I fin klänning ….

Vi sitter i båten. Harry har varit på sista rundan och passat på att morra åt en springer spaniel, men nu är det slutpromenerat för ikväll. 

Tidigare i afton köpte jag rökta räkor, en hel rökt makrill, samt underbar potatissallad  med hela, små potatisar. Ja, en baguette också. 

Så satt vi här och njöt av detta ljuvliga och saffransaiolin var perfekt till och vilken HETTA. 

Då upptäcker jag en kvinna som står i kön till en restaurang och jag slås direkt av hur vacker klänning hon har! Jag tänker Marimekko. Beige och brunt eller svart; mönstret är grafiskt. Kvinnan är väl i min ålder, mörkhårig och har en kofta över axeln och koftan tar upp klänningens färger .., i svart.,

Någon timme senare passerar hon och mannen vid hennes sida vår båt. 

”Oj, hallå! Vilken vansinnigt vacker klänning du har!” säger jag. 

Då ler kvinnan .., böjer sig fram för att liksom titta in och säger att jag är inte den första som säger det. Under ett besök på NK i Sthlm, på klädavdelningen, frågade expediten om det var en Bitte Kai Rand-klänning som kvinnan bar?

”Inte alls! Den är inhandlad från Ellos!” var svaret.

Hon ser så rar ut och påminner om Gunnel Runevad-Knutsson ; en gång underbar kund i lilla närbutiken i Ystad, numera garanterat en liten ängel. 

Nu kväller. Halv tio. Båtgrannen framför oss - ett äldre danskt par - har spelat kort, ”Femhundra”. Mannen vann. 

”Det gör han alltid ..”, sa kvinnan och log. I skrivande stund kalasar dom på friterade fläsksvålar. 

Andra passerar revy längs båten. Några kommer från ett kvällsdopp. En kvinna har en ljusblå badrock. 

Ikväll ligger vi tre på rad. Först vi, så en familj med två barn från Göteborg och så en storvuxen tysk, nej, två tyska män .., och alla får de passera över vår båt för att ta sig i land, men det går bra. 

Tyskarnas flaggor är de största och sen kommer danskarnas, den tvåtungade som jag tycker är fin.

Nu blir det ny omgång kortspel hos danskarna. De har en fågelhund - en vorsteh- med sig, men den tål inte andra hundar och ligger mest under däck. 

Och nu kom göteborgarna tillbaka från middagen. Dom siktar på att i morgon ge sig av .., mot Polen och Tyskland. Tänk, så många vänliga människor det finns! 

Så är kvällen här i Torekov.

div

Dagens fönster …

Så förvånad - men GLAD - jag blev, när den här fönsterbilden kom insusande hit till båten/mobilen idag! 

Den som hade håven med sig var ingen mindre än Ulf i Tyresö; han, ”Den halvlånge” som alltid är så vänlig och ett under av omtänksamhet när det gäller hustrun Eva. (Som åker in och ut på sjukhus och det är ideliga undersökningar och provtagning, röntgen och Gud vet allt!) 

Ja, Ulf är för övrigt vänlig inte bara mot hustrun! 

Fönstret fångades vid kyrkogården intill Katarina kyrka 

Ser ni namnet på gravstenen? Just det! 

Tack Ulf! Så vänligt av dig!

Torsdag i Skallkrokens hamn och så quizzet. 

Så är vi här igen. Vi har haft många seglatsplaner, men allt eftersom vindarna ändrats - eller SMHI:s prognoser förändrats, rättare sagt - har vi fått tänka till lite extra. 

Inte Bohuslän, då hinner vi inte hem till ett kalas. Inte Ven, då får vi dåliga vindar innan vi är hemma. Jo, minsann .., det gäller att vara flexibel. 

Nu blir det Torekov i morgon och i helgen, därefter hemåt med dotter och make och kanske stopp i Grötvik och så får vi skjutsa dem till utgångspunkten där dom då har bilen. Det ska bli såå kul! 

Och troligen får vi besök av Turtlan och hennes M imorgon eller på söndag! Såå trevligt! 

DN:s Nutidsquiz gick inget vidare: 7 rätt för mig , på 8 för pv. Aj, aj.

Bättre på ordquizzet: 10/12. 

Dagens fönster ...

 ... finns i uterummet, ja, i det där gula huset på kullen. 

Upptäckte att humlen snirklat sig in när jag någon gång ställt fönstret på glänt. 

Ja, det är ju praktiskt, som en liten krukväxt blir det. 

Tack Elisabet som upptäckte detta. 

På bilden ser man även grannens sommarhus. För någon vecka sedan, kanske två, kom Sara ner från Stockholm och igårkväll när jag gick i säng, kunde jag se hur deras vardagsrum var fyllt av goda vänner. Det gjorde mig så varm i hjärtat! 

Många gånger har jag undrat hur det ska kännas för dem - för henne och döttrarna - att komma till sommarhuset med alla minnen som hör till detta, när en i familjen inte längre finns till.

I Nashville ...

Måhända är jag den enda av bloggvännerna som inte har följt med i tv-serien "Drömlandet", där Carina Bergfeldt och Tareq Taylor kuskar runt i södra USA och berättar och intervjuar människor - alla möjliga människor  - och jag råkade komma in i det allra sista avsnittet. 

Så intressant det var! 

Där var sångerskan som drabbats av svår cancer och vad det förde med sig för den som inte har en täckande försäkring .., och där var mannen som ordnar läger för barn vars föräldrar/förälder varit i armén och antingen tagit livet av sig efteråt, eller i själva kriget. 

Om jag minns rätt, dör fyra gånger så många soldater av självmord när de återvänder hem, än vilka som dör i själva krigen. 

Den där lägermannen .., vilken ofattbar värme han utstrålade och tänk, vad en enda människas omsorg kan betyda! 

Här en länk till programmet, om någon skulle vara intresserad.

 Torsdag i början av juli ....

Regn, regn och ännu mera regn, men kan man tänka sig, på eftermiddagen kommer solen fram! Det är rent obegripligt hur trötta vi är och att pv är det, är verkligen ovanligt. Mitt i alltsammans har han somnat på soffan Ektorp, den i uterummet. Sigge ligger i trädgårdsstolen i samma rum. 

En bil kommer på uppfarten och parkerar. Aha, det är han som ska byta ut vattenmätaren. Han ser så snäll ut .., jag tänker att han är nog en rar pappa. Eller äkta man. 

