Madamen i södra Frankrike berättar i ett inlägg en hårresande historia som handlar om hur det kan krångla sig, detta att bo i utlandet och ha kontakt med någon svensk myndighet.
Jag har åtminstone två goda vänner som arbetar eller har arbetat åt Försäkringskassan och båda har blivit utbrända eller i alla fall, rejält svedda i skinnet.
Det kan sannerligen inte vara lätt att arbeta i en myndighet där det förändras hit och dit och där allt till slut blir ett enda kaos.
Till syvende och sist måste det ju till största delen bero på ledningen.
Nåja.
Till min australiensyster, som blir pensionär i november, skickar jag alltså länken till madamen i Frankrike.
Så där för att varna henne lite.
Ja, så hon inser vad som kan hända.
Eller inte hända.
Och så får jag svaret:
"Vi har jobbat hårt i trädgården hela helgen med sånt som vi normalt brukar göra i maj, precis innan vintern kommer, men nu ville vi ha det gjort innan vi åker till UK.
Så fikusen är kraftigt nerklippt och paketerad.
Det blev 16 sopsäckar.
(Det var den fikusen som min syster skulle beskära i fjol i april .. då, när hon ramlade i backen och slog huvudet i en betongmur .... och nästan seglade iväg till mer himmelska sfärer. I år fick den höjdrädde maken ta sig an trädet.)
Solen skiner från molnfri himmel, det är kalla nätter och morgnar, dagstemp. ligger runt 24C, men man lovar regn och rusk till på torsdag, inte för att jag tror på det, men man kan ju alltid hoppas.
Nu skall jag laga middag, Cumberlandrullader blir det i dag med kokt potatis och sallad, samt färsk ananas till dessert.
Kramar
Birgitta
P.S. Historien om Försäkringskassan var bekant. Har själv väntat på ett besked sedan september 2008. Ds.