"Jag har fått en stroke ..."
|
Foto: fåglar över åkern i Stensjö. |
Ni som har följt med längs bloggvägen ett längre tag, ni vet också att vännen Guy i Arvidsjaur, han som flyttade till Thailand, drabbades av en stroke och fick åka hem till Sverige.
Där har vi fått
följa honom längs vägen .., det har varit smågropigt och knaggligt och ett par tia-attacker och hopp om bättring och ambulansfärder som han ville avbryta, men nu har han varit frisk och kry - även om allt inte längre är som förut - och på lördag susar han iväg till Thailand igen.
Genom Guys blogg har vi fått veta hur det kan vara att plötsligt slås till backen.
Idag fick jag - som jag skrev om tidigare - ett mejl från en av mina allra bästa vänner hemifrån.
Vi är i det närmaste jämnåriga.
Så här skrev hon, hon som
förutom rädslan att drabbas på nytt, blev döv på höger öra.
"En dag när jag var ute med hundarna slog det plötsligt lock för höger
öra.
Jag knallade hem och trodde att jag höll på att bli förkyld, så
jag tog nässpray och echinagard.
När jag skulle ut med dogsen igen på kvällen gick jag vingligt men
tänkte inte mer på det utan gick isäng och under natten blev jag så
himla yr och åkte karusell.
Fram på småtimmarna började jag spy och
halv 7 på morgonen ringde jag sonen och sa att du
måste komma
NU, jag
behöver hjälp.
Han kom blixtsnabbt (hörde nog på mig att det var bråttom) han hade
inte "hunnit gå och lägga sig". Först fick han gå ut med hundarna
och så fick jag ge instruktioner om deras mat och medicin (har ju en
liten stackare som äter levaxin - hon hade de lägsta värde
veterinären sett). Och så packa en kasse med lite kläder och sånt
medan jag ringde ambulansen.
Elva dygn på 5-stjärnigt hotell i Danderyd, all inclusive.....
Sen har min syster varit här en och en halv vecka sen jag kom hem och
skött mig.
Hon åkte igår och nu ska jag stå på egna ben. (Lägg
märke till ordvitsen...)
Obehagligt är det.
För man mister en del av sin trygghet och väntar
hela tiden på nästa smäll.
Och jag har inte tid med sånt tjafs.
Jag
har ju ett liv att leva, en son att ta hand om och så hundarna....."
// Den
här dikten länkar min väninna till.