Själv bakar jag frukostbröd - min variant, typ grövre frallor gjorda på grahamsmjöl, vetemjöl, 3dl naturell yoghurt och 6 dl vatten .., solrosfrön och linfrön , salt och en liten dutt flytande honung .., och jäst, förstås -.  Fixar middag som blir Tareqs goda kyckling, som vi verkligen tycker om. Lite senare klipper jag gräsmattan, men inte hela .., en del av den får bli som en liten äng. Små styvmorsvioler växer i grupper .., sååå fina! Ibland, när jag står i köket och tittar ut, ser jag hur skatorna promenerar i det längre gräset och då skymtar endast deras huvuden och knappt det. 

Snavar över den här bilden av min mamma. Tre, fyra år och med sitt tjocka, mörka hår. Hon ser nästan sydländsk ut, om det vore inte vore för hennes blå ögon. 

Lyssnade till dagens Sommarpratare Ina Lundström, men orkade inte hänga med till slutet. Oj, så fort hon pratade .., det var som om orden kom i en enda röra, som en kaskad .., som en yster vårbäck, nej, störtflod! 

Det finns andra årets pratare som jag inte heller lyssnat klart till, nu blev det ännu en. 

När jag skrollar runt för att ta del av andras åsikter, får hon beröm. Tänk, så olika vi människor är!

Morgondagens sommarpratare är chefen för för Säkerhetspolisen, Charlotte von Essen.

Dagens fönster ..... 

Så här skriver avsändaren, som är Turtlan/Annica: 

"Hej!

Håvade in ett fönster på bakgården till Hemgården i centrala Borås. 

Vi gick dit på vår ”konstrundapromenad” i Borås, för det skulle vara loppis där idag. 

Jo det var det, men så lite. Vi fick se den fina bakgården i alla fall.

Hälsningar Annica/ Turtlan"

Lyssnar till nyheterna .... 

Det är nästan så man dånar: TRE nya ansökningar om att bränna religiösa skrifter har lämnats in! 

Lyssnade och tittade igår på en debatt mellan Thomas Bodström (en gång justitieminister i en s-regering) och Ivar Arpi. Thomas Bodström menade att för rikets säkerhet så borde det bli avslag för dessa koranbränningar och jag håller helt och hållet med. 

Om detta diskuterar vi ofta, pv och jag själv .

Hur långt får yttrandefriheten gå? Hur långt som helst? 

Om vi tillåter koranbränningar, tar vi då ansvar för följderna? 

Igår fick vi i morgonnyheterna veta att polisen ibland förlägger handlingar. Skulle det inte vara möjligt att förlägga alla dessa ansökningar? Ja, jag vet .., det är inte fair play, men det tycker jag inte att koranbränningar är heller.

Personligen tror jag att det är Ryssland som ligger bakom det hela .., ja, men så perfekt med sånt här spektakel just innan Turkiet och Ungern ska meddela beslutet om vårt lands deltagande i Nato.

Sommarpratet - idag PM Nilsson -. 

Om det sommarpratet tyckte jag alldeles omåttligt mycket om. 

Jag tyckte om berättelsen om den gamle fiskaren Oskar och hans sjöbod ..., jag tyckte om alla detaljer av vad som fanns i sjöboden och hur sommarprataren berättade var de olika fiskarna höll till och det kändes som om jag var där. 

Jag tyckte om när han berättade om sin farfars brev hem till hustrun i Karlskrona och när hans farmor låg för döden på lasarettet och vad hon då ville vila ögonen på. 

Jag tyckte också om när han pratade om hemlängtan och vad den känslan betyder för många. 

Helt ärligt tyckte jag om nästan allting. 

Morgondagens  Sommarpratare är Ina Lundström - poddare, komiker och journalist -.

Längtar till ...

Man kan längta till de mest banala saker. 

Till exempel längtar jag efter att dammsugaren - tillsammans med mig - har tagit ett varv här på bottenvåningen. 

Längtar också efter att få lyssna till PM Nilssons Sommarprat, det ska göras strax efter att dammsugaren gjort sitt. Lyssnar jag på kvällen, somnar jag ofelbart. Det är lättare att ta in pratet när jag är utvilad.

Idag ska jag också göra klocktestet - ni vet - för att se hur det står till med hjärnan. Igår kom jag nämligen inte för mitt liv på vad vårt lands justitieminister heter .., var tvungen att fråga pv. 

"Ja!! Gunnar Strömmer, ja!" 

Pinsamt. Jag tycker dessutom v ä l d i g t  bra om honom i den yrkesroll han har. Det KAN ha att göra med att herr Strömmer är en till synes trygg och lite jovialisk ångermanlänning, som inte tycks hetsa upp sig i första taget.

Dagens fönster ...

Ett fönster från Porto och då förstår ni ju vem som hade håven redo. 

Just det! 

Madame annannan. 

Tack! säger jag och undrar samtidigt om det är någon slags utbyggnad .., det mittersta fönstret med kaklet på ömse sidor?

Eller är det enbart nedtill som det tycks liksom "sväva lite" ...?

Länkar till ett av hennes inlägg från juli 2007. Ett inlägg som jag tycker sååå mycket om, men inte läste då.

Uppdatering: Om man klickar på länken, kan man läsa en dikt (eller vad man nu ska kalla det) av Elsa Grave. Henne kände jag inte till, men det gjorde pv - jag högläste nämligen det hela för honom (jag älskar hur det är skrivit av denna E.G.)

"Ja, men Elsa Grave bodde i Halmstad, jag tror att Mymmel (mamma till Hilda) har författat en bok tillsammans med Elsa Graves dotter, Angelica Ahlefeldt-Laurvig", sade pv direkt. Så lyckat.

Googlar på Elsa Grave (ja, nu blev det så att det ena gav det andra ..., det började med fönstret) och upptäckte att hon även varit konstnär. 

Som jag förstod det, är detta hennes självporträtt. 

Åååå, vilka härliga färger! Vilken blick!

Tv-tips .... 

Av en ren händelse - vi kämpar med tidningen Vi:s korsord - råkar tv:n gå igång och där visas ett program med titeln "Tänk om". Programledare är Fredrik Lindström och det handlar om vad som kunnat hända, om inte om varit. 

Hur intressant som helst! Vilken historielektion!

Här en länk till programmet, om någon är intresserad.

Sommarpratet idag ... 

Det var Bianca Salming som berättade om sin pappa Börjes resa med ALS - denna överdjävulska sjukdom -. Vi låg i var sin del av hörnsoffan pv och jag själv och det hände att jag fick putta lite med ena foten på sambon .., då han nickat till.

