde i hela sitt vuxna liv, blir det på ett sätt enklare. Inte på alla, men på många sätt. Det handlar, tror jag, om status. Och kompisen sade att han liksom inte visste vem han var längre. 

Om detta pratade vi länge, men även om annat. En del av pratet handlade om sorgligheter. Jag föreslog att pv skulle bjuda honom på en Martini och så satt vi där, tre personer vilka snart närmar sig sjuttio, ja, i alla fall jag, de övriga är året yngre.

Idag på morgonen avfärd från Limhamn. Mulet och grått. Tre knop, ibland fyra. 

Vi tog enklast möjliga lunch i Barsebäck (tömde nästan kylskåpet) och Harry rastades. Jag hade gärna  stannat, men pv ville passa på medan det var bra vindar och han är ju kapten på skutan, så .., ja, så blev det.

Så iväg igen. 

Lyssnade till dagens Sommarpratare, en för mig ny bekantskap - Bo Landin -.

Det handlade om vår och andras miljö och om vattentillgång och annat. 

Oerhört intressant och lika skrämmande. Jag ger det betyget  4+.

Gårdagens sommarpratare - Jessie Sommarström - berättade om resan från ett barnhem i Indien, till ett nytt liv i Sverige och framgången som Årets Kock. 

Ett på många sätt gripande och tankeväckande program, ändå kom jag på mig själv med att tänka på annat. Det programmet får 3+ av mig.

Vi är nu på paradisiska ön Ven, mitt emot Landskrona. Kom hit vid halvfyra-tiden .., fick plats långsides och strax efteråt kom en dansk båt (med målade pinuppor i fören) - med tre herrar i vår ålder. De hade seglat från någonstans på Själland och var pratglada värre. Strax därpå anlände en tysk segelbåt, där mannen och kvinnan bara exakt likadana regnkläder - illgula -.

Herr och Fru svan med fyra småttingar simmar fram och åter i hamnen .., svalor pilar fram i luften eller nära vattenytan på jakt efter mygg till kvällsmat .., och  oj, vilka vackra rosor här är ! Krångel med wifi och uppladdning av bilder, ja, ja, det får bli som det blir.

tisdag 27 juni 2023

Skåne, tisdag. 

Hostar mig igenom hela natten mot idag. Vid fyratiden lyssnar jag till gårdagens sommarpratare Axel Gordh Humlesjö som fångar mig med sitt sätt att tala och skildra sin uppväxt, med allt vad det innebär. 

Jo, det tyckte jag om och jag låg under påslakanet och lyssnade spänt hela tiden. Från mig blir betyget en 4:a. 

(Och jag minns en bekant till min pappa som var gång han på besök - någon gång per år kanske - alltid ville ”kittla” mig. När jag blev lite äldre, kanske tolv, skrattade han och undrade om jag fått några bröst. På skoj, lät det som, men jag undvek honom alltid.) 

Renée Nybergs program ska jag lyssna klart till och dagens pratare - Andreas Cervenka - nja, det blev också bara halvfärdigt. 

För övrigt .., rätt skönt ute .., massor med bad i poolen .., gos med småttingarna .., ja, lite så där. Även detta skrivs på mobilen, så det blir som det blir.

måndag 26 juni 2023

Måndag, dag 5.

Möttes igår av sonen med familj , en piratflagga och två supergoda pizzor som vi alla delade på! Senare till Bunkeflo och grillmiddag med Tommy och Karin, samt övriga familjen. 

På kvällen till båten för övernattning. Elliot - som på väg till just båten - fått en sticka/speta i foten (den satt djupt) fick den bortplockad av trygg far, men båtgrannarna befarade nog att vi höll på att mörda fyraåringen. Det gjorde ONT! 

Den utmattade lille patienten valde att sova i akterruffen med farmor.

Idag båttur från hamnen och under Öresundsbron .., mötte Natofartyg och fraktfartyg och så hem igen, då det började blåsa upp. SMHI hade varnat för åska, regn och hårda vindar. Precis så blev det! 

Ikväll måndag Plump (kortspel) när pojkarna somnat. Imorgon Viggovakt på förmiddagen och jag har fått hemsk hosta, främst nattetid. Något besök hos min syster blir det därför inte, vi får ta det senare. 

Pv kollar vindar för resten av veckan. Kanske hemresa på onsdag. 

Dagens fönster ...


I alla fall en liten pjutt av fönstret och det finns här hos oss, i Stensjö. 

Aldrig någonsin i mitt liv har mina penséer varit så frodiga! Nu är det dock mindre roligt, ty i lådan till höger, där har Sigge börjat hoppa upp för att ta sig in via - tror han - det öppna köksfönstret, det som oftast bara står liiiite på glänt för att släppa in frisk luft (läs: myggor!)

Och nu är vi alltså ut på seglats och jag kan väl bara drömma om hur dessa små skönheter ska se ut när vi återvänder hem.

söndag 25 juni 2023

Söndagförmiddag i hamnen …

Ljust blå himmel. Lätta moln. (Små lätta moln ser jag på min himmel …🎶🎶🎶, men jag trodde det var seglar på min himmel ..), barn som skrattar och barn som är ledsna .., en man på väg till servicehuset; han håller en grön necessär i ena handen. 

En annan man i vit keps som står ute på piren och fiskar. Tonåringar på väg till badet .., en mamma som säger till sin son att inte kasta bollen på piren. 

Svalor vilka pilar fram och åter. 

Pv kollar sjökortet.


 Dagens fönster ....

Så här skriver ellem, som var den som hade håven redo:  "Midsommarafton i Bonnstan är en tradition för många Skelleftebor. Då kan man hälsa på hos vänner som har kammare. Dessa fönster tillhör en av mina vänner. 


Det lilla fönstret signalerar, när det är öppet, att nån är ”hemma”. Så är det kammaren inifrån med ägarinnan i rött. De bara fötterna till vänster tillhör den sk kammarjungfrun."

// Tack allra käraste kammarjungfru! säger jag.

Söndagsfönstret ...



"Hej!

Ett fönster från en kyrka utanför Linköping en strålande junidag. 

Fångat i väntan på brudparet som sen kom in så fint.

Där ute varmt. Inne i kyrkan svalt men istället en annan värme.

Turtlan."

//Tack Annica! säger jag.