lördag 18 april 2009
Och plötsligt möts man ...
Tänk .., att i en alldeles vanlig Icabutik går människor fram och åter mellan hyllorna och lägger varor i röda plastkorgar, småpratar med andra kunder och studerar handlingslappar .., allt är precis som det brukar vara .., men så ...., händer något.
I en kommentar till ett inlägg lite längre ner på sidan, skriver Catwoman om ett möte i affären och jag tänker att precis så är det .., ett till synes helt vanligt litet möte i en butik .., och det mötet sätter mängder med känslor i gungning.
Här är hennes rader;
"Idag stötte jag för första gången ihop med min f d sambo och hans nya, unga, 22 -åriga thailändska sambo i din affär...och jag vågade mej fram och hälsa, och kände oerhörd värme för denna rara lilla flicka, som inte har en aning om de känslostormar hon orsakat hos mej och som är alldeles oskyldig till detta drama jag lever i, och som bara önskar skapa ett bättre liv för sej själv...och det är just det du har gjort, och som jag också måste försöka göra och i det är vi alla lika...det är en slags tröst ....".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Möten ja. Det händer då och då att jag möter gamla bekanta vid kassan när jag handlat. Bekanta som jag inte sett på mycket länge.
Sedan är ju dessa spontana möten med okända ganska trevligt (om man är på prathumör)
Annars så brukar jag nästan alltid (nästan) träffa på någon skolkamrat eller ungdomsvän på Stockholms central.
När jag stämt möte med någon och jag står där vid runda staketet (hålet mitt i golvet) och väntar.
Så plötsligt kommer någon och ler lite försiktigt och vi båda säger: men är det inte...?
Visst är sådant kul!
Inkan: när vi bodde i Kungsängen under många år, hände det ibland att jag stod på Centralen i väntade på pendeltåget hem.
Hade man tur, kom då Lapplandspilen.
Åååå, så många möten man fick bevittna!
Pappor och mammor som grät när deras barn kom kånkande med resväskor .., och förälskade människor som stod där och kysstes och log saligt.
Och alla tvärtom-möten.
Alla avsked.
Alla tårar .., just innan tåget skulle vända norrut igen.
Jag var alltid lika rörd.
Catwomans rader berör! Verkligen ett möte som måste ha skakat om!
Undrar om jag klarat av gå fram och hälsa?
Har Catwoman en egen blogg undrar jag?
Gokväll från Turtlan
Lapplandspilen? Resväskor? Min svärmor sa att man vet när norrlandståget kommit in för då har de resande ryggsäckar och inte resväskor.
Men jag reste med resväska länge.
Skicka en kommentar