När någon berättar om sin relation till sin pappa och hur det hela slutar, nej, jag vill inte betygsätta det programmet, det känns inte rätt. Mycket handlade också om hennes idrottskarriär och drömmar.

Morgondagens Sommarpratare är ålafiskaren PM Nilsson.

Minnesorden ....

Upptäcker att jag samlat på flera stycken .., minnesord eller dödsannonser (som denna), vilka satt avtryck. Som den här. 

Eller här .., flera stycken. 

Spridda rader ...., och kanske var det "skäggig kind som river mot min", som fick mig att haja till. 

Minns pappa som när han var lite-lite skäggig brukade skojkramas och hur det då kändes; hur det liksom rev mot kinden, men snällt.

Dagens fönster ....

... fångades för nio år sedan i Gerani på Kreta. 

Det var där vi var; pv, Emil och jag själv och vi bodde på det allra ljuvligaste lilla hotell, med två balkonger i lägenheten - en med morgonsol och en med kvällssol -. 

Utanför den ena kunde vi se stora fält där det odlades apelsiner .., och fågelkvittret var som en storslagen orkester. 

På den andra balkongen satt vi om kvällarna och spelade Plump. Jag kallade det för "Grekiska mästerskapet" och det var vansinnigt spännande och till slut vann Emil med en enda poäng!

Vilken härlig resa det var!

Och vi hyrde var sin moped och körde runt på den kretenska landsbygden och åt grekisk sallad till lunch. 

Tänk, så mycket glädje man har haft av dessa resor tillsammans med Emil eller Emma! Det var det enda jag sparade till. 

Pensionen ...? Nej, nej, den tänkte jag inte på och det kan ju tyckas oansvarigt och dumdristigt. 

Ångrar jag mig? Inte det minsta!

Måndag i början av juli .... 

Hällregn och solsken  om och om igen och i nästa sekund åskmuller. 

Men förmiddagen blev fin. 

Jag hinner ta hand om växthuset .., binda upp tomatplantorna som växt sig höga under loppet av tio dagar och tittar till ringblommorna vilka uppenbarat sig och nu är färdiga för buketter. 

Körsbärsträden dignar av ännu inte mogna bär (såg en stooor svärm av starar komma flygande i flock över tomten .., jaha, dom planerar alltså att skörda snart), men äpplen blir det inte många av. 

Och det lilla plommonträdet som vi planterade för ett par år sedan .., ja, där kanske vi kan räkna till tio plommon på gång!

I potatislandet blommar det. Vita blommor.

Allra frodigast är ändå gurkörten (bilden) som formligen har exploderat - så där som den alltid gör i mitten av sommaren - och där surrar det av små, små humlor som kryper in i den ena blå blomman efter den andra på jakt efter mat . Det är enbart av den anledningen som gurkörten får sprida sig och ta sådan plats.

Lyssnade i förväg till P1 och Staffan Westerberg som var dagens Sommarpratare. 

Klart bäst hittills, enligt mitt sätt att se det! Har tidigare - med stor behållning - tagit del av hans "Tankar för dagen" och det här var i samma anda. Med den allra största värme och realism berättar han om sitt liv som åttionioåring .., men tittar även bakåt. Han pratar om hemtjänstens änglar som dagligen besöker och hjälper honom ..., (HUR skulle vårt land klara sig utan dessa människor ...?!) och han berättar om sin barndom, om pappan disponenten .., om resan till Paris och om livet inom teatern och mycket, mycket mera.

Högsta betyg från mig: en klar 5:a.

Dessutom fullkomligt älskade jag hans musikval!

Så här skrev Anna om programmet och hon summerade det bra, tycker jag. 

Detta pratet passar:

* om du aktivt vill lyssna till en varm berättare UTAN att förvänta dig någon särskild mening eller sensation 

* om du på riktigt har tid att lyssna

* om du fascineras över människor som gjort aktiva val i livet och valt sin rätta väg

* extra bra om du även fascineras över den bottenlösa fantasin som han låtit och låter flöda fritt

* om du vuxit upp med Lillstrumpa och Syster Yster eller Vilse i pannkakan 

Sen .., han är 89 år! Låter som max 69 och inte verkar han lida av någon minnesförlust inte. 

Morgondagens Sommarpratare är Bianca Salming. 

Efteråt åker vi en sväng till Skallkroken och kollar till båten. Allt ser bra ut. 

En tysk och en dansk båt är nu inblåsta - säkerligen i ett par dagar - då det nu tar i  ä n  mer vad gäller blåst och värst blir det väl i morgon, med vindar upp mot 24 meter/sek. 

De två tyska husbilarna, samt en ukrainsk, var försvunna. I eftermiddag enbart svenskar på parad. 

Ställplatserna måste bokas i förväg och det är i princip nästan alltid fullbokat.

Har jag sagt det tidigare ..? Jo, men det är verkligen så vackert i Haverdal!

Kom hem efter en sväng till Hallarna - beläget öster om Halmstad - där vi förgäves letat efter en viss present (som vi inte hittade, det fick bli en beställning på nätet) och kände oss trötta båda två. 

Jag har varit förkyld i nästan en veckas tid, nu är det pv:s tur. Covidtestade mig, men det var negativt, alltså endast 1 rött streck. Skönt! Så här blir det nästan var gång vi besökt småttingar, men det spelar heller ingen roll .., det är det värt.

På onsdag får vi bloggvänsbesök från Värmland. Tänk, nästa månad åker vi till Karlstad och ska vara med på deras bröllop. Två nätter i en hyrstuga och även Harry är bjuden. Såå roligt det ska bli!

Ungefär så.

Om Inger ...

Den som slagit följe med mig under många år - tänk, att ni orkat med alla hundpromenader och allt det andra - ni känner nog till att jag älskar att läsa minnesord om människor som gått bort. 

Nej, det är inte det där uppräknandet av vilka ordenssällskap den avlidne varit medlem i och dylikt, det är mer när en personlighet dyker upp bland bokstäverna. 

Som i den här dödsannonsen som Bettan i Lund så omtänksamt vidarebefordrade och som slutligen landade i min inkorg!

Tack Bettan! 

Obs. Läs ända till sista bokstaven!

Och då kommer jag ihåg ett inlägg som handlade om Göte ..., inte en annons, men ett minnesord. 

Lika underbart det!

Måndagsfönstret ...

