Lite som hemma känns det ...
 |
| Utsikt från hotellmatsalen ... |
Jag var sjutton år den där sommaren 1971 när bästa kompisen och jag själv kom med Lapplandspilen till Göteborgs Central. Under två månaders tid var vi konsumkassörskor i olika butiker och Göteborg blev nästan som hemma.
Två år senare var jag mamma till en liten tös och så småningom skulle Göteborg och Tjörn bli till sommarfavoriter .., ja, nånting som fick en särskild plats i mitt hjärta.
 |
| Annedals kyrka ... |
Men nu är det ett annat liv - och ändå samma - och fyra bloggvänner (Annika i Kävlinge, Mian i Falköping, den storartade Ann och jag själv) är vi som ska sammanstråla, ja, en av oss (Ann) ska delta i konserten i Annedals vackra kyrka där det på onsdagkvällen bjuds på gospelmusik och lite annat.
Kyrkan är fullsatt och musiken är förstås så vacker och allra vackrast är Härlig är jorden och Ted Gärdestads "För kärlekens skull". Stämsång gör nånting med hjärtat.
På bänkraden framför oss sitter en man och en man kvinna och jag tänker att dom är nog nyförälskade, för hela tiden vill mannen komma nära, nära kvinnan (som har kort, mörkt hår och snygg frisyr) och när hon vänder sig om för att prata med honom, då tror han att hon vill ha en kyss eller åtminstone en liten puss och så blir det lite kindkrock.
Tidigare på dagen har vi ätit ljuvlig lunch-middag på
Fröken Olssons Café.
U n d e r b a r t gott!
Annika.
Lååång, skrattig, pratar högt, uppvuxen i Tyskland, vill gärna arbeta på en kyrkogård.
Ann. Skånska från Malmö, gift med en man från Piteå.
Kreativ, påhittig, entreprenör.
Färgstark.
En madame från Västerbotten som bott i Skåne och nu i Halland.
För oväsen när hon väl har somnat.
Mian åker hem sent på onsdagkväll och två av oss bor på
hotell Örgryte och det kan jag säga er .., att
vilket underbart hotell detta är!
Rekommenderas å det allra varmaste!
Vänlig personal .., ombonat .., enkla men fräscha rum .., superb frukostbuffé, ja, dit tänker jag återvända!
Och vi åker spårvagn i parti och minut.
Mest i parti.
Skrammel-skrammel!
Och bjuds på färska räkor från Kosterfjorden.
Tack Ann och Gunnar!
Piteåmannen (som har kvar all dialekt) agerar servitör, brödrostare, chilisåsfabrikör och bortplockare.
Sen går han och lägger sig, medan damerna surrar vidare.
Västerbottensmadamen lägger sig på skinnsoffan och lyssnar till pratet.
Katten Shiva tigger räkor.
Torsdag blir gå-på-stan-dag.
Eva på Frösön har tipsat om
Haga Nygata, så dit går vi.
Dricker kaffe på
Café Husaren som har världens största fikabröd.
Kanelbullarna är stora som kaffebrickor!
Alldeles vid Centralstationen ser det ut så här: ett julklappsinslaget
Clarion Hotell, ägd av norrmannen Petter Stordalen, han med sommarprogrammet.
Ingen idé att satsa på väluppfostrade döttrar, alltså ...
Och jag tänker osökt på Nils Ferlins dikt.
Så många gånger som mamma läste den för mig!
Haga Nygata.
Och solstrålar mot husfasaderna.
Hotell Örgrytes receptionist heter Oskar Johansson och det här är hans vänstra hand.
Oskar är Tvilling, mellanbarn och tycker att tillvaron rent allmänt ligger på en .., sjua.
Anslagstavla i Haga.
Eller del av en sådan.
Hon som sköter frukostbuffén och är så pratglad och vänlig, hon heter Renata och kommer från Stettin i Polen, ja, från början.
Renata är nummer fyra av fem syskon och är - enligt egen utsago - "jättepedant" och "en väldigt envis kvinna" som älskar ungdomar och att dansa, ja, hon håller på med sånt som cha-cha-cha, latin, och standarddans.
Förstod jag henne rätt, så var hon tränare - fel -, hon är lagledare.
Den här filmen har hon laddat upp och det är hennes son Dawid som tävlar.
 |
| Renatas dotter Alexandra och mamman själv i mitten. |
På den där skalan hur hon trivs med tillvaron säger hon ..., åttaochenhalv.
8.5.
Jag ler.
Det är inte många som drar till med halvpoäng.
Det är inte långt ifrån att jag missar tåget från Göteborg!
Trettio sekunder återstår när jag kommer rusande med biljetten i handen .., men jag hinner.
Väl i Halmstad tar jag gångbron över spåren och fångar ögonblicket så där i farten.
Då ser det ut så här.