Ett fönster från Lund, fångat av madamen som är så flink med att ha håven med sig! 

Tack du rara annannan!

(Och det är inte sååå ofta som hon har bilder i sina inlägg, men se om ni klickar på länken, så får ni se hennes fina sällskap vid kaffet).

Sommarpratarna ... 

Idag lyssnade vi båda - pv och jag själv - till Camilla Läckbergs sommarprat. Det hela handlade mest om hennes problem med att ständigt vilja vara mager, vilket sannerligen inte är det enklaste, särskilt om man tycker om såväl att laga mat, som att äta mat. Jag tillhör själv just den delen av mänskligheten, men kanske tycker jag mest om att  ä t a  maten. 

I mina dagböcker från mellanstadiet, kunde man läsa följande rader: "Onsdag. Leverbiff med lingonsylt på bespisningen. Kär i L-G."

Alltid beskrev jag vilken mat vi fått. När Anders gick en livvaktsutbildning i Polen, ringde han nästan dagligen hem och jag frågade alltid "får ni god mat, blir ni mätta?" Och han skrattade snällt och sa att "Vet du mamma, alla killar säger att det är det första deras mammor frågar efter ...!"

Camilla Läckberg träffar i sin ungdom pojkvänner som kritiserar hennes vikt och minns ännu hur orden sas.  Och jo, jag minns själv när klasskamraten Johnny under vår skolresa till Hamburg sa att "Elisabet, du får nog passa dig så du inte går upp i vikt ...". Rumpan hade väl vuxit i omfång och han sade det snällt, jag minns det inte alls som mobbing. Han var väl helt enkelt synsk ,-).

Det är om detta - hur svårt det är att hålla vikten .., om glädjen i att bli nästan-mager när hon deltar i Let´s Dance och om bristande självkänsla och vägen till framgång och en man som älskar henne oavsett vikten, det handlar om. Men medan vi lyssnade tänkte jag ungefär som Anna - dottern -. 

Så här skrev hon:

Jag ger betyget .., ja, en knapp fyra .Det som var en klar fyra var hur hon lade upp sitt prat .., inte för långa pass (alla kändes exakt lika långa) och så musik som väl passade bra till ämnet. 

För mig var det en hel del igenkänning. Jag inbillar mig ju verkligen att jag en gång i livet ska bli smal, men det vete sjutton .., nja, vi får se. Tack Anna att jag får lägga upp dina recensioner!

Ps. Morgondagens Sommarpratare är Staffan Westerberg ..., ni vet, "Vilse i pannkakan" och "Lillstrumpa och Syster yster". Jag hörde honom i ett annat program och föll pladask, så det här ser jag verkligen fram emot. Ds.

Komma-hem-fönstret ...

 

... fångades i Bäckviken på underbara ön Ven, mitt emot Landskrona. 

(Ja, någon kan ju ha glömt det ...). 

Det var jag själv som tog bilden och jag tycker att den blev så himla fin! Rosen i mitten, är väl den som gör det hela, tillsammans med de uppe i vänstra hörnet. 

Rosorna tillägnas sonen Anders som i dag fyller 37 år. Denne genomsnälle son som känns så trygg och stabil.

När vi övernattade hos dem, bad Elliot mig att berätta nånting. 

"Berätta nånting farmor!" sa han om och om igen och jag berättade om när jag var liten eller när hans egen pappa var fyra år. 

Och om min pappa, Ivar Nilsson.  

"Du vet väl om att din pappa också heter Ivar ..?" sa jag och nej, det visste han inte.  Och jag sa att om denne Ivar hade varit i livet, så hade han säkert pussat och kramat på både honom och lillebrorsan.

"Säkert skulle han ha killat dig på magen eller på benen och kanske hade du fått följa med honom och jaga hare när du blivit lite äldre ..", sa jag. 

Jaga hare ...? Aj, aj. Det var ju lite ledsamt ,-).

Söndag och hemma igen .... 

Tio dagar inalles blev vi borta och vilka ljuvliga dagar det blev! Den allra finaste segling på nervägen (övernattning i Torekov, Viken , korta stopp i Borstahusen och Barsebäck bara för att rasta Harry och äta något snabblagat till lunch) och så framme vid lunchtid i Limhan.

Möttes på piren av sonen med familj; däribland en 4-åring som hojtade "Farmor! Farmor! Farmor titta!" och den där farmorn, hon hade all möda i världen att få fast tamparna i fören (vi ligger med aktern mot land) och det var hett som i .., och svetten lackade! 

Så bjöds vi på medhavd pizza (när smakade en pizza så gott ..?) och 4-åringen bestämde sig för att sova över i båten och så blev det. Att han senare på kvällen fick en "speta" i foten, förmörkade dock äventyret. Det slutade med att hans pappa kom och agerade kirurg och fick visa att han är sjukvårdare i det militära. Vilket oändligt tålamod han visade innan spetan - med hjälp av en nål - togs ut. 

Det blev sköna dagar med mängder med bad i poolen (om jag får leva ännu ett liv, är en pool något som gärna får finnas med i tillvaron) och de två kvällar vi tillbringade/sov över hos dem, blev det Plump som spelades vid köksbordet. 

På bilden syns den vänsterhänte sonen notera vem som vann spelet den andra kvällen. Och mera ...?

Jo, men detta att få lära känna den yngste, han som i morgon blir 11 månader och i september ska börja i förskolan, samma förskola där storebror går! Han har förstås fått små, vita risgrynständer .., kryper och drar sig upp och är som ett solsken. 

Storebror har energi så det räcker att försörja halva Sverige. Tillsammans med pv hoppade dom på studsmattan hur länge som helst (och pv blev illamående), det lektes med en stor boll .., och dom gjorde följe på varenda promenad med Harry. 

Vi kom till Limhamn vid lunch på söndagen och kastade loss på torsdagmorgonen. 

Stannade därefter två nätter på UNDERBARA Ven, mitt emot Landskrona.

Ven (bilden från Bäckviken, där färjorna kommer) är som paradiset. 

Där var lugnt och fridfullt (på Midsommardagen när vi försökte få plats där, var det fullt .., hamnen är inte så stor), nu fick vi bra plats vid piren .., jag upptäckte stora sällskap av gulmåra vid badstranden (finns ingen mer somrig doft!) och jag badade hur många gånger som helst och i ett absolut kristallklart hav! Små näbbgäddsyngel simmade tillsammans .., det är sällan annars att man ser något liv i vattnet. (Minns orden "Döda havet är närmare än du tror" - det handlade om Östersjön). 

Hemåt igen igår.  Klev upp halv 6 .., iväg en timme senare och då var det kav lugnt och vi fick gå för motor i 1 timmes tid. Därefter kom duggregn. Första rastningen av Harry i Viken norr om Helsingborg, därefter lite mera vind .., och innan Mölle hade det börjat blåsa upp rejält och jag var rädd och ville att vi skulle gå in i hamnen i Mölle, vilket skulle innebära (om man läste på SMHI där det varnades för starka vindar) att vi kunde bli kvar där i ett par dagar. Nej, det ville inte pv. 

Då blev det Torekov i stället och då hade det börjat blåsa ännu mera. Jag blir rädd när båten kränger våldsamt och det knakar och smäller och Harry kasar omkring och blir orolig och ett alternativ var att Hilda skulle hämta Harry och mig i Torekov och så skulle pv segla hem båten själv. Tre timmar, kanske mera, skulle det ta. Harry rastades .., jag fixade lite fika.

'

Så bestämde jag mig för att följa med i båten. Om ni bara visste, vilket svårt beslut det var! 

Det var ungefär som när sonen skulle försöka få ut spetan/stickan från den lilla fotens undersida .., och hur Elliot liksom tog SATS för att klara av det där sista steget .., ni vet, när nålen ska in och göra sitt. 

Så kändes det. 

Det blev en i mina  ögon vådlig seglats, då vinden ökade och tittar man på vindmätaren, då ser man ju hur det hela tiden förändras. Ena sekunden 7 sek.meter, nästa 13! 

Och plötsligt förstår man vad uttrycket "i byarna" betyder, när man hör sjörapporten. 

Båten krängde .., lutade ibland rejält på höger sida .., åkte upp och ner och jag sneglade på vindmätaren och bad tyst till Vår Herre att "ursäkta att jag inte har hört av mig på länge, men skulle du möjligen kunna tänka dig .....?"

Att surfa på vågorna och så ner igen .., att hålla i sig i träsargen för att inte kana iväg .., att ha koll på Harry som ligger på golvet och kasar hit och dit, fast vi försökte hålla hålla honom på plats i selen .., att stående försöka kissa i en dam-potta med handtag och att ha själva byttan ihopklämd mellan låren .., (enda gången det är en fördel med tjocka lår!) och när båten samtidigt gungar .., nej, alldeles enkelt är det inte!

Och någon timme eller mera innan vi kom till Skallkroken, blev det dis/dimma och alla landkonturer försvann. Å, det kändes så otryggt! Och stora färjan från Grenå - den som skulle till Halmstad - kom mot oss och pv fick i god tid ändra kurs och så in på rätta spåret igen. Det var den enda båten vi såg efter att vi lämnat Torekov.

Det började regna nåt hemskt .., och ännu inget land i sikte, men vi såg ju på gps:en att vi låg rätt i kurs, ja, det är perfekt att se tidigare "resvägar". Av hamnen syntes knappt någonting alls, inte förrän vi kom nära och ack, vilken oändlig lycka att vid sjutiden komma in i Skallkrokens hamn, ja, jag kände det som hade vi vunnit högsta vinsten. 

Då var det inte regn längre, utan skyfall! Det blev till att ta med det viktigaste från båten, svänga förbi affären och köpa något ätbart (lyxmiddag: korv med bröd!) och såväl Harry som jag själv STÖP i säng. Helt ledbruten av all spänning, men himla lycklig över att jag vågade följa med hela vägen och känslan av att jag litar på pv som kapten.

"Bra gjort!" sa pv berömmande och det lär jag leva länge på. Att jag vågade. Att jag trotsade rädslan (läs: skräcken) när det gungar våldsamt; det är just krängandet av och an som jag inte tycker är ett dugg trevligt. Nåja, jag gjorde det.

Bilden just här ovanför visar kylskåpsdörren i Bunkeflo. Minns jag rätt var det undertecknad - som under ett besök i London - inhandlade magneten.

Det var allt, hälsar Elisabet.

Ven, dag 9. 

Men dag 2 här på den här ljuvliga fågelkvittrande lilla ön.

Vi inväntar fin medvind i morgon och ägnar den här dagen åt …., ja, det som blir. 

Började med ett tidigt morgondopp alldeles intill båten! Jysses, så kristallklart vattnet är här och djupt! 

Senare idag ska vi ta bussen runt ön , om det inte blir för varmt. DSom det är just nu, är det ljuvligt! 

Flyttade vår båt närmare hamnkontoret och kan då titta på tv via mobilen och komma ut på nätet. 

Det lilla servicehuset är bedrövligt dåligt! Ingen dusch och skruttiga toaletter - ska ta bilder -. Å andra sidan är den här hamnen billigast hittills, 250:- per natt. Men tänk om du t ex har mens och har blött ner rejält och att då inte kunna duscha! Jo, jag vet .., man kan lösa det på annat sätt, men så ofräsch man skulle känna sig! 

Ögonblicksbild från här och nu. Himlen är bra mycket ljusare än bilden visar. 

Knappt någon tycks vara vaken, men vi är bara fyra gästbåtar. 

De tre danska männen seglar idag hem till Rungstedt på Själland.

Intill oss en tysk man och hans hustru. (Tror jag). Mannen passerade nyss och såg väldigt bestämd ut, så pass att Harry reagerade och OCKSÅ tycktes aningen bestämd.  

Pratade nyss med äldsta dottern, som tillsammans med hundarna befinner sig i Malå. Hon tycks vara i paradiset. 

Nutidsquizzet gick långt bättre än förväntat: 9 rätt av 10, fel på sportfrågan. Pv hade 8/10. 

Over and out. 

Ven, torsdag dag 8 ....

Igårkväll tack och hej från Anders, Maja och småpojkarna och så övernattning i båten. Fick oväntat besök av en ungdomskompis till pv som för inte så länge sedan blivit pensionär. Den mannen vittnade om hur tomt det nu kändes, utan det här sammanhanget med arbetet. Han hade dessutom varit i en slags chefsposition - "men det var inget jag sökte, det bara blev så" - och  jag sade som jag har sagt tidigare, detta ., att jag tror att fallet blir högre om man har haft ett sånt yrke. 

Har man - som jag själv - arbetat som kassörska/affärsbiträde i hela sitt vuxna liv, blir det på ett sätt enklare. Inte på alla, men på många sätt. Det handlar, tror jag, om status. Och kompisen sade att han liksom inte visste vem han var längre. 

Om detta pratade vi länge, men även om annat. En del av pratet handlade om sorgligheter. Jag föreslog att pv skulle bjuda honom på en Martini och så satt vi där, tre personer vilka snart närmar sig sjuttio, ja, i alla fall jag, de övriga är året yngre.

Idag på morgonen avfärd från Limhamn. Mulet och grått. Tre knop, ibland fyra. 

Vi tog enklast möjliga lunch i Barsebäck (tömde nästan kylskåpet) och Harry rastades. Jag hade gärna  stannat, men pv ville passa på medan det var bra vindar och han är ju kapten på skutan, så .., ja, så blev det.

Så iväg igen. 

Lyssnade till dagens Sommarpratare, en för mig ny bekantskap - Bo Landin -.

Det handlade om vår och andras miljö och om vattentillgång och annat. 

Oerhört intressant och lika skrämmande. Jag ger det betyget  4+.

Gårdagens sommarpratare - Jessie Sommarström - berättade om resan från ett barnhem i Indien, till ett nytt liv i Sverige och framgången som Årets Kock. 

Ett på många sätt gripande och tankeväckande program, ändå kom jag på mig själv med att tänka på annat. Det programmet får 3+ av mig.

Vi är nu på paradisiska ön Ven, mitt emot Landskrona. Kom hit vid halvfyra-tiden .., fick plats långsides och strax efteråt kom en dansk båt (med målade pinuppor i fören) - med tre herrar i vår ålder. De hade seglat från någonstans på Själland och var pratglada värre. Strax därpå anlände en tysk segelbåt, där mannen och kvinnan bara exakt likadana regnkläder - illgula -.

Herr och Fru svan med fyra småttingar simmar fram och åter i hamnen .., svalor pilar fram i luften eller nära vattenytan på jakt efter mygg till kvällsmat .., och  oj, vilka vackra rosor här är ! Krångel med wifi och uppladdning av bilder, ja, ja, det får bli som det blir.

Skåne, tisdag. 

Hostar mig igenom hela natten mot idag. Vid fyratiden lyssnar jag till gårdagens sommarpratare Axel Gordh Humlesjö som fångar mig med sitt sätt att tala och skildra sin uppväxt, med allt vad det innebär. 

Jo, det tyckte jag om och jag låg under påslakanet och lyssnade spänt hela tiden. Från mig blir betyget en 4:a. 

(Och jag minns en bekant till min pappa som var gång han på besök - någon gång per år kanske - alltid ville ”kittla” mig. När jag blev lite äldre, kanske tolv, skrattade han och undrade om jag fått några bröst. På skoj, lät det som, men jag undvek honom alltid.) 

Renée Nybergs program ska jag lyssna klart till och dagens pratare - Andreas Cervenka - nja, det blev också bara halvfärdigt. 

För övrigt .., rätt skönt ute .., massor med bad i poolen .., gos med småttingarna .., ja, lite så där. Även detta skrivs på mobilen, så det blir som det blir.

Måndag, dag 5.

Möttes igår av sonen med familj , en piratflagga och två supergoda pizzor som vi alla delade på! Senare till Bunkeflo och grillmiddag med Tommy och Karin, samt övriga familjen. 

På kvällen till båten för övernattning. Elliot - som på väg till just båten - fått en sticka/speta i foten (den satt djupt) fick den bortplockad av trygg far, men båtgrannarna befarade nog att vi höll på att mörda fyraåringen. Det gjorde ONT! 

Den utmattade lille patienten valde att sova i akterruffen med farmor.

Idag båttur från hamnen och under Öresundsbron .., mötte Natofartyg och fraktfartyg och så hem igen, då det började blåsa upp. SMHI hade varnat för åska, regn och hårda vindar. Precis så blev det! 

Ikväll måndag Plump (kortspel) när pojkarna somnat. Imorgon Viggovakt på förmiddagen och jag har fått hemsk hosta, främst nattetid. Något besök hos min syster blir det därför inte, vi får ta det senare. 

Pv kollar vindar för resten av veckan. Kanske hemresa på onsdag. 

Dagens fönster ...

I alla fall en liten pjutt av fönstret och det finns här hos oss, i Stensjö. 

Aldrig någonsin i mitt liv har mina penséer varit så frodiga! Nu är det dock mindre roligt, ty i lådan till höger, där har Sigge börjat hoppa upp för att ta sig in via - tror han - det öppna köksfönstret, det som oftast bara står liiiite på glänt för att släppa in frisk luft (läs: myggor!)

Och nu är vi alltså ut på seglats och jag kan väl bara drömma om hur dessa små skönheter ska se ut när vi återvänder hem.

Söndagförmiddag i hamnen …

Ljust blå himmel. Lätta moln. (Små lätta moln ser jag på min himmel …🎶🎶🎶, men jag trodde det var seglar på min himmel ..), barn som skrattar och barn som är ledsna .., en man på väg till servicehuset; han håller en grön necessär i ena handen. 

En annan man i vit keps som står ute på piren och fiskar. Tonåringar på väg till badet .., en mamma som säger till sin son att inte kasta bollen på piren. 

Svalor vilka pilar fram och åter. 

Pv kollar sjökortet.

 Dagens fönster ....

Så här skriver ellem, som var den som hade håven redo:  "Midsommarafton i Bonnstan är en tradition för många Skelleftebor. Då kan man hälsa på hos vänner som har kammare. Dessa fönster tillhör en av mina vänner. 

Det lilla fönstret signalerar, när det är öppet, att nån är ”hemma”. Så är det kammaren inifrån med ägarinnan i rött. De bara fötterna till vänster tillhör den sk kammarjungfrun."

// Tack allra käraste kammarjungfru! säger jag.

Söndagsfönstret ...

"Hej!

Ett fönster från en kyrka utanför Linköping en strålande junidag. 

Fångat i väntan på brudparet som sen kom in så fint.

Där ute varmt. Inne i kyrkan svalt men istället en annan värme.

Turtlan."

//Tack Annica! säger jag.

Första sommarprataren ....

.... visade sig vara Annie Lööf. 

Vi lyssnade till programmet medan vi seglade, ja, innan det sändes direkt och det var intressant. Alldeles särskilt kanske för den som har fött ett barn flera månader för tidigt, men jo, jag tyckte om det. Och jag saknar henne som politiker. Särskilt mycket inside-information vad gäller det politiska var det inte, utan det handlade mest om känslan att inte längre var så stark som hon alltid tyckt sig vara.

Det blev bara korta snuttar av hennes musikval (kanske valde jag det, kanske blir det så när man väljer att lyssna i förväg) och det var tur det, ja, det var liksom ingen musik jag föll pladask för. Kommer jag ihåg rätt, var det enbart kvinnliga artister.

Om jag skulle ge ett betyg mellan 1 och 5, skulle det bli en 3:a.

Dag 3 ..., Viken, Ven, Borstahusen och slutligen Barsebäck. 

En relativt lugn dag till havs. Just som vi skulle kasta loss från hamnen i Viken, sa pv att nu skulle han sätta segel medan båten ännu var vid bryggan och så skulle jag "hålla fören mot pålen". 

Jag sa att han fick förklara precis ., ja, jag ville veta liksom steg för steg. Så det gjorde han och det fungerade jättebra! Vi gled ut så fint!

Första stopp blev Ven. Eller det blev inget stopp alls, vi vände i den relativt lilla hamnen där färjan från Landskrona kommit med ett lass turister. 

Då bestämde vi oss för Borstahusen, egentligen bara tvärs över sundet. 

Oj, så annorlunda där var! En svängd pir och på piren satt säkert hundratals människor - mest ungdomar - och solade. Vi hade lagt till längs med och när vi åt lunch i sittbrunnen, var det som att befinna sig på en teaterscen. Bara halvmetern ifrån oss halvlåg 21 skolungdomar på rad! De må ha varit hur fina och rara som helst, men så mycket fri insyn till oss, nja, det fick vara. Vi kastade loss igen, men hade då hunnit äta lunch och Harry var rastad.

"Då önskar vi er en trevlig resa!" sa en av killarna så snällt. 

Det är inte särskilt långt mellan Borstahusen och Barsebäck - 10 sjömil, ungefär 2 landmil - men vinden dog nästan ut och det blev helvetiskt varmt på båten! 

Pv satte upp taket som skydd, jag blötte en frottéhandduk som jag lade över nästan hela Harry och tvingade i honom vatten. 

Kom fram hit till hamnen vid 17-tiden och så det vanliga. Jag var totalt slut på. T o t a  l t. 

Plockade undan .., pv rastade Harry, vi åt lättsam middag (fil med cornflakes och skivade jordgubbar, det goda brödet från bageriet i Torekov, lite sallad och några skivor vattenmelon) och därefter kom livet åter. 

Jag tog ett dopp i havet, låg i LÄNGE, kände hur det svalkade. 

Vår båt är den med den bekanta blågula flaggan. Danskar framför oss. 

Vederkvickt till såväl kropp som själ och med Niveas solskyddsmedel nr 50 som doftar överjordiskt gott och med ett hår som min pappa - om han hade varit i livet - genast hade kammat. Han skulle ha tagit upp plastkammen från bakfickan och försökt få styr på lockarna och det hade aldrig lyckats. 

Det är Nivea på nästippen, inget annat. 

Nu är solen på väg ned bakom piren ., jag har ett långfinger på höger hand som snart gör mig tokig pga all värk, men det är ju en bagatell i det stora hela. Oj, så knöliga mina fingrar på höger hand är. 

Frågade nyss pv var Harry var? Då visade han mig den här bilden. Å, lilla gubben .., han har hoppat upp och lagt sig i förpiken där husse ligger och där det är mycket svalare än hos mig; jag ligger i aktern.

Älskade hund! Sååå mycket glädje du skänker oss.

Midsommardagens fönster ...

"Här kommer ett fönster susandes. Taget i hytten på Cinderella in mot Stockholm, allt efter en finfin kryssning till Härnösand och höga kusten. 

Önskar er en god seglats och en glad midsommar! 

//Kattis"

//TACK! säger jag och grattis i efterskott till Kattis som hade födelsedag just igår!

Syndafloden ....

Utdrag från dagens mejl från min syster i Australien. 

Ingen sommar här inte utan gårdagen var den kallaste junidagen på 24 år och det regnade precis hela dagen och på kvällen var det som om himlens alla portar öppnats och vattnet forsade ner.  

Vi fick 54 mm på nolltid och gatan utanför mitt hus liknade mera en strid flod.  De få bilar som kom förbi körde sakta med vatten upp till navkapslarna. Vid min brevlåda var det som ett vattenfall.

Dessutom blåste det häftigt.  I dag är det något bättre.  Just nu är det uppehållsväder men dagens forecast säger skurar och 15C och vi lär ska fortsätta att ha regn on-off i helgen och hela nästa vecka.

Och detta skall vara världens torraste stat!!!!

DN:s Nutidsquiz och ett kvällsdopp ....

Jo, vi höll ju alldeles på at glömma dagens quiz, men nu, så. 

Pv hade sämsta dagen ever, 5 rätt av 10 (kommer inte ihåg vad som felades) och själv hade jag 8/10. Fel på klimatfrågan och musikditot. 

Ordfrågorna hade jag 9/12.  Pv pysslar med annat. 

Doppet blev här intill och var riktigt skönt, men så mycket alger och annat gräs på botten, så i morgonbitti tänker jag gå längst ut på piren och doppa mig. 

Här i Viken bor Lars Sandström. Hans föräldrar och han och brodern Bosse, flyttade in i huset intill mitt barndomshem när jag gick i mellanstadiet. Lars var lillebror. Bosse var min klasskamrat. 

Minns att Lars en gång blev påkörd av en mopedist ., Lars cyklade och fick lungan punkterad. Vi såg när det hände, hans storebror och jag själv .., och jag drog upp tröjan på honom och upptäckte ett hål rakt in i sidan på honom! 

Kan han ha varit nio, tio år? Därefter låg han i sin mammas famn på farstutrappan (där det fanns säkert sju, åtta svalbon) och väntade på ambulansen, vilken skulle ta dem de tretton milen till lasarettet i Skellefteå.

Oj, vilken väntan det blev! 

Det visade sig att ambulansen kört fel och hamnat hos en annan Sandström-familj, boendes någon mil eller två från Malå. Efteråt, när ambulansen väl kommit och hämtat Lars och hans mamma, minns jag att jag frågade mamma om det var farligt det där med punkterad lunga. Mamma höll just då på att plocka in hallon från vår häck och sa att jo, det kunde vara - eller bli - farligt. 

Så förskräckta vi blev, Bosse och jag.

Dag 2 ....., Torekov - Viken. 

Sover dåligt, trots att det är bäddat med den härliga madrassen som friherrinnan så generöst överlät till oss. Harry valde att ligga hos husse. 

Tog ett dopp vid den så kallade Morgonbryggan. Jag har raljerat om den tidigare, eller mer om alla människor i sina vita badrockar av frotté, men kanske har jag vant mig, eller så är det något annat .., men nu bryr jag mig inte. Eller DET bryr mig inte. Jag tänker t.om att det hade varit skönt att ha en mjuk badrock att svepa om sig - då - efteråt. 

Möter nästan ingen. En äldre man och hans hustru. Hon går med käpp, är kanske i min ålder, kanske tio år äldre, och har ett så otroligt varmt leende. 

Därefter frukost i båten. Missar tiden på äggkokningen. Pv vill ha sitt ätt löskokt, jag är tvärtom. Nå, det blir bra ändå. Det kokta ägget får bli till provisorisk "lunch" under seglatsen. Goda småfrallor till .., men det är fel benämning på dem; dessa är de i särklass största frallor jag har skådat. En enda bulle/fralla blir till fyra skivor bröd! (Brödet inhandlat i bageriet närmast hamnen). 

Vi kastar loss vid halv tio. Fyller på diesel (vi går enbart för motor när vi ska in och ut ur hamnarna), tömmer toalett-tanken, den vi så gott som aldrig använder - men andra kan ju ha gjort det i höstas -. 

Pv dirigerar. Jag märker att han har blivit äldre och aningen mer lättirriterad - eller så upplever jag det så- och säger att han får tänka till .., låter han så, blir jag nervös  att göra fel och då blir det  nästan garanterat tokigt.  

Allt går bra! 

Idag är Harry mindre orolig än igår och sover mesta delen av tiden. Soligt och fint, men solen gömmer sig ofta bakom seglet. Jag fryser och får ta på mig tröjan. 

Kaffe och smörgåsar (och det där kokta ägget) vid lunchtid. 

Harry vägrar att äta, sover bara vidare. Bra seglarväder .., vinden snett bakifrån och den ökar allt eftersom. 

Vi bestämmer oss för att gå in i Vikens hamn. Egentligen vill pv bara pausa och rasta Harry, men jag tycker att det är trist med enbart seglatserna .., att komma till ro i en hamn där man inte varit på länge, är ju också en del av semestern. 

Så det gör vi. När focken (det främre seglet)  ska dras in, tjorvar det ihop sig och pv får ta sig fram på däck för att försöka lösa det hela. 

Oj, så båten kränger och har sig! Jag beordras hålla kursen och allt ordnar sig, i alla fall efter en stund. 

Den streckade linjen visar när tjorvet uppenbarade sig. Tänker på ensamseglare .., mannen som vi såg vara uppe på däck igår - ute till havs på sin båt - för att fixa något. 

Så framme i Viken. Alla platser längs med kajen är upptagna, men en vänlig kvinna på en annan båt, ropar  och  pekar .."Hallå, där borta finns en ledig plats!" Intill henne springer en liten lurvig hund på däck och skäller. 

Jo, platsen hon pekade på var verkligen ledig. Ägaren har dessutom skrivit på en liten skylt när hen återvänder .., den 27/6  klockan 12.00. Smart! Vi får  ligga med fören mot land (knepigt för Harry, som måste  lyftas i och på), men det är okej., även om det fordrar att man är lite mer akrobatisk. 

Nåväl. Allt fungerar bra. 

Harry rastas .., jag dammsuger och får ordning på det som hamnat på fel ställe. Hamnavgiften betalas.  I går i Torekov 429:-/dygn, här är det 150 kronor billigare och inte ett dugg sämre. Vi får koden till dusch/toaletthuset och pv skrattar när det är min tur .., ja, just det ja, det var här jag i fjol duschade i männens avdelning och när jag gick därifrån, upptäckte jag en man som stod där och borstade tänderna och jag tänkte .., men ååå, så pinsamt  för honom när han ser  att han är inne på damernas avdelning! Än mer pinsamt blev det när jag upptäckte att det var JAG som gått fel. 

Nu är klockan halv sex. Ska koka potatis till min sill (som inte pv äter) och så blir det allt det andra. Gravad lax, några köttfärsbiffar som blev över .., ja, lite sånt. 

En riktigt fin Midsommarafton önskar jag den som eventuellt  tittat in här och spatserar mellan bokstäverna! Hoppas att du inte snubblade!

Två dagens fönster från Skåne ...

Så här skriver avsändaren som är annannan:  

"Kvällsfönster från Vombs kyrka, där gångarna var så fint krattade. 

Kvällssolen lyste på furet (tallskogen) bakom kyrkogården, så att man gick insvept i en doft av tallbarr."

//Tack annannan!

När jag läste fönsterfångerskans rader, blev det plötsligt en aha-upplevelse! 

Just det! 

Den Halvlånge från Tyresö - Ulf - är ju uppvuxen i Halmstad (hustrun i Norrköping) och han berättar ibland om barndomstiden på "Furet", en stadsdel just i Halmstad.  

Aha! 

Då kanske det var gott om tallar där i närheten, eller hade varit, i alla fall.

Och så här såg alltså den fint krattade grusgången ut!

Torsdagkväll …

Allt har gått bra. Strulig början när seglen skulle hissas, gungig sjö och inget trevligt (för mig) och Harry var orolig. Därefter inga problem. 

Lämnade Skallkroken vid tio, fyra timmar senare kunde vi hitta ledig båtplats vid piren här i Torekov. Härligt! 

Inget är så ljuvligt som när det gått bra och pv tar Harry på promenad och jag plockar undan efter oss. Kylväskan med vattenmelon och fetaost .., kaffekopparna och allt annat. 

Vid sextiden middag och så ett parti Yatzy. 

Som båtgranne har vi två män som pratar ryska. Fyrtioårsåldern, kanske? Just nu sitter dom och dricker vodka, äter chips och röker. Hör ordet ”Ukraina” stup i ett. 

En tysk båt en bit bort. Där har det uppenbarligen varit tvättdag.

På piren har en kvinna stått och pratat i sin mobil i TIMMAR! Några tonårsflickor fiskar krabbor .., många passerar och frågar om de får någon fångst ..? 

Ungefär så. 

Och för någon timme sedan såg det ut så här. 

Det här har skrivits på mobilen; ingen aning har jag hur det blir, men det må vara hänt.

Nu ska jag lägga mig och läsa. 

Ajöken, sa fröken.

div